Ungdomar är viktiga
Det har nått någras medvetande att jag inte ser kvällens U21 EM final som dagens huvudmatch. Jag önskar Sveriges ungdomslandslag lycka till mot Portugals motsvarighet. Självklart har jag stor respekt för ungdomsverksamhet och inte minst talangutveckling samt ungdomslandslag. Jag är övertygad om att de unga ligger och ruvar på snart kläckta lösningar till hur världen kommer att bli. Som lärare är jag väldigt respekterande gentemot det ungdomen kan komma att tillföra. Det är bara det att de inte ännu är färdiga. Självklart hade jag följt pojkarnas U21 EM med större intresse om Finland medverkat. Självklart hade jag blivit själaglad om våra pojkar hade, likt Sveriges motsvarande slagit sig till final. Men, som jag faktiskt har sagt då hela vårt västra grannland blivit tokigt då deras U-landslag spelat hem VM i ishockey och utnämnt dem till svenska nationalhjältar och så vidare. Detta är ungdomsverksamhet och det skall respekteras och man ska glädjas med framgångar. Det viktiga är dock vad som händer sen! Vad blir dessa spelare då de är vuxna och på riktigt ska axla ansvaret som nationens företrädare?
Visste ni förresten, på tal om ovanstående att vi i Åland United har en sådan här i laget?
Ett mytiskt väsen som ska bringa hopp om frälsning och lycka till mänskligheten, precis som ungdomsverksamhet i skolor och idrott ska göra.
Min huvudmatch börjar alltså klockan 02.00. VM semifinal Tyskland-USA för A-landslag, damer.
Dagens träning förde med sig omställningsspel och en hel del röd zon. Kjelle firade EU-jubileum och hyllade den Europeiska Monetära Unionen genom att dyka upp i en grekisk landslagströja.
Så här glad var Kjelle 2013 då han kandiderade för titeln "Årets Materialare i Finland". Han kom till slut 2a i hård konkurrens den gången.
Då det kommer till U-landslag stod Finlands U16 flickor för en riktig bragd i går då de besegrade England med 2-1. Emmaliina Tulkki, som i onsdags spelade mot ÅU i Ilves färger var tongivande och spelade först fram till Minea Lassas 1-1 mål och satte sedan själv segermålet i andra halvlek.
Emmaliina och Finland möter i dag Danmark i den öppna NM turneringen, just i Danmark där 1999-föddas landslag spelar just nu
I Öspelen fortsätter actionen. Fotbollsherrarna förlorade i dag mot Menorca med 1-3. Ålands enda mål gjordes av Rezgar Amani på straff. Således är Johans och Steves killar nu i position att som bäst spela hem en niondeplacering. På basen av Facebookbilder har damlaget tagit det väldigt lugnt i dag. I morgon ska de möta Isle of Wight i ett försök att säkra semifinalplatsen. Lycka till även dit.
Bilen min är klar sades det. Craig var här efter träningen och vi sparkade igång den värdelösa lånebilen och körde den till Bifa. Nu har jag en kväll och en morgon kvar med Svärmors bil. I morgon ska jag hämta Emilia från Lemland klockan halv 9. Allt är upplagt för en spännande natt.
En sak slår dock aldrig fel. Senast jag tänkte lägga mig tidigt för att stiga upp på natten, då bjöd Fru-Kickan över Tessa. Nu vill hon att vi ska umgås, bara hon och jag. Orsaken är att hon känner sig väldigt obekväm med att vara sjukledig från jobbet då sommaren är så fin och det bara är att vara ledig, fram till semestern. Låter som läge för utvecklingssamtal. Nåväl, som sagt börjar matchen först 02.00...
En klassisk, jag vet inte vad jag ska skriva om text
Vi tränar under sommaren lite senare på morgnarna. Först klockan 9 startar morgonträningarna nu, jämfört med 7.30 de övriga årstiderna, närmast för att spelare och tränare är schemalagda på annat sätt då och även Vikingavallen är uppbokad på annat sätt. Denna morgon bar jag käppar. Först bar jag ut dem, lade dem i en fyrbackslinje med två mittfältare framför, sen flyttade jag dem tillsammans med laget över till andra sidan av planen, till sist bar jag in dem igen. Två bollar hämtade jag ut ur den täta häcken bakom ena målet, jag gav även Kaisa ett tips om hur hon skulle styra bollen före hon slår ett inlägg. Jag plockade upp gräs från Vikingahallens golv, eftersom det kommit från mina fotbollskor då jag bar käppar ut och sedan in. Jag talade med städaren och med hallvärden Stefan, som bägge tyckte det var okej att jag bar käppar. Bärsäsong kallade Stefan det. Sen körde jag hem Craig som skulle ha bjudit på kaffe om jag inte lovat att vara hemma så nära halv 11 det går, så att Fru-Kickan kommer iväg dit hon nu ska komma... Iväg nånstans. Edit ser på Lilla Aktuellt där de dryftar Greklands ekonomiska situation. Vi var lite oklara med Craig om huruvida eftermiddagens träning kommer att handla om kontringsspel eller uppbyggnad genom lagdelarna. Vi enades om att det kan komma att visa sig vara samma sak.
Jag har, sedan jag återupptog skrivandet ibland brottat med allmännyttigheten i det hela. Jag tycker det är roligt. Endel människor säger sig tycka det är roligt att läsa om sig själv. Vissa människor vill läsa om Åland United. Endel vill att jag ska skriva kontroversiella politiska uttalanden. Vissa läser bara fotbollen. Vissa läser aldrig fotbollen. Två personer har varit kritiska till vad jag skrivit om just dem. De allra flesta människor på vår jord har ingen aning om att jag skriver nåt alls och de skulle ändå inte kunna läsa det. Det hela resulterar i att jag skriver vad jag själv vill och när jag själv vill... Detta har börjat kännas konstigt, för det går väldigt mycket emot det så kallade normala i mitt liv. Utan att vara mer än lovligt uppmärksamhetssökande undrar jag av er som läst så här långt vad ni vill att jag ska skriva om. Hittills har jag på begäran skrivit om min tid som fotbollsspelare, berättat lite om min bakgrund som tränare, öppnat en del om min syn på lärande samt nämner Mat-Inger minst en gång i veckan. Säg gärna till så kan jag försöka styra texterna lite mot önskat håll. Min syn på IFK Mariehamns herrlag kommer, som jag sagt bara jag hinner se en par matcher till. Nu är ju den store Petteri tillbaka också så vi har ett kontroversiellt ämne att såga...
I natt är ändå kanske den hittills hetaste natten i sommarens VM. Jill Ellis mot Silvia Neid. Var Tyskland-Frankrike en höjdare, då är Tyskland-USA en... Riktig Höjdare... Svenska språket är ibland fattigt...
Silvia Neid höll på att få sparken för fyra år sedan efter Tysklands tidiga sorti i VM och därmed uteblivna OS. Nu leder hon sitt Landslag kanske hela vägen till det världsmästerskap det Tyska Fotbollsförbundet så saknar. Torde vara sista stunderna för henne också. Steffi Jones ska ju ta över visst...
Jill Ellis kritiserades i början av sin tid som landslagstränare för sina taktiska brister. Hon tog dock in Gustavsson från Tyresö och nu glider hon fram, kanske ända till den titel Pia Sundhage inte fick för fyra år sedan med samma emblem på bröstet.
Mina damer och herrar. Om det någon gång är värt att stiga upp lite före två på natten, då är det i natt. En sådan här match ser man, ja typ inte varje år...
Sen lite bara om Öspelen. Guld blev det i går genom en par skyttar. Även övriga medaljer trillar in. Fotbollsherrarna förlorade som sagt mot Grönland och har en riktig avgörande match om gruppsegern i dag mot Menorca. Damerna piskade Guernsey med 8-0, Lina Holm satte en Hattrick, Melli Karrin 2 mål, ÅU Elin 2 mål och slutligen Nela Svebilius ett mål på sin första bollkontakt efter att ha kommit in som avbytare. Tuff gruppfinal i morgon mot Isle of Wight. Undrar om det finns många Craigar på den ön...
För att frossa i gamla öspelsbilder vill jag visa hur glada Ålands damer var efter sitt första Öspelsguld genom tiderna, på Rhodos 2007. Hotellpoolen skitades ner med svettiga kvinnor och just efter detta ögonblick hamnade även jag i vattnet... Detta hoppas jag årets lag kan få uppleva även!
Det är klart jag följer med
Eftersom överraskande många läser dessa texter blir det överraskande många frågor. Dessutom är det överraskande många som är överraskade att jag talar så lite om saker de tycker jag borde tala om. Så för att igen göra flere människor lite mer tillfreds kan jag berätta att jag vet att Guus Hiddink har avgått. Jag vet även att Yle tappat sina rättigheter att sända OS från och med 2018. Dessutom vet jag att IFK Mariehamn spelade 1-1 borta mot HIFK i går. Tennisherrarna har gått till semifinal i Öspelen. Bågskyttet har inletts och flygtrafiken där intill stör inte alls, sägs det. Volleybolldamerna slog något överraskande Bermuda och fotbollsherrarna förlorade 2-0 mot Grönland. Damerna inleder sin match mot Guernsey i dessa minuter och jag utgår från att Krille Mattsson uppdaterar händelserna i matchen på Facebook som han lovat. Det mest spektakulära jag vet, som dock inte är en chockerande nyhet, trots att det ju nog är chockerande, är detta:
Petr Cech går alltså, på riktigt från Chelsea till Arsenal. Efter 11 år!
Det är något man liksom inte gör. Cech är kognitivt tänkt helt berättigad att jobba var han vill och genom att gå till Arsenal kan familjen stanna i London. Det är dock en transfer av väldigt oortodox karaktär, något som man bränner garage för i Skottland, tänker på då Mo Johnstone gick från Celtic till Rangers, eller kastar döda grishuvuden för i Katalonien, som på Luis Figo då han gått från Barcelona till Real Madrid .Nu är Cech så älskad på Stamford Bridge att jag tror man låter honom och hans familj vara av tacksamhet för vad han gjort. Men ändå... Det är väldigt väldigt konfunderande.
Dessutom vet jag mycket annat också, till och med sådant som inte handlar om fotboll eller annan idrott. Jag lovar, jag gör det. Tyvärr kan jag inte skriva om allt, så det blir lite som det blir varje dag ser ni.
Dagens träning är gjord. Detta är Måndag inför PK-35 borta. Jag lyckades utföra en uppvärmning då jag klarade av att förvandla den mest klassiska skandinaviska gummibandsövningen till något som nästan liknade fotboll. Roligt i sig, närmast för mig och inga skador. I övrigt är vi väldigt taktiskt målmedvetna denna vecka. Varje pass är till för att just tillföra något specifikt för vår matchplan inför söndagens match. Det såg riktigt bra ut i dag och då gäller det bara att hålla stilen i en vecka så ska det bli lycka i Myrbacka.
Vi hoppas att Hanna ska vara tillbaka till nästa match. Hon är den till vänster på bilden. Han till höger är Huvudtränaren
Sommarvärmen börjar komma. Dock är det riktigt mörkt nu då moln av olika kategorier slåss om att få komma framför solen. Edit har dragits med i sin mors pysslande och vill också måla en tavla. Nu kom hon in med en som hon fått av Gurkan. Herreminje. De ska faktiskt börja måla nu.
Med Svärmors bil mot nya... segrar väl
Måndag morgon grydde, utan mig. Jag tog mig en liten liten slummer så där på nattkvisten och då jag vaknade satt Svärmor i vår soffa. Det kunde ha blivit riktigt illa, men slutade förstås, eftersom Svärmor är en Fridens Kvinna, väldigt bra, för jag fick låna hennes bil fram till torsdag. Då kan alltså Linda hålla Fru Kickans bil och jag hoppas på att Bifa mannen fixar min. Se där. Allt löser sig, tror jag i alla fall i skrivande stund.
Med en sådan här åker jag, Craig, kanske Hanna Blomberg och en bollkasse med koner och västar till Bengtsböle i eftermiddag
Öspelen har rapporterats börjat väl. En skyttemedalj och en tredjeplacering utan medalj rapporterades in i går. Forna eleven Hannah kom till semifinal på 200 meter trots att hon blev sist i försöksheatet. Volleybollherrarna slog Guernsey i tre raka. Sen då fotboll. Herrarna inledde med en 2-1 seger över Ösel. Lundberg och Amani hette de åländska målskyttarna, sägs det. Först ut med nyheten var Lagtingets Talman Britt Lundberg, som är mor till målskytten, ja Lunderg då... I damernas första match, mot Ynys Mon hade det svängt en del. 1-0 till Åland I halvtid och 5-2 till Åland efter 90 minuter. Det enda sättet för mig att få tag på målkyttar var att facebooka Maryette Karring som meddelade "Syrran 2, Lina, Flöjt o Josse". För de inte lika insatta läsarna betyder detta att Melanie Karring gjort två mål och sedan Lina Holm, Josefin Fjöjt och Josefin Danielsson var sitt. Bra början damer, vad jag förstår. I dag väntar Guernsey!
Melli då hon nån gång spelade på WHAs gräsplan
Det pågår stark och intensiv aktivitet runtom min kropp. Alla Edits dockor, som sover så fint i sina specialgjorda bäddar måste väckas så att Fru Kickan, tekniskt sätt dockornas Mormor, kan dammsuga. Jo, i dag är det en sådan dag här! Även samtliga sängar är utan lakan. Jag tror jag har lärt mig att jag är den som förser dem med sådana sen. Även Edits Morbror Linus lär ska antåga, bara han hunnit äta lunch på stan med Gurkan först... Sen ska han och Kickan ut och springa. Hoppas jag hinner få dem hem innan jag ska till Bengtsböle bara. I söndag väntar PK-35 i Myrbacka ser ni...
Jag är Charlie, bara det är Darwin, inte Hughes
Observera. Detta inlägg handlar om kränkthet och risken att någon blir kränkt är överhängande. Jag är nämligen ganska road av den aktuella debatten och sättet att föra den.
Vi minns alla den fasansfulla terrorattacken mot Charlie Hebdos redaktion i Paris för inte så länge sedan. "Jag är Charlie" skanderades det och man demonstrerade med pennor i högsta hugg för tryckfriheten. Allt väl med detta. Saken är dock den att det i vårt samhälle finns en viss patent på vad som är rätt åsiktsfrihet och vad som är fel.
Precis som i 1930 talets Europa polariseras vårt samhälle i mer militanta och radikala grupperingar, som ibland tar mer eller mindre fundamentalistiska skepnader. Man är beredd att krossa grupper som vill begränsa folk att tycka som de vill och då inser man inte att man själv gör det samma. Man har bestämt sig för vad som är rätt och då är allt annat fel. Okej, detta kallas ideologi och är väl i sin primitivitet helt okej. Man har en grund att stå på och kan rättfärdiga sina egna tankar mot de doktriner som bygger upp den sanning man står för. För att ytterligare stärka sin egen tro, som man inte kallar tro utan kunskap, använder man de i sitt tycke felaktiga ideologiernas doktriner och motbevisar eller helt enkelt förlöjligar dessa samt rättfärdigar detta beteende med att de andra ju har gjort så mycket illa att det är dags att sanningens ljus slår ner deras förtryckande felaktigheter.
I mina egna ögon finns det två ideologier som är fel! Dessa är Nationalsocialism och Stalinistisk kommunism. Bägge är fel, punkt slut! Se finns det ju töntiga varianter som Satanism, extremfeminism, kreationism och allt möjligt. Med töntigt menar jag verklighetsfrämmande, trots att även de grupperna så klart har i sina ögon giltiga argument att ta till. Då det gäller Nazism och Stalinism diskuterar jag inte, där går min gräns. De övriga ser jag dock ligga inom gränsen för yttrandefriheten och behöver bemötas för att själv stå för just denna.
Detta är en klassisk bild som används för att förlöjliga vita män, som anses behärska världen. Om man ifrågasätter bilden, samt undrar om den är till för att skapa större eller mindre förståelse för den feministiska rörelsen möts man ofta med sarkastiska och ännu mer förlöjligande uttalanden om hur man bevisar hur kränkt man är genom att ifrågasätta behovet att kränka sådana som kränker. Själv tycker jag detta enbart är töntigt och skapar sprickor istället för enar människor i den gemensamma strävan mot jämlikhet mellan könen så många eftersträvar. Själv är jag feminist och försöker leva enligt tanken att vi alla är jämlika i syfte att uppnå jämställdhet.
Eftersom vi ska rikta vår kritik mot människor kommer här en bild på en av de åsiktspoliser som offentligt själv uttrycker sin frustration med att utsättas för åsiktspoliser. Det vill säga om man inte håller med om att religion är skadligt och att det finns ett behov att fundera vilket exempel man själv är för det man representerar, att det är alla andras fel om man blir missförstådd och så vidare. Jag håller i mycket med vad den här killen står för, men jag uppfattar honom som väldigt populistisk och därmed rätt svår att ta på allvar, tyvärr för han står vad jag förstår för mycket kloka saker. Han har gjort misstaget att gå in och bete sig på just det sätt som han anklagar sina meningsmotståndare att bete sig. Han motiverar det med att han står för det goda och rätta. Det gör han säkert, men precis som med radikalfeminismexemplet skapar det bara felaktiga resultat. De som gärna skulle lyssna och följa vänds istället emot, eller förblir likgiltiga för att de anser det vara töntigt.
Ska jag vara ärlig så måste jag säga att många av de invandrarkritiska insändarna som publicerats i lokala tidningar denna försommar har varit betydligt trovärdigare till sin retorik än de till synes aggressiva och raljerande som toleranssidan kontrat med. Detta är synd eftersom jag är för jämlikhet och solidaritet. Bara genom att vara arg och radikal vinner man ingenting. Det finns en orsak till att Sverigedemokraterna och för all del Sannfinländarna har så stort understöd. Det är nog inte töntarna med nazistkoppling, utan de väldigt jordnära argument partiens hjärnor (typ Åkesson, Soini etc) presterar. Förlöjligandets skede är över, man förlorar bara i dag med sådant!
Nu undrar de läsare som kommit så här långt, var är fotbollen i denna text?
Jaa, här:
Detta är Charles Hughes
Hughes är skaparen av långa bollar på Bengt-fotbollen. Han stod mer eller mindre ensam för doktrinerna om vad som är bra fotboll som undervisades i engelsk tränarutbildning under flere årtionden. I dag är Hughes läror hopplöst föråldrade och det är synd och skam att tycka att något alls han sade var bra. En fundamentalism mot Hughes läror har uppstått och om man, som jag, kan tycka att vissa delar faktiskt är okej, då behandlas man som en paria. Eftersom det är fel!!!
Du ska inte tro det blir sommar
Du ska inte tro det blir sommar, så kanske det blir. Eller, tekniskt sett har det ju varit sommar en månad redan, vilket jag markerat genom att gå i shorts. Denna helg och speciellt i dag har Åland haft snudd på klassiskt sommarväder, vilket ju är precis som det brukar vara så här efter midsommar. Allt okej alltså.
Huset börjar tömmas. I går åkte barnen vidare till sin mor, med Fru Kickans bil. Ännu är det lite höljt i dunkel hur jag A: får lånebilen som ju inte startar tillbaka till Bifa och B: Hur jag ordnar min egen, samt materialets förflytting till Bengtsböle och sedan mellan Jomala och Lemland hela veckan. Det lär lösa sig, men som i Idas sommarvisa ska man inte tro det funkar om man inte själv sätter fart. Även Mor och Far har nu begett sig och jag hoppas höra av dem då de anlänt Sibbo, eftersom min far, enligt min mor inte kan smsa. Min far håller inte med och vi får, som jag sagt den senaste veckan under ett antal tillfällen, helt enkelt se!
Efter gårdagens off-dag har Fru Kickan, som brukligt en on-dag. Nu har vi skaffat en nu rutschkana till poolen och sätt att leda varmvatten till den direkt med slang utredes. Förr om åren har vi kunnat bära vatten smidigt, men då det var så viktigt att vi förnyade tamburen har den möjligheten tagits bort, åtminstone att utföra den smidigt. Vattenballonger inhandlades dessutom och Gurkan, Pärla, Edit och Fru Kickan lever om på gården, vars gräs jag snart nog ska klippa, tror jag.
I dag har , som sagt Nat West Island Games startat på Jersey. För Åland Uniteds del deltar Maja, Elin och Sofia och så förstås en hel del gamla och även blivande ÅU spelare. Herrarna inleder klockan 18.30 mot Ösel och damerna klockan 19.30 mot Ynys Mon, bägge tider är Östeuropeiska.
Öspelen i sig är något man inte förstår innan man upplevt dem. Själv har jag haft äran att coacha Ålands damlag i fotboll genom två Öspel, inklusive förberedelser etc. 2005 på Shetlandsöarna nådde vi silver efter Färöarna, men 2007 på Rhodos besegrade vi Prince Edwards Island, från Kanada i finalen och tog därmed Ålands första Öspelsguld i fotboll. Senare, 2009 och 2011 har Åland fortsatt segertåget och 2013 var man inte med på Bermuda. Nu är det dags igen och trots att man säger att det är viktigt med ett ungt och utvecklingsdugligt lag till förmån för åländsk fotbolls framtid, vill man att laget vinner. Så lycka till damer! VM för öar är vad det är! Förresten. Visar det sig att jag någon gång inte är fast i ett klubblag på sådant sätt som jag är nu. Då är jag nog tillgänglig för tränaruppdrag för det Åländska landslaget om någon skulle få för sig att be mig! Senast var det nog jag själv som liksom åt mig in inifrån under några år innan jag glömdes bort inför hemmaspelen 2009. Men det har ju gått bra, så vem är jag att klaga!!!
Efter finalen på Rhodos 2007
Så var det VM. Japan slog Australien med 1-0 eftersom jag tippat tvärtom, och kanske mera relevant, efter ett stort spelövertag och massvis med målchanser. Jag vilade mig alltså i form och steg upp inför avspark av matchen mellan Kanada och England. Jag ångrar ingenting!
Okej. Ingendera laget håller samma kvalitet som Frankrike, Tyskland eller USA. Kanadensiskorna ville i alla fall gå hela vägen inför sin stora hemmapublik och England börjar till min stora förvåning bli ett stort land inom Damfotboll. Den urgamla kultur hela spelet genomsyras av i landet speglas av i Lejoninnornas sätt att spela. Fysik blandas med speluppfattning och tillräcklig teknik för att kunna spela snabbt och rätlinjigt. En cynisk taktik då man styrde Kanadas uppspel på Sesselmann, som ju inte klarade av det, gav England fina möjligheter att bryta och kontra genom Jodie Taylor. Det hela höll efter ett tidigt 2-0 och en kanadensisk reducering i slutet av första halvlek. England är alltså i semifinal och jag vet inte vilka paralleller vi ska dra. Men något stort är på gång i världens damfotboll. Tyskland-USA och Japan-England är alltså semifinalparen. De matcherna vill jag på riktigt se och noga! För att ingen ska missförstå vill jag dock ännu framhålla att jag tycker att Christine Sinclair är en väldigt bra fotbollsspelare. Hon åkte dock ut i natt. Sorry!
Jodie Taylor gjorde ett mål och i övrigt ett hästjobb på topp för England i natt
Då det är sol och folk äckligt glada blir det väl att se van ut, delta i glädjen, samt vid skyddade ögonblick kolla hur det går i Öspelen, se Ilves-ÅU på nytt, samt fundera lite på veckan inför PK-35, som ju typ börjar nu! Och så den där bilen förstås... Månne Mat-Inger kunde komma och köra mig alltid då jag ringer?
Riktigt tråkigt hinner det inte bli
Nej. På Bergshöjden 15 är det så sällan tråkiga dagar att då de kommer uppfattas de som uppfriskande omväxling.
Jag har försökt räkna hur många personer som antingen varit, eller är hos oss denna lördag. Just nu torde Linda och Elina igen ta sig en vilopaus, vilket ju inte är så bra för botandet av Lindas jetlag och med tanke på att hon ska vara i havet i övermorgon. Nåväl, hon är fullvuxen. Rock on. Rufus ligger i soffan och ser youtubeklipp. Emilia vandrar omkring och försöker att inte somna, Joel lär vara på väg, men är enligt Emilia "seg som vanligt". Min far har somnat. Min mor sitter ute och diskuterar med Gurkan, som lär Pärla pyssla med gummisnoddar. Fru-Kickan vaktar grannens barn, som egentligen borde ha varit här, men av kaosartade omständigheter blev det inte så. Vi tror hon kommer hem efter fyra, då vi ska grilla korv, eller vad vi nu grillar. Lånebilen, den som jag fick byta den andra lånebilen mot, den startar inte. Därmed är det Fru-Kickans bil som gäller och eftersom Linda har blivit lovad den, hennes mammas bil är också på service, och folk ska transporteras och Linda ska både träffa en annan kompis, samt prestera jobbpapper som jag ska printa ut på skolan och dessutom ska alla i kväll vara på rätt ställe, och Linda förfoga över bilen tills... Ja, måndag blir det väl, då ska jag i alla fall på träning och ha all utrustning med som nu står utanför vårt garage... Vi får se helt enkelt, som jag sade tidigare.
Tyvärr får jag prioritera bort Australien-Japan i kväll. Det jag ett av Matildas tidigare under turneringen har jag gillat och vi får minnas att Japan är regerande världsmästare. Jag har visat mig vara nästsämst i Europa på att tippa, men jag tippar ändå en australiensisk 1-0 seger i kvartsfinalen.
Matildas
Natten blir alltså Kanadas och Englands. Jag vill inte tippa, nej jag vill inte tippa!!!!
Sen hörde jag att Sverige spelat hyfsat i U21 EM och kvalat in till OS. Det roligaste med herrfotboll i OS är ofta de överåriga som vill delta just för kärlek till konsten. Detta kan vara möjligt nästa sommar i Rio alltså!
Lite småhäftigt vore det måste jag medge
I dag börjar Öspelen på Jersey. Heja Åland och lycka till! Damerna öppnar fotbollsturneringen mot Ynys Mon i morgon klockan 19.45!
Vilken j...a natt!!!
Om sångversen om sommaren, "han kallas för Tomas Tvivlaren, för att hans tro var svag" kunde passa in på denna natt vore det för att alla Tomas Tvivlare där ute nu kan ta sig i brasan. Damfotboll tog senast i natt steget mot att allt tvivel byggt på okunskap där ute kan läggas på soptippen. Tyskland-Frankrike var en mäktig VM kvartsfinal i fotboll. Jag satt och tänkte på herrklassikern från 1982 och spelare som Platini, Giresse, Bats, Schumacher (och Battiston så klart, det var i den matchen hans liv förändrades av just Schumacher), Stielike och förstås Horst Hrubesch... Just Horst Hrubesch, som fick den äran att bli symbolen för ett kraftfullt men skuttande Västtyskland fick avgöra straffsparkstävlingen då. I natt blev det Nadine Angerer som kom i vägen för bara 21 åriga Claire Lavogezs straffspark. Minuten innan 120 minuter hade blåsts av missade Frankrike ett öppet mål från 2 meter. Louisa Necib var just så bra hon kan vara under första halvlek. Silvia Neid gjorde smarta byten för Tyskland och Gary Lineker fick igen rätt, förutom att vi istället för 90 minuter spelade 120 + straffar. Detta var en sjutusan till fotbollsmatch ska jag säga!
Vacker, men ändå medryckande empatisk bild av hur det känns att som 21 åring fälla ut sitt land ur Fotbolls VM
Sen följde då USA-Kina. Jag måste medge att jag klarade av första halvlek och fick se ett USA i lite överraskande uppställning forcera med kraft utan att lyckas få in bollen. Nu på morgonen har jag studerat fast mig och sett att Carli Lloyd fick avgöra med en klassisk nick efter ett långt djupledsinlägg av Julie Johnston. Ett riktigt fotbollsmål då vi liksom slår in den i boxen och slåss. USA-Tyskland i semifinal och den kommer inte heller att bli för... Höll på att säga kvinnor och barn, men just för kvinnor blir den ju!
Nu i natt kan vi se fram emot först Australien-Japan och sedan, den för mig prioriterade matchen , klockan 02.30: Kanada-England. Jag är rädd att jag får falla till föga och faktiskt satsa bara på den om det ska bli nåt alls med den människomängd som löper omkring mig hela dygnet.
Så här såg det ut senast. Ada Hegerberg har fått åka hem, men i natt är där 11 kanadickiskor
Även i övrigt var kvällen och natten väldigt händelserik. Just nu är läget det att Edit ser Sommarlov, jag är vaken som vi säkert förstår, Min mor och min far är i butiken. Resten är väldigt väldigt trötta. Linda avslutade sitt dygn klockan 4 i morse tydligen och har även kompisen Elina kvar här... Fru Kickan vilar upp sig efter revbensspjällen och snart kommer Emilia och Rufus med färjan. Bara det hinner bli kväll kommer vi att ha en aning om hur många vi har här i morgon på morgonen. Eller, det trodde jag ju i går också. Låt oss säga att vårt hus är allas hem. Amen
Feeling so alive
Det fick bli en engelsk rubrik. Men jag känner mig så väldigt levande denna fredag kväll. På grund av att Tyskland-Frankrike börjar väldigt snart blir det en väldigt kort förklaring till varför.
Linda är hemma! Jag åkte tidigt i morse till Sverige och fann min dotter på Arlanda. Hon har alltså varit borta i nästan 11 månader och kom nu hem, åtminstone för en liten stund. Då vi ibland klagar över att det är tungt att vaka kan jag nämna att klockan just nu är Halv 1 på eftermiddagen där hon kommer ifrån och hon är fortfarande vaken, sedan hon vaknade i går kväll vår tid. Mina föräldrar har kroknat. Edit har lagt sig. Från köket hör jag röster av Linda, hennes kompis samt Gurkan som inte ger sig i första taget. Fru Kickan har klätt sig i vikingakläder och äter revbensspjäll med sina firmakompisar. För de två syskonen gick det inte lika smidigt. De fastnade först i London och sen i Sverige, men i morgon har jag alla mina fyra barn inom samma Landskap för första gången sedan förra sommaren.
Lite så här är det
Mathias 30-årsdag hann vi även bevista, samt ett besök av grannfrun Tessa, som sedan drog iväg. Låter inte mycket kanske, men det passade in i en helhet på samma sätt som ett helt golv och en hel matta full med intrampade popcorn, som så klart hamnat där eftersom man ju missat munnen, som det sades.
Betydligt noggrannare analys av olika skeenden kan fås vid annat tillfälle. Nu är det just dags för att se om Louisa Necib tänker ta en större roll över Frankrikes spel än hon gjort tidigare i VM
Louisa Necib
Med tanke på Linda vore jag nog en mes om jag inte ens försökte mig på USA-Kina sen senare... Men jag kanske är lite fågelliknande. Vi får se helt enkelt!
Ryssen kommer ryssen kommer piiip
För en liten stund sen torde två av mina barn vara i luften på väg mot Europa. Om en liten stund stiger mitt äldsta barn på ett annat plan för att komma till Europa och Norden i morgon på förmiddagen. Jag kommer att vara där och hämta hem henne till Åland. Finland och vår lilla demilitariserade Åland här i den fridfulla Norden är förmodligen den tryggaste plätten i hela världen. Här är bra att bo och låta barnen växa upp i trygga förhållanden. Om inte ryssen kommer förstås
Dagens nyhet torde väl vara att Ryssland i Mars anordnat en militärövning där 30000 gubbar engagerats att ockupera Åland, Gotland, Bornholm och norra delar av Norge. En av mina spontana frågeställningar blev rumpnissemässigt "Voffo gör de på detta viset?" Alltså, inte varför övar de, utan varför skulle de vilja ockupera dessa öar?
En av de i mitt tycke starkaste motiveringarna för åländsk demilitarisering är just faktum att vi är så harmlösa. Att lägga militär här vore den enda orsaken någon alls skulle ha att angripa oss. Jag menar, visst är här fint. Och visst är här goda fiske och cykelmöjligheter, åtminstone på vissa ställen. Men vad i hela friden ska Putin med att ockupera oss för? Om vi inte ens försvarar stället. Ska han bygga en kärnvapenbas i Gottby?
Jag vill inte alls avdramatisera detta, tro mig, men jag tror helt enkelt att dessa mål, öar och områden i norra Norge, är geografiska mål, som finns och därmed har man inte behövt använda påhittade kartor då man datorsimulerar olika former av fienderörelser. Jag tror dessa mål för rysk militär är lika verkliga som "Fienden har landstigit på Hangö udd" som alltid sades vid varje enskild krigsövning under min tid som värnpliktig året efter att Västtyskland vunnit VM i Italien. Det är klart att det känns otäckt att vara en måltavla i en fiktiv övning. Jag tror dock att även Putin begriper att Åland inte behöver erövras. Just därför har vi demilitarisering. Här finns ingenting som en militär makt kan vilja ta. Då kan man lika gärna låta det vara i verkliga livet.
Putin är inte dum. Vi ska inte undervärdera honom. Men vi ska inte heller bajsa på oss hela tiden, utan stå för vad vi tror på. För att kunna det måste vi så klart formulera för oss själva vad det är och varför. Vi ska alltså lära oss av det som har hänt och det som händer, samt ta lite ansvar för vad vi vill och hur vi vill ha det. Vi ska inte förakta dem som tycker annorlunda än vi, men vi ska stå på oss och helt enkelt bli levande, medvetna och fungera här och nu med dem vi har här och nu att fungera tillsammans med! Annars kommer snart stora stygga vargen och äter upp oss, bildligt eller konkret!
Och för att allt ska kännas bättre konstaterar vi att Maradona har sagt sig vara lite intresserad att ta över i FIFA efter Blatter. Kalas!!!
Hemma med flera
Nu är vi hemma! Lång färd, 1 poäng, inte ens helg.
Förflyttningen till färjan gick smidigt, likaså frukosten. Craig och jag fick dela hytt, vilket inte alltid är oproblematiskt ur Craigs synvinkel trots att han alltid hävdar motsatsen. Vi passade dock på att ta oss en liten vilopaus. Lunchen skulle vara klockan 12.30 , sa Linnéa. Craig hade koll på läget sa han. Vi kan bra ta en lur om det blir så, han har alarm inställt på telefonen se..
Då jag tydligen hade dristat mig till att somna, eftersom jag höll på att utreda ett mail from Jarmo Matikainen om varför jag förorsakat kaos på bildäck, samt vem Craig Wight är, tittade jag upp på min klocka, som visade lunchdags. Jag undrade var Craig var och märkte att han liksom inte var i hytten. Det visade sig att han gått ut för att inte störa mig... Tack för det. Nåja. Vi fick mat, såg Khym och Elin agera föräldrar för Huvudtränarens barn i Viking Lines alltid lika spännande familjetävlingar, och så var vi äntligen framme!
Jag lastade bilen full, skjutsade Craig hem och kunde åka för att se om mina föräldrar anlänt. Lika smidigt hade inte Linnéa som meddelade att hon sitter kvar i hamnen eftersom hennes son trodde hon kom med Eckerölinjen. Detta ger mig lite glädje i känslan att inte vara ensam i mitt ibland ensamma liv då det gäller att veta var och när jag ska vara på olika ställen.
I dagsläget är Linnéa den, tillsammans med mig som varit längst med i klubben. Vissa dör aldrig
Hemma kunde jag konstatera att min mor och far mycket riktigt kommit. Min far konstaterar att våra brandvarnare blinkar och är rädd att de egentligen är sprinklers. Min mor har förklarat allt om hur man kokar nypotatis på rätt sätt för mig. Fru-Kickan har fått lov till premiärlöpning efter operationen och har just kommit hem. Edit försöker hänga med.
Även bilfirman hörde av sig. De ville ha tillbaka lånebilen då någon vill köpa den. Jag lyckades köra dit och förhandla mig till en ny lånebil, som ej den heller hade så värst mycket bensin. En hel uppsättning Åland Unitedmaterial finns just nu utanför vårt garage, då jag inte vet med vilken bil nästa transport av dem kommer att ske.
I morgon är i alla fall en stor dag. Jag kommer att få ta hem min stora dotter Linda från Arlanda dit hon förhoppningsvis anländer på förmiddagen. Nästan ett helt år har hon varit i Kalifornien och jag tror det bara och endast är föräldrar bland läsarna som förstår hur jag känner inför att få träffa henne och röra henne i morgon!
Härifrån kommer Linda och har önskat sig en påse Pirkkas chips. Det ska jag fixa
Sen i morgon kväll fortsätter ju VM också. Tyskland-Frankrike blir ju hela turneringens höjdpunkt så här på förhand sett. Men, ska jag vara ärlig, så missar jag gärna den matchen till förmån för att vara med Linda. Det kommer dock inte att bli ett problem. Tack Öspelen för att jag får en ledig helg och hinner fixa detta utan att manipulera något alls, förutom en missad revbensspjällsätning i Vikingadräkt.
1 poäng och lite gamla tider
Den som följt med Damernas liga denna onsdag, som i skrivande stund blivit torsdag, vet att det blev 1-1 i Tammerfors. Efter en dag i hotellaulan åkte vi då till Tammelastadion som i sin täta och mysiga inramning, en riktig fotbollsarena, bjöd på först ösregn av värre slag, sen sol och därmed en regndränkt plan i skön junivärme. Även hemmalaget Ilves var där och matchen blev just så tät och hård som man kunde hoppas, speciellt om man vore en neutral åskådare.
Heidi Kollanen gjorde sitt obligatoriska mål redan i tredje minuten denna vecka. Vi fick jaga och träffa både ribba och stolpe innan Cynthia kunde komma igenom då vi brutit ett uppspel och göra 1-1 i andra halvlek. Sen skapade vi faktiskt ännu mera. Jag är nog inte orättvis om jag säger att vi hade målchanser nog för att vinna. Elin var igenom, Maegan sköt från alla vinklar, Julia skruvade, Jessi träffade som sagt stolpen och i matchens sista sekunder sköt Sofia just utanför, bara för att nämna några chanser.
Ändå måste jag erkänna att Ilves lämnade ett sympatiskt intryck. Då de föll ur ligan för en par år sedan och även åren före det hade Tammerfors varit ett lite ruffigt ställe att åka till. Inte staden och människorna, men Ilves var i långt ett benknäckargäng av den typen jag inte går igång på. Dagens Ilves är fortfarande ganska icke nonsens och det smäller bra. De har dock en idé med sitt spel som de försöker förverkliga och några riktigt duktiga spelare. Jag hoppas de finns med i övre slutserien. Jag kan även avslöja att jag gärna skulle se TPS där också. De är en liten lightversion av Ilves och jag hoppas de får i hop det i alla andra matcher än de mot oss. Nice Futis och Merilappi ger jag dock inte mycket för kan jag erkänna. Ner i nedre slutserien med dem och må den sämsta falla ur!
Våran Jessi har flackat runt en hel del i sitt liv. Hon spelade i dag på sin gamla hemmastadion, mot sin gamla hemklubb, för släktingar och vänner samt bland annat en helt egen hejarklack på bortre sidan av läktaren. Då jag sökte bilder på henne fanns de i Ilves, Honkas, HJKs, Nice Futis, Åland Uniteds och Finlands landslags färger.
Här representerar Jessi Honka mot Turbine Potsdam i Champions League för herrans många år sedan.
Jag tyckte Jessi i dag gjorde sin kanske bästa match hittills i Åland United och eftersom hon, såsom finska kan ta lika mycket god kritik som jag utan att bli störd av den höll hon så klart inte helt med, men konstaterade att "det lite börjar komma det där som ska...komma".
Laget splittrades efter matchen till en del, då vi har helgen matchfri i och med Öspelen. Vi samlas, förutom då öspelarna på måndag för att genomföra en bra träningsvecka i förberedelse för PK-35 borta söndagen den 5e juli. Juli redan. Snart är det äntligen höst vetni!!! Klanen Kelly tog faster med och åkte via Helsingfors till Tallinn och St Petersburg med de förmanande orden i bagaget: "Lita aldrig på utlänningar!" Samtidigt som jag sade det insåg jag orimligheten i påståendet, speciellt till detta resesällskap.
De som fanns kvar åkte till hotellet för en sen middag och vid halv 11 tiden startade bussen mot Åbo, där vi nu befinner oss i ett hotell. På morgonen går vi över gatan till färjan och så ugglar vi där fram till eftermiddagen då Mariehamns hamn tar emot. I det skedet har mina föräldrar redan anlänt och jag hoppas de fått kaffe, eller hur Fru-Kickan? Jo, jag saknar er också!
Dagens funderare fick jag i samband med att Ilves vänsterback, som ännu förra veckan hette Katri Nokso-Koivisto och numera bär namnet Mattsson bak på spelartröjan, meddelade vår huvudtränare Gary att han minsann borde kunna reglerna. Detta äger ju för det första sin rimlighet och för det andra uttalades det väldigt tydligt, högt och på ren engelska rakt i ansiktet på honom. Den som reagerade mest var Sofia, som då ännu inte bytts in. "Så där får hon väl inte säga" tyckte hon. Då jag undrade vad Katri inte skulle få säga meddelade Sofia att hon inte får använda Garys namn då hon pratar under match. Jag fick medge att jag inte riktigt höll- eller hängde med i resonemanget. Sofia var stenhård och meddelade att då hon var liten hade hon tillsagts att aldrig tilltala domare eller motståndares tränare, eller åtminstone domare då, med deras namn, utan kalla dem domaren. Här ser vi igen hur viktiga lärare och tränare är. För Sofia hade detta varit sanning och bud fram till i dag, då jag förhoppningsvis sådde ett litet tvivlets och ifrågasättandes frö i hennes sinne.
Här är Kapten Sofia då hon var liten och inte fick kalla domare med förnamn
Så mycket får jag väl ge henne och den som lärde henne det ovannämnda rätt, att man i sammanhang då den ena parten känner domaren personligen och den andra inte, visar god ton genom att inte framhålla detta. Om en professionell spelare dock känner motståndarens tränare, som i detta fall från landslaget och så klart efter flere års arbetserfarenhet, då kan man nog prata med rätta namn. Jag är rätt säker på att Real Madrids spelare kallar Mourinho för, ja vad månne de kallar honom? Då de möter Chelsea alltså....
Sleepless, but not foodless in Tampere
Hotelldöden brukar det kallas, det där då man befinner sig i ett hotellrum i flere veckor och bara går ut för att träna, spela, äta eller för att man måste. Nu är det inte fullt lika illa. Vi befinner oss dock i en hotellaula i Tammerfors. Här kommer vi att vara en par timmar till innan bussen tar oss till Tammela stadion för Ligamatchen mot Ilves.
Så här väntar vi att det ser ut. Stadion kokar och vi vinner
Resan har väl gått helt hyggligt, med den rutin vi alla börjar ha av detta. Några av oss har gjort detta i många år, men varje år finns det ett gäng jungfrun som måste vänjas vid åländska bortamatcher. Eftersom Viking Line har fått den enormt fina idén att låta sitt Helsingfors-Stockholmskepp även göra en stickare till Tallinn under dagarna, är rutten tidigarelagd. Vi stiger på redan vid 23 tiden och stiger av i Helsingfors redan vid 9 tiden. Eftersom detta är en onsdagsmatch börjar den först på kvällen, 18.30 i dag och därmed hinner vi inte hem med kvällsfärjan som vi brukar. Vi får alltså åka till Åbo och övernatta på hotell och sedan åka dagsfärja hem i morgon. Lagledare-Linnéa njuter av sin första semesterdag i trevligt sällskap, alltså vårt.
Craig har sin vana trogen klätt sig i kostym. I går kväll hade han, precis som jag träningsdräkt och var väldigt ledigt klädd. Då jag öppnade hyttdörren i morse stod han dock där i mörk kostym. "Vi har ju bortamatch" sade han. Jo, det stämmer. Jag har ÅU-t skjorta, shorts och crocks... Vi ser så olika på saker, men kommer rätt väl överens ändå.
Vi har åkt buss till Tammerfors, vi har ätit lunch på hotellet. Vad gör vi nu? Ja, vi väntar... Ösregnet utanför har bedarrat så ett gäng spelare gick just iväg på nån liten promenad. Linnéa har gått iväg för att köpa bananer. Huvudtränaren sitter i djup diskussion med någon om något. Craig underhåller systrarna Kellys faster, eller moster eller vad hon nu är. Huvudtränarens familj leker i barnrummet. Snart är det mellanmål, alltså mera mat. Matchen närmar sig. Alla på sitt sätt.
En skrämmande upptäckt är att Pille är rolig då hon är glad. Varför hon är glad förstår dock ingen
Det finns inget kvar att förbereda, annat än kroppar och knoppar. Det som händer efter matchen, det händer efter matchen.
Min bil har de ännu inte hunnit kolla på säger de. Jag hoppas de har det bra där hemma. De i USA börjar förbereda hemfärd så småningom. De i Sibbo som är på väg kanske har börjat förbereda det. Vem vet?
Det enda jag kan göra är sitta här och hjälpa mitt lag på bästa sätt jag kan, vad nu det sen är.
Fisolofens filosofi. Coaching och undervisning
En kort sommarflygare kring sakers ting och väsen.
En gång för ett antal år sedan testade jag min makt som lärare genom att "lära fel". Jag använde i tre års tid ordet fisolof istället för filosof. Ett till synes väldigt harmlöst experiment. Resultatet blev att en hel generation elever i KHS, eller åtminstone de som var förpassade i mitt våld lärde sig att säga fisolof. På frågan vad en fisolof gör, är svaret enkelt, "en som sysslar med filosofi". Självklart eller hur?
Idén var att lite skoja till det, men på samma gång ett socialt experiment för att se hur stor påverkan jag egentligen har som lärare. Till min stora glädje förstod nog, säkert, de flesta att det var fråga om humor och vi pratade mer om fisolofer än vi någonsin före och efter det har gjort om filosofer. Jag har dock, nu flere år senare kostaterat att det finns några numera vuxna människor som på riktigt tror att det heter fisolof. Jag har alltså lyckats förmedla felaktig kunskap. Tur att det inte gällde något allvarligare då...
Så här fångade Johan Orre mina olika roller på bild i våras
Detta för oss osökt in på själva idén med undervisning, eller coaching som vi brukar kalla det inom idrotten. Själv ser jag ingen större skillnad mellan de tu. Den väldigt respekterade baskettränaren och fisolof.. förlåt, filosofen Henrik Dettmann har uttryckt det hela så här: ""Det svåraste för en tränare är att släppa kontrollen, för alla tränare är kontrollfreaks. Man vågar göra det bara om man har en klar vision om vad man vill få gjort. Annars blir allt slumpmässigt."
Henrik Dettmann
Jo, Dettmann har rätt. Den lärare eller tränare som vet vad han/hon är ute efter kan ta ett steg bakåt, låta livet passera och sedan styra det rätt med egna metoder och egen tidtabell. Frågan är hur vi styr det rätt. Okej, då återkommer vi till Dettmanns tankar om vision. Man måste veta vad man vill att eleverna/spelarna ska kunna för att kunna utvärdera vilka detaljer man behöver förmedla och genom att känna individerna och gruppen kan man ta till rätt metod. Låter enkelt va?
Det lär ha sagts på en tränarutbildning någonstans att alla barn lär sig äta, bara men ser till att de får mat. Jag håller med så långt att det är omöjligt att lära sig äta om man inte har något att äta, det slutar ju med att man dör. Hur de sen äter, det blir ju lite olika det. Vill vi att barnen ska kunna äta på restaurang, eller till och med på någon slags bjudning vid tillfälle är det inte fel att introducera någon slags bordsskick även. Genom att visa hur man håller gaffel och kniv, samt hur man dricker mjölk utan att den rinner längs hela ansiktet ger vi barnen möjligheter att träna, så de klarar sig i situationer som sedan kräver sådant av dem.
Det samma gäller i högsta grad även skolundervisning och coaching. Inte kan vi tro att eleverna lär sig Platons tankar om man inte berättar för dem vem Platon var och vad karln sade. Inte kan vi vänta oss att spelarna kan välja rätt uppspel baserat på press och det egna lagets rörelser, samt ytor som uppstått genom motståndarlagets rörelser om vi inte visar dem och ger förslag. Det är sedan alltid människan själv som gör sina val, men hon måste kunna stå för dem. Har hon inte fått redskap, som baskunskap, teknik och en till mognaden anpassad modell för förståelse, då blir det bara, som Dettmann säger, slumpmässigt.
Vi kan inte tro att det som man brukar kalla "att leda hästen till vattnet så den själv kan välja att dricka" innebär att vi bara slänger fram en bok, eller en boll och säger "läs" eller "spela". Vi måste skapa situationer som tvingar hästen att ta lite slurkar så den vet vad det är den dricker av. Snart kanske den själv går till vattnet och dricker sig otörstig. Andra hästar kanske inte fattar och måste fortsättningsvis hjälpas, kanske av ledarhästen men med ansvaret hos oss. Hästen måste i vilket fall som helst veta var vattnet finns och ha en uppfattning om hur den kommer åt det. sen kan den själv välja om den vill dricka eller inte. Inga sjuåringar att bestämma vad de vill lära sig i dag, eller om man får använda händerna i spelet för att det är roligare då tack. Visa dem världen och hjälp dem att bemästra den!
Den stora filosofiska frågan är bara hur man vill att den världen man visar ska vara. Det bestämmer du som fisolof, lärare och/eller tränare!
Lånebil och dramatik
Natten blev dramatisk. Alltså VM mässigt. England gjorde allt för att ge Norge en halvtidsledning, men fjordarnas döttrar ville inte ta vara på stunden. I andra halvlek lyfte man sig och jag tycker det var ett välförtjänt 2-1 som förde fotbollens hemland vidare på fortsatta äventyr, till Vancouver.
Steph Houghton nickade in 1-1 och Lucy Bronze fick sedan vinna matchen med en riktig kanon i främre krysset
Egentligen verkar det som om nattens publikfriare dock var den senare, som jag sov bort. USA slog Colombia 2-0, men allt verkar ha hänt. Underkända mål, utvisning av målvakt, Holiday och Rapinoe avstängda från Kinamatchen, missad straff av Wambach, lyckad straff av Lloyd och sen ett mål med hjälp av nyinsatta målvakten då den andra blev utvisad. Alex Morgan, världens mest välbetalda kvinnliga fotbollsspelare stod för det skottet mot främre stolpen som vara, slurrrpp, gick in. Dumt av mig att lägga mig alltså. Även kommande natts Japan-Holland kan bli vansklig att se, då vi de facto kommer att finnas på en färja.
I kväll alltså avfärd mot Tammerfors. Före det träning i Bengtsböle med de sista förlorade fåren, inklusive herden, tillbaka i businessen.
Det var det där med bilen då! Jag förstod i går kväll att den nog går, bara den inte hinner bli för varm. Problemet är att den blir för varm på 5 minuter och det håller ju inte hela vägen till Bengtsböle, ännu mindre till Arlanda där jag ska hämta Linda på fredag. Jag tog mig alltså för att köra bilen min till dess vanliga verkstad, där man hälsade på mig lite som på en gammal bekant. Man lovade kolla vad den felas denna gång och om de inte ringer själva, för de har säkert nog mitt telefonnummer sa de, skulle jag ringa själv. Den stora vänligheten att låna mig en bil hade de också. Då jag skulle starta den gick den dock inte igång. Den var helt död. "Nån har väl lämnat den med lyktorna på då" konstaterade verkmästaren lakoniskt och slängde mig en annan bilnyckel. Den nya lånebilen gick som den skulle, men hade bara en liten liten droppe bensin i sig. Ännu mera skräck i förmiddagsstunden alltså då jag på riktigt fick bedöma vilken bensinmack som låg närmast, på metern alltså. Jag klarade det med darr på ribban. Lånebilen hostade och frustade i rondellen framför Kantarellen, men nu finns det bensin i tanken och hopp i hjärtat.
Hemma igen och hämtar andan. Edit leker med Julia, alltså hennes kompis, inte ÅU spelaren, genom att ropa på Mamma, inte Pappa, var 30e sekund. Sommarfrid! I kväll på resa igen då!!! Det betyder en liten osäker produktionsverklighet gällande dessa små texter jag publicerar, så det kanske blir sommarfrid även på den fronten. Med betoning på Kanske!
Mån dag, moon day
Nu tänker jag inte bli mångordig. Men bilen höll inte. Trots att vi fyllde på vatten blev den för het och bara skuttade. Craig var på plats, också Noora. Cynthia hade åkt med nån annan men glömt att säga, men det blev det samma. Bilen blev på en busshållplats, Julia fick komma och hämta oss och träningen började faktiskt bara 7 minuter senare än planerat. Självklart hade även spelarna glömt att ta med sin nyckel till Bengtsböle så ingen utrustning var framme och läkarväskan fanns i omklädningsrummet. Men det är ju sommar.
Lite så här kändes det vid ett tillfälle
Nåja. Träningen gick att genomföra och helt okej blev det, för att vara en moon day. Alla har i alla fall lite löpning och bolltouch i sig före morgondagens pre game training med självaste Huvudtränaren tillbaka i landet om hans flygplan nu hinner fram förstås.
Jag blev tillfrågad om jag tror Norge eller England vinner i natt. Jag tror faktiskt det blir Norge, fast jag ju måste stå upp för vad jag är och hoppas på England. USA-Colombia är nog tyvärr bara att glömma.
Jag tror han här kommer att få vara med mot Kina i nästa omgång
Nåja nåja. Seppo Räty hade ju åsikter om Tyskland i tiderna. Det samma kunde sägas om denna dag, fast den har haft sina ljuspunkter trots allt. I morgon får jag försöka köra bilen till reparatör och hoppas få en lånebil. Annars vet jag inte riktigt hur detta ska fås ihop faktiskt.
Snart är det vinter igen
Nu ska jag spela kort med Edit, säger Edit.
Varför kaos alltid infinner sig...
Jag kommer tyvärr inte att besvara rubrikens retoriska fråga. Jag vet inte varför kaos infinner sig just då det inte passar. Eller kanske det är just det som definierar kaos. Ett tillstånd av opassande händelseförlopp. Skulle det passa med kaos, då vore det väl inte kaos.
Egentligen är det inte så farliga grejer med globala mått. Någon har missat ett flygplan, någon annan har ingen mat. Nooras vindrutetorkare är sönder och Majas mamma erbjuder bil ifall det regnar. Jag ska hjälpa med transporten, men får motorfel. Till all lycka har jag ju min vän Robban, som enkelt instruerade mig att skruva loss batteriet i 10 minuter och sen testa. Det gjorde jag och bilen funkade då jag testade den. Kanon. Nu håller vi tummarna för att den funkar om en liten stund då jag ska hämta upp Craig och en par spelare också. Förstås messar Hanna Blomberg i det samma att hon tänkte komma och träna och undrar om hon kan få åka med.. Det känns alltid lika fel att svara nej, men nu blev det så. Hoppas Hanna är där i Bengtsböle i alla fall. En övning som kunde genomföras med 12 spelare blir då 13 och helt omöjlig att få riktigt bra, men man har ju varit med så det fixar väl sig. Fru Kickan förbjuder mig att skriva vad hon gör och då vågar jag inte annat än lyda. Där är hon och Mat-Inger ganska lika...
Today I used what they in Sweden call skiftnyckel
Bara vi får denna träning genomförd och förhoppningsvis alla i form för morgondagens matchförberedande träning och resa, där vi även kommer att ha Huvudtränaren med, blir det en lång kväll och inväntande på nattens höjdare.
Detta är Fara Williams som i teorin är en av VMs bästa spelare. Om hon kommer upp till den nivån i kväll ser vi efter midnatt då Lejoninnorna ska kämpa mot Norge.
Perspektiv med eller utan helhet
Världen är så fullständigt komplex, utan att vara fullkomlig. Överallt finns det människor som lever i just sin egen verklighet. Så klart är just den verkligheten den relevanta för just den människan. Det fantastiska är att vi faktiskt lever och går vidare då jorden kryllar av så här olika verklighetsuppfattningar. Och för att sen problematisera allt, vad är verklighet?
Våran egen svenska ålandsrasist (han vill kalla sig rasist) Lampinen skriver i tidningen och kallar ickerasister för en "nyreligiös grupp", vilket så klart kommer att få Mr Ickerasist/socialist/politiskt korrekt på ett fullständigt icke korrekt vis Igge Holmberg att spruta eld. Väntar med spänning på fortsättningen. Underhållning på riktigt hög nivå i den åländska lokalpressen.
På samma sätt är det med allt. Under bröllopet i helgen träffade jag en dam som var övertygad om att hennes dotters högstadietid, för många år sedan, i min skola hade begränsats av klassföreståndaren, han där Friman. Det hjälpte inte att flickan, numera kvinnan, själv förklarade att Friman var rektor och därmed inte klassföreståndare och alltså var helt oskyldig till det modern anklagade honom för... Nej, det var som hon sade! Och så är det ju förstås för henne.
Här i huset blir det dramatik på hög nivå om Edit tappat Puppe och Snuppe, samt stor glädje som i dag då Bamse kommit med posten. Fru Kickan blir själaglad om det finns sopor att rada upp och om någon sedan fört ut dem då hon sagt till. Dotter Linda har stora hjärtekval av att lämna USA, Craig har tappat sitt bankkort och jag sitter här som mottagare av all denna information och ska forma min egen verklighet utifrån denna, samt blanda den med kognitiv uppfattning om hur jag tror världen är. Till exempel, hur ska vi försvara mot Ilves? Jag vet hur jag vill att vi gör, men utan bekräftelse från högre ort kan jag inte träna det med laget. Dagen är lång och vi ser vart vi hamnar.
Inte minst fotboll är ju väldigt olika för olika människor beroende på varifrån man kommer och hur man är van att se verkligheten. I Brasilien är detta fotboll för flickor som den är:
Roligt att de får hålla på, om ingen bara ser förstås
För andra människor är fotboll det här:
Utan tifo ingen fotboll. Klubben finns till för sina fans!
Vi får alltså inse att "dumma frågor" vi får av olika slag, som varför vi bara har 16 spelare i truppen, eller varför jag inte tar familjen med till Kanarieöarna på vintern osv, de bottnar i begränsad kunskap. Alla ser sin egen verklighet och den som kan se världen ur flere perspektiv, den är...Trött!
Lillasyster, naket och söndagkväll i sol
I dag fyller min lillasyster år. Då jag tänker efter fyller hon faktiskt 41 år. Det gör att det i morgon är 41 år sedan DDR slog Västtyskland med 1-0 genom det där målet av Jürgen Sparwasser som fick det västtyska laget till krismöte och bland annat bänkande av Günther Netzer samt ett nytt ryck mot att slutligen bli världsmästare. Där ser man. Jag minns även från min barndom att Michel Platini är född detta samma datum, 21 juni som min syster Malin.
Hon föddes faktiskt på självaste midsommarafton. Jag minns att Mamma inte följde med oss i bilen då Pappa körde ut till Mommo i Pålböle där vi skulle vara över midsommar. Jag minns hur vi var ute på gården hos Mommo då moster Rose kom ut på trappan och ropade att Carola (min mor) är på BB nu. "Uffe, du måste åka!" Uffe är alltså min far. Åtminstone minns jag det hela så.
Jag minns också att min far anlände till oss i Pålböle igen senare samma kväll. Vi, ett gäng kusiner av vilka jag var en av de yngsta, sprang längs en grusväg för att möta bilen. Jag fick sedan åka tillbaka med Pappa i den lilla Fiaten vi hade. Jag minns att släkten tog ut svängarna ordentligt för att fira det yngsta tillskottet. Kusin Veronica hade ju fyllt 1 år i går och så kom det en till, på självaste midsommarafton. Jag minns att min far sjöng Modersmålets sång med hård och kraftfull stämma. Jag minns också hur någon av mostrarna förklarade att min far var lite trött, då han mitt i allt satte mig att sitta på Mommos kylskåp av en anledning jag aldrig har kunnat komma fram till och knappast han heller. Jag har faktiskt funderat på varför jag inte kunnat minnas att vi skulle ha sett någon VM match, för det skulle vi ha gjort. Signaturen "Rösten från Öster" var på plats och då missade vi inte sådant. Jag var ändå 3 år och 8 månader och kunde hela Västtysklands landslag utantill. Då jag kollade upp orsaken visade det sig att det faktiskt inte spelades någon match den dagen och som jag nämnde här ovan. DDR-BRD var först på midsommardagskvällen.
Syster Malin växte och blev större. Konstigt vore det annars. Jag kan faktiskt inte minnas att vi skulle ha grälat ordentligt en enda gång. Förstås kunde jag tricks som att säga "Punkt slut!" och därmed få henne att gråtande springa till Mamma om jag ville vara ifred. Då hon blev arg på mig vid ett tillfälle låste hon in sig på sitt rum och satte en skylt med texten "För svin" på dörren. En utmärkt passning till mig alltså. Men i stora drag kan jag alltså bara minnas oss som vänner. I mycket skötte hon sitt och jag mitt.
Idrottare blev hon också. Malin var en duktig löpare och har faktiskt sprungit i FM final för damer på 4x400 meter. FM tävlingarna TV sändes och då jag skulle se loppet blev det förstås antiklimax då det blev strömavbrott exakt då just den distansen avgjordes. Det enda loppet som aldrig sändes alltså. Badminton blev det sedan för Malin och jag fick lära mig att följa med en för mig väldigt ny gren. Man kan säga att badmintonen aldrig
lämnade henne. Hon är gift med en sådan. Alltså en tränare. Just nu finns Vellu i Azerbaidzhan med två spelare som ska representera Finland i European Games. Malin är väldigt mycket lik mig på flere punkter. Bland annat önskade hon starkt att ingen skulle komma och fira hennes födelsedag i dag då jag ringde.. Har någon varit där och läser detta nu, sorry. Men jag är säker på att hon uppskattade det i alla fall. Det skulle nog jag ha gjort med.
Som vi ser gör Malin och Vellu sitt bästa för att fylla det Bibliska påbudet att uppfylla jorden. Isak, Alvar och Eliel heter de tre arvingarna de producerat.
Gratulerar Malin. För att inte störa din dag har vi alltså varit här hemma på Åland och haft en solig och fin söndag.
Dagen har faktiskt varit så solig och fin att vi haft en liten nakenhetsparentes. Nej, så roligt är det inte! Jag har varit snällt påklädd, åtminstone då jag rört mig ut mot vägen till. Våra småflickor på gården, nu menar jag inte Kickan och Gurkan utan Edit och Pärla är ju härligt oblyga och älskar att klä av sig och gärna allt, då det blir varmt. Detta är så klart roligt och helt okej. De är 4 och 5 år gamla. Jag funderar dock på var, när och hur idén om vad som är anständigt, eller trevligt bedöms. Jag minns att då dotter Linda var baby och vi var till Franska Rivieran, var det inte okej ens för en baby att ha rumpan bar på en strand, eller i en park. Knappast var detta dotter Lindas påfund. Här i norden reagerar ingen på babyrumpor, men nog för kvinnligt toppless solande, som i sin tur var fullständigt mainstream på de glada (!) 70, 80 och 90 talen, jag minns det så väl. Goda minnen!
I Gamla Testamentet gör man stor sak av att Adam och Eva mitt i allt märker att de är nakna. Jag väljer att tolka det hela som att de blir vuxna. För i något skede är nakenhet inte okej. Finns det en ålder? Finns det något annat? När är det inte okej att vara naken mera?
Jag upplever att den skandinaviska människan blir allt prydare. Är det risken att bli exponerad på nätet? Är det en vetskap om folk med avvikande fetisher? Man vill liksom inte förekomma hos andra på sätt man inte har kontroll över. Det samma gäller barn. Dem vill vi skydda. Jag tror vi alla har våra egna gränser. Själv är jag hopplöst avslappnad även här. Det är för andras skull jag klär på mig en skjorta ifall jag inte känner dem. Det är för andras skull jag frågar om det är okej att gå in i omklädningsrummet. Jag tror inte spelarna skulle uppskatta att ha mig där. I ett tidigare lag hände det en gång faktiskt att en spelare kom ur duschen, jag trodde alla hade åkt. Hon hade en handduk omkring sig så det var lugnt på det sättet. Jag höll på att plocka ner våra fasta situationer från väggen. Först ryckte hon till och höll på att börja skrika. Sen lugnade hon ner sig direkt och sade "Aj, det var bara du..." Jag plockade ner lapparna, höll blicken fäst i väggen och då jag gick ut såg jag att spelaren hade klätt på sig underkläderna helt lugn och trygg... Kanske det är ett bra tecken, eller så ännu ett tecken på totalt misslyckande.
För allmän trevnad får vi väl småningom börja vänja Edit vid att ha kläder på sig. Åtminstone byxor. Och åtminstone då det kommer folk...
Nakna manskroppar är underskattade tycker jag
Inspirerad av texten ska jag nu gå i bastu och sen är det faktiskt dags för Brasilien-Australien.
Kombinerad natt
Jag avlutade mitt förra inlägg med att det antingen skulle bli Kina-Kamerun eller nattsömn. Ja, det blev båda... Alltså jag vet att jag var mitt inne i första halvlek då det mitt i allt blev reklam för fläckborttagningsmedel, klockan var 5.30 och Fru-Kickan stod och tittade allvarsamt på mig. Inte bra... Senare har jag lärt mig att Kina vann 1-0 på ett hörnmål i just första halvlek. Nya tag bara, för Kina då. Kamerun får åka hem till Kamerun, Kemi och var de nu allt bor.
Min hustru, Fru-Kickan är en person som är on eller off. I går var hon så där midsommardags off. Hon satt ner i en solstol ibland, låg i soffan, åt middag framför TVn och sov sig i form lite nu och då. I dag är hon söndags on! Hon går genom huset med bestämda steg. Torkar allt hon ser, söker kläder att tvätta ur skåp med rena kläder. Jag lovar, snart dammsuger hon också. Jag funderar på om hon använder off-dagarna till att skapa saker att göra till on-dagarna.
Själv ska jag i dag riva upp en pilkoja med rötterna.
Så här hade Fru-Kickan tänkt sig att det skulle se ut på vår gård. Nu blev det lite si och så med vattnandet och i dag ska skelettet bort. Det blir mitt jobb. Önska mig lycka till! Sen kommer jag väl inte undan och det blir att klippa gräset också.
Bara vi klarar dagen så blir det hon här och hennes lagkompisar mot Australien klockan 20.
Marta da Silva
Frankrike-Sydkorea klockan 23 och vis från föregående natt säger jag ingenting alls om Kanada-Schweiz.
Måndagen närmar sig. Då jag räknade kommer vi att ha nästan ett helt lag i träning. Spännande... Kan behövas planeras nånting då...
Nu sparkar de fötterna av Pia
Fotboll och kulturen kring den är väldigt direkt. Nu, då damer kräver likvärdig respekt, helt berättigat by the way, är det spännande att leva på en plats då jämlikheten mellan könen nått längst. I Sverige gottar man sig nu av att såga Pia Sundhage. Hon kom som en frälsare sades det. Ja, hon var en av de första kvinnorna som spelade fotboll på allvar i den moderna världen. Hon tog USA till OS guld och VM silver. Hon skulle vara en sådan där äkta fotbollstjej som såg till att Sverige hölls i bräschen av utvecklingen. Nu blev det ju inte så. Tyskland formligen massakrerade svenskorna i kväll. Celia Sasic sate en straff, hur motvillig dem må ha varit från Anja Mittags sida mot klubbkompisen Amanda Ilerstedt. Sen nickade hon in en till på retur från Mittags stolpskott. Dessutom hann både Maroszan och , ja Sasic själv göra varsitt mål och Sveriges saga var all. Linda Sembrant nickade in en frispark och så var det ´klart. Det är klart att Therese Sjögran sade att stämningen är tom direkt efter matchen.
Det finns så mycket, så mycket att prata om, men som lämpar sig bäst att avhandla i nattens tysta timmar... Jag är säker på att Andrée Jeglertz vill vara med nån gång och även min kollega Huvudtränarn. Det vill även jag, men jag tror jag uppnått en ställning och en feeling av att jag fixar det, oberoende av nivå. Snobberiet får sluta, även för Pia, som marknadsför sig som allt annat än snobb.
214 landskamper, tangerat Europarekord med Birgit Prinz, och så uppe i hörnet, en av de mest genuina fotbollsmänniskorna jag träffat (Jo, träffat!!!) Låt det bli bra hur det än blir det.
I natt återstår Kina -Kamerun. Antar att det blir det sista man ser av Merilappi Uniteds Raissa i detta VM
Hon i grönt stabiliserar Merilappi Uniteds mittfält under hösten
Skulle var myckte mer att säga här, men det känns som om nattsömn, eller Kina-Kamerun är viktigare... Häj!
I kväll smäller det
Midsommardagen masar sig fram. Vädret, som vi nämnt i tid och otid, är perfekt. Sol och varmt men hela tiden regnsjukt så det är okej att säga att vi klipper gräset i morgon. Amen. Fast det ännu är länge dit så börjar det lite pirra av förväntan inför VMs 16 delsfinalsskede som börjar sent i kväll.
Midsommaraftonsmatcher under åren minns man ju. 1994, då jag faktiskt firade midsommar hos min tränare, eftersom jag var bästa kompis med assisterande tränaren vaknade vi mitt i natten för att se Sverige-Ryssland. 1982 hade Rafael hämtat en färg TV ut till Mommo där vi sedan kunde se Västtyskland-Österrike, ni vet den där ökända 1-1 matchen som fick den spanska publiken att vifta med vita näsdukar (uttryck för hat och förakt) och FIFA att ändra reglerna så att gruppmatcherna i tredje omgången numera alla spelas samtidigt. Förra året satt vi till närmare halv 3 och såg Venezuela-Ecuador hela gänget. Dotter Linda hade sin vän Elina här och de båda förlöjligade Assocation Football till förmån för Rugby, där man ju får ta i lite. En härlig midsommarnatt hade vi!
Även under midsommardagar har det spelats en del minnesvärda matcher. Den kanske främsta blir ju EM finalen 1988, då Holland betvingade Sovjetunionen med 2-0. Marco Van Bastens skott från liten vinkel över Rinat Dassajev är en fotbollsklassiker och alla som är vid medvetande minns det målet. Så här inför känns det som att det kan, lite otippat bli en annan klassiker i natt. Jag talar inte om U 21 EM, inte heller om Copa America, utan om FIFA Womens´ World Cup. Kina-Kamerun blir en okej match , helt säkert. Ändå undrar jag om inte Sverige-Tyskland kan bli höjdpunkten, trots att Sverige varit blekt och Tyskland förefaller väldigt starka, 1-1 mot Norge till trots.
Jag tror inte Tyskorna ändrar så mycket gällande grunduppställning eller grundspel. 4-2-3-1 spelade de mot Norge, samt mot Thailand då de lite roterade i manskapet. Målvakten Angerer och backlinjen Kemme, Bartusiak, Krahn, Maier blir nog helt intakt. Celia Sasic startar garanterat på topp. Jag tycker Anja Mittag ska spela bakom henne och ibland i försvarsspelet bredvid henne. Lena Goessling och turneringens bästa spelare hittills Dzsenifer Maroszan stabiliserar mittfältet. Det oklara och på samma gång rätt irrelevanta är vem som spelar ute till höger och vänster på mittfältet. Alexandra Popp blir troligen en av dem. Själv skulle jag gärna se unga Sara Daebritz som den andra. Antar dock att Silvia Neid kan snäppet mer än jag om de tyska spelarnas dagsform, så vi lär få se. Jag tror fortfarande att Tyskland kommer att vinna matchen, men om det sker på ordinarie tid vågar jag inte lova, förutsatt att Sverige gör sin grej rätt!
Dzsenifer Maroszan är en tysk mittfältsgigant
Sverige ja. Mot Nigeria hade de problem med försvarsspelet. Mot USA spelade de väldigt bra, dock utan att vara riktigt farliga framåt. Okej de hade det där ribbskottet, men inget organiserat tryck ändå. Sen mot Australien verkade de mer desperata, på ett förlamat sätt. Ska de kunna utmana Tyskland, vilket jag tror de kan, då måste Pia Sundhage våga skapa action mellan lagdelarna och på samma gång låta Schelin göra löpningar från en djupare position. Jag tycker Kosovare Asllani ska starta, fast bredvid Schelin. Sen kan en av dem bra droppa av, men se till att finnas i tillräckligt stödande läge så den andra forwarden kan göra djupledslöpningar och ha någon som kan plocka upp resterna. Jag är inte ute efter att peta Therese Sjögran eller Sofia Jakobsson. Nej, de kan bra spela på varsin kant och både försvara, samt, främst då Jakobsson, utmana framåt. Mittfält och backlinje får de sen formera som de vill bara de ligger rätt i positioner. Caroline Seger lär ingen ta bort. Ska det sen vara Lisa Dahlqvist som partner so be it. Mittbackarna får de jobba in. Kan Nilla Fischer spela eller blir det Linda Sembrant? Ilestedt tycker jag varit riktigt bra faktiskt. Fischer har varit den svagare i mitt tycke. Sen får de gärna ha lite rutinerade ytterbackar, om det ska bli nåt. Thunebro kan gott starta mot Tyskland till exempel.
Får Asllani ta av överdragsjackan i dag, då kan Sverige pressa Tyskland till förlängning och Gud vet hur långt
Egentligen vet jag att det är lite patetiskt att hålla på så här. Neid och Sundhage med sina team är fullt kapabla att fatta egna beslut. Men det är midsommardag och den är fylld med... Just det, den är inte fylld med nåt alls så jag kan låta tankarna flyga så här.
Tror att fru-Kickan har somnat på soffan och Edit sågs senast röra sig mot vårt sovrum. De äldre barnan såg jag senast på fotografier från San Fransicotrakten. Dörren öppnas. vem är det? Gurkan förstås! Och hon har sin dotter Pärla med sig!!! Va roligt med lite gäster...
Midsommarmagi ska bli Maiju R
Johannes Döpares dag är igång sedan nästan ett halvt dygn. Många tappra midsommar- och i vårt fall även bröllopsfirare kämpar sig in i dagen på var sitt sätt. Endel har inte ännu börjat sin kamp. Regnet och den påföljande solen, samt det vanliga tillståndet mittemellan i en junivärme som av mina barn i Kalifornien skulle kallas arktisk, av mig mera nordisk sommar, har fått mördarsniglarna att vakna till, samt gräset att växa. Ett bra sätt att se till att få folk att vakna ordentligt vore förstås att dra igång gräsklipparen, men då jag just kom ihåg att vi inte har bensin till den får det vänta en aning. Kanske det börjar regna igen och då är det ju onödigt att börja då det ju växer ännu mera sen, inte sant?
Trots att även jag sov länge denna förmiddag var jag först upp med flere hästlängder, som man mycket väl kan använda som tidsmått om man bara har rätt inställning! Så det så!
Jag har kollat VM schemat och märker att det bara är riktigt spännande matcher kvar, så klart det är ju 16 delsfinalskede. Märkte även att USA och Tyskland kan mötas i en eventuell semifinal. Det kan för övrigt även bli Sverige-Kamerun men det känns rätt avlägset måste jag säga. Finalmotståndaren kan sen bli... Ja, jag tror på Brasilien. Det är klart att regerande mästarna Japan, hemmalaget Kanada, eller traditionstyngda Norge kan gå hela vägen. På grund av min religiösa åskådning måste jag så klart nämna England som ett alternativ. De har dock sett nästan lika anemiska ut som Sverige. Osvuret är alltid bäst, men just nu tror jag på USA-Brasilien i VM final, samt Tyskland-Kanada i bronsmatch. Helt sant!
Sen har jag tittat lite på Ilves då. Inte helt oväntat, med tanke på insideinformationen redan från förra året och försäsongens resultat, har de inte varit buskablyga, utan dundrat på ordentligt i ligan. De har förlorat mot PK-35 och Pallokissat, precis som vi. Dessutom har de spelat oavgjort mot HJK, som vi ju besegrade med ett sent 1-0 mål. I detta ljus torde vi alltså vara rätt jämnstarka och onsdagens match kommer att bli en riktigt thriller.
Det finns så klart massor att dryfta gällande Ilves, men så här först och främst tänker jag på Maiju Ruotsalainen. Hon kom ju till Åland United inför år 2009 med ett lite konstigt telefonsamtal. Robban Dahlin trodde det var någon som skojade, så han bad mig ringa upp numret och prata finska. Det visade sig vara Maiju som ville komma och träffa oss här på Åland, från suveräna mästarklubben FC Honka. Varken Robban eller jag trodde våra öron faktiskt, men hit kom hon. Och här stannade hon sen i 5 år!
Så här minns vi Maiju. Detta torde vara 2012 och hon och Adde har båda gjort hattrick. I Markusböle tydligen
Maiju lämnade Åland såsom hedersålänning, eller i alla fall näst intill, hösten 2013, som finsk mästare, alltså sådan som hon var då hon kom. Hon drog hem till Tammerfors och har sedan dess verkat som tränare i olika funktioner inom Ilves damlag , samt flick- och talangverksamheten. Då det gäller offentliga sammanhang är det oftast Maiju som för Ilves talan, såsom tränare och jag tror det är hon som ligger bakom mycket av deras succe´ i ettan och cupen i fjol, samt deras kanonform i början av årets Damliga.
Hur ska vi alltså överlista Maiju? Ja, på personlig nivå är det inte så svårt, lärde vi oss under hennes fem år här. Ge henne en båt och bara en halv tank bensin, då slipper man se henne på en tid, till exempel. Maiju är en hysterisk rolig person privat och jag gillar henne skarpt. Som tränare då? Ja, vi hade ju ett samarbete under 2012 och hon har väldigt klara tankar om hur hon vill att fotboll ska spelas. Hon är dessutom lite lurig och främjar lite andra kvalitéer hos spelare än "mainstreamtränaren". Hon är ändå lite grön ännu och kommer tyvärr att få en del att bita i mot oss. Lyckas hon får vi gratulera. Lyckas hon inte, då firar vi så klart och önskar henne bättre lycka nästa gång. Det har spekulerats i vem som kan bli Åland Uniteds nästa kvinnliga huvudtränare. Nu talar vi förstås om en framtid med oviss avlägsenhet. Själv skulle jag dock, när den tiden är inne inte ha det minsta emot om det blev Maiju Ruotsalainen!
Hon här gör massvis med mål. Jag har inte ännu riktigt förstått varför, men nåt hittar vi nog på
Tough guys don´t dance.. Eller om man inte vill
Hemma efter en fin midsommar-bröllopstillställning. Det ösregnade och gick senare mer mot duggregn blandat med någon solstråle. Alltså en fin midsommarafton allt som allt. Brudparet fick varandra planenligt och man hade valt en speciell bröllopsexpert som vigselförrättare. Jag menar, prästen som vigde dem har själv gift sig sex gånger tror jag. Tala om att killen kan det här. Det märktes också på ledigheten och finessen alltigenom. Bra, bra.
Själva bröllopsfesten blev även den en trevlig historia. Folk blandas såsom alltid. Folk man känner blandas med folk man känner lite och så en hel del folk man inte känner alls. Riktigt som det ska vara. Tal hölls. Allt ifrån Brudens fars känslosamma, som alltid får mig att känna prestationsångest såsom far till tre döttrar och en son, till mer innovativa, som ett inspelat tal på telefon som inte hördes. Allsång och goda, samt mer ivriga sångframträdanden och allt möjligt genomlevdes och allt var bara bra. Sen började den där dansen då...
Jag vill poängtera att jag tycker om dans som fenomen. Det är roligt att se människor som är duktiga, eller bara vill dansa då de gör det. Jag kan förstå konstformen och även glädjen själva dansandet ger folk, inte minst döttrarna Emilia som är duktig och Edit som är ivrig och kan bli jätteduktig hon med. Jag har inga problem att dansa med fru-Kickan om hon någon gång vill. I dag ville hon för första gången på flere år och det var riktigt roligt. Eftersom dotter Linda har framhållit hur förstörd hon blev då jag en gång inte kom och dansade med henne på en Viking Line färja då hon var liten säger jag så klart inte heller nej till Edit, eller om Linda eller Emilia mot all förmodan skulle vilja dansa med farsgubben. Även Gurkan kunde jag nog dansa med, hon försökte två gånger och jag var faktiskt på väg, men bägge gång kom allt av sig innan vi nådde dansgolvet.
Jag har gått tre olika danskurser under mitt liv. Jag har deltagit och blivit tredje i Ålands Let´s Dääns , som det hette, 2010. Jag satte då alla steg och olika moment vi hade tränat in med Carola Eklund. Då den inkompetente teknikern dock spelade musiken till vår bugg lite för länge hade jag dock ingen aning vad jag skulle göra och den stackars kvinnan kastades hit och dit utan kontroll. Om jag kan få ha dans som prestation, då funkar det. Om jag ska vara på en bröllopstillställning och främmande damer ska komma och bjuda upp mig, för att jag är så trevlig, eller annars bara råkar stå där. Då vill jag inte vara med! Då blir det hela motbjudande och fullständigt hysteriskt hemskt. Jag kan inte dansa!!! Och eftersom jag inte kan, då blir det inte roligt att göra det i socialt syfte med sådana som tycker om det heller.
Jag har varit med om julfester med skolan, då arrangörerna har tyckt att det är på sin plats med danskort. Alltså att kvinnorna ska kunna komma och skriva sina namn på en lapp som delats ut bara för att man har snopp och sedan förväntas man se till att de arma damerna ska få dansa. Men då man inte vill!!! En trevlig fest blir så mycket mindre trevlig om man måste dansa mot sin vilja!!! Try to understand!!! Jag säger så klart inte nej! Jag dansar med nära och kära, för att jag tror att de tycker om mig fast jag dansar som ett arsle. Men att förstöra sitt eget humör med att veta att man är en klåpare i andra människors ögon och därmed gör även deras kväll lite sämre, det vill jag inte vara med om!!! Festen var fin, människorna trevliga. Edit njöt och hade roligt, jag hade trevligt. Allt var bra. Men jag vill inte vara tvungen att dansa!!!!
Precis så här ser det ut och det är inte vackert på något som helst plan
Hemma igen alltså och midsommaren, samt bröllopsfesten var fina och jag är glad att jag fick vara med.
På morgonen börjar något av ett uppsamlingsheat. Ilvesmatchen närmar sig. Jag måste fixa ihop en bild av motståndaren att presentera för Huvudtränaren. VM fortsätter. Sverige ställs mot Tyskland och nog ska det väl mycket till för att ordningen ska bli den samma som för fyra år sedan. Man vet ju dock aldrig i det här spelet.
Dessa går inte av för små hackor
Jag går i dvala nu. Over and out.
Skräppor, Glad Johanni samt dagens predikotext
Såja. Som man brukar säga i mina gamla hemtrakter och numera även i de nya (om nu snart 20 år är så nytt) eftersom jag ju säger så här: Skräppor och Glad Johanni! I morgon firar vi alltså Johannes Döparens dag. Skulle man vilja kunde man alltså fira dagen genom att servera huvuden på fat! Kanske de där skräpporna är ett mellanting som någon gång fungerat som huvuden, såsom midsommarmiddag kanske...
Dock följer vi numera den vattentradition nämnde Johannes står för enligt Nya Testamentet.
Så att:
Glad Johannes Döparens afton
Eftersom jag i går kväll märkte att jag faktiskt är ledig gick jag och lade mig redan klockan 23. Det fanns ingenting som höll mig uppe liksom, förutom Gurkan som lade Pärla och Edit som inte lät sig läggas av Fru-Kickan som mest konfererade med någon om något viktigt via sin telefon. Jag gick och lade mig, Edit sägs ha ätit en äggsmörgås, för mitt i allt blev det lugnt och harmoniskt i vårt hus och jag... Jag sooov!
I går kväll slog media- och djungeltelegrafen på stort. Två flickor från Pargas, som gör mycket väl ifrån sig i PIFs division 3 lag är på väg att börja skolan här på Åland till hösten. Både via telefon och internet har jag personligen, samt via olika länkar informerats om detta. Tydligen har budskapet även nått Huvudtränaren i Prag helt personligen. Undrar om Steffo har nåt med saken att göra.
En massa människor verkar vara utom sig för att Åland United nu inte ska missa dessa tvillingar. Min fråga är: Hur i hela friden ska vi kunna missa dem? Inte ens ifall de kom hit helt i smyg, började Ålands Lyceum och valde att starta upp sin åländska fotboll via breddlaget JIK skulle vi missa dem. Nu säger de i tidningen och allt att de ser Åland United som ett mål för framtiden. Tror folk då att vi inte bryr oss om det? Tror folk att vi inte vet om spelare som Melanie, som inte just nu vill spela med ÅU, eller Hanna och Nona som jobbar på i IFK damer mot mål som definieras med tiden? Eller Ann-Sofie som är för ung för Öspelslaget, spelar i IFKs damer och tränar med oss regelbundet? Eller Sofie i JIK som trivs bra just i JIK?
En gång i tiden kunde jag 90% av alla damer och flickor som spelade fotboll på Åland med förnamn. Nu då jag blivit att specialisera mig har procenten gått ner, men jag känner de äldre lite bättre istället. Vårt mål inom Åland United är att kunna och känna varendaste en, från 5 till 55 år gammal! På så sätt kan vi hjälpa varje flicka och kvinna att finna just den rätta fotbollsomgivningen sett till hennes ambition och , ja låt mig kalla det talang, fast det är ett uttryck vi får återkomma till.
Isabella Mattsson kommer senast från och med nästa säsong, kanske redan i höst, att göra mål för ett åländskt lag. Oavsett vilket det blir kommer vi i ÅU att veta det och följa med henne och hennes syster på samma sätt som vi följer alla i de åländska damlagen- och i ökande grad även flicklagen.
Nu var det visst nåt bröllop då. Och jag har inte ännu sminkat mig! Glad Midsommar jo...
Missvisande rubrik
Ett av de inlägg här på bloggen som fått flest läsare var en text som fått rubriken "Som min barndoms somrar". Sen hände något och texten handlade inte alls om dem i varje fall. Detta inlägg kommer inte heller att handla om missvisande rubriker, utan till att börjas med just om vädret, som är precis som under min barndoms somrar.
Vad jag minns var det alltid varmt i maj före skolan slutade. Stora pojkarna brukade spela boboll utan skjorta på skolans jumpatimmar och då man blev äldre lade man märke till att många klasskompisar inte hade så mycket kläder på sig och så vidare. Sen blev det juni och sommarlov. Det regnade alltid och var kallt. Efter midsommar blev det varmt och det varade sedan fram till ungefär början av september. Så var det när jag var liten och så är det fortfarande. Det var nästan aldrig snö på julen heller, precis som nu alltså. Så sluta gnälla om vädret, det är precis som det brukar vara.
Denna match kan ha spelats i oktober eller juni. Det varken har varit eller är större skillnad.
Efter morgonens träning och dagens olika andra aktiviteter som laget gjort i grupper eller ensamma har vi lagstadgad Juhannustauko, eller midsommarpaus. Det står faktiskt i de officiella kontrakten som följer FBFs lagstadgade mall att det är olagligt att kräva in spelare till tjänstgöring (=träningar/matcher etc) i samband med midsommarhelgen. Märkbart är att detta är den enda helg som de facto är lagstadgat ledig. Under jul, påsk, nyår, samt till och med på Runebergsdagen kan man träna och spela hur mycket som helst med sina kontrakterade spelare i detta land. Jag är inte säker om alla förstår hur viktig denna helg är, men nu har jag gett perspektiv. I finländsk fotboll är midsommar den enda helgen att räkna med! The one and only! Nu står alltså även Åland Uniteds lagträningar still under fredag, lördag och söndag. På måndag är det dags igen för redan på onsdag ska vi ju möta Ilves i Tammerfors.
Till och med Påven är förundrad
Under denna dag har jag fått veta att mina stora barn befinner sig i San Fransisco och att de ville sova då jag ville höra hur det var med dem. Jag har även besökt simhallen med Edit och för att slå ett slag för vår samplanering har hennes Mamma nu satt henne i badkaret. Bra att hon får bli ren och fin inför Midsommar. Med kring badkaret, badandes bastu och allt möjligt finns alltså Mamma-Kickan, Gurkan och Helmi. För en stund sedan var Mamma-Kickan fullständigt oförmögen att göra något alls, som att öppna burkar, bära undan den döda fisken, samt knyta skorna, ty hon hade lackat naglarna.
Hur firar vi alltså Midsommar? Vi ska på bröllop! Inte dock vårt eget. Jag ska ta och ha en Lillmidsommar i kväll tror jag. Inget VM i natt och inga träningar i morgon... Kanske videoklipp på Ilves?
Är jag skrämmande?
Jag bara alltid kommer tillbaka till den här känslan av liv som finns i mig då jag kommer hem på sommaren efter en morgonträning. Folk sover ännu, skorna är blöta, tidningen har kommit, kaffet kan kokas, jobb har gjorts och allt känns 100% levande och värt att finnas. Denna morgon var vi alltså bara tre spelare och jag eftersom det ju var frivillig bollträning för dem som ville få ytterligare ett bollpass innan midsommar. Holly, Maegan, Julia och jag gjorde lite grejer tillsammans i duggregnet och jag upplever att det var riktigt lyckat i alla sin enkelhet. Jag känner hur spelaren i mig kommer fram lite mer under dessa mer individuella pass än då man leder större grupper. Då är det mera fråga om upplägg och dispositioner. Nu, med bara tre spelare på plats får man känna av var och en och själv tänka sig in i deras situation allt mer. Dessutom får jag ju själv också sparka boll lika mycket som de och det blir riktigt lyckligt faktiskt... Sen kan vi ju nämna att England fick en seger i natt. 2-1 mot Colombia. De går nu vidare att möta Norge på.. måndag visst? Sverige hamnade mot Tyskland nu på lördag klockan 23. Eller var det midnatt? Måste kolla...
Craig tog en välförtjänt sovmorgon. Huvudtränaren är i Prag och han hörde av sig i går, meddelandes att Danmark vunnit U21 EM matchen han analyserar som en del av sin Pro tränarutbildning.
Craig ja. Han har en väldigt bärande stämma och en förmåga att få folk att frysa till då han använder den. En orsak till att folk fryser till är troligen att det är lite svårt att förstå allt han ropar då det är på skotska. Ändå, då man känner honom och hör honom prata förutom ropandet, då ser och märker man att han är en kännande och egentligen varm, djurvänlig och familjekär människa. Alltså inte farlig alls. Dessutom är han livrädd för Pernilla Hjärne som kör olika konditionspass på Vikingavallen ibland. "That woman scares me!" säger Craig och kryper ihop som ett litet barn.
Endel är bara sådana. Högljudda och skrämmande. Andra är skrämmande utan att vara högljudda. Jag kommer på många exempel på personer som utifrån uppfattas vara väldigt dominanta och farliga, men som i själva verket är riktiga sympatiska personer då man vågat ta sig genom oljudet, eller fasaden. Pernilla är ju en av dem förstås, men Craig vågar inte ens försöka. Steve Beeks är en annan. Folk är ofta livrädda för honom fram till att han dragit ett träningspass. Mat-Inger är duktig på att skrämmas. Hennes mål är att man slutar vara rädd för henne först då man gått ut nian. Hon är faktiskt så duktig att man fortsätter vara rädd ända upp i vuxen ålder.
Sen är det jag. I Åland United tror jag aldrig att jag uppfattats så skrämmande, eftersom jag är assisterande där. Jag ska vara nära spelaren och kunna finnas till för personlig konsultation. Vissa år har det varit bättre, andra sämre med den delen, men skrämmande tror jag inte någon har tyckt att jag varit utom Hanna Blomberg men hon har fått ge sig på den punkten. I skolan är det annorlunda. Jag upplever handgripligen hur folk är kissnödigt skrämda, eller bara upp i varv på ett nervöst sätt då de går i sjuan. Sedan då samma människor går i nian har en helt annan attityd vuxit fram. Jag upplever den till min stora glädje som ofta rätt vänskaplig på ett distanserat sätt. Vissa bryr sig förstås inte alls, men i de allra flesta fall upplever jag att förskräckelsen har gått över till acceptans.
Skulle du vara rädd för en pingvin
"Managing by Perkele" i kombination med "Söndra och härska" är ofta fungerande sätt om man har tid att vara långsiktig. De är ett kortsiktigt sätt att skapa långsiktig harmoni. Det känns alltid skönt då showen kan minskas för att övergå i mer mänsklig performance.
I mina ögon är personer som verkar sympatiska, men då man lärt känna dem blir bullriga och svåra att förstå de verkligt skrämmande. Jag kunde även här räkna upp namn, men gör det inte, förutom att jag nämner... Vänta nu.. Joseph Blatter. Kanske.
Med risk för att få skäll vill jag ändå visa er denna bild på tre bland de människor jag älskar mest. Dessa har sedan en par dagar varit förenade igen efter nästan ett år. Om en vecka är de hemma igen, allihop. Då får de även träffa minsta syrran sin!
Direkt från Kalifornien
Men jo
I dag gjorde vi något helt otänkbart. Vi vilade mitt på dagen. Själv hade jag ju liksom levt i ett mellanting utan att riktigt veta om jag vilade, diskade, såg Lisa De Vanna göra 1-0 eller körde bil. Så efter lunchen, som blev spaghetti med köttfärssås utan konstigheter i igen, då föreslog jag att vi skulle kasta oss. Edits mor kom då på den bokstavligen lysande idén att Edit kunde se en film på Ipaden I VÅR SÄNG! Jag brukar ju liksom inte ha öronproppar, så det var ju liksom inte att vila alls det. Nåja, vi fann på råd och filmen sågs och vi vilade faktiskt. Helt crazy!
Träna skulle vi ju och på något sätt kom denna vecka, då jag skulle ansvara, att bli väldigt flummig i kanterna. Träningen i sig har gått riktigt okej, Maegan kom vidare från den röda zon spelarnas hjärtfrekvens ska befinna sig i då vi tränar hårt in i den svarta zonen som betyder död. Igen motbevisade hon detta genom att röra på kroppen, rulla runt i gräset och mumla om black zones och painful deaths osv. Jag är nöjd med upplägget. Det vi behöver se över är dock körrutiner och vem som ska hämta upp vem så alla faktiskt kommer på jobb.
Sen gjorde jag en vågad sak. Jag meddelade att torsdagens morgonträning blir frivillig, då många spelare verkade ha varit i närheten av den svarta zonen. Den som vill träna fotboll i morgon måste alltså göra det klockan 7.30 och tillsammans med mig. Men om det känns att man hellre tränar annat, så som återhämtning eller gym, då funkar det lika bara. Tre stycken meddelade att de kommer på morgonen och då for även min chans att sova dit. Eget fel, väl. Den som dock bleknade var Craig, som i går gjorde en bejublad insats som JIKs målvakt i treans ålandsderby i Rangsby. Över 500 åskådare hade de haft och en 0-0 match med alla derbyattribut. I dag hamnade Craig att göra en insats som spelare, så vi fick ihop tempomatcherna. Han var minst sagt, en aning trött. Nu kom frivillig morgonträning upp. Han bleknade, men erbjöd sig att ställa upp som målvakt... Jag sade att han inte måste känna sig tvungen. Precis medan jag skrivit detta har han meddelat sig stanna hemma och sova. Bra! Då är han glad till måndag! Jag får lösa träningen på nåt sätt. Värre saker har jag klarat i tiderna. Finns det någon läsare som vill vara målvakt mellan 7.30 och typ 8.30 i morgon. Kom till Vikingavallen! Du är välkommen!
Craig Wight. The man who has Åland´s cleanest sheets!
Sen åkte jag faktiskt på herrfotboll. IFK Mariehamn mötte KuPS. Eftersom jag kom från träningen var jag inte i god tid och fick faktiskt inte plats på läktaren. Från Norra kurvan betraktade jag sen ett IFK som i mina ögon spelade något som kunde vara 4-4-1-1 med offensiva, eller åtminstone en offensiv ytterback, spelade diagonala bollar i luften och såg rätt solida ut i defensiven. KuPS hade dock lite mer flyt i avsluten och vann slutligen 3-2. Jag har ombetts skriva vad jag tycker om dagens IFK och jag återkommer då jag sett 1 eller 2 matcher till. Det jag såg i dag har jag i minnet och såg det dessutom ur en vinkel jag inte kommer att se de andra matcherna eftersom jag då troligen ryms på läktaren.
Att gå och se fotboll, utan att ha en uppgift, såsom tränare, ledare eller korvförsäljare, som jag de facto var på några IFK matcher för en par säsonger sedan, är en upplevelse. Man går på fotboll bara för att man vill se fotboll. Det känns fritt. Som att vara turist!
Lite så här
Sen då jag kom hem visade det sig att Edit köpt, för alla pengar hon hittat i sina spargrisar, en lego byggsats. Hon var på instruktionsbokens sid 31 då jag kom hem. Konstig unge! Jag hade aldrig i min värld orkat med sådant då jag var liten. Eller ännu heller för den delen. Hon var dock glad och Mamma lika så för hon fick gå och lägga sig.
Nu bara att planera lite för morgonens träning och sen, om 10 minuter börjar England-Colombia. DET är spännande vill jag lova!
Planeringens Da Vinci
Ibland gör man det lätt för sig, ibland lite svårare. Denna morgon ville Kickans och Gurkans far, min svärfar, som bygger en brygga långt ute i skärgården ha 3 varmgalvaniserade gängstål 2 meter långa, med diametern 16 mm. Dessutom skulle han ha 20 st 16 mm galvade muttrar med tillhörande brickor för just 16 cm gängstål. Eftersom han är ute på holmen behövde han att det beställda materialet inhandlades på morgonen och levererades till sin svåger och svägerska som var på väg till båten någon gång under förmiddagen. Detta var och är inga problem för mig, förutom att jag inte hade en aning om vad det var han ville ha, men gott och väl kunde läsa upp instruktionerna för damen på Flygfyrens Stållager där jag enligt instruktioner skulle inhandla varorna.
Det ingår ingen dramatik alls i detta. Dock var faktum, i går kväll då samtalet kom att jag planerade sova några timmar för att sedan vakna vid halv 3 och se Australien-Sverige och sedan lägga mig igen. Min hustru skulle också under utsatt tid tidigt under förmiddagen vara på Medimar för axelkontroll och vi skulle sammankoppla det hela. Faktum att jag aldrig varit under sommaren och dygnets ljusa timmar till platsen i mitten av skogen, längs grusvägar, där gängstålet med medföljande muttrar och brickor skulle levereras, samt att Edit inte ska vara ensam hemma då hennes mor är hos läkare och fysioterapeut, var de ramgivande faktorerna för morgonens planering.
Detta kunde vara min hand och då ser man övriga begränsande aspekter
Inget av det ovannämnda är alls omöjligt eller ens svårt. Nu tyckte då fru Kickan att bästa sätt att förbereda oss alla var att rätt sent under kvällen bjuda hem grannfrun Tessa, samt hennes son som skulle leka med Edit. Kvällen blev trevlig och underhållande. Tessa och jag grälade och skrek åt varandra eftersom vår syn på sexism då det gäller bilderna från Bröndbys omklädningsrum skiljer sig markant. Fru-Kickan tittade skrämt på och förvånades sedan över att Tessa och jag fortfarande är vänner, vilket vi så klart är. Lite slåss måste man väl få i goda vänners lag. Klockan halv 1 valde jag att beté mig illa och gå och lägga mig fast vi hade gäster. Det var ju ändå bara två timmar till väckning. Edit damp ner bredvid mig en halv timme senare kanske. Fru-Kickan hade tagit så allvarligt på att se på TV att hon värmde upp min TV stol ända till 02.40 då jag behövde stolen. Då ville hon i sin tur inte störa, utan valde att gå i säng för att vara fräsch och utvilad inför morgonen.
Jag såg matchen. Sverige är sedvanligt missnöjda och i sanningens namn uppträdde de rätt blekt. Lotta Schelin kritiseras mycket, men jag tycker vi ska minnas att motståndet tar henne väldigt noggrant, håller linjen nere och Lotta får jobba mycket med ryggen mot mål. Åtminstone jag är van vid att tänka mig henne som en djupledslöpare. Till hennes fördel vill jag ändå nämna att hon, med allt mer erfarenhet i kroppen alltmer jobbar i defensiven. Det var faktiskt hon som vann bollen före Sofia Jakobsson utjämnade i 16e minuten. 1-1 alltså och då Abby Wambach nätade för USA på en hörna mot Nigeria får Sverige vänta till i natt för att veta om de ska åka hem eller spela vidare.
En snabb visit i sängen igen blev det och sen iväg för att köpa gängstål. Allt är faktiskt levererat, frun på Medimar och Edit fick sova fram till Sommarlovs början. En planeringens da Vinci, det är jag. Till och med ett nytt tidtagarur till träningarna hann jag införskaffa till klubben. Precis som i fotboll tar andra faktorer alltid över och förändrar teorin bakom det ultimata utförandet. men som livet självt hittar vi våra vägar.
Nu ska jag pussla ihop en fungerande träning för i kväll och sen, på kvällen hade jag tänkt föröka vara wild and crazy och gå på match i Herrligan. IFK Mariehamn-KuPS. Jag menar, jag har ju fått frikort och allt... Vid 23- tiden börjar England-Colombia och tidigt i morgon kanske vi har träning. Vi får se hur boskapen.. Nej, manskapet ser ut i kväll.
Jag har själv, som gammal HJK supporter, aldrig sällat mig till IFKs hardcoregäng. Men så här glada var de i Björneborg då för länge sedan då deras resa i högsta ligan var klar att börja.
Halleluja! Det är fullbordat! Typ...
Jag bad fru-Kickan innan jag åkte iväg på träningen om att hon kanske kunde vara snäll och lägga igång bastun tills jag kommer hem, då det nog skulle behövas, i avkopplingssyfte. Nu har jag varit hemma över en timme, ätit spaghettin som stod klar, till min stora stora glädje utan konstiga saker i. Jag gillar att äta sådant som haft en mor nämligen. I bastu har jag ej ännu varit, eftersom frun min skulle och handla med Gurkan och sen ska mitt hår klippas innan jag ska få bada den där bastun, som alltså nog är varm men inte alls lika avkopplande. Nåja, det är tanken som räknas.
Detta har minsann varit en dag! Jag kommer inte att kunna beskriva den med ord så läsare begriper hela vidden, men ni får tro mig då jag säger att det varit äventyrligt på kognitiv nivå. Först var det ju morgonträningen, där vi fixade det utan gråt trots oanade förspel så att säga. Sen kom spridda rapporter in under hela dagen och till slut visste jag faktiskt var alla var och nästan varför. Träningsplaneringen ändrades 7 gånger tills jag till slut beslöt mig för att åka ut och se hur det skulle bli. Det blev faktiskt helt okej i all sin enkelhet. Gröna laget vann frisparkstävlingen, Julia nästan tacklade Ella som inte fick bli tacklad och Cynthia höll en stark monolog om det nigerianska landslagets taktiska kunnande, eller bristen på det vill säga...
Khym agerade ensam målvakt då Noora var kommenderad till gymmet och Ann-Sofie tränade med Öspelslaget
En stickare till Ytternäs hann vi också med. Pilles trupper förlorade tyvärr 1-0, men Edit var imponerad av att fotbollspelare äter på Hesburger, då två av F04 laget spelare åt där med sina Pappor iförda splardräkt. Alltså flickorna var i spelardräkt, inte papporna.
I natt blir det alltså VM. Jag kommer att spara mig och troligen se Australien-Sverige klockan 3 fast Nigeria -USA samma tid även är intressant, speciellt efter Cynthias monolog.
Till slut ett feministiskt/fotbolleligt spörsmål. Bröndbys damer vann ju som bekant ligatiteln i Danmark just före Fortuna Hjörring. Då tog man och skojade till det i omklädningsrummet med lite halvnaket och champagne, som det går till i omklädningsrum vad jag vet världen över. Det blev stort stohej. Redan förra hösten fick Bröndbydamerna skit för att ha lagt ut en skojbild då de kvalade i till Champions League.
Jag frågar, som fotbollsperson. Vad är mer fotboll för er:
Det här?
Eller det här?
Personligen känner jag mig mera hemma i den nedre bilden, trots att Beckham var en underbar spelare. Bröndbybilden står dock för omklädningsrumskultur, i vilken även Beckham varit väldigt delaktig i sina dagar. Den är fotboll som vi känner den!
Bra att man varit med
Jag brukar ofta säga i skolan att jag är rätt glad att jag hunnit vara med i ett antal år, annars skulle jag lätt gråta mig till sömns... Jag gör det ju nog ändå förstås, men åtminstone tappar jag inte huvudet av lite oväntade situationer. Det gäller bara att "si vaner ut" som vi sade i Sibbo då jag var mindre.
Tidigt i morse, så tidigt att Julia felaktigt påstod sig "vara död", men jag med erfarenhet av militärtjänstgöring kunde meddela henne att faktum att hon pratar tyder på motsatsen, samlades laget på Vikingavallen. Då jag räknade ihop truppen som kommit på jobb saknade jag några som funnits i mitt häfte kvällen innan då jag drog mina planeringspilar... En spelare hade ont och behövde vila visade det sig och lagets kapten Katie var på bröllop. I USA!!! Där ser man. Allt går inte under need to know nivån då det är saker jag behöver veta då jag ansvarar för träningen. Nåja, inga nya skador i morse trots allt. En bra morgon alltså.
Katie helgpendlar till Kansas City. Snart tillbaka i tjänst igen
Jag får lite fundera om med eftermiddagsträningen också tydligen... Men som sagt, bra att man varit med en tid...
I övrigt. Elfenbenskusten spelade irrationellt och Norge hade svårt att finna rytmen i natt. 3-1 till norskorna ändå och vi ser dem härnäst i 16-delsfinalerna. Tyskland fick gneta mot Thailand en god stund innan ketchupen flödade. 4-0. Nattmatcherna såg jag inte tyvärr, för de hade varit sevärda, men två oavgjorda hade det blivit.
Åland United flickorna hade dock vunnit i går kväll. 3-1 hade det slutat och klockan 12.10 i dag spelas sista gruppspelsmatchen mot Kuffen i Ytternäs. Jag ska i dag tvinga Edit med dit, för den matchen måste vi ju se... Hinner passligt att hämta hennes mor från frisören också.. Kan vara att vi måste offra oss och äta lunch på Hesburger.
Division 3 derbyt i Rangsby lär jag missa i kväll, men jag ska nog försöka organisera en väckning så Australien-Sverige blir live här på vår TV klockan 3 i natt. En dag här först att bedriva.. Snart är Sommarlov slut och då ska Edit manas fram till påklädning!!!
Rätt tid, fel plats. Eller fel tid, rätt plats?
Dagen lider och jag med den.
Jag hann med en sväng till Ytternäs och såg först IFK Mariehamns flickor få storstryk mot ett lag som hade väldigt duktiga avslutare. Då man rätt enkelt kommer till avslut i dessa matcher händer det att siffrorna skenar iväg, men det kommer nya matcher rätt fort i Alandia cup, så bara att hålla huvet högt. Sen var det Åland United mot Espoon Tikka (visst?). Pilles adepter hade ju startat i går med 0-7 och i morse med 0-2 och man jagade fortfarande seger och det första målet.
De oranga esboflickorna hade en par riktigt storväxta spelare som gjorde livet surt för ÅUs 2-3-1 formation. Trots att laget, enligt Pille kom till de bästa målchanserna under dessa tre första matcher, jag räknade till tre klara målchanser och två halva, lyckades man inte ännu heller spräcka nollan och då Tikka satte 4 fick man tyvärr ännu en förlust i protokollet.
Två positiva kommentarer här dock. 1. Flickorna försöker spela och visar ingen tanke på att ge upp eller att inte tro på lagkamrater och tränare. De vet att de blir bättre och framför allt har de roligt då de spelar fotboll. 2. IFK Mariehamns flickor kom efter sin egen match över för att heja på Åland United. Vi hade under hela andra halvlek ett helt lag klätt i grönvitt som viftade med åländska flaggor och sjöng Åland Unitedsången. Vad vi än säger, vårt arbetes första skede, att skapa en Åland Unitedidentitet bland flickor på Åland, börjar bära frukt. Jag återkommer gärna till detta mer på detaljnivå, men just nu funderar jag bara på hur Åland Unitedsången skulle låta om 30000 människor sjöng den unisont på en världsarena. Med just den sången som den lät under söndagens TPS match under stora delar av matchen ur flickstrupar får jag den att likna irländarnas "The fields of Athenry". Nej, skratta inte. Den lät faktiskt mäktig om man sjunger den lite långsamt och gång på gång i en halvtimme. Helt sant!
Bilden är från gårdagens EIF match, men samma flickor har spelat i dag också
I morgon tänker jag försöka få till att se åtminstone en match till. Lycka till flickor!
Från Ytternäs, via hemmet för att hoppa i långbyxorna. Landshövdingsordförandes "Kom som du är" tolkade jag i alla fall som "Kom inte riktigt som du är" och jag hade rätt. Very causual var det, men onekligen hade shorts och foppatofflor varit lite väl underklätt. Vi köade i trappan, likt vad jag antar att man gör vid presidentbalen och sedan kom laget och styrelsen tillsammans åt att ge gåvor till Peter L, som dock verkade mest intresserad att få höra Craigs syn på hur Stoke förbereder nästa säsong. God smörgåstårta dock och sen kom jag hem.
Jag måste ju även bara nämna, utan att utveckla det så mycket mer, vår landslagstränarsituation. Mixu Paatelainen fick alltså gå i går. Jag funderade när vi senast inte haft en turbulent avgång av ladslagstränare. Muurinen krävdes ut i flere år, fast han faktiskt presenterade den kanske bästa fotbollen Finland någonsin spelat. Hodgson fick oss till resultat, oftast 0-0, men väldigt väldigt nära slutspel. Honom ville man inte ha för att vi bara försvarade. Han bryr sig knappast så mycket i dag då han lotsar sitt England. Baxter kom in med dunder och brak och vi skulle spela aggressivt. Det slutade med gråt och sedan har Mixu haft flere år att modernisera spelet och göra Finland till ett bollförande lag som dominerar matcherna. Problemet med vår dominans blev att vi samtidigt förlorade dem. Mixu blev sakta men säkert en bruten man, som försökte hålla fasaden uppe och gå med sin övertygelse. Sen, då han nu i slutet steg åt sidan från den och satsade på kontringsfotboll igen var det redan kört. Förlust mot Ungern och något måste hända. Även finländska fans kan visa hat och förakt och den forne hjälten från Muurinens landslag får nu söka sig nytt jobb.
Mixu, före detta Mika-Matti, Paatelainen
Att vara fotbollstränare är ingen lek. Som jag i går berättade var det inte ens en lek i division 7. Som ungdomstränare förväntas du uppfylla föreningens och föräldrars krav. Ju starkare förening desto mindre betydelse har föräldrar dock, som parallell till skolan. På tävlings- och elitnivå är det du som i praktiken ansvarar för vad som händer och får stå upp för klubbledningens, supportrars och medias krav. Om vi har sådant i Åland United? Jo, ni! Så sent som denna eftermiddag på födelsedagsbjudningen fick även jag, såsom bara assistenten, svara på frågor om vi är sämre i år då vi inte dominerar alla matcher och vad det beror på etc. Frågorna ställdes av olika personer med kopplingar till både politisk topp och näringsliv/sponsorer.
Fast Ordföranden vår sade det lite skämtsamt då han kom över till vårt bord, så ligger det mycket i det: "Ta det lugnt bara ni flickor. Jag har sponsorer som vill bjuda på lite grejer om vi kommer bland de tre främsta. Och om ni inte fixar det, då är det Huvudtränarens fel." Huvudtränaren själv, som satt bredvid och åt smörgåstårta log, men jag tyckte mig se att han lite darrade i mungipan, för det är ju sant alltihopa! Fast vi ju vet att det finns väldigt komplexa helheter bakom alla historier.
Imse Vimse Spindel
Så där ja. Frun är tillbaka liksom ordentligt. Förmiddagens morgontvagning(=dusch) förvandlades till en mordsession. Det var vått, hett och riktigt asigt. Ropen skallade och jag sprang som om jag vore sista försvararen och Sanni Franssi vore igenom i sista minuten i höstens avgörande match på WHA, jo där blir den igen har vi tänkt. Det visade sig att inte bara en utan två "jättestora" spindlar hade visat sig där i duschkabinen. Då jag kom var de dränkta och krossade med en schampooflaska. För mig blev det, lite som då jag spelade och numera assisterar huvudtränaren, att städa bort resterna. Spindlarna finns numera i Mariehamns avloppssystem och därifrån ska de komma... Nej, det var nån annan....
Dessa spindlar fick i alla fall uppleva ett ögonblick av familjelycka
Eftersom jag vaknat ordentligt nu, kvällen blev lång då jag satt och hade lite lös kontakt med Linda på Los Angeles flygplats- alla lär vara framme nu och väl i hotellet- är det väl att blicka fram mot dagens program.
Enligt planeringen, som innefattar snart förestående lunch bestående av korv med bröd för andra (inklusive Gurkan och Pärla) och grisfilé för Fru Kickan, skall följande uträttas.
1. Byte av sängkläder. Med vem jag ska byta framgår ej av dagens instruktioner, men troligen grannen på andra sidan gatan, de brukar ta det bäst.
2. Alandia Cup. Vid 13.00 och 13.50 har turneringen en supertimme då först IFK Mariehamns flickor och sedan Åland United spelar efter varandra, men på varsin plan i Ytternäs
Trots Pilles coachning förlorade ÅU 7-0 i går, men är enligt uppgifter revanschsugna
3. Se ÅU-TPS på nytt, filmen kom just upp här på vår egen interna sida
4. Infinna mig i lagets mottagningskommitté, det vill säga bland dem som besöker Landshövdingen/Ordföranden på hans 60-årsmottagning och därmed får äta smörgåstårta- han har lovat att det ska finnas sådan
5. Se antingen Thailand-Tyskland eller Elfenbenskusten-Norge
6. Däremellan göra det som sägs och även planera träningen/träningarna för i morgon. Gary åker på UEFA Pro lisenskurs och jag är ensam med laget. Jo, Craig är med men han funderar nog mest på målvaktsskapet i morgondagens derby i Rangsby
7. Återkomma med funderingar om vad som blev och vad som inte blev
Nu flyger här gummibollar och Gurkan störs av det där hon ligger i vår soffa. Bäst att fixa lunchen nu!
Åren efter IFK
Det finns tydligen någon där ute som bryr sig om vad jag skriver, eller åtminstone om vad jag inte skriver. Men mycket riktigt har det blivit ett litet avbrott i mina memoarer gällande min tid som spelare. Jag avslutade ju storyn för någon vecka sedan hösten 1997 då jag var i beråd att lämna IFK Mariehamn. Jag har faktiskt trott att det inte spelat så stor roll för folk, men här kommer i varje fall en liten fortsättning.
Hösten 1997 hade jag, som jag nämnde tidigare skrivit e post till Ålandstidningen. Jag var både lite barnslig och dessutom väldigt osäker på hur man riktigt gör, men jag skrev en ”annons” på e postadressen för annonser och skickade in den. Jag skrev närmast att jag var intresserad att prata om olika uppdrag som spelare och/eller tränare med de åländska föreningar som kunde ha intresse att ha mig med i sitt lag. Detta var tidig september och vi hade några matcher kvar med IFK. Ingenting ändrades där, men jag förstår så klart att folk var lite förundrade och endel säkert lite förbittrade även.
Jag fick faktiskt en hel del telefonsamtal. På den tiden hade vi hemtelefon med sladd i väggen och allt. IFFK ville ha mig att spela för dem i trean och de erbjöd bland annat att få delta i en resa till nån CL-match i Spanien eller var det var. HIK ville ha mig i laget att spela i trean, eller var de i fyran då, likaså SIF. Även IF Fram hörde av sig. De var då för första gången med i Upplandsseriens division 7 och de undrade om jag ville vara med i laget och lite hjälpa med träningen och sådant. IFK var också med faktiskt. De bad mig ringa upp Ilkka Marttila som skulle ta över som tränare efter Henka. Jag ringde Ilkka och han gav ett proffsigt och gott intryck, vilket sedan förstärktes då jag lite lärde känna honom här på Åland. Sen ringde också Gunnar Jansson från JIK och erbjöd posten som huvudtränare för klubbens A-lag i Upplandsseriens sjua.
Jag måste erkänna att jag inte riktigt vet vad det var som fick mig att välja JIK. Jag hade nog speciellt IFK och IFFK i tankarna, men troligen var det just det där att bli tränare som drog. Det var ju klart att jag skulle spela också, men idén att få bestämma över träningen och spelsättet i matcherna var väldigt tilltalande för en ung idealist som jag på den tiden var. Jag träffade faktiskt Henka en gång under hösten det året och han sade: ”Det är ju bra för dig det där. Du får själv bestämma lite hur du vill ha det.” Först många år senare har jag förstått hur vis Henka egentligen är och hur mycket han förstod och förstår både människor och fotboll. Det var precis det jag ville då, tror jag mig veta.
Så här såg ofta bortaplanerna ut i min nya verkligehet
Gunnar hade förklarat att han ville ha lite ordning i A-laget och på sikt att det skulle bli ”seriös fotboll” i JIK igen. Det lät så lätt för mig det där. Pang på bara och så började vi seriöst. Eller, vi tränade enligt tidigare modell för de flesta av spelarna, två gånger i veckan plus match. Jag undrar faktiskt hur många av JIK spelarna 1998-2000 som egentligen gjorde de där personliga träningspassen jag ordinerade utöver lagträningen.
I början tror jag det gick ganska bra faktiskt. Som alltid välkomnas en ny tränare ganska öppet och spelarna tyckte väl det var fräscht och roligt med lite nya övningar och nya tankar över huvudtaget. För mig blev det att inse att jag nu var tränare och spelade i ett av de där lagen vi hade promenerat över med IFK i lokala ÅM och cuper. För min del blev just de där åländska matcherna mot SIF, IFFK, IFKs veteraner och sådana verkliga höjdpunkter och om vi lyckades utmana, så som 2-2 mot Sund och bara 1-3 mot Finström, då kände jag att vi var på rätt väg.
Ett lyckligt minne från sommaren 1998 inföll den 30e juli. Min dotter Emilia föddes den dagen och den 29e på kvällen spelade JIK mot just IFKs veteraner i en träningsmatch inför höstsäsongen. Eftersom vi fick åka in till BB fick jag i all hast skriva ner både laguppställning och ytliga direktiv (ca 3 a4 sidor om jag inte minns fel) och Robban Lampén fixade så klart biffen. Då Emilias Mammas värkar blivit regelbundna med 10 minuters intervaller bad hon mig springa ner och ringa Robban så jag skulle få veta hur matchen gått och vi liksom kunde föda barn sen. Vi förlorade 2-3, men Thomas Mattsson hade varit bra de sista 20 minuterna då han kom in meddelade Robban. Nästa morgon var jag Pappa till två små flickor.
Samma höst då Emilia skulle döpas kom omständigheterna att tvinga in dopet just före JIKs hemmamatch. Jag hann till avspark vet jag och bytte in mig själv i andra halvlek. Ändå förlorade vi även då, med dopgäster på Vikingavallens läktare. Vi hamnade så där lite i övre kanten av mitten av tabellen detta första år.
Gunnar trodde ändå på mig. Han skrev ett nytt tvåårigt kontrakt med mig hemma i vårt vardagsrum på Granvägen i Jomala. Det han ville var att jag skulle bygga ett lag av ”seriösa spelare” och att vi senast den andra säsongen stiger till en högre division.
Seriösare än jag själv var tror jag inte man kan vara. Nu, med många mer kilo kring bältet och lite livserfarenhet rikare finns det så klart många saker man kunde göra på betydligt bättre sätt än jag då gjorde. Men jag försökte. För att riktigt skärpa till det så som Gunnar/klubben ville började vi skriva kontrakt med spelarna. För att stärka lagkänslan bestämde jag att vi skulle klä om i klubbutrymmena uppe i Vikingahallen där vi hade träningsnärvarolista och kaffekokare och allt möjligt. Detta urartade och snart satt jag ensam där uppe på mitt ”kontor” medan resten av laget klädde om i duschrummen.
Jag ville se långsiktigt och riktigt bygga den där stommen av seriösa spelare och då passade det inte riktigt ihop med de lite mer hobbybetonande duktiga spelarna som inte var beredda att lägga ner hela sin själ, men nog var bättre än de unga killarna som tränade varje träning. Det blev att försöka kompromissa och det kanske inte var riktigt min starkaste sida på den tiden.
I division 7 hade vi en härlig åländsk silly season. Jag minns att jag försökte värva Josef Ojlouq från IF Fram. Janne Bruhn sågs som en rutinerad försvarsförstärkning och i och med att Kjell Rosén anslöt så hade vi självaste Jens Polviander på våra träningar vi några tillfällen. Han spelade visst en match med oss också om jag inte minns fel. I retur tappade vi Daniel Blomster till HIK och Jan-Marco Jokinen (numera Rumander) till... Ja vart gick han? Anders Hägerstrand kom från SIF, Löken Löthman från IFKs juniorer och de ”egna” juniorerna Thomas Mattsson, Dick Flöjt och Peter Grönholm tog steget in i A-laget, för att bara nämna några enstaka.
Just Peter Grönholm är speciell, inte bara för att det var han som påminde mig att skriva detta. Då jag kom till JIK var han sjuk på något sätt och kunde inte träna. Han var dock alltid där med laget och hjälpte till med att bära koner och bollar och sådant. Sen småningom då han började anlända iklädd träningskläder var han i form att stå i mål på någon skottövning och vips hade han blivit målvakt. Som sådan behandlade jag honom under hela min tid i klubben. Han var ibland första val, ibland andra val och då jag försvunnit var han utespelare, vilket han har förblivit fram till dags dato. Boutros, som de kallar honom i dag är en levande legend i de åländska lägre divisionsklubbarna. 2015 kanske han fortfarande får sig någon minut i division sex alltefter säsongen lider. LIF är klubben numera och han tränas av Mathias, alltså Gurkans husbonde.
Peter Grönholm
1999 blev trots all ”satsning” resultatmässigt likadan som 1998. Det började okej, men sen mot hösten falnade intresset hos många och matcherna genomfördes med dem som ”orkade till platsen” typ. År 2000 skulle det då hända. Vi skulle vinna serien och stiga. Så hade Gunnar /klubben önskat. Vi måste skärpa till det ytterligare och spelartruppen blev allt tunnare, då folk börjat förstå att jag menade allvar och då var det inte så roligt längre, vilket ju var synd för genom att ha roligt skulle vi säkert ha klarat oss bättre. Trotjänaren Robban som ryckt in som spelare, tränare, lagledare och allt man kan tänka sig hade lite hälsoproblem och skulle inte spela, fast han ju ändå gjorde det. Jag tog steget tillbaka och satsade bara på tränarskapet. Jag blev som vilken huvudtränare som helst väldigt försjunken i laget och hur vi skulle få till det.
Sen fick vi den sämsta början man kan tänka sig. 6 förluster på 6 matcher. Den sjunde matchen såg jag från bänken hur allt föll samman. Vi var borta, någonstans i Uppland. Jag vet att jag såg en orm ringla i ett dike bakom bänken. Jag såg att vi höll på att förlora igen och jag hade inga medel att ta till. Min käre historielärarkollega som får bli onämnd, men vid tiden spelade i laget blev utvisad eftersom han slog en motståndare på grund av att han var ”Så S...s förbannad” och vi bara vandrade i den ljusa sommarkvällsdimman. Detta var i juni år 2000.
Min sista vec ka som tränare för JIK var spännande. Först dök klubbens gamle ikon och före detta ordförande Hasse Suominen upp. Han meddelade mig: ”Säg åt laget att de far på länk. Du och jag ska prata”. Jag bad Robban köra lite bollövningar och så gick vi upp till kafferummet. Där bad Hasse mig berätta hur laget spelade och jag visade genom att använda sockerbitar på ett bord. Hasse lyssnade, skakade på huvudet tog sockerbitarna. Han lade upp dem i en 1-3-4-2 formation, vände långsamt blicken mot mig och sade. ”Så här spelade JIK då de slog IFK”. Sen frågade han ”Vad behöver du?” Jag svarade som det var, att jag behövde 3 spelare till så vi kunde ha fullt lag och en par avbytare till helgens match då vi hade fått skador och så den där avstängningen. Hasse frågade när matchen var och meddelade mig att jag kommer att ha ett lag.
Följande dag åkte jag till Tusby för att vara med i Ålands Pohjola Cup distriktslagslagledning. Detta var före jag tydligen hade så mycket mobiltelefon, för jag minns att jag ringde hem från en bensinmack. Där sade min dåvarande fru att Gunnar hade ringt och bett mig vara i kontakt. Jag ringde alltså Gunnar och fick höra att de sagt upp mitt tränarkontrakt att Robban skulle köra träningen i veckan och att de snart skulle ha hittat en ny tränare. Man ville dock att jag skulle jobba junimånad ut och det betydde att jag blev spelare i två veckor.
Mycket riktigt hade Hasse fixat folk. Då jag kom som spelare till den första träningen efter att ha blivit avsatt som tränare var vi säkert 30 gubbar där. En av mina principer hade varit att aldrig ringa och locka upp folk. Den principen hade inte Hasse och det var alltså livat värre. Den första matchen jag spelade vann vi, borta mot någon jag tyvärr glömt vem var, men Kåke Mattsson var coach. Min sista match var sedan hemma på Vikingavallen. Jag spelade central mittfältare. Hasse coachade laget och körde en byteskarusell jag aldrig i hela mitt liv sett maken till. Varendaste en spelare i laget byttes ut och in under hela matchen, det är ju tillåtet i Upplands sjua, eller var åtminstone då. Jag fick dock vara kvar. Jag gjorde 90 minuter och vi vann 3-2. På något konstigt sätt gav Hasse mig en testimonial game där på Vikingavallen. Även nya överdragsdräkter delades ut till laget den dagen. Jag hade min under den uppvärmningen och återlämnade efter matchen allt material jag fått av klubben. Även fotbollsskorna. Mina använda dojor hade Robban sedan sett på vinden och var de nu är vete väl ingen efter att Vikingahallen renoverades. Men det var viktigt att de återlämnades sades det.
En väldigt lärorik tid i mitt liv var slut. Jag är en helt annan människa och tränare i dag. Utan dessa år hade säkert inte livet gått i den riktningen den har tagit. Jag kommer att återkomma mer filosofiskt kring vad jag kanske lärde mig och att be om ursäkt för deras liv jag komplicerade.
Samma höst spelade jag redan någon match för IFKs veteraner och med dem pryade jag som underårig i några år, medan jag tog fler och fler steg in i organisationsvärlden och inte minst flick- och damfotbollens värld.
2-0 i regnet, tuff logistik
Förmiddagen kom just efter morgonen i dag. Under natten hade både Kickan och sedan även Gurkan dykt upp. Om inte annat kunde man se det på den framtagna nattmaten som fyllde köket på morgonen. Alltså tillredd mat som inte ätits. För min del var det bara kaffe, blodtrycksmedicin och smörgås som gällde och sen iväg till WHA.
Till min stora glädje regnade det. Inget är som fotboll på gräsplan när det regnar. TPS gav oss tufft motstånd i dag, precis som väntat. Jag tycker dock vi försvarade bra och trots att målvakts-Noora valdes till vår bästa spelare tycker jag att vi lyckades hålla dem rätt ofarliga fast de nog tryckte ner oss rätt mycket, speciellt i andra halvlek. Julia fick göra 1-0 mot sin gamla klubb och som hon lovat jublade hon bara lite och det bara för att det var hemmaplan. En som jublade desto mera var Cynthia som på övertid satte 2-0. En par minuter tidigare hade hon haft ett friläge och blivit fälld av målvakten, utan vare sig straffspark eller utvisning som följd. Därefter hade hon klockrent kapat Elli Pikkujämsä och haft turen att bara bli varnad. I alla dessa känslor drog hon sedan till med en av de största personliga målfirandena på senaste tid på WHA efter att ha så att säga tagit revansch på allt och alla. En egentligen ganska härlig match som hölls spännande hela tiden och dessutom regnade det, vilket jag gillar.
Cynthia, målvakt, boll.. Det brukar bli mål, frispark eller nåt sånt
Matchen igenom satt ett gäng duktiga flickor klädda i rött plast runt planen och agerade bollkajsor. Det är jätteroligt att de vill vara där och att folk ställer upp. Dessutom tror jag att de har match i eftermiddag så de har mycket att tänka på. Om jag någon gång inte har uppdrag på bänken eller så, då kan jag tänka mig att hålla en liten kurs i bollkajseskap, kanske för dem som instruerar dem. Alltså, de är duktiga och gör alltid sitt bästa. Men om vi säger så, det finns vissa saker att fila på och jag tror inte det skulle vara så svårt om man bara satte ner 15 minuter på det. Jag kan hjälpa till vid tillfälle, men under matcher och inför dem blir det svårt.
Nu ska de i alla fall spela fotboll själva, om det nu var de de var.
Här gick årets Alandia Cup lag i går. Roligt att se Åland Uniteds färger och halsdukar användas av åländska flickor
Om en par timmar smäller det i Ytternäs. ÅU-EIF alltså klockan 16.20. Jag har haft planer på att vara där. Nu ser vi om det lyckas då Edit i så fall borde följa med... Det visar sig vara Gladiatorerna på TV också.
Detta är min favoritgladiator. El Gringo
Honka verkar förresten leda 2-1 borta i Kemi. Den riktigt stora matchen för dagen är givetvis Pallokissat-PK-35. Den börjar nu nån gång då jag skriver.
Det regnar ännu, folk omkring mig är trötta, jag förbereder olika scenarion i vilket middag är ett. Jag lovar fortfarande försöka skriva om mina sista år som spelare i kväll om det blir så... Stora barnen i luften nu, tror jag. Ska försöka skypa med Linda före syskonen hennes är där.
Vilken dag va! Hittills alltså
Klockan är runt halv elva och dagen börjar vara i pulkan, som man säger på vårt andra inhemska språk. Vilken dag! Först då, som tidigare nämnts träningar och möhippeorganiserande. Möhipporna har senast rapporteras röra sig mot Sverige. Inga rapporter om att de skulle vara på väg tillbaka har kommit in, men själklart hoppas jag ha Kickan och Gurkan här (Jo, Gurkan ska sova hos oss är det sagt!) i morgon. De minns ju så klart att jag åker mellan 8 och 9 på morgonen för att ha allt klart för Kick off klockan 11.
Vi var mycket riktigt i simhallen med Edit och sedan kom vi hem och åt makaroner med stekt korv. Allt helt enligt planeringen. Vi var även till Vikingavallen och såg Jickens herrar besegra TPK med 1-0 efter ett långskott i krysset av Mikael Signell. Craig var mycket riktigt i mål och behållningen blev, förutom den räddningen han gjorde de klara direktiven. "Play the ball over Kevin into the fucking corner flag! We don´t have to go into the box when we are 1-0 up!" Riktig fotboll alltså... Jag blev riktigt medryckt i division 3 tempot och många minnen kom till ytan om hur det där med fotboll egentligen var. Jag har blivit uppmanad att skriva en fortsättning på min spelarkarriärtext som slutade efter IFK Mariehamn. Den kommer i morgon om allt går som jag hoppas. För Edits del summerades matchen med "Jag träffade en flicka som var åtta år gammal och hon visste inte alls hur många tänder hon har tappat".
Sen hem och se på Finland-Ungern eller Bolibompa, helt hur man valde. Jag borde ha sett på Bolibompa vet jag. Nu är Mixu klar som Landslagstränare. Det måste han vara. Inte hans fel att Ungern får en kanonträff i 83e miuten eller vad det var, men vi förlorade igen på hemmaplan. Det håller tyvärr inte. Mixu, du var en strålande forward och många goda stunder gav du oss. Gå nu med stil och låt ingen sparka dig, för det kommer de att göra annars!
Sen VM. Colombia piskade Frankrike. Först 1-0 av ingen annan än Lady Andrade. Minns ni då hon spelade mot oss i Åland United för en par säsonger sedan.
Jussi Eskola får ursäkta, men jag hittade ingen annan bild på henne i PK-35 dräkt. I dag alltså målskytt mot Frankrike i VM
Frankrike satsade allt framåt hela andra halvlek, men fick sedan på övertid ett annat mål bakom sig då de ofattbart tappert kämpande Colombianskorna kontrade in 2-0. Helt fantastiskt och VM visar sig vara ett VM ifall någon ännu inte trodde det.
Rapporter om att IFKs damer vunnit 9-0 kom just in och så förbereder vi oss för Alandia Cup. Förutom de andra åländska lagen, bland annat IFK Mariehamns flickor har Åland United igen, för andra året i rad ett eget F04 lag med i turneringen. Första matchen blir klockan 16.20 på Ytternäs 2 mot EIF.
Så här såg laget ut i fjol! Lycka till Åland United 04, modell 2015!
Jösses. Nu blir det ännu England-Mexico då innan vi domnar, somnar whatever inför ÅU-TPS och möhippornas återkomst. Jag vet att Kickan lever för hon har gillat en grej på facebook medan jag skrev...
Edit sover och jag hoppas hon har haft en lika fin dag som jag, förutom den stora depressionen med vårt herrlandslag då. Skulle gärna säga att vi kommer igen. Svaret blir då bara "Okej, vart då?" Stackars stackars Finland. Tro, hopp och kärlek... Jo jo. Kirves viina ja sauna......
Hemma med friskt barn
Så var träningen över!
Varm och skön sommar har vi och törsten är därefter. I dag var min passningsprocent 0, eftersom jag agerade vänsterback i en övning, fick bollen en gång och slog den planenligt till motståndaren. I övrigt var min insats briljant. Jag ska inte avslöja något om vår matchplan så klart. Den ser man live på WHA i morgon klockan 11.00. Välkomna. Det enda jag vill säga är att vi har en ny frisparksvariant.
Vår variant är inte som denna, fast den är också fin. Notts County gör här mål mot Arsenal i damernas FA Cup denna vår om jag inte har fel. Här kan den ses https://www.youtube.com/watch?v=nZZ_VHuXx34
Sen är jag ju hemma med friskt barn också. Invalidhustrun som inte är lika mycket invalid mera har varit och organiserat en möhippa. Under stort stohej har nu hon, Gurkan och en massa andra festklädda kvinnor begett sig till Eckerö där de ska åka båt till Sverige och tillbaka som vilka turister som helst, sen ska de leka! Och sen ska de, ja vad gör man på möhippor? Ingenting som farbröder som jag kan eller ska veta. Det som gäller är att jag är ensam hemma med Edit!
Jag har ju liksom gjort det förut, så det är inte fråga om att jag skulle vara i panik eller någonting. Det tragikomiska i vårt samhälle är att man ofta associerar pappor hemma med barn lite så här:
Om detta är pappan eller barnet varierar beroende på vilken historia det är som berättas
Nej nej. Vi ska ha det fint. Nu då Rufus och Emilia även de är på böljan den blå för att sedan flyga till USA kan Edit helt lita till Pappa. Först har vi ätit lunch. Hon åt pannkakor och jag åt kylskåpskall köttpirog ur plastpåse. Sedan ska vi simma, i simhall givetvis! De är bäst under soliga dagar i juni. Därefter ska Edits favoriträtt som vi bara ska äta då det är vi två enligt henne, makaroner och stekt korv, inmundigas till middag. JIKs herrar med Craig i målet har hemmamatch. Dit far vi om vi hinner. Sen är det Finland-Ungern på TV, följt av VM. Frankrike-Colombia och England-Mexico skulle finnas på min lista för i kväll och i natt. Oj va vi ska ha roligt Edit och jag!
Tidigt i morgon sen far jag ju till WHA då vår match ju börjar redan klockan 11. Då hoppas vi att Edits Mamma är hemma från möhippan och med rosiga kinder ser till att flickan får frukost åtminstone. Men då är ju Mamma hemma så allt är mer organiserat och bättre ur samhällelig synvinkel.
Klassisk 0-0
Riktigt kort nu för en gångs skull. Klockan är lite före fem denna lördagmorgon. Jag börjar bli en gammal farbror och måste lägga mig igen och missar alltså Japan-Kamerun... Satsade hela denna natt på USA-Sverige. Riktigt sliten var jag i går kväll och kom faktiskt i säng och somnade till och med tidigt.
Jag vet att det inte alls håller någon logisk profil, men USA-Sverige i damfotboll är en klassiker. Denna natts 0-0 kom att bli en riktig kamp på just det klassiska viset. En boll i ribban hade Sverige, via Klingenbergs huvud. Klingenberg är alltså USAs vänsterback om någon undrar. USA hade en språngnick av Wambach mot slutet.
2 saker. Hur i hela världen kan Malin Swedberg, en annars utomordentlig expertkommentator vara så fast i det egna lagets drama att hon i 15 minuter missar att Sverige spelade 5-4-1 efter att Wambach och sedan Morgan kom in för USA.
Det andra gäller just dessa två inhoppare. Tänkte Jill Ellis spara på krutet mot Sverige. Inget fel med Leroux och Press, men vill man vinna matcher startar man med dessa ifall man har dem i truppen.
Alex Morgan och Abby Wambach
Riktig VM feeling alltså här. Men jag är gammal, jag är sliten. Måste sova lite till i den välfyllda sängen där Edit ligger tvärs och kors... Upp sedan till träningen på WHA. Heja Japan!
Tråkigt finns bara i huvudet
I dag har mina texter nått väldigt få människor jämfört med hur det varit de senaste dagarna. Bra, då gör jag nånting rätt, skulle jag säga om det vore skolan. Det måste betyda att jag skriver eller presenterar tråkigt och då når jag fram till bara de mest ihärdiga och intresserade människorna och det är just till er jag vill nå ut!
Jag påstår att det inte finns tråkigt, bara ointresserat! Ointresserat är i sin tur tråkigt, men ur betraktarens säck. Så att den som är tråkig i själva verket är personen som tycker det är tråkigt. Är ni med? Begreppet tråkighet kommer ur ett begränsat intellekt, eller ett intellekt som begränsas av dess nyttjare. Man väljer alltså att blunda för allt det intressanta och istället bestämma sig för att saken inte är värd att sätta sig in i. Det är bara tråkigt!
Jag tror Gurkan blev arg på mig i dag då jag hävdade att predikningar i kyrkan och långa gudstjänster de facto är intressanta om man bara bemödar sig att lyssna på vad som sägs! Gurkan var väl med såtillvida att hon meddelade att hon tycker att gudstjänster är tråkiga av den orsaken att hon tycker det! Jag säger bara, tråkigt!
Ingenting är tråkigt om man lyssnar och deltar
Nu måste det förstås sägas att jag själv är långt ifrån Guds bästa barn i dessa frågor jag heller. Jag har väldigt svårt att finna minsta intresse i ekonomi och matematik till exempel. Jag är väldigt tråkig då det kommer till sådant. Det är svagheter och inget att vara stolt över.
Inte ens idrottsgrenar där det inte händer så jätte mycket, så som curling eller ishockey behöver vara tråkiga om man bara sätter den sidan till. Ett spel som är så komplext och fullt med händelser som fotboll, eller tennis kan innehålla hela liv om man vill se dessa saker. En 0-0 match i fotboll kan vara bland det intressantaste och mest spännande man någonsin får uppleva.
Allt kan vara spännande och intressant
Hur som helst har dagen varit solig och varm. En ny pool har uppenbarat sig på gården. Gårdens småflickor har uppenbarligen inte blivit pryda och ovilliga att löpa nakna omkring i ålder av 4 och 5. De lite äldre barnen har i alla fall någonting på sig och det är väl bäst då vi ändå är i en tätort så där officiellt.
USA resenärerna var här, åt tacos och kastade vattenballonger. Nu har de åkt och återkommer om en par veckor först.
I kväll tänker jag försöka komma åt att lägga mig tidigt så jag kan vakna till 3 tiden och se USA-Sverige. Tror ni det funkar? Intressant att ta reda på! Sedan ska vi ha matchförberedande träning inför TPS matchen på söndag. Jag vet hur TPS spelar. Undrar om de kan oss lika bra...
Viktig, vad är det?
Jag läste en tidningskrönika där man resonerade om vår egocentriska värld, där känsloargument och personliga åsikter, baserade just på känslor och åsikter i sig regerar över vetenskap och förnuft. Jag håller förvisso med. Vi kan i dag se massvis med bilder av människor vi inte känner och läsa/höra vad just de har ätit till frukost och dessutom vad de anser om flyktingfrågan eller Prins Carl-Philips bröllop. Han lär väl gifta sig med den där Sofia i morgon eller..? Jag kan hålla med om att alla personliga uttalanden och tyckanden inte känns så särdeles viktiga. Och se vad jag håller på med själv nu! Och du läser det!!!
"Jag tänker, alltså finns jag" sades det. Jag är dock inte helt övertygad om att bevisen är 100 procentiga, men så må det vara. Jag skulle dessutom vilja tillägga att "Jag finns, alltså är jag viktig!" Här är det svårare att argumentera emot.
I går läste jag en text som ifrågasatte om feministrörelsen tar idrott på tillräckligt allvar som en del i den feministiska kampen. Texten var en amerikansk sådan och lät lite så där undergivet arg, som feministiska texter skulle göra för några år sedan, endel har fastnat i det och gör tyvärr sin sak svårare genom att vara arga i ur och skur utan att vara konstruktiva. Jag tycker personligen att idrott i våra trakter, inte minst på Åland uppmärksammas ur genussynvinkel alldeles tillräckligt för att vi ska kunna kalla det viktigt ur feministisk synvinkel. Därmed säger jag alltså inte att idrotten här är könsjämställd, nej långt ifrån! Den är bara en uppmärksammad del av könsdebatten. Mina vibbar är ändå att vissa saker anses viktigare och vissa mindre viktiga.
Vad avgör vad som är viktigt och vem som är det? Svaret är självklart subjektiviteten. Varje person ser ju världen ur sin egen synvinkel. Skolan, partiet, föreningen osv lägger därtill upp linjer över vad som ska anses allmänviktigt och då blir ju personer som främjar eller motarbetar just dessa saker viktiga.
Nu är det så här att jag inte tror det finns en enda oviktig sak i hela universum. Oavsett om vi ser på det hela med kristna, hinduistiska, humanistiska eller annars bara med kladdiga glasögon, som mina, är allt en enda stor helhet som bildas av just detta allt. Det vi gör och det vi tänker formar vad andra kommer att tänka och göra. Ingenting är någonsin oviktigt. Inte ens bloggarens självcentrerade egoistiska utläggningar.
Maja och Cynthia gjorde en viktig insats för åländsk flick- och damfotboll den 2a juni. Ingen av oss vet vad det leder till, men det är tillräckligt viktigt för att ge en ringeffekt någonstans och för någon
Vad jag vill säga är alltså att vi aldrig skall förringa någons intressen eller uttalanden. Det finns ingenting som är oviktigt och allt viktigt är intressant på något sätt och vis, för någon.
Ett viktigt meddelande löd för en stund sedan att hon här, med bror och pojkvän, ifall han någonsin hinner hit då han inte är tajmingens mästare, ska äta tacos hos oss i kväll innan de reser till USA. Viktigt på något sätt. Ointressant? Om det är, varför läste du ända hit då?
Vilken frispark!
Oj oj vilken frispark vi såg i natt! Tyskland dominerade ju fullständigt första halvlek mot Norge. Anja Mittag satte in en retur efter typ 5 minuter och det såg ut som en 6-0 uppgörelse. Norskorna segade dock fast och kunde hålla målet rent resten av halvleken. Sen i andra halvlek kom målet som jag redan nu tror att kan betraktas som detta VMs pärla. En klockren frispark i krysset via ribban. Ingen målvakt i hela världen, med eller utan snopp hade tagit den, jag lovar!
Maren Mjelde var det som fick träff och det hela slutade sedan 1-1
Länge såg Kina-Holland ut att bli 0-0 , men i 91a minuten fick kinesiskorna utdelning för sitt spelövertag i andra halvlek. 1-0 till Kina och klockan närmade sig 3 på natten. Eftersom jag hade lovat dyka upp på backlinjens lagdelsmöte på morgonen fick jag ge mig där och Kanada-Nya Zealand fick köra sin 0-0 helt i fred. Dessutom såg jag att Thailand piskat upp Elfenbenskusten med 3-2. Förstod på de svenska kommentatorerna att just Thailand kan komma att bli en faktor som kan fälla ut Sverige ur fortsättningsspelet ifall resultaten ej går svenskornas väg. Fast min inställning till de svenska landslagen finns dokumenterad på denna blogg kan även jag tycka att fotbollen nog vinner på att ha Sverige och inte Thailand vidare. Få se vartåt det barkar. USA-Sverige i natt 03.00 EET.
Backlinjen ja. I går morse jobbade vi lite på träningsplanen och denna morgon hade Huvudtränaren ett videomöte tillsammans med involverade spelare och mig på WHA. På 90 minuter tittade vi på inte mindre än exakt 50 sekvenser från Pallokissatmatchen (Jag vet, jag räknade). Jag kan inte låta bli att imponeras av hans produktivitet då det gäller just videoanalys. Nåväl, sekvenserna beskådades och analyserades och ett säkert försvarsspel just i backlinjen är nu att vänta mot TPS på söndag!
Detta är inte vår backlinje, men dock en väldigt rak sådan, precis som vi vill att vår ska vara i grundposition
Då jag kom hem fann jag, igen, Edit i soffan. Mor hennes sov, och sover fortfarande. I går skulle hon vara duktig och stannade uppe nästan hela Norge-Tysklandmatchen, lite assisterad av grannen Tessa, som ännu inte fått sig önskat ett artistnamn för denna blogg. Med artistnamn menar jag personer som Kickan, Gurkan, Pärla och Mat-Inger som jag nämner var och varannan dag, se nu fick jag in Mat-Inger igen och hon ska vara nöjd och således servera välkokt potatis i höst!
Det ser ut att vara en solig dag på kommande. Bara Invalidhustrun vaknat, se där ett artistnamn igen, och Edit sett klart på Sommarlov, blir det att se ut som just sommarlov. I och med lagdelsmötet är jag klar med den schemalagda delen av dagen. Vi har en liten förhoppning att Emilia och Rufus kanske ska komma till middagen och äta fredagstacos. I morgon åker de till USA och återvänder först efter midsommar då även Linda ju kommer hem. Det vore alltså roligt att få ha dem här en liten stund före de reser. "Kanske det kanske" svarade Rufus i halvtid i natt då jag messade och frågade.
Utan att det nu har något samband med någonting egentligen vill jag nämna att HJK och Ilves spelade 2-2 i går och att det som inte dödar, det härdar!
Som min barndoms somrar
Kvällen kryper på. Även eftermiddagsträningen är utförd. Lite segt i kropp och knopp nu, men efter fredagens ledighet från lagträning, bara lite lagdelsmöten och ett och annat personligt träningspass på agendan i morgon, kommer Åland United att explodera av energi på lördagens matchförberedande träning och söndagens match.
Tillfälligt avbryts storyn nu av att Edit och hennes kusin har slagit sönder en glasram och huset bokstavligen vänds upp och ner.
Så där. Kaoset fortsätter, men ingen idé att stanna upp för det. Lite sliten torsdagskväll alltså, men enligt beräkningarna.
Här en bild på laget som alltså gjorde självmål i morse. Se hur glada de är. Man tycker att åtminstone Craig och Khym borde veta att de egentligen förlorat, men går det så går det. Själv är jag fascinerad av själva rugbybollen. Jag menar, jag vet hur spelet i sig uppkom i Rugby. Jag vet att man marscherade ut från mötet då Association Football skapades och man ville ha ett spel där man sprang med bollen i händerna. Det otroliga är för mig, att man skapat ett spel med en boll som ser ut så där. Jag menar, det där är ju inte en boll. Sen följer ju amerikansk- och australiensisk fotboll samma koncept och har ovala grejer av olika kaliber de kallar boll. Själva spelen är alla intressanta, men hur blev bollarna så där? Svara mig någon om någon vet!
Vi har 23 runda bollar aktiv användning på våra träningar, eller lite fler eftersom målvakterna har en egen säck som de tar till för att kunna smasha dem i skogen utan att någon gråter dess värre. Under mina år som assisterande tränare har jag blivit allt mer observant på just det här med bollar och var de ska vara under olika tider av träningen. Huvudtränaren hinner/kan/vill inte fundera på det där utan det är jag som får se till att bollarna finns på ändamålsenliga platser i eller bredvid målen, alternativt på andra ställen om övningen så kräver. Även här har jag en kamp i kampen. För det mesta gör jag inget väsen alls, utan bara kollar hur övningen går om jag inte själv håller i den och så fraktar jag bollar till de strategiskt viktigaste platserna. Ibland står jag åt sidan och ser om någon annan alls ser vad vi gör och var det behövs bollar. Oftast är Craig den ende personen som ser detta och större avbrott har uppstått endast två gånger denna säsong till följd av puckad bollplacering. Även denna tillsynes obetydliga detalj bildar en del av den helhet jag så stolt förvaltar. En hel vetenskap som bygger på yrkeskunskap kunde jag säga om jag inte visste att det bara har med sunt bondförnuft att göra.
I kväll fortsätter VM med en riktig godbit. Norge-Tyskland. Repris från EM finalen för två år sedan. Kanske den högklassigaste matchen hittills i detta VM, som faktiskt varit rätt högklassigt hittills.
Angerer mot Guldbrandsen i kväll klockan 23.00
Jag tänker göra ett försök med Kina-Holland efter det. Jag kan avslöja att jag är rätt nyfiken på Holland!
Just nu är det spelat cirka en halv timme i Helsingfors mellan HJK och Ilves. 0-0 fortfarande...
Gurkans dotter Pärla ska äta kvällsmat här sades det just. Jag ska gå i bastu jag! VM natt väntar!!!
Min fru!
Överraskande många människor läser dessa texter. En av dem som hängt med längst torde vara min fru. Det var även hon som lite fick mig att starta skriva igen nu på våren. Hon förtjänar därmed en alldeles egen liten kort krönika.
Som de som känner mig vet är jag ju Pappa till fyra barn. De tre äldsta har en egen mamma och henne ska vi låta vara här. Edits mamma är dock den samma som min hustru, Invalidhustrun, Kickan, eller Sara som hon heter. Folk kallar henne Sassa då de blir på det sättet.
År 2008 var jag singel och bodde sedan 3 år för mig själv bakom slöjdsalen av vår skola i Jomala. Jag trivdes väl och dammråttorna likaså. I skolan hade vi haft en blond vikarie, som sedan hade blivit kvar några år och liksom jobbade hos oss som språklärare. Jag hade haft glädjen att vara hennes partner vid vårens projektarbete vid ett par tillfällen och eftersom jag aldrig hade pengar hade hon bjudit mig på glass. Inte illa tyckte jag då. Just denna vår 2008, då jag tränade IFK Mariehamns damer, tog jag mig för att åka på skolans lärares vårtillställning, som av förekommen anledning oftast hålls ute på landet och långt från andra människor. Likt Las Vegas brukar kutymen vara att det som sker på avslutningsfesten, det stannar på avslutningsfesten. Detta år skedde ingenting. Eller, jo men jag tänker inte peka ut andra människor här. För min del skedde inget annat än att jag och språklärarblondinen kom överens om att jag kunde se helt bra ut om jag klippte håret, skaffade nya glasögon och klädde mig som folk. Okej, du vet. Man lovar allt möjligt och jag lovade att ställa upp på en make over.
Så här roligt hade vi det på jobbet
Så klart trodde jag att detta lilla löfte var min del av 2008 års Las Vegassyndrom. Nu visade det sig att jag hade fel. Den 19 juni, lite efter halv 12 på kvällen kom ett sms från språklärarblondinen. Jag vet att det var den dagen och den tiden, för Portugal hade just fallit ut ur Herr-EM mot Tyskland trots att den förhatlige Helder Postiga hade fört lusitanerna närmare i den 87e minuten. Nåväl, smset hävdade att jag lovat ställa upp på en make over och detta skulle ske under sommaren hävdade det bestämt. Det ena ledde till det andra och smsandet fortsatte under hela juli och sedan den sista juli skedde det hela. En svindyr klippning och ännu dyrare glasögonbågar inhandlades under språklärarblondingens skarpa tillsyn. Även kläder inhandlades och i skoaffären trodde man att hon de facto var min personliga assistent. Jag har en hjälplöshetsgen som alltid går igång i kläd- och skoaffärer.
Nåh. Den kvällen blev min cykel stulen, men jag kom att på lite sikt få mig en livskumpan. Ibland saknar jag cykeln, men man kan inte ha allt...
Det hela kom att bli officiellt först sent under hösten det året. Eldprovet för vårt nya förhållande blev då jag hade en 10 dagars landslagsresa till Azerbaidzhan. Jag var nykär och skiträdd att hon inte skulle vara kvar då jag kom hem. Men det var hon. Jepp. Tiden gick fort och snart var hon gravid också. Man gör sitt bästa! Förlovning kom på köpet och under mitt första år i Åland United kom vi att flytta ihop i god tid före Edit föddes till hösten och alla barnen fick sig ett småsyskon till.
Lite senare, till nyår 2010-2011 kom Språklärarblondinen, som inte ens var blondin då hon födde Edit att bli kontorsråtta. Hon fick en anställning på Ericsson Capital och ber speciellt nämna att hon älskar det jobbet. Väl så.
5 juni 2010, då Åland United hade en ledig helg passade vi på att gifta oss också. Sen, samma sommar mitt under brinnande herr VM (19e juni blev igen ett datum att minnas, för den första VM matchen i nya huset blev Holland-Japan just den dagen) flyttade vi rentav in i ett eget hus och bildade kollektiv med Hus-Gurka, eller Annas och Mathias hus, som vi kunde säga.
Kickan och Gurkan som de var förr... Och ibland nu också
Här lever vi nu. Min hustru sade i början av vårt förhållande att hon tycker om mig för att jag pratar mycket och är lurvig. Jag pratar fortfarande mycket och är likväl lurvig, men numera tycker hon mera om andra saker hos mig, såsom... Ni får väl fråga henne. Hon är en väldigt kreativ person och är expert på att strö ut diverse småsaker över ett helt rum som hon sedan limmar ihop på de mest märkvärdiga sätt. Folk köper sedan de kreationerna och bland annat Presidentbalen har fått ta del av dem.
Här bor vi nu och har ett helt hyfsat liv. Min hustru sover mycket och syndar därmed inte. Jag älskar henne och hon står ut med mig. Såja, så var den texten klar. Det tog inte ens ont!
En god morgon
Eftersom allt alltid förändras och oftast till det sämre, så säger jag nu då det är läge: Detta har hittills varit en god morgon. Som vanligt före morgonträningarna vaknade jag en gång i timmen hela natten för att kolla klockan. Eftersom det inte var VM matcher på programmet i går kväll nöjde jag mig med att studera TPS och sedan kolla in vårt försvarsspel mot Pallokissat. Kunde även helt resultatmässigt konstatera att Honka och PK-35 spelat 1-1. Därmed var jag i säng redan vid halv 1 tiden. Således vaknade jag cirka 5 gånger innan väckarklockan sedan ringde vid 6.30. En vacker morgon höll på att gry.
Då morgonbananerna såg väldigt mycket ut att vara efter bäst före datum, blev det ett morgon äpple innan jag satte iväg ut mot Vikingavallen. Där, som vanligt öppnade jag hela bygget och tog fram utrustningen, gissande vad Huvudtränaren månne ville ha fram i dag. Torsdag morgnar brukar vi fokusera på positionsmässig träning, det vill säga vi jobbar med detaljer anpassade till spelares eller lagdelars personliga behov uppsplittrade i flere grupper. Jag fick en lagdel i 50 minuter och tycker faktiskt det gick rätt bra. Inga storverk av Bibliska mått uträttade vi väl, men jag tror spelarna fick några saker på plats som kan hjälpa dem i matcherna. Sen på slutet fick Gary för sig att vi skulle göra en "scrum" då någon fann en rugbyboll i en buske. Det gick närapå lysande och Cynthia jublade efter att ha gjort en "try". Hon begrep ju ej att hon gjort vad vi i soccer kallar självmål!
Kaisa var i min grupp i morse. Josse i IFK tröjan är tillbaka i fotbollen efter många många skador. Jag och många andra är glada för hennes skull
Då jag kom hem och solen sken fann jag Edit sittande i soffan. Då jag frågade hur länge hon suttit där svarade hon att hon steg upp mitt i "Nicke och dammsugaren" och sen hade även "Biet Maja" varit... Så, kanske 20 minuter då... Invalidhustrun. Hon sov!
Nu väntar en dag hemma med fru och ett barn. De andra barnen torde vara på stugan i Vårdö med sin mor och det gänget. Linda pratade jag med i går kväll i Kalifornien och hon var vid gott mod. Just nu trivs jag med livet, som sagt, bäst att säga före nåt blir fel igen. Att vara fotbollstränare på sommaren är ett liv värt att leva. Huvudtränaren höll dessutom en monolog inför träningen i morse om hur mycket lättare det är att vara assisterande- än huvudtränare och han har väl rätt. Tackar och tar emot bara! Det enda jag lite önskar nu är att hinna se stora barnen innan de åker till USA på lördag.
Sommardag framför. Förberedelser för eftermiddagsträning och i kväll fortsätter ju även VM.
Sommar, kvinnor, fotboll. Redan 1949 visste man hur man skulle leva!
Svälta räv, rasbiologi och fotbollsträningar
Min yngsta dotter visade oanad taktisk kunskap under förmiddagens träningspass tillsammans med Old Papa på mellangården, som vi kallar gräsmattan mellan hus-Gurka och vårt hus. Jag gick lätt upp i en 5-0 ledning, fast jag talade i telefon med en ivrig journalist medan vi spelade. En gång i tiden har jag, under Steve Beeks tid faktiskt spelat vänsterback under Åland Uniteds träningar just pratande i telefon. Steve tyckte inte faktum att dåvarande ordföranden ringde och pratade med mig skulle störa träningen, så jag spelade på med luren mot örat. Passningsprocenten var inte helt 100 den gången. Nu, då jag mötte Edit gick jag dock upp i en 5-0 ledning.
I denna rätt trygga matchsituation tog jag mig för att göra ett toalettbesök. Vad hade den illsluga 5 åringen gjort då jag kom tillbaka? Jo, hon meddelade kallt att hon ledde 6-5, eftersom hon gjort 6 mål medan jag var borta! Jag måste medge att jag var imponerad. Nu, senare har hon dominerat i Svälta Räv, som hon påstår heter "Strid" och indianpoker. I vilket skede ska man sluta låta dem vinna? Jo, då man märker att man förlorar i alla fall... Skitspel!
Sen har vi fått post också. Brevet, som diskuterats över hela Åland, där man uppmanar folk att kräva folkomröstning inom kommunen med förhoppning om att opinionen ska vara mot ökad flyktingmottagning, hade nått även vår postlåda. Jag trodde ju att bilderna man sett i tidningar var lite felaktiga, men papperet visade sig helt på riktigt vara skrivet med röd text och såg ut som om skrivmaskinsbandet skulle spricka vilken minut som helst. Vill man ge en saklig bild av sin sak med denna broschyr missar man målet totalt enligt min mening. Vi uppmanas fundera på om det vore bättre att ta hit ukrainare istället, eftersom dessa till en del är ljushåriga och blåögda, samt härstammar från Vikingar och är en urstam för finnar. Jag tror ju gott om människan och är övertygad om att dessa människor som skriver och även stöder denna politik har bevekelsegrunder de själva tror på. Tyvärr (eller kanske inte tyvärr då man tänker efter) blir det för mig lika förvirrat som Mein Kampf, som jag faktiskt försökt läsa bara för att... Värre såpa får man söka efter. Till och med den här bloggen är klarare och redigare, tycker jag!
Så här definierades människoraser år 1899
Vi måste minnas att man i Sverige år 1921 bildade världens första "institut för rasbiologi" för att, enligt Sveriges riksdags ord "skydda landet mot inre fiender; defekta, asociala, abnorma och brottsliga människor". Jag säger så här: Alla dessa karakteristika finns hos alla människor varifrån de än kommer. Bör jag tillägga att jag inte kommer att skriva under broschyren?!
Invalidhustrun har återkommit hem och förefaller helt slutkörd av att träffa sina kolleger. Hon har somnat! Bra om hon sover gott en stund så jag kan väcka henne då det är dags för mig att åka till våra multikulturella fotbollsträningar i Bengtsböle.
Här står engelsmannen Gary, Nylänningen jag och savolaxiskan Ella. Alla skriver vi bostadsort Mariehamn, representerar Åland United och betalar skatt till Åland, Finland och EU.
Till slut vill jag meddela att våra husflugor Klara och Göran igen har vaknat. I år har de två barn också. Arvid och Per-Klas.
Hemmapappa maskar och skitdomare
Denna morgon hade jag tänkt att vi alla, som ju är lediga, skulle sova i lugn och ro, sedan stiga upp och mysa oss genom förmiddagen. Dock skedde uppvakningen genom att Invalidhustrun stod och tittade på mig där jag låg, meddelande att hon tänker åka och hälsa på de som jobbar! Hon har fixat hämtning så vi behöver inte ens ha upp Edit. Olika vägar till salighet har vi sannerligen och visst får hon väl hälsa på kollegerna sina herreminje. Nå, Edit och jag blev ju här hemma och Sommarlov är slut. Därmed kan jag kräva att hon faktiskt klär på sig och att vi liksom, ja vad gör man nu då riktigt?
I eftermiddag ska Åland United köra en typisk tisdagsträning, fast det är onsdag. Detta för att vi spelar match på söndag och inte lördag. "I´m sooo confused" som Maegan Kelly sade i går. Lite efter det avbröt hon faktiskt en hoppserie för att hon hittade en daggmask!!! (Det är tydligen något som inte enbart händer i Flickor-9 sammanhang.. Och om någon undrar JO hon gjorde om sin hoppserie efter att ha kastat masken på Julia.
Så här glad var Maegan före hon hörde talas om Åland United. Hur glad hon är nu får ni fråga henne själv. Hon bor på Sanatorievägen
Jag fick mycket riktigt ge mig efter Spanien-Costa Rica i natt. 1-1 gladde nog Costaricanerna betydligt mer än spanjorskorna som fick njuta av att leda matchen i enbart 74 sekunder. Bägge målen kom precis just då jag löpte omkring här för att förse mina hotellgäster (fru och barn) med service, så som ispåse på fötterna, jag trodde det var axeln och stack direkt.
Sen följde jag med Colombia-Mexico så där via kommentarer. De flesta saker jag såg att folk grämde sig över var underkända mål. Mycket riktigt fick båda lagen varsitt mål underkänt av fel anledningar. Det kunde man konstatera efter att ha sett highlightsen. Skitdomare! Eller så människor. Man jublade i kanadensisk TV som jag följde matcherna via (!) över att man nu använde Goal line technology för första gånger i ett VM för damer. Ganska naturligt, eftersom det användes första gången någonsin i fjol i VM för herrar... Ingen goal line technology i världen skulle ha behövts för att urskilja Mexicos 1-0, men som bilden här under visar kan människor göra stora grymma fel och fast de drabbar en tycker jag att det är fotbollens hjärta. Domarna ska få vara skit och vi ska få säga det!
Minns ni detta? Tänk om målet hade godkänts och England hållits kvar i matchen. Kanske en domarrevansch för Tysklands del för den ännu oklara händelsen 1966
En annan som var skit var den stackars mittbacken Sydkorea som förorsakade bägge målen mot Brasilien i nattens 0-2 förlust.
Nu kom Edit klädd i Barcelonatröja och vill spela fotboll. Det händer inte varje dag. Jag går nu. Hej!
Riktigt allt möjligt, och PK fick ordna CL kval igen
Denna dag, som var en sommardag och Edits första sommarlovssådan, ville vi vara goda föräldrar och liksom göra något i lilla familjegestalten då jag nu en gång var hemma mellan träningarna. Jag ville åka till Sund, Edit ville åka till stan och Invalidhustrun ville åka till Eckerö. Alltså åkte vi till Eckerö. Jakt- och fiskemuséet och Post och tullhuset såg vi, bra att vara där första gången på mina 20 år på holmen. Eller, visst har jag varit vid Post och tullhuset. Jag var till och med in där en gång för många år sedan då jag bevistade Dobidoo, eller vad det nu hette med barnen. Allt som allt. Utflykten var rolig och jag kände mig som en Pappa i en vanlig familj, fast ju Emilia och Rufus saknades. Linda också så klart, men Kalifornien är lite att ta i för att komma och se en hemmagjord snöscooter från 1945.
Vi besökte Bodegan där Edits mamma jobbade för ett antal år sedan
Sen då vi kom hem blev det aktuellt med det där stadsbesöket. Sund lär det inte bli före i augusti då ÅM finalerna går misstänker jag... Invalidhustrun önskade då bli avsläppt tillsammans med Edit och få gå själv omkring i Självstyrelsefirandet så jag inte ska vara där och "ställa till med alla möjliga scener" som hon sade... Jag åkte följaktligen hem, vek tvätt, tömde diskmaskinen och förde ut soporna. Sen var det träning.
Träningens summering blir att vädret blir bättre, men planen sämre. Jag vet att planskötarna i Bengtsböle nog säkert gör vad de kan. Men riktigt internationell standard blir det nog inte på den planen. Ingen skadade sig i dag i varje fall och vi går förtröstansfulla mot helgens TPS drabbning.
Då jag var hemma igen och ätit av den döda fisken som serverades försökte jag mig på något riktigt modernt. Jag såg herrarnas Finland-Estland på TV och hade på samma gång en stream med VM matchen Frankrike- England i gång. Jag rekommenderar inga 40+are att göra sådant. Herreminje vad dåligt Finland spelade. Ats Purje satte två mål bakom Moisander, Toivio och Mäenpää. Sorglig dynga Finland! Nu måste jag bygga upp en tro till lördagens Ungernmatch... Tack bara, riktigt riktigt dåligt var det i dag!
Frankrike-England i sin tur bjöd på europeisk fotboll, med alla europeiska element i kontrast till allt Nigeriavurmande med mera. Eugénie Le Sommer frälste fransyskorna i första halvlek med ett skott utifrån boxen. De engelska kommentatorerna sågade målvakten Karen Bardsley, men jag är inte så säker på att vi ska skylla på henne. Någon som kan målvaktsspel och sett målet får gärna berätta. Nu ligger Englands fortsatta väg mycket i händerna på Colombia och Mexico som snart spelar. Jag kommer i mitt fall att satsa på Spanien- Costa Rica. Vero Boquete och gänget vi minns från bland annat EM och så Costa Rica som överraskat de senaste åren kan bli en riktigt rolig tillställning. I natt sen skulle det vara Brasilien-Sydkorea. Vill nog. Vet ej om det blir möjligt...
Eugénie Le Sommer
Sen fick jag i går syn på en nyhet som berättade att PK-35 för tredje gången får arrangera Womens´ Champions´ League kval hemma i Vanda. Gratulerar. Vi hade så gärna gjort det i fjol och undvikit att hamna i Sarajevo. Enligt inofficiella rapporter var det bristen på internationell flygplats i Mariehamn som fällde domen i fjol. Vi får kryssa för rätt ruta då det blir vår tur igen!
Denna bild är från PK-35 Vantaas senaste CL-äventyr. En av de två närmaste spelarna i bild spelade 90 minuter mot Frankrike i VM i dag
Jag hatar inte svenskar. Jag bara gillar inte era landslag
Så här Ålands självstyrelsedag till ära har jag kontaktats av en kränkt svensk. Vem är väl mer kränkt än just svenskar, kan man tycka. Jo, alla typer av fördomar frodas i populärnationalismen jag erkänner i mig själv. Så ingen ska missförstå. Jag är en väldigt human människa som tror på alla människors lika värde oavsett kön, etnicitet, nationalitet, sexuell läggning, religion, politisk övertygelse etc etc. I min bekantskapskrets finns finnar, svenskar, ålänningar, engelsmän, norrmän, skottar, nigerianer, amerikanskor och till och med en par ester för att bara nämna några. Jag tycker om de flesta människor just för vem de är, som människor. Jag har heller ingen motvilja eller hat gentemot folk eller länder. Jag bara inte känner någonting alls för Sverige då det kommer till eurovision, idrott eller annat där det landet ska representeras. Förlåt mig!
Vad beror detta på? Ja, hur väljer man sina känslor? Rent kognitivt kan jag se massor med bra i Sverige och det som landet representerar. Helt känslomässigt kan man i djupet av min själ dock inte frambringa någon som helst sympati, annat än för de människor (bland annat släktingar) där bor och som kommer västerifrån.
Zlatan är en gudabenådad fotbollsspelare, men Moisander är en son av ett folk som blött... För mig. Förlåt alla!
Efter att ha umgåtts dagligen med skottar de senaste åren tror jag mig ha fått bekräftat hur vi tänker. Vi är inte onda. Vi hatar inte svenskar eller engelsmän. Vi är bara finländare (och ålänningar förvisso det är ju den 9e juni) eller skottar. Oerhörda känslor tränger fram då vår nationalsång spelas och vårt land representeras (och ofta uppträder undermåligt). Dessutom skäms vi lite, nu talar jag för oss finländare, skottarna skäms inte över nåt alls, de har ju inte ens kalsonger, då vi inte unnar Sverige att vara stora och fina. Eller, jo det gör vi, men i äkta Perkeleanda vill vi inte låtsas om det och så blir vi blasé och tar ut det med onödiga efterslängar... Historiskt sett har vi Sverige att tacka för mycket, men vi vill inte låtsas om det, för vi är stolta över vad vi är själva, lite som tonåringar.
Såja, jag har bekännt. Det ändrar inte på mina känslor, men det kanske ger de kränkta svenskarna lite perspektiv. Det gör ingenting bättre att ni gillar oss ser ni, vi blir bara ännu mer kantiga av sådant!
Här hittade jag en bild som ska ge engelsmän och skottar lite kärlek.
Och sen en till, bara för att jag vill! Tarja var min president!!! Hyvä Suomi! Sverige. Ni är snygga, men vi är... Som vi är ser ni. Lycka till mot USA!
Självstyrelsemorgon och pucko på USAs bänk
Jag påmindes först på hemvägen från träningen i morse av Hanna Blomberg, som gläder oss genom att träna tillsammans med laget nu i sommar en tid, om att det faktiskt är Ålands Självstyrelsedag i dag. De icke åländska läsarna undrar nog storligen vad detta är för jox och vad man ska med en sådan till. För att göra en lång historia väldigt kort så bestämde NF (=Nationernas Förbund) år 1921 efter att en oavhängig kommission hade forskat lokalt och avgett en rapport, att Åland skall höra till Finland, men förses med vissa speciella garanterade lokala rättigheter. För att dessa rättigheter ska kunna tillgodoses har Landskapet sedan dess rätt till ett eget Parlament och egen förvaltning gällande de delar man enligt Finländsk grundlag har rätt att själv ansvara för. Första gången detta folkvalda parlament lagligen sammanträdde var den 9e juni 1922 och därmed firar man inom hela den Åländska offentliga sektorn denna dag som en årlig... Ja, Självstyrelsedag med flaggor, tårta, jippon och officiella uppvaktningar.
Också Ålands President Sauli Niinistö deltar då han hinner. Här ser vi honom på plats år 2013. Barnen har hunnit växa sedan dess
Jag fick alltså offra en hel natts VM för att kunna vara vettig på morgonträningen. Kamerun-Ecuador 6-0, USA-Australien 3-1 (den hade jag riktigt riktigt mycket velat se) och Japan-Schweiz 1-0 har vi kunnat konstatera. Sverige-Nigeria hade nog hela laget sett, kunde vi märka. Nigerianskorna var så aktiva att de passade på att göra mål i bägge ändor. Vi kan säga mycket om det hela och bejubla Nigerianskornas spurt som gav 3-3 i 87e minuten. Jag, som gammal försvarspervers undrar dock, vad i hela helsefyr tänkte Linda Sembrant då passningen slogs? Nå, Nigeria tog en poäng och jag kunde somna nöjd i alla fall...
Morgonens snackis, förutom då Sverige-Nigeria blev Craigs och huvudtränarens upptäckande av en gammal studie- collegefotbollkompis på USAs bänk. Målvaktstränaren, vad han nu sen heter, lär enligt dem båda vara den mest oförutsedda personen att träna USAs landslag. "Han kan inte ens prata. En Liverpoolaccent med amerikansk brytning och så har han ju alltid mat i munnen så man ändå inte förstår nåt" var mina kollegers dom mot den stackars mannen.
Hur dålig killen än är så coachar han Hope Solo och ingen av oss gör det. Fact of Life!
Invalidhustrun överraskade och gick och lade sig först under andra halvlek i natt och steg dessutom upp nästan direkt då jag kom hem från träningen. Det kan bara betyda en sak: Toalettstädning!!! Edit firar sommarlov genom att se på Sommarlov. Åland United tränar igen i eftermiddag. I kväll ställs huset inför en utmaning. Finlands herrar möter Estland, England möter Frankrike i VM och Sommarlov går i repris. Allt samtidigt! Jag har en plan! Men först tar jag nog en kopp kaffe till!
Lagbild och mössan av
Så var Edit på sommarlov. Tanterna fick både kort och korgar av olika slag. Vi fick en massa kläder med olika vantar som vi aldrig sett och solkräm från i fjol. Dessutom hittade vi en bordduk som nog hör hemma på Nyängens dagis i väskan vi packade upp hemma. Nå, tanterna är trevliga och jag får orsak att söka upp dem senare.
Jag fixade alltså klart i skolan och tog avsked av Gerts. Nya rektorn Kigge var han också på plats och jag lyckades kalla dem "Dupont och Dupond". Antar att det var okej för dem båda. Jag vet att det var det för Gerts och om det inte var det för Kigge får han väl vänja sig...
Sen träffade jag ju Mat-Inger också. Hon sade sig läsa denna blogg och därmed får man akta sina ord. Till exempel ska jag aldrig skriva om att jag har huvudbonad på ifall jag har det. Mat-Inger kommer nämligen i så fall att komma genom skärmen och förinta mössan på möjligast grymma sätt. Jag vet att vissa barn i skolan är lite rädda för mig. Då det kommer till skräck är dock Mat-Inger värst, eller bäst hur man nu tar det. Ingen och jag menar INGEN har missat att man inte träder in i hennes matsal, jo det är HENNES matsal med mössa på huvudet.
Steve Beeks, som ju jobbade med mig i tiderna i Åland United brukade komma till skolan ibland. Vi skrev faktiskt på några spelarkontrakt i mitt klassrum under de åren. Steve skulle också äta i skolan vid något tillfälle. Jag visste ju hur Mat-Inger är och kunde ha varnat honom. Dock tänkte jag att man lär sig bäst genom att uppleva. Efter Steves första möte med Mat-Inger i matsalen tog han alltid av sig sin mössa redan på skoltrappan så hon inte skulle se den ens på 20 meters avstånd från matsalen. Ibland tittade han skrämt omkring sig och frågade "Is she here?" Det är bekvämt med Mat-Inger. I vår skola behöver man inte hota med rektorn, men bara säger att man går till matsalen så blir det lugnt och tyst av pur fruktan.
Mat-Inger berättar själv om hur hon vid ett tillfälle åkte färja, jo hon rör sig ibland utanför matsalen, och råkade på en elev som satt och åt frukost med sin familj. I det samma som Mat-Inger kom in i Vikinglines frukostbufféutrymme ryckte pojken till, tog av sin mössa och satt och åt, blek och stel. Mat-Inger vill bli omnämnd minst en gång per vecka i min blogg. Jag är så rädd för henne själv att jag inte vågar annat än lyda!
Sådana här är inte tillåtna i Mat-Ingers imperium
Sedan hade vi lagfoto på WHA då. Allt gick fint och Craig bedömde till och med denna måndag som "den bästa i hans liv". Min spontana reaktion blev ju att tycka synd om honom, men han verkade inte förstå varför. Laget sade Cheese, Ost eller Juusto, helt enligt sitt eget tungomål. För samordningens skull fick vi ta och göra det till "shiiit" "skiiit" eller... Ja, inte paska då.. Jag tror de sa "Hihhiii" eller nåt.
Så här såg vi ut för två år sedan. Tre gubbar, fast Kjelle inte var där i dag, och två spelare är kvar
Nu försöker man få till utevistelse. Jag har lite att göra nog, men kanske får joina för att få mindre spott och spä. Tidigt i morgon tränar vi igen och sen kan jag komma hem och dricka morgonkaffe. Just dessa morgnar är dem jag mest förknippar med sommar. VM får nog begränsas till en match i natt för min del om det ska bli nåt alls sen.
Ungdomsfrågor? Dubbehattricknatt...
Gårdagskvällen fick jag tillbringa framför datorskärmen. Det utvidgade VM visar sig nu från sin, ja andra sida... Det är väldigt roligt att lag som Thailand och Elfenbenskusten kan vara med i slutspelet. Det kommer på sikt att höja damfotbollen i deras hemregioner. Just nu bara riskerar de fördomar som finns att bli starkare om inte vi troende effektivt står bakom det hela. Låt oss förtjäna vår respekt flickor!! Eller, vänta nu...
Craig hade en egen vinkel på allt. "Hur j...a dåliga är inte Finland och Skottland om dom där är med i VM slutspelet och inte vi." Nåja, alla vi som vet hur det går till begriper ju att Europa är den svåraste världsdelen att kvala in ifrån. Dessutom måste jag säga att i både Thailands och Elfenbenskustens lag fanns flera spelare som kunde platsa i det finländska landslaget och definitivt förstärka Åland United. På individuell nivå fanns det både starka och skickliga spelare i bägge lag. Det var det lagtaktiska som var på rudimentärnivå. Det gäller speciellt Elfenbenskusten under första halvlek mot Tyskland. Man hade tur och en tokig målvakt som räddade dem från att ligga under 10-0 i halvtid.
Celia Sasic gjorde tre mål på cirka en halv timme, sen blev hon utbytt i halvtid. Lagkompisen Anja Mittag spädde på med en annan hattrick
I eftermiddag är det lagfotografering på WHA. Perfekt med de regnmoln som tornar upp sig. Sofia fick stort utrymme i tidningen i dag. Roligt att man uppmärksammar våra unga lokala spelare. De är ändå klubbens huvudtema för säsongen! I kväll kanske det rentav går att se direktsänd VM från självaste TVn. Sverige börjar sitt VM mot Nigeria klockan 23.00 EET. Jag gissar att Cynthia kommer att sitta uppe i alla fall.
Sen bara en tanke... Jag slog på stort och drack morgonkaffe hemma före jag väckte Edit och förde henne till sommarens sista dagisdag. I tidningen läste jag att någon förgrymmar sig över att ungdomspolitiker inte tar upp ungdomsfrågor. Här är vi igen! Vad är en ungdomsfråga? Jag minns för några år sedan då min gamle elev Axel Jonsson kandiderade till vad det nu var han kandiderade till den gången. Han skrev vitt och brett på sin blogg och pratade överallt om att han var en ungdomspolitiker och tog akt på ungdomsfrågor. Jag vill inte att det ska finnas ungdomsfrågor. Om en ung person tar upp en fråga som är viktig för honom/henne, då är det väl en ungdomsfråga oavsett vad det är?!
Jag kommer igen att få små utslag om vi ska börja kräva att folk beter sig "ungdomligt" eller profilerar sig på ett visst sätt för att få röster av speciella grupper. Det är i min mening att underskatta väljarna. Ok, sen kanske det i förlängningen leder till att man faktiskt blir invald... När ska man då sluta vara ungdomlig och släppa ungdomsfrågorna. Vad är en ungdom? Herreminje. Populism igen! Jag bara säger...
Vad har dessa för ungdomligt att diskutera månne?
Till sist vill jag framhäva barnens rättigheter med denna lilla filmsnutt https://www.youtube.com/watch?v=g_T9kXka61U . Ni känner väl igen Farfar?!
Städa klassen nu, sen lämnar jag byggnaden för någon månad om inte något oförutsett händer. Sommarl.. jobb väntar!
Förlust, VM och simhall
Det blev inga poäng i går. Pallokissat kom såg och segrade genom tre alltför lätta mål och ett helt okej sådant, trots att så klart ur tränarsynvinkel alla kunde ha undvikits. Våra två mål var sedan av kalibern att Ollipekka Ojala nog bet av tungan vid vårt första, medan även han får applådera vårt andra. Så 1-0 till oss eller 1-1 hade gjort oss mindre deprimerade allihop. Fotboll är fotboll, säsongen är lång och vi kommer förhoppningsvis att ha två tillfällen till att piska upp Pallokissat denna säsong.
Det fanns några roliga anekdoter att ta upp innan match, men ivern att beskriva dem liksom lade sig en aning. Troligen kommer allt tillbaka i den lustiga versionen igen alltefter att veckan går sina tunga fjät.
So near but yet so far sa vi ju. Snart slår Tähtinen igen ut med knytnäven rakt framför näsan på Hanna, Bollen syns ju ej här på bilden tagen av Ida Jansson för Nya Åland, men den kommer!
Våra presskonferenser drar folk. Vi var lite fler spelare och tränare där än det var journalister. Då jag sedan stod med Radio Owes mikrofon under näsan bongade jag att alla säckar och väskor jag ska ha i bilen fortfarande fanns kvar vid bytesbänkarna. Vi har folk som hjälper till och alla är välkomna. Säckarna ska dock jag bära, basta! Tydligen...
Väl hemma, då jag åkt via S-market för att även jag skulle få mig någon middag, micropizza är så gott att man kan äta det flere dar i sträck, var det att nollställa huvudet med den stora barnaskaran och se fram mot Barcelona-Juventus. Mitt i allt, precis då matchen skulle sparka igång dök sonen Rufus upp. Han hade nu fått för sig att han skulle cykla till oss och sova över natten. Ingen som inte varit i min situation kan förstå hur lycklig man kan bli av en sådan händelse. I och med att både Rufus och Joel, tillsammans med Emilia och Edit fanns i soffan då finalen gick fick jag vara med om en rätt absurd känsla, då hela avgörandet, Neymars 3-1 mål och den påföljande segerfesten med de känslosamma ögonblicken då Xavi lyfte pokalen och Katalonien hurrade, begravdes i en högljudd diskussion om olika nivåer på Counter Strike och hur Priestar Healar eller vad de nu gör. Sådan är min familj. Jag tycker om dem precis som de är!
Efter finalen blev det läggdags för alla utom för mig. Jag måste ju se första matchen i VM. Kanada väntade till 91a minuten innan Christine Sinclair avgjorde med en straff som fick hela landet att gunga. På grund av den improviserade rumsfördelnigen och invalidfruns behov av en stillastående säng fick jag sedan tillbringa natten, efter klockan 3 då Kanada- Kina var slut, på golvet i Edits rum. Det gick det med. Hörde sedan att Holland slagit Nya Zealand med 1-0.
I dag har sedan programmet mest gått ut på att få alla att vakna och sedan tog vi oss en tur till simhallen med min guddotter Jerin som förstärkning. Inte för att det nu angår någon, men jag kan ändå rapportera att åtminstone Khym, Chloe och Julia gjorde sin återhämtningsträning i Mariebad, flankerade av Ella och Maegan, som väl tränade de också.
Då alla nu fått lunch och levererats dit de ska har jag tre akuta saker att ta i.
1. Middag. Måste köpa broilerlår, ty köttbullarna sägs vara äckliga. Joel och jag tyckte om dem vi...
2. Snabbsondering av dagen efter tankar kring matchen så jag vet lite vad jag tycker då Huvudtränaren vill ha feedback.
3. VM. Försöker hitta en kanal att se Norge-Thailand på. Om ej får jag försöka med http://www.cricfree.tv/
Tyvärr är Caroline Graham Hansen skadad. Hennes bollkänsla är upplyftande att se på. Dessutom måste ju hennes spelförståelse öka med åldern och spel i Frauen Bundesliga
På kvällen blir det sedan Tyskland- Elfenbenskusten. Med risk för ensidighet... Kanske.
I morgon ska Edit sista dagen till dagis för sommaren, tanterna har fina presenter här i beredskap. Jag ska städa ur klassen och skaka Gerts hand en gång till som kollega. Dessutom har vi lagfotografering med ÅU. Hoppas invalidfrun inte läser detta, för då måste jag säkert raka mig eller nåt.
D Day och passion
I dag är det superlördag. Vaknade upp som sommarlovsfirande lärare, försåg Edit med frukost, hjälpte invalidhustrun på med en hederlig T skjorta, hämtade Emilia och lät Edit se fyra kattungar samt såg min son i morgonrock, trött men lycklig. Har sedan försett familjen med lunch och nu väntar en hel hög barn, större och mindre på att denna dator ska bli ledig så de kan se Mermadia eller De 12 dansande prinsessorna.
Själv firar jag D day! Ska "A crime of passion" ske, då är det i dag. Svedupellarna har nånslags nationaldag, gratulerar för det. Själv föredrar jag, paradoxalt nog eftersom mitt folk, det som blött vid Narvas hed, vid Polens strand och Lützens kullar etc, blev massakrerade till en följd av det, att fira Landstigningsdag.
Tack för att ni kom och hjälpte Ryssen att piska upp Lille Adolf
Så är det ju matchdag. Om typ en timme är det avfärd till WHA. Dagen före hemmamatcher är ofta lång som 7 nödår. Tur att här finns mycket folk omkring mig då. Bara hänga tvätt ännu och sen svida om.
Detta var då Pallokissat gästade oss hösten 2013. I dag är de starkare, skarpare och farligare. Men vi är hemma och här tar man inte poäng så där bara
Kvällen blir en kväll i romantikens tecken. Vissa fotbollsmatcher hör till dem som det pratas om och skrivs om i evigheter framledes. Den i kväll kan bli en sådan. Åtminstone finns det alla element där.
Denna bild berättar allt. Världens bäste mot världens elegantaste. Sen har de några helt hyfsade lagkamrater också. Live från Berlin klockan 21.45 Östeuropeisk tid
Sen, passligt efter CL finalen börjar ju VM.
Dessa representerar sitt land och tar emot hela världen. I natt klockan 1 börjar turneringen då dessa möter Kina
Känslor över hela slanten denna skolavslutningshelg och på samma gång fortsättning på livet lördag!
Nu kom Joel och ska ha mat. Off we go! "Mot oändligheten och vidare!!!"
Life goes on
Avtackningen av Gerts gick riktigt bra tycker jag! Vice rektor Jarmo inledde med att säga att han tar hand om den seriösa biten. Sen följde folk efter folk med behjärtansvärda inlägg av olika slag. Mitt jobb blev att avsluta hela tacksägelseriten med att presentera skjortan vi tänker hänga upp i taket. Alltså i äkta ishockeystil kommer Gerts skjorta att frysas. Ingen annan än Gerts kan bära den skjortan i KHS. Den lades provisoriskt fast i en krok i matsalstaket men kommer sedan att få hänga i hallen utanför på en synlig plats mitt i skolans hjärta. Eftersom Gerts använde skjortan och inte tvättade den innan han gav den till mig kommer vi att för tid och evighet att ha hans DNA kvar i huset. Han finns där för evigt, eller så länge skjortan får hänga kvar!
Jag har fått frågor om hur det känns att han slutar. Jo, det känns så klart konstigt, men jag måste erkänna att jag tror mig veta att han själv vill att vi ska fortsätta som om inget hänt. Kanske det är min fostran i fotbollsvärlden som gör det lättare för mig att se det just på det viset. Respekt och tacksamhet för vad som varit, men ansvar för det som är och ska bli!
Just nu är mina kolleger ute på Pernillas stuga och firar skolårsavslutning. Senast jag deltog i en sådan blev jag gift... Eller jo, 2010 var jag också med då de hade nån slags födelsedagsgrej. Jag tycker om mina kolleger och skulle jättegärna delta i dessa evenemang. De gånger jag har varit med har jag alltid trivats och likt fotbollens säsongsavslutningar är de tillfällen då man får leva ut och lämna saker bakom sig.
Nu är det just fotbollen som alltsom oftast gjort att jag inte deltagit så ofta. Sen har även familjen och det jag åtminstone själv känner att jag behöver ge den gjort att jag stannat hemma. I dag kom jag hem från träningen och fann huset fullt av folk från hela gatan. I skrivande stund har alla gått hem och jag sitter i sommarljuset och skriver medan jag väntar att dotter Linda ska bli klar att skypa där borta i Kalifornien.
Jag hann också vara med på vår matchförberedande träning så klart. En helt vanlig fredag på WHA blev det, trots att vi missade försnacket. Tiina Gustafsson (fd Saario) gästade oss och visade upp sin mage som nästan kommit upp i halva min kaliber. Hon ska bli Mamma i september. Lycka till säger jag.
I morgon den här tiden har alla dessa startat sin första Ligamatch
I morgon alltså superlördag. ÅU-Pallokissat, Barcelona-Juventus och sen till sist Kanada-Nordkorea. Hörde att Emilia och hennes Joel skulle komma dessutom. Sonen, han firar skolavslutning genom att cykla och simma han. Det vete ingen hur han tänker om att komma till farsan eller ej.
Livet går vidare precis som Gerts vill. Jag vill inte alls framhäva mig själv, men på den punkten är jag väldigt lik honom! Allt är viktigt, men det du inte kan göra något åt, det kan du inte göra något åt!
Förresten. I dag hade Sara och jag 5 års bröllopsdag! Jag firade genom att äta Jalostajas pizza och dricka en mellanöl av märket "Kekkonen".
Crazy Gang
Våra avslutningar i KHS har fått en profil som känns som att komma hem! Vi har nog haft fina musiknummer förut, många riktigt riktigt bra till och med. Jag undrar dock om inte detta år var det bästa någonsin musiknummermässigt!
Alla andra i stor respekt och tacksamhet, men Filip Järvenpääs version av Elvis Presleys "Don´t cry Daddy" tillägnat Fia Luotonen som miste sin far för en liten tid sedan var något av det bästa jag hört under mina rätt många år i branschen. Då menar jag skolavslutningsbranschen så ingen tror något annat.
Rektorn höll fina tal som vanligt, sade de saker han alltid säger men ändrade oss till dem och poängterade sammanlagt två gånger under hela föreställningen att den var hans sista. Den sista eleven han någonsin dimitterade blev Isak Vuoristo. Om allt går som det ska blir Malte Ahlskog i min klass den förste som Kigge Granberg dimitterar.
Min klass ja! 8A har varit en väldigt speciell samling. Jag kommer att få orsak att återkomma till dem. Jag litar på dem, men ingen annan gör det. De är mitt Crazy Gang, med hänvisning till Wimbledon FC på 1980-90 talen. Ingen utifrån kan riktigt förstå hur dynamiken fungerar och ofta är det till synes ingen dynamik alls. I går väcktes förundrade röster över hur de faktiskt fick ihop ett fotbollslag och sedan stödde varandra hela dagen. För mig är det inget som helst underligt, men dock härligt fantastiskt. Till avlutningspresent fick jag en liten plastko och ett kort som sade att man hade gett en donation till "Rädda barnen". Det är ju väldigt passande eftersom jag gör många barn rädda och på detta sätt kan de få hjälp och stöd.
Detta är Crazy Gang efter segern i FA Cupfinalen mot Liverpool 1988. Vill någon kalla mig Dave Bassett, då tar jag det som en komplimang och sammanför det med min klass... 9A
Nu, snart bara huset tömts på elever och löst pack ska det till avskedsmottagning för Gerts! Min son var just via och visade sitt betyg. Nu skulle han och simma!!! I det samma har Gary skickat ut frågor om hur jag tycker vi ska formera oss inför Pallokissat matchen. Edit ska hämtas och jag ska hinna ur kostymen och i Åland Unitedkläderna samt infinna mig på WHA före 16.00.
Den blomstertid nu kommer...med Pallokissat
Sista kvällen före skolavslutningen, ledig från träning, vi tränar oftast bara morgnar på torsdagar, rätt sliten efter väldigt intensiva dagar. Edit sprang ut. Invalidhustrun målar(!) med vänsterhanden och jag... Funderar lite snabbt.
I morgon är det Final! Gerts Frimans stora final. Sista våravslutningen med Rektor Gerts vid rodret. Jag vet att många har jobbat med och under honom längre än jag, men 1996 är ändå 19 år sedan. I 19 års tid har jag alltså varit Gerts underställda och kollega. Det är så det har känts. Gerts är en kollega, men med en odiskutabel ledarstatus. Det där om att goda ledare får sitt folk att känna att det är de som kommer med de goda idéerna och förverkligar dem, det stämmer så väl in på Rektor Friman.
Här står Gerts bredvid fastighetskötaren Rune. Detta är Gerts i ett nötskal. Jobb som vanligt. Luther personifierad med ett litet drag av Dalai Lama
Det finns hur många historier som helst om Gerts och jag tror att det spontant kommer att droppas av dem även här med tiden. Min tidigare hyllning till "You´ll never walk alone" kunde även ha inkluderat honom, och det gör den ju faktiskt. Är det någon som ser sitt jobb som en summa av det man själv gör och låter andra göra, då är det Gerts. "Om jag visste att Jorden gick under i morgon, då skulle jag plantera ett träd" sade just Martin Luther i tiderna. För Gerts har världen bokstavligen gått under, men han kunde hålla huvudet uppe, gå vidare med hopp i hjärtat genom regnet och stormen och går därför aldrig ensam! Han har önskat att morgondagens avslutning skall vara exakt som alltid! Han dök, precis som alltid, upp iklädd sin Barcelona tröja med nr 10 och namnet Messi på ryggen, upp för att spela hem pokalen till lärarna. Precis som alltid lurade han högst upp i banan. En gång för säkert 15 år sedan eller nåt hade vi satt honom som vänsterback. Det oaktat gjorde han två mål som högerytter, så klart utan att alls poängtera att han väljer själv. Han bara var där och vi andra fick bara se det som naturligt, vilket vi gjorde.
Gerts vill helt säkert egentligen inte att det ställs till med nåt stort i morgon. Det kommer det ändå att göras så klart. Men precis som han vill går livet vidare. 8A kommer med klassföreståndaren i spetsen att gapa till "Den blomstertid" så inte ens den feta damen kan sjunga på en tid. Det kommer att bli vemodigt utan Gerts. Det kommer så klart att bli annorlunda utan Gerts, men KHS finns kvar. Rektorn är borta Leve Rektorn! Välkommen Kigge, det blir bra, på sitt eget sätt!!!
För mig kommer denna känslosamma dag att, lite i Gerts Frimansk stil bli arbete. Först hämta Edit, som sen bara har en dag kvar på dagis innan vi kan ge även henne sommarlov, sen till WHA för Pre-game training. Vi förbereder ju oss för en toppmatch. Pallokissat kommer på lördag som Ligaledare. Både de och vi minns detta:
Signy och Kata har här, i oktober 2014 spelat sig närmare bronset och oss längre från guldet
Både vi och de vet att det blir tufft. Det blir det alltid mot Pallokissat. "So near but yet so far" hette visst Bobby Robsons bok i tiderna. Så är det också med Pallokissat matchen i flere olika dimensioner. Nu sommarkväll en dag före Dopparedagen och två dagar före den samma! Sen börjar ju VM snart också...
Fotboll, betyg och kossor
Yeah. Klockan är snart hämta Edit-dags. Ska bara ner och snabbt träffa en spelare också. Ibland är jag en oerhört effektiv person. Det barkar åt en väldigt oproduktiv kväll misstänker jag.
Morgonen inleddes med ett sms från invalidfrun som ville ha is till sin axel. Sedan var jag snabbt iväg till Vikingavallen för att öppna och lämna lite bollar. Susade hem igen, väckte och gjorde Edit klar för dagis och sen tillbaka till Vikingavallen. Där var morgonträningen i full gång. Man hade lyckats bära ut rekordantal käppar och alla målen, som redan var färdiga för skolturneringen hade flyttats lite vart det råkade, eller mer noggrant enligt planen som huvudtränaren hade gjort upp. På många ställen fanns det alltså mål. Eftersom jag anlände mitt i gjorde jag en Kjelle och agerade bollhämtare, då det avfyrades långa passningar mot icke levande mål i stor skara. Sen fick jag även slå lite längre passningar själv tillsammans med Chloe. Det gick väl så där med joggingskor i blött gräs. Chloe hade åtminstone solen i ögonen och därmed led hon mera. Alltid en tröst.
Chloe är ofta en glad person. Här sitter hon framför Maegan i Talis gräs inför bortamatchen mot HJK
Sedan var det att ta i årets fotbollsdag. Elevrådet har alltså för 5e året i rad tyckt att det är på sin plats med en fotbollsturnering mellan alla klasser i skolan. Det betyder i princip att de säljer berlinermunkar och jag ordnar ett späckat matchprogram på fem planer. 19 av skolans 20 klasser hade de facto ett lag med i turneringen detta år och därmed spelades det i runda tal 45 matcher med start klockan 9.15 och med sista finalen avklarad vid 12.45 snåret. Jag är varje år lika förvånad att det funkar, för det gjorde det i år igen!
9Gs målvakt hade det lugnt ännu under förmiddagens gruppspel. Senare blev det tuffare och man åkte ut i semifinalen mot 9C
Craig och 7 spelare ur Åland United hjälpte mig med arrangemangen och dömde matcher allt vad de hann. Den enda som fick skäll var Craig, men han sade att han inte förstod vad den hysteriska kvinnan menade så han struntade i det. Jag vet ej ännu vem det kan ha varit, men Craig säger att det var en lärare... Spännande. Det var åtminstone inte Mat-Inger, men hon ville omnämnas så det kan jag bjuda på här.
Lärarna ja. I år kom pokalen hem! Äntligen, efter två torra år kunde lärarnas inte så skönt spelande armé brottas hem en turneringsseger. Straffsparksviktoria i semifinalen mot 9F förde laget till final. Där stod man sen för en taktiskt väl strukturerad insats, gjorde ett mål och förvaltade ledningen i bästa italiensk stil. 1-0 mot 9C och pokalen är alltså hemma igen. Personligen blir min största behållning av lärarlaget Sunes gruvarbetartackling i straffområdet. Tur att han träffade bollen, annars hade man skrivit om oss i tidningarna i stället för om Övernäs lärare som har den dåliga smaken att försöka stoppa mopedkörande elever i korridoren...
7orna och 8orna hade ett eget slutspel och min 8A nådde faktiskt ända till final. Klassens matchdräkter väckte uppståndelse till och med bland de hårdnackade domarna och den uppstoppade BHn som vår ytterback spelade i gjorde succé. Även övriga män i kjol och tajts gjorde helheten, tajt. Så fanns där ju några flickor som var bra på att spela fotboll också. 8F blev dock för tuffa i finalen och de senare fick sig en turneringsseger med siffrorna 2-0 i finalen. Sen blev det död fisk för eleverna och alla domare.
Själv fick jag jobba med Ordförandes mail som nu kommit in. Jag har bara en träff på stan här om typ 20 minuter om jag får till det, så är min del klar. Sen hade jag tänkt att jag skulle ta och skriva ut lite betyg och sådant där, då det ändå är avslutning i morgon. Inte hade jag ju räknat med att både 7F och 8ornas tillvalsgrupp skulle dyka upp och kräva lektion. Vi fick göra det nödvändiga och ta till koräkning! Jo, de räknade kor! Jo, kor! Kossor!
Sådana här
Betygsutskrivningen gick sedan inte alls smidigt och jag meddelar härmed att jag i fortsättningen väldigt gärna vill att vi återgår till blyertspenna och papper. Det är vad jag har att säga om det!
Sol ute, det mesta gjort här! Fixa Ordfs papper klara på stan, hämta Edit och sen.. Säkert nåt fanstyg i alla fall.
I morgon avslutning med de evenemang som där tillkkommer och sen matchförberedande träning på WHA.
Och jo, jag vet att det var onsdag i går!!!!
It ain´t over yet
Det mesta av tisdagen är över. Tre riktigt viktiga saker återstår ännu detta dygn, bara jag fått detta skrivet.
1. Skriva ett viktigt dokument som vår Ordförande ska få juridiskt hållbart och som kan komma att göra stor skillnad för folk i framtiden. Det är fotbollsbetingat och ändå inte. Jag sade att det är lite snabb deadline på detta och menade 25 juni. Ordf, som svarade i telefon ute i Geta, där han "bygger så svetten lackar" sade att han har så mycket att göra att han inte hinner behandla ärenden snabbt. "Kan du skriva dokumentet i kväll och maila det till mig så hinner jag ordna det färdigt i morgon förmiddag. Det går inte att göra snabbare" sade han. Sådan är han, vår ordförande, Ålands Landshövding Peter Lindbäck. Jag ska skriva snart jo!
Här är Ordföranden vår, då han gästade en träning i våras iförd sin Stoke City tröja. Han kramade Craig och Kjelle medan jag bar ut alla grejerna till planen... Tack Ordförande för att du finns och dyker upp så här!
2. Jag ska skriva en text till programbladet för lördagens match. Nane är borta och Kristian vill att jag ska säga något. Måste bli nåt annat än jag sade till Veikkaus representant som ringde i dag. De brukar ringa därifrån på onsdagar. Detta var en vikarie och han var riktigt ute och cyklade kan jag nämna. Han försöker doc sitt bästa, det är jag övertygad om.
3. Jag ska vika tvätt och hänga den nytvättade..tvätten. Då min fru är invalid och hon har återfunnit livsgnistan efter en natt av ingen sömn alls och sedan via starkare värkmediciner riktigt passligt med sömn, kan hon nu peka med sin friska arm och , ja tvätten är tvättad.
Tidigare i dag har jag, efter att ha själv vaknat, eller frun väckte mig genom att ringa (!) Hon sover i flickornas rum då hon inte klarar att sängen dunsar och det lär den göra då jag sover i den. Hon ringde alltså fem minuter innan jag hade tänkt vakna själv. Nå, upp och fixa igång Edit och sedan i ösregn till Dagis.
Just ösregnet kom väldigt passande (not) då vi i dag hade den årliga friluftsdagen för hela skolan. Jag är med i planeringsgruppen och hade planerat aktiviteterna för åk 7, medan jag själv åkte med åk 8 till Lemböte. Kristina hade planerat åk 8s dag och var själv i stan med 7orna. Logiskt va?!
Så här såg det ut i Eckerö i dag där åk 9 hade sina aktiviteter. Varken jag eller Kristina har varit där, men bilden visar ändå detta. Lite lika såg det nog ut både i Lemböte och i Mariehamn
Först ut i paddlingen i dag redan på morgonen var min egen klass 8A. Då de skulle ta sig i land var det en par flickor som bad om hjälp och som den gentleman jag är var jag inte sen att reagera. Dock märkte jag väldigt fort att bryggan jag gick ut på egentligen var en flytponton och för en farbror på 100+ innebar det att själva flyt- ordet i ponton liksom inte riktigt gällde. Jag undvek att hamna i havet hela jag, men både skor, strumpor och byxor fick så att säga vinterpälsen bortsköljd ganska högt upp på benen. Detta hände alltså lite före 10 på förmiddagen och ja, dagen var räddad kan man säga. Jag hade redan på morgonen klätt mig färdigt för kvällsträningen och jag fick låta allt torka på kroppen.
I övrigt gick dagen smidigt, så när som på försenad matleverans, ett stycke näsblod och onödigt ringande i kyrkklockor. Dessutom fick vi lov att göra en regel om att man bara fick gå inomhus om man skulle bajsa. Många riktigt givande diskussioner om bajsandets innersta väsen fick jag därmed bedriva med ungdomen. Mina två favoriter blev en dam som meddelade att hon upplever bajsandet som befriande och hon vill gärna vid tillfälle sitta ner med mig och prata skit. En gosse meddelade mig kort och gott att han sitter i "kö för defekation". Det är goda takter i ungdomen. På slutet då de flesta vuxna hade frusit och gnölat sig genom fem timmar tittade jag ut över gräsmattan och stranden. Vad jag såg gjorde mig glad. 3-4 stora grupper av spontant bollkastande eller sparkande grupper 14-15 åringar som helt enkelt skrattade och hade det roligt tillsammans helt utan styrning. Kanske bland de 10 vackraste synerna man kan ha om man är jag. De 9 andra återkommer vi till under resans (=livets) gång.
Sedan var det att köra tillbaka till Vikingahallen och skolan för att lämna åter allt material vi haft, samt fixa klart för morgondagens evenemang- fotbollsdagen. Där står och faller allt med mig! Jo, all heder till elevrådet och alla klasser som deltar, samt till arbetskraften från Åland United. Faktum är dock att om jag dör i natt blir det ingen fotbollsturnering! Alla 20 klasser, utom 1 skall ha ett lag har jag fått information om. Sen stiger ju lärarna in i kvartsfinal som lag 21, eller 20 då.
Eftersom jag även behövde skaffa lite grejer till turneringen fick jag hinna via stan också och märka att jag inte hinner hem till min invalidfru innan jag ska vara i Bengtsböle. Invalidfrun var dock i Hus-Gurka med Edit och skulle få middag och allt, så de va bare å åk.
Ute i Bengtsböle kom Gary med den goda nyheten att jag skulle få spela under träningen. Ni kan bara tänka er så glad jag blev över det beskedet. Minns att jag ännu hade samma kläder på mig som jag haft då jag var i havet på morgonen. Nåja, en bra träning med svensk kvadrat och finsk anfallsdrill, samt taktiska spelövningar bedrev vi. Efter att ha agerat central mittfältare med "mission to kill (=the game)" blev jag sedan oranga lagets högerback i den slutliga drabbningen. Jag vill poängtera att självmålet jag borde ha antecknats för nog faktiskt gick in väldigt väldigt enkelt. Vi hade både en målvakt och så Craig på linjen. Sådana där får bara inte gå in. Dessutom vill jag tillägga att min passningsprocent igen var 100, förutom en passning som via Maja studsade till Jessi som gjorde mål för oss! "Remember who kicked the long ball!" fick jag sagt. Det verkade dock inte som om många såg det stora i just min del i målet.
En rolig poäng med träningen var att jag fick tillfälle att hjälpa henne här, som sakteligen är tillbaka i den tränande truppen:
Ella Vanhanen har länge varit skadad. Nu springer och passar hon igen
Sen hem då, tvättmaskin på. Vård av invalidiserad hustru, middag (=3 köttpiroger) sagoläsning ackompanjerad av Landshövding Lindbäcks telefonsamtal, ,barnläggning och nu då skrivning inför de tre sista sakerna för i dag.
I morgon börjar det tidigt. Jag måste iväg i ottan för att öppna Vikingahallen och ha grejer klara för morgonträningen. Sen, för att hustrun alltså inte klarar av att riktigt agera får jag komma hem, väcka Edit , föra henne till dagis och sedan åka tillbaka till Vikingavallen och se om det finns nåt kvar av träningen. Meningen var att jag även skulle föra Huvudtränarens barn till dagis, då ju han också har en invalidiserad fru. Nu löser han det i alla fall och eftersom han ju kan åka hem efter träningen kan barnen vänta där. Jag har ju den där fotbollsturneringen och lite betyg att få klara jag.
Oho
Den andra halvan av denna dag får ges ett stort "Oho!"
Först blev det mitt i allt hämtning av fru, samt inköp av mediciner. Det mest imponerande med hela operationen, som lär ha blivit lite mer allvarlig än planerat vad jag förstod, var att frun min ståtade med en alldeles tvättäkta Pampersblöja om axeln. Jo jo! En sådan där riktig för babysar.
Nu är hon hemma och blåser i trumpeten då hon vill ha hjälp! Bra så!
Då jag nu var hemma och inte på träning blev det läge att hålla ett öga på cupfinalen, som ju sändes live på Yle. Både HJK och Honka startade minst sagt överraskande. Gamla skyttedrottningen Anna Auvinen var tillbaka på topp, där hon inte spelat på de tre senaste säsongerna vad jag vet. Och då Emilia Iskanius blivit sjuk valde man att ersätta henne som mittback med... högerbacken Emma Koivisto. Väldigt överraskande drag måste jag säga.
HJK ville inte vara sämre och hade de med flyttat upp en mittback i anfallet. Laura Hyvönen startade som en av två forwards med Kaisa Collin. Mittfältet hade blivit en rak fyra med Essi Sainio ute till höger. Jag vet inte, men något hade nog HJK gått och grunnat på efter förlusten mot oss. Plötsligt var de ett bra kontringslag. Bollar utifrån, men ändå rätt nära backlinjen selades in på blindsidan och det kom faktiskt löpningar som blev farliga. Anita Abu hade ett avslut just utanför på en sådan, innan Essi Sainio kom att kontra in 1-0 på en frispelning av Hyvönen.
Efter det började målen trilla in. 1-1 Auvinen... Luciano i Honka måste ha lite öga. 2-1 Collin på en läcker benskyddsvolley efter ännu en boll över backlinjen och bakom ryggen på Koivisto.2-2 sen av Riikka Hannula på en målvaktsretur efter hörna. En ganska crazy första halvlek faktiskt.
Andra halvlek blev sedan "vanligare". Honka fick mer ut av sitt bollinnehav. HJK sjönk längre ner och var inte alls lika vassa i kontringarna. 2-3 till Honka blev det genom Auvinen, men målet såg jag aldrig då jag just då var i köket för att hämta kvällsmål åt Edit. 2-4 fick sedan Henni Malinen göra då hon plockade ner en boll och avslutade på uppstuds.
HJK överraskade mig i första halvlek genom att se ut som om de hade mål och mening med sitt spel. I andra var de tyvärr tillbaka i sitt intetsägande vattentrampande. Ett 3-4 fick man in på övertid, men sen var matchen slut och Honka hade försvarat sin cuptitel.
Jag vill inte såga människor i allmänhet, förutom då domare som ofta förtjänar det. Dock måste jag säga att jag blev lite betänksam över målvaktsspelet.Okej, 7 gjorda mål kan ju vittna om ett gediget anfallsspel, men då vi ser på de gjorda målen och några av chanserna som uppkom i övrigt kunde jag, även med min ringa kunskap om just målvaktsspel, förundra mig över antalet returer och brister i luftbollar de båda målvakterna, som ju anses vara Finlands 2a och kanske 4a, visade. Någon som kan detta mera kan gärna ta över, men detta var mina närmaste funderingar efter att ytligt ha sett matchen. En okej cupfinal i alla fall. Dör kunde vi ha varit om inte... Ja, om vi inte fallit ut. Sådan är cupen och sådan ska cupen vara! Gratulerar Honka!
Här ser vi en praktisk orsak varför det lönar sig att vinna cupen
Sen, direkt efter matchen, då jag skulle iväg till S-Market och skaffa utrustning för mitt sjukvårdande (=köttpiroger och Jaffa) såg jag att Blatter har sagt upp sig. Oho! Det blåser i Schweiz tydligen... På något sätt tror jag inte vi har hört allt om detta ännu, men så långt allt väl!
Vad månne pågår i huvet på den här karln?
Sen ett Oho till! Eftersom jag ju var hemma med sjuk fru, som det hade hetat i skolan, kunde jag ju inte heller ta del av flickfotbollssamlingen som startade direkt efter vår träning, som i sin tur enligt Craig varit rolig och bra. Det var ju han som drog den!
Pille rapporterar att 78 flickor från alla föreningar och i olika åldersklasser deltagit. Nytt rekord för en samling av detta slag. Tidning och radio har även varit på plats, så intresserade kan läsa och höra mer där lite senare.
Detta är en stor del av det jag jobbar för. Med först Annicas, nu Pilles hjälp skapar vi en grogrund för hållbar utveckling inom damfotbollen på Åland
I morgon då utfärdsdag med högstadieelever. I ur, skur eller bägge! Kan knappt vänta... Snart blöjbyte för axeln... Nä, skojade bara!
Effektiv eller bara kaotisk?
Dagen är halv!
Frun min ringde för en stund sedan och meddelade att hon vaknat ur narkosen, men har ont. Vet ej när hon kan hämtas, men jag är redo. Får se till att Edit gör ett kort eller nåt. Gurkan skulle hämta från dagis, så jag hinner få saker klart på jobbet, så som att skriva en blogg då...
I morse körde Craig och jag träning på Vikingavallens fina gräsmatta. Nu på eftermiddagen har Craig en egen stund med laget då både huvudtränaren och jag sköter om våra fruar. Hans fru lär redan var ute och även hon sägs ha ont...
Väl i skolan har det blivit 6 lektioner, bedömning av projektarbeten, ihopsamlande av material för friluftsdagen i morgon, samt organiserande med Mat-Inger gällande den samma. Som jag förstod skulle jag hänga upp tre samer på en dörr och de ska säga "Du äter, alltså finns du!", eller var det vid torsdagens fotbollsturnering?
Ålandstidningens eminenta journalistik som gjorde en rubrik av något som inte egentligen skulle vara så offentligt har lett till flere frågor. Kristian väntar på att jag ska skriva en text till matchprogrammet om lördagens match. Viceordförande svarar på min fråga genom att ställa frågor och fortfarande vet jag ej hur jag ska göra. Fyra beach volleybollar, ett kubbspel, två boule spel två amerikanska fotbollar, fyra tennisbollar en halvtom rugbyboll och säkert en massa annat, som tex strandleksaker och en läkarväska finns i min bil för att i morgon användas av glädjestrålande 14 åringar som tvingas vara på en strand i 6 timmar!
Dessutom glömde jag min morgonbanan och mina blodtrycksmediciner. Jag brukar bli rolig då, sade Emilia i fjol. Jag lovar att ta dem då jag kommer hem, inte bananen alltså... Sen kom just Annelin in och sade att 7D inte fått vitsord i religion... Ska det vara så viktigt då? Nå, fixat... Det gällde bara att komma fram till någon som kunde lägga in dem i mitt system på datorn. Nu har de vitsord och kan gå på åttan om de inte sqrewar upp i nåt annat ämne.
En läsare har erkänt erotisk dragning till Paolo Maldini. Därför en bild till på honom här:
Känns det bättre nu? Va bra i så fall!
Då dagen ändå är som den är måste jag visa en bild av en kille som jag lekte då jag var liten kring hösten 1976 och så där. Vinnaren i 10-kamp vid OS i Montreal, Bruce Jenner:
Världsbäst då! 10-kamp berördes väldigt lite av de afrikanska ländernas bojkott
Här är hen i dag. Caitlyn Jenner. Vem hade trott det säg...
Ser ung ut för att vara så gammal som... ja, som Bruce Jenner skulle vara väl....
Wife surgery day och cupfinal
Nu går måndagen mot sitt slut. Ännu är det lite att peta här med morgonträningen som jag ska köra i duett med Craig, men det ordnar sig säkert.
Ett glatt besked förmedlades i dag. Yle sänder 22 VM matcher. Något av ett rekord för damidrott i finländsk media. Perfekt! Jag gillar att kunna välja lite vilken kanal jag tittar på då det gäller stora tävlingar. Eurosport torde sända det mesta, Sveriges TV 4 och SVT (visst?) delar på alla VM matcher och så kommer Yle till. Månne det inte blir en riktig VM upplevelse i alla fall. Men i Kanada av alla länder. Det är ju liksom mitt i natten! Precis som då herr VM gick i Mexico då jag var 15 år.
Just detta med VM 1986 i Mexico kom jag att minnas i bilen på hemvägen från träningen i dag. Jag hade sällskap av Sofia som om några dagar går ut nian i Godby Högstadieskola. Hon beskrev sin perversion för tysk fotboll och jag, liberal och förstående som jag är, lyssnade artigt. Hon nämnde också hur hennes mor ibland blir riktigt arg då hon ertappas med att se fotboll istället för att läsa läxor eller sova... Vad ska jag säga här? Då jag gick ut nian började just VM i Mexico. Altobelli var det visst som gjorde 1-0 målet för Italien mot Bulgarien samma kväll som jag gick ur högstadiet. Följande kväll sköt Josimar det där berömda långskottet mot Nordirland. Detta VM i Mexico bandade jag på vår VHS spelare och såg alltid andra halvlek tidigt följande morgon innan jag åkte på jobb. Nu är Sofia lika gammal som jag var då och lika fullständigt puckat besatt av spelet som jag var då. Skillnaden tror jag är att Sofia faktiskt antagligen kan mera än jag kunde då. Hoppas hon inte ser ut som jag då hon är 44 dock! Bevare mig väl...
I morgon är en märklig dag. Inte bara det att det är tisdag. Det är också den Nationella, eller åtminstone regionala Wife surgery day! Både huvudtränarens och min fru skall alltså opereras, var för sig men på samma ställe, alltså i samma hus. Nora opererar knät, Sassa (Sorry Kickan) opererar axeln. Både huvudtränaren och jag måste alltså befinna oss i närheten av vår respektive fru för att kunna hjälpa dem hem efter att de vaknat ur narkosen. Ingen av oss vet när detta sker, men troligen sen eftermiddag. Craig har alltså fria händer att köra enligt den detaljplan han just i skrivande stund fick sig tillskickad!
Om min fru kommer hem så här misstänker jag att de opererat fel
Sen, så vi inte glömmer. Det är ju cupfinal på tisdagen också. Honka-HJK spelar finalen i turneringen vi så nesligen åkte ut ur i Jomala mot PK-35 tidigare i våras. Jag älskar Cupen, trots att jag aldrig fått vara med om framgångar där. Kanske någon gång, någonstans. Lycka till bägge lag nu.
Diverse...
Sommaren är här! Första juni är enligt vår nordiska kalender den första sommardagen. Detta år bjuder den på riktig nordisk sommar också. Regn blåst och en temperatur lite över frysgränsen. Eller under mångas personliga sådan, men jag tänkte så här fysikaliskt...
Emilia tillbringar sin första sommarlovsmåndag med att umgås med sin lillasyster och på basen av bilden jag fick verkar det gå bra:
Edit är 5 år och kan säkert lära storasyster hur man kokar makaroner och korv
Några lektioner har hållits i skolan och bland annat 7E fick rösta fram klassens hederspäron med presidentvalsprinciper. Vinnaren höll ett kort och sammanbitet tacktal medan han greppade sitt päron med fast hand. Jag märkte då jag fixade med klassens betyg att jag höll på att skicka ett meddelande åt en oskyldig stackare att han "ertappats för snusning i skolan". Det vore just typiskt. Det är så bra att vi har datorer nuförtiden så allt blir bättre gjort.
Meningen är att Åland United också ska gå tillbaka till vardagen. Pallokissat väntar i helgen och sedan TPS följande. Nästa gång vi spelar borta är faktiskt efter midsommar... Vi hinner med 6 lagträningar före lördag, så förhoppningsvis ska det inte sluta med gråt.
Samtal har kommit in om upplägget för regiontränarna på Åland och om tillgång till fotbollsplaner för morgonträningar, samt om ÅUs flickprojekt. Dessutom har jag fixat med lektioner för nästa år och ligger nu bara på 100 Euro minus från i år, samt att jag gjort kontrakt med rektorn om att få en av hans använda skjortor...
Precis nu knackade en elev på och undrade om jag kunde köra Sofia till träningen... Visst Sofia, var är du och när? Sen ska jag tydligen också ha uppvärmningen på träningen fick jag höra. Och tidigt i morgon ska Craig och jag köra morgonträning. Sen ska både huvudtränarens och min fru opereras, samma dag och på samma plats. Mycket nu.
Är det helt fel att köra bastu i kväll igen? Tredje kvällen i rad!
Sopor och passningar
För att det inte ska börja fel och jag kanske inte kunde komma in genom ytterdörren hemma i kväll vill jag inleda med att jag älskar min fru, Kickan ni vet... Hon är en kvinna med bestämda idéer om mycket, men dock inte uppe i 12e Dan då det gäller att kommunicera ut dessa.
Nåja, min fru har alltså för vana att samla ihop husets samlade sopor, tidningar, kompost , returflaskor etc och lämna allt i en stor hög just framför tröskeln till ytterdörren. Högen går inte att missa. Sen frågar hon snällt om jag kan ta ut alltihopa då jag är på väg till bilen. Efter att ha gjort det klättrar hon själv över högen och går till sin bil, som på grund av att den har motorvärmare står utanför ingången till skillnad från min bil som ju står nere på gatan bredvid soptunnorna. Min fru kör alltså iväg, oftast medförande min dotter som ska till dagis om det är morgon och kvar blir jag, min skolväska, min träningsutrustning, ofta en hel del lösa grejer som något av de stora barnen bett att jag ska ta med mig... Och alla soporna!
Igen, så det blir klart för oss alla: Det är inget som helst problem i världen för mig att föra sopor och lägga in returflaskorna i min redan överfyllda bil tillsammans med Åland Uniteds bollar, västar och en massa annat. Det är dock inte liksom att "bara ta med dem då jag ändå är på väg". Sopförandet omfattar ett eller två varv fram och tillbaka, jag kan ju inte lämna kompostämbaret där heller, utan det ska ju in och förses med en ny påse. Det samma gäller tidningslådan. Sen går det ofta år mina bägge armar till att separat bära väskor och övrigt material till mina jobb och annat till samma bil.
Såja, vart vill jag komma? Faktiskt inte till att det är orättvist att jag för ut soporna. Nej, det är en liten grej och trots att det är roande att det emellanåt verkar som en rituell princip att det är just jag som ska föra ut dem, kan jag bara göra det. Min hustru är så duktig som kan hitta så mycket som ska slängas och det är liksom hennes jobb! Det jag vill komma till är parallellen till passningsspel.
Vad är en bra passning? Vi var ytligt inne på det redan tidigare. Endel människor retar sig på FC Barcelonas tiki taka, där man "passar för passandets skull" som det uttrycks. Okej, nu talar vi om Barca för en par tre år sedan. DNAt finns kvar, men nu spelar man oftare framåt och över lagdelar än på den tid då tiki takan var som extremast.
Så här såg det ofta ut, och fortfarande kan man ofta se denna uppbyggnadsfas
Finns det passningar för passningens skull? Säkert, men det behöver för den skull inte vara bra passningar. Vilken var idén med Barcelonas bollhållande? 1. Håll bollen inom laget för att enklare själv kunna göra mål och hindra motståndaren från att göra det. 2. Flytta bollen så att motståndaren rör sig, till slut kommer någon ur det försvarande laget att vara ur position, då går man framåt just där.
Det kan tyckas lätt. Bara gå omkring i rätt position och dutta bollen lite så där... Det där duttandet är dock mycket mer än det! Varje passning som slås behöver vara riktad rätt sett till situationen. Väljer man att spela till en markerad spelare måste passningen till exempel vara riktad mot den säkra sidan så mottagaren kan komma åt den utan att bli tacklad. Dessutom behöver passningen vara slagen i sådan höjd och med sådan fart att mottagaren kan ta sin första beröring åt det mest ändamålsenliga hållet. En hård passning indikerar att han/hon kan/skall/behöver använda flere beröringar, medan en lite lösare passning gör det möjligt, eller tvingar mottagaren till en enberöringslösning.
Varför slå en flerberöringspassning? Ja, kanske vi inte har spelare i öppen position och på detta sätt ger vi tid åt laget att komma rätt för vidarespel. Vi kanske inte har öppningar, våra passningar går för fort. Vi måste hålla i bollen lite längre för att få motståndaren att röra sig mera. Ibland kan meningen med en passning bara vara att få tillbaka bollen och därmed ha engagerat 1-2 motståndare och kanske öppna för en passning framåt. Hade jag inte slagit den "onödiga passningen" hade motståndaren stått kvar i sina positioner och ingen säker passning framåt hade kunnat slås.
Detta kan så klart utvecklas hur långt som helst, men då du ser fotboll. Titta då på kroppsställningen hos passningsmottagaren i förhållande till motståndalagets försvar och löpriktningen hos mottagarens medspelare. Ibland spelas en passning helt enkelt perfekt just på rätt sida om spelaren så han/hon utan möda kan vända och själv se vad som händer. Just detta kan öppna för den där smörpassningen som leder till målchansen. Är passningen lite för hård, eller slagen lite för nära fötterna kanske han/hon inte alls kan vända, utan får hitta på något efter att ha bemästrat den första beröringen. Det där "underbart improviserade spelet" några talar om är egentligen ingenting annat än stor kunskap om spelet och en förmåga att läsa det.
Vissa väljer att spela långa höga bollar in i straffområdet. Dessa behöver heller inte vara tråkiga och förutsägbara. De bygger på en hypotes om att det egna laget har större och starkare spelare än motståndarna just i de positionerna. Chanser och mål kan också komma på det viset. Då har man dock en beräkning på att själv tappa bollen oftare och måste formera laget enligt det.
Kosovare Asllani är faktiskt en duktig huvudspelare hon med
Jaha, vart for soporna? Hela livet är ett passningsspel. Precis som i fotboll har vi ibland en tanke på helheten då vi planerar våra ageranden. Ibland försöker vi bara bli av med bollen så det inte är jag själv som ska tappa den. Kanske detta inlägg var just ett sådant?! Och jo, jag förde alla tidningarna och kartongerna i morse, frun min hon hade fixat komposten!!!
