Då vi inte hade en ANING om vad som skulle följa

"Förbundsbasen Mikael Virta ser ljust på framtiden för åländsk
damfotboll. Ett slagkraftigt ”landslag” om 7–8 år är ingen omöjlighet menar
han.

– Men vi måste ha tålamod, säger tränaren för det nya U21-laget."
 
Ingressen här ovan är från Ålandstidningens text som berättar om ÅFFs satsning på samordnad träning i kölvattnet av det nybildade Åland United och IFK Mariehamns damlag hösten 2004, eller kan det vara just efter nyår 2005? Tror ej, för då spelade vi faktiskt träningsmatch mot FC Ålands pojkar...
 
Jag tror att texten är skriven av Jonsson på Ålandstidningen. Vi har inte en aning om vad som på riktigt kommer att hända, men jag tror i alla fall att vi kan ha ett lag i högsta serien redan om 2-3 år... På riktigt skulle det alltså ta ett år!
 Denna bild är tagen på Shetlandsöarna i juni-juli 2005. Det åländska öspelslaget var då mestadels det samma som Åland United, lite spicat med enstaka spelare från IFK Mariehamn. Detta år blev vi tvåa efter att ha förlorat 3-1 mot Färöarna. Två år senare på Rhodos vann vi. Då var laget också en kombination mellan ÅU och IFK. Efter det har öspelslaget allt mer börjat bli så som jag skrev i nån kolumn just i dessa tider som bilden är från. Spelare från ÅU, IFK och sedan från svenska och finländska klubblag har bildat en samlingspunkt för åländska spelare... Men vart det skulle bära för Åland United. Det kunde ingen här på bilden alls föreställa sig då den togs...
 
 
 
Så här skrev Jonsson 2004 eller 2005, typ...
 
"Damfotbollen var riktigt het i efter säsongsavslutningen i fjol. Nybildningen av det som blev Åland United var på gång samtidigt som Ålands fotbollsförbund drog igång satsningen på ett U21-lag för damer.

Den senaste tiden har dock damfotbollen drabbats av kännbara avhopp på toppnivå. Den hårt satsande damkonstellationen IFFK/LIF har under det gemensamma namnet tappat spelare som gör att den helåländska
satsningen kom av sig rejält.
För Ålands fotbollsförbunds U21-tränare Mikael Virta kom det inte som någon överraskning då satsningen även innebar att ribban höjdes för fotbollsdamerna.
– Vi måste vara realister. Alla var kanske inte beredda på att göra det här. Det är synd att de inte vill – men bra att United inte viker sig, menar han.

Mellansteg
Enligt Mikael Virta måste det skapas förhållanden för spelare som vill göra en elitsatsning. Att man är på god väg råder det dock inget tvivel om. Att en sammanslagning mellan de två storklubbarna var helt nödvändig för åländsk damfotbolls framtid är han övertygad om.
– Men det kan inte stanna där. Det finns mellansteg som också måste fungera.

I förbundstränarens visioner finns det plats får både elitsatsande spelare och de som inte är beredd att satsa lika mycket. Tidigare tvingas damspelare allt för tidigt in i a-lagen mycket på grund av spelarbrist i lagen samt avsaknaden av andra alternativ.
Den utvecklingen vill han inte se i framtiden.

– Steget är enormt mellan flick- och damfotboll. Man ska inte nå toppen av sin karriär när man är 14 år, säger Virta.

Intern morot
I dag finns det Åland United på damsidan och plantskolan IFK Mariehamn som ställer ett yngre flicklag på benen i Upplandsserien.
– Sätt ett lag till i Upplandsserien för spelare som vill spela fotboll men inte satsa lika mycket, är hans vision om det mellansteg som saknas idag.

Till det kommer Mikael Virtas egen trupp, förbundslaget U21, som är just en träningstrupp för de som vill satsa lite mer. I dag bjuder ÅFF:s träningsgrupp på minst en extra träning i månaden.

I hans framtidsvisioner finns även ett slagkraftigt förbundslag med både unga och äldre spelare som inte bara drabbar samman under öspelsår.
– Damlandslaget ska vara en intern morot för spelarna i klubbarna.

På allvar
Att Åland United måste söka sig spelare utifrån för att klara den första säsongen faller sig naturligt. Ett helåländsk lag som är slagkraftigt på egen hand lär dröja, gissar förbundstränaren.

Att ett par egna produkter kan fylla på i leden varje år skulle garantera både United och förbundslagets framtida satsningar.
– Vi måste ha tålamod så det får vänta några år. Blir det ett bra lag av Åland United så kan vi ha ett lag i ligan om 2–3 år, spår han.
– Om 7–8 år kan vi ett riktigt bra lag med minimal drop-out, säger han.

I dag finns gott om flickor som vill spela fotboll på juniornivå. Flick- och damfotbollen är dock lika mycket drabbad av plötsliga avhopp som andra damsporter.
– Det är viktigt att de tar sig själv på allvar, lyder förbundstränarens råd.

Hur viktigt är det med förebilder för åländska fotbollstjejer?
– Det är jätteviktigt. Annica Sjölund är ett tydligt exempel på att man han lyckas härifrån. Nästa landslagstjej kan bli nästa förebild."

Så blev 2012 enligt mig år 2002

Den kanske "roligaste" av de här gamla texterna jag pinar er med är den sista i IFK krönikeserien. Där fabulerar jag fritt någon gång i oktober 2002 (hemma som vårdledig med min son by the way) och fantiserar hur allt kommer att  vara om 10 år. Nu lever vi 6 år efter detta framtidsår och kan konstatera att allt inte blev som jag trodde. En hel del blev faktiskt mycket bättre inte sant?
Åland United i sig var något jag inte ens kunde fantisera fram år 2002. Här står 2012 års upplaga och tackar rekordpubliken som fyllde WHA i sista matchen för stödet som ledde fram till silver och klubbens då tredje nationella medalj om vi inte räknar med ligacupsilvret år 2010.
 
 
Här följer texten, som vad jag minns väckte en del hånskratt, men också en del pinsam tystnad:
 
"En kategorisering av standarden
I dagsläget, hösten 2002, spelas det seniorfotboll på två nivåer på Åland! Enligt
FBF:s nyutkomna ungdomsverksamhetslinje graderar man upp fotbollsutövandet i tre kategorier: elitfotboll (dam- och herrligan, samt delvis herrarnas Etta), tävlingsfotboll (Damettan, delvis
herrarnas Etta samt Herrtvåan) och motionsfotboll (allt under det).

Således spelas alltså ingen, enligt nationell måttstock, elitfotboll inom de
åländska föreningarna.
För tävlingsfotbollen svarar IFK Mariehamns herrlag, samt LIF och IFFK på damsidan.
Alla andra åländska lag, både på senior- och ungdomsnivå, bedriver alltså (sug
på den) MOTIONSFOTBOLL!

Fotboll är ett spel för alla - The people's game! Givetvis ligger tonvikten för
de allra flesta just på motion och hobbyverksamhet. Våra elitförmågor söker sig
naturligt utanför Åland, till regioner där elitsatsning är möjlig. Kan vi
någonsin få till elitfotboll utan att döda bredden?


September 2012
Vi lever slutet av september år 2012. Spännande tider då säsongen börjar komma
in på slutrakan. IFK Mariehamn har chanser att för andra året på raken komma på
kvalplats till Veikkausligan. I fjol var det nära, men MyPas rutinerade Antti
Okkonen släckte, nästan bokstavligen, IP:s elbelysning då han föste in 0-1 i
87:e minuten inför 3 500 åskådare. Denna säsong har IFK spelat starkt i Ettan
och inget talar för att inte självaste Ligan kunde vara möjlig. Eftersom man
föll ur Finländska cupen i augusti har man möjlighet att mobilisera alla
krafter på seriespelet. Även Ålandscupens final är redan spelad, där gick det
till förlängning mot HIK (cupen är förrädisk som ofta förut) men även här fick
en gammal räv - Daniel Blomster äran att avgöra i sin kanske sista cupfinal.
IFK kan nu se fram emot spel i UEFA-Regions Cup dit Ålandscupens segrare,
enligt avtal med Finlands Bollförbund numera är direktkvalificerad.

Även i övrigt ser det ljust ut för de åländska lagen. Sunds IF, som för åtta år
sedan inledde talangsamarbete med IFK och tog initiativet till att samordna FC
Åland skördar nu frukter av sitt ungdomsarbete med att spela i Tvåan för första
gången genom tiderna. Säsongen 2013 kan det eventuellt bli Ålandsderbyn i tvåan
ifall IFFK lyckas slutföra sin serie som serieledare. Även IFFK har dragit stor
nytta av omstruktureringen av FC Åland och har vidareutvecklat sin egen
organisation utan att "behöva" gå in i talangsamarbetet med IFK. Fyra
finströmsfostrade spelare spelar visserligen i IFK, men man har att ta av och
sätter inte målsättningen högre än just Tvåan. HIK, som höll på att skrälla i
cupen, har återvänt till "fädrens spår" och är vid sidan av Jomala IK
den kanske produktivaste landsortsföreningen då det gäller att fostra spelare
via FC Åland till de åländska representationslagen. Inte konstigt att man kan hålla
ett hyggligt division 3-lag vid liv med nästan bara egna produkter.

Jomala IK har nu även de fått till en generation spelare med Jomala IK/ FC
Åland-bakgrund som gör det möjligt att mönstra ett A-lag som håller till i
division 4, med helt hygglig framgång. IF Fram, Eckerö IK och den nygrundade
skärgårdssammanslagningen FC Arkipelag samlar upp de lokala spelarna och deltar
i den åtta lag starka åländska reservlagsserien (division 5 hette den förut).

I Damligan verkar det som om hisslaget IFFK äntligen skulle stanna kvar.
Äntligen får vi kanske se Ålandsderbyn mellan LIF och IFFK igen. Efter att
föreningarna inlett ett samarbete via IFK Mariehamn lyckades man höja nivån och
spelarmängderna så att en separering år 2006 igen blev ett faktum. Numera
konkurrerar de bägge lagen hårt om de främsta damspelarna (de som inte spelar i
Sverige eller i den finländska ligan) och stiger och faller om vart annat
mellan Damligan och ettan. IFK Mariehamn spelar även de detta år i det
finländska seriesystemet, närmast som ett utvecklingslag för LIF. På norra
Åland bildar FC Åland, som spelar i Upplandsserien ett motsvarande u-lag för
IFFK.
Detta lyft för den åländska fotbollen har grunden i det fantastiska
ungdomsarbete som intensifierades i början av seklet. I dagsläget gör varje åländsk
förening ett gediget ungdomsarbete sett till sina resurser. I de yngsta
åldersklasserna spelas poolspel efter invand modell. Egna serier för flickor,
ända från F 8 upp till F 12 gör att allt fler flickor fortfarande söker sig med
i spelet. Snart är det dags för ett femte damlag!

På ungdomssidan är IFK Mariehamn, av naturliga orsaker, fortfarande störst.
Sigillföreningsepitetet man fick redan år 2003 har fört med sig ett ännu större
ansvar, inte bara för den egna verksamheten, utan för hela den åländska
fotbollen. IFK var därför kraftigt med och erbjöd sin hjälp och sin knowhow
då FC Åland-organisationen omorganiserades 2004. Man insåg att det behövdes en
fastare struktur och klarare linje för att utveckla spelet i
landsortsföreningarna. FC Åland-verksamheten togs ut ur Idrottsgården och en
egen styrelse, med kringorgan bildades. På detta sätt kan man nu göra
långsiktig planering i samråd med alla landsortsföreningar. Rätt snart
kristalliserades modellen fram.

Precis som tidigare upprätthåller varje förening sina egna lag i poolspel och
verksamhet ända upp till 12 års ålder. Därefter går spelarna automatiskt in
under FC Åland-organisationen. FC Åland upprätthåller och skapar fungerande lag
för alla som vill med upp till 18 års ålder. 2012 spelar åtta pojklag och sex
flicklag i DM- och Upplandsserien). Dessutom låter man varje spelare behålla
sina rötter i.o.m. den utvidgade poolspelsverksamheten. Distriktet (Ålands
fotbollsförbund) arrangerar 7-mannaspel i poolspelsform ända upp till P 18. I
dessa turneringar representerar spelarna sina "moderföreningar".
Denna verksamhet har kommit att bli enormt populär. Vid sidan av FC Ålands och
IFK Mariehamns spelare deltar här varje vecka tiotals spelare som inte annars
spelar fotboll. De lokala föreningarna sjuder av aktivitet och utbildar ledare
och domare på löpande band.

Även skärgården kom med i den åländska fotbollen i början av 2000-talet. Först
drogs skolorna med i teknik- och Futsal-verksamhet. 2005 arrangerade
distriktet, IFK, JIK och IFFK var sin fotbollsskola i skärgårdskommunerna. Så
tidigt som 2006 kontaktades Ålands fotbollsförbund av Kumlinge församling som i
samråd med skolfunktionärer ville dra igång regelbunden fotbollsverksamhet.
IFK Mariehamn ställde upp och lät verksamheten starta under sina vingar. På två
år hade IFK:s skärgårdssektion fått till fyra fungerande ungdomsgrupper på både
Kumlinge och Brändö. Snart hade fyra helt nya fotbollsföreningar bildats i
skärgården. En Futsal-liga för ungdomar i samarbete med Åbo distrikt körde
igång år 2009 och som sagt har man gått samman i FC Arkipelag för att för
första gången presentera 11-mannafotboll!

Skärgården kommer under de närmaste åren i allt större grad förse åländsk
fotboll med talanger. Det första "sommarproffset" från skärgården
inom IFK Mariehamns talangverksamhet, Paul Hagman från Kyrkogårdsö, kommer utan
tvekan att spela A-lagsfotboll inom de närmaste åren. Talangverksamheten i
övrigt leds i första hand av IFK Mariehamn, som via smidiga arrangemang
utbildar de talangfulaste spelarna, på samma gång som de har rätt att t.ex.
spela för sin moderförenings A-lag eller delta i poolspelsverksamheten. Endast
IFFK bedriver här en egen talangverksamhet, vid sidan av FC Ålands
"motivationsgrupper" för träningsvilliga.

De åländska distriktslagen har resultatmässigt närmat sig sina fastländska
konkurrenter. Någon medaljplacering i Pohjola cup har trillat in, främst på
flicksidan, men i allmänhet tävlar vi om placeringarna 8-12 (av 12 distrikt).
Mängden region- och landslagsspelare har stabiliserat sig efter den enorma
boomen 2007-2008 och numera har vi oftast 1-2 aktuella spelare i varje
ungdomslandslag. A-landslagsspelare, förutom syskonen Sjölund, förekommer mera
sällan. I VM 2010 spelade dock två ålänningar i det finländska landslaget som
tyvärr föll ut i kvartsfinalerna mot Argentina. Rekordet på damsidan torde vara
EM-kvalmatchen mot Norge 2011 då tre åländskor spelade på samma gång i den
bejublade finländska 3-1-segern.

En rolig sak är de återkommande ö-drabbningarna, då Åland, Gotland och Bornholm
drabbar samman. Dam, herr U 21 för bägge kan mönstras. Dessa matcher ger god
matchträning och kontinuitet för Ö-spelen vart annat år, där vi numera deltar
med både herr- och damlag som flaggskepp för Posten på Åland som gått in för
att sponsorera all åländsk representationsfotboll!



Ålands Bolldistrikt
Mikael Virta
Ungdomsansvarig"

Flick- och Damfotboll 2002 Enligtvirta

Vet ej hur många som alls läste i går. Jag vet att texterna är långa. Jag tror faktiskt att jag använde ännu fler ord på den tiden, för 16 år sedan. I dag kompenserar jag genom att prata mer istället.
 
Den här texten är igen från IFK Mariehamns hemsida och handlar om flickor och damer. Så här såg jag det hela då. Vi hade alltså LIF och IFFK i damettan och sedan inga fler damlag i seriespel. IFK Mariehamn hade F88 och F89 och om jag inte minns fel fanns samma åldersklasser representerade av IFFK, typ... Pohjola Cup brukade man delta i och Öspelen hade haft ett framträdande. Året är alltså 2002:
Denna bild är förvisso från 1997, men Mimmi såg nog likadan ut ännu 2002. Nela kanske hade hunnit få nån rynka till i pannan på de fem åren. men lite så här såg väl Lifforna ut då jag skrev texten här under.
 
 
"Flick- och damfotboll

Då det gäller åländsk fotbollskvalitet på nationell nivå kan man konstatera att den är högre
på dam- än på herrsidan. I fjol spelade Daniela Haglund i såväl dam- som
det så kallade "universiadlandslaget". Marika Mörn debuterade i U 21- och
Annica Sjölund dominerar i alla de yngsta landslagen. På klubblagssidan
har vi två lag i den nationella division 1. Det är alltså bara väl med
damfotbollen inom distriktet?!?

Topp-ja!
Bredd-nja!


Som nämnt spelar alltså två åländska klubbar i den nationella Damettan. IFFK ligger i skrivande stund nära toppstriden, med eventuellt avancemang till Damligan som följd. LIF ligger lite längre ner i tabellen, men har sitt sikte inställt på kommande år. Väl så!
 
En sak som emellertid får undertecknad att lite bli fundersam är faktum att de närmast, efter de nämnda damlagen, följande flicklagen ur ett ålders-perspektiv är för flickor födda 1988! Är man född 1987 (15-16 år) eller tidigare förväntas man alltså gå in i en division 1-trupp om man alls skall kunna spela seriefotboll!
"Vad skall vi göra åt det då?" kan man fråga sig. I vissa fall frågar man sig även om man ens behöver göra något åt det. Bevisligen ingår det spelare från 15 år och uppåt i bägge division 1-trupperna. De som inte platsar/vill ingå där kanske ändå inte skulle bli så bra spelare! Frågan är bara; hur vet vi det? Och hur många spelare, ledare, domare osv förlorar fotbollsfamiljen i längden här?
 
Visst! Åland är litet och här finns inte plats för så många dam- och flicklag! Dock ser det inte i mina ögon så värst muntert ut att cirka tio av de 30-talet spelarna (födda 1985-1987) som på ett eller annat sätt ingick i
F 85-distriktslagsverksamheten vintern 2000 till sommaren 2001 i dagsläget inte spelar fotboll på föreningsnivå. Vi talar alltså om tre årskullar flickspelare och cirka en tredjedel av dessa!

Förvisso! Mängden är liten totalt sätt och 15 årsåldern är en kritisk ålder då många ungdomar i vilket fall som helst byter intressen, skolor osv men ändå!
 
Speltid?!

Hur är det ställt med de unga flickorna som valt att fortsätta spela då? Om vi fortsätter att använda oss av årskullarna F 85, 86 och 87 som exempel finner vi att av de cirka 20 aktiva spelarna vi har kvar får cirka tio något så när regelbunden speltid i årets Dametta. Rätt mycket för så unga spelare kan tyckas. Skrämmande är dock att vi har kvar den andra hälften som inte får så mycket speltid alls. De väntar på sin tid - de som
orkar!

Vi vet alla (!) att en fotbollsspelare behöver tillräckligt med både träning och matchning för att utvecklas och för att motivera sig att fortsätta. Viktigt är också att kvaliteten hålls på en tillräckligt realistisk och hög nivå. Hur många av de i dag icke spelande flickorna orkar fortsätta vänta och hoppas 2-3 år innan de - kanske - kan bli ordinarie? Och hur många av de tio nu spelande talangerna kommer att kunna motivera sig ytterligare 5- 10 år
på samma serienivå där de fick komma med redan som 14-15 åringar?
 
Det bör nämnas i sammanhanget att detta ingalunda är ett åländskt fenomen allena. FBF:s statistik visar på en kraftig ökning gällande licensspelare i alla andra ålderskategorier än flickor 15-18 år! Där är trenden
sjunkande!

IFK Mariehamn då?

Jag tror att Åland är tillräckligt litet för att kunna åtgärda de ovannämnda missförhållandena (om man alltså tycker de är missförhållanden) rätt smärtfritt. Förutom att vi givetvis skall ta vara på de större årskullarna - F
88, 89, 90 osv och garantera dessa flickor spel i sin egen åldersklass så länge det bara går behöver vi ett allåländskt utvecklingslag.

Tanken om ett FC Åland i Upplandsserien på damsidan har då och då dykt upp i diskussioner med
fotbollsmänniskor. Detta vore så klart en naturlig lösning. FC Åland är dock en rätt omständlig affär med föreningsintressen hit och dit. Här finns det läge för IFK Mariehamn att agera och aktivt profilera sig som en "breddningsplanka" för den åländska damfotbollen.

I dagens läge sköter ju IFK i praktiken om flickfotbollen och överlämnar sedan sina spelare till Lemlands IF för att spela damfotboll. Detta samarbete behöver inte ta slut. IFK kunde bara på flick- och damsidan agera "utvecklingscentrum" på samma sätt som man på pojksidan kunde vara "talangcentrum" (se krönikan del 1). Genom att vara ett allåländskt reservlag och spela i Upplandsserien kunde bägge division 1-föreningarna
garantera speltid åt alla, på samma gång som en naturlig övergång från flick- till damfotboll kunde äga rum för de unga flickorna.

Med tiden, då spelarna blir allt fler, kanske vi får till tre åländska damlag i nationella serier- och därtill fungerande flicklag och utvecklingslag. Likväl som kvinnliga tränare, ledare, domare osv.

Ålands Bolldistrikt
Mikael Virta
Ungdomsansvarig"

 
 
 

MInns du 2002?

Detta kommer inte att bli en lättsam text om min familj och min vardag. Jag fick dock inspiration att publicera lite blogg. Detta, som kommer att omfatta fyra dagar (eller mindre om jag nån gång dristar mig till att publicera fler texter per dag) är en återpublicering av texter jag själv antingen skrivit, eller så medverkat i från 16 och 13 år tillbaka i tiden. Jag hoppas att så många som möjligt, främst åländska fotbollsmänniskor, men varför inte andra också, orkar läsa och sedan gärna kommentera eller reflektera. Som jag sade till Samuel, som väl är den ende som säger att han faktiskt läser mina texter, eller dem som jag vräker över honom, så som visioner för klubben och allt möjligt, är detta ett sätt att se att världen är likadan, fast ändå inte, jämfört med 2002 och 2005.
 
Jag hittade i jobbdatorn fyra gamla artiklar som sparats på ett diffust ställe. De tre första är beställningstexter som IFK Mariehamns dåvarande webbmaster Anders Hede Jansson beställde av mig. Därför fokuserar de på ett IFK perspektiv fast jag själv vid tidpunkten var Ungdomsansvarig inom Ålands Bolldistrikt, som i dag heter Ålands Fotbollförbund. Jag skriver om min syn på vad som då var bra och dåligt inom åländsk fotboll och häver hejdlöst ur mig visioner om hur man kunde göra. Enligt Tommy Lundberg, som vid tidpunkten också läste dessa texter, var det många som skrattade åt dem och tyckte de var naiva och löjliga. Jag undrar hur många som egentligen läste dem alls jag.
 
Denna retrotext 1 är skriven under juli månad 2002. Brasilien var nya Världsmästare efter att en kille som hette Ronaldo hade rullat in bollen i Tysklands mål i finalen. Pekka Lyyski tränade inte ännu IFK Mariehamn, som låg i division 2 och den gyllene årgången 1983 (Jani, Tommy, Daja och gänget) var 18-19 år gamla och fanns ute i världen, förutom väl Tommy då som kämpade på med Lundis och Polviander i A-laget. WHA hette IP på den tiden. IFFK spelade i 3an tror jag. SIF fanns i 4an med HIK (eller de hoppade fram och tillbaka medllan trean och fyran visst...) Sen spelade JIK och IF Fram i Upplands sexa och sjua typ. Jag har för mig att Eckerö IK inte ännu hade börjat sin lilla visit i seriefotbollen, men jag kan ha fel. På damsidan fanns LIF och IFFK som bägge tu kämpade om de bästa spelarna i damettan och Fellis hade stor batalj med Kenneth Mörn och gänget, medan spelarna själva ofta var klasskompisar eller nåt... FC Åland hade ungdomslag och IFK Mariehamn körde flickfotboll tillsammans med JIK. Dessutom hade vi just precis börjat organisera distriktslagen så att vi hade träningar för dessa även på vintern i den alldeles nya Eckeröhallen.
Den här bilden är INTE från 2002. Jag var magrare på den tiden och inte lika cool, tror jag. Jag bodde i Jomala och hade en 6 åring, en 4 åring och en snart 1 åring, samt var vårdledig från lärarjobbet.
 
 
Detta är alltså den första texten och ska betraktas precis som vad den är: En text skriven av mig som jag var då om en tid som var precis som den var då:
 
"Den första artikeln av tre
Nedan kommer jag att kortfattat ta upp tre områden inom den åländska fotbollen
och hur vi (ÅBD, IFK och alla andra) kan tillvarata de goda sidor vår litenhet
ger oss och samtidigt utveckla verksamheten att bli ännu bättre.

I den första artikeln behandlas talang/elitfotboll på ungdomsnivå. Den andra
behandlar dam- och flickfotboll, medan den tredje tar upp allmänna tendenser
och möjligheter på föreningsnivå och gällande samarbete mellan olika
föreningar.
 
Talang/elit/distriktsverksamhet
Som vi alla vet anses Åland, med all rätt, som Finlands just nu effektivaste
producent av talanger och landslagsspelare. "Ni gör ett gott arbete där på
Åland" hör man ofta då man är i kontakt med fotbollsfolk från fastlandet.
Visst gör vi det! Så gott som varje år slår någon av våra ungdomar igenom och
tar sig ända fram till sitt åldersklasslandslag.

I skenet av det ovan nämnda kan det tyckas litet konstigt att vi på samma gång
så gott som varje säsong på seniorsidan drabbas av samma besvikelser och
tankeställare. Än är det IFK som inte håller måttet i förhållande till
förväntningarna, än är det någon av division 3-klubbarna som drabbas av
spelarbrist mitt under säsongen. Vad har här hänt med det goda åländska
ungdomsarbetet?

Vi måste ställa oss följande frågor:
1. Är vi "producenter" av landslagsspelare och kan känna oss 100
procentigt nöjda då våra enstaka talanger slår sig fram till ära och
berömmelse?

2. Är vi duktiga på att våra barn- och ungdomar känner en trygghet i sin
tillvaro i sina egna hemtrakter och nöjer oss med att de har roligt och att de
sedan slutar då den mindre roliga fotbollen tar vid?

3. Kan vi förlika oss vid tanken på att vi är ett litet samhälle och att vi
redan har så många fotbollsspelare som är så bra man någonsin kan drömma om
samt att vi ändå aldrig kan mäta oss med de stora städernas lag?

Om våra svar på alla tre ovannämnda frågor är ett "ja" finns det inte
mycket att orda om. Allt är då precis så bra det kan bli och fungerar precis
som vi vill ha det. Om något av svaren blir "ja" och resten av dem
"nej" eller något annat i den stilen ser vi redan att det faktiskt
finns saker vi kunde göra ännu bättre än vi gjort hittills. Jag tror att den
vanligaste versionen i detta fall blir ett "njaa" på alla tre
frågorna. Vi är alltså rätt bra! Men vi kan alltså bli ännu bättre!

Då det gäller att fostra talanger är det också viktigt att veta varför man gör
det! Som förening kan det kännas naturligt att man har intresse i att så många
bra spelare som möjligt skall kunna vara med och förstärka det egna a-laget då
de nått vuxen ålder. Större föreningar som IFK är också väl medvetna om att de
även fostrar spelare för andra föreningars representationslag. Därmed blir det
inte oviktigt för någon vad som händer inom någon enda förenings
ungdomsverksamhet. Om vi vill hålla fast vid drömmen om att se lokala förmågor
spela i våra representationslag måste vi se till att dessa får utvecklas inom
välorganiserade planerade former.

A: Talanger-landslagsspelare
Då det gäller de allra främsta talangerna, de som spelar in sig i landslag och
uppvaktas av proffsklubbar, kan moderföreningen nog rätt fort konstatera att
dessa spelare knappast kommer att bli några mångåriga stöttepelare i a-laget.
De kommer att "fly sin kos".

IFK har här en klar motivering till sin strävan att stiga i seriesystemet.
Detta kunde innebära att de unga talangerna skulle bli kvar på Åland en liten
tid längre än vad som nu ofta är fallet. De unga spelarna måste få högklassig
speltid och träning. På samma gång måste deras utbildning på det civila planet
kunna ordnas i samklang med en satsning på proffskarriär inom fotbollen. Här
talar vi för en 17-åring om minst åtta träningspass i veckan plus matcher.

B:Talanger-seriespelare
De talangfulla ungdomsspelare som kanske är de "viktigaste" då det
gäller långsiktigheten inom den åländska seriefotbollen är de spelarna som har
motivation och talang, men som kanske inte kommer att nå ända ut till de europeiska
proffsligorna. Dessa spelare finns det cirka 5-10 av i varje åldersklass. Det
är de här spelarna som, tillsammans med de enstaka "supertalangerna"
skapar den åländska fotbollens kvalitet. Dessa spelare är det viktigt att ta
vara på!

Här följer dock igen en par farliga frågeställningar: - Hur vet vi vem som är
en "talang"? - I vilken ålder skall det "speciella
tillvaratagandet" börja?

I olika grenar och olika länder har dessa två frågor lösts på olika sätt. Inom
finländsk fotboll har man nu gått in för att skapa så gynnsamma förhållanden
för både talanger och andra som möjligt. "Nivågrupperade klubblag"
skall egentligen inte finnas före 15-års ålder.

Varje ung spelare skall själv få fatta beslut om vad han/hon vill göra och med
vem. För att inte bränna ut talangerna eller döda breddverksamheten strävar man
till att alla spelare skall kunna spela på hemorten i sina hemföreningar så
länge som möjligt.

Dock anser man att varje spelare med motivation skall kunna erbjudas träning så
mycket man bara orkar och vill ha. Därför bildas det inom föreningar- och
föreningssammanslagningar speciella talang- eller motivationsgrupper som får
träna utöver de egentliga ordinarie träningarna.

Dessutom är det ju möjligt att träna med flera lag inom samma förening ELLER
dubblera, så att man kan spela och träna för två olika föreningar. Detta skulle
till exempel göra det möjligt för IFK att agera "talangcentrum" och
låta talangfulla ungdomar från alla åländska föreningar träna och spela inom
klubben och samtidigt ge dem rätt att träna och spela med sin hemklubb till
exempel ett a-lag i division 4.

På detta sätt kunde spelaren träna två gånger i veckan med division 4-klubben,
där han spelar, och ytterligare träna 2-3 gånger inom IFK:s ungdomsorganisation
och eventuellt spela för något IFK-lag vid behov och möjlighet. Härmed skulle
division 4-laget ha nytta av "sin produkt" samtidigt som IFK gavs
möjlighet att utveckla spelaren vidare, genom varierande träning och matchning,
för framtida syften.

C:Distriktslagets betydelse
Så kommer vi då fram till den tredje utbildningskategorin:
distrikts-lagsspelare.

Den kanske första inblicken i fotboll, som inte är så kallad breddverk-samhet,
får ungdomarna i 13-årsåldern då de tas ut till distriktslagen. Eftersom ÅBD är
ett så litet distrikt, med små årskullar, kommer en betydande del av alla
åländska fotbollsspelare att ingå i distriktslags-verksamheten. Därför är det
av stor betydelse också vad denna innehåller.

I dagsläget är distriktslagen en första uppvisningsplats på nationell nivå, där
de unga spelarna kan mäta sig med de bästa spelarna i hela landet och visa upp
sig för Bollförbundets tränare och talangutvecklare Distriktet får till
kännedom vilka kriterier blivande landslagsspelare (och kvalitets-spelare
överhuvudtaget) skall uppfylla och vilka taktiska färdigheter var och en
förväntas ha. I distriktslaget försöker man - enligt bästa förmåga - hjälpa
spelarna att vara beredda på den typen av fotboll de förväntas klara av. Detta
förutsätter en bred basutbildning i klubblagen.

Eftersom klubblagen upp till 14-15 års ålder förväntas uteslutande bedriva
breddverksamhet, kommer distriktstränarens roll att bli rätt central. Genom
dennes information och instruktioner kan alla klubblag arbeta för att varje
åländsk 13-åring ska behärska grunderna i till exempel press- och understöd. På
det sättet ges sedan distriktslagsspelarna större möjlighet att komma till sin
rätt. På detta sätt ökar vi också grund-kvaliteten och får allt bättre
"utbildade" spelare för alla nivåer inom den åländska seriefotbollen.

Talangerna finns och hindrar vi dem inte, utan sporrar dem, går de så långt de
bara kan… Och arbetar vi för att så många som möjligt får så goda grunder som
möjligt, blir åländsk fotboll bara bättre. Så få som vi är, jämfört med andra,
kan vi mer än andra GEMENSAMT - genom att inse vår egen roll - få ön att
blomstra i grönvitt, rödvitt, gulsvart, gulblått, blåvitt, svartvitt… Glömde
jag nån?!?

Ålands Bolldistrikt
Mikael Virta
Ungdomsansvarig"
 
Så tänkte och skrev jag då alltså. Det värsta är att nu, då jag läser detta igen så tycker jag fortfarande att jag hade rätt. I dag är många saker annorlunda. Det kommer två texter till från 2002, typ i morgon och sedan ännu en från 2005. Jag hoppas någon tar sig tid att läsa dessa och sedan också kommentera, vilket man inte gjorde då dessa skrevs...
 
Over and out for now.

Som en plantageägare i gamla Södern...

Så rutinerad har jag hunnit bli att jag vet att livet är en fråga om att ta ett steg framåt och sedan ett bakåt, ibland två... På något konstigt sätt hamnar man ändå alltid lite på olika ställen och då man för en sekund inte tar något steg alls kan man få besynnerligt skarpa förnimmelser... För min egen del har denna vår inneburit dels en återgång till en verklighet som inte funnits på cirka 15-18 år. Dels har just dessa 15-18 åren av erfarenhet gjort att jag, trots den dagliga kampen för överlevnad, eller viljan att överleva som det vissa dagar är, har en slags perspektiv och långtidstänkande som gör vardagen möjlig att genomleva.
 
Förstå inte fel någon. Jag vet att jag har producerat massvis med barn, att dessa ska tagas om hand och att vad jag än gör leder till att någon lider, typ som att det dör en människa varje gång jag andas. Jag är också medveten om att vad just jag gör inte har så stor betydelse på lång sikt för någon alls, men på kort sikt och just nu kan det vara skillnaden mellan dag och natt som man kunde säga. Ändå ser jag i denna stund något långsiktigt över det hela. Vissa saker kan jag inte prestera som jag brukat. Jag kan inte skriva bloggtexter varje dag. Jag kan inte medverka vid varje träning, eller numera ens vid varje bortamatch. Jag kan inte heller resa för att träffa mina äldsta barn, åtminstone alls i den skala jag skulle vilja (Hittills har jag inte varit en enda gång i USA eller i Umeå). Ändå blir ingenting mindre viktigt för mig.
 
Faktiskt, måste jag säga, har jag känt ett stort lugn gällande Åland Uniteds A-lag på sista tiden. Detta är inte för att vi vann mot Honka i helgen, utan i allmänhet. Jag vandrade omkring på planen under måndagens träning (Jo, vi tränade på Valborgsmässoafton och även på morgonen den 1a Maj. Då kunde jag inte komma dit eftersom alla utom jag och Sally sov...) och kände mig som en plantageägare i den gamla Södern som granskar slavarnas arbete under sina drivare. Vi hade Richard med dem som spelat mest i helgen. Vi hade Samuel med dem som spelat minst i helgen och vi hade även Victor med målvakterna, samt Sofia som hjälpte målvakterna för att vara fräsch för resten av träningsveckan... Det liksom flöt på i harmoni. Förstå mig igen inte fel. Det är viktigt att visa uppskattning och respekt till allt som varit tidigare, men just nu känns vår A-lag och verksamheten kring det väldigt långsiktigt och lugnt. Det gör det lättare för mig att inte vara ständigt närvarande då, fast jag känner att jag vill hjälpa och göra mera förstås. Men det faller inte med mig. Detta kommer att finnas kvar om tre år och liksom bara vara starkare. Sen kanske jag igen kan vara mera med. Eller kan det vara så att jag vid den tidpunkten kommer att behövas inom andra områden i klubben? Där som jag kanske redan nu skulle behövas, lite som under de senaste åren med A-laget... Just administrationen och de olika delarna utanför A-laget är de som dras med växtvärk nu. A-laget har kommit över sin motsvarande.
På Sofia Södergårdhs bild från förra helgen ser vi dels lite action med Spora, Sara, Becci och Signy tillsammans med Huusko och Nyman i offensivt straffområde. Vi ser också hur fruktansvärt lite folk det kommer på våra matcher, fortsättningsvis. Det är hittills lite fler än de senaste två åren, men man hoppas ju att folk skulle vilja se vad Åland har att erbjuda...
 
 
En utmaning med att vara så här lugn och långsiktig som jag just nu vill ge sken av att jag är, är att Fru Kickan är väldigt väldigt här och nu. Fru Kickans symaskin gick sönder härom dagen. Det fanns ingen framtid då. Nu vet hon hur den lagas. Då finns en framtid. Den är lika lång som till att nästa grej blir intressant. Symaskinen kommer hon tillbaka till hela sitt liv säkert. Men det som gäller här och nu, det gäller här och nu liksom... Nåja. Pelle från Tammerfors var i kontakt och skulle komma på matchen i lördag. Fru Kickan har packat en kasse med syprodukter till hans barn som jag inte får glömma. För Fru Kickan är detta nu orsaken att jag åker till Tammerfors. Det duger för mig... Kunde vi tänka oss att jag skulle känna någon på varje ort vi spelar? Eller att Fru Kickan skulle känna? Kuopio? Jyväskylä? Uleåborg? Nån?
 
För övrigt har jag under denna dag noterat att:
- Edit igen gick att väcka genom att ringa till henne från jobbet. Tidiga ledningsgruppsmöten är inget problem.
- Då det gäller ledningsgruppen är jag med ett år till då de arma stackars eleverna tydligen tror att jag, likt Kekkonen är elevrådshandledare på livstid. Alltså Kekkonen var president. Jag är elevrådshandledare för att göra det tydligt för den ovetande läsaren.
- Jag är som tröttast då jag förväntas ha sovit, som i natt då jag inte hade Sallyvakt... Nu, natten mot fredag har jag Sally. Jag kommer att vara i full form kan jag lova!
- Det ska bli spännande att se hur Gegenpresstrenden ser ut i Herr VM om typ en månad, eller lite mera. Varje VM startar eller avslutar någon trend. Förra VM avslutade tikitaka och satte igång kontringsfotboll som nu har utvecklats till det vi kallar Gegenpress. Mycket mål och aktiv fysisk fotboll. Och jo. Jag vet att det spelades Gegenpress redan för 8 år sedan!
- Mat-Inger bjuder in gamla elever på lunch. Borde jag bli en gammal elev? I och för sig får jag ju lunch ändå...
- I Lilla Aktuellt satt två unga kvinnliga hurtiga nyhetsuppläsare och berättade för barnen att det nu minsann är klart att Real Madrid möter Liverpool i Champions League finalen den 26e maj. Missa det inte sade de dessutom. Jag undrar om de borde ha nämnt att Wolfsburg möter Lyon i damernas motsvarande final två dagar tidigare och att man gärna inte ska missa den heller.... Eller är jag onödig nu?
 
Detta blev inte mycket till text igen tycker jag... Sorry alla som kommit så här långt. Jag säger som vår vice ordförande: "Skit på er!" 

Blev Rektor- fick kvarsittning

Eftersom jag, tillsammans med kollegan Anna-Greta fick ta ansvaret som överkockon för skolan då såväl rektor som vice rektor lämnade byggnaden vid halv 2 snåret, eller när det nu var, passade jag på att sända in några av mina elever i lärarrummet för att ge den traditionella rektorshälsningen inför längre helger via högtalarsystemet. Gruppen på fyra personer, av vilka två pratade och kallade varandra "kolleger", en skulle vara med och visa hur högtalaren funkar fast hon tydligen inte visste alls och en som tittade på, skötte sig utmärkt och jag kan vara stolt över det troligen mest sympatiska "Glad Valborg" meddelandet i modern historia över KHS högtalarsystem.
 
Sen blev jag att ha kvarsittning också. Vice rektor valde att avsluta sin vistelse här i dag genom att gripa en rökare och nu sitter jag då här med henne i mitt klassrum. Det är samma elev som senast jag satt kvar med någon och vi kunde konstatera att det vi kom överens om då, att vi ska sluta träffas på det här viset, liksom sket sig... Här är vi och då jag just frågade lät hon förstå att detta är en 30 minuters sittning, så då får hon väl snart gå då. Vi är dock bägge överens om att detta är lugnare och skönare än till exempel många andra ställen man kunde vara på vid denna tid, så lite positivt är det allt.
 
Förutom att ha varit en riktigt väldans tokeffektiv fredag med både stress press och adrenalin, samt känslor av att lyckas bara för att man måste, är det också dagen före match. I morgon ska Åland United möta Honka hemma på WHA. På samma gång som jag på allvar funderar ifall jag borde börja göra laguppställningsblad, då de som vi ska få inte har kommit, vill jag rikta en fråga till er som bor på Åland. Har någon av er händelsevis sett en matchaffisch någonstans? Jag tror nämligen inte att vi har en enda upphängd. Då saken togs upp fick vi veta att de nog ska hängas senast på måndag ifall de som ska hänga dem hinner. Vem dessa "de som ska hänga dem" är har dock inte blivit klart trots envetna frågor... Troligen är det de samma som ska tillverka och leverera laguppställningsblad till utprintning...
 
Match ska det i varje fall bli. Tiia gjorde ett piggt inhopp de sista 10 minuterna förra veckan och kom också i avslutsläge. Isabellas passning kom dock då Tiia hunnit i offside...
 
 
Laget tränar på WHA om typ en timme. Jag ska väl tassa runt och se rektorlig ut, åka via butiken och inhandla Valborgsdrycker, samt kolla att allt funkar som det ska på WHA innan jag skyndar mig hem och ser ut som om jag inte har en stress i hela världen. De är gladast så hemma hos mig.
 
Edit lär ska ha haft Talangföreställning i morse. Hon skulle dansa med grannflickorna. Någonslags liten kris hade uppstått efter genrepet då den ena flickan blev arg på den andra för att den ena fått glass och därmed skulle hon som fått glassen inte uppträda. Då Edit kom hem från träningen i går kväll var det hela uppklarat. Föreställningen skulle bli av och Edit påpekade att hon var lättad. Bra det.
Så här glad var Sally i går. Hon visste att Pappa ska fylla henne med välling hela natten. Det gjorde jag också. Så kommer jag att göra fram till tisdag, för att sedan börja igen på torsdag. Nästa helg blir dock lite annorlunda. Fredagen kommer jag inte att fylla Sally med välling, men nog på lördag- söndagnatten efter klockan 2. Jag kommer nämligen att visa mitt oberoende genom att åka till Tammerfors på Lindas födelsedag. Precis då jag löpte mot kopieringsrummet i dag, medveten om att alla planer för sista timmen och även i övrigt behöver omdisponeras nu direkt, kom ett meddelande från Ilves att vi kommer att spela på naturgräs trots hot om reservplan. Mycket väl. Det blir att hitta en gräsplan för oss att träna på i slutet av nästa vecka bara, men nog löser vi det på nåt sätt.
 
 
Vet ni va? IFK Mariehamn har 140 dam- och flickspelare, ÅU har 14 flickspelare, IFFK har 15, IF Fram har 11 JIK har 26+ damlaget och i EIK finns 7 flickor... Jag var busig och såg till att jag fick fullmakt att se till att alla damer och flickor på Åland ska få säsongkort till ÅU matcher. Sen tog det en dag att finna alla och komma överens om leverans. I dag har man hört sig för efter mera. Jag vet var det finns jag. Men det är bäst att jag inte säger mera nu, eftersom jag inte får ha med flickfotboll att göra.
 
Kollegan K informerade mig just att huset är så gott som tomt. Dags att packa ihop för helgens arbete då... Undrar hur det blir med de där laguppställningsbladen. Det kan väl inte vara så att man bara lämnar om man tycker att man inte hinner... Lite -90talism om jag får generalisera, för det finns nog också -90talister som tar ansvar...

I would if I could

Jag har på riktigt drabbats av skrivkramp. Därför kommer det väldigt lite text ur mina fingrar i denna form för tillfället. Jag hade faktiskt precis just en text på G som handlade om att lita på dem man har omkring sig. Sen drabbades jag av det samma som Gud drabbades av då han dränkte Jorden... Eftersom jag inte är Gud och inte heller har en Noa att ta till tog jag och gjorde en Alfred istället, som han gjorde med Lina angående det där gifteriet... Jag sket i det! Bort med texten. Döda idén. Bara lev vidare.
Den här bilden var planerad att vara med. Signy gör ett likadant mål mot ONS som Neeskens gjorde mot Västtyskland i herrarnas VM final 1974. Rahkola går till vänster, medan Maier, som ni väl minns, gick till höger. Olika mål, olika tider, olika målskyttar. Men samma älskade spel.
Den här bilden hade också varit med var det tänkt. Eftersom Rufus sagt till Fru Kickan att hon får lägga upp bilden tog jag min faderliga rättighet att göra det även jag. Min trea och femma tillsammans. Jo, jag blir glad av att se bilden!
 
 
Eftersom det inte kommer djupare reflexioner eller tankar om nåt alls och jag redan har skrivit så här pass långt avslutar vi detta med en enkel uppräkning av vad jag har gjort i dag och vad som ännu ska göras.
 
- Natt med Sally. Vi sov båda, men då hon ville ha mat tyngde jag välling i henne.
- Steg upp och fixade i ordning så Edit kom igång utan att störa Fru Kickan och Sally som sov (hoppas jag)
- Körde via WHA och överlämnade 150 säsongkort till IFK Mariehamns flickspelare. (Bättre sent än aldrig)
- Läxade upp tre elever som behöver lite mer tillsyn, samt gav dem skyldighet att varje dag be mig om separat lov för att få gå hem vid skoldagens slut.
- Haft lektioner och sådant, samt ätit full vegetarisk lunch (Bara sallad, potatis och knäckebröd då kåldolmar och jag inte alltid går helt rätt ihop).
- Fixat klart två prov som ska hållas i morgon, samt övningsuppgifter för 7G till sitt kommande prov.
- Bekräftat tid och plats för Cupmatchen den 4/8 med Tervakosken Pato
- Haft Anna Tamminen på besök och förgäves försökt kontakta hennes lärare som skulle skicka tentfrågor som jag sedan skulle låta Anna skriva här på skolan, inlåst någonstans under mitt beskydd. Ingenting kom och Anna åkte iväg för att hämta mjölk och bröd till träningen. Nån annan dag då istället. (Precis nu bekräftades att det blir torsdag..)
 
I dag ska jag ännu:
- Ha lektioner och sådant
- Delta i kollegiemöte och förhoppningsvis där få tillgång till ost- och korvsmörgås som Mat-Inger lovade.
- Mottaga dokument av Samuel här på skolan (Vi kanske signar en ny resursspelare i dag och då måste pappersverket vara i skick så att flickan eventuellt kan vara med mot Honka redan på lördag) och skanna in dem samt skicka till rätt ställen.
- Förse IFFKs verksamhetsledare med säsongkort (11 stycken) då han kommer förbi skolan vid tillfälle
- Om jag hinner åka via konstgräsplanen på vägen hem
- Undvika att låtsas om att jag har dåligt samvete för att inte delta i Åland Uniteds vårmöte i kväll... (Linnéa säger att det säkert går, fast hon troligen blir enda betalande medlem som kommer).
- Få Sally, Fru Kickan och Edit redo för sovning.
- SMSa Magister Sviberg om Liverpool-Roma
- Se Liverpool-Roma
- Diverse oförutsedda händelser. Till exempel jag kanske äter middag.
- Sova till 7.15. Jag ska inte mata Sally i natt.
 
Niin että semmoista.
Hoppas kunna återkomma till lite mer flow och innehållsrik text vid tillfälle. Gudbaj får nau!

Just nu, i en galax skrämmande nära...

En insikt som kan skrämma är då man märker att saker görs precis som jag själv skulle göra dem. Det förvirrande med min egen skoltid var att jag aldrig riktigt lärde mig gå i skola. Gamla klasskompisar och lärare kan säkert bekräfta, men jag fick faktiskt ingenting vettigt gjort på mina 12 år som skolelev. Nu är jag inne på mitt 26e, eller är det 27e året (?) som lärare och jag ser till min förtjusning, blandat med skräck hur så många av mina grupper blir precis lika värdelösa på skolgång som jag var. En förmåga att bara hitta på sätt att finna det komiska i vardagen har ofta gjort att de klasser jag är klassföreståndare för har uppfattats bullriga och till och med otillgängliga. Denna, nuvarande klass, 8A påminner mig så fruktansvärt mycket om den gymnasieklass jag själv gick i. Hjärtegodhet blandat med vardaglig bondhumor... Just nu har vi en så kallad "puss och kramlektion" som betyder repetition inför prov i religion. En sådan mängd bullar, krypande efter pennor och allmänt flåsande, allt i bästa välmening har jag väl sällan skådat. Sedan, då det inföll en liten rofylld stund hörs det längst bakifrån: "Alltså det är ju totalt omöjligt att läsa i skolan." Jaha, är det mitt fel? Jag börjar faktiskt tro det.
Mitt under lektionen uppenbarade sig en sådan här bild på klassens facebooksida... Helt enligt mina direktiv. Det handlar ju om mig.
 
 
I dag verkar det vara varmt ute. Fru Kickan har laddat för terrasshäng med min nattkompis Sally... Säkert finns där nån Gurka och även andra också då jag kommer hem och vända. Åland United tränar på WHA. I morgon är det match på samma arena. Eftersom jag inte skrivit här på en tid går jag igen heller inte in på vad senaste vecka inneburit. Jag hoppas dock på mycket folk och goda makter med oss. I kväll har vi ledarmöte på Indigo eller Dinos.
 
Nu gick lufter ur skrivarhanden igen. Kom till WHA i morgon vetja. Hörs och ses, kanske...

Jag ska vara i direktsändning

Jösses vilken vecka det varit (igen). Som Gurkan sade nån gång, minns ej när, är det liksom inte så stor skillnad när man frågar mig. Alla veckor verkar vara helt crazy... Ja, kanske det är så. Denna vecka har gått till, förutom det vanliga då, att förbereda en helg då jag inte reser med laget till Helsingfors. Eftersom detta är Åland har vi som kompensation fått till oss en direktsändning.
 
Elisa Viihde Sport 1 sänder ju Damernas liga. En match per omgång ser man på de kanalerna om man betalar och registrerar sig, ifall man får bild alltså. Detta har jag ju inte fått och via mina kontakter på Bollförbundet har nu allehanda tekniker var de nu finns, jobbat med att utreda om Åland ligger innanför EUs gränser eller inte... Åtminstone lät det så på mailen i går kväll. Ålands Radio har haft bättre flyt då de har teknikkunniga människor på plats och Owe meddelade i morse att den planerade direktsändningen från HJK-ÅU med Elisa Viihdes bild som grund blir av. Inte bara det. jag har tjatat mig till att vara bisittare också, så jag säkert får se matchen. En slags barndomsdröm går i uppfyllelse. jag får vara med och kommentera fotboll i direktsändning. Aldrig tidigare har jag fått det på riktigt och efter morgondagen lär vi veta om jag får vara det igen, tex om Ålands Radio bestämmer sig för att sända nästa bortamatch som går på TV. Den borta mot JyPK den 11e augusti alltså.... Det går att lyssna på alltihopa live på Ålands Radios webbsida om man inte har radiohörbarhet alltså. Därmed kan också ni som går till WHA för att se herrfotboll följa med vad som händer i Helsingfors på samma gång.
För dem som undrar vad Sally har lärt sig kan jag berätta att hon säger ta ta ta och att hon kryper runt utan att ta sig bakåt eller framåt. Edit kom i går sent hem från volleybollavslutningen och hade fått diplom. Hon var dock arg på sin mor som tog hem henne redan vid 22 tiden då hon gärna stannat kvar för att se om hon skulle få ännu mera priser. Hon hade faktiskt fått bollen över nätet två gånger sade hon!
 
 
Det var meningen att denna lektion, som var religionsprov med 9B skulle kombineras med studier av ONS shape (4-1-4-1 vad jag snabbt kunde se). Sen började det skaka i mailen och rapporter om onda ljumskar, samt att IFKs lagledare inte tänker göra listor och att IFK tycker att jag ska göra dem, samt att Samuel inte håller med vällde in. Dessutom meddelade FBF precis i det samma att vi lottats mot Tervakosken Pato borta i cupen den 4e augusti. IFK är också med. De möter TPS hemma..
 
Fru Kickan sov bra i natt sa hon. Roligt. Då hade jag rätt, för jag följde med hennes sovning på ringside position. Två lektioner kvar nu. Sen måste jag ta mig till träningen för att få se laget en gång innan de åker till HJK, som man brukar säga om man är från utlandet till exempel... 
 
Sedan sjunga upp så jag säger saker med klar röst i radion i morgon klockan 14.55...

Ett pussel som inte blir helt

Jag önskar att Fru Kickan ger sig tid att läsa denna text. Vill någon annan det också är det förstås okej. Den handlar mest om mig och mitt, men så är det ju min blogg också så...
 
Folk undrar vid tillfällen hur jag får det att gå ihop. Heltidsjobb med extra allt (jag har skyhög undervisning då det kommer till schemalagda lektioner, extra uppdrag i elevråd och ledningsgrupp samt går ofta all in i arbetsgrupper kring julfesten och olika arrangemang som jag sätts som ansvarig för), Sportchefsjobb som egentligen skulle kräva heltid det med och så en familj med fru och fem barn i olika åldrar som alla behöver olika sidor av mig och så klart olika mycket. Sanningen är att det inte går ihop! Jag får det helt enkelt inte att funka!
 
Skoljobbet har jag fått någonslags jämvikt i. Här är det ju lätt då det finns "kontorsutrymmen=klassrum" och en riktig arbetstid, förutom då det som måste göras på kvällar och helger förstås, men sådant hör till. Mitt Sportchefsjobb har varit en kamp för livet under några år. Det har gällt att understöda olika delar av klubben och inte minst tränare och lagledning. Egentligen var det meningen att jag inte skulle behöva åka på bortamatcher då jag slutade vara assisterande tränare. Egentligen har jag väl inte behövt det heller, men under stormiga tider de senaste åren har det lite förväntats och jag har känt att jag måste finnas till hands. Så gör jag ännu också... Det hela har dock blivit lite annorlunda.
 
För det första har vi fått en bebis, som gör att hemmalivet så klart är mer intensivt och begränsat. Jag förstår så väl att min närvaro är önskvärd. Dessutom har Samuel gjort ett så suveränt arbete med lagledningen att det jag egentligen behövs till nu vid speciellt bortamatcher är ren fotboll, förutom dokumentering och så klart byggandet av trovärdighet inåt och utåt, som i vad jag än gör... Jag har alltså uppgifter, men vi är inte sjunkbenägna om jag inte är med alltid. Därmed är vi i situationen som var menad att uppstå redan inför 2016. Jag kan åka med när jag vill. Jag behövs, men det är ingen dödsfara om jag inte gör det.
 
Således har en plan vuxit fram. Jag åker inte med till Helsingfors inkommande helg. HJK borta är ju en jättetilldragelse och det kommer att kännas för jävligt. Dock kan jag finnas tillstädes och det ryktas till och med om att min son ska förgylla helgen. Dessutom kan det komma sig att radion sänder matchen på basen av TV bild, de får bekräfta själva, och då ska jag kanske vara bisittare. Jag har alltså en aktiv uppgift, får se matchen och är ändå på Åland... Hoppas ni ser det stora i allt. Sedan har jag tänkt mig att denna säsong lämna de så kallade långa resorna för min del. Det blir inget Jyväskylä, Kuopio eller Uleåborg, om nu inte något oförutsett inträffar eller nåt riktigt avgörande sker på de orterna i höst till exempel. Däremot hoppas jag att jag ska kunna delta i resorna till Tammerfors (5/5), Myrbacka (19/5), Åbo (21/6) och Esbo (22/7). Sen ser vi hur det blir med cupmatchen den 4/8 och så är det redan höst, slutserie och nya beslut... Detta kan jag leva med. Hoppas det ska gå att sy ihop så att alla parter ska kunna göra det samma.
 
Det viktiga är att jag kan se långsiktigt på allt. Sally kommer inte att vara baby mer än i år, eller kanske nåt år till. Jag vill vara med som både pappa, Sportchef och lärare i över 20 år ännu. Det ska gå, men inte smärtfritt. Förlåt!
Så här såg jag ut på 1900-talet då jag spelade boll och tyckte livet var härligt. Nu tycker jag fortarande att livet är härligt, fast jag inser mina begränsningar och att det alltid blir någon mån fel då man gör rätt...

Nåssådå

Mitt i allt blev reglerna som man bestämt för att det ska bli lite ordning fullkomligt idiotiska och osportsliga. Det som behövdes var att de slår mot en själv. Veikkausliiga och dess klubbar hade bestämt att inga matcher flyttas, utan att ospelbar arena innebär att matcher går på reservarenan. Därmed skulle alltså IFK Mariehamn-HJK spelas på IFKs reservarena, som råkar vara HJKs hemmaplan ifall WHA inte är spelbar den 14/4. "Hur skulle vi kunna veta att denna vår skulle vara så kall och snörik" blir försvarstalet... Jadu... Hur skulle ni det? Jag kallar det hela för "konsekvenstänkande"... Någon kanske borde ha tänkt på detta då reglerna slogs fast. Jo, bland annat IFK var med då...
 
Inte tycker nu jag heller om tanken att IFKs hemmamatch skulle gå i Helsingfors. Nu har man bara både gjort reglerna sådana och dessutom ansökt om att ha just den arenan som reservarena... Då blir det ju så inte sant? Min förhoppning är så klart att Lennart och gänget får planen spelbar för IFK den helgen och så för ÅU de två helgerna därefter... För jo. Om det kan spelas Veikkausliiga den 14/4 då kan det nog spelas Damernas Liga den 21/4 och förhoppningsvis även tränas kvällen innan...
Vårt aprilskämt med WHA i Åland Uniteds färger blev precis så lyckat det kunde bli. Dels finns det människor som gick på det, dels folk som faktiskt undrat varför det bara är grönvitt på den delade arenan. Hur gör Inter och Milan på sitt San Siro egentligen?
 
 
Vår skyltning har ju varit minimal, men jag kan berätta att det spelas Damernas Liga i Mariehamn den 21/4 alltså. Klockan 17 på WHA kommer ONS att finnas på andra sidan mittlinjen... Nu är det ju landskamper av olika slag. B landslaget med Samuel på bänken slog Lettlands A landslag 4-2 i går trots att målvakten Myllyoja snurrade som en väderkvarn i ett dike. Ny match på fredag och då ska väl våran Anna spela har jag förstått. U19 landslaget slog Belgien 2-0 och nån dag här ska väl Estland med Pille, Signy och för all del även Jaska möta Turkiet... ÅU kör tester och lättare träning då Nela och Richard håller i rodret.
Sally var ute förra helgen. Nu är hon sjuk. Fru Kickan låter förstå att natten ändå varit överkomlig... Inkommande natt blir min, så att säga... Hoppas kunna närvara ens lite fläckvis på träningen i eftermiddag... Jag borde lämna en grej och kolla en annan grej.
 
 
Som vanligt, inte mycket... Men ändå det som gör en mest kissnödig. 7F ska tydligen ha lektion nu också... Vårsoppa serveras. Jag frågade fem gånger vems soppa det är innan någon förstod... Pust.

Förbjudna flickor

Eftersom jag inte just nu är så mycket för att skriva passar jag på att dra till med ett bildsjok från de senaste åren som beskriver en liten del av det som just nu inte görs, eftersom "det gått till på fel sätt". Min stora önskan är nu att detta kommer att fortsättas att göras. På rätt sätt, vilket det nu visar sig att vara.
 
Jag har A-laget, skolan och familjen att bry mig om. Jag önskar alla dem som gör detta all lycka och välgång. Så klart hoppas jag nån gång i framtiden igen få ta del av någonting av detta också, men nu är det inte den dagen. Nu är det måndag!
 

Allt utom fotboll är onödigt...

Min pubertala inställning till allt har de senaste dagarna varit den, att om man inte tycker fotboll är viktigt, då är man helt enkelt dum i huvudet. Jag har liksom inget som helst behov att vara något annat än en fotbollsperson! På samma gång vet jag ju att det finns annat också och människor som betyder mycket för mig som inte delar detta. För dem är jag också annat än fotboll.
 
Härom dagen kände jag starkt att jag inte vill skriva om något annat än just fotboll och då företrädesvis damfotboll. Tiden går och visst finns den kvar, den där känslan att "vilja bevisa" som i sin tur blir helt kontraproduktiv då ingen annan riktigt vet vad det är jag ska bevisa. Bäst gör jag väl hela alltihopa på samma sätt som jag gjort det hittills i mitt liv. Genom att vara genuin, äkta, stå för det jag tror på, men också genom att låta andra vara som de är och älska dem för det...
Min Gud vad jag älskar detta spel. Becci, som funnits i mitt liv i precis den här egenskapen om än tidigare såsom ung offensiv löpsprättare, numera som lugn och fin försvarare, illustreras här igen en gång av Sofia Södergårdh. Bri är också med och täcker upp och jag undrar om det inte är Aino Kröger vi kan skymta bakom Beccis armbåge.
 
 
I kväll, efter KHS kollegiemöte bär det ut till Eckerö, för kanske sista gången denna vår. Jag ska få se laget och lite kolla in hur tränarna ser det och känner inför fredagen. Vi har faktiskt en situation med konkurrens och oklar laguttagning fast det är tisdag. Undrar vilket år detta hände senast egentligen.
 
TiPS... eller jag menar Finlands U17 landslag dundrar som sagt på i Frankrike och kan i morgon (visst?) säkra en plats i EM slutspelet. Detta vore en tragedi mitt i glädjen. Stor polemik har det varit kring just detta U17 landslag och dess påverkan på matcherna i Damernas Liga. Enligt tidigare överenskommelse är det bara A- och U19 landslagen som påverkar ligans schemaläggning. Nu, då TiPS hade 4-5 spelare aktuella för U17 landslaget fick de, med FBFs regler om flyttning av enskilda matcher från lags schema till att deras premiär spelas först den 11e april, eller när det nu var...Eller premiären blir ju mot oss på fredag, men den första matchen, som ska gå mot PK-35. Om U17 landslaget nu går till slutspel innebär detta 2-3 veckors uppdrag nån gång i maj. Endel undrar hur flickorna ska klara skolan. Det funkar galant kan jag berätta. Värre blir det med matcherna i Damernas Liga. Hela ligan kan ju inte stanna upp för att TiPS inte kan spela då. TiPS matcher måste således flyttas och det blir ju då in i den av landslagsledningen önskade pausen i slutet av juni och sen var det liksom ingen som helst huvud och fötter med något igen. Så kan ju U19 landslaget också gå till slutspel. I så fall gäller det typ 3 veckor i augusti. Morjens säger jag. Då stängs hela ligan, eftersom det ju är U19 landslaget det är fråga om... Klart jag vill att Finland klarar sig internationellt. Just detta U17 och att de ska kunna bygga upp ett helt ligalag irriterar mig dock en aning. Inte spelarna i sig, men att vi har lag i högsta serien med så unga nyckelspelare. Det är det värsta. I och för sig kunde TiPS spela FM kval för B flickor förra helgen, så någon slags lag har man ju... Måste bara säga....
Så klart tänker jag på annat än fotboll också ibland. I kväll kommer Emilia hem till Åland på påskledigt. Jag har inte sett henne sedan i januari, så en kvällstripp till flygfältet är det nog värt.
 
 
Icke fotbollsrelaterat i livet är bland annat:
- Emilia (och Joel så klart) kommer över påsk.
- Edit klagar över "ansträngd fot" men bara då hon minns det
- Sally klöser sig i pannan då hon sover och ser ut som vår Frälsare själv efter törnekronan
- Fru Kickan valdes in i JIK volleybolls styrelse. Gratulerar!
- Linda har Spring break och har åkt till Las Vegas.... (No further comments)
- Mycket till nog, som att jag fallit till 2a i Aktie ÅM.
 
Nu ska jag på möte med Rektorn. Hoppas få förtroendet att jobba kvar!
Efter Långfredagen i Dickursby hoppas jag få till en skön Påsk med alla som vil vara med mig. (Kanske bara Sally som lämnas kvar då de andra hellre är med nån annan, men väl så).
 
Sen var det god lasagne också i dag. Dött djur inblandat. Både Mat-Inger och jag gillade utan att säga det, men vi signalerade till varandra med blickar och miner...
 
 
 

Livet bara för världen vidare

Vi vann 4-1 i lördags. Isabella satte tre mål och Emelie gjorde, tydligen fick jag just veta, sitt första tävlingsmål i ett damlag någonsin. Jätteskön stämning och iver så det kittlar. Jag har gjort en liten hypotes om TiPS, som inte är mycket mer än det samma som vi redan visste, alltså inte så mycket. I går kväll började jag kolla på HJK, så jag ska ha något att säga till Samuel då det är dags. Jag är helt uppslukad och känner hur allt detta har en mening och jag känner mig toppmotiverad att dra mitt strå till vår stack!
 
I övrigt händer det också och sker. U17 landslaget dundrar på i Paris, eller var de nu är och slog Sverige med 4-1 och spelade sedan jämnt med Frankrike. Sista matchen mot Skottland kommer att avgöra ifall Finland tar sig till slutspel och därmed förorsakar kaos i Damernas Liga. Egentligen väldigt spännande, trots att det just i år blir väldigt opassligt ifall det skulle gå vägen. U19 kommer sedan efter påsk och går de också till slutspel är anarkin nära i Ligan. Anna är uttagen i B-landslaget mot Lettlands A-motsvarighet och Samuel ska med och assistera. A-landslagets kvalmatch mot Spanien närmar sig och våren är faktiskt både spännande och motiverande.
 
Jag är Ordförande i Ligaföreningen, som faktiskt jobbar med bra saker just nu, i det tysta. Som Sportchef i Åland United går det också rätt okej. Vi har en harmonisk lagledning och laget verkar vara inspirerat. De delar jag har att göra med går rätt bra. Till och med Plan B, ifall WHA skulle vara fruset den 21/4 finns. Hoppas vi inte behöver ta till den dock, för de där avsparkarna klockan 19.30 i Eckeröhallen är ganska mördande... Den 28e måste sedan WHA bara vara i skick, för då spelar de rugby i Eckerö och utan att fråga vet jag att standardsvaret "Nej, det är ungdomsturnering" troligen gäller om jag dristar mig att fråga om möjligheten till att spela på konstgräset... Hammarvallen har bekräftat att vi kan ha våra egna tider i sommar och de där veckorna innan vi kommer dit är ganska under kontroll. Jag känner att jag är rätt bra på det jag gör, vilket görs lättare av att andra också är det. Sen finns det ju bitar som inte funkar så bra, men dem känner jag inte fullt ansvar för, fast jag behöver så klart hjälpa till.
Sofia Södergårdh har som vanligt tagit fina bilder. Här ser vi hur Isabella har satt straffen som gav oss 3-1 i lördags.
 
 
Skolan går också finfint, "som vanligt"... Utmaningar finns, men jag känner att jag gör min del någorlunda och kan alltså sova lugnt på den punkten. Egentligen borde jag vara glad, stolt, lugn och se fram emot fredagens match borta i Dickursby.
 
Livet, som alltid går i vågor har dock igen fått mig att inse att det bara är jag själv som för kampen och känner som jag gör. För de flesta i min närhet är inget av det jag berättat egentligen så mycket alls, annat än tid och energi kastat på nåt man inte egentligen tycker är så viktigt. Alla barnen gör sina grejer och ska så klart uppfatta dem som de viktigaste. Fru Kickan kör sitt race och då blir ju allt det där jag sysslar med i vägen...
Sally, som denna helg upptäckte sina fötter och som här fått hemsydda kläder av Fru Kickan lever sina första månader och är glad bara hon får mat och får sova, samt leka då hon själv vill. Det ska hon få. Det ska alla andra också få. Ingen ska behöva leva sina liv genom mig.
 
 
Jag åker till Dickursby på fredag. Förhoppningsvis kan jag vara med även vid några andra bortamatcher. Dels för lagets skull, eftersom jag har förstått att jag faktiskt gör lite nytta då och då, men också för min egen skull! Min mage, mitt huvud och mina nerver mår inte bra av att avvakta på annan ort.
 
Proportioner kan man kalla det. Det som är stort för mig är det just för mig... I övrigt bryr sig folk mest om det som är stort för dem själva. Som jag alltså...
 
Manchester United ska grunda ett damlag... Det var rackarn...

Samuel Says

Kollegan M meddelade att hon suttit och lyssnat på Samuel i bilen i morse. Jag visste inte alls att de kände varandra så och därför klarnade det hela väldans då det framgick att Kollegan M har en lånad bil som har en radio inställd på Steel FM. Samuel var helt enkelt gäst i Boutros morgonshow. Jag hittade en länk till intervjun som den gode Boutros lagt upp. http://www.steelfm.ax/podcast/aland-united-samuel-fagerholm/ Här kan man höra deras diskussion. För mig ger Steel FM studion varma och avslappnande minnen. Att vara gäst i Boutros morgonshow brukade jag vara i några år, vid några tillfällen under året, ofta riktigt i svinottan. På initiativ av vår marknadsföringsavdelning meddelade jag Boutros att han i första hand bokar in Samuel för dessa numera och som ni hör, om ni lyssnar alltså, var det säkert klokt.
Samuel har på senaste tid gett några i mitt tycke riktigt goda intervjuer. Han säger egentligen precis vad jag hade hoppats att jag skulle ha sagt om jag vore tillfrågad. Skillnaden är bara den att mottagandet blir så olika bland dem som läser eller lyssnar. Om jag säger sakerna med min accent, mitt tonfall och mina ord blir det ofta både kränkta och överdrivet glädjefulla känslor bland folket. Nu då Samuel säger dem med sina ord, med sitt tonfall och på sitt sätt blir det lugnt, harmoniskt och intelligent. Vi har lite planerat att han vid tillfälle ska dra till med nån riktig groda så vi ser om folk lyssnar på vad han säger också och inte bara hur han gör det... Strålande tider och allt känns bra, så här en dag före Pallokissat hemma. Sen ser vi hur det känns efter det, efter påsk och i Midsommar typ. Jag hoppas Samuel då också står och lugnt berättar om hur han tänker och känner, precis som nu. Jag tror faktiskt han gör det.
 
 
I eftermiddag är det dags för grodor då. Ålands Radio vill ha in mig för att snacka upp ligapremiären... Jag får väl be de känsligaste lyssnarna undvika det, kanske... Före det, efter skolan ska jag försöka skaffa en bollkasse. Vår leverantör, som jag av lojalitetsskäl inte vill nämna har på en månad inte lyckats få fram de två bollkassar jag efterfrågade för.. Ja, en månad sedan... I går hade jag de 12 matchbollarna för säsongen 2018 pumpade och i träning. Nu ska de fram bara vid match och då skulle jag gärna ha en påse att ha dem i, då lådan de förvarats i och fortfarande förvaras i på grund av påsbristen, tar upp en hel del av garaget vårt.. Så nu ska det hända minsann.
 
Edit talade om myskväll på Mariebad... Varför känns det som om jag ska involveras där? Behöver kopiera papper nu... 7E i antågande. Morjens!

Att bli avstängd från träningar

I går hade Fru Kickan hosta och tog därmed beslutet att inte träna volleyboll. Tränaren ville dock väldans mycket att Edit skulle komma, så han tog sig för att åka via oss på kaffe (detta har jag fått berättat för mig, jag var ej hemma då ännu) och sedan tog han med sig flickan på träning. När de återvände informerades Fru Kickan om att Edit tränat bättre än någonsin eftersom hon inte haft sin mor närvarande. Således stängdes Fru Kickan av från C-lagets träningar eftersom Edit prioriteras. Sådan är idrotten!!! Fru Kickan kommer nu att kanske göra styrketräning på måndagar istället. För mig ändras inget, jag bara spelar med och samlar upp det som faller emellan, lite som jag trodde Beckenbauer gjorde på sin tid fram till att jag sett honom spela på gamla youtubefilmer....
 
Det verkar som om vår delegation, förutom Ted, har återvänt från den nationella mediakickoffen i går. Sara hade satts på scenen och enligt rapporter hade svenskan levererat det mest finska svaret av alla då hon fick frågan om hur ÅU ska göra för att besegra Pallokissat på lördag. Svaret på norrländska hade låtit: "Genom att göra fler mål än motståndaren..." Sedan tystnad. Det var verkligen värt att resa ett dygn för att leverera det där! Bra Sara! Jag märkte när Samuel kom till hamnen, för då kom meddelandet om morgonträningar upp på facebook. Så gör vi alltså. Hem med färjan och upp någon timme senare för att träna. Bra bra... Roligt blir det, på ett tragikomiskt sätt då spelare bekräftar sina deltaganden i frivilliga träningspass genom att skriva "Me too"... Jag vill betona att allt sker av fri vilja!!!
Här står Sara, med tolken Ted vid örat.... I morgon är det repris, med åländska medier som inbjudna... Fler slagkraftiga leveranser inväntas med förtjusning.
 
 
Jag har faktiskt fått några prov rättade. Högen finns dock kvar. Då det emellertid kommer så mycket världsligt emellan är takten inte enorm. I dag har man möjlighet att fixa min bakblink, inför torsdagens besiktning bara jag levererar bilen... Det ska gå. Sen är det en tisdag utan kollegiemöte. Det betyder att jag hastar iväg för att få Edit, som numera gör sina hårknutar själv, till dans. Sen ska jag ut och se laget i Eckerö...
 
Vår marknadsföring inför lördagens premiär är stillsam, för att säkert explodera endera dagen. De av er som kan läsa pappersversionen av Ålandstidningen kan även se specialaren gällande Pallokissatmatchen. Den som min mor påstod att hon hört och läst om... Jag ringde henne till och med, men då svamlade hon bara på om manschettknappar....
Det här är David Beckham. Han anses vara en stilikon och en av världens snyggaste män. För mig är han mest en hårt arbetande fotbollsspelare med en gudomlig högerfot... Nåja. Här äter han lunch. Inget mer med det. Han har mössa på huvudet fast röster lyfts om att man inte gör så någonstans i riktiga världen... Antingen har man fel, eller så är Beckham riktigt fräck... Själv lägger jag faktiskt inte märke till sådant, utom gällande mig själv. Jag har, likt under 1980-talet alltid min mössa i höger ficka... Jo, kom och kolla bara. Det ligger en pipo där!
 
 
Drömveckan fortsätter. Wienerkorv och potatismos bjuds det på innan vi ska dryfta de stora samhällsreformerna i Storfurstendömet Finland efter si så där 1863... Kalas! Nåt prov ska rättas, bilen fixas, Edit köras, sponsorer smörjas och sen ska jag se hur laget mår... Och Fru Kickan så klart...

Kissnöd är en jobbig känsla

I samma anda som man här på Åland erbjuder gratis prostatundersökning för män 2 år äldre än jag och sedan ännu äldre vill jag påtala att jag liknar min far mer och mer även på en annan punkt. Åtminstone för några år sedan brukade han, min far väldigt ofta vara kissnödig, liksom under hela dygnet. Även jag har drabbats av ökad kissnödsfrekvens. Förra veckan då jag hade prov med några klasser höll det på att bli fullkomligt olidligt. Jag fick be en kille som lämnade upp sitt prov (eller lämnade in, vi har aldrig riktigt kommit underfund med om prov lämnas upp eller in, eller nåt annat...) att gå till lärarrummet och be någon komma till mitt klassrum direkt. Frida kom sedan och jag fick min välsignade stund då jag kunde tömma ur mig slaggprodukter. Väl var det, eftersom det alltid finns de där som ska göra ordentligt, vilket jag i och för sig ber dem göra och så tar det evigheter innan de går... Nu tror jag faktiskt inte att mitt kissande beror på prostataproblem, utan mest på ett överdrivet intagande av kaffe. Så medan jag tackar Frida passar jag också på att säga att jag faktiskt får skylla mig själv... Nya prov om några veckor... Borde jag ta med mig en flaska eller nåt till klassrummet?
 
I dag är dagen då jag vanligtvis varit i Helsingfors, eller så har jag skött ruljansen här hemma medan andra varit i Helsingfors. Det är Damernas Ligas media öppning. Eftersom klubben tjänar på att jag inte tar tjänstledigt utan lön och för att visa Fru Kickan att jag visst delegerar stannar jag här på vår ö och låter Ted sköta mina grejer, på samma gång som han gör sina egna, vid tillställningen. Han behöver dock inte agera ordförande för Damernas Liga rfs styrelsemöte, det gör HJKs Sarelius. En del riktigt intressanta frågor har de faktiskt på agendan i dag. Vissa av dem kanske till och med för finländsk damfotboll lite framåt.
 
De övriga i delegationen är Samuel och sedan Sara, samt Jenny som fick hoppa in istället för Pille som mest hostar hon... I sig kan det vara en god lösning att Jenny åkte så vi har åtminstone en, förutom Ted som begriper vad som sägs vid infotillfällena. En platskasse med tre retrotröjor har jag också skickat med så Make Heinonen från Veikkaus ska få köpa dem för 90€. Han kommer att betala cash meddelade han precis på e-post... Bara om nån undrar ifall vi gör nåt eller ej för att öka våra intäkter. Jag såg ingen i Eckeröhallen i går som sålde säsongkort eller målkortslotter nämligen. Kanske jag såg slarvigt bara och då ber jag om ursäkt. Stor eloge till Bosse som tillsammans med Kjelle var de enda styrelsemedlemmarna på plats då A-laget spelade.
Jag hoppas den här bilden är okej att publicera privat. Jag fick i alla fall tillgång till den och Ålandstidningen har gett ÅU rätt att använda den. Då är det väl fråga om hur mycket ÅU jag räknas som... Med på bilden är jag i alla fall. Sally syns inte, men hon fanns vid tillfället ungefär rakt framför Kjelle, dräglande i Linnéas famn. Av spelarna fattas bara Jenny, som inte var på landslagsuppdrag fast ÅT Jonas så tolkade in mitt pressmeddelande. Av ledarna fattas Nela, Victor, Anders och Wennström... Linnéa brukar inte vilja vara på bilden, men hon var alltså där och höll i Sally. Detta är Åland Uniteds A-lag 2018 om nån undrar...
 
 
Då jag kom hem igår hittade jag Edit i soffan. Fru Kickan och Sally hade redan lagt sig. En kombinerad lunch/middag intogs sedan vid kl 21 ungefär innan det var dags att avhandla sista smörjelsen inför ligapremiären med Veikkaus man, som år efter år ringer till mig och vill veta vad vi har för placeringsmål etc. År efter år säger jag att vi inte har placeringsmål, utan ett stadigt långsiktigt mål att alltid finnas på övre halvan och att vara en realistisk medaljkandidat... Därefter kom frågan: "Hur skulle du ranka laget i år? Övre skikt, Lägre överskikt, övre nederskikt, eller botten?"... Så gick den kvällen kan jag säga. Jag fick en matchrapport skriven också medan Edit, som till min stora förtjusning har ett ungefär lika stort kunskapsförråd gällande Kalle Anka som jag själv har och då talar vi alltså inte små grejer, somnade. Till slut slocknade även jag och nu är det måndag, inga prov är rättade och Pallokissat väntar på lördag.
 
 
Det var även tal om tävling. Jag är ju med i Aktie ÅM, eftersom man bad mig vara med som en "profil". Därför skulle det ju vara roligt att lite följa med hur det går i tävlingen... Kanske det är så att jag får vänta på tidningens uppdateringar, som visst kommer på tisdagar inte sant? Eller finns det andra ställen att kolla också? Fru Kickan önskade att jag skulle anmäla mig till en annan tidningskampanj som gick ut på att få två personliga tränare att hjälpa mig att inleda ett hälsosamt liv med träning, kost och vila... Jag skulle gärna leva detta hälsosamma liv, men ska de stackars personliga tränarna komma hem till mig klockan 22.30 och inleda träningspass, eller hur har man tänkt det... Jag måste bara redan ut livet på ett annat sätt om det ska funka ser ni... På samma sätt, KHS motionskampanj där vi ska tävla i grupper mellan lärarna. Senast vi hade den samma fick jag inga poäng för att vara med på fotbollsträningar. På den tiden deltog jag i alla 6-8 passen i veckan. I år gäller väl samma sak och genom att vara med skulle jag kunna få svart på vitt att jag förstör min grupps chanser genom att ståta med noll, eller nån enstaka poäng för "godkänd träning" då nu inte vardagsmotion räknas... Tävlingar är bra, men ökar stressnivån och kanske... kissnödigheten...
Jag lägger in en Sallybild också för att få lite likes... Sally har här en Lilla Blobben i handen. Fru Kickan har producerat hundratals av dem och säljer dem nu för 10€ styck. Hälften av summan går till Barncancerfonden, andra hälften till att skaffa material för nya Lilla Blobbar... Typ!
 
 
Trots att Mat-Inger är fullständigt utanför ansvaret då det gäller att slå fast matlistan vill jag tacka henne för denna kommande vecka. Vi ser Kyckling under ost- och skinktäcke. Vi ser wienerkorv och revbensspjäll. Den här veckan lönar det sig minsann att vara på jobb. Kanske några prov blir rättade och kanske vi kan ta oss an Pallokissat med energi och glädje på lördag! Inte för att nån annan i laget äter här än jag, ifall inte Sara och Emelie får nån gig under veckan då...
 
En liten tävling i alla fall. Den första att se vilken specialare Åland United bjuder på i samband med premiären kan anmäla här att den sett eller hört det. Säg gärna också var du sett eller hört det, för det är spökligt tyst och öde så här ur min synvinkel just nu...

Hawking död, Hrubesch tar över

Det händer mycket på samma gång som livet går sin gilla gång. Edit stod för en behjärtansvärd insats vid Strandnäs skolas Musikcafé i går kväll. Hon gav allt och lite till i sitt sångframträdande. Nästa år ska hon rappa tyckte vi i bilen och vad jag vet är förberedelserna för detta igång redan. Även Pärla uppträdde fint och spelade piano som jag själv aldrig skulle kunna göra, utan att öva i alla fall... En rolig föreställning var det.
 
Trots att det inte syns eller hörs så mycket om det kommer Åland United att spela inkommande helg. I Eckeröhallen klockan 17.45 möter vi ett pojklag från IFK. Därmed ska jag klippa håret på lördag, flickorna i min klass har på ett finkänsligt men ändå väldigt rakt sätt poängterat att det är lite platt det där på mitt huvud. Fru Kickan har bokat tid och jag är lite skrämd, för det är till samma ställe som säljer en massa salvor och naturmedel... Dyrt var det också vad det såg ut. Edit har turnering på söndag, så vi (jag) har önskat att hon ska få spela i laget som har sina matcher mellan klockan 9 och 10.30 på morgonen. Praktiskt och bra.
Detta är Horst Hrubesch. För oss 70-80 tals barn och ungdomar är det han som avgjorde straffläggningen mot Frankrike 1982 och han som vann EM 1980. En manlighetens och muskelkraftens personifierare. Alla stora killar som försökte sig på forwardsspel kallades Horst då jag var liten... Åtminstone av mig... I förrgår blev han tillfällig landslagstränare för Tysklands damlandslag då Steffi Jones fick sparken. Det ryktas om att Tyskland efter förlusterna den senaste tiden och sista platsen i She believes Cup kan rasa ända ner till 5e plats i världsrankingen. Klart att Steffi måste gå! Horst är mannen som får damerna i ordning igen!!!
 
 
Den enes bröd, den andres död... Riktigt så hänger det inte ihop här, men noterbart är att den store vetenskapsmannen Steven Hawking har gått ur daga. Han är inte bara ett exempel på att själen är större än kroppen. Han kommer troligen i framtiden att studeras av skolbarn som man i dag studerar Da Vinci, Newton och Einstein. Jag hoppas att den Gud Hawking inte kunde bevisa att fanns och därför inte trodde på tar hand om den stora själ han hade, eller har om man vill tro så...
 
Provskrivning pågår här i Klassrum 12. En elev meddelade att hon skulle skriva muntligt, vilket ju vore en sensation. Men Hawking kunde just det han...
 
Jag har nästan alla säsongkort och fribiljetter som är på min lott utdelade. Ligan börjar ju liksom om 9 dagar... Saker som man sagt att "fixar sig" har inte fixat sig och nu uppstår den i min lärargärning så bekanta totala paniken... Precis som eleverna aldrig ska få märka av den undanhåller vi även laget åtminstone det mesta av detta. Becci undrade just när hennes spelartröja kommer... Om jag visste och hade kontroll skulle jag berätta...
 
Sally och Fru Kickan sover lite omlott vad det verkar. Jag tror detta var en rätt lugn natt, fast Fru Kickan väckte mig för att jag skulle vakta Sally om hon vaknar vid halv 6 tiden för att hon skulle duscha... Jag själv var fortfarande tagen av Lionel Messis geni. I går kväll igen visade han fotboll som, oavsett vilka klubbsympatier man har, måste betraktas såsom bland det bästa världen har sett. Han är mer komplett än Pelé och Maradona, smart som Cruyff och skäggig som Jesus... Viasat studion som jag brukar lyssna på på finska eftersom underhållningsvärdet är så högt förde diskussioner om hur man kan stoppa honom och kom fram till att man inte kan. Sally knöste bara lite under mitt pass, så vi sov nog mestadels bägge tu. Då jag for på jobb sov även Fru Kickan, som i dag lånar min bil för att köra till Eckerö. Jag har således hennes bil och kör med den till Eckerö...

Det var tal om vilken sagofigur jag liknar... Det blir nog närmast till hands att säga Barbapapa... Detta vore således ett av mina barn...

Hur svårt kan det vara?

Då jag var liten drömde jag om att bli sportkommentator på TV... Vi fick just frågan om klubbarna kan stå för (finskspråkig) kommentator ifall ett TV bolag skulle få för sig att sända Damernas Liga. Det är ännu i sin linda, så det är ingen skillnad vilket bolag eller hur det skulle gå till. Vi har svarat att ÅU nog är med ifall det ska sändas. Om ingen annan dyker upp blir jag väl kommentator på finska i en nationell sändning då... Hur svårt kan det vara? Men vi hoppas så klart på andra lösningar då bollarna måste pumpas, bollkajsorna förses med tröjor och så sa Samuel att han vill ha mig på bänken också... Det fixar väl sig...
Så här såg jag ut då jag köpte nya fina glasögon. Jag ser nästan lika bra med dessa som med de förra...
 
 
Annat som nog fixar sig är sponsorn som hade hamnat utanför vår radar. Han skulle ringa upp "precis just" vilket kan vara precis just eller så inte. Dessutom ska jag få bakblinkersen fixad medan jag är med 8A och 8B på museum. Utmaningen blir att avsluta lektionen så att jag hinner köra till verkstaden, dumpa bilen och springa ut till vägen så bussen med eleverna i plockar upp mig. Sen på tillbakavägen sker samma sak men åt andra hållet. Det ordnar sig sa verkstaden. Bussen har ej ännu blivit informerad. Jag litar på barnen och Annika där...
 
Jag kom på att det ska vara prov på torsdag, så jag har även fått lite förberedande uppgifter gjorda samtidigt som 7G informerades om vad de ska göra i eftermiddag då jag är på museum. Sedan ska vi ha kollegiemöte varefter jag måste ut till Eckerö för att få några praktiska ting utförda och förhoppningsvis med ett sidoöga även se fotboll. Edit måste sålunda fraktas till och från dansen av Fru Kickan och hon, Edit alltså har förhoppningsvis hittat sin gymnastikkasse som i morse var totalt borta och jag fick improvisera fram en plastkasselösning... Vanligen kommer jag hem precis då Fru Kickan ska på träning på tisdagar. I dag sa hon att hon inte tänker träna "sena träningen" före Sally sover bättre... Det var full låda stora delar av natten jo... Så såg jag att det är Manchester United-Sevilla i kväll och att Magister Sviberg därmed ska få ett sms.
 
Lagfotot i går gick finemang. Sally var med och kollade in det hela. Hur svårt kan allt vara egentligen? Så var jag med i Aktie ÅM också såg jag i tidningen, som nån slags "profil"... Heja Marimekko!

Jag har blivit Fellis

Ibland finns det folk som drömmer om att få statyer uppresta till sitt minne. Sedan finns det sådana som jag som skulle se det som en stor framgång om det enda som fanns kvar efter mig vore en tom gravsten utan namn, liksom att ingen levande skulle veta vad jag gjort under mitt liv. Sen finns det sådana som Fellis... Jag börjar bli som han märker jag.
 
Fellis, eller Jan-Ove Fellman, som ibland kommenterar denna blogg i kommentarsfältet eftersom han inte har facebook (eller han har, men använder det aldrig. Hans fyra vänner är jag, Robban Dahlin Mimmi Holmberg och Steve Beeks) är en levande legend. Jag tror att han accepterar att bli omnämnd här. Om inte får han be mig radera texten, så gör jag det tvärt. Saken är dock den, att utan Fellis hade vi nog inte haft ett Åland United i dag.
 
Fellis, som precis som vi andra började sin bana som fotbollsspelare kom i ett tidigt skede in på damfotbollsbanan. Jag vet faktiskt inte när han började, men då jag lärde känna honom på 1990-talet var han mannen som drev Lemlands IFs damer. Det är nog inte fel att säga att Fellis VAR Lifforna. I ur och skur, år efter år var han mannen man vände sig till eller hörde av då det gällde LIFs damfotboll. Många var våra rätt kantiga ordväxlingar om Pohjola Cup och distriktslag för ungdomar under det tidiga 2000-talet.
 
Fellis var givetvis en av de "stora gubbarna" som involverades i Åland United då spelarna ville bilda laget under hösten 2004. LIFs och IFFKs gubbar fick acceptera att dra jämnt och så körde Fellis vidare där han blivit i LIF och hade väl roller som lagledare, ordförande, manager, eller kanske inte manager men så skulle man beskriva det. Hösten 2008 var jag inne på Fellis kontor och skrev under mitt första tränaravtal med Åland United. Sedan bar det lite iväg. Guldåret 2009 kom han lite på kant med Robban och höll sig i bakgrunden. Efter det kom han aldrig med i Åland United igen i någon officiell roll. 2010 var han dock tillbaka med i bakgrunden och satt sedan även i mitt kök tillsammans med Steve efter nästan-konkursåret 2011 och lade upp strategin för framtiden. Vi var lyckosamma och värvade Herr Landshövding som ordförande och Fellis var alltid med, fast ingen riktigt visste vad han hade för roll.
 
Allt efter började det mer och mer bli så, att Fellis gjorde sig synlig endast för den riktigt inre kretsen (styrelse och lagledning) genom långa mail där han efterfrågade saker som hade bestämts och inte genomförts, eller saker han visste att behövde göras. För många började han bli en besvärlig person som hade åsikter om allt. Till slut genomförde Fellis det han hotat med år efter år och slutade helt enkelt göra det han gjort. Vi fick alltså bara klara oss... På senare år har han hört av sig närmast då jag publicerat missvisande publikfrågor på ÅUs hemsida, eller då han tyckt att något akut behöver sägas. Av allt att döma följer Fellis fortfarande med damfotboll med hökögon, trots att han tackat nej till ett säsongkort till Åland Uniteds matcher 2018. Fellis, som år 2007 utsågs till Årets idrottsledare vid den åländska Idrottsgalan är ett fenomen och numera en legend som många i Åland Uniteds organisation aldrig har träffat, men nog hört om. En Myt helt enkelt. Utan den myten hade vi inte vunnit våra mästerskap och varit det vi är i dag, tack Fellis!
Under den senare delen av säsongen 2009 dök Fellis igen upp på våra ligamatcher och fick här dela ut bästemannapriset till nuvarande Tyresötränaren Carro Sjöblom efter att vi besegrat Honka med 2-1 i Markusböle.
 
 
Nu börjar alltså jag bli Fellis... Jag har fortfarande en officiell roll i klubben och flaxar än här och än där. Lite mindre flaxande än under "de galna åren" 2015-2017 har det blivit, men fortfarande är det jag och Linnéa som är de där som vet hur allt har brukat skötas och därför kan vara lite krångliga ibland, speciellt om något inte sköts.
 
Min tanke om att jag börjar bli Fellis slog mig i går kväll då jag skickade ett mail till styrelsen och marknadsföringsgruppen med numrerade frågor kring vem som skulle göra olika saker, dels sådant som jag vet att görs men inte av vem, men också sådant som jag vet att ska göras, men inte om nån tagit tag i det... Nu har svaren börjat droppa in och fortfarande finns ingen garanti att någon kommer att göra någonting alls. Fellis brukade tystna och sedan nån månad senare komma tillbaka med ännu längre frågeställningar samt välja en dispyt han sedan förde över mail, ofta med mig... Just sådan tror jag att jag blir också.
 
Jag till och med går klädd i en gammal Adidas coachjacka, det ultimata kännetecknet för Fellis.
 
Jag säger, OM jag kan jämföras med honom, då kan jag känna mig ytterst ärad. Om jag inte når upp till hans nivå, då har jag i alla fall försökt. Jag har dock inga planer på att sluta, bara få det hela uthärdligt och älska fotbollen. Så tror jag också Fellis gjorde på sin tid.
I dag har jag inte en chans att hinna till porträttfotograferingen som jag fick fixa då det inte blev gjort av dem som skulle göra den. Så här såg jag ut i fjol, så det får duga. Just precis ringde man och jag behöver fixa utrymme för lagfotot också. Men det är ju en par timmar dit så det ska gå bra. Sally får jag ta med. Jag kommer alltså antingen att vara med på lagbilden, eller så ej. Elsa ska i alla fall transporteras till fotograferingen härifrån skolan innan nåt annat händer... Fru Kickan och Edit har ju volleybollträning ser ni.
 
 
I morgon ska jag på konstmuseum med 8A. Bara det....
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0