Det är min dag i dag. Likaså hälften av alla människors och säkert nån till ännu.

Bara först, så här snabbt en gratulation till alla män! I dag är det minsann internationella mansdagen och som jag sagt ända sedan jag gjorde det första gången, år 2014: "Utan oss blir det inte många barn!" Nej det blir det inte! Så att såja...
 
I övrigt är det nog mest söndag och Edit kräver sin rätt att se barnprogram ända tills Duck Tales är slut som hon påstår att hon alltid gör... Fru Kickan gick ut med Sally och tyckte att då hon är tillbaka kunde jag kanske ha dammsugit (så där snabbt bara), fixat klart flaskor och tuttar med diskning och kokning, klätt på mig och sett till att Edit också gjort det, samt att hon duschat och tvättat håret. Det jag har gjort hittills är druckit kaffe och läst lite om världens gång på min dator, samt nu skriver några ord här... Kan bli bråttom om nån minut då.
 
I samma svep har jag precis överraskat en människa på internet som inte kunde tro att jag skulle anse att en eventuell fråga om åländsk självständighet i första hand ligger hos ålänningarna... Vad trodde han att jag tyckte? Sen att jag inte vill att Åland blir självständigt är en åsikt jag som Ålänning får ha... Puh detta argumenterande...
En annan sak som engagerar oss män är damfotboll... Så här såg det ut då British Ladies FC spelade på 1800-talet. Kanske vi nu på 2000-talet kommer tillbaka till hur det var då, att kvinnor själva engagerar sig mest i en sport för dem... Kanske det är då vi kommer hela vägen? Dock lever vi i en tid då kunnandet i stort finns hos män, då jag menar den stora massan. Det finns toppkunniga kvinnor och de ska självfallet ges plats och utrymme att utveckla spelet och allt i samband med det. Men före de stora massorna har samma bakgrund och självklara kulturella bildning är vi kvar i faktum att det är mest män som stångar sig blodiga för flickors och kvinnors fotboll... Ibland kanske det inte ens är fel, fast det ju känns så...
 
 
Även moment 22 och paradoxernas paradoxer framkommer i lagbygget av Åland United. Spelare vill inte sajna för att andra spelare inte har sajnat... Jaha, vad gör man då? Berättar om Jesus? Vet ej om det går hem direkt i alla fall... Vi behöver en eller en par som tar Kristusrollen så kan vi plocka in Heinz och andra ketchupeffekter sen.
 
Denna blogg har haft många skeden. Först var den mest en skojig dagbok för mig som sedan fick lite budskap som kritikerröst till en liten innefalang inom flick- och damfotbollen. Sedan har den gått vidare till en blandning av något som sägs vara en Pappablogg, en skvallerkanal, en politisk spalt samt även en totalt urvattnad och intetsägande smörja... Bland annat dessa uttryck har använts om dessa texter. Jo, jag har ibland använt mina ibland överraskande höga läsarsiffror till att sprida vissa budskap och till PR och "propaganda" som någon kan tycka. Det kan hända att jag fortsätter med detta ibland då det känns rätt. Dock är det ursprungliga syftet kvar. Detta är min personliga dagbok där jag skriver precis vad jag vill. De som inte vill bli omnämnda får gärna höra av sig. Det finns sådana också och dem nämner jag inte om jag inte fått speciellt lov. Okej?
Så här såg damfotboll ut på 1970-talet. De allra mest ivriga av dessa dåtida spelare är de som är vägvisare för de nya generationerna tillsammans med oss gubbar.
 
 
Duck Tales är slut. Jag tror jag ska ta mig iväg och simma med Edit... Jo, dammsugning ska det bli, och jag skulle nog ha fixat de där flaskorna och tuttarna ifall Fru Kickan inte skulle ha kastat sig över dem precis då hon kom in...
 
Det jag hoppas mest av allt på i dag är några svar som gör att jag kan köra några pressmeddelanden före midnatt. men kanske jag inte ska drömma för mycket om sådant...

Hoppas inte hela dagen blir ledig

Jaa. Det hände i går då... Jag var ganska duktig tyckte jag. Jobbade skoldagen klar. Elev S var inte arg sista lektionen och bröt därmed trenden. "Nej, men hon är ganska stökig istället" menade Elev Ss klasskompisar. Kanske det ja, men hem kom de och hem kom även jag några timmar senare. Samuel ringde från flygfältet och jag fick mig en uppdatering och han likaså. Det är bara blivande ordförande Ted som inte hört av sig på en tid. Hoppas han lever och har hälsan. Sedan blev det något så unikt numera som middag med Fru Kickan, Edit, Gurkan och Pärla. Även Sally var med vid bordet, men hon var lite som Elev S, "Inte arg men lite stökig". Sen fördrevs kvällen som fredagkvällar bedrivs hon oss då jag är hemma. Edit tittar på Idol och pratar med Emilia på skype. Jag sitter och tittar på när de gör det. Sedan då resultaten för Idol ska publiceras, då är Edit trött och lägger sig. Jag har sedan en uppgift på lördag morgon att informera vem som föll ut. Nu var det bara så i går att jag somnade så fort Edit lagt sig. Klockan 2.30 vaknade jag på soffan och vår TVs självsläckningsfunktion hade fungerat kunde jag säga. Lördag förmiddag är sedan följande fasta punkt i mitt liv och här är jag nu...
 
"Va bra. Har du sovit? Då är du väl pigg nu!" meddelade Fru Kickan i sin hälsningsfras. Hon sover nu och Sally sover på terrassen... Jag har ont i halsen, men som gällande elevers tillfälliga trötthet efter att inte ha sovit en enskild natt: "Vem bryr sig?!"

Bara som ett mellanspel. Jag hoppas verkligen hinna se denna film medan den går på bio. Nu i en par veckor är det mest utvecklingssamtal och ÅU möten så gott som varje kväll... Hoppas den går ännu sedan. Och som julklappstips. Kommer någon över en dvd version (görs sådant ännu?) så finns det en tacksam mottagare i mig. Kolla med varandra bara. Nog för att jag kan ha fler exemplar och till och med sälja om det blir många, men bara lite för att nu säga...
 
 
Jag hoppas faktiskt att få lite jobb både i dag och i morgon. Futsal spelas det inte denna helg i damklassen. Dock har jag pappersarbete som jag väldigt gärna skulle få klart. Som vi sa då Samuel ringde. "Vi borde ta och börja sajna lite spelare nu". Sen finns det ledarsidan också där en massa "Vi hörs senare" har uttalats. Därför var det välkommet med ett sms utomlandsifrån i går kväll som bara lite i förbifarten ville ha en fullständig plan för träning och matcher samt svar på ett gäng tilläggsfrågor om prioriteringar och orsaker till tidigare händelser. Jag hann få till det via e-post i går kväll faktiskt. Hoppas det leder till att smsaren vill vara med!
 
Jaa. Annars är det väl bäst att få på sig rena kalsonger och lite kläder. Edit ska få kompis hit och snart vaknar väl Sally också. Jag som är utvilad ska väl ta i saker då. Eller vad det nu blir...

Aj trött? Vet du vad? Ingen bryr sig!!!

Såja. Tillbaka på Huvudskalleplatsen, alltså Klassrum 12 och Sportchefskansli B. Sportchefskansli A ligger i vårt vardagsrum på Bergshöjden, men där är långvariga arbetssessioner lite förhindrade av mänskliga omständigheter. Väldigt mänskliga var omständigheterna även i natt då Viking Grace, efter tydligen många om och men, lade till i Långnäs klockan 01. 80 skolbarn typ och några vanliga skattebetalare steg av och beställningsbussarna väntade i hamnen. Rätt människor fick vi in i rätt bussar och så bar det av genom natten. En aning konfundering kunde skönjas då busschauffören tog kortaste vägen till skolan och barn, som planerat lite annat tydligen, i panik ringde sina föräldrar vid lite före 2 på natten att de behövde bli hämtade i alla fall.
 
Väl framme vid KHS visade det sig att vi var tre personer som skulle åka vidare in mot hamnen i Mariehamn, eller till Solberget, som en person hävdade, trots att Solberget just ligger där som de andra eleverna som panikreagerade också bor, eller någon av dem i alla fall. Då gjorde busschauffören Krister något som gör Åland till just Åland. Han körde bussen till bussgaraget och lastade in oss i sin personbil, samt körde pojken hem till Solberget och mig och Kollegan Annas mor som också var med, till hamnen. Han vann en halvtimme och vi andra förlorade lika mycket, men visst var det praktiskt, hyggligt och bra service. Hemma hade jag fått post från Ligaföreningen som måste åtgärdas direkt och i dag lämnas i en gammaldags postlåda. Tidningen fick jag läst och sedan lade jag mig att sova vid 2.45, typ. Nu är jag på jobb sedan flera timmar. Jag har undervisat om Jesus och om Digerdöden, samt bedriver Projekttimme med nior... Sedan är det tre lektioner kvar av vilka en ska gå att kombinera mellan religion med 9B och på samma gång elevrådsmöte... Det går nog. Många elever klagar på att de är trötta. Mitt svar blir, likt samhället självt : "Vet du va! Ingen bryr sig!" Nej, vi ska inte låta barn tro att nån bryr sig ifall de är trötta en dag. Ska de kunna bli föräldrar måste de kunna A: Bita ihop och B: Vila då det ges en chans! Bägge har erbjudits också dessa ungdomar...
Så här glad sägs Sally ha varit i går då jag var borta. I dag lär det vara annat...Men Idols fredagsfinal, den får inte Edit missa i alla fall. Och därmed inte jag heller... Till all lycka kommer Ack Värmland i anslutning och det ger åtminstone något innehåll på tillvaron, förutom då den fysiska kontakten med minst två av mina barn!
 
 
Trots att wifin i tåget alltså var helt hyfsad har det tagit ända tills nu innan jag uppdaterat mig om de viktigaste grejerna som hänt medan jag var på min ettdygns huvudstadsodyssé. Danmarks damer lär ha kommit undan med en walk overförlust för strejkmatchen mot Sverige. Bra, då har VM kvalet fortfarande relevans. Manchester City verkar ha vunnit 2-1 i går. Samuel berättar säkert mera då han kommer hem. Dessutom ska Julia Tunturi göra ett nytt Unitedäventyr. Denna gång bär det av till Eskilstuna United. Lycka till Julia. Jag hoppas helt på riktigt att du får till det nu och kommer närmare det du söker! Eskilstuna United var för övrigt i Eckeröhallen vintern 2008 och slog mina dåvarande IFK damer med 2-0 i Damälvan. Bara en sån sak.
 
Om jag inte visste bättre skulle jag kunna tro att jag, dött, blivit sjuk, eller fått sparken då jag läser några brev, eller mess ska de väl heta nuförtiden då de kommer på elektronisk väg, som aktörer inom åländsk flickfotboll skickar mig. Jag är inte död. Jag är lika övertygad som alltid. Jag finns med i tanken. Jag bara inte ska jobba med flickfotboll, vad det verkar åtminstone. Eftersom jag inte hör ett pip utgår jag från att de utsedda personerna arbetar och att jag kommer att underrättas gällande de delar jag har anknytning till då jag behöver få den informationen. Bara så ni vet.
 
Jag hoppas på en par goda nyheter för Åland United under helgen. Sen hoppas jag också få tummen ur arslet så jag får beställt resor åt de två återstående gästspelarna av de fyra som kommer att besöka oss inom de närmaste veckorna.
Som ni ser är jag fortfarande mer päron- än äppelformad. Jag hade i uppgift att tillsammans med Mats assistent, som tydligen hette Valter, att se till att ingen elev tappade bort sig under vistelsen i Riksdagshuset. På basen av den info 8A gav mig "Alla är med" och den info Anna och Anna-Greta gav mig angående 8Fs medvarande lyckades vi...

I tåg, för omväxlings skull

VRs wifi verkar vara av god klass. Dock vågar jag inte ge mig in på längre skriverier i dag, då man aldrig vet hur länge det varar. Det är i varje fall kväll, eller runt klockan 18. Närmare 80 människor (förutom min lilla 8A har vi också 8F från KHS och så två åttondeklasser från GHS med oss) sitter i ett tåg tillsammans med helt vanliga oskyldiga resenärer. Det kanske är lite tidigt att dra alltför stora växlar av detta, men om någon igen undrar om man kan ha 8A med sig på offentliga tillställningar kan jag meddela att ja, det kan man. Hittills har allt flutit på som smort. Nära döden upplevelserna har mest uppkommit på Riksdagshuset och Svenska Teatern. Dessa upplevelser grundar sig mer på hur jag såg och kände att de stackars tonåringarna hade det inombords. Utåt gav de söta, tysta och välpolerade intryck.
 
Nattfärja med allt det innebär för 14 åringar (och det är definitivt inte alls det som många läsare med sina egna referenser tror att det innebär, nutidens ungar är så fruktansvärt mycket snällare än min generations motsvarande till exempel), promenad genom Helsingfors, ny promenad i Riksdagshuset, Hej Mats, sedan matätning på O´Learys i Forum och förflyttning till Svenska Teatern, som bjöd på en fantastisk upplevelse. Jag undrar om en enda elev av de cirka 500 på plats i dag, från Österbotten och Åland begrep ett dyft av vad uppsättningen "Landet" ville berätta. Höjdpunkten var dels då en manlig skådis iförd vita kalsonger och fjädrar hoppade omkring och sade sig vara Tuonelas Svan och när en av föreställnigens mammafigurer höll en monolog om varför rosmarin är bra för lammkött... Snäppet över 14 åringarnas horisont...  En annan höjdpunkt var att följa med deras ökande frustration som småningom gick över i hopplöshet. Nå, utan Grundskolan och Konsttestarna skulle de aldrig, jag menar ALDRIG gå på ett dylikt skådespel och då kan vi ju säga att dagen gjorde sitt jobb.
 
Nu alltså tågresa inklusive totalt humörlösa kvinnliga konduktörer. På Vikingline tar Södra Ålands Högstadieskola hand om de sina och vi ska äta Buffet och allt. Hörde ni Åland United? Inom offentliga sektorn äter man buffet på färjan. Jag vet att vi inte har råd. Ville nu bara säga... Klockan 2 tiden är vi, eller jag då hemma och sedan börjar skolan i morgon klockan 9 som vanligt.
 
Samuel har landat i Manchester säger han. Lite strul med matchmotstånd har vi fått, säger han också. Herr Landshövding saknar dokument säger han i sin tur. Jag åker tåg jag. En dag på jobbet. I dag blev det mer av detta jobb. Känns helt okej det också ibland...
Detta är från i somras. Hjärtrud väntar på mig och oss alla i klassrummet, som på samma gång är Sportchefens ena kontor... En liten oro för hur kossorna ska se ut har jag. men man måste ju kunna göra dessa resor utan att allt går på skrutt inte sant?

Tänk om jag inte får ihop nåt...

Denna dag i detta liv smälter ihop med andra dagar och nätter. Livet är det samma dock, vad jag vet. Sally somnade så sött i går kväll att jag faktiskt hann se England-Brasilien helt ostörd av henne. 0-0 är det nya svarta på Wembley verkar det som. Jag kanske inte borde säga det, men jag har en ganska god känsla då det gäller Englands herrlandslag just nu. Man låg, precis som Sverige mot Italien mest i försvarsposition, men i motsats till Sverige hade England faktiskt en anfallsplan också... Då det gäller Brasilien håller Neymar på att göra en Zlatan. Som någon kanske minns uppskattade jag inte alls den unge Zlatan, medan jag faktiskt både gillar och respekterar honom som äldre och klokare då han mognat både på planen och utanför. Neymar, som ju varit en stor lipsill har nu, vid 25 års ålder börjat visa upp grejer som jag tror kommer att göra honom till en av de på riktigt stora spelarna bara några år till går. VM i Qatar 2022, det blir Neymars stora VM. Kom ihåg var ni hörde det först!
 
I morse, då jag i några timmar hade löpt på och stängt av diverse larm, samt gett Edit lov att äta surskorpa mitt i natten och så vidare såg jag till att bilen skrapades, Edit klädde på sig och hade med sig alla pinaler och väskor till skolan. Då jag själv kom fram till mitt jobb märkte jag att just väska var något jag inte hade tagit med...
 
Nåja. Dagen har gått. I kväll bär det av mot Helsingfors. Både Vicerektor Koskinen och jag har efter i mitt fall 21 års, i Vicerektor Koskinens fall 121 års tjänstgöring blivit varse om hur man ansöker om lunchpengar då man åker på skolresor. Jag höll på att dratta på ändan då man erbjöd mig en check, som skulle lösas ut i ett bankkontor... Så här gör man tydligen alltid fick jag veta och detta kanske ger oss lite perspektiv om hur ofta vi historielärare gör denna typen av tjänsteresor. 7E konkluderade det mesta genom att rösta fram Ordspråksboken 1:14 till sitt Gamlatestamentcitat. "Dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung"... Ett klassiskt vinnarcitat även från tidigare tävlingar. Undras varför?
 
Eftersom jag ska iväg i natt och några stackars elever troligen sova med mig ljudande i hytten, blir det antagligen inte många barn gjorda för vare sig KHS eller Åland United i morgon. Lektionsplaneringen är gjord och de kontrakt, samt andra mails jag behöver skicka ut är nu utskickade. Ett nej har också kommit in. Ändå är läget inför fredagen, som ju blir nästa "vanliga arbetsdag" ganska, låt mig säga flytande.
Sofia Södergårdh har här förevigat Jenny och Isa i höstas då vi mötte GBK på WHA. Den till synes myckna publiken beror på att detta var matchen då vi hade de 100 flickorna och 25 ledarna specialinbjudna.
 
 
Fellis talade tidigare om publiksnittet och hade rätt. Åland United var faktiskt sjätte i år med 176 åskådare jämfört med hela ligans snitt på 220. Övrig statistik genom åren visar att:
2011 var ÅU 2a med 222pers (Hela ligan 168)
2012 var ÅU 2a med 213 pers (Ligan 155)
2013 var ÅU 1a med 347 pers (Ligan 175)
2014 var ÅU 1a med 364 pers (Ligan 195)
2015 var ÅU 4a med 217 pers (Ligan 195)
2016 var ÅU 5e med 177 pers (Ligan 193)
2017 var ÅU 6e med 176 pers (Ligan 220)
 
Tolkning av siffror kan göras av den som vill. Det ser lite lika ut som trenden med det mesta, som ju bara är att konstatera. I det mesta var ÅU faktiskt i framkant inom Damernas Liga och finländsk damfotboll fram till kanske just 2015-2016 någonting. Nu har vi publiken under landets snitt och vår verksamhet, som nog är bra, tro inget annat, är inte mera så exceptionell som den var tidigare då man jämför med andra. Ligans snitt på 220 är inte så högt, tvärtom. Dock ökar det hela tiden, precis som landets klubbars kvalitet överlag. Skulle vi nu dra in andra utvecklingskurvor och ta med övriga Europa, då skulle vi se vad vi jobbar med här!
 
Jag brukar få frågor lite varstans, som då jag bytte till vinterdäck, här i skolans korridorer, i simhallen ja överallt, om "Jag får ihop nåt lag." Rimligtvis kommer vi nog att få ihop ett lag, ja. Vi har alltid fått ihop ett lag, till och med 2011 då vi hade koreanskor vadande i snö vid röckarondellen. Vi har haft julaftonsvärvningar, nyårslöfteskontrakt, Nigeriabrev, you name it. "Så klart får vi ihop det" svarar jag. Sen kryper den där tanken fram... Vad om vi inte får det då? Vad om jag inte lyckas i år? Jadu Goa Pastorn.. Vad då då?
I dag är Samuel och gänget i Linköping. I morgon ska de vara i Manchester för att se returen av denna match. Manchester City- LSK Kvinner. Som ni ser är inte läktarna fyllda i Norge heller.
 
 
Jag missade igen middagen hos Röd Bettan. Ber om ursäkt, det är inget personligt! Edit lär ska stanna där över natten. Då ser jag henne först på fredag. Nu fokus på skolresa då. Målet är att ha minst lika många med hem som då vi åkte. Dessutom ska vi äta lunch med de nyinskaffade lunchpengarna på Oilers i Centrum, fick jag höra. Ingen som helst aning var det är... Sedan fick jag en korrigering. Det ska vara O´Leary´s på Forums tredje våning. Genast blir det lättare...

Det är stressigt att vara laid back

Hakuna Matata... Jovisst, det är ord som är bra... Just precis som ord. Funderar man på deras innebörd och budskap leder de mest till ökad stress. Lite som Rockoff, som ska vara så jättebra. Men då den mest förorsakar magsår för dem som jobbar med den och sedan för sådana som ansvarar för folk som går på den. Inte många kan, tror jag säga att de aldrig har känt rockoffbetonad stress av något slag här på Åland... Eller överhuvudtaget stress av att styra ihop sådant som andra improviserar sig fram med... Som middag. Visst kan det låta extremt uppstyltat att redan dagen innan vilja veta vad som ska serveras till middag. Men om man "ser sen" och det visar sig att man inte tänkt på saken och skaffat det som behövs. Då kan det hända att det inte blir middag. I dag hoppas jag sannerligen att det blir det, för den vegetariska fajitaslunchen var nog god, det tänker jag inte hymla om... Men mätt? Nejdå.. Inte ens ostsmörgås fanns det... Och Mat-Inger lär inte ska komma före jul hon heller...
 
Om någon skulle sitta och lyssna på mina lektioner utanför, eller bakom en vägg, som jag har förstått att det också görs ibland, skulle man lät tro att det är Hakuna Matata som regerar... Visst, det kan verka som om jag är väldigt extempore. Men det är planerat faktiskt! Det samma gäller för min inställning om att Helsingforsresan med klassen nog fixar sig... Jag har koll på det som jag behöver ha koll på och om eleverna bara funkar enligt den lösa plan jag delgivit dem och litar på den, då kommer det att gå väldigt smidigt... Om inte, då får vi improvisera. Den bästa improvisationen är dock den som är planerad och till och med inövad...
Hon här är väldigt laid back. Det beror dock mest på att hon inte ännu kan sitta eller stå... Enligt rapporter hade hon sovit två timmar ute i dag. Det bådar gott inför en aktiv kväll, kan tänkas...
 
 
I dag har jag sett till att ha en bakre deadline på jobbet. Lite listor och lappar ska skrivas ut och kopieras ännu. Jag fick faktiskt lite sponsorbrev utskickade på dagen. Ingen av de spelare jag nämnde har dock hört av sig med ett enda pip. Det lär väl hända i kväll då jag bär på hon där som är bakåtlutad...
 
Vi har skolledningen i Göteborg på kvalitetsmässa... Vad då för kvalitet? Mässa är väl nåt Katolskt? Jag förstår absolut ingenting jag...
Han här har dykt upp på jobbet denna vecka och säger sig bo på Åland... Jag ser möjligheter för allt möjligt öka igen...
 
 
Om någon undrar hur jag klarar mina nätter kan jag berätta att jag jobbade som en slav i natt igen... Denna gången gällde det att bära bräder från en sida av en terrass till en annan. Sedan skulle de bäras tillbaka och även dribblas då det fanns träbollar inblandade... Slutligen skulle de som organiserade allt ha fest, men eftersom jag inte var bjuden skulle jag istället springa kring något som verkade vara Helsingfors och söka reda på choklad som någon Sylvander hade... Om jag inte vet var Sylvander bor, då får jag helt enkelt ta reda på sade arbetsledaren... Så gick den natten. Då jag vaknade mindes jag dessutom att Sverige genom en oerhörd grisinsats, som faktiskt inte liknar något jag sett i modern tid lyckats få 0-0 mot Italien... Man ber att få gratulera då...
 
Inte mycket gjort, eller jo. Fast det känns ungefär lika mycket som vad det måste kännas för Cristiano Ronaldo då han får landslagsbonus... Mindre än en fis i rymden...

Det ser ut som om jag ser det i alla fall

Jag har på alla sätt varit beredd att inte se Italien -Sverige i dag. Eftersom det är en liten tid kvar till kick off kan det ju fortfarande hända att det inte blir, men eftersom Fru Kickan säger att hon "gärna" vilket betyder "helst" har Sally hos sig blir jag ensam i vardagsrummet, då även Edit, som har Pärlas dockor över natten (jo de låter sina dockor övernatta hos varandra) har lagt sig, Därmed har jag hittat en stream som visar matchen från Milano direkt. Det är inte Champions League tisdag, utan VM play off måndag, men jag skickade länken till Magister Sviberg.
 
Det är klart att jag skulle ha jobb. En förhörsrättning från före pappaledigheten är inlåst i ett skåp som Fru Kickan meddelat att mina papper ska vara i. De kontraktsdiskussioner jag har på gång just nu ligger i att en spelare har bett om ett nytt förslag och sedan inte svarat då jag levererat det. En annan vill diskutera detaljer, men har aldrig tid att göra det så jag har gett en deadline innan jag skickar ett förslag att säga ja eller nej till med eller utan detaljdiskussion. En tredje spelare vill gå igenom det vi pratat om tidigare en gång till, i morgon. Jag har sagt att det blir onsdag, med tanke på den tid jag får budgetera till detta och logistiken kring allt. Jag har kanske lovat att spela monopol hemma imorgon nämligen... På onsdag kväll ska jag ju även med färjan så att 8A tillsammans med 8F och två Godbyklasser ska uppleva Helsingfors innan de är tillbaka på Huvudskalleplatsen fredag morgon. Sen har vi en spelare som inte vill bli kontaktad före den 27e november och en lista på några till som torde svara det samma. Två båtbiljetter är fixade för spelare som ska hälsa på oss och ytterligare två ska beställas bara deras kille har godkänt vårt minutprogram för dem, som jag improviserat fram i dag med hjälp av Samuel på fjärrkontroll... Kan jag skickar jag iväg sponsorbrev i morgon, jag har dem ej här hemma... Därmed... Kan jag se VM kval...
Jag förstår så väl att svenskarna är exalterade inför matchen. Jag vet dock att detta måste vara sista gången Gigi står inför ett VM. Går Italien inte dit är det game over... Jag vill se Gigi i sommar. Sorry alla!
 
 
Sen bara, eftersom Dennis Jansson ställer frågan om Mariehamn inte vill ha Rockoff och Mariehamn svarar med att 12000€ sponsring räcker och Dennis bara fortsätter gnälla... Jag personligen önskar av allt jag har och kan önska att Rockoff läggs ner. Jag vill inte ha evenemanget! Det för så mycket stress och olycka med sig. Sorry igen alla, men så tycker jag! jag är dock inte Mariehamn, så jag kan inte svara för staden...

Tveeggade svärd

Dagens Sally bilder blir ovisade. Inga skitbilder har man sagt och i så fall finns det inga bilder alls som inte skulle ha just det temat. Arbetsdagen på skolan börjar närma sig slutet. Via butiken hem, efter att nu ha de flesta av de kommande utvecklingssamtalen inplacerade. Bara resten kvar då...
 
Futsalen gick ju rätt hyfsat i går. Inte att 13-1 över JIK liksom var så där att vi nu ska fira och hurra, men det var en trevlig tillställning och man ser att Samuel, tillsammans med IFK trupperna har kommit nära varandra så här i november. Sedan var det ju en fröjd att se herrarnas LIF-JIK som blev en riktig brakföreställning. Edit och Pärla ropade "Heja Lemland" så taket skallade, medan JIK tränarens barn, som liksom lekte med dessa tu skanderade "Heja JIK". Om Futsal kommit till Åland för att stanna är väl lite tidigt att säga efter en omgång, men onekligen såg det ut att engagera även publik.
Den här bilden är inte från i går, utan från cupsegern i Esbo i augusti. Det var dock i dessa dräkter som ÅU spelade mot JIK. Ingen av dem på bilden var med. Sofia var nog på plats, men hon har ju gipsat ben så hon satt och styrde upp lite, som hon uttryckte det... Olivia gjorde en eminent insats som målvakt och Ann-Sofie gjorde nästan mål, då hon fick stegmärkena att passa. Anna, Elin och Agnes som vanligen håller till i IFK gjorde goda insatser de med. Precis så man trodde att det var över, då knäade Pille in 13-1. Så att så var det med det. Jag lärde mig även hur man använder sekretariatgrunkan... Om någon undrar vad som blivit av ÅU F02-03 kan jag berätta att en del från det laget spelade för JIK i går. Matte gjorde till och med mål. Oj, får jag överhuvudtaget nämna folk som inte hör till ÅUs A-lag? Kanske nån blir kränkt och ledsen?
 
 
Diskussionen om jämställdhet och löner går het i fotbollsvärlden just nu. Klubblagen betalar vad klubblag betalar. Här har jag tidigare berättat om hur jag ser på utvecklingen. Det är bara så att lönerna går upp på damsidan hela tiden. Sedan topplagen allt mer heter Manchester City, Barcelona, Bayern München och så vidare kan vi tänka oss att samma värld som finns på herrsidan håller på att bildas. Mindre klubbar kommer inte att ha en chans att konkurrera om de bästa spelarna. Den allmänna nivån även hos "medelbra proffs" går också upp hela tiden. 2011, då jag första gången var med "på riktigt" och värvade spelare, jo jag hjälpte Robban inför 2009, men han skötte snacket och det ekonomiska, rörde vi oss ni helt andra världar än i dag. Det enda som är lika är min klubbs spelarbudget, så där i stort... De som då kom för vad vi erbjöd, de kan få mycket mycket bättre avtal på annat håll, inte ens nödvändigtvis så långt borta eller med bättre kvalitet på laget de spelar för.
 
Vi vet alla att Norge har gått in för jämställda ersättningar på landslagsnivå. Vi vet också att Danmarks damer har strejkat och nu lever med tillfälliga avtal om sina ersättningar för varje enskild match. Finlands damer har, enligt pressmeddelanden förhandlat sig till lite bättre villkor än tidigare, som dock i sanningens namn inte är i närheten av våra herrars motsvarande. Nu har det svenska damlandslaget aviserat att de tänker utgå från Fotbollsgalan i Sverige i protest mot att ha sämre villkor än herrlandslaget.
 
Man kan tycka att protesterna är berättigade. man vet också att detta gäller "offentliga sektorn" och att det som är bort från herrarna på landslagsnivå ändå knappt märks alls, medan motsvarande ökning för damerna skulle göra enorm mumma. Självklart hoppas jag på att man får till bra lösningar och själklart tycker jag att dam- och herrlandslag och dess spelare ska få samma ersättningar.
 
Vad händer sen så vi är där då? Kommer det att synas även i klubbarnas verksamhet? Ja... Som det nu är ser det ut som om de klubbar som kan erbjuda dessa bättre villkor för sina damer är de klubbar som har stora herrlag och därmed tjänar de stora pengar som gör att de kan avvara några struntsummor på det som i damfotbollen utgör kanonbelopp. Jag kan inte låta bli att tänka hur trenden i Damernas Liga, eller hur vår fotboll på internationell nivå påverkas. Jag hoppas på mer jämställda förhållanden, men får på samma gång bilder i huvudet av att allt, och då menar jag allt blir annorlunda. Självklart vill jag att Åland United ska finnas med där då. Det bara ser så väldigt väldigt avlägset ut, ifall inte nån tokig miljonär köper oss... Tveeggat svärd var det...
 
I natt stressade jag mig igenom en julfest. Jösses va svettig jag var då jag vaknade. Inget hade heller skett i tid och av nån orsak hade jag försökt ha huvudrollen i alla nummer.
 
Samuel har åkt ut i Europa med ligatränarna. Jag improviserar på här hemma... Få se vart vi hamnar...

Pappan i mig har vaknat

I och med jag har vaknat har Pappan gjort det. Jag vaknade med hjälp av några av dem som gör att jag är Pappa. Tack för det allihop, även ni som inte var med och väckte mig. I dag är det Farsdag och utan oss som har gått och blivit pappor skulle det inte finnas människor på Jorden. Bara så ni vet.
 
Eftersom man firar kanelbullens- och vattenklosettens dag med mycket mera kan man väl också ha Farsdag... Där har ni mina synpunkter på detta.
 
Alla mina kolleger, inklusive min egen Far önskas hjärtlig lycka och välgång. Tack för detta!
Eftersom det visade sig att vissa människor hade missat Hello Kittydräkten för några år sedan kommer här en bild. Är det så här ni vill ha mig? Synd i så fall, för dräkten är sönder och försvunnen.
 
 
Människohandel är förmiddagens tema. En lyckad sådan kan komma att ge ÅU en åttonde spelare inom en rimlig framtid. En misslyckad sådan ger oss ingenting, annat än en massa tom text både här och där...
 
Sally är en knepig liten en visar det sig. Hon har synpunkter på en hel del, men kan inte riktigt formulera sig så man förstår... Futsal i dag. I morgon åker Samuel iväg med ligatränarkollegerna. Linköping och Manchester City är besöksmålen. Jag skulle ta dem om de erbjöds och jag levde ett annat liv.
 
Glad söndag och Farsdag till alla. Både fäder och andra! I kväll avgörs de första VM platserna i play off matcherna... Visst?

Att vara hopplöst ineffektiv

Eftersom jag, av praktiska skäl, säger Fru Kickan, sover mina nätter på en madrass på golvet i rummet som varit Lindas och Emilias och väl ska bli Sallys med tiden har jag en ganska isolerad tillvaro i mitt ändå rätt livliga hem. Inte så att jag är isolerad från livet, men då allt och alla andra sover, då går jag in i ett mörkt rum och lägger mig på golvet. Madrassen är helt okej, tack Gurkan. Det var den vi bar in för en månad sedan med Rufus. Av någon anledning blir i alla fall nätterna en slags kamp mot något jag inte vet vad är. Jag hör att Fru Kickan och Sally är vakna ibland, men för det mesta hör jag bara att jag inte hör något. Otaliga fotbollsmatcher har spelats i sömnen i det rummet, precis som Höstmöten i repris samt i förväg både på svenska och finska, skolresor och det mesta i en blandning som gör att jag är allmänt omtöcknad då jag vaknar, ofta många gånger innan det är rätt tid för dylikt... Denna morgon visade sig vara en förmiddag och Fru Kickan hade stängt dörren dessutom, så jag var helt på riktigt ensam och avstängd.
 
Nu sitter jag här med en kopp kaffe, samt fyra ostsmörgåsar gjorda av Röd Bettans semlor. Medan jag fått till det har Fru Kickan vikt tvätt, lagt ut Sally för att sova på terrassen samt sprungit ut tre gånger då Sally inte sovit. Jag har varit en gång och lite skuffat vagnen framåt och bakåt. Dessutom har hon ordnat ett badkar för Edit ,samt tagit del av både nyhetssändningar och andra morgonsändningar och även lagat kaffe, samt fixat morgonmål för både sig själv och Edit. Jahapp, nu har jag varit ute en gång till och nu då jag kom in gick Fru Kickan en fjärde gång. 4-2 för henne med det, samt 10-1 med annat... Ändå vågar jag säga att jag är den som har mest koll på vad vi har och inte har i kylskåpet och när vi behöver handla, utan lista... men vad är nu det att komma med? Jes. Nu ska hon på loppis också... Rock`n`Roll... Låt oss säga så här. Fru Kickan är extremt energisk då det gäller detaljinsatser och har även förmågan att få dessa att bilda helheter. Jag i min tur är bra på att... Inte vara så jätte bra kanske... Att Sally skulle vara en sådan kopia av sin mor, där som Edit kanske i sin lättja och förmåga att se roliga saker i det mesta är mera som jag, vem hade tänkt det? Om min teori baserad på en kvälls studier stämmer är orsaken till Sallys ilska den att hon helt enkelt vill läggas att sova i ett mörkt och tyst rum, inte i en vagn mitt bland folk i ett vardagsrum. Mammas flicka...
Den här bilden kanske lite visar vad jag kanske ibland kan känna mig lite lyckad av. I en plaskasse i en försändelse kom den här fram. Detta är alltså en äkta kamerunsk landslagströja, med Raissas namn tryckt på ryggen. En oerhört fin klenod. I princip det finaste en fotbollsspelare kan ge bort. Merci Raissa! Good luck, wherever you go. And make sure to win that African nations cup next year! Och samma på franska. Jag är väldigt berörd och smickrad av att vara en av, jag vet inte hur många, som äger en sådan där tröja, men det betyder mycket för mig. Och skulle nu Nigeria i alla fall vinna som vanligt i nästa afrikanska mästerskap, då kan jag själv trösta mig med att jag känner sådana också. Men en gång Raissa, alltid Raissa. Varken jag, eller Åland United kommer att glömma denna personlighet som nu går vidare någonstans på nya äventyr. Vi lär se henne på TV om knät ger lov till det, eller hur Anders?
 
 
Edit har precis förorsakat "flow alarm" genom att ha badvattnet inklusive bubblor att täcka hela badrumsgolvet. Sally har vaknat fyra gånger och skrikit. jag skulle gärna gå ut och gå med henne så hon skulle få ro, men det går ju inte då Edit badar bubbelbad... Rufus har lovat komma i natt och sova, men har inte avslöjat några tids- eller innehållsramar för storbesöket... Vi får se helt enkelt. Enligt Nalle Puh betyder "Vi får se" att "Ingen kommer att göra någonting"... Vi får alltså se hur det blir med det, eller hur vill vi ha det.
 
Samuel skulle ha lite grejer, eller är det jag som ska göra dem. Det får vi också se. En hel del namn börjar nu dyka upp i e postrutan här. De flesta svarar också, men de allra flesta har en tendens att inte svara efter att jag första gången gett dem ett löneförslag... Inte heller St Mårtensgården svarar då jag försöker beställa dop för Sally. Där har vi inte talat om vare sig lön, eller resor mellan Skottland och Åland....
Jag vill poängtera för alla mina svenska vänner och bekanta att jag ingalunda missunnar Sverige glädjen av att vinna Italien 1-0 på hemmaplan. Gratulerar. Då det gäller returen ställer jag dock mig frågan vem jag hellre har i VM slutspelet. jag är ledsen, men det är Italien... Bara 1958 har de inte varit där... Då kan förstås nån näsvis fråga hur det gick för Sverige den gången... Just det. Kanske en orsak för dem som gillar Sverige att heja ytterligare...
 
 
Jag hade faktiskt tänkt skriva en hel del mera också och faktiskt ha en kontext med texten. Det blir dock så att varje mening avslutas några minuter efter att den börjat så inget idealt skrivklimat här. Kaffet är dock uppdrucket och smörgåsarna ätna. Sally ligger på terrassen och antingen är larmet sönder eller så sover hon bättre nu. Små kluckanden hörs från badrummet, undrar vad där händer. Från Rufus hörs lite som från Västfronten under Första Världskriget... Intet nytt!
 
Jag har i alla fall gjort mig av med de sista spåren av att jag varit aktiv inom flickfotboll detta år. De röda västarna det numera förbjudna samlingslaget Åland United 07-10 bar under poolspelet i somras  är förda tillbaka till Samuel, som säkert då har gett dem tillbaka till IFFK...

Aj att jag har en söt blick...

Tolkningar finns det många, men den subjektiva upplevelsen är den som gäller, inte sant? I dag meddelade Kollegan L att jag har en så söt blick då jag tittar strängt, eller vad hon nu sa... Tillfälliga Kollegan A flikade in att jag passar utmärkt i min Hello Kitty utstyrsel. Det värsta var att jag, A inte tittade strängt och B inte bar Hello Kitty kläder, utan bara mina helt vanliga, de som kommer ur skåpet då jag rotar omkring i ett mörkt rum på morgonen. Hur som helst har jag lovat se över situationen och kanske jag kan vara mera Hello Kittylik på måndagen då, om det är så de vill ha mig... Jag har ju vant mig vid att anta olika roller och de flesta misslyckas jag med. Fru Kickan ville i alla fall ha mig för att jag pratar så mycket och för att jag är lurvig... Nu, efter två barn har jag kommit fram till att det hon ville ha egentligen var A: Mina pengar, B: Min kropp... Sen säger hon att hon tycker om mig också... Jag undrar just varför.
Så här ville de ha mig för nåt år sedan på nån slags temadag. Barnen skulle skriva önskelistor och jag skulle ge dem pepparkakor och godis... Extremt många listor lämnades in. Endel till och med lite vågade, såsom skrivna med läppstift och så där. Jag tillfrågades om många hade velat sitta i Tomtens famn... Svar, kanske överraskande... Jo, det ville de. Främst dock äldre kvinnor om vi får lite specificera...
 
 
I går såg jag inte Finland piska Estland hemma i Helsingfors. 3-0 hade vi vunnit förstod jag. Ett tappert försök att se Nordirland- Schweiz gjorde jag. Jag vet att Schweiz vann 0-1 på straff, på samma gång som Kroatien tydligen slog Grekland och gav sig ett läge att slå sig till VM inför returen på söndag. Så värst mycket fick jag inte sett eftersom Sally var extremt arg på mig. Jag vet inte vad det var riktigt, men det gällde sannerligen inte min kropp eller mina pengar... Ett behov att kunna se lite matcher för värvningsbehov har också dykt upp. Mina kvällar är just nu inte riktigt lämpade för koncentrerade studier i framåtlutad ställning. Jag hoppas Samuel orkar titta lite mer än han borde nu då jag är snäppet i offside. Kanske lite i helgen då, va?!
En annan som var riktigt arg i går var Edit, som vi ser i mitten av bilden med blå Åland Unitedmössa. Hon bara kokade av raseri och kastade vattenflaskor, samt trasan hon skulle torka det av förekommen anledning våta köksgolvet med. Hon morrade, stampade och slog... Även i början av träningen var hon arg. Riktigt arg. Men sedan, då hon tränat en stund med Ari, då blev hon glad, sa hon. Tack Ari säger jag. Tack även till Christian och Nisse som genomförde träningspasset på ett ruskigt vått och blåsigt WHA konstgräs i går kväll. Fotboll ÄR bäst i regn, det bara är så. Även i övrigt uppmanas beslutsfattare titta på bilden. Ni ser hur WHAs konstgräs, som enligt vissa Mariehamnspolitiker "mest används över sommaren" ser ut en helt vanlig torsdag i november...
 
 
Jag har sakta startat upp sponsorarbetet, som förra året var nästan klart vid denna tid. Jag ser också annonser om att JIK sparkar hård fart i sitt damlag igen. Va bra! Lite goda tips från våra kontakter om goda spelare har kommit in och bara jag har två händer lediga jobbar jag vad jag kan med dessa. Det är här som Samuel nu får göra lite mer än han kanske skulle behöva eftersom min baby är ungefär ett halvt år yngre än hans och jag inte får till all tid jag behöver för att kunna göra det bra. Nå, det kommer att bli bra... Tror jag.
 
En av ÅUs överraskande stora inkomstkällor är vårt målkortslotteri. Merja kom sättandes i matsalen, dit Mat-Inger förresten ännu inte återvänt, och sade sig ha fått kontakt av Herr Landshövding. Så snart blir det betalning och lottdragning. För att betalningar ska kunna äga rum behöver vi få in alla block med sålda lotter. Enligt tre oberoende källor lär det fattas ett block. Det skall vara i Styrelsemedlem Kalms ägo. Kan Styrelsemedlem Kalm om han läser detta, eller om någon som läser detta känner Styrelsemedlem Kalm vänligen verka för att blocket lämnas in så att vår verksamhet kan fortgå? Tack!
 
Sen hade vi Dennis i tidningen i dag. Han undrar om Mariehamns stad verkligen vill ha Rockoff på torget... Jag är ju inte Mariehamns stad, men om jag vore det skulle mitt svar bli. Nej, det vill vi verkligen inte. Lägg ner skiten! Tack för i dag. I kväll är det för många Sverige-Italien... För oss är det troligen Idols fredagsfinal blandat med hysteriskt mailande och en hel dos spya och gutturala läten!

Hur görs dåliga nyheter till framtidens goda?

Nu är vi inne i tiden då det är mörkt då man vaknar och mer eller mindre mörkt igen då man kommer hem. I dag kommer det att bli snäppet kaotiskt då Edit ska på träning, jag ska hem och dra igång alla deviser för att följa Rufus livesändning och sedan tillbaka till Edits träning. Nå, det ska gå.
 
Vi lever också i en tid som sms lydande "Hon har kakkat" leder till lustkänslor... Jag bara säger, så är det. 7D valde Höga Visan 6:6 till sitt Gamla Testamentcitat och undrar nu själva hur i hela friden de ska kunna använda något om "kinder som granatäppel som syns genom slöjan" i en praktisk situation. Lite som efter vilket politiskt val som helst kanske?! Utöver det har vi utrett skillnaden mellan Arken och Futharken samt sett Nicole Kidman smygtitta på Tom Cruises könsorgan. Som pricken över iet har jag nu skrivit och distribuerat Elev Es och Elev Es efterlängtade lapp. Den sitter säkert!!!
En annan sak jag hoppas att kommer att börja säkras snart är ett antal spelarkontrakt, samt klarhet med hela ledningen. Vissa grejer kan komma att klarna redan mot helgen, men det realistiska är om två helger...
 
 
Som även tidningen i dag tar upp och som Fellis hejvilt kommenterar i samband med gårdagens bloggtext så är vi inte mera ett topplag då det gäller publik. Det har vi faktiskt brukat vara. Åtminstone ganska högt upp har vi kommit i tiderna. Nu hävdar Fellis att vi skulle ha tre lag efter oss i publikligan 2017. Kanske det då. Jag får kolla statistiken närmare då den kommer. Det oaktat har vi inte lyckas attrahera så mycket folk till WHA.
 
Detta verkar vara hösten då folk engagerar sig. Intresset för åtminstone hur flickfotboll inte ska skötas har ju varit stort, vilket leder till att många nu antar uppdraget att leda det och göra det bättre. Gårdagskvällen gav signaler om att även marknadsföringen och publiklockandet också engagerar flere personer nu. Det är jättebra. Jag bara hoppas att vi kan göra utvecklingen på den sidan lite mer vettig än hur man gjorde på flicksidan. Det vill säga, att vi kan utgå från det som görs, att vi faktiskt tar reda på vad som har gjorts och inte bara tror... Sen är det jättebra om idéer kläcks. Ännu viktigare är det om de idéerna också kan följas upp av praktisk handling och att de som hanterar dem även tar ansvar för att de ska genomföras. Det är just på det sista som många goda kampanjer har fallit. Men nu om vi faktiskt bryr oss, då kanske vi kan få till nåt.
 
Ni som läser då? Vad tycker ni att behöver ändras för att fler människor ska vilja se Åland United live framledes?
 
Pre season matcher börjar sitta. Jag tror vi kan publicera en ram redan nästa vecka. Sen gäller det bara att vänta på hur U 19 landslaget spelar sina EM kval innan vi vet med säkerhet när ligapremiären blir. Det vet jag i alla fall att man i Sverige spelar gruppspel i Svenska cupen två av de helger vi har haft bokat för match i Eckeröhallen. Till al lycka är Ove, i eller inte i Katalonien, en anpassningsbar organism så vi får nog ihop det.
 
Futsal i helgen då. Vore roligt om jag till farsdagspresent fick att i lugn och ro kunna se de två dammatcherna i Godbyhallen som börjar 15.00 och 16.00 på söndag. Okej? Såg ni förresten resultaten i damernas Champions League i går... Mycket mål på sina håll. Och det där om att England spurtar och Sverige trampar vatten... Kanske det ja kanske...

Ett år till då tydligen

Inte för att det säkert stör så mångas dags-, hjärt- eller basrytm, men jag åkte dit igen. I fjol överrumplades jag då jag satt vid skrivbordet här i vårt vardagsrum. I år var jag beredd just för att inget sagts. Jag föreslogs och blev typ vald till Ordförande för Damernas Liga rf. Detta är en klassisk "för att ingen annan vill" uppgift. Jag kan också säga att jag inte hade blivit det minsta ledsen om någon hade velat ta över uppdraget. Nu blev det inte så och lite som Herr Landshövding sade då han tog sitt sista år som ordförande för ÅU, "Det känns onödigt att lägga ner den här föreningen"... Det gör det sannerligen. Ska jag vara ärlig börjar den faktiskt kännas som något som utvecklas positivt. Visst är den fortfarande ett samfund för några få frälsta, men de saker vi jobbar med börjar mer och mer likna något som har betydelse.
 
Förstås kan man inte hålla alla nöjda. Förra våren slog vi fast att vår gemensamma önskan om damernas tävlingskalender (gällande Ligan och cupen) skulle ta följande saker i beaktande:
1. Matcher företrädesvis i helger
2. Både A-landslagets och U 19 landslagets program ska tas i beaktande
3. Studentexamenshelgen ska fredas
4. Möjlighet till kort sommarpaus
5. Cupen ska utvecklas och beredas utrymme i tävlingskalendern enligt samma princip som ligamatcherna
 
Ganska långt så blir det också, eller blev för den delen. Allt har alltid sin baksida och därför kommer man garanterat att i år igen skrika om till synes obegripliga pauser, tidig start, sent avslut, en cup som inte är en cup och allt möjligt annat som man kan reta sig på... Kalendern görs dock upp på basen av ligaföreningarnas konsensusåsikter och landslagens behov. That´s it.
Se så glada både jag och Mr Bean var redan i fjol höstas då Nya Åland besökte mitt klassrum.
 
 
Enligt en statistik som presenterades var ÅU faktiskt sist i publikligan i år. Något att jobba med, precis som för hela ligan, som faktiskt höjde sitt totala publiksnitt till 220 pers. Vi hade en match då vi hade över 200 åskådare vill jag minnas. Det var då när vi hade 100 flickspelare och 25 ledare på plats som speciellt inbjudna.
 
I övrigt var stackars Kollegan Sandra besviken då lektionen om bastubad inte bestod av mig med bar överkropp slående mig själv med björkris. Jag fick dock tala gott om Min Far och vad han sagt om Georgsgatans nakenbad. Elev E och hennes klasskompis Elev E är så oroliga att de inte ska få lappar med exakta instruktioner om Helsingforsresan nästa vecka. Till fredag ska vi väl prestera fram nåt.
 
Stackars Sally har förstoppning. Hoppas på ketchupeffekt före Fru Kickan lägger sig om jag kan säga så... Edit hade tagit sig för att sända in en annons om brevvänner till Bamsetidningen. I går köptes tidningen och samma dag hade hon fått två brev. I dag kom det fem nya. Jag är genuint glad att barn skriver brev på riktigt papper och postar med frimärken och allt, fast jag köpte fel sort på S-Market i går...
 
Jag försökte ringa Ove på Eckeröhallen men hamnade hos en, tror jag Katalansk telefonsvarare... Japp japp... I helgen skulle det vara Futsal då... Funderar på att göra mig ärende till Godbyhallen på söndag.

Hur vara kränkt på rätt sätt?

Denna dags lärdom hittills är för det första, för den som inte visste det förut: Tjafsfaktorn ökar avsevärt ju mer man låter elever påverka undervisningen... Extremt roligt är det att följa den ökade frustrationen i takt med att de själva får bestämma vad som ska skrivas och antecknas, så där som det sägs att är bra för dem.. Jag tror också det är bra, men i rätt kontext och styrt enligt en plan som de själva inte gjort... En annan lärdom är att Sally behöver lite fler droppar av vad det nu är hon får för droppar för att magen ska funka så det inte blir förstoppning.
Så här ser det ofta ut i dagens värld. Tänk hur det skulle se ut om alla de här arga miljonärerna själva skulle få bestämma om det är hands eller inte....
 
 
Två saker i övrigt: 1. En ny trend har blivit att kränkthet har blivit en kollektiv rörelse. Vanligen brukar det ju räcka med att någon som sårat en annan ber om ursäkt. Om den som sårats accepterar ursäkten brukar väl saken vara ur världen? Dagens facebookvärld har nu medfört en hop av kollektiva domare som oavsett om personen som accepterat, eller inte accepterat en ursäkt bedömer om ursäkten har formulerats rätt. Diverse instruktioner om hur man ska säga för att ursäkten ska vara rätt, eller till och med sågningar av personerna som godkänt felaktiga ursäkter förekommer vilt. Det är inte lätt det där att vara kränkt numera.
 
2. Utan att vara kränkt och utan att tycka att någon ska be mig om ursäkt kan jag konstatera att mitt liv som flickfotbollsperson är över. Det står väldigt klart att jag är oönskad att verka inom och för flickfotboll, åtminstone här på Åland och förstås i dagsläget. Vad framtiden för med sig vet vi ej så klart. Jag accepterar så klart faktum och satsar på att hjälpa Åland Uniteds A-lag nu. Ingen behöver som sagt be mig om ursäkt, eftersom vad jag vet ingen har gjort något fel... Det enda jag ber om är att någon som på riktigt vet varför jag mitt i allt blev oönskad skulle berätta det för mig. Ted har sagt att "man tycker att jag bestämmer för mycket"... Okej. Jag förstår inte riktigt vad man menar där, men så är säkert fallet. Som sagt. Någon som vet varför man inte vill ha mig som person involverad får gärna berätta detta för mig, så har jag lättare också på psykisk nivå att lämna den delen bakom mig. Åtminstone nu på en tid. Okej?
 
I övrigt ska jag leda ligaföreningens höstmöte hemifrån oss i dag, via skype... man kan hoppas att Sally fått bajset att funka till dess och att Fru Kickan, Edit och vem där nu kan vara fixar att jag sitter vid datorn och talar finska. Sen får vi se vem som är ordförande efter mötet... Jag har inte gjort någon kampanj och är helt seriöst nöjd om nån annan vill göra det. men vi ser hur det blir alltså. Jag missade Rufus under hans fem minuter långa vistelse hos oss i går. Han hann i alla fall träffa Sally.

Voffo bullrar de så?

Ett vansinnigt oväsen ljuder i korridoren. Jag vill inte titta upp, eller gå ut... Jag är rädd att det är 8A och då borde jag ju göra det. Ingen gör något jag själv inte hade gjort i 14 års ålder, eller i alla fall varit med om att någon gjort. Ljuden är gälla och i vissa fall bryter bastonerna igenom och skapar en djungel som påminner om pansarfordon blandat med apor och med ett visst inslag av förstörd plåt och blåsinstrument framfört av en kör dagisbarn på franska... Det visade sig att deras ordinarie lärare är sjuk och vikarien är schemalagd med annat. Vårt duktiga kansli redde ut det och jag klarade mig undan genom att bara säga lite fult... En dag på jobbet.. Men varför måste de bullra så? Ett svar kan vara "Annars vet man ju inte att det är 8A..." Jo. Varför får jag alltid sådana klasser som utåt är högljudda, skrikiga och oömma, medan de inåt är hjärtevarma och väldigt måna om varandra? Det är härligt, men farligt...
 
Lite som att vara förälder faktiskt. Lilla Sally valde i går att sova hela dagen och hela natten. Då hon skulle vara med mig, mellan 19.00 och typ midnatt, då sov hon max 5 minuter i stöten och knöste samt skrek resten av tiden om man inte var 100% sysselsatt med just henne. Det här betydde att det där jobbet jag har brukat vänja mig vid att jag kan göra hemma på kvällarna inte hade en chans att bli gjort. Så där har det varit några veckor och troligen förblir det så några år framåt. Inte mycket att göra åt Ligaföreningens verksamhetsplan och Åland Uniteds budgetuppföljning. Inte heller så värst mycket gällande prov och förhör på KHS kommer jag åt att göra. Men så ska det väl vara... Edit och Fru Kickan ville ju så gärna ha en baby... Och inte byter jag bort den här heller. Inte mot nåt. Precis lika lite som en enda annan av mina fem! Herren bara prövar... Få se vad prövningarna resulterar i... Kanske ett bra lag, en glad klass och ett gott nytt år? Kanske nåt annat...
MInns ni Paul Mariner? I går kväll, detta troligen tack vare att Sally tvingade mig att helt enkelt sitta i soffan och se det som kom på TV då allt slags arbete omöjliggjordes kom jag att få ta del av en underbar upplevelse. FA cupens första omgång med direktsändning från Victory Park i Chorley, då Chorley FC från sjätte nivån, mötte Fleetwood FC från tredje nivån. Det var fullsatt (3500 personer och 600 sittplatser), det var lite svag belysning för TV, det var utvisningar, det var lånespelare, det var buffligt och alldeles underbart äkta mandom mod och morske män som stångades på en lite lerig gräsplan en novemberkväll i norra England. Chorley höll på att för tredje gången i klubbens (som grundades 1875) historia gå vidare till FA Cupens andra omgång. Andy Coles son (då han gjorde målet filmade man mest Andy Cole i publiken...) nickade dock in 1-1 och på övertid kom en avbytare att ytnyttja Chorleys vänsterbacks trötthet och satte spiken i kistan och fick Fleetwood vidare med 1-2. Vad har Paul Mariner med detta att göra? Jo, han är troligen Chorleys kändaste produkt. Under tidigt 1970-tal spelade den unge Mariner för just Chorley FCs pojklag... Så att sådant. Tack för detta Sally. Jag fick berätta om matchen för Sune, som troligen är den på min arbetsplats vid sidan av mig som uppskattar sådant här mest...
 
 
Nästa vecka ska jag till Helsingfors med klassen. De undrar nu när de ska få sin lapp... Som om jag inte hade annat att göra än skriva lappar. Men visst ska de få en sådan... I morgon, eller låt oss säga på fredag.
 
Samuel, som kanske har lite liknande hemförhållanden som jag skriver i stötar han med. Vi har åtminstone etablerat kontakt med en massa folk. Nu gäller det att få hit dem också... Det är inte det att vi inte känner folk. Det är att få alla bitar att passa. I dag har vi kollegiemöte, men också styrelsemöte... Jag har kommit överens med Rektor Granberg om en god kombination... Hem torde jag hinna tills Fru Kickan lägger sig så jag får tillbringa kvällen med Edit och Sally... Sen sover jag väldigt aktivt har det visat sig. Ofta drömmer jag rätt otäcka drömmar numera. Dessa gör att jag är lättad då jag vaknar... Vad kan det vara? Skulle vi ha Gamla Testametets Josef här nu skulle han ha kunnat svara, kanske...

Då de inga vill

Måndagen är en bra dag att föra ut oss ur helgens ofta grådaskiga dis. Många krokar har lagts ut och nu börjar dessa ge svar. Vi kan förhoppningsvis få till en riktigt bra lösning gällande en värvning som har pratats löst om, men som inte fick fart före i går. En par befintliga diskussioner börjar få ljus i tunneln, med två utgångar. Ledarsidan har även den några lösningsmodeller. Efter tisdagens möte kan jag våga börja kontakta sponsorer, då jag förhoppningsvis vet lite mer vad jag kan säga till dem. Allt egentligen ganska väl... Om det inte då vore för de där svenskorna.
Kommer ni ihåg Kim Sundlöv? Hon, tillsammans med Sanna Åhlander torde vara de hittills sista svenskorna som spelat i Åland Uniteds A-lag. Detta skedde säsongen 2014. Som vi ser gick det ju hyfsat för Kim då hon kom iväg härifrån... Vi har ju goda exempel från tidigare år också, men inga levande bevis från senare. Stundtals har vi, eller egentligen jag, fått ganska hård kritik för att "dissa" Sverige i lagbygget. Jag kan lugnt säga att jag inte har gjort det. Jag har försökt minst lika hårt västerut som åt alla andra håll. Det bara är så att svenskor inte är så ivriga på det här med Åland, då det gäller att flytta hit och spela fotboll i varje fall. Nu har vi med Samuel i spetsen försökt hitta nya vägar och kontakter och ett antal svenskors namn har igen skrivits upp i mitt fina hamburgarhäfte som jag fick av Rufus i födelsedagspresent i fjol om jag inte minns fel... Det verkar som om vi har fått ett napp, vilket inte betyder annat än att spelaren inte har sagt nej på stört. Däremot har söndag kväll och måndag förmiddag medfört det som vi har fått vänja oss vid de senaste åren. "XXX tackar för intresset, men har inga planer på att lämna Sverige..." Nähä... Inte då!
 
 
Varför vill de inte komma då? Ja, varför skulle de vilja om vi svänger på det... Pengar? Alltså, för ren fotboll kan vi inte matcha Damallsvenska klubbar och då det gäller Elitettan och lägre serier kan vi sällan matcha helheten gällande det ekonomiska. Spelarna där är bosatta, studerar och i viss mån jobbar stabilt vid sidan av fotbollen. Vi kan erbjuda ett boende, en viss liten stödpeng och sedan.... Med god tur något litet extraknäck vid sidan om fotbollen. Österifrån har det funnits en liten drive att komma hit, för att man härifrån kan komma till Sverige. Men vill någon komma hit från Sverige för att man vill komma vidare till Sverige? Där ligger paradoxen. Norskor och danskor kommer till Sverige helt hemifrån och våra ersättningar är i allmänhet mindre än deras... Bara att sådant slåss vi med om någon undrar. Vi måste helt enkelt skapa en verksamhet som blir så bra att man kommer hit för att man vill representera Åland United helt enkelt!
 
Tydligen har 9EF PRAO, eftersom ingen kom in på lektion, annan än Elevrådsordförende Ville, som ville låna en nyckel.
 
Edit var ledsen för att ingen ännu skickat in hennes bild till tidningen. Och hon som har fyllt år och allt... Sally har börjat bli flyförbannad då man vill få henne att sova om hon själv vill vara vaken. Dock låter hon lika ifall hon vill sova, så hur ska vi riktigt ha det. Fru Kickan säger som hon brukar att allt är bra. Hoppas hon har rätt.
 
Rufus kommer att fungera som tredje kameraman klockan 18.00 på torsdag i en livesändning som tydligen behöver massvis med tittare för att klara sig i en tävling hans skola deltar i. Jag får frakta Edit till träningen och sedan komma hem för att se livesändningen. Det bara är så.
 
En undran jag hade var om jag får visa filmer Kevin Spacey fast han tydligen varit sexförbrytare på 1980-talet. Inget vettigt svar gick att få, men jag chansar på att visa i alla fall, eftersom hans rollkaraktärer inte är sådana. Jag råkade även titta bakåt i bloggen och såg att jag för ett år sedan var glad och förtröstansfull för att vi äntligen uppnått samsyn och harmoni gällande flickfotbollen på Åland. För att modifiera Douglas Adams uttryck en aning: "Först kom vi till. Sen har allt varit fel!"

Kort söndagsviftning

Dagens huvudsak är att mannen som bär skuld för mitt liv, alltså min far, fyller år. Han hävdade då jag ringde att han i Sverige likaväl kunde ha fyllt 47 som det verkliga 77 eftersom man inte hör skillnad på futti och fötti som han säger att man säger där. Fuyuy är i alla fall otvetydigt sju, så där är det säkert. Min far är, som jag har nämnt vid tidigare tillfällen en bra karl! Vi håller det så i år. Jag hoppas få läge att nämna honom på hans födelsedagar i många år till! Mycken glädje Pappa!
Min fars berömda självporträtt. Men visst liknar det! Om inte annat liknar det alla andra självporträtt han ritat fram under många decennier. Han har ett paket sänt till sig härifrån oss, men det har inte kommit fram sägs det. Undra på, då hela posten här lokalt sitter häktad. På tisdag funkar det inte heller, för då delar man inte ut post på Fastlandet... Hur var det Seppo Räty så...: Saksa on paska maa... Sen kan man modifiera det uttalandet att gälla posten om man vill...
 
 
I övrigt är det en riktig höstsöndag. Edit har övernattat hos en klasskompis. Gurkan gästade oss i går kväll och mina bröstvårtor var ett hett samtalsämne. Tillsammans med Sally såg vi sedan (jag och Sally alltså) Barcelona-Sevilla och jag kan bara konstatera att Messi är en gudabenådad fotbollsspelare, om jag inte hade sagt det förut alltså...
 
Massor med lösa trådar i form av mail och sms samt rena röstasamtal är utslängda om än det ena än det andra. Spelare, tränare och sedan förstås det mest desperata, Ligaföreningen. Det svåra där är att kunna informera klubbar att deras önskemål hörts, eftersom föreningarna inte verkar minnas vad de önskat, eller att de varit med och önskat just det som nu uppfylls... Nåja. Det är vuxna människor och inte alls som i skolan... Not!
Enligt Facebook städar Kjelle hemma. Bra Kjelle. IFK stringkalsonger har han tydligen också...
 
 
Och jo. Jag är medveten om att Honka vann kvalet och steg till Veikkausliiga, samt att HIFK supportrarna försökte äntra planen. Precis så trodde min vän Kupsi också då jag talade med honom före kick off. Han torde veta han. Satt på första parkett då Özalansupportrarna äntrade Olympiastadion 1998, eller var det -99?
 
Skulle jag ha skrivit senare hade det garanterat funnits annat på hjärtat och hjärnan. Just nu är det så här. Röd Bettans semlor, som ju är våra då de finns i vårt kök, var väldigt goda som frukost. tack igen Röd Bettan!

Ledare av alla de slag

Ingen kan ha det så obekvämt som en baby som inte ens vet vad som är obekvämt. De läten, inte skrik utan knösanden av total icke komfort, som Sally utstötte under största delen av gårdagskvällen och sedan även i skrivande stund då Fru Kickan försöker få henne att inse att hon nog inte kommer att dö får även mig, fast jag är man och därmed enligt populärpolitiken oförmögen att förstå, att reagera med tuppskinn, olustkänsla och svagt men ihållande illamående och fuktig morgonrock. Nu, då Fru Kickan lade ner henne och hon verkar vara lugn, för tillfället känns det även för mig som bara sitter här vid datorn som... Ja, hur känns det? Som en skön sommardag på en luftmadrass ungefär... Nån gång på 1980-talet typ...
 
För att inte den som kan tänkas läsa ska tro att detta är något det inte är vill jag framhåla att Sally faktiskt inte är det minsta värre än något annat av de barn jag varit med och skött då de var babysar. De är nu bara sådana här då de är små helt enkelt.... Det är jag som blir äldre och troligen förstår så mycket mer bara...
 
Well well. Lördagsmorgon har glimmat för någon timme sedan. Utskickade mails och sms börjar svara, från Stockholm, Karleby och andra ställen på Jorden. Bara Mariehamn också responderar så kan vi få nåt gjort... Jaha.. Knösandet började igen och Fru Kickan duschar....
Egentligen hade jag tänkt ta mig tid att beskriva vår avgående Ordförandes gärning mera ingående. Nu blir det ej så känner jag i luften. Han går dock in som en av de stora ledarna jag har jobbat med. Rektor Friman skrev jag om för några år sedan. Inget skynke heller över våra tidigare ordföranden, Fellis som faktiskt var han som signade mig, Bo-Erik Sandell som fick ta ÅUs första mästerskap och sedan Kjell Manselin som bokstavligen gjorde sitt allt. Rektor Granberg kör på dagligen och kommer nog under åren att få sin beskärda del av utvärdering från min sida. Nu var det tänkt att handla om Herr Landshövding, men i och med ett akut och rätt smetigt blöjbyte försvann liksom momentum i hela textproduktionen. Dessutom nojsar Micko Käld och Samuel med sms och Messenger hela tiden. Edit ser på Pluto i TV med volymen nära max och Fru Kickan är naken samt tvättar toaletten... Något ur en 1950-tals guide för familjeidyll alltså...
 
 
 
Eftersom jag i alla fall nämnde Herr Landshövding och även publicerade en bild av honom kan jag väl konstatera i all hastighet det som många redan vet. Han var långt ifrån den förste jag ringde och kontaktade hösten 2011 då jag, tillsammans med Fellis var valberedning och det stod klart att ÅU behövde en ordförande. De flesta i den styrelse som då föreslogs hade som villkor att vi skulle ha en "bra ordförande" då det stod klart att Kjell M skulle stiga av. Jo, det var det året då det stod i både åländska och nationella medier att ÅU höll på att gå i konkurs. Jag minns att jag var i radion och enligt Edgar Vickström, som i egenskap av Far besökte KHS på Öppet Hus hade jag där gett ett intryck att allt kommer att ordna sig. Jag undrar vad jag sade, för jag hade på riktigt inte en susning om hur vi skulle reda ut det. Jag visste inte ens vad det var som skulle redas ut, för jag hade inte haft ett dyft att göra med styrelsearbetet...
 
Självklart sade alla nej, antingen direkt eller så efter någon dags betänketid då jag försökt värva ordförande... Någon, som fortfarande figurerar i betydande politiska uppdrag frågade faktiskt om man fick något arvode och om möten var förlagda till dagtid... Svaret var NEJ på bägge, alltså matchdes uttrycket av den tillfrågade...  Veckan innan höstmötet tog jag mod till mig och ringde Herr Landshövding, som jag aldrig träffat eller pratat med fullständigt beredd på att få ett nej, om han ens skulle svara. Till min stora förvåning frågade han först när höstmötet är och bad mig sedan ringa samma dags förmiddag. Tidningarna ringde och jag hade ju inget annat att säga dagen innan, än att vi inte hade en ordförande och jag uppskattade att jag hade frågat cirka 47 personer, vilket nog inte var så hemskt fel gissat faktiskt. Sen, i KHS korridorer, då jag ringde Herr Landshövding samma dag som höstmötet skulle vara höll jag bokstavligen på att snava in i svarta tavlan då svaret blev. "Jo, jag tar det! Var är mötet och vilken tid?" Va i helskotta?!
 
På kvällen var det sedan nästan lika stor uppslutning i Godbyhallen som under årets höstmöte på Idrottens Hus. Alla medier fanns där den gången, bara Nya Åland i år, så någon skillnad fanns att skönja. Herr Landshövding tågade in, jag presenterade mig snabbt och mötet började. Ägarföreningar ställde krav på att ekonomin måste vara ÅUs främsta prioritering. Herr Landshövding, som precis blivit utsedd till Ordförande för föreningen meddelade att så inte är fallet. Åland United skall för det första, meddelade han få ekonomin i skick. För det andra ska ÅU vinna det finländska mästerskapet och för det tredje verka för att uppnå total jämlikhet mellan herr- och damfotboll. My kind of guy!
 
Åren har gått. Min roll har förändrats och fördjupats. Jag har fått mig kring öronen, och på samma gång enormt mycket stöd i det jag försökt uppnå under Herr Landshövding. Vi har en stabil ekonomi, som nu behöver växa för att hänga med i elitfotboll för damer. Vi har vunnit ett till mästerskap och hoppas på ett till någon gång. Vi är inte helt könsjämlika annat än på symbolnivå. Det är just pengar det gäller, i övrigt har vi lyckats med det som Herr Landshövding ville. Då texten nu blev av det ytliga slaget nöjer jag mig med att säga att jag lärt mig massor och fått mycket mycket med mitt eget agerande i olika frågor bekräftat och stärkt av att jobba under honom. Man kan inte alltid vara alla till lags. Men man måste se helheter innan man börjar gnälla! Sak och person är olika saker. En ledare ger förtroende åt dem som ska ha det. Många sådana saker. Nu börjar tiden med Ted. Nu är Åland United en helt annan förening än då Herr Landshövding tillträdde. Tack till er alla, både nämnda och onämnda som verkat för detta. Som jag brukar klämma in i tid och otid. You´ll never walk alone... OBS, man kan sjunga den utan att behöva tituleras Scouser om det stör nån...
Det finns förstås många andra ledare också. Pertti Alaja är en sådan. Jag tror att få förstår hur viktig och hur stort hjärta också den mannen hade. En fin symbolisk gärning var gårdagens hederspris som utdelades till honom. Han kunde ju inte vara där förstås, annat än andligen ifall sådant där som själar finns. Men hans minne vördas. Det vördas bland annat av vårt damlandslag, där Natalia Kuikka, längst till höger i bilden här uppe, i går utsågs till årets damspelare i Finland. Natu hör till dem vi försökt värva. Då var hon en forward i Merilappi United. Förhandlingarna slutade med att hon sade sig gå till PK-35... På sommaren fanns hon igen i Merlilappi och sedan drog hon till USA... I Serbienmatchen som föregick bilden här ovan spelade hon mittback. Så kastar livet oss i olika riktningar.
 
 
Här hemma bedriver vi Silly Season på olika fronter. Jag mailar och messar och ringer. Röd Bettan har bakat sådana semlor som jag efterlyste. Bra Röd Bettan. Fru Kickan har klätt på sig. Inte lika 1950-tal mera...
 
 
 

Ingen stress, men kom nu!!!

För det första vill jag lite gå i fotspåren på Mark Twain. Var det inte han som sade att alla rykten om hans död är aningen överdrivna? Jag kan säga att alla rykten om att jag skulle ha polisanmälts, som lär ska berättas enligt vad jag hört, nog även de är rätt överdrivna och troligen fullständiga fantasier. Ifall de stämmer är jag i så fall helt omedveten om såväl ATT det stämmer samt vidare för VAD det skulle vara. Så, kul med berättelser, jag dementerar. Har jag fel lär jag också informera om detta, liksom orsaken, som alltså för mig är väldigt oklar...
 
Jag lär sova gott, precis som i natt då jag sov hårt! Efter att ha överlämnat Sally i Fru Kickans vård vid 1 tiden, eller när det nu var... I kväll är det Fredagsfinal med Edit... Och Sally med antar jag. Emilia ringde i går, så vi får se hur det blir med det i dag. Rufus har inte svarat min inbjudan, så jag gissar att hans plan "Ingen aning" är den som gäller...
Varken President Niinistö eller ÅUs avgående Ordförande Herr Landshövding är som vi ser på Ålandstidningens bild på FBFs Captains Ball i kväll. De är här på Åland och öppnar lagtinget nämligen... Snart kan de kalla sig ex ordförande bägge tu. Sauli för FBF och Herr Landshövding för Åland United. Utan att alls förringa Presidentens värv vill jag tro att Herr Landshövdings ordförandeskap har varit betydligt mer inflytelserikt på föreningen han varit ordförande för. Nye Ordförande Ted skulle ha varit på Captains Ball i kväll, men fick spysjukan. Fy bubblan...
 
 
Jag börjar komma i fatt i skolan nu också. Vissa elever har fortfarande saliv i alviolerna men bland annat med hjälp av att Hjärtrud agerar Påve och kossorna ligger rätt, alltså fel kan USA bli en stormakt, Karl den Store regera Europa och dessutom Saul göra årtusendenas laguttagning... I samråd beslöts det också att Fia är skyldig till termen Fredagsfräckis inom lärarkollegiet. Jag ska inte på ett enda vis referera till samtalet jag hade med Camilla och Annika J i lärarrummet... För mycket You Too kan man tro att det skulle bli för att vara riktigt rumsrent.
 
Vikingline vill tydligen fortsätta stöda ÅU, vilket vi tackar för. Därmed kunde en båtbiljett för något så unikt som en testspelare bokas... Var lugna alla. Det sker först om några veckor, så ingen hybris från mediehåll är ännu nödvändig. Även en par misslyckade samtal, som resulterade i förhoppningsvis mer lyckade sms till en par andra, förhoppningsvis blivande testspelare har skickats.
 
Fru Kickan, som nog inte blir glad då hon ser att jag skrev denna text efter att ha jobbat klart ville att jag skulle komma hem NU! Detta var före jag hade jobbat klart... Det finns orsaker till att jag helst får undan det mesta här på jobbet. Inklusive bloggen. Förlåt, glöm och orka fortsätta. Så sa Fru Kickan i går också... "Om du orkar några månader till så gör jag det också".... Jag hade ju nog tänkt orka ett antal år förstås, men man får ta det som bjuds...
 
Självklart diskuteras förslaget till tävlingskalender ivrigt och alla har sin egen sanning tydlig. Efter att ha läst Honkas inlägg och talat med Anna S tror jag att jag vet hur jag själv tycker... Kjelle vill inte spela i Eckeröhallen han... Tur att han inte är med i matchtrupperna då...

Så mycket nu att det blir lite...

I dag har det på riktigt inte varit mycket tid att andas. Det kan ju vara bra, för enligt undersökningar lär en människa dö varje gång jag andas. I och för sig har vi problem med överpopulation så hur bra är det egentligen?.
 
Nåväl. Precis riktigt just ska vi iväg till WHA för Edits träningar.
Så här såg laget hennes ut då de varit och presenterats vid ligamatchen mot GBK i höstas. Edit syns nog ej på denna bild, men hon var med.
 
 
Vid bildens tillfälle hade vi Anna Signeul som gäst. med henne spenderade jag 30 minuter i telefon precis då jag borde ha ätit middag. Ett långt samtal med en annan fotbollsperson jag respekterar högt, samt ett annat som presenterade smått otroliga historier ifall de stämmer gjorde att Edit han slita åt sig de bästa revbensspjällbitarna då jag äntligen kom till bordet.
 
Det blir väldigt koncisa texter dessa dagar, då Sally när so helst kan ta över showen kvällstid.
 
Därför konstaterar vi bara att extremt mycket har blivit gjort i dag, utan att egentligen visa sig på resultattavlan. I går kväll fann jag en stunds harmoni framför Tottenham- Real Madrid faktiskt. I morgon skulle det bjudas på något icke animaliskt på jobbet förstod jag.  Om några veckor kommer väl Mat-Inger också tillbaka. Då får man inte prata i telefon, eller sitta som man vill mera....

Tidigare inlägg
RSS 2.0