Voffo gör de på detta viset?!

Tillbaka på germanska då. För mig är det lättare att uttrycka mig på mitt modersmål och trots att finskan är flytande och engelskan tidvis flytande, åtminstone då jag simmar, känns det nog vilket som är mitt modersmål. Jo, jag kan ibland inte finna ord på svenska och måste säga det på finska för att beskriva det jag vill säga, ibland tänker jag också på engelska, men till syvende och sist är jag svenskspråkig och därmed får jag helheter bäst beskrivna som jag vill på just detta språk. Det är också därför som det inte fallit mig in att tex prata finska med mina barn. Jo, de hade säkert haft nytta av det och jo det hade varit tekniskt möjligt. Det känns ändå naturligast att prata mitt eget modersmål med mina egna barn. Linda tyckte i och för sig att vi skulle kunna gå över till att tala engelska och Emilia har pratat finska hela vintern för att få träna, men i slutändan skulle det kännas avigt...
 
I skolan är det som sagt vitsordsrumba och projektvecka. Snart ska Merja och jag riva iväg på hembesök. Merja ska komma via konstgräsplanen och plocka upp mig. Jag hinner således ner till träningen en liten stund och hinner se laget. Det kommer att ge mig lite styrka inför den hemska stunden i morgon då Åland United spelar och jag inte är där... Må alla goda krafter som kan åkallas vara med laget!
 
Sen måste jag förundra mig över en sak. Victor vet att jag gillar honom och ofta även det han skriver. Men var det nödvändigt att citera Giovanni i gårdagens Nya Åland? Har den sistnämnde så dålig smak att han faktiskt även offentligt häver ur sig sådana där haranger om människor han inte mera har något att göra med, låt det stå för honom. Fantastiskt att plocka fram sådant då man just vunnit ett mästerskap i Ungern. Sen tycker jag, tyvärr att det blir lite väl kvällstidningsstuk att faktiskt skriva om det. Inte bara en och två frågor i ämnet har jag fått här på jobbet och bland folk i allmänhet. Vi kan gå upp i tiotals. Jag som trodde att mina kolleger och många andra aldrig läser sportsidorna, som de ofta säger. Tydligen gör de det... Så, ville Victor skapa diskussion och prat, då lyckades han. Kanske det är bra journalistik då... Jag vet ej för jag förstår mig inte på sådant. I övrigt Victor, kämpa på, du är en snäll gosse, egentligen... Som Emils Mamma brukade säga om Emil, men det visste ni redan.
Voffo säger man så? Voffo skriver man om att nån säger så? Voffo voffo.....
 
 
I går kväll upplevde jag faktiskt, något överraskande, ett positivt föräldramöte. Jag menar inte så. Ofta är föräldramöten, åtminstone de som jag själv administrerar positiva upplevelser för mig. Jag har varit besparad från de där "besvärliga föräldrarna" som det talas om i skola och i idrott. I går var föräldramötet i fråga inom fotbollen. Många frågor ställdes och svaren blev upplysande, både för föräldrarna och även väldigt mycket för mig. Det negativa blir att sommaren blev ännu mer fylld med jobb, det goda är att jobbet kan leda till något riktigt riktigt bra för åländsk flick- och damfotboll.
I morgon spelar vi och jag är inte där, kroppsligen. Det har ingen betydelse för laget, intalar jag mig!
 
 
All energi på de olika jobben nu. Dessutom är detta väl dagen då jag får se till att få det mesta handlat inför helgen. Mor, Far och tre syskonbarn anländer på fredag, sedan är det studentfest och jag ska förse tillfället med dricka... Och så lite annat väl också.
 
Fru Kickan klagar över att hon blivit så stor. Jag klagar inte, eftersom det ju är bra att Blobben växer, men ser att hon nog är trött. Edit mest bara pratar och pratar. Undrar av vem hon har fått det.
 
Den bästa kommentaren till min finska bloggtext i går kom som ett personligt meddelande från Sverige: "Vad är det du skriver om Björn Borg din finnjävel!" Tack för det, jag mådde genast bättre!!!
 
Och jo. Landrovern går bra tills vidare!!!

No niin...

Kuten luvattua tämän tiistain blogiteksti on suomen kielellä. Tämänhän ei pitäisi olla sen ihmeellisempää kun mikään muukaan, ja vaikka joku voi sen pitää provokaationa vakuutan että se ei sitä ole. Tuntui vain että aika oli kypsä yrittää lausua muutama sana arkielämästäni tälläkin kielellä, vaikka varmaan suurin osa lukijakunnastani ei ymmärrä sananhäivääkään. Minulle, joka päivittäin monta vuotta olen sekä puhunut, että myös kirjoittanut kolmella kielellä tämä on vain, juuri sitä arkipäivää.
 
Kuten moni tietää Åland United on monen kansalaisuuden, ja myös kansallisuuksien sisällä monen kulttuurin sekoitus. Joskus on tullut mieleen, että olisiko aito ahvenanmaalaisuus juuri tätä? Sujuvasti kaikkialla ja kaikkien kanssa rupatellen juuri sillä kielellä minkä molemmat osapuolet osaavat yhteisesti parhaiten ja koko ajan hyvää tarkoittaen. Jotenkin tuo on se oma mielikuvani siitä ahvenanmaalaisuudesta jonka ainakin minä olen itsessäni huomannut kasvavan 21 täällä asutun vuoden aikana. Ensiksi koko paikka tuntui miltei Pohjois-Irlannin kaltaisena äärikansallisuusliikkeen linnakkeena missä tuulee ja sataa koko ajan. Nyt tämä on koti ja täynnä rakkaita ihmisiä. Ja sellaisen jalkapallojoukkueen myös yritän pitää pystyssä.
Tämä on , kuten näette Björn Borg. Hän on Ruotsalainen, eikä hänessä ole mitään muuta ahvenanmaalaista kun ystävyys pakallisen miljonäärimme kanssa. Olen nähnyt hänen pelaavan Maarianhaminassa. Laitoin tämän kuvan lähinnä houkutellakseni lukijoita. Ei siinä muuta.
 
 
Tiistai tämä on, niin kun yleensä maanantain jälkeen tapaa olemaan. Koulussa viedään viimeisiä viikkoja ja, esimerkiksi minulla, jolla on hyvin paljon ysiluokkalaisia vastuullani on tavanomaista enemmän aikaa konttorityöhön, ja se on hyvä asia, sillä sitä riittää. Myös jalkapalloilullista kirjoituspöytähommaa olisi muille jakaa mikäli muita olisi. Marjukka kyllä pyytää hommia, mutta näitä minun täytyy valitettavasti hoitaa ihan itse.
 
Joukkuehan lähtee Ouluun huomenna iltapäivällä. Maijun, Kjellen ja Richardin opastuksella toivon mukaan pääsevät sinne ja myös takaisin. Liveseurantaa ihan kuvien muodossa siellä päässä kuulemma puuhaillaan, ja jos näin on ehkä vältyn vielä liian aikaisesta kuolemasta... Ei sellaiseen olisi muutenkaan aikaa, joten toivotaan että striimi löytyy.
 
Nappulajoukkuetta 11 kesäkuun piiritapahtumaan pitäisi alkaa puuhailla, illalla on vanhimman tyttöjoukkueemme vanhemapainkokous johon minut on pyydetty tiedottamaan. Toivon mukaan paikan päällä saan selville mistä pitäisi tiedottaa,mutta vanhana konnana aivan varmasti keksin jotain mistä puhua.
 
Niin. Ei kai tässä muuta. Tai kyllä on, mutta en nyt kirjoita siitä.
Tässä Jenny D pelaa vanhoja joukkuetovereitaan vastaan viime sunnuntaina. Nyt hyvä peli torstaille niin voi lähteä Kiinaan hyvillä mielin maajoukkueen kanssa!
 
 
Huomenna lukijani voivat taas rentoutua, sillä mennään taas ruotsiksi. Rakkaalle vaimolleni lupasin tähän loppuun helpon lauseen jonka ymmärtää: Kissa ei ole koira! Moi moi!

Monday, as we would say if we would speak english

Knowing for sure I willl lose readers by writing in english, not to mention tomorrow, when it will be in finnish, I still want to express my silly feeling of happiness. As I said yesterday, my mind is old, but I can still feel, and I don´t mean only the feeling of hunger. I can feel happiness, although knowing that is a very relative feeling that will fade and be forgotten. As long as there is love and passion, there must also be happiness. Yesterday I was there... Today is monday and things that happen around me are monday things.
 
Monday things are, to mention just a few, coffee in the blue sofa in the teachers´ room, having a minimal group of 5 very silent kids in one of my classes, getting plans for the week changed all the time, which is no real problem, since I had never committed to any of them anyway.
 
This particular monday was planned to be the big grade awarding day. Although the woman who is needed for me to be consulted has strictly told me not to bother her before 13.20. Thant means that things, like writing this silly blog can be done right now. Later on it will be impossible, because after meeting the important woman, let´s call her Ringa-Mari nothing, and I mean nothing can possibly disturb me, because I´m going to be late. Very very late. At least we got a lunch called "Maggans goda gryta". I´ve Always wondered who this Maggan is, but after tasting her many times I must say she was a good woman... At least a warm one...
 
All things that I have to deal with prior to our away game in Oulu on thursday are sort of done... I trust Maiju, Richard and Kjelle to get there and also to bring the team back. If they can perform a decent game of football while up there it´s of course a great plus as well. That´s on the other hand the job of the players... Not much use of either Kjelle or Richard on the field I´m afraid. Not in the womens´ league anyway.
Sofia worked hard yesterday and even got herself a chance to score. Unfortunately she missed the goal by... Not so much...
 
 
As I said yesterday there will most likely be a live stream from the game on thursday. My wife will have to make herself useful and drive Edit to training. She mumbled something like "okeeeej" this morning. I´m not completely sure though if she knew what she was agreeing on. I have the feeling that she quite often just says "oookeeej" or "aahaa" just to make me stop talking. From time to time she surprises me by remembering what she, and even I have said, but you can never be sure when this is the case.
 
I had a phone call from my Chairman a little while ago. He asks me not to create a langague debate concerning Åland United. I´m definately not doing that, I can assure you. Anything that is not written in Swedish might, as we know, cause a riot on Åland, but I will not cause a debate. Everything that is said or written is not pointed at the self rule of Åland or at people not knowing the particular langague. It just happens to be said or written.
 
With this in mind I better go and do something they pay me for... For example finding kids trying to be creative and shout loud at them for that.... Training at Jomala Konstgräs at 16-ish....

Jag är inte för avtrubbad för att känna

Herremintid vad jag känner mig lätt. Jag vet att det fysiskt är länge sedan jag var lätt i jämförelse med mycket annat, men själen gott folk, själen... Igen hävdar jag att få människor, inte ens många av dem som spelar eller följer fotboll riktigt förstår hur på djupet detta går. Vi vann 1-0. Sydney gjorde mål i 86e minuten. Vi vann 1-0. Vi vann alltså 1-0... Och inte bara det. Laget pressade tillsammans, vann närkamper, höll bollen i 8-10 passningars sviter, ibland mer. Publiken var fåtalig, men högljudd. Den stödde faktiskt oss. Min Gud, jag tror faktiskt vi kan vara tillbaka... Tillbaka till det Åland United någon någon gång vande sig att se. Ett Åland United som arbetar hårt tillsammans och till slut vinner... Måtte det fortsätta någon vecka till så vi får in det i blodomloppet. Det här är värt... En skål pop corn, minst.
Raissa och Pille attackerade hårt vid våra många hörnor i första halvlek
 
 
Det är med en oerhörd glädje och stolthet jag sitter här och inte riktigt vet vad jag ska göra av alltihopa. Det är också med en oerhörd halvdan känsla jag skickar iväg vårt lag till Uleåborg utan mig, som ändå inte skulle göra så särdeles mycket nytta, på onsdag. Det ryktas om att matchen på torsdag kväll sänds live... I så fall borde jag få Fru Kickan att föra Edit till träningen och sen kan jag nog hämta hem henne... Det vore naivt att säga att ingen förstår hur jag känner just nu, men det känns så unikt. Ändå känns det som om hela världen är med mig och i övre delen av min matsmältningskanal just nu... Jag vet att det går över, jag bara inte vill att det ska sluta. Livstörst kallar Buddha det. Det som förorsakar lidande. jag kallar det fotboll...
 
Och vet ni vad jag såg då jag kom med Gurkans bil och svängde till vänster upp på Bergshöjden? Där stod, jovisst... Landrovern!!!! Ett nytt kapitel i mitt och mina barns, min frus och alla andra människors liv skrivs i morgon. Nu, i dag, i kväll, sitter jag bara här och är så otröstligt glad...
 
Häj! 

Nu e de bråttom kan du tro, nu e de klippt igen

Eftersom min fru är bland de mest positiva människorna på Jorden sade hon till Edit att det i dag kanske är den varmaste dagen det blir på hela sommaren. Sen for hon iväg, med just Edit för att hämta en kompis och för att åka till Eckeröhallen och leklandet... Sorgen var enorm i går kväll, precis mitt i första halvlek av FA cupfinalen, då det framgick att Smart Park har stängt denna söndag. Det låter inte så smart tycker jag... Själv försökte jag urskilja något av matchen och märkte att Arsenal tog hem en 2-1 seger och Wengers konstiga magi bara liksom gäller....
 
Min vana trogen numera väcktes jag av ett telefonsamtal. Denna gången var det Pale från Honka som undrade om taxin jag lovat dem var beställd till hamnen. Det är den nu! Om en par timmar bär det av till WHA. Mina förhoppningar är att Ted och Maiju, samt Harry som alltid förekommer som en bifigur i Teds berättelser, har koll på kameran, minneskort och skarvsladdar. Jag har utvecklat ett invecklat bil- nycketsystem som gör att jag på onsdag prioriterar Svärmor Röd-Bettan före kollegan Merja. Dessutom ska Fru Kickan klara av att hitta en reservnyckel till Röda-Bettan medan jag lånar Gurkans bil ännu denna kväll. En liten förhoppning om att Landrovern kanske kunde fås i skick inom överskådlig framtid lever kan jag erkänna.
 
Dessutom blev det klippt igen... Mitt hår! Denna gång sattes jag med min nakna kropp, förutom de röda kalsonger jag hade valt för dagen på en stol på vår bakgård. Där skyller Fru Kickan på mitt hår då våra trimmers hela tiden går sönder. Korthårig är jag nu dock och även logistiken hur kalsongerna ska dammas av före jag går in, dock utan att ta av dem, för det får jag inte för henne som vill att de ska dammas av, löste jag... De som kanske ser mig i kväll på matchen ska veta att jag har grå kalsonger nu, under de fina shortsen som Bosse har fixat...
Det var meningen att här ha en bild på mig då jag blir klippt, men eftersom Fru Kickan aldrig vidarebefordrade den kommer det ett annat skärredskap i stället...
 
 
Som sagt. Andra halvan av grundserien börjar i dag. Måtte den goda andan och arbetsviljan vi kunde se snuttar av redan förra veckan och i HJK matchen hålla i sig. Jag tror redan det blir viktigare än mången kanske förstår.
 
Systrarna Mattsson kom lite sent till samlingen i går. De bestraffades med ett dansuppträdande och drog igång en snurrbugg som hette duga. Sen tyckte man att nye tränaren Samuel också borde uppträda och han klämde i med "You raise me up" och ingen kommer att klaga över honom mera. Åtminstone inte då det gäller sång... Om vi inte vinner nu, då vet vi att det inte har att göra med saker utanför fotbollen i alla fall...

En vacker dag, ett vackert spel, men är livet vackert?

Det bara hände igen. Solen började skina och den bara för några dagar sedan klippta gräsmattan skulle kunna behöva sig en genomgång igen. Jag har följt Fru Kickans arbetsplan och dammsugit huset. Fru Kickan är aldrig så glad och tillmötesgående som då det städas, eller just har städats... Det lär inte bli fler barn nu i alla fall, vilket jag alltid brukar vara rädd för då hon är glad...
 
Edit har med stolthet konstaterat att hennes bild, med hennes namn under finns i tidningen. Det var alltså hon som med Samuels kamera tog bilden på honom och mig som vi nu sprider i media. Emilia meddelade i morse att hon boardar. Lite osäker var jag om det var från Los Angeles till New York hon flyger, eller från New York någon annan stans... Tänk om det samma gällde om att inte veta om hon är i Lissabon eller Trondheim...
 
Det mesta jag kan göra för matchen i morgon torde vara gjort. Bara att åka till träningen och kolla vad denna för med sig, förutom det obligatoriska kvällsjobbet. Jag återkommer till vad jag kände i går. Vad skulle jag göra om jag inte hade de här ångestfyllda stunderna varje vecka och varje dag? Skulle jag då bli så där som de säger att man ska vara? En sådan som inser att man själv inte är oumbärlig och som prioriterar att själv må bra. Tanken på att må bra får mig att må illa, så det släpper vi direkt. Illamående är att må bra för mig! Bara fatta och acceptera, eller så inte men så är det i alla fall.
Här kände jag mig ganska glad och tillfreds i torsdags efter matchen. Det syns väl? Nu ser jag också var pennan jag sökt sedan i torsdags kan vara att finna, kanske...
 
 
I kväll är det också den mest mytomspunna idrottstävlingen i hela världen. Herrarnas FA cupfinal på Wembley. Så många är historierna och så många är de öden som lagts i anslutning med dessa matcher. Fru Kickan försökte låta som en vanlig fru i dag och sade att jag bra kan se den om jag bara beter mig väl före... Som om det skulle hänga på det... Men precis som jag ibland vill få tro att jag är logisk, rättvis och rationell kan hon väl få känna att hon är något av en Fridolfs Selma i alla fall... Men FA cupfinal mellan Arsenal och Chelsea blir det hemma hos Virtas på Bergshöjden i kväll.
 
Gurkans bil är laddad. Jo, Gurkans bil. På grund av, eller tack vare ett väldigt invecklat avbytarsystem som inte tarvar att förklaras här, kör jag alltså Gurkans bil denna helg. Tack till henne, Röd-Bettan och alla andra som förser mig med kördon.
Här är igen en sådan där gruppkrambild. Detta är inför HJK matchen på torsdag, därav de lila bortadräkterna. Vi som kramas är liksom de som bildar en stor del av det vackra, det stressiga och det alldeles outhärdliga i mitt liv. Jag skulle i samma svep gärna vilja, av samma orsaker visa gruppkrambilder av min familj eller av skolklasser, grupper, eller kolleger.... Jag har dock inga. Var snälla och skicka så kommer ni med ni också.
 
 
Vad om vi inte vinner i morgon? Ja... Vad sen då? Jag skulle vilja säga att vad om vi vinner?! Dessutom vill jag redan nu tacka alla de fem (5) JIK medlemmarna som hörsammat vår kallelse och kommer på matchen såsom inbjudna gäster...
 

Då livet nästan hinner i kapp

Då jag för en stund sedan satt ute i en solstol och såg Fru Kickan ligga med magen i vädret och hörde Edit läsa nonsenstext som hon till vår förfäran skickar till någon med telefonen och jag kom fram till att kvällens program är att se på Gladiatorerna med Edit, då kändes det delvis som om jag är en vanlig Pappa, delvis som om det måste vara något jag glömt.
 
Som den ivriga läsaren vet kom jag alltså hem sent i natt och var hoppfull efter en 0-0 drabbning. Redan det kunde ju vara tecken på mental sjukdom, men jag tror det är okej i detta fall. Fullständigt utmattad somnade jag i Rufus säng då min egen var rätt upptagen. Några timmar senare väcktes jag av Margitha som ringde från Vikingahallen och undrade om hon väckte mig. Jag informerade henne om att det gjorde hon. Sen messade Edit och undrade var jag var, eftersom Fru Kickan smitit på jobb utan att väcka oss. Så började den fredagen.
 
Nåjo. En del skrivande har det väl blivit, samt själavård för sårade medarbetare. Inte lätt att göra det man ska då det liksom på riktigt förväntas att man ska det... Nåväl. Nu sitter en hel del på plats, åtminstone tillfälligt. Den där målvaktstränaren skulle ju vara bra att få klart bara...
Den här bilden sändes till mig på facebook i dag. Tydligen hänger den, som ju togs i går kväll i Åbo, i dag på Viking Graces vägg. Jag hade ingen aning att Maiju log. Hon lät inte som det då hon pratade...
 
 
Nu har vi då sajnat Samuel som assisterande. Jag tror och hoppas att det blir riktigt bra. Bastun är på. Solen skiner. Pyttipanna är ätet. Fru Kickan ligger och hispar över att Edit inte ska slå ner saker. Emilia ska flyga till New York. Linda kommer om nån vecka. Rufus ska sova i Jomala meddelar han. Edgar Vickström rycker in som speaker på söndag... Vad kan där finnas som jag måste göra nu då? Jag kom just på mig med att få nervösa ryckningar av att ha allt på plats... Träning i morgon och sen kommer vi väl att slå Honka bara för att det ska bli helt surrealistiskt bra...
 
Nu kom jag på att jag borde lägga alla vitsord till alla elever i alla grupper och att en införtext för Honkamatchen ska skrivas. Skönt egentligen. Jag kommer att bli världens sämsta pensionär... Men nu i bastun! Lugn Fru Kickan. Jag går NU!

Lite bättre faktiskt

Eftersom denna dag inte bjöd på så värst mycket internetkontakt alls blev det ingen rapportering från min sida över huvudtaget. Nu är jag hemma. Klockan är lite över 2 och snart ska vi upp för att bocka av fredagen. Det blir faktiskt lite spännande att vänta på kan jag lova, inte bara för att Edit och jag ska vara ensamma hemma, vilket vi inte ens kommer att vara hela tiden... Det ni...
0-0 borta mot HJK. För tio år sedan skulle ÅUs Sportchef, om man haft nån sådan på den tiden, Fellis använde aldrig benämningen, gladeligen offrat en vital kroppsdel för ett sådant resultat. Nu var detta den andra oavgjorda på de 11 senaste mötena. 6 har ÅU vunnit och 3 har gått till Klubi.
 
 
Jag måste ändå säga att det i stort kändes bra. Det såg bättre ut än på en tid faktiskt. Det känns att laget och spelarna kan vara på gång. Det behövs sannerligen för att krypa upp till den övre slutserien nu då serien vänder, som det heter så fint...
 
Sen fick jag mig veterligt att jag ska skaffa en speaker till söndagsmatchen också. Finns det nån där ute som vill vara, hör av er. Karring? Du har ju ställt dig till förfogande i ur och skur, men alltid sedan fegat ur. Nu på söndag? Din chans att skina!!! Hör av dig!
 
En delegation släktingar sågs även, nära den åländska delegationen som i sin tur mest hördes, både på läktaren och sedan i bussen. Isak fick sin 7 års present, jag hann slänga en par ord med syster Malin och min Far, samt vinka åt Nisse. Sen kom en väldigt brysk och arg tant och slängde ut dem från läktaren...
 
Nu natt!

Aj att jag ska ta det lugnt bara

Det är häftigt då vågorna slår högt.
 
Egentligen har jag varit bra idag, hittills. En väldigt viktig pusselbit har fåtts på plats och en annan hoppas jag få fogad under de närmaste dagarna. Jag fick till slut också möjlighet att producera ett spelprogram för Elevrådets fotbollsturnering, något som inte alltid är så lätt och som varje år förundrar mig att vi faktiskt ror i land. Det blev klart. Och lärarna går in i slutspelsfasen, som vi brukar önska. Mat-Inger säger att allt går så bra med matarrangemangen. Jo, det har varit riktigt bra av mig, måste jag säga.
 
Men är det inte det ena så är det det andra.
 
Två saker som kommit i ansiktet i dag.
1. En påminnelse om att det faktiskt finns sådana som har andra uppgifter också och inte bara kan släppa allt för att göra det jag ber dem om. Nej Grattis! Är det sant??? Det hade jag aldrig trott. Tänk att jag ber någon om något som den personen faktiskt ansvarar för! Va fräckt av mig!
 
2. Eftersom klasserna på slutet skulle arbeta under ledning av experter på ungdomar och inte oss lärare (!) blev min uppgift helt enkelt att städa klassrummet som experterna hade lämnat, åtminstone mitt klassrum som en svinstia. Kanske det är så där det förväntas se ut då man haft ungdomar på riktigt... Vad vet jag?
 
Nu bär det av på träning. I väntan på annat ska jag få toffla lite bollar på Marjukka. Ann-Sofie spelar match med B-flickorna. Sen ska jag kolla om de som är ansvariga för läkarväskan har gjort vad de ska. Om inte är jag i pisset i morgon i Helsingfors... Men kanske de har andra uppgifter också så de inte bara hinner göra det de ska... Stackrarna....
Så här såg jag ut för några år sedan. I morgon match mot HJK igen.
 
 
Aj jo. Sen har man också tyckt att vi borde ha ett stormöte för att diskutera den åländska flickfotbollen... Kanske på sin plats, igen... Det första vi borde göra vore kanske att arrangera det möte om den åländska flickfotbollen som aviserades på ÅUs vårmöte av IFK Mariehamn. Eller kunde vi kanske ha dem på samma gång? Va visst ja ju...

Det kom ett brev

Det är sällan man får riktiga brev numera. I dag fick jag ett av de allra mest betydelsefulla jag någonsin fått. Ingen skugga över sådana som mottagits i yngre år med mer personlig text som inte ska citeras här och så vidare, men dagens brev berörde ordentligt, det också!
Ett sådant här riktigt brev, med kuvert och frimärken och allt låg i postlådan då jag kom hem från jobbet.
 
 
Det som stod i brevet var något som jag skulle vilja dela med mig med alla, men eftersom brevet var anonymt kan jag bara citera några rader, samt önska att få veta vem det är som skrivit så jag och hela Åland United kan få uppmärksamma personen och prata lite mera. Brevet är skrivet på rutigt papper med en skrivstil som gör gällande att det är en lite äldre person som författat. Jag citerar här de två första styckena, som dateras till söndag eftermiddag:
 
"Med sorg i hjärtat vill jag sända några tankar till laget jag älskar och älskat i snart 10 år. Ni har gett mig oerhört mycket glädje och nöje och spänning under alla dessa år.
 
Men nu klarar jag snart inte mer att se matcherna, blir så upprörd att det inte är bra för hjärtat. Vad kan jag göra för er? Tyvärr ganska lite. För gammal, för fattig. Återstår att visa intresse för ert spelande genom att närvara på matcherna."
 
Efter detta följer två sidor tankar och råd från personen som skriver precis vad han/hon känner. Allt avslutas med hälsningarna: "Kom igen! Go ÅU go! Vi  ger inte upp! Med fotbollshälsning"
 
Jag blev oerhört berörd av brevet. jag trodde sådant här bara fanns i Italien typ... Vem brevskrivaren än är så förtjänar denna person all kärlek och all smärta jag och de andra runt klubben känner finns till för just honom/henne och de andra som älskar Åland United. Jag vill gärna att folk som läser detta, om ni känner personen som kan ha skrivit, uppmana denne att ge sig till känna. Jag vill visa att vi bryr oss! Någon gång sade jag att om det så bara finns en enda åländsk damspelare som vill bli elitspelare är det värt all möda att upprätthålla Åland United. För varje sådan här supporter är det ännu mera värt. Nej, vi ska inte ge upp, jag lovar!!!
Hälsningar från vårt kök. ÅUs Sportchef och en liten IFK spelare...

Att vara på pottan

Denna förmiddag har jag varit med om en i mitt tycke bisarr föreställning som på samma gång kör Eurovisionens slogan "Celebrate diversity" med framgång. Hela skolan har mer eller mindre stått stilla för att åk 9 har matematikprov. Varje klass, samt olika speciella mindre grupper låses simultant in i olika klassrum oavsett vad de är schemalagda för. Under extremt högtidligt hemlighetsmakeri utför sedan åk 9 var för sig ett repetitionsprov där allt de förväntat ha lärt sig under hela högstadiet testas. Detta är ingen lek. Detta är gravallvarligt och allt annat som skulle ha försiggått inom de olika andra ämnen som var schemalagda för niorna denna förmiddag står tillbaka, för att aldrig mera kunna göras. I morgon är niornas sista schemalagda skoldag och då har man tyckt att de kan ha temadag i fem timmar. Jag var kommenderad till övre våningen för att sitta med 9F, så jag skulle ha tillgång till en matematiklärare. En av de strikta instruktionerna på papperet jag fick att följa var att INGEN, absolut ingen får lämna klassrummet under provtillfällets gång. Inte ens för toalettbesök. "Har ni alla kissat?" var väl det mest relevanta att fråga innan vi började...
 
Jag fick en synpunkt från en av matematikkollegerna då jag lite uttryckte min förundran över all denna hets kring detta provtillfälle. "Ni kunde ju ha likadana prov i historia och religion också. Så kan ni ju testa vad de minns från alla tre år." Är det värt att nämna att hela undervisningen, bedömningen och även utvärderingen av elevernas kunskaper baserar sig på just vad de lärt sig under tre år och äger rum under de schemalagda lektioner vi har med klasserna, utan att stanna upp all annan verksamhet i skolan? Jag åtminstone har aldrig heller hindrat någon från att kissa... Men, we are celebrating diversity. Vi är så glada att ni finns där på övre våningen. Vad skulle vi annars ha att fnissa åt här i den nedre?
 
För att vara allvarlig förstår jag ju att vi måste tillgripa olika metoder, eftersom vi är olika pedagoger. Jag förstår också att vi måste ha respekt för varandras metoder. Sen tycker jag att vi även ska kunna håna och kränka varandra så där inom ramarna för familjen och så att god smak stannar i munnen och ett läge för kontring alltid ska finnas hos den utsatta.
 
Till slut, under textens första halvlek. Två saker om skola baserat på två tidningsskriverier. 1. Att en rektor höjer vitsorden för en klass då han anser att ämnesläraren gett för låga betyg: FEL! Lärare ger betyg. Rektorn övervakar helheten! 2. I Sverige borde man, enligt Expressen visst (?) förhindra att lärare fuskar vid prov. Alla prov ska gå samtidigt och lärarna ska inte ha tillgång till frågor eller kunna hjälpa elever med dem: OH MY GOODNESS. Undra på att det där landet snart inte kan annat än vinna ishockey VM. Låt lärarna vara lärare och skit i resten ni!
Den här gruppen, som Sofia Södergårdh har fångat på bild, har gått sina skolor i olika länder och olika kulturer. I dag spelar de fotboll tillsammans. Just kring dessa rivs också min mage och de delar av kroppen som funkar i smådelar för tillfället. Jag hoppas, hoppas att vi kan få klart med en assisterande tränare, kanske redan i kväll... Målvaktstränarfrågan är dock oerhört svårlöst. Hoppas och ber till allt som kan bes till att få också det på grej. Mycket kan jag, men inte det. Jag har till och med blivit petad som målvaktsuppvärmare under säsongen 2012... Jag fick komma tillbaka senare, men jag anser att redan denna merit gör gällande att jag inte ens ska tänka tanken.
 
Skäll får jag också. Herr Landshövding uttryckte sitt missnöje under söndagskvällen och nu har Pille klagat över att jag skriver om att Isabella är i landslaget men inte hon. Jag kommer att skriva om Pille också bara hon meddelar mig vad hon blivit uttagen till och när. Med Herr Landshövding gick det lättare. Jag sade att allt var mitt fel och att jag skulle åtgärda det omedelbart. Sen blev det bra. Fint va?
 
I kväll, då Åland United har träningsledigt, ska vi ha kvällsmöte i skolan. I går somnade jag i solstolen utanför garaget och väcktes av Edit som meddelade att Lilla Aktuellt just tog slut. Ojsan... Inte många barn blir till på det sättet och det kanske är bra om man tänker efter lite.... Då jag ombads beskriva mig själv i ett formulär skrev jag "päronformad och snarkar". Kanske ganska rätt det med...

Då timmar blir veckor

En tung helg, då jag nu på måndagsdagen har lite dåligt samvete för att jag säkert var lite vresig hemma, förlåt Fru Kickan och Edit som var där, märker jag att jag hade rätt. Ingenting förändras och allt går vidare hela tiden. Alla åt olika håll och det enda som gäller är att göra det bästa av allt det man har.
 
Morgonen började med ett redan för en tid sedan bestämt besök i Steel FMs morgonstudio. Jag förundras och på samma gång förtjusas av Peters spontana pratande. Det gäller att vara med så man märker då han sänder och när han inte gör det. Så mycket personligt pratade vi under nyheterna, reklamerna och musiken han körde. Sen fick jag förstås öppna lite kring varför Åland Uniteds spel inte riktigt har lossnat och hur det riktigt ligger till med Craig affären. Det första har jag ingen klar åsikt om då jag ju inte varit direkt inblandad, men jag känner att jag borde ha nåt att säga i alla fall, i den andra frågan fick jag en gång till sagt att jag är ledsen, men att allt fokus, helt på riktigt är att finna en lösning för fortsättningen. Så naiv att jag tror att vi har ersättare på plats i dag på träningen är jag inte, men som jag hoppas att det går kan vi ha en par nya medarbetare redan före helgen.
Peter sade att jag var mer rakad än han mindes mig och tyckte att jag ju varit skäggig rätt länge. Då jag informerade honom om att jag haft någon form av helskägg sedan före Rufus föddes hajade vi till. Dels för att Peter är Rufus gudfar, dels för att jag säkert har rätt, vilket inte alltid är så fundamentalt självklart, som vi sa... Eller kanske vi inte sa det...
 
 
Här i skolan har jag hunnit presentera hela Buddhismen på 42 minuter för 9C vid deras sista religionslektion någonsin i grundskolan. I matsalen tyckte Mat-Inger att jag ju kunde utse Camilla till sån där tränare, eftersom hon hört mig i radion i morse.
 
Jag sa till Fru Kickan och Edit att vi syns i kväll. Hoppas de förstod att det betyder att jag ämnar stanna kvar över träningen. Det känns som om det är läge för det.
 
En liten rolig detalj, om man nu tycker sådant är roligt, från i går kväll inträffade då jag blev uppringd av Nya Åland. Precis inför hade Craig sänt mig ett meddelande som illustrerade hur han hade nekat precis den journalisten som ringde mig all slags kommentarer. Då jag var i telefon såg jag Craig utanför mitt köksfönster. Han hade varit och överlämnat en väska som han returnerade till klubben. Journalisten fick höra oss prata medan vi stämde av... Sen då Craig gått fick jag igen avbryta intervjun då Pärla knackade på dörren och ville leka med Edit. Jag fick även i direktintervju förklara för Pärla att det inte gick för att Edit just då läste läxor och inte sen efter det heller eftersom hon ska se en film med sin mor... Jag hoppas dessa diskussioner inte kommer med i dagens tidning dock.
 
Just nu inte så mycket mer... Rufus tilltalade just mig som "Pappa" i matsalen. Det var roligt för det var första gången!
 
HJK på torsdag alltså. Men alla brev om Honkamatchen borde ju skickas nu också. Målvakten vår spelar ännu i Adidas...

Att vara kackerlackan

Oavsett vem som var först, det finns både teorier och religioner som har åsikter om detta, vet vi att kackerlackan är den som alltid är kvar till sist. Kackerlackor överlever kärnvapenkrig lärde jag mig då jag var liten och därför har jag alltid sett just dessa djur som de verkliga överlevarna. Vad det sedan är man överlever till är en annan sak. Vad finns där att leva med? Min värld har lärt mig att jag är kackerlackan och att det alltid finns något kvar att leva med och för, inte minst för att det dör om jag dör.
 
Alla som följer med vet att vi förlorade 0-1 hemma i går. De flesta vet också att Craig lämnade klubben i går. Jag kommer inte här att gå in i de turerna och vad som hänt. Precis som jag inte heller har gått in på vad som hände kring Robban, Gary eller Giovanni. Det enda vi vet är att jag var där och jag finns kvar efter dem alla. Det borde få folk att fundera. Om någon undrar vilken min roll i sammanhangen är och ifrågasätter om jag själv gör det, då kan jag säga att, jo jag gör det. Ett ständigt funderande på vad jag kunnat göra annorlunda fyller upp min själ så gott som dagligen, gällande dessa människor, men också gällande mycket annat. Ett råd från en annan av mina Huvudtränare (And now, next job!) är egentligen det enda och bästa råd jag fått. Det hjälper mig att vara kackerlackan.
 
Trots att mycket, mycket känns tokigt på det personliga planet blev jag inte ens överraskad då min första reaktion på nyheten om att Craig lämnat oss var, hitta en ny! Jag kommer aldrig att hitta en ny Craig, precis som vi inte haft en ny Robban, Gary eller Giovanni, eller ens en Marke eller en Steve, för att inte tala om Vesa, Mathias, Kari, Kåke och vilka andra vi nu haft med oss under åren som gått. Vi har bara Maiju, mig och buspojkarna. Nu ska vi fylla på med någon eller några som kan ge sin egen input till den värld jag håller samman med, som det känns min vilja och mina tårar. Jo, jag har gråtit några nätter, både nu och under åren som gått och jag lovar att det inte är slut med det nu heller!
 
Då blir det ibland så fint med en Edit som är så glad att hon fått chipspåsen på matchen, eller som utbrister "Wow va han är snabb!" då hon ser Rufus springa på TV. Det är bra med en Fru Kickan som mitt i allt minns att Edit ju ska på kalas och drar iväg med full fart. Det är bra med en Rufus, en Emilia och en Linda som alla har sina helt egna grejer och inte alls bekymrar sig över det jag gråter över. De behöver inte vara kackerlackor. De är sina egna!
 
HJK på torsdag och sedan Honka hemma på söndag. Jag kommer att vara där, för att jag ska det... Om någon kan döda kackerlackan eller förklara den skyldig och ogiltig kanske jag inte är det någon dag. I så fall är det kanske rättvist!
Sen till slut en helt omotiverad bild. Dessa Hanson Brothers kopior ska säkert gå på bronsmatchen i Köln i dag. Bra för dem!

Inte alltid roligt att vara en rolig farbror

Svåger Linus dök in, efter att ha sprungit 12 kilometer. Aj 12 kilometer?! Bra för honom. Hans barn leker och sover i min närhet utan att egentligen påverka det jag gör alls, men det är roligt att de är här.
 
Jag är väl inte riktigt i toppform, men ska försöka driva mitt jobb som rolig gubbe på bästa möjliga sätt. Livet händer och bara mal på omkring mig. Det som gäller i dag är matchen mot Ilves. Gud och hans skapelse ska veta att denna match och allt som händer kring den hör till de tyngsta helheterna jag varit med om och då har jag ju nog varit med om en hel del... Hittills... Jag kommer att göra mina roller och alla andra gör sina. Det låter hur enkelt som helst det.
 
Sedan har Rufus och hans lag kommit till final i Stafettkarnevalen också. Klockan 16.40 löps finalen för dubbel svensk stafett för högstadiernas genusmixade lag. Laget hans hade femte bästa tid i försöken och kommer de femma slår han farsan sin, som som bäst var sexa i Stefettkarnevalen i högstadiet. I gymnasiet kom vi fjärde sen... Det sänds ju direkt på Svenska Yle och jag får se hur jag ska trolla för att få se det direkt. Våra flickor är också i final på 4x100meter, men jag vet inte när den går...
 
Fru Kickan tittar in genom fönstret. Just nu är hon faster och tränar väl inför kommande vinter själv genom att dra en barnvagn fram och tillbaka medan hon äter en banan. Sådant händer också här.
En sådan här bild dök upp på nätet. Våra F04or har spelat i Sverige och fått 1-1. Också där pågår livet och jag har inget med det att göra fast jag ju visst har det.
 
 
Och jo, jag vet att Finland möter Sverige i ishockey VM i kväll. Jag hoppas få känna mig vanlig och tycka att det är viktigt sen då jag kommer hem i kväll. Just nu är det så mycket som är viktigt att ingenting riktigt blir det... Utom Rufus stafettkarnevalsfinal och idén om att Ilvesmatchen är det som gäller...

Vore skönt med lite fotboll...

Hej vad det går. Rock´n´Roll heter ju så för att det skakar och rullar. Lite som vardagen här hos oss, eller åtminstone för, jag höll på att säga Lilla mig, men låt oss lämna "Lilla" för att få det mer sanningsenligt... I dessa dagar är det inte mycket som sitter säkert på sin plats.
 
Här i skolan är det igen dags för religiösa sekter och Lunarerna samt Googlisterna sliter på och så finns det ett gäng som inte riktigt vet vad de är. De kanske är närmast sanningen då. 9orna utmanas genom att komma fram med saker som borde ha undervisats av mig under deras tre år och detaljer som hur många hästar som dog under 1a världskriget och mer detaljerad fokus på Hitlers testiklar har hittills framförts... Det känns som om jag ändå täckt in en hel del med tanke på dessa.
 
7A parlamentet har nu röstat och av 15 motioner godkändes 3. Alla manliga ledamöter, som visade sig vara i majoritet och därmed vann röstade för att alla toaletter i skolan måste förses med två luftventiler. Undrar om detta berättar något om förhållandena på toaletterna och skillnaden mellan deras användning ur genussynvinkel. Sedan röstade man också igenom att jag är skyldig att sätta igång den flygande leksakskon i klassrummet under varje historielektion. Viktiga saker. Det kanske intressantaste beslutet, så här på allmännivå var den förkrossande 16-1 majoriteten för att tidigarelägga skoldagen till 8-14 istället för nuvarande 9-15. Något för forskare att begrunda då detta ju går tvärtemot vad de kommit fram till att barn borde tycka, eller göra...
19 flickor tränade i går kväll då Isabella dök upp på träningarna för Edits lag. Då vi vet att 5-6 var frånvarande och att det finns omkring 30 flickor till i dessa åldrar som spelar organiserad fotboll känns det helt okej faktiskt, för stunden. Vi alla vet ju att allt, speciellt damfotboll, är ett ständigt släckande av bränder och att katastrofen ständigt ligger bakom hörnet. Vill man ha en lugn och harmonisk tillvaro, då ska man hålla sig långt borta från damfotboll. Vill man däremot verka för att flickor får en möjlighet att utvecklas och bli starka kvinnor och en del av världens största gemenskap, då ska man absolut engagera sig. Det är det värt. På riktigt ett litet steg för människan, men ett stort steg för mänskligheten.
 
 
Sent i natt rapporterades att Emilia och hennes delegation kommit fram till Los Angeles. Linda som tog emot dem skrev till mig en stund före de kommit ut och Emilia skrev inifrån var de nu var. Sen hade det kommit en bild under natten.
Mina två äldsta döttrar tillsammans i Kalifornien. Eftersom Rufus åker iväg till Stafettkarnevalen förklarade jag i morse för Edit att hon blir det enda syskonet som är hemma på Åland i kväll och i morgon. Hon hävdar dock att Lilla Blobben också är här så hon är inte helt ensam. Dessutom vill hon åka till USA och även gå på Åland Uniteds match i morgon... Mycket att tänka på för Fru Kickan där...
 
 
Sen hörde jag att den hatade Marjamäki lett Finland till semifinal i amatör VM i ishockey. I morgon kväll ska vi möta Sverige. Då hinner man väl hem till andra perioden eller nåt. Hoppas vid Gud att inte fotbollspubliken stannar hemma på grund av det där... Man hinner nog hem! Helt på riktigt!!!
 
Sista smörjelsen i kväll på WHA. Sen matchhelg, hemma, som vanligt höll jag på att säga...

Uttryck

Torsdagen planar ut så här på förmiddagskvisten efter utsökt potatis och lök (?) soppa, samt ackompanjemang utav ost- och korvsmörgås. I går blev det lite körigt, för att använda ett slitet uttryck som inte alls beskriver hur det var, men jag varken hade tid, lust eller ork att skriva nåt annat än det jag måste skriva. Därmed ingen bloggtext, vilket i och för sig inte gör varken från eller till i världens gång.
 
Det är mycket fråga om hur man uttrycker sig och vem som får uttrycka vad, tycker jag... Ofta utläser man allt möjligt från hur någon uttrycker någonting. Då jag läste att landskapet ska ordna ett seminarium där den åländske mannens mående ska dryftas kom jag osökt att tänka på att vi antagligen skall anse oss må dåligt av de förväntningar på maskulinitetsnorma roller vi känner att vi måste bära. Vad om jag säger att jag själv inte alls mår dåligt av att vara maskulin, samt att på samma gång vara kvinnan i vårt hushåll, till andra delar än städning och tvättning? Jag tycker inte det är en belastning att ha en snopp samt vara utrustad med de gener som biologiskt gör mig till man och ett beteende som socialt sätt förknippas med sådana. Däremot kan jag också säga att jag nog inte förväntar mig att andra med snopp, eller utan snopp, inte för att jag brukar kolla så noga på just den detaljen i vardagslivet, ska bete sig på så speciellt utpräglade sätt. Dock är viss kunskap i kultur och tradition en ganska tacksam egenskap som hjälper mig att ofta, inte alltid, förstå varför någon gör på ett visst sätt eller uttrycker sig som han eller hon gör. Det är som jag brukar runda av åk 9s religionskurs: "Det finns ingenting konstigt, bara olika". Sen vet vi alla att det visst finns konstigheter. Men dessa är alla olika beroende på vad som kan anses konstigt i alla olika förhållanden... Kort sagt. Tjafs och paller!
Sofia Södergårdh har här försett oss med en bild som onekligen ger oss ett diskussionsämne om vi orkar. Pille, som bevisligen avskyr då man påminner henne om att hon är född i Sovjetunionen förstärker här sin hälsning som vi brukar fnissa åt vid spelarpresentationerna. Om man vill kunde man göra riktig parodi och även skapa negativ politisk debatt med denna bild. Alla utom Pille skulle dessutom förstå vad vi pratar om. En härlig bild Sofia. Jag tror resan till Helsingfors nästa vecka är räddad!
 
 
Edit klarade sin hästvecka galant. På tisdagskvällen avslutade hon med dansgala. En som verkligen levde sig igenom dansgalan var Emilia. 24e gången och den sista som det nu verkar.
Den här bilden, som både visar Edit och Emilia i scenkostymer får på samma gång uttrycka generationsskifte. Edit är här lika gammal som Emilia var under sin första vårshow. Om 11 år är det förhoppningsvis inte en 7 årig lillasyster som hänger på henne. Kanske ett syskonbarn... Vet inte vad Rufus tycker om den tanken...
 
Emilia var otroligt emotionell efteråt och jag förstod att det hon kände var det samma som jag själv gått igenom vid vissa tillfällen. Ungefär i hennes ålder spelade jag min sista match i A-juniorerna med ett gäng som grovt sätt varit det samma som hållit ihop sedan 13 års åldern. FinnPa tog storstryk mot Reipas. Matchen nämns faktiskt i Jari Litmanens biografi. Då vi kom till omklädningsrummen hade vår före detta tränare från C- och B-juniorerna hängt upp en skylt på vår dörr där han bjöd till sammankomst senare under hösten. Jag bröt samman minns jag. Känslosamt var bara förnamnet. Emilia kände säkert ännu djupare på tisdag och hon hade Joel med sig som stöd, vilket var bra.
 
Jag vet, med erfarenhet av livet att dessa stunder kommer. Jag vet också att dessa stunder aldrig försvinner ur ens sinne, men det kommer nya stunder. Jag funderade och kom fram till att jag minns mina sista matcher. Den sista för ÅIF i Borgå, den sista för HJK/JPK i Idensalmi, Finnpa där på Bollplan, Gnistan i Kokkola, IFK Mariehamn i Mariehamn mot EIF och sedan då JIK på Vikingavallen. Efter det har jag spelat för IFKs veteraner, men fast jag inte gjort en match på 10 år har jag liksom inte slutat. Även som tränare minns jag de sista matcherna med de flesta lag jag haft. Det jag vet är att de aldrig kommer tillbaka men att det alltid kommer nya matcher. Emilia, håll minnena med dig och jämför inte dem med dem du får framledes! Edit har allt framför sig och kommer att ha stor hjälp av också dig.
 
Linda hörde av sig. Hon är på väg till Los Angeles här nåt tag för att ta emot Emilia och hennes kompisar. Rufus tittar in här hemma en dag efter Sverigeresan och i morgon bär det till Stafettkarnevalen. Fru Kickan är på gott humör märker jag, för hon messar vad hon köpt i butiken. Just att ha köpt i butik brukar göra henne glad och uppspelt. Edit har dansexamen och sedan fotbollsträningar. Jag lunkar på som vanligt och ska på lördag hoppas på mycket publik, samt en lyckad tillställning för vårt lag mot Ilves på WHA. I går var jag med hela träningen och deltog till och med lite mer aktivt än jag brukar. Det i sin tur gjorde mig mer harmonisk, så det var bra att jag åkte dit.
 
Anders-fysio har senarelagt lagets behandlingar i dag. Han vill se ishockey säger han. Tönt säger jag!

Den vackra organisationsläran

Jag brukar säga till just då nickande, men troligen i det långa loppet totalt ointresserade kolleger, att den enda fortbildningen vi behöver för vår personal är organisationslära. Vem bestämmer vad och när?! Dessutom en grundkurs i demokrati och hur opinioner bildas och framförs och sen är det klart. Visst är det fint med inspiration om hur man använder Ipads, avslappning för nacken eller positiv elevsyn med vart annat. Ändå hamnar vi alltid tillbaka till den eviga diskussionen om saker som antingen är bestämda, eller som inte kan bestämmas av dem som talar, eller ens vidtalas... Men stort underhållningsvärde har det!
 
En skola måste ju vara det enda stället där man högljutt debatterar huruvida pingisracketar ska förvaras i lärarrummet eller i Magister Svibergs klass. Magister Sviberg själv har erbjudit sig att ha dem i sitt klassrum för att alla inte ska springa in och ut i lärarrummet. Men då Magister Sviberg inte är på plats? Ska då andra behöva släppa in folk i klassrummet för att komma åt pingisgrejerna? Magister Sviberg har i enkelhetens namn uppmanat de unga studenterna att be någon öppna om han inte är här, men man får också säga nej om man inte orkar... Rätt enkelt va? Diskussionen kan sedan, i Magister Svibergs frånvaro, börja handla om varför studenterna alls ska spela pingis, trots att man en annan dag tycker att det är jättebra att det finns något för dem att göra under icke lektionstid. Härligt är bara förnamnet!
 
Dessutom diskuterade man ivrigt om varför Falafel presenteras som vegetariska köttbullar, då de de facto inte är köttbullar, utan vegetariska bullar. Igen frågor större än livet och Mat-Inger som bara serverar dem, inte jagar, lagar eller planerar dem talas om som om hon gjort något riktigt tokigt, fast ingen ens hört henne säga köttbulle. Men jag håller med. Inte om Mat-Inger, hon gör sitt jobb hon, men om det andra. Varför inte bara säga falafelbullar om det nu inte innehåller kött?! Basta!
Lagets minibuss är sönder. I går då jag uppenbarade mig vid lagsamlingen möttes jag av gestikulerande händer och bekymrade ansikten. Minibussen startar inte, igen... Eftersom hela gänget, med hopskramlade bilar var på väg till Geta blev det för mig att åka till biluthyrningen där man suckade men var vänliga mot mig "för jag kör ju inte bilen, bara är satt att ansvara"... Det troliga är nu, fick jag veta i morse under träningen av Vikke, att det finns nåt litet fel i bilen som de kommer att försöka fixa i dag... Transporter är ett problem för oss, men bilden här ovan visar att allt nog går om man vill...
 
 
Jag hittade i morse de två försvunna matchbollarna, som inte överraskande hade lagts i säcken med träningsbollar. Ett antal av bollarna som det tränades med var inte så värst väl pumpade. Jag gjorde vad jag kunde och hann tillbaka ungefär tills träningen avslutades och det var dags att glida iväg till skolan. Även här finns det olika organisationella lösningar. Antingen skapar vi ett system om hur någon alltid går igenom bollarna och pumpar de som behövs före varje träning (sådant som jag gjorde i många år), eller så gör man som föreslogs. Man tar bort de som inte funkar och skaffar nya... Det blir i så fall jag igen. En liten fundering vore om det kanske kunde vara någon som har hand om bollarna, vilket jag inte har haft annat än de som finns i laget och de som finns för match, sedan förra säsongen, som skulle se över detta? Bäst kanske att inte rådda för mycket utan att bara skriva repliker för radioreklamer och komma överens om korvsorter som andra sedan ska sälja eller nåt...
 
Elev Ks föredrag lämpar sig inte för kvinnor och barn och eftersom det bara fanns sådana på plats får det skjutas upp till ett tillfälle då dessa inte är närvarande... 
Efter skoldagen och träningen i Hammarland är det dags för Grande Finale. Så här såg det ut efter förra gången. Få se om detta är sista gången de uppträder i samma show, eller om det kan bli repriser och uppföljare i någon form någon gång.
 
 
Sen ska det buffas ishockey mot Kanada också i kväll förstod jag. Nu, då jag blivit uppdaterad i taktiken ska jag titta på det hela med nya ögon, om de hålls öppna alltså...

Ny start på allt som fortsätter

Måndag morgon brukar vara ett begrepp fyllt av ångest, förutom för mig som ju till lust och leda framhåller att det är min favorittid på veckan. I dag var jag ganska trött måste jag erkänna då Fru Kickan iklädd BH böjde sig över mig och meddelade "GOD MORGON!" Jag tror att jag somnade under tredje perioden i går kväll och sen igen då förlängningen släpptes ned. Sen minns jag att jag vaknade när Finland gjorde segermålet och så stod jag upp under Vårt Land, men mera i dimmornas dal var vandringen nog, inte bara för ishockeylandslaget...
 
Morgonen kom emot med allt det innebär. Kallelseberev till llves, feedbackbrev på mitt feedbackbrev till domarhögkvarteret (man ger mig rätt! Kors i taket!!!), förberedelse för radioreklam om Honkamatchen, annonskorrektur, först fel sen rätt om Ilvesmatchen, Honkaannonsen kan ej korrekturläsas ännu eftersom Lelle inte har underrättat mig om vem som står för huvudvinsten och jag inte har dealat med Dahlmans om korvsort ännu.... Borde väl göras i dag eller nåt... Sen har det varit lektioner om hemliga katolska brödraskap, hinduistisk syn på universum och just nu ett samlingsheat med nior som är närmast hysteriska för nåt prov de ska ha nu igen tydligen.... Även Rufus har jag sett, först ätandes hamburgare, sen ropandes något med de andra tuffingarna i korridoren. Förutom att vara cool var jag ganska lik honom i den åldern, tror jag...
Vad vore Åland United utan Kjelle? Detta är en retorisk fråga som jag ej tänker besvara. Här ser vi honom under uppvärmningen inför JyPK matchen nu i lördags.
 
 
Maiju tänker ordna nåt specialevenemang med laget i dag. Hon säger att man inte bara kan komma och gå som man vill i kväll. Det betyder tyvärr att jag tar mig till samlingen och sedan ägnar jag kvällen åt att sortera upp de bollar som ännu är osorterade efter helgens bollspektakel, transporterar dem rätt inför i morgon och sen... Ja, hänger jag kanske de reklamskyltar som ännu är ohängda, likt tonåringar...
 
Nu har nåt pucko (jag) bestämt att 7As klasslöpning, alltså sponsorlöpning för att få in pengar till klasskassan ska gå av stapeln nere på Jomala konstgräs inkommande lektion. Precis dagen då mitt tidtagarur slutat funka. Blir att improvisera och hålla tungan samt pennan rätt då varv ska räknas för 16 väldigt olika motiverade 13-14 åringar. En dam har fått i uppgift av sin sponsor att inte springa mer än fem varv dessutom... Detta är en helt ny form av sponsorering som jag undrar hur skulle passa inom till exempel Åland United.
 
Emilias sista två dagar i Ålands Musikinstitut är på gång. Hon kom in i går fullt sminkad och ville träffa sin apunge. Jag utgick från att hon menade Edit. På tisdag är det dansgala och sen ska fröken till Amerika och träffa största syrran sin. Apungen själv laddar om och kör i kväll generalrepetition och i morgon dansgala. Den andra och på samma gång sista gången som dessa två systrar Virta dansar på samma gala, åtminstone av denna sort.
Här är laget som blev duktigt uppsnurrade av Hammarby, men ändå tycker att fotboll är roligt! På torsdag skall ÅU spelare vara med på träningen såg jag. Få se vem som kommer...
 
 
Det verkar ordna upp sig inom flicklagen. Tanken att man måste ha jättemånga spelare för att kunna spela en fotbollsmatch är sålunda lite fel att fotboll ju egentligen är tänkt att vara 90 minuter. Om man då lärs att man ska bytas ut och in var femte minut ännu i tonåren blir det inte mycket då man är äldre...
 
Sen fick jag också äntligen en förklaring till Lauri Marjamäkis taktik som folk svär och gråter över. Ishockey har en logik och nu förstår jag vad som menas. Jag har dock svårt att tro att alla som skriker över taktiken själva förstår vad de menar. Lite som gällande de flesta saker här på Jorden...

Glad Morsdag samt lite kort o vad jag tycker om olika saker, såsom till exempel vådan av att vara fotbollsdomare sett ur ett icke fotbollsdomarperspektiv

I dag är det alltså Morsdag. Gratulerar alla Mammor för att ni är mammor. Bra gjort! Edit och jag sov på soffan i natt, eftersom Edit mitt i sin turnering också ville se Eurovisionsfinalen. Hon såg alla låtarna men lämnade poängen till mig. Portugal tar hem alla europeiska titlar numera ser det ut som. Vid halv åttatiden var det sedan att stiga upp för att Edit skulle ge en egen byggd fågelholk åt sin mor och jag på uppdrag av den ännu ofödda Blobben gav ett kort, från just Blobben, samt en tallrik och ett häfte att skriva om Blobben i... Min egen mor har jag kommit ihåg att ringa och även mina tre äldsta barns mor har fått en sms, så jag tycker jag gör vad jag kan.
 
Just att göra vad man kan är det många som tycker att de gör. Ibland undrar jag dock om det är så... Både Christian och han där Öhrling gjorde absolut vad de kunde under Ålandstidningen cup och de sammanlagt tio matcher de höll i under helgen. Edit medverkade i fem stycken och fick förlora tre och spela två oavgjorda. Jag är ju Pappa och ska inte tycka så mycket, men då jag ju har sett en del fotboll är det lite roligt att höra Hammarbytränarna kalla Edit för "supermålvakt". Man får ju sätta saker i perspektiv, men visst var hon duktig i mål, trots att speciellt Hammarby öste in en hel mot just hennes lag. Då hon spelar som utespelare är det väldigt lite jogo bonito över det hela. Ordentliga rensningar och en par riktiga glidtacklingar såg vi. Pappas flicka... Jag har väl sagt det nån gång tidigare? Sen ett namn jag nämner nu, så vi ska ha bevis var ni hörde det första gången. Angela Rönning! en underbar mörk liten flicka som såg ut att vara ca 7 år. Spelade med nummer 9 för Hammarby. Om det namnet hörs om 10-15 år, minns att hon var på WHA i dag då... Eller, minns om ni vill, det har knappast någon betydelse globalt eller så, men på skoj i alla fall.
Här är från i går då det ännu var sol. Edits lag i vitt och Edit finns på planen.
 
 
Eftersom den nämnda cupen, där även pojklag spelade var arrangerad av IFK Mariehamn, men driven av de IFK lag som råkar vara av rätt ålderskategori blev det i dag att vara planvärd. Eller, Adde var ju planvärd, men eftersom han dessutom hade två andra matcher att vara lagledare för kom vi överens om att jag lite tittar över det hela, kollar att domare kommer och att planen töms på rekvisita efteråt. Där satt jag i regnet vid tvåtiden då turneringen var slut och då jag samlat in hörnkonerna visade det sig att två gubbar till varit där, just bara för att se över eftersom de blivit ombedda. Nåja, det funkade ju sannerligen.
 
Om hörnkoner en liten betraktelse. I knatteturneringen vi såg hände det ofta att spelarna, eller vuxna, föräldrar och tränare ondgjorde sig över att det fanns koner i hörnen av planen. Dessa måste tagas bort så det stackars barnet kan slå hörnsparkar tyckte de... Men nej! Det är ju inte så. Hela konsten med hörnor i fotboll går ju ut på att där finns en käpp, flagga, kon eller vad som helst. På så sätt måste bollen placeras lite ifrån konen och själva ansatsen anpassas till flaggan. Herreminje va svårt att förstå?!
Här ser vi ryggen av honom, fotbollsdomaren... Vi gjorde mål i går och därför är våra spelare glada. Även jag var glad då, inte minst för att Kurts TV betalar oss pengar för just det här målet... Domaren får bli hjälten i denna lilla historia, inte minst för att han och hela hans domarteam var klädda som ni ser på bilden, i närmast identiska färger med vår målvakt Marjukka. Så mycket för de där mailen och skrivandet kring hur olika färgkombinationer passar sig och inte passar sig och hur domarna ska kunna anpassa sig till detta... Nåja, det är ändå världsliga ting inte sant?
 
 
Inför varje match, framför allt hemmamatch har många människor ett riktigt hårt arbete att sköta sina uppgifter. De flesta av dessa har uppgifter som på något sätt indirekt blivit delegerade eller annars bara sammanfaller med saker jag måste hålla ordning på. Jag räknade till 125 olika detaljer, men hade troligen fel som vanligt. Nåja. Inför varje match ska jag bland annat tillhandahålla matchbollar för domaren att kolla och godkänna. Dessa skall vara speciellt utmärkta och för ändamålet undanplockade bollar sägs det i reglementet.
 
Vanligen pumpar jag och går igenom de 10 bollarna under förmiddagen och lämnar dem sedan till domaren. Domaren tar en av bollarna att ha med sig då de går in på plan för avspark medan de andra nio lämnas till mig som ger så många det behövs till bollkajsorna. Ungefär 8-9 bollar används per ligamatch. Ibland händer det att en eller en par av bollarna är för hårda eller för mjuka och då åtgärdar jag detta efter att domaren har påpekat och visat vilka bollar som ej gäller. Fint, bra och ofta helt överkomligt.
 
I går verkade domaren lite yr, men sade sig ha kollat bollarna då jag frågade. Han hade dock glömt att ta en boll till sig själv så jag tog en ur säcken och gick med de andra bollarna till bollkajsorna övertygad om att bollarna var speldugliga och att jag inte skulle behöva kolla något mera själv, eftersom jag hade en hel del annat på agendan just då. På grund av Edits turnering och de rätt tuffa dagarna inför helgen hade jag denna gång själv inte gått igenom bollarna innan jag gav dem till domaren.
 
Då matchen började tog det inte länge förrän spelarna började klaga över att bollarna var för mjuka. Domaren kände på en av dem och konstaterade att man borde sätta lite mera luft i dem. Mitt i matchen alltså, medan spelet höll på, med nio för mjuka bollar, eller vem vet vilka som var för mjuka och vilka som inte var då han hade godkänt alla? Närmaste pump fanns i omklädningsrummet och Craig skickade en avbytare dit för att hämta den privata handpumpen ur hans väska. Därefter löptes det runt planen till varje bollkajsa för att pumpa luft i bollarna, som ju ändå hela tiden byttes ut då de cirkulerade mellan planen och bollkajsorna. Maiju fick i nerverna och frågade domaren om vi kunde spela med våra träningsbollar istället. Domaren nickade och således började ett helt okontrollerat antal träningsbollar, som inte heller kollades av någon domare spridas ut bland bollkajsor och in på planen. Ännu då andra halvlek började återfanns en par bollar med för lite luft, enligt den som kände på dem och det skulle pumpas och sväras åt alla håll.
 
Nu säger jag så här. Domare, spelare och tränare har ett enda jobb! Gör det ni ska och låt oss som hjälper er lita på att ni gör ert jobb! Hade denna domare inte totalskitit i att kolla bollarna inför, eller sagt till mig att han inte gjort det, då hade det varit betydligt lugnare under själva matchen och dessutom hade jag haft ett hum om vilka bollar som just nu finns i mitt garage och vilka som behöver levereras till Vikingahallen tidig tisdag morgon. Jag har ju inte hunnit sortera något ännu ser ni. Jag lovar att domarna åt gratis på Viking Line eller nåt... Dessutom blåste reklamskyltarna nästan in på plan. Jag fick slänga en par av dem över staketet... Inte en bra kväll tyvärr!!!
 
En par fina shorts fick jag av Bosse i alla fall. Namnet "Knegar´n" finns av någon orsak tryckt på benet... Så jo. Jag hade shortspremiär på WHA i går kväll. Benen lyste som månen under behåringen... Inte bh-ringen utan behåringen mina goda läsare...
 
Sen Conte... Jag tycker fortfarande att han är något av en pajas. En god tränare har han visat sig vara dock och det går säkert att pressa skiten ur miljonärer med det sätt han har. Titlar kan man säkert också vinna. Lite får jag säkert backa från det jag sade i somras... Den stora faran med honom är att sådana som inte är Conte tror att de kan bete sig som honom. Däri kommer många att skjuta i stolpen...
 
Nu HJK-Pallokissat på TV och sedan ishockey i kväll har jag förstått. Rufus skulle komma och hämta skolgrejer sa han i natt. Hoppas han kommer innan det är natt igen...

Koivisto, Conte och en hel massa kvinnor

Gårdagskvällens bejublade teaterföreställning följdes av en familjär stund då den ena efter den andra antingen kom, eller så lämnade oss. Rufus meddelade att han varit på IFK herrars hemmamatch och att det varit det tråkigaste han någonsin varit med om. Rätt bra betyg till biologilärarna det tycker jag...
 
Under kvällen kom det att hända saker som jag fick nys om lite efter att de hänt, eftersom jag bara fanns på min post så att säga. Jag vet att Jesper Blomqvist vann Sveriges Let´s dance, jag såg också att Chelsea tog Premier League titeln. Det kunde man se både på Edgar Vickströms facebookuppdateringar och på vanlig media som visade upp en extatisk Conte. När är han inte extatisk? Troligen hemma... Eller hur många barn har han? Vet inte faktiskt...
 
Även President Mauno Koivistos död, eller nyheten om den, nådde mig sent under kvällen. Fast någon kunde tycka att det bara är blaj kan jag säga att jag fylls av en varm och lugn känsla då jag ser hur många människor som faktiskt reagerar på nyheten. De allra flesta blir högtidligt tysta, eller säger något respektfullt. Jo, Mauno Koivisto var  en gamla goda tidens landsfader! Det får mig även att tänka på presidentinstitutionen i Finland (och på Åland OBS!!!). Har vi haft en enda president som inte respekterats både av samtid och efteråt. Jo, Ståhlberg var inte den mest populäre då det begav sig, men ingen i dag kan bortse från hans förtjänster. Kekkonen ska man ju kritisera om man ska vara lite hipp inte sant? Men Kekkonen, precis som Paasikivi, Koivisto och till och med Mannerheim har alla varit personer som inger lugn. Tarja Halonen är en person för sig och har gjort oerhört mycket gott och trots att jag inte röstade på Sauli Niinistö ser jag honom som en klippa (=Petrus) bland en massa minnions som hoppar och skriker... En av årets nior i KHS ritade faktiskt ett hjärta efter Risto Rytis namn då hon nämnde honom vid provtillfället. Vi har bra presidenter här i landet! Då de går bort minns vi dem med respekt!
Som en West Ham supporter i går kväll skrev på Facebook: "Manu forever!"
 
 
Sen fortgår livet med allt sitt innehåll. Tidigt i morse transporterade jag Rufus och hans gode vän till Färjan och enligt telefonmeddelanden är han nu i bussen och snart i Stockholm. Tillbaka ska han vara i natt, så vi hoppas att allt går bra. Varför skulle det inte det?
 
Emilia förbereder sin finslipning inför sin sista dansshow efter 12 års träning inom Ålands Musikinstituts dansavdelning. Edit lallar omkring och borde förbereda sig för att i dag möta Bromma, Hammarby och AIK, men hon vet inte riktigt vad de är för några. Hon hoppas få vara målvakt i en av matcherna...
 
Fru Kickan hostar och mår lite så där. Hon ska komma och se Edits sista match då jag är lite fast med annat just då... Blobben har enligt senaste utsaga visat sig kanske vara en flicka... Japp japp. Vem vet? Ett namn har man i alla fall enat sig om här i den förenade syskonskaran. Jag står för att välja efternamnet! Hittills har jag prickat in alla fyra och tror väl få till en femma också på den punkten...
Här är två av dem som kommer till WHA i kväll. Västinen och Kattelus. Tervetuloa. Jukka och jag gick samma tränarkurs år 2001, eller var det 2000? Jag tror att han kan ha gått någon till efter det. Hoppas få vara med och piska upp hans lag i alla fall. Maiju och Craig verkar ha bestämt sig, för det kom in en startelva med e-post sent i går kväll.
 
 
Inte lär jag dö i dag heller, så vi får antas att jag möter kvällen och eventuell Eurovisionsmardröm såsom lite mer härdad...

Dag 2 av Hell Week. Ganska hyfsat hittills...

Så blev det solsken och mitt i allt är alla plagg man drog på sig mot snön för varma. ännu i morse behövdes Röda Bettan skrapas, eller fönstren då. Nu behöver bara myggbett skrapas om nu någon mygga har överlevt. Förstå nu sen det här. Nästan lika crazy som 1982 har jag förstått...
 
Edit har fullföljt två dagar av sin hästvecka. I går spelades ett historiskt poolspel för flickor i Ytternäs. Det historiska ligger inte i att det var en flickserie, såna har ju funnits tidigare, men faktum att 12 flickor som vanligen spelar för pojklag i IF Fram, IFFK och LIF kom samman och uppträdde som Åland United var ett stort steg framåt för det jag och vi andra jobbar för. Allt som allt spelade fyra lag och gissningsvis cirka 50 flickor i åldern 6-10 år tillsammans och mot varandra. Matchernas slutsiffror 2-1, 0-3, 3-2, 3-4, 1-1 och 2-4 vittnar också om en ganska jämn och harmonisk serie med goda matcher för flickorna. Då jag av intresse lite följde med kunde jag också konstatera att alla fyra lag vann minst en match under kvällen. Edit spelade för dagen i IFKs vita lag, var målvakt i en match och stod på den vinnande sidan i det oklassiska derbyt mot IFKs gröna lag. Allt avslutades då lagkaptenen, som Edit tror att kanske kan ha varit Felicia, tackade motståndarna och målvakten för en bra match. Såja...
Här gör denna nya Åland Unitedkombination sitt första mål någonsin. Jo, målet görs mot Edits lag. Edit är dock inte med på bilden...
 
 
En lyckad kväll allt som allt kände jag. I dag, fredag har det som vanligt varit folkbildning för hela slanten. Victor "Tjuren" hade inget att göra så han hängde med på 9Fs historialektion. Han tyckte det var gemytligt och högt till tak... Undrar vad han menade...
 
Sen hann jag precis hem och vända och för att hämta lite bollar som jag skulle pumpa upp till träningen och ge över i Craigs våld. Emilia låg i soffan och Rufus anlände hem medan jag var där. Båda sa "Ja ja" då jag försökte ge lite instruktioner för kvällen. Nu har jag i efterskott fått veta att Rufus ätit middag på Hesburger och att han valt att meddela Edit om detta med sms. Emilia befinner sig på dansträning och ska enligt utsago vara hemma till Let´s dance. Åtminstone tycker Edit så.
 
Edit jo. Som förälder hade jag den stora äran att efter att ha varit ut till träningen, där Maiju och Craig ännu inte hade bestämt sig för startelvan för i morgon då jag avvek, att bevista Strandnäs skolas Dramaklubbs avslutning. Pjäsen Dummerjöns spelades upp. Edit lyste i sin roll och improviserade fint då någon, speciellt gruppledaren Patti, glömde sina repliker. En strålande insats och jag är glad att ha fått vara med. Nu är det bara resten kvar då... I morgon vid 6.30 ska Rufus med kompis transporteras till hamnen. Sen har Edit turnering och jag ska försöka hålla i trådarna för en match i Damernas Liga. Allt fler organisationer tycker att de ska ha självklar rätt att komma in gratis... LIF har dock anmält 27 stycken och leder just nu ägarföreningsengagemangstävlingen.
Här är de bägge IFK lagen från i går. Edit finns i vitt på nedre raden. I morgon ska hon spela i lag grön står det i programmet. Måtte hon och de andra flickorna tycka det är roligt. Mest funderar hon nog på hur hon ska kunna se Eurovisionsfinalen som slutar klockan 02, sjunga upp Mamma på söndag morgon och även hinna till matchen som börjar klockan 9... Eller det där sista är mitt tillägg, men det är ändå relevant...
 
 
Gårdagskvällen fick mig igen att tro lite mera på åländsk flickfotboll. Det är härligt att se hur klubbar, lag och framför allt spelare kommer samman och bara spelar fotboll samt leker. I en lekring bredvid planen såg jag vid ett tillfälle flickor från JIK, IFK och ÅU kombinationen springa och kasta boll tillsammans helt ohämmat. Vad sägs om det alla klubbordföranden och övriga viktigpettrar?
 
Eftersom det lite jäser nu inom våra egna flicklag och den ena och den andra hänvisar till kritiska föräldrar måste jag inleda den farliga vägen att meddela att jag aldrig har stött på sådana. Besvärliga föräldrar alltså. Den besvärligaste har varit Julia Tunturis pappa och det säger säkert en del för dem som känner honom. Jag har troligen varit besparad från sådant där som folk klagar över i skolan och i idrotten. Är det dags nu att jag ska få träffa på dem? På något sätt har jag svårt att tro det... I skolan bestämmer läraren och i fotbollen tränaren. Föräldrar stöttar, betalar och skjutsar. That´s it! Så klart kan man kritisera och ifrågasätta lärarens eller tränarens kompetens, men det är bara töntigt, eller en ruskigt farlig och destruktiv väg att gå. Nåja... Vi ser hur det blir och vem som ler sist... Förhoppningsvis är det eleven eller spelaren...

Vem är lämpad?

Under dagens första lektion visade 7A oanade perspektiv på sig själv då de faktiskt ställde upp på att leka på allvar. Argumentation om ståbänkar i skolan och elevinflytande över undervisningen fick vi som var närvarande uppleva. Jag tror stenhårt på att man måste spela spelet för att lära sig det. Man lär sig fotboll genom att spela fotboll och åsikter formulerar man genom att först veta vad man kan ha åsikter om och sedan slänga sig in och vara beredd att härdas. Sen kan man ju göra som Trumpen också. Avskeda chefen för FBI så han inte bara gör sitt jobb som kan innebära att han sätter dit dig.
 
Jag tror att det rätta sättet att göra sitt jobb är att utsätta sig för det. Som lärare måste du utsätta dig för elever och att de går under ditt skinn. Som fotbollstränare, eller Sportchef måste du kunna lyssna på alla och sedan låta världen ha sin gång. Då du måste fatta beslut, få de som faller i god jord att verka som om de vore lagets, eller någon annans. Visar de sig vara felaktiga eller besvärande, då är de dina. Sen funkar ju föräldraskap så också... Det hoppas jag att alla föräldrar begriper (Dream on...).
Här ser vi hur Åland United gått framåt som förening. År 2010 fanns det ingen som hade någon plats för, eller tänkte på var Damernas Ligas vandringspokal från 2009 skulle förvaras under året vi hade den. Först var den hos Robban och då han flyttade hämtade han den till mig. Jag satt hos frisören då han kom, så pokalen stod på frisörsalongens golv. Sen bodde den hos oss. Rufus säger ibland att han minsann har rört den. Jo det har han! Då det begav sig igen 2013 hade vi nog utrymmen där pokalen förvarades, så inget hängande i vår bokhylla det året (2014) inte...
 
 
Jag var helt säker på att någonting skulle hända i går då jag inte var på träningen. Jag satt till närmare klockan 19 här i klassrummet och gjorde skoljobb. Ja och lite laguppställningsblad och sådant där också då... Mycket riktigt. Jenny hade låst ut sig såg jag så fort jag kollade Facebook efter att ha kommit hem. Craig, Pille, Lillemor och Maiju var inkopplade. Craig fixade in flickan och då blev det att ta del av Pilles synpunkter på att Craig hade fixat det på fel sätt. Sen jäser det i kulisserna för flicklagen också. Det hoppas jag att jag lite fått ordning på, eller inte jag utan de inblandade... Poolspel ska det vara i kväll i alla fall. Edit ska spela tre matcher och jag ska hålla ett öga även på Åland Unitedblandningen som troligen kommer att spela i röda västar. Till och med målvaktshandskar lär ska dyka upp.
Så här kanske Edit ser ut igen inkommande onsdag då hon däremellan spelat 8 fotbollsmatcher, gett två (visade sig vara matiné också) föreställningar av Dummerjöns, finslipat dansshowerna och uppträtt på Alandica. Jag lovar att det kommer att komma nåt om att föräldrar ska baka och att hon ska sälja lotter eller nåt annat sådant också. Nu här på våren då skolorna ju börjar packa ihop. Jösses jo.
 
 
Enligt info ska Emilia infinna sig hos oss i dag. Efter dansshowen på tisdag ska hon till Amerikat... Rufus är i skolan och tänkte sig till Sverige i helgen och sedan följande helg till Stafettkarnevalen. Vi får friskförklara honom alltså! Bra!
 
En kommunikationscirkus bröt ut, då före detta elevrådsordföranden skulle kontakta nuvarande ordföranden för att ansöka om att mötet som borde vara nu skulle skjutas upp. En delegation ynglingar knackade just på för att veta om de skall gå på lektion eller inte och nuvarande ordförandens telefon tutar upptaget medan den gamle ordföranden inte vågar svara då Mat-Inger dräper den som pratar i telefon i matsalen. Det hela löstes av Tilde som kom förbi och i förbifarten sade att mötet är i morgon... Nuvarande ordförande ringde just upp och bekräftade att mötet är i morgon lektion 4. Det där att informera andra om det är inte ännu dock i ryggsäcken...
 
På tal om ryggsäck. Edit var rustad i dag då hon gick till skolan. Skolväska, inklusive yoghurt med müsli, jumpakasse, simväska, utebyxor och en skojig planethatt till teatern... Det finns orsaker till att barn får skjuts till skolan ibland...

Paller och löjlerier

Under min 21 åriga tid här på Åland har vissa uttryck fastnat och jag använder dem som vilken inföding som helst, trots att min accent nog lite stör endel fundamentalister. Det första uttrycket, som jag förälskade mig i direkt då jag hörde det, på IFK Mariehamns träningar 1996 by the way, är "Jävla dimma". Att kalla en person så är så underbart beskrivande att jag i dag använder det som ett förtydligande till "slut i luvan". Det mest åländska av uttryck, förutom "att jåla" som ju också tjänar sitt syfte, måste vara "Paller". Det finns så mycket paller och jål i vår värld utfört av dimmor och såna som är slut i luvan!
 
Jag hade precis just en lektion med 7B som handlade om demokratiska beslut och hur sådana fattas. Jag hörde mig säga och ser faktiskt framför mig hur jag också skrivit på tavlan att alla beslut får, kan och ska kritiseras samt försöka ändras, men att alla är skyldiga att följa dem så länge de är i kraft. Således är det enligt min mening bra om vi som ska vara modeller då föregår med gott exempel.
 
Jag tycker det största pallrandet i vårt samhälle är hur vi förväntas ta mindre och mindre ansvar hela tiden. Reglementen styr vad vi får och kan göra. Dessa är till för att skydda oss och på samma gång dem vi är satta att skydda. På samma gång leder det till begränsning, handlingsförlamning och en fruktansvärd rädsla över att göra fel...
 
 
Redan för många år sedan sade jag mig vara beredd att vid behov stå inför rätta ifall jag skulle anklagas för att kränka en skolelev genom att helt enkelt vara lärare och lära eleven hur man får och inte får göra. Jag står fortfarande fast vid detta. Jag, som yrkesman och med en klar uppfattning om grundskolans uppgift, samt om en hel del realiteter i världen, gör på mitt jobb det som jag anser är bäst för eleven, omgivande personer, samhället och hela världen. Säkert har jag vid tillfälle kränkt än den ene än den andre. Jag har säkert också brutit mot diverse reglementen i mitt sätt att coacha elever (och deras föräldrar) mot det jag ser som delmålet för de liv jag försöker påverka. Därmed tillgriper jag exakt det språk jag själv väljer, den fysiska och psykiska brutalitet jag själv anser vara skälig samt de metoder jag anser vara vettiga, ibland med risk då jag inte helt har kontroll över situationen, som man ju inte har om man vill föra någonting vidare i världen. Hittills har jag en gång under de 25 åren jag arbetat i grundskolan uppmanats att be en elev om ursäkt för vad jag gjort. Det gjorde jag också och eleven själv svarade med handlingar som visade att han själv såg sin skuld, samt ansåg sin mor totalt onödig. Han lever vad jag vet gott i dag och vårt förhållande blev med ens respektfullt åt bägge håll. Skulle jag dock inte ha hållit fast vid hans pikétröja och låtit honom gå iväg mot min kollegas order hade inget av detta uppnåtts. Ibland måste man ser ni vara lite småkontroversiell för att nå någonstans.
 
Jag bara tycker att regler som de om vem som får köra vem i sin egen bil under skoltid, som till exempel skulle göra att jag inte fick transportera Rufus i min egen bil ifall det vore ett skolärende, är rent och skärt Paller! Jag tycker också att det är totalpaller att alltid fatta beslut utifrån att själv inte bli ansvarig. Jag tycker att om vi ska få något i vårt tycke positivt att hända, då ska vi också vara beredda att ta ansvar och hitta konstruktiva lösningar!
 
I övrigt är det väl rätt snöigt och jag behöver få laguppställningsbladen gjorda. Dessutom tror jag att jag får låta provrättning bli after work på bekostnad av lagträningen, som nog Maiju och Craig sköter. Det bara måste fås gjort.. I kväll, då det är Real Madrid-Atletico Madrid är ändå ingen tid då just provrättning flyter så bra. I morgon börjar Edits och min hästvecka... Blobben lär fotograferas i dag. Jag hoppas han förstår att le!

Egentligen är det väl som det brukar

Då jag sedan var hemma, efter butikskaoset och skyltuppsättningen kombinerat med träningen samt satt mig ner med Edit för att se på Lilla Aktuellt kom det en sms från Kusin Rösten från Öster. Han visade sig finnas på ett hotell i Mariehamn och hade läst att jag ämnade se ishockey. Således bjöd han mig till sitt hotellrum att se matchen där och så blev det. Kusin Röst hade även sin chef på plats. Vi alla delade på minnen av då Finland förlorar mot Italien, Polen och DDR och var därför inte så chockade över förlusten mot Frankrike. Kusin Röst hade till och med prioriterat Arsenal-Manchester United framför ishockeyn och jag gratulerar honom till valet. Han hävdade i och för sig att Mourinho var så slug att han tvingade förbannelsen över Arsenal att fortsätta genom att man nog nu skriver nytt kontrakt med Wenger... Starka ord av en Arsenalare sedan 1960-talet (visst?). Ishockeyn i sig blev ju som den blev. Seen that been there kan man ju säga också här. Den yngre generationen har inte upplevt Sundin och Carlsson, eller Michailov, Petrov, Charlamov och kan därför inte förstå att allt känns normalt och bra igen. Som då man var liten och bodde hos Mamma och Pappa...
Här är en bild på Kusin Röst förresten. Den tog vi dock inte i går kväll...
 
 
Hemma igen, så där vid midnatt hade Kusin Rösts aktiviteter såsom lagledare för PIFs herrlag och det sms kaos han levde i fått mig att minnas att jag minsann måste skicka inbjudningar inför helgens JyPK match. Jag tror mig ha satt färgerna rätt nu. Målvaktskläderna är ännu lite så där på hälft, men det blir nog bra. Vad skär sig inte mot snö?
 
Just snö är det allmänna samtalsämnet. Ekis tycker att den kommer ovanligt tidigt i år, vissa uttrycker skepsis mot den globala uppvärmningen, en del kastar fram liknelser till nödåren 1867-69... Jag bara tycker att det är som det brukar. Hoppas att Hammarvallen och WHA begriper att vi kommer att träna på gräsplanerna nu oavsett väder, helt enkelt för att vi måste. Punkt slut!
 
Fru Kickan var på fötter i morse och hade så bråttom på jobb att hon lämnade mig att göra knoka på Edit inför dansen. Knoka blev det, sen ser vi i eftermiddag om den håller till dansen... Edit själv har börjat inse att en teateruppvisning, en generalrepetition, en dansshow och 8 fotbollsmatcher är ganska mycket på fem dagar. Hon säger att fotbollen nog blir rolig, men tycker att det viktigaste är teatern och dansen då hon ju måste vara bra så det blir snyggt... Jag tar inte ställning för eller emot någonting alls, men en spännande inställning är det.
 
Om det går ska 7Bs prov fås nästan i skick. Jag kommer att föra Edit till dansen och sedan ta mig ut till träningen i Hammarland på bästa möjliga sätt. Eftersom Fru Kickan bevisligen läser dessa texter och till och med drar slutsatser utifrån dem kan jag säkert be henne lägga igång bastun till efter 6 i dag då? Sen är det tisdagkväll och Magister Sviberg kommunikation samt herrsemifinal i Champions League.
Här ser ni en symbolisk bild om hur jag försöker mitt bästa. Jag var uppe för att ta emot spelarnas överdragsjackor efter presentationen inför Pallokissatmatchen. En spelare gav mig sin jacka. Resten bara gick förbi som om jag vore av luft. I och för sig tror jag inte någon menade något illa.
 
 
Även torsdag närmar sig, med dess utmaningar. Dagens höjdpunkt hittills har varit då en elev som snart uppfyllt sin läroplikt berättade om hur baseballstjärnan Roy Campanella bröt sjätte och sjunde kotan av livmoderhalsen och fick avsluta sin karriär. Som en ytterligare förklaring sade eleven "Ser du. Jag säger det som internet berättar till mig. Jag har inte tid att kolla upp nåt." Hur långt ifrån målet har vi kommit med vår folkbildning här? Men roligt var det kan jag intyga!

Butikslistor är kränkande

En snabbis om min eftermiddag och tidiga kväll. Då skoldagen tog slut och 7A hade lagt sina papper, delvis mot mina instruktioner i en hög som liknade en rovfågels röv under vårdiarrén, Pia hade varit inne med papper om ett finskaprov, samt jag hade hastat att få slut på det som behövde fås slut på och glömt att lyfta stolarna i läge för städaren, de få som inte eleverna hade fixat, jag kom just på det, drog jag i en hast iväg för att hämta Edit så hon skulle hinna hem före jag måste ut till Hammarland. Jag ringde Fru Kickan i flykten för att höra hur hon mår och ifall Edit kan komma hem, eller om det vore bättre att hon hänger med mig. Fru Kickan meddelade att Gurkan ju redan kanske hämtat henne. Vadå kanske? "Ja" tyckte Fru Kickan. "Du sade ju att hon skulle gå hem och då hennes telefon var hemma tänkte jag att Gurkan kanske kan hämta henne".
 
Det ovannämnda kanske inte låter så konstigt. Det som dock gör det fantastiskt är att jag inte diskuterat Edits hemkomst med Fru Kickan en endaste sekund eller med en endaste stavelse. Hon hade läst min blogg från i går och uppfattat att mina spekulationer där var det samma som om vi hade pratat som föräldrar. Självklart hämtar jag min dotter om jag har ansvaret på morgonen och inte har kommit överens med någon annan. Nåväl. Jag ringde till Gurkan och Pärla och Edit svarade i hennes telefon. Således var Edit safe och Fru Kickan förstod inte för ett ögonblick att hon kanske kunde ha låtit mig veta hur hon planerat.
 
Nåväl. Hem via kom jag och tog med mig allvädersjackan för att åka till Hammarvallen. Där hittade jag Maiju och Craig som förberedde lagmötet, som i sin tur tog ungefär en timme. Därmed var det bra att följande grupp kom först halv sju, så även bollträning kunde bedrivas. Craig hade lagat fint i bollrummet och bara någon begriper att flytta ispåsar och tejplådor dit också slipper vi ha panik varje vecka. Få se vem det blir?
 
I och med att allt flöt på och att omklädningsrummen blir färdiga inom någon vecka, åkte jag iväg för att hänga upp de där matchaffischerna som ännu fanns kvar i Röda Bettans baksäte. Jag tog mig via Rufus för att ge lite skoluppgifter och det visade sig att han nog mest sov ännu, trots att han säger sig må bra. Därefter, Kantarellen, Maxinge, Strandnäs och sen till S-Market. Då jag kom till S-Market ringde jag hem till Fru kickan för att liksom, mest retoriskt, fråga om hon behövde nåt från butiken med förväntningar om ett svar i stil med "Nej, kom hem bara Älskling..." Svaret blev istället "Jo... Jordgubbar, Mjölk med bra datum, grape, appelsinjuice, vattenmelon och...mynta". Vad i helskotta är mynta? Varför vill någon ha mynta? Just dessa frågor ställde jag även till expediten, som visade mig att det faktiskt finns något som heter så. Fru Kickan nojsade på om att hon skulle messa en lista och jag vägrade tvärt. Butikslistor är kränkande och skapar panik...
 
Efter lite jobbande och efter att vi gemensamt med en annan expedit beslutat att S-Market inte hade grapefrukt eller billiga jordgubbar just i dag, vilket jag egentligen tyckte var skönt, ringde jag till Fru Kickan för att lite dämpa hennes eventuellt förestående frustration. Då påstod hon att hon sagt lime hela tiden också. Lime?! Jag frågade vad det heter på svenska och förstår nu att det är lika svenskt som offside... Vad i hela friden gör man med lime? Jag köpte enpapr burkar mellanöl också för att få med mig något som jag vet vad är.
Jag är öppen och liberal för alla slags kulturer och subkulturer. Det vore dock önskvärt om man bad mig köpa saker som man på riktigt vet att existerar... Eller, Fru Kickan visste ju att de existerar, jag bara inte förstår varför...
 
 
Då jag kom hem hade de redan ätit. Jag hittade fem kalla korvar i en plastpåse. Åt dem till middag och spicade upp allt med lite Turun sinappi.
 
Undrar om jag ska nedlåta mig till att se ishockey i kväll? Tisdag och onsdag är det ju herrfotboll och så skulle jag gärna få in en JyPK match också för att lite vara beredd på vad som kan komma i helgen...

Är gratis bra?

Fru Kickan rapporterar sig må bättre, vilket ju får anses bra inte sant? Edit ville bli väckt tidigt så hon skulle kunna välja kläder till Dramaklubben. Hon valde en hatt med planeter fästa i piprensare, eftersom hon är "Berättare 2" och ska ha nåt tokigt på huvet. Bra bra, tror jag. Rufus är också på G och ses förhoppningsvis i skolan redan på onsdag, vilket ju gör både skolmästerskapen, samt Stafettkarnevalen helt realistiska för hans del. Mycket bra!
 
Diskussionen vid maten gick ut på om kycklingen vi åt hade levt ett gott liv. Vi kom fram till att den i varje fall ätit gott. Om den sen varit 5 eller 6 veckor gammal då den avrättades för att vi skulle äta den kunde vi inte enas om, men tacksamma var vi. Sedan kunde jag lyssna till repetition inför Magister Svibergs religionsprov då unga män upprepade i takt att "Det finns ingen Gud utom Gud", Bra magister Sviberg! Du har ordning på leden i motsats till det finländska herrlandslaget i ishockey... Att samma män sedan tyckte att muslimer ber till nån svart sten, samt anklagade varandra för att ha problem med stenens färg har väl inte så stor betydelse... I morgon är det dags för sms igen Magister Sviberg!
Detta är klubbhuset vid Hammarvallen. Här kommer Åland United att häcka över sommaren från och med i dag. Omklädning sker i konferensrummet. Craig var där med Steves plastgubbar som liksom är våra såsom "Family property"... Jag lyfter ögat mot himmelen och knäpper hop mina händer... Så mycket annat kan jag inte göra i detta skede. Tro det eller ej, men vi kommer att träna där nu. Bara att hoppas att allt går som det är tänkt...
 
 
Det verkar bli poolspel för småflickorna på torsdag. Åland United kommer att ha ett lag, bara nån tar med västar som de kan spela i. Isabellas och Florins radioreklam har lyssnats igenom och en ny, inför Ilvesmatchen ska spelas in på torsdag av... Vem var det? Olivia och Spora? Jag skriver replikerna ifall nån tycker de är dåliga.
 
Det enda svar jag kunnat ge då frågan om varför vår publikmängd minskar är att det hela korrelerar med att jag börjat sköta marknadsföringen. En del av denna är dessa omtalade inbjudna ägarföreningar. EIK 1, HIK 0 och IF Fram 11 har resultatet hittills varit. Nu i helgen är det LIF. JIK har redan meddelat att det inte kommer så många till Honkamatchen den 28/5. Däremot tyckte de att även medlemmars anhöriga ska få gå gratis in. Detta får mig att fundera om vi ska ha nån kampanj alls. Det där med "gratis in" och bulle på köpet verkar vara så viktigt, men har sedan ändå ingen betydelse då det gäller. Nej för helsicke. Kom om ni är intresserade. Håll käften annars!
 
Vad vill ni att jag ska skriva om i morgon? Eller, vad vill ni att jag INTE ska skriva om i morgon? Vänligen upplys mig i äkta 1700-tals anda!

Ibland kan man uppskatta motståndare

I dag på eftermiddagen då Edit, Emilia och jag var i den lokala simhallen, eller just där efter då jag så faderlikt som möjligt skulle bjuda damerna på glass i cafeterian fanns där en farbror som hälsade. Han undrade, så där som många gör på ett avskyvärt allmängiltigt sätt, "hur det går med fotbollen?". Jag valde att anta att han menade Åland Uniteds a-lag så jag svarade att "jovisst går det..." och menade så klart absolut ingenting i hopp om att karln skulle ge vika. Men han fortsatte. "På vilken plats ligger ni nu då?" Jag gav honom sanningsenlig info om att vi ligger sexa i ligan. Då undrade han hur många som är med! Efter att jag informerat mannen om att det spelar 10 lag i vår serie kom avlutningsrepliken. "Det har inga gått så bra för er efter att ni förlorade Adelina Engman..." Vad ska jag svara på det? Emilia log och jag såg att hon börjar begripa lite hur jag har det. Edit ville välja glassort och hade inte en susning om vad farbrorn pratade om.
 
Det är jätteroligt att man pratar om Åland United. Jag vet bara inte alltid hur jag ska uttrycka mig i olika sammanhang. Men precis som var som helst i livet är det ju fråga om en avvägning. Man får läsa av situationen och klientelet liksom. Då det gäller att kommentera ifall vi varit dåliga efter att vi förlorade Adde skulle jag egentligen vilja problematisera och ställa motfrågor. Är det dåligt att bli trea och sexa i landets högsta serie? Var det Adde själv som fick oss att bli tvåa under hennes sista år hos oss? Förlorade vi henne verkligen, eller hade vi gjort ett så bra jobb att hon kunde ta ett steg vidare med vår goda vilja? Detta och mycket till skulle jag vilja ta upp, men det vore alldeles för otrevligt och uppfattas snobbigt... Därmed fick "Jaha, tycker du det?" duga, som så ofta... Systrarna Mattsson gillar det där och brukar ofta fråga mig hur jag mår i dag för att se hur jag tar mig ur det. Att svara "Tack bra" ingår ju inte i en repertoar som ska hålla sig ovanför skamgränsen.
I går mötte vi TPS i Åbo och inkommande lördag ska vi ha JyPK som gäster på WHA. Bra bildval va? Julia som på bilden nickar för TPS är en annan spelare som haft en tid hos oss. Det är ingen hemlighet att förväntningarna då hon kom till Åland United inför säsongen 2015 var skyhöga. Det är inte heller någon hemlighet att hon själv och folk runt henne hade höga krav och rätt noggranna planer... Det förväntades mycket, det gjordes mycket och sen kom skadorna. Om man inte begrep sig alls, lite som han den där farbrorn i simhallen, skulle man kalla Julia Tunturis tid i Åland United för ett misslyckande. Men när det inte var det! Jag tror att Julia själv och även hennes närmaste, som ibland har uttryckt sina åsikter ganska direkt, vilket jag ju är tacksam för då jag gillar raka rör, ser det klart och tydligt att hon hade två viktiga år hos oss. Hon lärde sig sådana saker som hon kommer att behöva under sitt framtida liv, både inom fotbollen och i livet i stort. Nu då hon, troligen tillfälligt, har flyttat hem har hennes hårda tag kring klubban släppt. Hon hade helt säkert instruktioner för både defensiv och offensiv i går mot oss, men hon såg ut att för det första vara i form, för det andra njuta av att spela fotboll och av att ha en frihet att göra de saker hon är bra på. Just dessa saker mognade fram hos henne under de två tunga åren hos oss. Jag blev glad av att se henne spela i går. Det blev lite tajt på plats och jag kom aldrig åt att säga det till henne, eller hennes föräldrar, men jag önskar henne allt gott. Helt oavsett om jag själv och min klubb haft något med saken att göra eller ej...
 
TPS i sig var precis så som jag åtminstone hade väntat mig att de skulle vara. Stora delar av förra året fick jag höra att "Jag lovar dig att de inte kommer att hålla. Du får se att de inte finns med till slut". Även jag själv har ju brukat tycka att TPS är en evig underpresterare, men i fjol fick de fart under vingarna. Detta fortsätter ju nu, trots att, inte samma men andra olyckskorpar, kraxar på om att "det var bara en tillfällighet". "De kommer inte att nå långt i år med den grunden de har" och så vidare och så vidare... Jag undrar om det inte var lite samma saker som kan ha sagts om Åland United under början av 2009. Och visst tog det slut då också. Emma Liljegren duckade vid ett inlägg i Kokkola och KPV gjorde 1-1. Första poängtappet i en stekhet sommar. men att det inte höll, det tror jag inte vi kan säga... Jag skulle säga att det har hållit ända fram till i dag och då ska vi vara så kloka att vi förstår att det faktiskt började år 2005. Då jag ser TPS nu tänker jag faktiskt på Åland United 2009. De har flow, de överpresterar, men tror på sig själv. Hur många matcher har de inte redan hunnit avgöra i sista minuten? Nu säger jag inte att de kommer att gå hela vägen i år. Jag bara säger det samma som jag sade till deras lagledning i går, att jag vet hur de har det. Jag har varit med då allt bara passar ihop. Inte mycket annat än att fortsätta här och göra fotbollens vardag. JyPK slog PK-35 i dag. Craig undrade om det är en maktförskjutning på gång, eller bara en dålig dag på jobbet för PK. Jag sade, som jag tror, att det är en kombination. Damernas Liga 2017 kan bli en riktig myrstack...
Sen var det fransoserna också. Det var lite som första matchen i OS i Lake Placid 1980 då Polen klådde upp Finland. Minns ni? 5-1 i Paris. Igen slogs jag av en konstig känsla då jag såg det franska landslaget fira segern med Marseljäsen och då vice kaptenen vägrade ta emot bästemannapriset och krävde att målvakten skulle ha det. Jag kände mig stolt för fransmännens skull. Nu är ju amatörishockey en så liten del av världen att jag tror att de flesta i Frankrike inte vet om detta, eller hur stor en seger mot lilla Finland, som är stor just i den där grenen är. Ändå såg man hur publiken på plats och spelarna, samt ledarna begrep vad de hade gjort. Kanske det till och med känns större än att landet får en ny president i dag. En president som jag tror visar oss att det inte är så hopplöst i världen i dag, fast han nu är man...
 
I övrigt har den här söndagen varit en hästsöndag trots många goda inslag. Jag vaknade i Rufus säng dit jag hade gått i natt då jag kom hem för att inte störa de andra som sov. Fru Kickan hade gått och blivit riktigt dålig, så precis då apotekets söndagsjour öppnade fick jag bege mig dit för att ladda upp. Edit behövde aktiveras så, medan jag tankade Röda Bettan och handlade på S-Market eftersom man behövde äta i dag också bjöd jag med Emilia att simma. Simningen tog sin tid och sedan visade det sig att Rufus, som nu är vid medvetande hade tappat sin mopednyckel. Hela huset och alla människor inklusive hans Mor deltog i sökningen och till slut konstaterade han att han kanske får ta reservnyckeln då... I detta skede hade middagsplanerna blivit hämtmat från Hesburger. Emilia fick även tillfälle att visa bilder och berätta om resan till Auschwitz och sedan blev det ishockey. Då, i det skedet kunde jag börja skriva matchrapporten som behövde publiceras. I det samma ville Craig ha hjälp med att få grejer från Bengtsböle till Hammarvallen, samt info om var Hammarvallen är. Detta fixade vi. Jag hittade även Lillemor på Island och således tog jag tjänstemannabeslut om att jag hänger de resterande matchskyltarna denna vecka. Fru Kickan hade ont i ryggen och Edit äcklas av smör... Jag vet inte hur det har gått för IFKs B-flickor i dag och Premier League såg jag senast organiserat i januari, tror jag... Målsättningen att ha 7As prov rättade och klara till måndag tror jag får lite... Revideras.
 
I morgon flyttar laget in på Hammarvallen. Ett äventyr i sig, precis som Röda Bettan, som jag nu får låna på dagsbasis tack vare Röd Bettans vänlighet då Landrovern finns i Saltvik på väldigt obestämd tid... Ett litet franskt presidentval skulle jag gärna uppdatera mig med nu, om det går... Edit får gå hem i morgon, tror jag att vi får göra... Hoppas Fru Kickan är vid medvetande då hon kommer...
 

De kör förbi oss

Efter en natt , bara avbruten av tre kiss sessioner, eller natten bröts inte, men sömnen, färdas jag igen som en del av Åland Uniteds A-lag med buss. Denna gång mot Åbo. IFK Mariehamns A-juniorer, med Kåke som chaufför tävlar med vår buss och de kör om varandra allt efter. Just nu ligger Kåke snäppet efter, men han lär väl dyka upp i vindrutan snart igen.
 
Jag fick prata med Linda i går. Jag träffade även Emilia i hamnen före vi steg på färjan. Edit lämnade jag i soffan då jag åkte då hon absolut ville se TV4 nyheterna före hon lade sig hos Fru Kickan som påstår att hon är förkyld. Via fotografi såg jag också att Rufus äter igen. Checklista gjord. Mer än hälften är friska. Jag kan inte så mycket mer än åka till Åbo då. Ta hand om er allihopa så försöker jag ta hand om det här enligt bästa förmåga!
Detta är en del av mitt resesällskap. Bilden är några veckor gammal, men strävandet är det samma. Vore kanon att rubba TPS svit i dag!
 
 
Även Totte från radion är med. I dag är han lite tystare än senast. Lugnet före stormen? Röd Bettan kan även vara lugn. Röda Bettan står i hamnen och är så låst det bara går att vara! Nu känner jag hur dagens match tar över och då blir ord svåra att hantera.
 
Hoppas för övrigt att våra nya bortadräkter ska gå att spela i fast de är aningen annorlunda än de jag trodde vi beställde. På måndag ska laget även flytta ut till Hammarvallen. Hoppas jag...

Undrar om det var soligt för 21 år sedan

Som jag brukar skriva den 5e maj är det min äldsta dotter, Lindas födelsedag. Klockan 20.00 Östeuropeisk tid har vi Skype möte med henne, så hon ska hinna "träffa oss" och ändå hinna iväg till vad hon nu ska hinna till där i Kalifornien. Ute skiner solen och det är rätt svinvarmt för att vara Skandinavien. Av någon orsak känns det alltid så här varmt då vi ska spela på Övre Plans konstgräs i Åbo, tycker jag...
 
Emilia är också på väg hem från Polen. Hon lär redan vara i Sverige och med god tur hinner jag se henne innan jag stiger på Viking Line tillsammans med laget i natt. En terminalträff typ... Edit har repat sig en hel del och kan betraktas "egentöigen frisk". Rufus lever och är vid medvetande. Så lojalt och tillmötesgående som mina kolleger, hans lärare, har handlat denna vecka trodde jag inte att var ens möjligt. Månne jag också är sådan där? Perfekt då för Fru Kickan att bli förkyld. Som jag brukar säga. Någon är alltid tröttare eller sjukare än jag, så det är bara att hålla huvet uppe. Fru Kickan säger i och för sig att jag kan vara sjuk när jag vill och egentligen är det ju precis det jag gör, för jag vill ju inte vara sjuk...
 
Föreningen jag jobbar i börjar göra avtryck än här och än där... Tillsammans med Marjukka har vi börjat få till att spelarna syns ute i de olika flicklagen i ägarföreningarna, så där som det sades för några år sedan att vi aldrig gör. Inkommande torsdag ska vi mönstra ett knatte- eller borde vi säga kickilag till F07-09 poolspelet. I skrivande stund har vi 10 anmälda spelare till ÅU laget av vilka en är grovt överårig, men nybörjare och en till kanske vill vara med och kommer för att titta medtagandes fotbollsskor. Vågar jag ta upp att laget inte har tröjor att spela i? Hoppas för övrigt kunna fördriva den kvällen som Edits pappa och lite heja på IFK laget hon spelar i... En stor grej är det ändå på sikt om vi ror i land detta.
Sofia, Sydney och Raissa besökte i går det fjärde laget i det berömda poolspelet, förutom Edits IFKs två lag och ÅU sammanslagningsgänget, nämligen JIK. Är det bara jag, eller finns det många flickor som börjar med fotboll just nu på Åland?
 
 
Skoldagen gick i personligt coachande och kreativa lösningars tecken. Tänk att det går att bara så där fixa in tre människor för att skriva prov helt extempore och att improvisera fram föredrag så de ser planerade ut. 9Fs prov glömde jag dock dela ut. Jag är nämligen nästsämst i Europa på det ser ni.
 
På träningen fick jag i alla fall göra en gradvis come back. Jag fick hålla i uppvärmningsrondona som Pilles hjälpreda. Samma grejer som jag improviserat fram i 9 år nu. Nästan som om jag aldrig gjort annat. Kjelle och Richard kommer tydligen inte med till Åbo. Craig vill ha planeringsmöte i hytten. Jag vet inte vad Maiju vill. Linnéa bara hänvisar till e post jag borde ha läst...
 
I morgon ska det alltså till match i Åbo. Jag säger det redan nu, så det inte behöver användas för eller emot mig. Jag gillar Hanna Ruohomaa. Hoppas dock hon inte får till det i morgon.
Två till som jag gillar är mina två äldsta och på samma gång för tillfället friskaste barn. Linda vill prata på skype nu, så denna story får lov att sluta som den började. Utan text...

Ju enklare desto svårare

Jag fastnade lite i tanken efter det där i morse om att det mesta inte var bättre förr. Jag har under dagen faktiskt fått niornas prov färdigt rättade och då jag för en stund sedan satt i bastun funderade jag på om dagens ungar kan mindre än de kunde för 20 år sedan då jag var ny och fräsch, i alla fall ny som lärare. För att ingen ska behöva vara näsvis vill jag tillägga att det självklart inte var de samma ungdomarna som var ungdomar för 20 år sedan, utan eventuellt deras föräldrar... Min slutsats, som nu inte bara baserade sig på bastubad och just den känslan jag hade för stunden, säger mig att dagens ungdomar i allmänhet kan ungefär lika mycket, men på ett annat sätt.
 
De så kallade "duktiga flickorna", eller folk ur den stereotypen, är väl ungefär precis lika. De kan det som står i boken, men begriper inte så mycket av vad det innebär. Så var det då också. I övrigt uppfattar jag att puckona, det vill säga de som inte kan nånting alls, har minskat. I dag kan flere ungdomar lite om en hel del. På min tid fanns det sådana som på riktigt inte visste vad ens egen stövel hette. Av de som kan mycket tycker jag att allt fler börjar falla åt så kallad funktionell kunskap. Det vill säga de kan och är dessutom rätt duktiga på att använda sina kunskaper till kvalificerade gissningar. Detta tror jag i längden är en god sak då det leder till konstruktivitet.
 
Jag säger att "de nyhjälplösa" börjar bli medelålders, "individualisterna" börjar vara så arbetslösa som de förtjänar att vara om de inte begripit att ta tummen ur arslet och börja jobba med nåt tråkigt som sig bör och " de som inte bryr sig" har börjat få barn och bryr sig... Dagens ungdomar har ett hårt jobb då de inte kan chocka någon äldre och dessutom ser det själva... Ännu för 10 år sedan såg de det inte, utan deras grej var att "inte bry sig".
 
Därmed kan vi fundera hur mycket gamla godingar håller i dagens värld. Skulle Elvis bli stor i dag? Skulle Einstein bli berömd, eller hans fru då som man borde säga? Skulle Coca Cola uppfinnas? Skulle någon enda jävel orka lyssna på Hitler? Jag säger, både till all lycka som tyvärr, beroende på exemplet-JA! Alla dessa skulle kunna ha inflytande i dag om de dök upp, precis som Jesus, Mohammed och Buddha... De skulle ha hårdare konkurrens och verkligen behöva ha ett forum att sälja sina budskap, men är de så bra som de framställs, visst hade de kunnat slå igenom i dag också. De hade bara behövt vara väldigt mycket annorlunda än de var då det begav sig!
På den här världsberömda bilden från New York Cosmos duschar under sent 1970-tal, en bild som så klart aldrig vore möjlig i dag, ser vi i förgrunden två riktigt stora inom sin bransch. Om Pelé kört sin grej i dag (You give me ball, I do this this this this and goal) hade han behövt vara snäppet mer teknisk, snabbare i tanken och dessutom ännu mer atletisk (jämför Messi, Christiano Ronaldo och till och med Zlatan, alla bidrar med en del). Det hade han klarat om han fått den hjälp dagens spelare får. Han var ett geni. Beckenbauer å sin sida borde löpträna och bli mycket snabbare i passningsspelet. Hans yttersidor är fina, men på den tiden fick han stå själv och lite dutta på som han ville. Även han hade klarat det i dagens Bayern München, eftersom dagens Bayern München ställer andra krav som dess spelare bevisligen når upp till.
 
 
Människan utvecklas med sitt samhälle. Det finns dårar och dummisar. Det finns blyga och sociala. Det finns snygga och sådana som gör sig snygga genom handling och ord. Med Major Errolls ord från Dragsvik vintern 1991 (jag vet för det var skid VM och damernas 4x5 km på stammisarnas bilradio och jag till och med dristade mig att fråga hur det går för Tuulikki Pyykkönen) "Virta, vet Ni hur mycket människans hjärna har utvecklats sedan stenåldern?" Eftersom jag visste att Major Erroll ville verka bildad, som en upplyst despot, men ändå behandlas just precis som en despot, svarade jag försiktigt att, "Herr Major. Jag har ju ingen förutsättning med min ringa militärgrad att känna till dylika hemligheter. Min gissning blir i alla fall att den inte utvecklats alls." Major Errolls svar blev typiskt honom: "Virta. En förbannat bra gissning och likväl ett förbannat bra svar. Pyykkönen skidar tredje sträckan och vi tar väl brons som vanligt. Inställ er på skjutbanan nu!"
 
Människan är lika, vi bara ställer annorlunda krav på varandra baserat på hur de som ställer kraven ser på sig själva. Även Sokrates kunde göra nytta i grundskolan i dag tror jag. Både filosofen och mittfältaren från Corintians...
Kommer ni ihåg henne här? Marita Koch DDR. Kvinnan som sprungit 400 meter på 47,60. Det hände den 6/10 1985. Ingen kvinna har sprungit snabbare än hon. Nu vill internationella friidrottsförbundet radera alla världsrekord och börja om på ny kula (i även kula, både herrar och damer, men nu gäller det alla grenar). Jag gillar faktiskt inte det. Det är som om vi inte vill ta ansvar för vårt förflutna. Självklart var Marita Koch fullpumpad med hela den Östtyska biokemivetenskapens starkaste varor, precis som Flo-Jo senare, fast det var amerikanska produkter. Vem minns inte hur man skrek åt Jarmila Kratoshvilova på Olympiastadion i Helsingfors 1983, då hon stod i startblocken "Jarmila hei, Munat näkyy." Vem minns inte Jelena Fibingerova som skrämde fotograferna då hon ville krama dem efter sista stötet. Män hade svårt för kvinnor i helskägg på den tiden... Marita Koch och Flo-Jo är dock de kvinnor som sprungit snabbast. De levde enligt den tidens kutym och de dödade inga medmänniskor... Därför får och ska vi minnas dem. Så tycker jag. Idag hade de även varit stora idrottare, men under de förhållanden vi har i dag. Låt dem få finnas kvar, liksom Pelé och Beckenbauer. Till och med Hitler kan vi minnas, som en varning hur tokigt det även i dag kan gå... Det ser vi ju i USA... Spännande val i Frankrike i helgen, efter den spännande fotbollsmatchen i Åbo. När var det Eurovisionsfinalen gick? Också det var annorlunda förr, men inte alls bättre...

Jag tror inte så mycket var bättre förr

Denna dag försmäktas inne tillsammans med en inte så värst mycket (=alls) mera spyende Edit. Hon går mot klarhet och ska nog, hoppas jag rentav kunna gå till skolan i morgon. Kanske, men bara kanske det här ska kunna bli Stora Provrättardagen?! Men bara kanske!
Sådant här kommer på vår TV antagligen hela dagen. Det är riktigt roligt, helt på riktigt!!!
 
 
Var filmer bättre förr? Nä, inte tror jag det så där i allmänhet. Var vädret bättre förr? Nä, åtminstone inte om man tittar ut genom fönstret i dag. Var barnen mer välartade förr? Nä, inte då jag var barn i alla fall... Fanns det lika puckade politiker förr? Jo, ännu värre dessutom, vi bara kände inte till allt i lika stor utsträckning. Var fotboll bättre förr? Nej, den var lite långsammare och därmed tydligare så de riktiga stjärnorna syntes mer. Vad var bättre förr? Inte ens ishockey VM var ju bättre, fast folk vill framhålla det. Kommer ni ihåg de många åren som inga NHL eller WHA spelare alls deltog?
 
En väldigt ytlig, men djup text blev det i dag. Jag har ett jobb, en familj och en fotbollsklubb att administrera. I morgon fyller Linda 21 år. Hur ska jag bäst etablera kontakt då hon har ett omvänt dygn och jag befinner mig på färjan den tiden hon är vaken, typ? Kanske en snabb busskype på vägen mot Åbo?
 
Jag skulle gärna säga något kryptisk om våra tankar inför TPS matchen, men är ej underrättad närmare av träningsledningen. En införtext måste jag dock publicera under dagen. Flo och Isa ska göra radioreklam klockan 14.30 med mina repliker och ingen har ännu bekräftat spelare för 07-09 laget som bland annat ska möta Edit nästa torsdag. Ett flickläger i augusti blir det däremot och jag är vidtalad som matgubbe igen!
Enligt uppgifter är en av dessa tre min vikarie i skolan just nu... Så här gick det till på KHS julfest 2010. Ingen Igge var där då och ingen, jag upprepar INGEN hade någon större fundering på om tidningarna skriver eller inte. Var det bättre då? Kanske kanske lite... Om jag får drista mig till det. I år funderades det över lämpligheten i att Rufus och gänget gjorde en motsvarande dans, fast de var påklädda...

Helt sjukt

Väldigt tidigt i morse kom Edit in i vårt sovrum. Hon sade "Hej, jag tror att jag har fått magsjuka". Sen böjde hon sig framåt och spydde på mina fötter rakt i vår säng. Jo, jag tror hon har magsjuka... Ifall Emilia där i Polen och Linda i San Diego mår bra, då kan jag stoltsera med att hälften av mina barn är friska. Ja, Blobben förstås. Med honom blir det ju över hälften och allt är väl. Rufus hoppas jag har fått sova i natt. I går då jag förde in hans dator i hans sovrum i Jomala såg han mig nog, men jag undrade om han begrep att det var jag. Riktigt trött och groggy var han. Hoppas han och Edit snart mår bättre och så klart att de övriga, samt Fru Kickan, busschaufförerna på Williams buss, TV 4s nyhetsuppläsare och alla andra inte ska drabbas av något hemskt alls.
Den här fina Musse Piggmössan hade Edit i går i skolan och då hon sprang till dansen. I dag ligger hon hemma. Få se om jag behöver joina henne i morgon. I dag kunde jag inte bli kvar, utan Fru Kickan fick ta det.
 
 
Som sagt hade jag inte läge att bli hemma idag. Först skulle jag öppna Vikingahallen för Åland Uniteds morgonträningar. Sen var det ju så att 7B skulle ha prov lektion 1 och det behövde jag ju göra, samt kopiera också och dessutom hade vi ledningsgruppsmöte. 6 schemalagda lektioner och sedan ett möte med Pille Raadik vid halv 4. Det blir tyvärr knappast att bevista kvällsträningen vad det verkar...
 
Då jag informerade 7B att bara de som inte bryr sig om hur bra världen är i framtiden kan lämna upp provet redan nu, steg ingen upp. Tre minuter senare vågade den första. Just nu sitter 5 st kvar... Det kanske är något med hur man säger saker. Ingen har svarat på det brev till föräldrarna i 7A jag skickade i går. I och för sig fanns där ingen fråga heller, men jag märkte hur vissa formuleringar såg ut nu då jag läste igenom texten. De kanske inte vågar svara helt enkelt...
 
Jepp. Ett projekt i dag kan vara att fundera på hur jag ska planera morgondagen ifall jag ska vara hemma med Edit. Lektionsplanering och också lite logistik kring hennes fotbollslag, samt kring de lag jag är medverkande i annars också. På fredag fyller Linda år, Emilia är hemma från resan och vi åker till Åbo för att se om TPS klarar av andra än så kallade "bottenlag"... Förlåt!

Svarsgaranti

Efter att just precis ha sett Krisu, Ronttu, eller vad ni nu vill kalla honom göra Zizou tyngd att ro hem en enkel seger borta på Vicente Calderon om en vecka genom ett hattrick som får honom att framstå som en olympier fick jag en idé.
 
Vad om vi skulle göra detta till en interaktiv blogg denna gång? I stället för mina ordspyor skulle ni få bestämma vad som sägs, nästan och ungefär... Ställ frågor om precis vad ni vill, men var medvetna om att det är jag som svarar. Både kommentarsfältet och Facebooks dito duger. Hej hej! Snart ska jag upp på ledningsgruppsmöte!!!
 

Delegera och se ut som om det regnar, mitt i solskenet

Kollegan Anna inledde i morse, då jag anlände och låste (!) Röda Bettan på MIN(!) parkeringsplats innan nån annan hunnit snika in och ta den, med att säga "Vackert väder i dag". Jo, sannerligen. I detta då, precis i det ögonblicket märkte jag att det faktiskt är ett underbart vårväder i dag, med sol och allt. Va bra att hon sade det så jag också fick ta del. I det samma fördes jag ur Valborgslovstunneln ut i vardagen. Bra, här trivs jag!!!
 
Eftersom mina jobb i mycket går ut på att överse, men ändå vara närvarande så jag inte känns obekant då jag agerar, rår jag mig själv ganska mycket. Både skolan och fotbollen är schemalagd. Jo, jag måste dra varje lektion, eller ansvara för att den sköts rätt. Varje träning måste jag också se till att äger rum, men där svarar Maiju, eller vem hon i sin tur delegerat, för innehållet. Då det gäller matcher har jag märkt att det mycket är fråga om mig då det spelas hemma. Vi har kioskförsäljning, speakers, biljettförsäljning, övrig försäljning, bollkajsor, matchsponsorer, laguppställningsblad, ordningsmän,  marknadsföring innan och under match, reklamskyltar och så vidare. De allra flesta avdelningar har självgående duktiga personer som driver dem, men då någon har en fråga, då riktas den till mig. Egentligen är det väl så jag tänkte mig Sportchefsrollen då jag började skissa på den. Att det var jag som skulle ha den var sedan inte något jag direkt tänkte mig. Senast i förrgår blev jag uppringd angående reklamskyltarna på WHA. Jag bad Bosse kolla upp vidare. Bra delegering. Hoppas att jag inte hör mer om det, för det betyder att Bosse har allt under kontroll. Varför skulle han inte ha det förresten?
 
Sen har vi ju ett lag också. De behöver bollar och grejer, samt någonstans att träna och spela, samt kläder att träna och spela i och förstås någonstans att bo, något att köpa mat för, sysselsättning mellan aktiviteter, internetuppkoppling, samt möjlighet att transportera sig internt och externt. Inte heller där sköter jag nära på allt, eller ens hälften. Dock kan jag svara direkt om någon undrar något i alla dessa frågor. Jag liksom skickar det vidare, men får även vara beredd på rekyl om det visar sig vara fel person, eller att något inte funkar med dessa. Förresten, sa jag ett lag? Vi har ju tre faktiskt och just nu håller jag på att försöka få ihop ett poolspelslag för Flickor 07-09 (eller 10) av de 17 flickor vi hittat i IF Fram, IFFK och LIF i dessa åldrar.
 
Av bland annat dessa ovannämnda faktorer känns ofta bortamatcher med A-laget som något av en avkoppling. Alltså klart jag gärna vore hemma, men det innebär ändå organiserade förhållanden och en fotbollsmatch med ett lag jag älskar på mitt eget lilla sätt. Linnéa har stenkoll på resorna och jag flyter med och känner mig faktiskt som en i laget vid de tillfällena. Jag tror också det är bra att spelarna ser mig där och sedan på bänken, samt bärande lite saker och pratandes i telefon. Jag tror de får intrycket att jag jobbar och finns för dem, som jag ju egentligen gör också...
 
Nu har det dock visat sig att Uleåborgsresan, den 31/5-2/6 blir ett lite tokigt projekt för mig. Linnéa har förhinder. Merja, som brukar hoppa in kan ej heller. Jag var satt som reseledare och lagledare. Jo, ingendera rollen är omöjlig eller diffus för mig. Det bara blir riktigt tokig tid. 2-3 dagar tjänstledigt från jobbet skulle det innebära. Dessutom är skolan i upplösningstillstånd just då och så klart kan jag fixa vikarie, men varken denna eller någon annan mår bra att dyka in i det skedet. Betyg, stipendier och allt möjligt grejsimojs slutförs de dagarna. Ytterligare är detta precis då Emilias Studentexamen med fest och grejer förväntas ordnas och så kommer det ju släktingar farande. Det är klart jag klarar det, men det kan rendera en snabbare död för mig i längden. Kjelle har erbjudit sig att ta det. Tack Kjelle! En annan av de goda och fantastiska människor jag har omkring mig!
Här är Kjelle längst till höger, tillsammans med två andra fantastiska människor, Herr Landshövding och Joska (i mitten) efter vår sista match silveråret 2012. Tack till er alla för de bidrag i mitt liv ni gjort hittills.
 
 
Vet nån om ONS ännu streamar hemmamatcherna? Då kunde jag ju göra ett bidrag och rapportera på FB under matchens gång som efterlysts.
 
Det visade sig vara 8B som hade prov, för de kom in nu och vill att jag ska ha nåt åt dem att skriva. Jag hittade rätt papper i skåpet och drog till med en extrauppgift som innebär att skriva en dikt som beskriver deras känslor inför franska presidentvalet, med rubriken "O fläskiga fontanell". Om det inte uppehåller barnen så är det fel på dem... Eller på uppgiften...
 
Edit ska alltså hämtas från skolan och föras till dansen med Röda Bettan, Röd Bettans bil alltså. Sen får jag föra ut en låda till Rufus som på riktigt mår ruttet, stackarn. Därefter är kvällen i Herr Landshövdings våld på Åland Uniteds styrelsemöte. Endast Gud vet, som sagt vid något tillfälle, när det slutar. Klockan 21 ringer Veikkaus kille för sin sedvanliga genomgång av förra och nästa matchen för ÅUs del (hur tror han att jag vet så mycket i år då jag inte är delaktig i tränarteamet?) och sedan är det Real Madrid-Atletico Madrid, samt inför det SMS till Magister Sviberg. Jo, jag ska försöka få in provrättning och även att lägga Edit, samt vara i kontakt med Rufus och kanske med Linda... Emilia är i Auschwitz-Birkenau just nu. Hoppas hon förstår att vi är så mycket bättre än det hon ser där...
I och med sommarens antåg närmar sig returmötet till denna kamp också. Vi föräldrar förlorade ju i fjol mot Edits lag. Samma plan, samma tid, samma veckodag i år. Med början nu på torsdag. Matchen blir säkert i juni som i fjol. Kan någon förstå varför vi förlorade senast på basen av den här bilden?
 
 
Aj jo. Fru Kickan var riktigt snäll sedan då hon begrep att jag försökt mitt bästa med städningen. Blobben växer som om han vore på gång att bli sumobrottare ser det ut som. Snart börjar Fru Kickans mage närma sig mina proportioner...
 

Jo jävlars

Jaha medborgare, både Hamburgare, Björneborgare och andra ätbara, eller inte ätbara sådana. Nu har jag igen den äldsta och den yngsta av dem jag delar boning och liv med här och sängarna är fyllda, typ. Jag har städat, även WCn, bägge tu faktiskt, tömt komposter och sopsäckar samt alla tidningar utom lördagens och söndagens. Jag har även tömt ut alla de vin- och spritflaskor min klass förärade mig med (tomma alltså) då jag satte dem att samla flaskor för några veckor sedan). Dessutom har jag vikt tvätt, lagt i ny tvätt, torkat både spyor, geggig proteinmilkshake och dessutom en hel del andra vätskor. både kroppssådana och andra, samt framför allt varit till hands och hjälpt min son, som tyvärr är sjuk helt på allvar. Han kommer inte att dö. Han kommer inte att få långvariga men. Han är bara sjuk och det kommer att ta en par veckor innan det är bra! Trots att det så klart är han som har det värst, han kan varken svälja eller ens riktigt andas ordentligt, är det som om jag själv, hans Pappa, är fysiskt delaktig. Helt urkramad, som en disktrasa efter en cupfinal med förlängning... Eller nu gick det fel... Trött i kommoden i alla fall. En riktigt jädrans Valborgshelg var detta. Pojken kommer att bli frisk och han mår säkert bättre nu. Jag körde honom till sin mor och där har han svarat på ett sms så det blir nog säkert bra...
 
Fru Kickans första ord till mig då hon kom hem och jag visade iver genom att gå ut för att möta damerna var "Har du alltså lämnat min bil olåst?!" Då kändes det skönt. Fru Kickan var hemma... Och jo, hennes bil var faktiskt olåst. sorry, det brukar min alltid vara, för att eventuella biltjuvar inte ska behöva förstöra fina dörrlåset om de ska bryta sig in...
 
På tal om bilar är min just nu i Saltvik. Lillemor och Bosse kom här via precis efter at Fru Kickan och Edit kommit hem. Eller, Fru Kickan hade ju åkt iväg igen och Edit var ute på gården nånstans så det var väl bara jag hemma då. Bosse satte sig bakom ratten och jag känner stor tacksamhet och sympati för dessa båda människor. Vänlighet och respekt visar de och jag hoppas jag någon gång kan återgälda ens något litet... Jag kör nu i en veckas tid Röd Bettans bil, låt oss kalla den Röda Bettan. Vad jag kör sen då Röd Bettan är tillbaka ifall Landrovern inte då finns tillgänglig lämnas osagt, eftersom jag helt enkelt inte vet...
Här ser vi Bosse, precis bredvid Pille och Maiju, just bakom Maijus bil, som ju Bosse verkat för att ha fått den fina utsmyckningen. Detta var i dag på Torget i Mariehamn på samma gång som jag torkade spilld saft från vardagsrumsgolvet ungefär... Åland Uniteds A-lag var delaktiga i Lions välgörenhetsmarknad på Första maj. Därav stohejet.
 
 
Fotboll har det spelats. Åland Uniteds både flicklag vann sina matcher i Upplandsserien. Det äldre laget vann 2-1 och det yngre 2-0, bägge borta i Sverige någonstans. Vårt samarbetslag IFK Mariehamns B flickor spelade dubbelmöte och vann  på söndagen med 4-0 och i dag med 7-0. En riktig hästhelg. Hårdast har det varit för Elsa som inledde veckans matchande på tisdag i regionturneringen. Sedan fortsatte hon på torsdag och fredag där i Eerikkilä med en match vardera dagen. På lördagen var hon hemma på Åland och deltog i uppvärmning samt satt med i Åland Uniteds A-lags matchtrupp mot Pallokissat. Maiju begrep att inte slänga in henne i onödan dock. Sedan spelade hon både på söndag och måndag med B flickorna vilket gjorde henne delaktig i 6 fotbollsmatcher under 7 dagar... Må detta inte hända igen. Vem faller det tillbaka på? Säkert på mig om det inte var en engångsföreteelse... Vilket det ju var och då var det mera en upplevelse än något som skadar i längden. Bra så?
 
Även Herrfotboll spelades det här i Mariehamn i helgen. Min situation var sådan att jag satt hemma med Rufus och lämnade alla tankar på att gå till WHA på Vappen därhän. I efterdyningarna har diskussioner om hur domare kan vara hur dåliga som helst dykt upp. Är någon chockad? Det krävs att domare som är dåliga ska kunna "bänkas". Det är ju på sin plats inte sant? Men vem ska bänka domaren? Då det gäller spelare är det tränaren som bestämmer om han eller hon ska spela eller ej. Om en tränare ska ha jobbet bestäms oftast av klubbens styrelse. Därmed är det väl rimligt att det är domarnas egen organisation som bestämmer om domare ska läggas ner i reserverna, eller ges nya förtroenden. Endel supportrar tycker dock inte att det ska vara så. De vill kort och gott att dåliga domare ska ut och att det inte ska vara hemligt... Hur månne de menar och hur månne de skulle vilja ha det om de själva var dåliga på sitt jobb? Det är lite samma med vitsordsbedömning i skolor. Vem ska stå för den? Hur publikt ska det vara? Egentligen är det väl självklart inte sant? Varför kan inte domaren behandlas jämlikt här? Det vore i och för sig en nyhet i sig och kunde leda till att domare faktiskt blev människor... Fantastiskt, men på samma gång bisarrt och konstigt...
Ni kanske minns att vi hade match i lördags? Flo, Lois, Raissa och Kaisa var där, precis som domaren, Pallokissatspelarna och de två i publiken, samt Sofia Södergårdh som knäppte bilden. För mig själv har detta gått in i helgens totala utmattning med väldigt sporadisk och ryckig sömn, hela tiden och inte alls... Det var riktigt skönt att vara med på planen i dag i solskenet då laget tränade på konstgräset i Jomala. Sen då jag kom hem var både Fru Kickan och Edit jääätttteetrötta, så nu sitter jag här.
 
En grej blev riktigt eftersatt denna helg. Provrättningen. Jag har 9E klar men klarar inte av fler i kväll... Mitt huvud hänger inte med och kroppen ska vi inte tala om. Jag har redan avbeställt simningen i morgon med mig själv. Edit ska föras till dans, ÅU har styrelsemöte, lite prov kanske rättas (det kommer ju mera för 8B eller är det 7B som har prov i morgon+) och sedan är det ju Madridderby i herrarnas Champions League. På damsidan blev det ju inte helt oväntat ett franskderby i finalen. Magister Sviberg ska få sig... Ett sms om inte annat då...
 

RSS 2.0