En vacker dag, ett vackert spel, men är livet vackert?
Det bara hände igen. Solen började skina och den bara för några dagar sedan klippta gräsmattan skulle kunna behöva sig en genomgång igen. Jag har följt Fru Kickans arbetsplan och dammsugit huset. Fru Kickan är aldrig så glad och tillmötesgående som då det städas, eller just har städats... Det lär inte bli fler barn nu i alla fall, vilket jag alltid brukar vara rädd för då hon är glad...
Edit har med stolthet konstaterat att hennes bild, med hennes namn under finns i tidningen. Det var alltså hon som med Samuels kamera tog bilden på honom och mig som vi nu sprider i media. Emilia meddelade i morse att hon boardar. Lite osäker var jag om det var från Los Angeles till New York hon flyger, eller från New York någon annan stans... Tänk om det samma gällde om att inte veta om hon är i Lissabon eller Trondheim...
Det mesta jag kan göra för matchen i morgon torde vara gjort. Bara att åka till träningen och kolla vad denna för med sig, förutom det obligatoriska kvällsjobbet. Jag återkommer till vad jag kände i går. Vad skulle jag göra om jag inte hade de här ångestfyllda stunderna varje vecka och varje dag? Skulle jag då bli så där som de säger att man ska vara? En sådan som inser att man själv inte är oumbärlig och som prioriterar att själv må bra. Tanken på att må bra får mig att må illa, så det släpper vi direkt. Illamående är att må bra för mig! Bara fatta och acceptera, eller så inte men så är det i alla fall.
Här kände jag mig ganska glad och tillfreds i torsdags efter matchen. Det syns väl? Nu ser jag också var pennan jag sökt sedan i torsdags kan vara att finna, kanske...
I kväll är det också den mest mytomspunna idrottstävlingen i hela världen. Herrarnas FA cupfinal på Wembley. Så många är historierna och så många är de öden som lagts i anslutning med dessa matcher. Fru Kickan försökte låta som en vanlig fru i dag och sade att jag bra kan se den om jag bara beter mig väl före... Som om det skulle hänga på det... Men precis som jag ibland vill få tro att jag är logisk, rättvis och rationell kan hon väl få känna att hon är något av en Fridolfs Selma i alla fall... Men FA cupfinal mellan Arsenal och Chelsea blir det hemma hos Virtas på Bergshöjden i kväll.
Gurkans bil är laddad. Jo, Gurkans bil. På grund av, eller tack vare ett väldigt invecklat avbytarsystem som inte tarvar att förklaras här, kör jag alltså Gurkans bil denna helg. Tack till henne, Röd-Bettan och alla andra som förser mig med kördon.
Här är igen en sådan där gruppkrambild. Detta är inför HJK matchen på torsdag, därav de lila bortadräkterna. Vi som kramas är liksom de som bildar en stor del av det vackra, det stressiga och det alldeles outhärdliga i mitt liv. Jag skulle i samma svep gärna vilja, av samma orsaker visa gruppkrambilder av min familj eller av skolklasser, grupper, eller kolleger.... Jag har dock inga. Var snälla och skicka så kommer ni med ni också.
Vad om vi inte vinner i morgon? Ja... Vad sen då? Jag skulle vilja säga att vad om vi vinner?! Dessutom vill jag redan nu tacka alla de fem (5) JIK medlemmarna som hörsammat vår kallelse och kommer på matchen såsom inbjudna gäster...
Kommentarer
Trackback
