Breaking News
Det slog mig i dag att jag varit väldigt orättvis. Visst knakar det ibland i fogarna. Visst är känslorna ibland både på ytan, eller under den beroende på situation. Men, håll i er... Det jag nu kommer att säga är inte enkelt, men en man som förnekar sina känslor har inte rätt att kalla sig man, eller kvinna eller hen-person med för den delen. Man är bara en liten lort, som de säger i Bröderna Lejonhjärta. Det jag kommer att säga är: Mat-Inger är snäll, egentligen... I morse hade jag inte ätit min morgonbanan, helt enkelt för att inga bananer, eller någon frukt alls fanns i huset. Då gick jag till skolköket och minsann, där stod Mat-Inger och delade som alltid med sig av sina bananer. Faktiskt har ingen av hennes frukter någonsin varit förbjudna för mig. Då jag kommer med skamliga förslag om att ändra hela matupplägget bara för att cirka 300 elever spelar fotboll i maj, då brukar Mat-Inger säga "Okej, det där fixar jag det." Ibland ordnar vi speciella grejer med motiveringen "Det ska inte vara så H....s svårt det här." Mat-Inger har ett hjärta av Guld. Precis som med all metall, så klingar den hård då man kör annan metall mot den. Kanske det är orsaken till att vi är så högljudda ihop. Om jag fick välja vem som ska vara Mat-Inger, då skulle jag välja just Mat-Inger 100 av 100 gånger, så det så!
Om vi haft Mat-Inger här hade vi inte behövt så många gubbar!
Fru Kickans volleybollträning börjar så sent i dag att jag hann göra min kvällslufs redan som en eftermiddagslufs. Träffade Steve på WHA och fick en orsak att stå still några minuter och dessutom väldigt mycket input kring vårt gemensamma jobb. Jag såg också minibussen styra mot biluthyrningen. Bra, tänkte jag. Hoppas jag hade rätt. Edit hade lyckats glömma sina kläder i skolan, inte alla men lite av dem, så vi åkte fram och tillbaka. Nu är de uppslukade.
Som jag sade. I kväll före Tysklandmatchen lönar det sig att kolla ÅUs hemsida och Facebooksida. Där kommer att stå lite grejer!
Perparim Hetemaj, som här kramas av Teemu Pukki för att ha gjort mål för ett av sina hemländer.
I kväll möter alltså Finland Tyskland. Det är en uppladdningsmatch inför VM kvalet mot Kosovo. Det nyblivna FIFA-landet deltar i sina första kval. Många Kosovoalbaner över hela världen ser det som en stor chans att spela för sitt hemland. Perparim Hetemaj är en av Kosovoalbanerna. Han är uppvuxen i Finland i dyningarna efter Jugoslavienkrigen och har spelat många landskamper för sitt uppväxtland. Nu då Kosovo har ett landslag har Perpa meddelat att han inte vill spela mot dem. Kosovo i sin tur har tolkat det hela så, att han inte heller vill spela för dem. Han hade till och med fått ett löfte att inte behöva möta Finland.
Nationalism förringas och förlöjligas av populisterna som kallar sig antirasister (inte alla så klart, men de självgodaste och aggressivaste av dem- förstå mig inte fel, jag är också antirasist, fast jag gillar nationalism). För mig är Perpas agerande väldigt känslosamt. Jag tror vi har svårt att förstå hur viktigt ett landslag är även för spelarna. Han vill inte möta Kosovo och han vill inte möta Finland. Därför spelar han inte för någondera heller. Vackert, sorgligt och sant. Ännu en berättelse som gör fotboll till stor prosa.
Edit hade ritat en bild av sin familj i dag i skolan. Då jag frågade vem hon då ritat svarade hon självklart oss allihop. Mamma, Pappa, henne själv, Linda, Emilia och Rufus. Det är ju självklart, men jag blev ändå riktigt riktigt rörd och glad in i djupaste magsäck. Gamla karln... Jag lovar att jag gråter till Nationalsången eller nåt om det ska fortsätta så här...
På tal om det. Mitt ansvarsområde visavi sms till Magister Sviberg har förtydligats. Det gäller också landskamper som visas på Yle. Så det så!
Snablar
Som vi vet är världen en evighetsmaskin. Den går hit och den går dit, den går runt en liten bit... Och så vidare. Jag vet också att det är livsfarligt att skriva så, men det känns riktigt bra med många saker just nu! Utan att alls veta vad spelarna tycker kan jag känna att gårdagen var den bästa träningsdagen på hela denna säsong hittills. Med det menar jag att skillnaden med vad enskilda spelare och laget som kollektiv tänkte och "kunde" då vi steg upp på morgonen, mot då vi lade oss på kvällen, hoppas jag i alla fall att alla gjorde, var stor och framför allt tydlig. En morgonträning vars budskap går igenom till kvällsträningen och vad jag förstår sitter i benmärgen hos de spelare som berörs som ett kollektivt dna. Vis av verkligheten hoppas jag nu att den enda vägen inte går neråt, utan att vi faktiskt håller på att bygga en grund som håller då vi klättrar uppåt. Slutet av veckan och inte minst helgen får visa tillfälligt utslag.
Ett utslag som var rätt, fast fel gällde kilometermätaren på vår hyrda minibuss. Våra spelare ska månatligen rapportera kilomerermätaren för hyrfirman, som sedan fakturerar klubben enligt det. Plikttroget och väl hade kilometerställningen inrapporterats i går, sades det då man ringde mig här på morgonen. Problemet var att siffrorna som uppgetts visade sig härröra från bilens tryckmätare, inte kilometermätare... Jag tycker också det är svårt med olika tangenter, sladdar och mackapärer. En ON och en OFF knapp räcker så bra. Så funkar OHn i klassen till exempel. Simple is Beautiful!
Om någon tror att elefanter inte kan spela fotboll visar denna bild att de har fel! Fotboll är för alla! Som jag alltid har sagt!
I dag upplever vårt lag en första flexibel träningsdag på mycket mycket länge. Ingen lagträning är insatt på kvällen, men möjlighet till ledd styrketräning av Richard erbjuds. Precis som fotbollsträning med pojklag. Eller individuell träning, så som till exempel ett exklusivt målvaktspass bara för målvakter. Om någon undrar... Detta är vad jag hoppas Åland United kan komma att vara. Nu känner jag mig som en riktig Sportchef, här i mitt klassrum med flitigt studerande elever...
Edit berättade att de gått hårt ut i religionsundervisningen. Hennes första religionstimme i lågstadiet inleddes med att alla barnen skulle stänga ögonen och hålla för öronen för att föreställa sig universum innan Gud skapade det. Sedan skapade Gud både mörker och ljus, samt kallade dessa dag och natt ville Edit förklara. "Jo, så står det i Gamla Testamentet" kunde jag hålla med... "Jag vet" sa Edit med ett snett leende. "Vi pratade om både Gamla- och Nya Testamentet faktiskt"... Jag undrar vad som händer mellan den allra första lektionen på ettan och den allra första på sjuan... Det finns knappast någon riktig, ens biblisk, förklaring på detta...
Sista eleven gick ut ur klassrummet. "Tack och hej" sa vi båda. "Lämna dörren öppen bara" sa jag. Eleven log, stängde dörren och gick... Mat nu. Sen mycket mycket annat!
I kväll är det förresten Tyskand-Finland för Herrar. Månne vi denna gång kan undvika det vanliga oavgjorda resultatet och faktiskt vinna?! Före den matchen ska ni förresten alla kolla på Åland Uniteds webb- eller facebooksida för där kommer då att finnas en ganska stor nyhet!
Det ska gå!
Efter att ha ätit död fisk, eller som vi trodde, en hel död fiskfamilj, serverad av Mat-Ingers armé och efter att ha instruerat en utsedd representant som utsetts av den som jag utsett, eftersom hon inte ville tala i högtalare hur man talar i högtalare, samt skrivit instruktioner på en klibbig same som barnen dristade sig att kalla Lapp gömmer jag mig snabbt i klassrummet. Tid för reflektion...
I dag fann jag Edit i sin säng sovande då hon definitivt borde ha varit uppe. Då jag hysteriskt väckte henne och i det samma ägnade några lite mindre smickrande tankar till Fru Kickan, som tydligen inte brytt sig, visade det sig att hon, Edit alltså, var helt påklädd och bara väntade att jag skulle komma och tro att hon sov. Riktigt busigt jo... Sen fixade Fru Kickan hennes hår så det ska gå att dansa balett vid halv fyra tiden, innan vi drog iväg till skolan.
Här är det skolfotograferingsdag och 9G såg ut som om de var på väg till en mormonkongress, hur man nu ser ut på sådana. 9E tog del av min plan på att föda upp egna pennvässare och inte ha panik varje höst, genom att nu skaffa mig en mammapennvässare och en pappapennvässare. Pappapennvässaren (den blå) funkade dåligt sades det. Någon trodde att den kanske hade ett plasthölje över vässarna och det kom vi fram till att inte alls var bra ur fortplantningssynvinkel. Nu får de i alla fall vänja sig vid varandra de unga tu. Hoppas på fruktsamhet!
En dag av undervisning och e postning väntar. Sedan blir det att posera på lärarbilden som alltid tas precis vid 15 tiden och direkt därefter dra på sig fotbollskläder. En liten stund hinner jag vara med på kollegiemötet innan jag hastar iväg till Bengtsböle där vi i dag ska följa upp morgonens inläggsövningar med offensivt spel i sista tredjedelen och repetera negativ transition, för att använda de begrepp Craig vill att vi ska använda... Direkt efteråt, i min bil ska jag ha ett schemalagt spelarmöte och sedan troligen hitta Edit, som efter sin dans troligen förflyttas till sin mors volleybollträning. Bara Fru Kickan är hemma blir det kvällslunk... Det är landskampsvecka, så troligen ingen seriefotboll på TV i kväll...
Här har ni alla en hälsning från bortaresan mot Nice Futis 2012. Få se om det ska bli nåt Björneborg alls nästa år. Det kan till och med komma att bytas ut mot Nedervetil har jag förstått.
Veckan som kommer blir en riktigt knepig en. Nu kör vi då mot helgen och PK-35 borta. På söndagen är jag lovad att få testa Landrovern, hoppas det blir med mersmak, inte minst för Fru Kickan. Sen blir det mest raka spåret. Måndag blir väl jobb och träning som vanligt. På tisdag ska några saker hända förutom det. Laguppställningsbladen till fredagens hemmamatch måste färdigställas, med lite nya instruktioner som jag hoppas jag fått tillgång till i tid före det. Även träningen, samt spelarmötet efter det behöver få rum. Tanken är att börja simma på morgnarna och mycket tyder på att tisdag blir en sådan morgon. Så klart fortsätter även kvällslufsarna i vanlig ordning. Jag undrar om det är just på tisdag som Finlands herrar möter Kosovo i VM kvalet också... Och så har Edit dans, med håruppsättning och allt.
Onsdag morgon blir ledningsgruppsmöte och sedan, då skoldagen är fixad ska 7A och jag åka till Djurvik på övernattnings- och samarbetsläger. Just nu är det högst oklart hur organisationen ser ut. Vi har en par elever som har speciella behov och därför behöver dels hjälp med rullstol dels övervakning nattetid. En kollega ska vara med som samarbetsövningsledare, men kommer inte att befatta sig med annat, som övrigt program, matlagning, städning etc. Camilla meddelade i morse att hon var tillsagd att hon inte skulle få komma med, men då jag senare skulle bekräfta detta fick jag en fråga om vem som månne sagt det. "Det är ju länge dit ännu!" var slutrepliken. Och jo, jag håller med. Hoppas vi har nånslags busstransport fixad i alla fall. Jag har glömt att kolla...
Direkt från Djurvik ska jag ta mig, via skolan till WHA på torsdagen för lagfotografering klockan 15.45. Går allt rätt kan jag sedan stanna där för vår matchförberedande träning. Fru Kickan, det betyder alltså att jag är borta hela onsdag kväll, natten mot torsdag och skulle faktiskt behöva vara med på torsdagens träning också om det går bra. Således hinner jag inte laga middag eller få Edit, med upphämtning av Sigrid inkluderad till träningen. Jag kan bra sedan åka från WHA till Edits träning för att hämta hem dem. Fixar sig detta månne? I detta skede kommer säkert någon att klaga på att ingen inför match rapport publicerats i tid och redan onsdag kväll kommer Veikkaus man som alltid ringer då att få vara med om en något ytlig diskussion från Djurvik.
Fredag morgon verkar som en utmärkt tid för morgonsim, inför skoldagen och så på kvällen spelar vi ju mot TPS hemma på WHA. Rufus och Emilia skulle också komma, så de väntar väl på middag eller nåt.
Jag lovar att något skiter sig. Hoppas detta inte bara blir gällande barnen, klassen, laget eller nåt annat viktigt. Vad skulle det vara?
Här en bild på Edit och Pärla som tar sig ett bubbelbad. I går hade Edit en klasskompis som heter Helmi hemma och lekte. Sen hade hon glömt matteboken i skolan också... Way to go....
Kom på att jag borde förbereda radioreklam och hämta samt hänga upp lite matchaffischer också under nån död tid...
Vi är väl bara ointressanta helt enkelt
Människor förstår ord, meningar, uttryck och hela diskussioner så olika. Vana vid existentiella utsvävningar svarade en dam ur årskurs 8 i dag "människa" då jag frågade henne vad hon var. I kontexten var min mening helt enkelt att få reda på i vilken grupp hon var efter att jag hade läst upp gruppernas namn inför den rafflande förberedelsen för medeltidstävlingen som äger rum nästa gång de samma eleverna anländer till klassrummet. Hon var dock van att uppfatta mina frågor som... Ja, hur månne hon tänkte? Jag gav henne i alla fall rätt och fick följa upp med tilläggsfrasen "Javisst. Och vilken grupp tillhör du i denna tävling då?" Så enkelt var det.
Endel människor blir väldigt irriterade då jag frågar saker. Fru Kickan kan bli irriterad över frågor som "Har vi tänkt på vad vi kan laga för middag i dag?" Craig blir irriterad över frågor som "Do you remember what we agreed on?" och endel andra blir irriterade över den lite ledande frågan "Vi kan alltså inte hjälpa henne med just det här då?"
En fråga som faktiskt är akut är varför det kommer så lite människor till Åland Uniteds matcher. Morsdag, Valborgsmässoafton, Ishockey VM, OS, Pride paraden, Ömsens stora vikingafest och allt möjligt annat har framlagts som orsaker till att publiken inte kommer i de mängder vi hade velat och som krävs för att vi ska kunna bedriva denna verksamhet på längre sikt. Vi har kommit fram till att 16.30 inte är en bra avsparkstid. Folk äter middag (jo faktiskt) och är liksom mitt i dagen, har det sagts. Senare kick off har efterlysts och det kommer även att ske nu i våra två sista matcher. Likt detsamma har även detta mött protester. Först var det Honka som inte för sitt liv kunde förstå hur man kan lägga upp sin matlogistik om man spelar i Mariehamn klockan 18.30. Nu har det även visat sig att vår hemmamatch mot TPS går samtidigt som IFK Mariehamn spelar... På bortaplan. Det borde vi så klart ha beaktat. Nu kommer ju folk att stanna hemma och se bortamatchen på TV. Jag undrar om det finns något alls som inte kan betraktas som dålig planering från vår sida.
Kan det bara vara så att Åland United helt enkelt inte är så viktigt eller intressant för ålänningar. Jo, massor med människor frågar och bryr sig då man rör sig i samhället. Men tillräckligt för att komma och se oss spela, det räcker inte intresset till. Nu ska alla läsare förstå vad jag menar. Jag är inte alls ledsen och bitter. Alla har ju helt rätt att bestämma själva vad de vill intressera sig för och satsa sin tid på. Jag vill dock framhålla att alla ni som tycker att damfotboll, jämlikhet mellan könen och Åland United är viktiga, så viktiga att de bör finnas kvar länge, ni behövs på minst tre sätt:
1. Kom på matcherna. Vi behöver öka publikmängderna för att alls ha en chans att få ekonomin i närheten av vettig. Jag står fast vid att ett snitt på 600 är att eftersträva inom 3 år. I år sjunker vårt publiksnitt troligen under 200. Jo, under 200!!! Alla ni som inte vet vilka mängder det rör sig om, det är jätte jätte lite!
2. Ni behöver ställa upp som funktionärer och framför allt på styrelseposter. Politiker, näringslivsidkare, akademiker, vem som helst. Vi som jobbar inom föreningen håller på att bränna ut oss. Förväntningarna och kraven är enorma på ett Ligalag, både formellt och informellt. Vi behöver inte bara folk som säger att det är roligt och viktigt. Vi behöver folk som är beredda att hjälpa till! Om ni inte vet vem ni kan kontakta, jag funkar bra att börja med!
3. Ni kan stöda oss ekonomiskt. Jo, vi har många sponsorer som det är och dessa är vi tacksamma för. Dock går vi på minimilåga och riskerar att slockna inom några år om vi inte får fart på ekonomin. Vi har trollat på fotbollsplanen i några år. Detta år har visat riktningen för vad som händer då vi inte har råd att göra det vi och ni vill att vi ska göra. Övre slutserien är ett enormt plus och en lycklig plattform i år. Vill ni se oss kvar i Damernas Liga på sikt, då behöver vi mer kapital! Det bara är så! Om vi alltså är viktiga, då behöver vi flere som vill visa att de tycker det!
2009 var man så här glada över vårt första mästerskap. Ska dessa saker hända igen, som de gjorde 2013 behöver man orka stå bakom oss också i svårare tider.
Nåja. Nu till Bengtsböle. Träning och sedan ett ungdomsmöte. Hem hoppas jag hinna sen och se hur Edit klarat måndagen. I morgon är det stress-tisdag med rysk balett igen....
Söndagen under helgen utan schema
Jag har verkligen testat på att fira helg utan schema nu då jag har en helg utan schema. 4 fotbollsmatcher såg jag på TV i går. Bastu hann jag bada i halvtid under Hull-Manchester United (eller Harlem Globetrotters, som kränkta Manchester United supportern i grannhuset kallar dem numera efter Mourinhos och Ibrahimovic intåg). Då den matchen var slut frågade Edit, som satt bredvid mig i soffan "vilken match kommer nu?" Då jag kollade och förevisade Real Madrid-Celta Vigo på ena kanalen och en bandad version av Everton-Stoke på den andra sade flickan direkt. Usch, den där ena matchen är ju tråkig, jag vill se den här! Då menade hon Everton-Stoke! Pappas flicka!!!
På kvällen överraskade Fru Kickan med att aldrig lägga sig och kan man tänka sig. Hon ville sitta uppe se på TV och prata... Det i sin tur förorsakade sådan prestationsångest att jag blev helt utmattad och måste lägga mig runt midnatt. Det är inte lätt det här.
Nu är det i alla fall söndag och då är det inte svårt att ana vad som gäller...
Fru Kickan fixar sig till och med före hon städar...
Då det städas hos oss, då är det en komplex tilldragelse. Städningen är en helig ritual och innebär att allt dras fram för att bilda ett ofantligt stök, för att sedan sättas undan på platser ingen vetat att funnits. Det är knappt man kan ta sig genom köket efter en kopp kaffe... Edit är förpassad till sitt rum för att städa och nu kom hon ut med hörselskydd och iförd endast trosor. Rummet kollar jag på... Onsdag kanske.. Edit ska också laga middag i dag. Emilia har lovat komma hem till dess. Jag har inte informerats om vad Edit kommer att laga, men det blir korvsoppa.
Eftersom vi mitt i hela söndagsstädningen även målar bord och stolar, dessa är alla utspridda med papper under sig i köket och för att det nu är som det är ska även hela gräsmattan klippas. Det är ju icke schemalagd söndag ser ni.
Någon kan undra om jag faktiskt inte jobbat någon skola eller Åland United under denna lediga tid... Jo, visst har jag det. Men det är mera på det organisatoriska planet. Lite spelarmöten har fixats, listor skrivits och PK-35 kollats med mera. Just nu ligger föresten PK-35 under med 1-0 mot Avaldsnes. Benfica leder 2-0 mot Newry och väldigt mycket talar för att vår sista ligamatch i år blir den 8e oktober. Då hinner jag alltså hem till Edits födelsedag. Nu blev det 3-0 till Benfica då...
Hirvonen ser ut att ha återtagit sin gamla plats som mittback, vilket stöter ut Nurmela till högerback och Riefner har tagit ett steg fram upp till högerytter. Allt detta troligen för att Sanna Saarinen är skadad...
Här var Sanna ännu oskadd. Håll med om att Väikkä liknar mig sedan jag bytte glasögon. I ÅU kallas PK-35s tränare lite diskret för Wannabe Virta.
Sen slås det på kristrumman gällande åländsk fotboll också då både FC Åland och JIK slåss mot relegering i sina herrserier. Jag återkommer gärna till det. För Åland Uniteds del vill jag bara poängtera att om någon vore villig att investera 100 000 € i klubben årligen i fem års tid. Då hade vi byggt upp en plattform som skulle ge åtminstone damsidan en hållbarhet på alla nivåer i 10 år framåt, minst. På herrsidan kanske det krävs en årlig summa på 300 000€... Eller vad som helst. Mitt eget bidrag till herrfotbollen ges i kväll då jag köper en mugg kaffe före IFK Mariehamn-VPS. ÅUs flickor vann i går 4-1 och önskas all lycka för dagens match. jag ska ju klippa gräs och ta ut sopor var det ju... 2-0 till Avaldsnes nu. Boka färja den 7-8/10 Linnéa!
Ungdomsfotbollspengar och språkminoriteter
Japp. Jag kommer att fatta mig kort, mest för att lugnet som precis just infann sig inte kommer att vara länge om jag känner vårt hus inneboenden rätt... Precis, nu kom Edit, kompisen Hannah och tydligen även Fru Kickan, som jag inte vet var hon varit, in igen...
Jag har, som en kaukasisk medelålders farbror denna förmiddag läst tidningen. Det gör jag nog varje dag, men i dag tog jag mig lite tid att tänka och läsa lite mer noggrant. Jag fastnade vid två saker som lite förundrar mig. Okej, det fanns mera, men dessa två kommenterar jag väldigt snabbt här och vill någon sedan fråga eller tycka nåt kring detta är man god och kommenterar här eller på Facebook, alternativt rakt i ansiktet, eller som de flesta, muttrande bakom ryggen...
Barn- och ungdomsfotboll är en av sakerna det stod om.
Föräldrar är upprörda över att deras barn inte får byta förening, trots att bägge involverade förening i sammanhanget är överens om att övergången sker efter säsongen och, märk väl, barnen i fråga kan redan spela för bägge förening. Nu bråkar dessa föräldrar om sådant som de inte förstår. Allt blir bra bara man låter saken ha sin gång. Dessutom ligger det något i att man faktiskt kan ha ett ansvar för sitt lag, även fast man är ett barn. Det är ingen blodvite det är fråga om.
På samma gång framgick det att kostnaden för en medlemsförening i FC Åland per spelare i FC Ålands ungdomslag är 612,09€. Den summan är onekligen rätt hög, jämfört med vad det kostar ägarföreningarna i Åland United per flickspelare i vårt flicklag och ifall ÅU ska ha fler lag blir det väl det samma. För att spela i Åland United kostar det 300€ per spelare för ägarföreningen (=ursprungsföreningen). Utan att alls veta, men det känns som om pojklagen drivs till ungefär dubbelt högre pris än flicklag. Vari ligger denna skillnad? På A-lagsnivå är det helt och hållet fråga om spelar och tränarersättningar, det vet vi. Därför har IFK Mariehamns A-lag en betydligt högre budget än Åland Uniteds A-lag. Men hur kan det vara så här stor skillnad på barn- och ungdomssidan? Beats me!
Det andra ämnet jag lite funderade över är den nygamla debatten om svenskspråkigas förtryckta ställning i Finland. Efter undersökningar och tidningsartiklar publicerade av rikssvenska (!) medier har en ny flod av förskräckta uttalanden om de stackars svenskspråkiga finländarna tagit fart. Okej, det finns endel tjafs. Det har det alltid funnits vad jag vet, var tidsepok har haft sin vinkling, men då vi funderar på hur man förfasar sig över att svenskspråkiga inte alltid talar sitt modersmål högt i alla allmänna situationer, då tycker jag att vi ska fundera lite på hur vi har det här på Åland. I min skola till exempel finns ett rätt stort antal olika modersmål bland våra elever och även lärare. Självklart kommunicerar vi sinsemellan på svenska, eftersom vi är en Åländsk svenskspråkig skola. Jag funderade då över hur ofta jag hör elever eller lärare privat, på raster eller utanför skoltid prata annat än just svenska, så det hörs till andra. Jag kom fram till att det sker väldigt sällan.
Sedan jag flyttade till Åland 1996 har jag lärt mig att titta mig omkring lite innan jag ger mig in i en diskussion med någon på finska. Mitt modersmål är svenska, men jag kommunicerar dagligen även på just finska och på engelska, beroende på människan jag pratar med och vilket modersmål han eller hon har. Under mitt första år här blev jag faktiskt tillsagd att prata lite lägre då jag pratade med finskspråkiga lagkamrater i IFK Mariehamns A-lag. Jag fick även höra att supportrar hade klagat på att jag framför läktaren under en match hade ropat på finska. Okej, ta seden dit man kommer och allt väl. Men ska vi på riktigt förfära oss över hur språkminoriteter behandlas på andra ställen när man inte kan känna sig bekväm här hemma heller? Varje dag ser jag finskspråkiga elever prata svenska med varandra. Det är ju bra, men då deras modersmål och hemspråk de facto är finska. I jämlikhetens namn borde vi reagera och tycka synd om dem inte sant?
I går hörde jag lettiska i korridoren Det var roligt, eftersom jag inte ens visste att en av dem som pratade kunde språket...
Första gången jag hörde Adde tala finska var i en TV intervju för landslaget. Hennes mamma har pratat finska med henne hela livet. Men offentligt har hon dragit sig, förutom på fastlandet då samt nu då hon blivit lite äldre...
Födelsedagsbarn och sånt
Vad gör du när du är helt slut och har en sista spurt kvar inför ett av de enda icke schemalagda veckosluten fram till oktober, om det nu blir icke schemalagt då? Jag i alla fall hetsar mig till att skriva en fånig text bara så jag ska få bråttom ut till träningen.. Det skulle kännas väldigt konstigt att komma i tid och vara helt i fas nämligen. Detta gäller både lektioner och träningar, samt publika framträdanden i allmänhet.
Kjelle, Olivia och Isabella fyller år i dag! Två av dem är födda samma år dessutom och två av dem kommer vad jag vet att delta i träningen.
Kjelle är den tredje i bägge ovannämnda kategori och då man ser den här bilden kanske man kan tycka att det är lika bra. Ses på måndag Kjelle! Ny vecka och match som avslutning på den sen!
Fredagarna kommer att bli mördande under terminen som kommer. Inte för att det är svårt eller tungt i sig, men massvis med liknande lektioner och på ett positivt sätt krävande grupper helt utan variation eller pauser mellan 9 och 15. Jo, matrast ingår förstås, den enda i veckan jag är schemalagd så jag kan äta med min klass, samtidigt som jag är schemalagd för kustodiering av korridoren... Och så är där Mat-Inger som fått de där stubintrådarna på hjärnan vad det verkar... Hoppas det blir en explosion vid tillfälle så känns det bättre sen, kan man tänka...
Mina kolleger ser äckligt lyckliga ut då de åker till Havsvidden för fortbildning. Hoppas det blir bra och även att de nya i sällskapet kommer att förstå varför dessa tillställningar hålls långt borta, dels från vårt distrikt, dels hemifrån. I mitt hem väntar tacos, hela Bergshöjden och Emilia... Bara jag är hemma tror jag att jag ska kunna vara riktigt trevlig i dag faktiskt. Men jag lovar inget...
Först är det alltså träning. Vår interrimsledning har redan hunnit ha fler grupparbeten på två dagar än den förra ledningen på typ sex månader. Då jag i går kväll frågade Craig om hur allt gått svarade han genom att skicka ett foto på en tavla, som jag inte riktigt kunde läsa. Det duger för mig. I dag kan jag också ge lite input om det känns att det behövs. Eller så sitter jag bara och ler, så där som födelsedagsbarnet Kjelle brukar göra. Honom gillar folk ju, så det kanske vore nåt att pröva på.
I helgen kanske jag funderar på Mariehamnsskolornas beslut gällande skolidrott, PK-35s framfart i Champions League, om världen blir bättre eller sämre... Eller så blir det nåt helt annat. Tänd på stubinen nu Mat-Inger! Det är fredag!!!
Tillfällig ordning
Bara för att det troligen är hastigt övergående vill jag föreviga tillståndet som varar. Kollegan Pia frågade om allt är under kontroll och istället för mina vanliga puckade svar som att "det mesta som är i min makt att påverka är manövrerbart" eller nåt annat lika spydigt, svarade jag "Jo, faktiskt!" Nu är jag ju inte så dum att jag tror att fred på jorden och bland människorna en god vilja råder här och nu och för all evighet, men för första gången på mycket länge känner jag att jag har koll på en hel del i alla fall.
Jag känner en iver inför övre slutserien. Matcherna och deras innehåll känns spännande och riktigt inspirerande. Länkar till PK-35s Champions League kval finns. Inte för att Craig och jag inte vet hur PK-35 spelar, men för att det är intressant att se. Väikkä själv ondgjorde sig för mig personligen på facebook att Sanna Saarinen skadat sig. Jag håller tummarna för Sanna, på samma gång som jag ser det som värdefull information för oss...
Även här i skolan råder någon form av struktur, tycker jag. På mina frågor om existentiella frågor, "vad vet vi inte, men tror?" fick svaren "Bermudatriangeln" och "Människan är mer än en kropp. Den kan även vara transsexuell." Det är ett underbart sätt att börja morgonen på tycker jag, precis som att gräla med kollegan Mocki om skillnaden mellan "lekar" och "samarbetsövningar"...
Här förresten en bild från dagens första lektion med 7A
Pizza Sno...en har ätits. Mat-Inger var i dag iförd gummihandskar och alla rusade snabbt förbi henne...
Edit ville ha med mig in till skolan bara för att.. hon ville ha med mig in till skolan. Sen blev hon där och i kväll är det fotbollsträning igen. Craig och Richard kör i Bengtsböle och Christian och hans team kör i Ytternäs. Bara bra tror jag. Fru Kickan har sträckt en magmuskel och kan inte smasha... Tuffa tider.
En annan stund jag gärna minns från i dag hittills, innan nåt händer som gör att allt jag skrivit bara blir parenteser i världsalltet, är att jag skrivit under samma blankett, dels som "vårdnadshavare" och dels som "Ansvarig handledare".. Lite roligt egentligen.
Och hur gick det för den stackars eleven i morse då? Eleven sade ingenting alls, eftersom jag sade att ingenting skulle sägas. Till slut, efter min monolog sade eleven dock "tack". Det känns som om polletten gick ner. Kan man hoppas tills allt blir Sodom och Gomorra igen, typ.
Lång, kort eller odefinierad stubin?
Konstigt nog känner jag mig äckligt avslappnad nu på kvällen. I går märkte jag att OS-kanalerna förvandlats till sportkanaler som visade riktig civil fotboll och jag fick till och med till att smsa Magister Sviberg om att det visas Champions League kval play offs. Han missade helt kallt smset och därmed också Romas två utvisningar och sedan 0-3 förlust mot Porto... Just nu pågår Apoel Nikosia-FC Köpenhamn och bara jag skrivit detta ska den kampen få min uppmärksamhet innan jag laddar för morgondagen i vågrätt läge.
Dagens samling vid träningen och dagens media kontakt har varit sällsynt harmoniska tillställningar. Inget drama, inga överord, inga förhastade utrop. Bara stilla prat, som Paradiset beskrivs i Koranen...Måtte så fortgå fram till... Evigheternas evighet... "Something is about to explode then" sade min vän Steve när jag bekände min avslappning för honom... Säkert då.
Mat-Inger bjöd på förrätt i dag. Massvis med utsökta grönsaker etc och även lite makaroner och någonting som varit ett djur dök upp på slutet. Jag tackade henne för maten och undrade om det måhända är i morgon den riktiga maten serveras. Hon i sin tur undrade när jag skulle explodera och då vi båda granskat min mage, jag på lite närmare hon på lite längre håll kom vi fram till att det kommer att hända snart. Då började Mat-Inger spekulera över längden på min stubin, mitt bland alla barnen. Hon ville inte kolla själv sade hon, vilket ju var tur mitt bland alla barnen, utan hon hänvisade till Fru Kickan. Utan att fråga henne tror jag mig veta att stubinlängden väldigt mycket varierar på basen av situation, så är det väl för de flesta, åtminstone män...
Här, i helgen då jag åt kräftor, var stubinen kort...
PK-35 förlorade 1-2 mot Benfica i går. Nu blir det tufft kan man veta. Newry i morgon och sedan Avaldsnes senare i veckan... Ska det bli så att Åland United inte mera är det enda finländska lag som fallit ut i gruppspelet i Womens´Champions´League? Hoppas inte faktiskt... Sen ska vi ge dem en ny dans den 3/9 dessutom.
Eftersom jag inte behöver skriva om allt här i bloggen känns det som om jag inte heller behöver fundera över allt. Det är bra för jag tenderar att vara rätt trött framemot helgen. Det skulle ha varit fortbildning med lärarna. Meningen med min omplacering i ÅU var att jag skulle kunna delta i allt väsentligt med skolan. Nu då jag hamnat in på planen, så där lite, och inte kan vara där ens varje kvällsträning blev det att ännu en höst plocka bort allt överflödigt roligt. Jag känner att jag behöver vara med laget mer än med kollegiet, som klarar sig så väl. Det vore roligt lärare, men det var inte meningen i år heller... Till all lycka ska Emilia hit i alla fall har hon sagt. Inte för att Fru Kickan och Edit heller är fel liksom, om någon trodde det.
En sommarbild här då. Pärla var domare och i gröna Virta-tröjor syns även Edit, Rufus och Fru Kickan
En elev i 7A har skäl att sova riktigt illa i natt. Eftersom jag kör med nolltolerans och den stackaren troligen gått i nån mesig tjafsande lågstadieskola kommer stackaren att få sig tilldelat klara fakta first thing in the morning. Jag vill inte jobba med disciplin. Om jag måste jobba med disciplin lider den som har mig att göra det. Jag förklarar detta väldigt sakligt, men ändå väldigt skräckinjagande, tror jag i varje fall. Hörs inget mer sen är allt ur världen, på riktigt. Händer det en enda gång till faller bilan och det blir riktigt riktigt otrevligt. Själv tror jag att det blir trevligt i längden. Tyvärr vet personen i fråga inte detta, ännu så sömnen smakar säkert...
Ny dag, nya äventyr. men först en helt ny natt.
Tisdag just före läxorna
Jag tror(!) att Fru Kickan har åkt för att hämta Edit från dansen. Jag fick dit henne, alltså Edit, med andan i halsen. Jag körde och löpte, samt bullrade något ohyggligt åt den snälla eftispersonalen tills jag hittade Edit på basketplanen. Men skräck och hemskhet. Hennes fina knoka hade blivit en hästsvans. Jag funderade på om det var mig eller henne de skjuter om hon kommer till dansen utan riktig variant och kom fram till att ingendera vore optimalt. Den alltid så rådiga Ulle hjälpte genom att medelst sin egen hårsnodd fixa Edits hår. Nu är jag alltså skyldig henne för både Sue-Ellen och en hårsnodd...
Min lättnad infann sig gradvis då jag märkte att även övriga föräldrar på plats var både småkritiska, men framför allt livrädda. Kanske det är en bra skola trots allt. Emilia har ju gått i den samma i snart 10 år, men det känns ändå så nytt med en annan coach... Få se nu om allt gått bra... Troligen är det inte jag som hämtar henne alltså. Jag trodde det, eftersom Fru Kickan ju ska på träning. Det ska jag med... I morgon!!!
Vårt spelschema publicerades då äntligen. Bara ett paniksamtal mitt under 9Es samhällslära upp till Kuopio där Kirsimarja (Jo hon heter så) av en händelse svarade i telefon på arbetstid sa hon, krävdes för att inte behöva resa ett dygn extra. Allt borde vara fixat nu, utom det viktigaste...
Isabella ska på landslagsläger. Det är faktiskt något att vara glad åt. Själv sade hon att hon inte har det som mål, men att hon så klart inte tackar nej. Nå, tacka inte nej då! Bra jobbat alla många omkring henne och så förstås mest hon själv!
Hoppas den här flickan hålls på banan och blir en riktigt bra spelare då hon är stor!
I övrigt kan jag nämna att en elev i dag meddelade att Einstein var 15% jude och att jag hörde mig berätta att alla i 7A kommer att dö. Ytterligare vill jag, eftersom jag fick frågan just av 7A, meddela att Rufus i denna blogg är min son, inte eleven i 7A. Kommer jag att skriva om elev Rufus, då kommer han att få heta... Väntas nu.... Elev-Rufus!
18.30 börjar PK-35 spela mot Benfica och Edit har matteläxa. Senast skulle de rita lika många bollar som det stod att de skulle rita... Undrar om jag skulle klara sådant....
Antagligen åkte faktiskt Fru Kickan iväg, för hon bad mig ju värma mat... Det kanske jag borde göra nu... Jag hade tänkt skriva om Mat-Inger också, men det hinner jag inte ser ni. Det får bli en annan gång. Till exempel på torsdag då vi ska äta Pizza Snobben. Kollegan Pia undrade hur man månne uttalar det om man är finskspråkig...
Gudars skymning
Det finns så många som tycker så mycket är så viktigt. Skoldagen genomfördes, förhoppningsvis med den äran. Kan någon vara snäll och påminna mig om att jag i morgon behöver informera 7A om när det är skolfotografering och att de ska övernatta med mig i Djurvik. Hela den senare delen höll på att sättas i kras då FBF i natt skickade sitt matchprogram, men efter rådigt ingripande av TPS, helt utan att de visste om det, räddades projektet. Nu måste jag bara få med Camilla så vi kan skära gurka och allt på rätt sätt. Dessutom måste jag ge Kristina information om hur man sköter diabetiker... Hon frågade alltså... Då måste jag svara... Blir nog bra.
Då jag precis kom nära Statens Ämbetshus där vi har våra styrelsemöten ringde Rufus och tyckte att jag nu, precis då, skulle komma till Polisen och skriva under ett dokument som ger honom rätt att ansöka om mopedkörkort eller vad det nu var. Ett varv runt kvarteret och där var jag. Först in i fel dörr. Av gammal vana, kunde man säga om jag inte visste bättre, gick jag först in där man går om man blir arresterad. Sen löpte jag till huset bredvid där rätt dörr fanns. Väl inne bad man mig om identifikation, vilket jag ju förstås inte hade med. En man vid disken påstod dock att han visste vem jag var och med orden "du är berömd eller nånting du" lät damen mig skriva på. Rufus har det han behöver nu, utom åldern, men den kommer.
Tillbaka i bilen och i full fart till mötet där Herr Landshövding först hånade min Nassetröja och sedan donerade en fågelholk till klubben. Viktiga möten. Under dagen hade jag även lyckats få Honka att gå med på att spela samma tid som herrlagen spelar då de besöker Åland, trots att man där var förgrymmade över att en eventuell senareläggning av våra hemmaavsparkar råddar till deras matorganisation. Jag fixade mat till dem också för den 1 oktober och nu ska det väl funka, bara Kupsi också går med på det förstås...
Snart är det planeringsmöte med pojkarna och varken Totte eller Victor, som försökt, eller Oskar som kanske kommer att försöka kommer att få veta något alls före laget i sig är informerat. Men ingen stor dramatik är att vänta. Mina sportchefskolleger i Damernas Liga har i alla fall kungligt roligt åt hur de ser mig framför sig just i dag. Galghumorn frodas över e post, facebook och sms...
Edit vill inte berätta hur det var i skolan, eftersom alla frågar. Nu kör hon bil med en massa fiskar på tillsammans med Pärla och de har dessutom byggt ett skyddsrum. Nu kom det ungar från gatan över också. Undrar om det är den här som heter Selma? Sen verkar det vara en till dessutom.
Det här är Fru Kickan. Just nu skrapar hon köksbordet och ska måla om det, tydligen. Då jag kom hem från mötet var hon ledsen och kände att hon inte uppskattas. Jag tycker hon är bra jag, så jag förstår inte riktigt... Men hon var inte så exakt så vad vet väl jag om det desto mera nej. Hoppas hon är glad då jag kommer från nästa möte.
I morgon börjar PK-35 sitt Champions League kval. Och så har vi en glad nyhet också, som jag inte berättar före i morgon... Lång natt kvar, tror jag. Sen var det det där med danskläder och komma rätt. Huuuu-
Kära nån...Jag har inte gjort någonting!
Det blev Nasseskjortan i dag igen då, precis som i fjol. Det där med mörkt sovrum och klädskåp är en bra blandning... Kära nån, säger jag bara. Skjortan verkar dessutom ha krympt lite från i fjol. Behöver jag säga att i dag, då OS är slut, återinförs kvällslufsen på schemat. Det kan, med tanke på kvällens agenda i och för sig bli en nattlufs. Lufsas ska det dock! Bara Mariebad är färdigrenoverat kommer även morgonplask in som en del av det dagliga helvetet! Åtminstone vissa dagar...
Post OS projekt hemma blir att försöka komma fram till om vi faktiskt har fotbollskanaler som jag trodde vi skulle ha, eller inte... Dessutom övar vi på att infinna oss sovjetiskt punktligt till dansen i morgon.
Edit ville i morse bli avsläppt på parkeringen utanför skolan. "Detta är ett utmärkt tillfälle för mig att öva på att gå över vägen själv" sade flickan och gick över vägen! Inget samtal har kommit från hennes skola så jag kan utgå från att allt är som det ska! Varför skulle det inte vara det egentligen?
Ett sista minne från de Olympiska spelen här:
Jag trodde att Giovanni levde med i matcherna... Han har dock mött sina övermän i de mongoliska brottningstränarna. Dessa ger mig mina kanske starkaste minnen från OS i Rio, förutom den där sambanatten med Marta, Cristiane och Beatriz förstås...
Jag mötte just en av mina nya sjuor i korridoren. Som vanligt frågade jag henne vad hon hade gjort då hon synbarligen blivit utkastad från klassrummet. "Jag har inte gjort någonting alls" svarade hon. Också en orsak att bli utkastad kan man tänka...
Matchprogrammet för slutserien börjar formas. Förutom Pallokissat som har många adresser, men synbarligen ingen som svarar och HJK som vi inte behöver kontakta denna gång har jag varit i interaktion dels med alla motståndare, dels med Lennart och hans gäng på WHA och så klart med Kupsi på FBFs kontor. Ända sedan brevet kom, vid 23 tiden, mitt under basketfinalen, i går kväll har aktiviteten sjudat. Honka är sura på att vår nya avsparkstid förstör deras måltidsplanering och TPS vill önska sig en annan dag att spela på. På samma gång hör folk av sig och vill veta lite när vi ska spela, så de kan förbereda än det ena, än det andra. I morgon, tisdag ska det väl komma ut då har man sagt! Men jo... Det blir nattbuss från Kuopio!!! Tur, för jag missade ju den i somras.
Styrelsen ska ihop och man säger att det ska bli ett snabbt möte... Vi får prata väldigt snabbt då om det som behöver sägas ska bli sagt. Sen har vi stabmöte med den kvarvarande staben. Bara det lilla projektet, att planera hela säsongen fram till Edits födelsedag och vem som ska göra vad står på agendan. Därmed blir det alltså mest en nattlufs för mig.. Eller en morgon sådan, som då jag gick hem från Beeks festen i helgen...
Här gör Julia Tunturi 2-0 mot TiPS i lördags. Hoppas hon ska göra fler mål för oss, ännu i år.
Bilen går fortfarande. Så fort det finns läge provkör jag gärna en annan dock...
Jahapp.. Jag har ansvaret, tydligen.
Som många av er redan vet gick det lyckligt i går på WHA på samma gång som HJK gjorde det möjligt för oss och nu ska vi alltså möta PK-35 borta om två veckor. Övre slutserien är inte bara idrottsligt en bättre variant än den lägre. Även helt praktiskt funkar upplägget så mycket bättre, åtminstone för mig.
På tal om mig... Som jag förstår det, på basen av vad jag hörde mig själv säga i omklädningsrummet efter matchen, då Giovanni hade tillkännagivit att han pyser iväg till Ungern, är jag just nu ansvarig tränare för Åland United... I morgon kväll ska vi gå ihop med pojkarna och se vem som bär rollen från och med onsdag, eller hur vi riktigt gör det här. Jo, bli inte orolig. Det finns nog en lite utfunderad grund till ett koncept, men det måste förankras och inarbetas också. På samma gång ska hela slutserien spikas, arenor bokas, antagligen behöver olika instanser informeras också... Och så har vi styrelsemöte med. Inte att förglömma att vi ska få skolan att börja rulla på också. Edit har sin första dag med schema i morgon och så börjar dansen på tisdag... Hur månne jag klarar den där hårknuten?
De här ska vi hålla ihop nu fram till Edits födelsedag ungefär.
5 årsjubiléet jag nämnde i går firades med stor fest hemma på Beeks residensens gård. Jag hade ju lite småstökigt efter matchen, men hann hem, skickade pressmeddelanden och publicerade det som skulle publiceras, samt tog en par samtal som kom i rekyl efter publiceringen. Jag räknade även publikrösterna i Ålandstidningens stjärnspelartävling, hade Edit att dra en vinnare i lotteriet och så drog jag iväg ätandes en kall ostburgare som blev kvällens middag. Festen blev riktigt lyckad. Åtminstone märkte jag att spjutfinalen var över innan jag vandrade hem. 5000 metersloppet avnjöts i hög stämning då självaste värden ivrigt hejade under de sista varven skanderande "Ho Mo, Ho Mo" etc. Men Mo vann och Antti fick inte spjutet att flyga och så var det med den saken. En riktig kulturafton hade vi. Bland annat sjöngs både den skotska och den engelska, eller Brittiska enligt vissa av skottarna, nationalsångerna. Vid ett tillfälle märkte Oskar, Erik och jag att vi stått i fem minuter och diskuterat på engelska, eftersom Craig hade varit där när vi började... Efter att vi sedan slog om till svenska blev det hela lite lättare, men inte vet jag om vi nu sa så mycket klokt i alla fall. Jag var hemma då jag väcktes av Herr Landshövdings uppmanande telefonsignal i alla fall. Jag märkte även att Emilia, Madde och Rufus hade sovit här i natt. Trevligt trevligt.
Just nu ser vi på volleybollens bronsmatch för herrar i Rio de Janeiro... Fru Kickan, som insisterat att vi ska se volleyboll tittar stint med slutna ögon och andas med ljud... Jag lovar att hon vaknar om jag slår om till maraton. Sen undrar jag också om det kommer att kunna visas fotboll på någon av dessa kanaler som under OS har visat OS... Jag har förstått att det har varit möjligt att, precis som före OS, se Premier League och allt möjligt på TV, men i vår TV har jag inte hittat nåt efter att vi fick de här nya kopplingarna, vad de nu heter...
Middag vore nåt... Troligen är jag i laglig form att köra, så det kanske blir så att jag jagar upp nåt att äta.
Man väntar alltså att jag ska lösa det här med coachingen i ÅU nu på ett bra sätt.
Vet inte varför, men den här bilden kommer hela tiden upp i mitt huvud. "Hur svårt kan det vara?!"
5 år sedan i dag!
Min vän och även kollega, igen på det konstiga sätt fotbollen fungerar, Steve har påmint mig om att det i dag är ett femårsjubileum. Det är alltså precis fem år sedan jag hade huvudansvaret för Åland Uniteds A-lag i en match i Damernas Liga. Den matchen förlorade vi 4-1 mot HJK i Bengtsböle och den heter fortfarande "The game when you lost me the title". Ja, förresten var det samma dag som Steve gifte sig med Johanna, så gratulerar för det då också...
Jag vill framhålla att jag också kom att få ta ansvaret lite senare, 2012 först mitt i matchen då vi låg under 0-1 mot KF10 och Steve till allas förvåning blev utvisad. Då fick jag, tillsammans med Maiju som tydligen var skadad då eftersom hon var på bänken ta över och leda oss till seger! I följande match, hemma mot Nice Futis var Steve avstängd och jag fick defilera fram en 8-0 seger eller vad det nu var... Dessutom hade jag, då Steve var i Wales för att slutföra sin Proffslicens, fått besegra Pallokissat med 9-0 i Markusböle... Totalt sett tror jag faktiskt att jag har bättre sammanlagd målskillnad i mina huvudtränarmatcher i damernas Liga än Steve... Ett svagt argument, men ändå ett relevant sådant som jag kommer att ta till i dag om/när det dyker upp i samtalen på kvällen.
Så här såg han ut då. Precis som jag själv var han inte i närheten så mycket man som han är i dag. Jag tror dock att min kropp svällt snäppet mer om jag ska vara ärlig...
Kräftskivan blev faktiskt riktigt rolig. Eftersom jag behövde vara hemma i tid då vi har match i dag joinade jag tillbakatransporten som var ordnad för icke övernattande. Det visade sig vara lyckligt av åtminstone två orsaker. För det första kunde jag se halva första halvleken i OS-finalen på Åsas telefon och för det andra kunde man inkvartera alla som blev kvar och Fru Kickan fick sova i en stor säng. Nu när hon är hemma kunde jag konstatera att jag nog skulle ha kunnat bli där i alla fall, men då hade jag ju missat Sveriges självmål och det var ju värt att se i alla fall... Jag försökte även se friidrott i natt, men precis då jag skulle kolla när släggfinalen börjar, då var klockan halv 6 och det var inte heller så mycket nån friidrott alls i den svarta TV rutan. Typiskt...
Jag var alltså via träningen i går och for iväg före de började träna. Jag hoppas allt är under kontroll i alla fall. En par goda citat fick jag med mig av IFK Mariehamns herrar som tränade just innan vi skulle börja. Kapten Lyyski lämnade arenan tidigare än alla andra, eftersom "man får det då man är lite äldre" som han sa... Även tränare Lundis spatserade omkring lite på må få och sade till mig att "när man leder ligan kan de träna själva tycker jag". Så pass mycket har han koll på tabellen i varje fall. Fotbollens inside humor har alltid varit snarlik och det känns på riktigt väldigt lätt att bli hemma var som helst där det finns fotbollsmänniskor, åtminstone härifrån norra Europa...
Glad Pride paraddag då allihopa. Jag tycker man kunde ordna paraden så den avslutas på WHAs läktare. Det har jag tyckt alla andra år också om jag inte har helt fel...
Gurkan har organiserat bubbelbad för Edit och Pärla i vårt badkar. Jag tror jag ska åka till butiken fort nu och sen iväg till WHA. Hoppas att se er alla där!
Kräftskiva mitt i alltihop
Då var det minutprogram, eller sekund- egentligen. Snart är Emilia där hemma för att köra mig och Fru Kickan till stan. Jag ska till WHA och säga Morjens före träningen och Fru Kickan ska in via jobbet. Sen bär det iväg på redan länge lovad kräftskiva med en av Åland Uniteds större sponsorer, men i egenskap av eskort...
Kräftskivor är inte min starka sida. jag frågade goda råd av mina niondeklassare som jag hade nu på eftermiddagen. Elev Carl tyckte att jag bara ska doppa händerna i byttan och sen göra vad de andra gör. Elev Malin såg min vånda att missa OS-finalen och erbjöd sig att spy på mig så jag skulle bli sjuk, eller hur det nu var hon sade. Jag är tacksam för alla råd, både de nämnda och de onämnda. Det blir kräftskiva och jag ska vara så trevlig en sån som jag nu sedan kan vara.
I morgon återförenas jag med detta gäng. Hoppas lyckan står oss bi...
Skönt att skolan börjat igen, jag bara säger. Och snart är OS slut också så man kan få nåt jobb gjort på kvällarna. Och så ska jag börja motionera lite också... Är det sagt till mig!
Det blev tisdag!
Egentligen är det roligt att vara lärare då skolan börjar. Skönt att vara schemalagd och faktiskt kunna ägna tid åt att jobba, utan att tycka att man borde göra annat på samma gång. Sådana är ju ledigheterna ser ni!
En helt ny frånvaroorsak presenterades även i dag. En elev anmäldes frånvarande "Eftersom hon är rumän.." Jag hittade dock inte det som giltig orsak i våra papper. Det måste alltså ha varit något annat som var den egentliga källan.
Gårdagen inleddes här på jobbet, för övrigt, med att jag fick en stor hög, säkert minst 200 exemplar av laguppställningspapperen från sommarens ÅU-ONS i min hand. Dessa lär ha fortsatt spottas ut ur printern mest hela förmiddagen. Då var det alltså egentligen mycket mer än 1200 exemplar vi hade. Bokstavligen mer än 10 st per besökare alltså.
Är OS bra för damfotboll, eller övriga mindre följda grenar? Jo, flere upptäcker dem. Men nej, det skenbara intresset som uppnås under OS gör sedan återgången till normalläge och allmän likgiltighet så abrupt. Vem borde sälja sporterna bättre så OS-uppsvingen skulle leda till allmänna uppsving? Hoppas dessa deprimerade ord inte ger negativa ringeffekter till lördagens TiPS match på WHA... Nåja Pride parad har de tryckt in samtidigt, så så var det med den saken nu igen då...
I dag ska Edit återuppta fotbollsträningen. hennes lag tränar igen efter sommarpausen.
Så här såg flickorna ut i våras. Nu har ju några börjat skolan, förutom de som redan då gick i sådana. Och vissa har börjat förskolan.
För övrigt blev det ju så bra man kunde tänka sig. Edits dans blev på tisdagar. Jag var mäkta imponerad då vi informerades i form av ordningsregeler, samt att detta är en skola och ingen kurs! Barnen ska uppträda och koreografin måste sitta! Kläderna för klassisk balett ska tydligt exponera magmuskler och de kan så klart inte kombineras med dem man använder i modern dans som börjar 5 minuter efter att baletten slutat. Håret ska vara fast i knut! Basta! Grupperna är dessutom gjorda på basen av hur väl barnens förutsättningar motsvarar de bägge dansinstruktörernas filosofi. Behöver jag nämna att jag trivdes som fisken i vattnet. Jag fick en feeling av DDR och Sovjetunionen. De kunde minsann sina grejer där!
Jag undrar hur det skulle mottagas om man inledde flickfotbollsgrupper med ett motsvarande upplägg.
Som jag brukar säga, det finns inget konstigt, bara olika!
Som jag brukar säga, det finns inget konstigt, bara olika!
Nu hem och se vad Emilia och Fru Kickan har bestämt att Edit och jag ska äta till middag. Sen hoppas jag allt går väl på träningarna också. Inte helt oviktig match på lördag!
Allt på torsdagar?
Jag är medveten att det är onsdag. Jag vet också att det kan bli final i boxning, samt framgångar i brottning denna kväll. Sen ska ju herrarnas spjutkval äga rum också i natt, samt Nooralotta Neziri i semifinal på 100meter häck. Det ni. Mina tankar går dock snabbt till i går kväll och de rörande scenerna efter Sveriges straffseger mot Brasilien. Jag tror Marta där och då förstod att hon inte kommer att vinna OS guld, alltså någonsin. Sen blev det också tydligt för alla som inte förstått det, hur nära fotbollsfamiljen egentligen är. Respekt mellan spelare är något man känner av, trots att de i matchsituationer kan smälla till och även tackla mer eller mindre vårdslöst.
Systraskap i en hård bransch. Marta har förlorat, Lotta har vunnit. Snart tränar de tillsammans igen i Malmö... Vad jag vet känner dessa inte ändå varandra så jättebra eftersom Lotta kom till Rosengård först en liten tid före OS.
Igen har röster höjts, precis som efter herr EM om hur tråkig fotbollen är just nu. Jag säger som då. Det går i perioder. Brasiliens glada offensiv kunde frysas genom cynisk defensiv och lite röras om genom kontringar. Funktionellt och bra. Fixar Sverige detta på fredag mot självaste Silvia Neid och hennes tyskor, då är jag beredd att ta alla hattar som finns av för Pia Sundhage. Redan nu har hon tre raka OS medaljer klara. Blir det tre guld också... I slutet vinner Tyskland heter det ju... Men det där får jag läsa om sen på lördagen. Det är ju kräftskiva som jag har berättat...
Första dagen med elever är över. Olika slag av större och mindre problem har lösts eller skapats. En av mina nya 7Aare uppger som sitt mål för högstadiet att få fler kompisar och att börja dricka kaffe. Väl så, väl så...
Så här såg Edit ut på sin första skoldag. Hoppas hon haft det bra. Riktigt snart ska jag åka och höra vad hon har att berätta. Sen har jag fått äran att få henne inskriven på Dansinstitutet också, nu i kväll, just före boxningen...
I alla mina tankar har jag hoppat innerligt att Edits dansgrupp inte kommer att vara på torsdagar, då det är just den dagen hon ju spelar fotboll. Jag hade en liten reservplan tidigare, då jag tänkte att om dansen skulle bli på torsdag, så kunde jag fixa in Edit i nåt annat lag, då jag vet att åtminstone JIK startar upp nu vid skolstart. Men kan man tänka. JIK startar upp jo... På TORSDAG! En rätt ambitiös plan som kanske vi kunde driva genom Åland Uniteds flickavdelning vore att koordinera de olika flickgruppernas verksamhet så de olika lagen skulle träna olika dagar. Tänk att en och samma flicka kunde träna med IFFK på måndag, JIK på tisdag och IFK Mariehamn på torsdag tex. Eller så just dansa eller rida, simma eller bygga väderkvarnar någon av kvällarna och ändå kunna spela fotboll... Fortfarande hoppas jag alltså att dansen inte ska bli på torsdagar...
I alla mina tankar har jag hoppat innerligt att Edits dansgrupp inte kommer att vara på torsdagar, då det är just den dagen hon ju spelar fotboll. Jag hade en liten reservplan tidigare, då jag tänkte att om dansen skulle bli på torsdag, så kunde jag fixa in Edit i nåt annat lag, då jag vet att åtminstone JIK startar upp nu vid skolstart. Men kan man tänka. JIK startar upp jo... På TORSDAG! En rätt ambitiös plan som kanske vi kunde driva genom Åland Uniteds flickavdelning vore att koordinera de olika flickgruppernas verksamhet så de olika lagen skulle träna olika dagar. Tänk att en och samma flicka kunde träna med IFFK på måndag, JIK på tisdag och IFK Mariehamn på torsdag tex. Eller så just dansa eller rida, simma eller bygga väderkvarnar någon av kvällarna och ändå kunna spela fotboll... Fortfarande hoppas jag alltså att dansen inte ska bli på torsdagar...
Väntans tider...
Skulle man inte veta bättre skulle man säga att man väntar på att det ska bli varmare och ljusare. En dag här på KHS är nästan full nu och inte bara kollegan Karolina går i väntans tider, trots att hennes väntan syns mest utanpå...
Edit väntar på att skolan ska börja. I morgon är det dags. Gymnastikpåsen har varit packad sedan i juli.
Fru Kickan och jag fick en liten förhandsblick av pulpeten redan i går.
Åland United väntar på helgen då vi faktiskt kan komma att göra det som verkat osannolikt. Om vi lyckas vinna TiPS och Ilves och HJK inte spelar oavgjort, då blir det en höst bland 6 i topp i alla fall.
Rufus väntar inte nämnvärt på skolan efter att ha fått veta att han ingår i min projektgrupp... Det var nog inte planerat från min sida heller, men Life is Life som man sjunger i Tammerfors...
Jag väntar på att få riktigt kallt på träningen, eftersom jag ju i min dumhet bara tog shorts och foppisar, förutom då förstås en övredel om någon nu trodde nåt annat, då jag åkte på jobb i morse.
Sen, då jag lokaliserat Edit, troligen på Vikingahallen, är det dags för nåt annat jag väntar på. Semifinalkvällen.
Jösses vad Cristiane var bra mot Sverige senast. Kan man ens hoppas på nåt liknande i kväll?
Klockan 19.00 alltså Brasilien-Sverige och sedan klockan 22.00 Kanada-Tyskland! Men vänta nu... Precis de matcherna har ju spelats tidigare i turneringen också... Går det som i gruppspelet kommer Brasilien att möta Kanada i finalen... Vågar man hoppas på det?
Medalj i boxning! I morgon går semifinalen visst?
Roligt att se friidrott mitt under kollegiemötet förresten. En onämnd kollega tackas för det goda initiativet....
Riktigt pissigt
Nu passar det att solen skiner då. Både i Rio de Janeiro och här ute på gården verkar det vara solsken, efter att hela dagen ha varit regn, regnsjukt och till och med aningen kyligt.
1-1 blev det alltså i Pemar i går och det får vi nog vara glada för. Synd att det hela nu inte bara ligger i våra egna händer. Pissigt av Ilves att helt programenligt slå ONS i dag med 2-0. Fram till just var det extremt pissigt att HJK ledde 0-1 mot Honka, men nu har Milla Punsar gjort 1-1 och det är lite mindre pissigt, trots att det nog är pissigt så det räcker. Pissigt var det att Huuhkaja TV inte gick att se i dag från min dator, så jag måste ha en livedatering på. Mina familjemedlemmar tycker nog att jag är ganska pissig som bara sitter här och stönar.
Pissigast av alla hade Ann-Sofie och Maja i går, som hamnade på dopingtest. Vi hann till båten trots att det tog tid att... Ja ni vet...
I morgon blir det en riktig jobbmåndag, så som folk har det. Tidiga möten för Åland Uniteds räkning och sedan, från lite före lunchtid fortbildning, för det har visat sig att jag är lärare egentligen.
Pissigt att det inte blåser så det går att segla i OS. Pissigt också att herrfinalen i tennis går samtidigt som USA-Frankrike i herrbasket, som jag gärna sett då de nu en gång spelar på vettig tid, alltså svintidigt.
2-1 till Honka nu. Haba Vlasoff kan man alltid lita på, som jag ju brukar säga...
ÅUs flicklag slog Danmarks IF med 8-0 i dag på Hammarvallen Jo, jag var där. Inte pissigt alls.
Övertid i Hagalund nu. Blås av vetja.
Brottningen har börjat i OS säger de. Hur går det för Ilonen i golf?
Allt tyder på att Honka slagit HJK 2-1. Kiitos Luciano, Grazias, eller hur man nu skriver! En spännande vecka blir det då i alla fall. Inte mera så pissigt.
Och bilen går bra om ni undrade. Behöver bara fyllas med vatten då och då så den inte kokar... Ny bil på kommande har jag hört. Även dotter Linda har funnit ett ställe att bo på där i USA fick jag höra.. Bra bra.
Verkar det som om det är rätt stökigt? Well, that´s my middle name.
Motorvägen är våt
Här är vi igen då. På en motorväg. Mitt i augusti, en lördag och det regnar. Hemma börjar de väl vakna så småningom, utom eventuellt de äldre tonåringarna. Linda har enligt nattens sms kommit fram till USA och jag ser väl henne över Skype om några dagar hoppas jag. Skolåret sätter snart igång för alla på våra olika sätt. Och jag sitter alltså här i en buss.
Om jag bara kunde förklara vad som driver mig och oss att göra det här gång efter gång, år efter år. Människor säger välmenande att man måste sköta om sig och finna ro i att vara hemma. Just det har jag inga problem med. Jag har även varit borta tre gånger från våra bortamatcher i år. Det är inte det... Inte heller är det roligt egentligen alls att resa och tillbringa dessa dagar i denna buss. Det bara är liksom nödvändigt, som att segla för de gamla Romarna...
Eftersom jag inte kan beskriva detta bättre får Pelle Miljoona komma så nära det går. Googla om du inte kan finska!
Sisko tahtoisin jäädä,
mutta moottoritie on kuuma.
Kaupunkien valot mulle huutaa.
Tahtoisin selittää, mutta laiva odottaa,
sä olet mulle unelmaa mutta maailma on totta,
mutta moottoritie on kuuma.
Kaupunkien valot mulle huutaa.
Tahtoisin selittää, mutta laiva odottaa,
sä olet mulle unelmaa mutta maailma on totta,
Det här livet i den här bubblan är så IRL för mig. Därför gör jag det...
Avspark sker alltså klockan 16.00 i Pemar.
På tisdag blir det en riktig höjdare i OS. Brasilien-Sverige på Maracana!!! Att sedan Kanada- Tyskland är den andra semifinalen gör ju ingenting sämre heller. Sedan är det inte meningen att jag ska se damfotbollsfinaler i Olympiska spel. På tal om IRL... Jag har lovat vara med Fru Kickan på kräftskiva.. Långt före jag hade kollat om det var damfotbollsfinal just den dagen eller ej. Nåja. Om fyra år igen!
Fågeln flög, igen
Eftersom mina barn inte är så tacksamma då jag skriver om dem har jag inte skrivit så mycket de senaste dagarna och kommer att få hålla mig kort även i dag. Min äldsta dotter Linda har varit med oss, hos oss här på Åland över sommaren och återvände i morse till USA. Eller, hon åkte iväg från Mariehamns flygfält, som ligger i Jomala, tidigt i morse och torde i skrivande stund finnas i luften på väg mot London. Framme i San Diego skulle hon vara precis ungefär då andra halvlek av Brasilien-Australien är i sin slutfas tidigt i morgon på morgonen Östeuropeisk tid.
Då jag inte ska sväva ut här och då det inte finns mycket annat än utsvävningar i det jag egentligen vill skriva kan jag bara säga att jag är tacksam att Linda har velat vara här denna sommar. Hon har lovat dyka upp nästa sommar också, åtminstone en liten stund. Jag vet ju vartåt det barkar.. Jag vet att det kommer att vara upp till mig att släpa mig till Kalifornien i framtiden om det nu är där hon sedan stadgar sig, som hon påstår. Med all den kärlek och den känsla av att ha försökt mitt bästa och att det blev precis så bra som det blev, kan jag bara önska min dotter ett gott liv! Till all lycka finns Skype och Facebook. Vi är nära, fast vi är långt långt borta... En fågel är utflugen, som man brukar säga.
Vi fick oss en restaurangbild igen, precis som före hon åkte första gången, år 2014. Jag tror jag har samma skjorta...
Kvar blir då resten. En förbereder Studentskrivningar och körkort. En förbereder skolstart och förhoppningsvis en kombination av dans och fotboll. En vilar sig i form och kommer att få till ett helsickes sista år i grundskolan. Lycka till alla. Jag finns här och försöker att inte vara i vägen!
Två av de tre jag nämnde ovan.
Fru Kickan är på jobb och kör fullt denna första vecka, med allt som kör fullt innebär på ett kontor, tror jag utan att ha jobbat så mycket på kontor! Själv har jag hjälpt att organisera flicklägret som jag faktiskt är väldigt stolt över. Sen har jag försökt hålla uppe det som behöver hållas uppe gällande A-laget och den kommande helgen, med TPS matchen i Pemar. Och så var det ju olympiska spelen. Golf körs det nu på vår TV. Edit, som beslutat sig för att hon vill lära sig laga mat, och jag ska till stan och äta glass innan hon får bli en stund på Fru Kickans kontor så jag hinner till träningen. USA-Sverige har jag tänkt hinna se i kväll innan jag åker till färjan.
Det första samtalet från en förälder till en ny elev kom i morse. Några andra samtal som mer gäller Åland United kom i natt. Allt är sig likt... Som livet är då barnen blir äldre! Sen har jag börjat bli bjuden på fester också. Vid nästan 46 års ålder... Inget sådant här var det då man var 18 och skulle ha velat bli bjuden...
Att utsättas för C-laget
Nu är det minsann Olympiska spel även här hos oss. Edit har lärt sig alla 4-5 kanalerna vi har som sänder dygnet runt. För tillfället är det banhoppning för hästar som gäller, efter att hon dök in och bytte bort beachvolleyn som spelade här i bakgrunden.
Härom kvällen satt jag och funderade över vad som krävs för att få kommentera OS på TV. Yle till exempel som sänder dygnet runt på två språk. Finlandssvenskarna är ju inte så särdeles många egentligen, men nu har man pruttat fram kommentatorer till i princip varje sport som sänds. Vem det än var som kommenterade pingisen härom kvällen, under Olahs första match, den han vann, vill jag med all respekt säga att jag tror jag hade kunnat fixa det minst lika bra. Jag vet inte om kommentatorn kunde någon bordtennis över huvudtaget, men han kände till reglerna och kunde säga "Olah har spelat bra nu och vunnit två bollar i rad" och "Oj, nu går det inte bra, Poäng till motståndaren". Inget illa alls och jag förstår egentligen hur det kan vara. Jag menar, det är som då jag sätts att vikariera i matematik eller nåt. Fördelen är att jag i skolan helt lugnt kan meddela att jag inte kan detta. Som kommentator i nationell TV kanske det inte är så särdeles säljande att börja med, "Välkomna till kvällens seglingar. Jag har aldrig sett denna sport förut, men jag har en namnlista på deltagarna och varje gång någon syns i bild kan jag kolla vem det är och berätta det för er. Dessutom har jag en lista på resultaten i de senaste Olympiska spelen och kan rabbla upp dem för er ur olika vinklar." Man måste ju föra showen vidare så att säga.
För att ge en positiv vinkel på allt vill jag tillägga att det faktiskt finns överraskande många kommentatorer som faktiskt kan de grenar de pratar om och till och med experter har man funnit för det mesta att ha som bisittare. Hos oss växlar man mellan svensk och finländsk OS-sändning och jag måste säga att YLE inte har det minsta att skämmas för. På svenskt håll, då jag ju har ett gott öga till damfotbollsturneringen, måste jag framhålla Lasse Lagerbäck som en av de bästa experterna jag sett i de olika svenska kanalerna. han medger att han inte är insatt i damfotboll, men kommer med väldigt relevanta och även gubbigt mysiga kommentarer om det mesta, även om andra grenar. Det hade jag inte trott om världens tråkigaste man!
Då det gäller vårt fotbollsläger för flickor har vi utsatts för C-laget. Alltså de reportrar som Radion och Ålandstidningen skickat är väl riktigt bra i sig, men de har tyvärr ingen kunskap om vad de ska rapportera om. För att ingen ska få det om bakfoten, jag är glad att medierna rapporterar om vår stora tilldragelse som är viktig. Dock vore det ännu roligare om de som kommer vet vad Futebol Da Forca är, vad Åland United är och begriper att vi samarbetar kring arrangemangen och just det gör det hela väldigt förankrat i det åländska samhället. Visst kunde jag också dyka in på en konstutställning och ställa frågor om några tavlor, samt sedan rafsa ner något som så lite som möjligt ska avslöja min okunskap. De flesta kommer aldrig att märka det, men de som är involverade kommer att undra varför man låtit en totalt opåläst människa göra reportaget. Det hade ju varit kanon om det kommit en sportreporter, då det faktiskt handlar om idrott, fast det är barn och flickor som spelar fotboll. Nya Åland, vars reporter börjar arbeta i morgon klockan 14.00 är vårt hopp om att få en rapportering av någon som kanske vet vad hon skriver om. Detta vore alla involverade, flickorna, FDF, Åland United, IFFK samt alla våra samarbetspartners som möjliggjort evenemanget väldigt betjänta av.
I dag delades de berömda t-shirtsen ut. Bilden är från i går och trots att flickorna i dag var mestadels oranga såg det nog lite ut så här i dag också, trots att det blåste som tusan!
Fru Kickan har tagit en riktig kick start då hon återvänt till jobbet. Övertid i dag igen... Jo jo, sånt har man hört om. Men det är bra att hon inte är onödig i alla fall. Onödiga brukar sällan ha mycket jobb. Vår lagledning får jobba helt ostörda av mig på veckans träningar. då jag har kontoret och Edit här hemma efter dagen på Breidan.
Jösses va vi var många med på bänken i lördags förresten.
Lillemor ringde just och nu vet jag var och hur vi kan dumpa överblivna frysprodukter i morgon. I morgon ska även mina två äldsta döttrar förära oss med sitt sällskap. Sen lär det ta ett år till nästa gång typ...
Kvällens OS får bli Tyskland-Kanada som tyvärr går samtidigt som damernas gymnastiklagfinal. Jag såg herrarna i går och det var rafflande som alltid, med den första ryska gymnastiklagmedaljen på många många år, bland annat. Sen blir det en filosofifråga huruvida Sverige- Kina ska få mig att stiga upp klockan 4 eller inte. Vad tycker ni?
Första dagen klar som matutdelare
Nu kom hösten, har folk sagt i dag. Jo, det blåser lite, men jag tycker det är varmt och skönt jag. Fru Kickan ryckte som om någon hade smällt raketer under sängen då väckarklockan ljöd för hennes del för första gången på en månad. Även jag fick dra upp Edit, för det är ju fotbollsläger. Den arma Edit råkar ha fått mig till farsa och därför är det inbyggt både ett pre- och ett postludium i de fotbolleliga aktiviteterna.
Via Dalkarby Bergsfrys, som jag nu vet var är, vilket är bra eftersom jag ska dit även i morgon och i övermorgon, med lådor fyllda med pyttipanna drog vi ut till Markusböle. Där tog Edit i tu med att klä på sig fotbollsskorna, vilket var ett bra 20 minutersprogram och jag gick för att granska köket. Hur svårt kan det vara att vrida ihop lite pyttipanna åt 85 mindre och 12 äldre flickor? Svar... Egentligen väl inte, men då måste man veta hur man får igång manickerna i köket och ett bra sätt att börja med det är att veta vad de är till för... I brist på Mat-Inger, men utrustad med lite rutin, gick jag ut bland föräldrarna som flockades och undrade om någon av dem någonsin jobbat i ett kök och liksom kunde berätta vad de olika maskinerna var för nåt och hur de funkade...
Julia som jobbar i huset kunde slå på strömmen och Johanna, som till min lycka stannade hela dagen har varit i Breidans kök förut. Därför ser det ut som om jag har koll på läget här på bilden.
Bildtexten avslöjar vad som räddade tillställningen som helt säkert kommit att urarta om jag bufflat på helt solo, som jag ju tänkt mig. Det hela blev ju lite dramatiskt då dessutom t skjortorna som jag skulle ta till platsen inte kunde lösas ut eftersom Herr ordförande varit "väldigt tydlig" då han diskuterat med firman i fråga vem som skulle betala. Nu fick jag, med hjärtat i halsen vara tydlig i min tur och det gick jättebra sen, både med Herr Ordförande och firman som levererade t-skjortorna. I samma repa, detta hände samtidigt som Johanna tydligen fixade hela köket och matsalen tillbaka i ursprungsskick så det såg ut som om jag gjort ett kanonjobb, lärde jag mig även var vi löser ut korv till våra hemmamatcher. En väldans massa korv finns nu i Breidans kylskåp.
Lägret i sig såg även hyfsat ut, det jag hann kolla. I morgon ska flickorna i denna äldsta grupp, precis som i de yngre vari Edit ingår, ha de fina och numera berömda t-skjortorna på sig.
Allt som allt är jag glad. Så många flickor som så mycket vill spela fotboll! Om 8 av deltagarna i årets läger kommer att spela ligafotboll för Åland United längre fram, då gör vi ett bra jobb. Om ännu fler gör det, då gör vi alla ett ännu bättre jobb. Men förhoppingsvis finns det både spelare, tränare och övriga fotbollsmänniskor i massor bland de barn jag i morgon förser med pommes frites och korv. Riktig mat ska det va! Det roligaste av allt var att jag faktiskt var den ende gubben som alls var involverad. Huvudledare Hannas text som prydde hennes t shirt, "Yes she can" får symbolisera hela alltihopa... Tror jag...
Eftersom Fru Kickan jobbade över några timmar, som man ju bör då man varit på semester blev det att planera eftermiddags- och kvällsjobbet till hemmet. Några e postningar är gjorda, middag äten och faktiskt även både handboll, ridning och beachvolley studerat och nu vill Edit att vi ska flyga drake. Jag vill inte det. Hur gör man då?
Detta om någon undrar vad Åland Uniteds Sportchef funderar på så här måndagen inför ödesmatchen mot TPS i helgen. Sen ska det ju börjas någge skola också hörde jag. Och dottern ska till USA fram till nästa sommar...
Jag var på match igen...
"Är du sömndrucken och seg?" frågade min mamma i dag då hon ringde vid 2 tiden på eftermiddagen, eller vad nu klockan kan ha varit. Jag kan inte erkänna att jag var drucken på något vis alls, dock lite vimmelkantig nog. Vi var i Sparhallen och handlade med Fru Kickan och Edit. Fru Kickans semester börjar vara till sin ände och jag kan se fram emot ett helt år av ensamma kvällar, tills det är dags igen.
Eftermiddagen bedrevs som av ett infall, jag vet dock inte vems infall det var, med Edit, Pärla och Gurkan på bio "Ett husdjurs vardag" eller nåt annat i den stilen hette filmen och jag gillade den skarpt. En hel låda popcorn fick jag i mig också. Sen, efter att ha droppat Edit hem tog jag mig för att gå på herrfotboll
Som de som följer med vet vann gästande HIFK hemmalaget som inte vill kallas MIFK med 5-2. Behållningen blev, förutom Muurinens nya inverkan på spelet och att se Mika Väyrynen debutera och förutom Dever Orgills två mål, för det första att bevista matchen med min sons gudfar Peter. Jag hade tänkt mig att sitta ensam högt uppe på läktaren så där halvt bakom en pelare. Det brukar vara stört omöjligt att gå på fotboll utan att det kommer en massa människor och sätter sig bredvid och vill prata... Peter visade sig ha samma inställning. Vi pratade, men liksom inte så intensivt. Peter berättade att han föredrar halvtidsvilan och därför helst stannar på läktaren då, medan alla andra går och köper korv. Jag som oftast aldrig lämnar läktaren tyckte det var klokt. Tillsammans diskuterade vi bevattningen och de bägge lagens avbytares uppvärmning. Vi var också överens om att halvtidsprogram är onda saker. Det enda som är värt att ha är vikingar som slår varandra i huvudet med svärd och knölpåkar.
Dessutom vill jag lyfta på hatten för Stadin Kingit som orkade stöda sitt lag på bästa möjliga sätt. Så klart är det alltid lättare då man vinner ligaledarna på bortaplan med 5 gjorda mål, men ändå!
Olympiska spelen mal på. Just precis hämtade Brasiliens basketherrar in en 25 poängsledning mot Litauen och kom så när fast. En nedförbacke visar sig vara livsfarlig i landsvägscyklingen. I går bröt en kille två nyckelben, i dag föll en holländsk damcyklist riktigt asigt, men ska väl vara i skick sägs det in rapporteringen. Sverige har fått ett silver i cykling och lär väl vinna i simning i natt. Riktigt odrägligt lär det bli. Fotbollspojkarna deras ska möta Nigeria och vad ska det inte låta om de får nåt med sig där... Damerna deras har dock inget just nu att riktigt briljera med. För Finlands del känns det rätt vanligt. Trappskytten missade lite och pingiskillen förlorade. Hur har det gått i gymnastik? Tyskland-Sydkorea står just nu 1-1 i pojkfotboll... Eller 2-1 blev det nu, förlåt. Aldrig någonsin hört om Davis Elke, som målskytten lär heta...
I natt ska jag nog inte ta ut så många svängar. Från morgonen blir det tre dagar flickläger med 82 anmälda tjejer i åldern 6-13 att assistera. Jag vet att det ska hämtas pyttipanna och korv, men inte riktigt var. Det lär visa sig. Sen verkar det som om jag ska laga maten också... Nu blev det 2-2, Sydkorea gjorde mål...
Eftersom denna text knappast är så vidare underhållande är det väl bäst att börja med refrängen... Jag kan informera att TPS bortaslog Ilves med 3-0 i dag och att det med landslagstränare Jeglertz ord, han smsade dem i kväll, "blir ett väldigt spännande slut". Jag utgår från att Andrée avser Damernas Liga och inte utrycker sig existentiellt... Hanna var och hämtade tröjor, jag har koll på ketchup och knäckebröd. Bosse ska låta mig provköra en Landrover bara motorn är hopbyggd. Detta kan bli ett bra slut, också då det gäller sommaren...
(åtminstone tillfällig) känsla av lycka
Klockan är kring 6 på morgonen och jag är lycklig. Jag tror jag har en liten aning om vad de som satt uppe sommaren 1970 och såg sändningarna från VM i Mexico, hur de än gick till på den tiden, jag sov i Mammas mage just då så jag vet inte, kände sig under Brasiliens sambafestival med Pelé, Jairzinho och gänget. Min tanke att först se USA-Frankrike, sen sova tre timmar, stiga upp och se Brasilien-Sverige har visat sig vara ett perfekt upplägg.
Ett mer eller mindre 4-2-4 anfallande Brasilien, inför 60000 jublande landsmän, hallå det är damfotboll och ingen bryr sig ju är det sagt, gjorde mos av Sverige, som ju med alla måttstockar är en av de ledande länderna i världen då det gäller fotboll för kvinnor. Pang. Beatriz 1-0, Pang igen 2-0 via Cristianes klack, Flopp, Cristiane faller på Erikssons häl och det blir en enkel straff- 3-0 Marta. Pang, klack, pang 4-0 Marta, sctotch 5-0 Beatriz. Sen fick Lotta Schelin till det enda lyckade hon hittills gjort i detta OS och satte 5-1. Slut där...
Det är bara starka USA eller Tyskland som kan hota Brasilien i denna turnering. Just Sveriges 5-1 var väl enda gången de spelade in bakom mittbackarna... Där kan det osa hett senare...
Det är snart dags att stiga upp, Edit har kompis över natten dessutom, så det är bäst att lägga sig först... Bara kände mig så lycklig att ha fått uppleva detta. Damfotboll som kan komma att bli mytomspunnen och klassisk.
Tidigare, under lördagen förlorade ÅU mot PK-35 med 0-2 hemma i fina sommareftermiddagen inför furstliga 168 åskådare. Återkommer till detta. Dessutom gick jag i barnvagnsparaden. Det ni.
Ska det vara så här i två veckor nu? God.. natt?
Festförberedelser?
I går var en stor dag för min yngsta arvinge. Edit fick sin vilja igenom och vi besökte simhallen, mitt i sommaren, det var ju mulet. Eftersom hon ska börja skolan i höst (=om en och en halv vecka eller nåt sånt) tyckte hon även att det vara dags att gå ensam i tanternas omklädningsrum, vilket hon fick eftersom hon var allena med mig. Tänk att så små saker kan vara så stora. Flickan lyste som en lysmask i oktober och frågar hela tiden när vi ska dit igen. Då kommer hon också att försöka komma ihåg att tvätta sig, vilket det visade sig att hon lite glömde i hastigheten i går...
På kvällen, medan jag var på träning kom dessutom hennes storasystrar och hämtade henne för att köpa skolkläder. I skrivande stund testar hon dem, lite som hon lär ha gjort i 45 minuter i provbåset i går... Edit kommer att inleda sin skolgång klädd i en Rainbowdashklänning och glittriga skor, kan jag avslöja för alla intresserade, samt de övriga som läst så här långt.
Så här får vi minnas Edit under hennes sista sommar före Grundskolan likriktade henne
Olympiska spelen är på tapeten så klart. Jag hade inte tänkt mig se så mycket pojkfotboll, men då det nu råkade vara det enda programmet i går blev det att se Neymar försöka få till ett mål för sitt skollag, ungefär och sedan, då Fru Kickan somnade i min famn(!) och jag inte kunde röra mig ur fläcken kom även Sverige- Colombia att genomlidas. 2-2 om nån undrar... Jag vet inte, bäst att inte lova, men jag tror att detta blir den första sommarOS elden jag inte ser tändas i direktsändning sedan... Kan det vara 1976 i Montreal då jag somnade under Lord Killanins anförande, vilket inte var så konstigt då jag var 5 år gammal för ögonblicket. Vi var på någons sommarstuga vet jag. Dock minns jag inte vems. I natt kan det väl vara att jag sover med tanke på Festdagen jag förutsätts arrangera.
Festdag jo. Själv har jag varit med och valt, så jag ska väl inte klaga. Damernas Liga satsar lite på synlighet och låter varje klubb ha en hemmamatch som vi kallar för Festmatch. Till dessa sänder man ett TV team som producerar och sänder matchen direkt på Huuhkaja TV och dessutom en landslagstränare. Jeglertz dyker alltså upp här på Åland i kväll. Vi som klubb ska generera lite extra intresse kring matchen med hjälp av dessa element och så ska allt ha status av festdag.
Japp japp. Åland United-PK-35 är ju onekligen en speciell match, åtminstone för oss här på Åland. 1600 människor kom i oktober 2014. Nu har vi printat ut 300 programblad. Kanske det kommer folk nu då vi minskat utbudet. Hoppas alltså att många blir utan laguppställningsblad!
Jeglertz är en ganska vanlig syn på Åland, så vi är glada att han kommer, ska själv ta en kopp kaffe med honom i morgon på förmiddagen, men nåt riktigt dragplåster på så vis är det svårt att göra av honom precis nu. 1 journalist har anmält sig till pressträffen jag fixade till. FDF lägret ska förhoppningsvis locka 82 flickor med följeslagare till halvtidspresentationen. Sen skulle vi ha haft en hejarklackstävling också, men ingen har anmält sig så det blidde inget alls. Kan det månne bero på att vi inte marknadsfört den alls förutom för de 165 kråkorna som bevistade HJK matchen?
Marknadsföring är roligt jo. Massvis med goda idéer om vad som borde finnas i annonsen för morgondagens match har dykt upp under veckan. Folk tänker och funderar! Problemet är dock att dessa annonser är färdiga långt i förväg och ska jag ha in förändringar behöver vi nog veta vilka det är åtminstone ca 5 dagar före publicering, vad jag har förstått... Nåja, nästa gång! Om det inte var så att det bara gäller här och nu.
Någon hade förresten rivit ner vår matchskylt på WHA och låtit den skräpa i en vattenpöl. Jag kollade med Peter Mattsson huruvida WHAs anslagstavlor var IFK Mariehamns privata, vilket de inte är och så hängde jag upp den våta och söndriga affischen på nytt bredvid den torra och oskadda IFK affischen.
Då jag googlar på bilder från guld/silvermatchen från 2014 här på WHA, den med publikrekordet, hittar jag mest sådant här. Hugaligen...
Aj jo. Jag har lovat delta i nån barnvagnsparad i morgon också... Jag ska gå genom staden skuffandes en barnvagn. Undrar varför. men om det bara går är jag där. Emilia har bjudit in mig, så hon är säkert också med... Tror jag!
Våra leverantörer undrar om 36 kg pyttipanna räcker för en måltid på måndagens läger... Jag ska tydligen hämta det, för på basen av Hannas svar finns det ingen frys på Breidan.
Jag läste igenom min kommande klass egna anteckningar från i våras härom dagen. En elev beskriver sig med orden: "Jag tror nog jag är ganska busig och så där. Du får väl lite styra upp mig kan jag tänka." I can hardly wait my friend...
Så här långt kom jag innan jag får in att HJK föll ur Europa League i går kväll. Jösses vad de skrek i grannhuset. Fru Kickan kontrade med att kasta en tom ölburk i deras fönster. Stackars Pärla förstod ingenting. Vet ej om det blev bättre med förklaringen "Din Pappas lag slog just Edits Pappas lag!" Jag tycker IFK Göteborg har eländigt opraktiska bortadräkter! And that´s all I have to say about that!
Det är långt, men ändå bara ett ögonblick!
Somrarna är evighetslånga! Ändå känns det onekligen som höst nu den 4 augusti då det blåser och regnar. Simskoleläraren var in här i morse, förståeligt nog. Att häcka på stranden en enda sekund mer än man måste känns inte riktigt relevant... Edit har under hela den här heta tiden velat till simhallen... I dag blir det av, eftersom hon annars säkert sliter ner våra tapeter här hemma.
I går kväll och under natten började det. OS turneringen i damfotboll. Tre matcher blev det för mig. Sverige segade sig till 1-0 mot Sydafrika och blir de inte farligare i sista tredjedelen tar detta OS slut i kvartsfinalerna för dem! Brasilien, inte minst med självaste Marta som förgrundsfigur, spelade bättre än jag sett dem sedan typ 2008. Stark och väldigt god damfotboll. 3-0 var i underkant rentav mot Kina. USA behövde sedan inte alls förta sig mot Nya Zealand. Rutinmässig 2-0 med två inte helt överraskande måskyttar, Lloyd och Morgan. Frankrike-Colombia lät jag faktiskt spela helt själva i natt, men på basen av siffrorna har fransyskorna inte lämnat så mycket åt slumpen. 4-0. I övrigt lyckades vad jag förstod Kanada piska Australien 2-0 trots närmast total Australiensisk dominans och en helt onödig utvisning, tack domarn och Zimbabwe gjorde mål mot Tyskland, vilket egentligen hjälpte föga då Tyskland gjorde 6 stycken... Ja, där var väl det. I kväll börjar herrfotbollen. Den kommer dock inte att ta så mycket nattsömn av mig, då det finns många liknande ungdomsevenemang hela året att följa med om man vill. Brasilien-Sydafrika kommer under prime time TV tid i kväll så det kan väl gå då... Om inte Real Madrid-Sevilla blir intressantare. Och så är det ju förstås HJK-IFK Göteborg i Helsingfors!
Monica blev något lyckosamt Brasiliens första målskytt i går mot Kina
Fru Kickan kom i går kväll hem med, förutom Edit en hel hop med möbler och grejer, som sedan flyttades och placerades i garage, samt olika rum här inne med en fart som endast anstår Fru Kickan. En av våra gamla byråer är liksom lite malplacerad just nu, eller vänta... Nu har den flyttats igen. Ingenting då!
PK-35 på lördag alltså. Och nästa vecka ska det serveras mat åt lägerdeltagarna i Markusböle... Även en lagfotografering tänkte jag försöka tynga in, men det behövs att en fotograf reagerar först.
Vindar som vänder har vi mycket av i fotboll. I Damernas Liga 2016 valde HJKs Pasi Pihamaa sent under våren att gå över till herrfotboll och ersattes av Joonas Rantanen som huvudtränare. I midsommartider fick Nice Futis styrelse nog och avskedade hela tränarteamet, med Kari Latvanen i spetsen. Harri Heikkinens resultat har dock varit om möjligt ännu sämre. Kan det måhända ha att göra med att de två ryska spelarna, som man avskedade i samma svep, eftersom de hade skadligt inflytande på gruppen, i princip var de enda som kunde prestera något framåt, eller hålla ihop försvaret... I natt fick sedan Ilkka gå! ONS städar upp och hänvisande till ansträngd ekonomi har Ilkka Marttila avsatts som huvudtränare och även den anställde verksamhetsledaren fick gå, precis som amerikanska spelaren Kristina Guillou. Kari Koivikko tar över som huvudtränare och verksamhetsledarens uppgifter ska skötas...Trumvirvel... IDEELLT MED FRIVILLIGA KRAFTER!!! Way to go ONS!
Nu vet jag ingenting om bakgrunden och hur saker har gått till i Uleåborg Däremot önskar jag Ilkka all lycka och välgång i vad han nu framledes ska göra. Han är en sympatisk figur och i mitt tycke en kunnig fotbollsperson! Hoppas våra vägar ska korsas igen!
Edit meddelar att hon faktiskt inte tänker sluta se på TV mitt i Spartikelmysteriet heller. Nähä...
PK-35 hamnade ända till straffar mot TPS efter 0-0 ännu efter förlängning i cupens semifinaler under tisdagskvällen... Om någon undrade och inte visste alltså.
Olympiska spelen, typ...
Då jag kollade igenom dagens skrivna meddelanden märkte jag att jag kanske inte ska klaga på ett tråkigt liv. De som lever runt mig kan uppfatta att jag är tråkig i deras liv, men för mig är variationen enorm, trots att det mesta handlar om samma saker i grunden. De talade telefonsamtalen har jag inte bandat, men första meningarna i några av de skrivna i dag hittills låter bland annat så här:
-Jo, hon skulle bekräfta i dag.
- Moi,asia kunnossa. Uskon viikonlopun sujuvan kun vähän mailaa vaan puristaa.
- Duger pyttipanna?
-The president will assist you on...
-Do you want to tell your opinion or save it for better days?
-Hej. Nu har jag fixat korv för 110 personer!
- Jo, det var viktigt men nu har jag fixat det själv!
- Suurkiitokset hyvästä avusta.
-Nu kom det fram, så jag kan börja tillverka matchprogram
- As I understand it, yes, a normal wednesday
- Rufus är här i natt sen
-No. Vielä on yläloppusarja tarjolla jos se otetaan...
Konstigt att jag får nåt gjort, men mindre konstigt att Edit ville åka med sin mor, mormor och mormors syster till skärgården över dagen. Rufus påstår att han är en vanlig tonåring då man får upp honom till matbordet lite före två på eftermiddagen och dagsprogrammet går ut på att besöka en kompis lillebrors födelsedagskalas "eftersom man får tårta där". Mina planer om vad jag kan och inte kan göra ändras hela tiden. Nu ser det ut som om denna dag på riktigt i alla fall blev en hel kontorsdag och att jag stannar här för att ge Emilia och Joel middagen jag lovade. Precis som jag sade i går, det blir nog inga någge alls med träningar nu då ÅM finalen ställdes in. Jag vet också att jag efterlyst skola och schemalagd vardag. På samma gång funderar jag hur detta påtande ska funka då. Antagligen som alla år hittills, dåligt men via smärta fungerande!
Sen börjar även Olympiska Spelen! Invigningen är väl först natten mot lördag vid 2 tiden va? Men damfotbollen börjar i dag. Klockan 19.00 Sverige-Sydafrika. Sedan om jag får välja, då jag är osäker på vad som TV sänds på de olika kanalerna skulle jag gärna se Brasilien Kina klockan 22 och till slut USA-Nya Zealand klockan 1. Det kan även bli helt på annat vis, men detta är planen.
Japp. Huvudtävlingen i de olympiska spelen 2016 här då. Lite friidrott och simning kan det ju vara roligt att se också, för att inte tala om nya grenen 7 manna rugby! Det blir väl som vanligt ett sjutusans ALLT... Jag vill även framhålla att vi här på Åland erbjuds sällsynt goda möjligheter att se OS på TV. Vi har tillgång till hela Yles utbud, men även av Viasats svenska, ifall vi har Viasat abonnemang alltså. Dock har vi det bättre ställt, gällande valmöjligheter än någon annanstans i Europa vad jag vet Jättebra!
Rufus verkar ha dragit sig tillbaka igen efter sitt infall att äta med sin far. Det sägs att de nog kommer ut ur sitt rum bara man låter dem hållas några år. Vi tror väl det. En bra pojke är han nog, faktiskt!
Kvar då av det akuta. Gör matchprogrammen klara för kopiering. Nu har all info jag behöver kommit in. Köp middagsmat. Ring lite sponsorer vi kommit överens om i dag att jag ska handha. Kanske jag ändå hinner till träningen en liten stund... Nej, lova inget.
Iran deltog i OS kvalet, men nådde inte ända fram. Kanske nästa gång.
I övrigt vill jag väl framhålla att jag, förutom den där festmatchen jag lite ska vara med om att arrangera i helgen ser mig agera livsmedelsansvarig mellan måndag och onsdag. Det var så lätt i maj att säga att jag fixar det där med maten! Men 110 personer är ju inte så farligt. Mat-Inger skulle dra till med vänster hands utsida och vips skulle det vara fixat. Inte sant?
Är vi ett skal eller bara ett gäng klyftor
Vad gör man en barnfri kväll i vårt hus? Jo, jag är på styrelsemöte och direkt på det kör jag omkring och hänger upp matchaffischer till den grad att byxorna spricker. Fru Kickan, hon ligger i ett mörkt sovrum och ser dokumentärer. Senare på kvällen ser jag gamla matcher ur Damernas Liga på min dator. Fru Kickan ligger i ett mörkt sovrum och ser dokumentärer. Nu är Edit hemma igen. Syskonkvällen hade varit en succé vad jag förstod. Jag skriver på min dator. Fru Kickan ligger i ett mörkt sovrum, vet dock ej om hon ser dokumentärer...
I morse nåddes vi av nyheten att damernas ÅM final är inställd eftersom IFK måste ge walk over. Det är synd. Nu återstår bara herrfinalen som ska gå mellan IFK Mariehamns herrar och IFK Mariehamns A-juniorer, men i själva verket spelas matchen av helt andra konstellationer, till och med av spelare ur klubbar som inte anmälde sig till tävlingen. "Vi måste se över ÅM" säger man. Kanske det... Vi måste kanske ännu mer se över hela ÅFF. Inte som organisation i sig, utan hela inställningen till Åländsk fotboll.
Minns ni Öspelsfinalen 2009? Dessa bilder har folk utifrån Åland och utifrån själva fotbollen om åländsk fotboll.
Röster för på allvar diskussion om att Åland borde bli en självständig nation inom UEFA och kanske även FIFA. Engagemanget under själva öspelen kring öspelslagen har gett människor en bild av att fotboll är någonting viktigt här på Åland. Och, förvisso... Fotboll är viktigt, fast inte kanske riktigt så som romantikerna tänker sig. Fotbollen är den största folkrörelsen på Åland, precis som i de flesta regioner i hela världen. Klubbar runt om på Åland gör sitt bästa för att upprätthålla sina lag och sina lokala arenor. Klubbarna spelar i riksserier och självklart läggs största fokus på just det. För de flesta åländska fotbollsjuniorer ligger de personliga drömmarna att spela för IFK Mariehamns herrar eller Åland United. Då de blir äldre kanske endel omformar drömmarna och då blir det kanske FC Åland och JIK damer som gäller, eller några andra kombinationer.. Det genuina åländska kommer inte riktigt fram i klubblagskonkurrens, eftersom den inte finns mera. Så har vi gjort det här på Åland och i mitt tycke helt rätt! Vi kan få fram betydligt fler och bättre spelare genom att inte konkurrera.
ÅM är och blir tyvärr inte den manifestation som ÅFF vill göra för Åländsk fotboll. Jo, i fjol talade jag mig varm för ÅM finalerna och skulle alla vara med, samt tävlingen skulle spelas ordentligt, då vore det både roligt, bra och till och med nyttigt. Nu, då det inte riktigt blir så.. Hur vore det om man satsade energin på att ordna en årlig landskamp istället (självklart ska ÅM avgöras på något sätt, bara för annalerna om inte annat), men den där allmänna gemenskapen... Hur vore det att spela en "Öspelslandskamp" för herrar och för damer varje år? På så sätt kan man på riktigt få se hur bra dessa åländska landslag skulle vara om de blev verklighet. Hur många vet förresten att öspelslagen ofta bekostas av idrottarna själva till en hög grad?
Det görs så väldigt mycket bra jobb på gräsrotsnivå. Det är sedan då barnen blir äldre som det kompliceras.
Vårt läger, nästa vecka tillsammans med Futebol da Forca har lockat 79 flickor... För mig blir det som sagt att fixa mat för ca 110 personer i tre dagar. Att få loss medel för tallrikar och bestick var ett riktigt bestyr under gårdagens styrelsemöte... På tal om realism och ekonomiska förutsättningar.
Förberedelser för helgens Festmatch mot PK-35 tar vid. Reklam, annonser och olika specialarrangemang eftersom detta ju är en Nationell festmatch som ska sändas i HuuTV och ha självaste Jeglertz på plats tycker man att jag ska droppa ut lite info varje dag... Typ som vanligt då... 2014 kom det ca 1600 människor till WHA för PK-35 matchen. Ge mig orsaker till att inte komma nu om man var då!
Vad högt en dammsugare låter!
Alltså. Här försöker jag sitta och filosofera och så drar Fru Kickan omkring med dammsugaren, som faktiskt för ett mördande liv. Herreminje, varför kan man inte dammsuga då det inte finns folk i huset? Man har ju inte en chans att få en enda tanke färdigt tänkt... Knappt man hör Edit skrika då hon försöker överrösta dammsugarljudet...
Vi har fått Marjukka Mikkonen till ön. Jag har lyckats få Per Löfqvist att avbryta sin lunchpaus för att hjälpa oss med hennes försäkringspapper. Marjukka tackade genom att sno en karamell ur Pers skål. Precis då vi var färdiga messade Kristian att han borde vara i kontakt med henne inför försäkringsansökningen.
Hanna S är tillbaka från semester, precis som många andra som i dag svarat på brev och akuta frågor jag ställde för tre veckor sedan. Hanna hade i alla fall ett roligt budskap. Hela 79 flickor har anmält sig till fotbollskolan. Detta i sin tur satte fart på ytterligare delar då vi endast skaffat 70 t shirts. Vi tror oss ha det under kontroll i skrivande stund. Mat för lite över 100 personer i tre dagar förväntas jag nu skaffa och tillhandahålla. Hur svårt kan det vara?
Våra spelare träffar ibland små spelare och det verkar ge ringeffekter. Roligt då dessa är positiva.
Jag var en sväng till radion i dag också. Totte ville ha lite "bra tugg" till eftermiddagens Sporthörna. Få se om det som sades leder till sväljduglighet eller om det kommer upp igen så att säga. I det samma missade jag Gerts sommarprat, då han höll på medan jag var i sidostudion. Reprisen missar jag också då den kommer direkt efter Sporthörnan i dag klockan 17.30. Då sitter jag på styrelsemöte och sågas antagligen i fotknölarna, bland annat för att vår ungdomsverksamhet är populär, men ingen kommer för att se A-laget... Totte frågade varifrån jag får min energi. Jag hade faktiskt inget som helst bra svar på detta. Däremot många dåliga, som kanske är dem jag får mest skit för efteråt...
Detta mina vänner och alla andra, är antirasister, antifascister och hbtq främjare. Skönt med sådana här sympatiska människor i Pride tider då fri kärlek ska råda mellan människor. Vad jag har förstått är liberalism i olika versioner den verkliga fienden mot allt dessa våldsbejakare eftersträvar...
I kväll ska den första "syskonkvällen" med alla mina 4 barn organiseras i de äldre barnens hem i Jomala. Edit, som kuskas hit och dit och kommer att må extremt bra då skolan, fotbollen och dansen börjar, väntar andlöst och ser det ena programmet konstigare än det andra på valfri skärm. Fru Kickan har slutat dammsuga och går omkring i väldigt lite kläder just nu... Jösses... Vi hörs!
