Tillfällig ordning

Bara för att det troligen är hastigt övergående vill jag föreviga tillståndet som varar. Kollegan Pia frågade om allt är under kontroll och istället för mina vanliga puckade svar som att "det mesta som är i min makt att påverka är manövrerbart" eller nåt annat lika spydigt, svarade jag "Jo, faktiskt!" Nu är jag ju inte så dum att jag tror att fred på jorden och bland människorna en god vilja råder här och nu och för all evighet, men för första gången på mycket länge känner jag att jag har koll på en hel del i alla fall.
 
Jag känner en iver inför övre slutserien. Matcherna och deras innehåll känns spännande och riktigt inspirerande. Länkar till PK-35s Champions League kval finns. Inte för att Craig och jag inte vet hur PK-35 spelar, men för att det är intressant att se. Väikkä själv ondgjorde sig för mig personligen på facebook att Sanna Saarinen skadat sig. Jag håller tummarna för Sanna, på samma gång som jag ser det som värdefull information för oss...
 
Även här i skolan råder någon form av struktur, tycker jag. På mina frågor om existentiella frågor, "vad vet vi inte, men tror?" fick svaren "Bermudatriangeln" och "Människan är mer än en kropp. Den kan även vara transsexuell." Det är ett underbart sätt att börja morgonen på tycker jag, precis som att gräla med kollegan Mocki om skillnaden mellan "lekar" och "samarbetsövningar"...
Här förresten en bild från dagens första lektion med 7A
 
 
Pizza Sno...en har ätits. Mat-Inger var i dag iförd gummihandskar och alla rusade snabbt förbi henne...
 
Edit ville ha med mig in till skolan bara för att.. hon ville ha med mig in till skolan. Sen blev hon där och i kväll är det fotbollsträning igen. Craig och Richard kör i Bengtsböle och Christian och hans team kör i Ytternäs. Bara bra tror jag. Fru Kickan har sträckt en magmuskel och kan inte smasha... Tuffa tider.
 
En annan stund jag gärna minns från i dag hittills, innan nåt händer som gör att allt jag skrivit bara blir parenteser i världsalltet, är att jag skrivit under samma blankett, dels som "vårdnadshavare" och dels som "Ansvarig handledare".. Lite roligt egentligen.
 
Och hur gick det för den stackars eleven i morse då? Eleven sade ingenting alls, eftersom jag sade att ingenting skulle sägas. Till slut, efter min monolog sade eleven dock "tack". Det känns som om polletten gick ner. Kan man hoppas tills allt blir Sodom och Gomorra igen, typ.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0