Allt utom fotboll är onödigt...
Min pubertala inställning till allt har de senaste dagarna varit den, att om man inte tycker fotboll är viktigt, då är man helt enkelt dum i huvudet. Jag har liksom inget som helst behov att vara något annat än en fotbollsperson! På samma gång vet jag ju att det finns annat också och människor som betyder mycket för mig som inte delar detta. För dem är jag också annat än fotboll.
Härom dagen kände jag starkt att jag inte vill skriva om något annat än just fotboll och då företrädesvis damfotboll. Tiden går och visst finns den kvar, den där känslan att "vilja bevisa" som i sin tur blir helt kontraproduktiv då ingen annan riktigt vet vad det är jag ska bevisa. Bäst gör jag väl hela alltihopa på samma sätt som jag gjort det hittills i mitt liv. Genom att vara genuin, äkta, stå för det jag tror på, men också genom att låta andra vara som de är och älska dem för det...
Min Gud vad jag älskar detta spel. Becci, som funnits i mitt liv i precis den här egenskapen om än tidigare såsom ung offensiv löpsprättare, numera som lugn och fin försvarare, illustreras här igen en gång av Sofia Södergårdh. Bri är också med och täcker upp och jag undrar om det inte är Aino Kröger vi kan skymta bakom Beccis armbåge.
I kväll, efter KHS kollegiemöte bär det ut till Eckerö, för kanske sista gången denna vår. Jag ska få se laget och lite kolla in hur tränarna ser det och känner inför fredagen. Vi har faktiskt en situation med konkurrens och oklar laguttagning fast det är tisdag. Undrar vilket år detta hände senast egentligen.
TiPS... eller jag menar Finlands U17 landslag dundrar som sagt på i Frankrike och kan i morgon (visst?) säkra en plats i EM slutspelet. Detta vore en tragedi mitt i glädjen. Stor polemik har det varit kring just detta U17 landslag och dess påverkan på matcherna i Damernas Liga. Enligt tidigare överenskommelse är det bara A- och U19 landslagen som påverkar ligans schemaläggning. Nu, då TiPS hade 4-5 spelare aktuella för U17 landslaget fick de, med FBFs regler om flyttning av enskilda matcher från lags schema till att deras premiär spelas först den 11e april, eller när det nu var...Eller premiären blir ju mot oss på fredag, men den första matchen, som ska gå mot PK-35. Om U17 landslaget nu går till slutspel innebär detta 2-3 veckors uppdrag nån gång i maj. Endel undrar hur flickorna ska klara skolan. Det funkar galant kan jag berätta. Värre blir det med matcherna i Damernas Liga. Hela ligan kan ju inte stanna upp för att TiPS inte kan spela då. TiPS matcher måste således flyttas och det blir ju då in i den av landslagsledningen önskade pausen i slutet av juni och sen var det liksom ingen som helst huvud och fötter med något igen. Så kan ju U19 landslaget också gå till slutspel. I så fall gäller det typ 3 veckor i augusti. Morjens säger jag. Då stängs hela ligan, eftersom det ju är U19 landslaget det är fråga om... Klart jag vill att Finland klarar sig internationellt. Just detta U17 och att de ska kunna bygga upp ett helt ligalag irriterar mig dock en aning. Inte spelarna i sig, men att vi har lag i högsta serien med så unga nyckelspelare. Det är det värsta. I och för sig kunde TiPS spela FM kval för B flickor förra helgen, så någon slags lag har man ju... Måste bara säga....
Så klart tänker jag på annat än fotboll också ibland. I kväll kommer Emilia hem till Åland på påskledigt. Jag har inte sett henne sedan i januari, så en kvällstripp till flygfältet är det nog värt.
Icke fotbollsrelaterat i livet är bland annat:
- Emilia (och Joel så klart) kommer över påsk.
- Edit klagar över "ansträngd fot" men bara då hon minns det
- Sally klöser sig i pannan då hon sover och ser ut som vår Frälsare själv efter törnekronan
- Fru Kickan valdes in i JIK volleybolls styrelse. Gratulerar!
- Linda har Spring break och har åkt till Las Vegas.... (No further comments)
- Mycket till nog, som att jag fallit till 2a i Aktie ÅM.
Nu ska jag på möte med Rektorn. Hoppas få förtroendet att jobba kvar!
Efter Långfredagen i Dickursby hoppas jag få till en skön Påsk med alla som vil vara med mig. (Kanske bara Sally som lämnas kvar då de andra hellre är med nån annan, men väl så).
Sen var det god lasagne också i dag. Dött djur inblandat. Både Mat-Inger och jag gillade utan att säga det, men vi signalerade till varandra med blickar och miner...
Livet bara för världen vidare
Vi vann 4-1 i lördags. Isabella satte tre mål och Emelie gjorde, tydligen fick jag just veta, sitt första tävlingsmål i ett damlag någonsin. Jätteskön stämning och iver så det kittlar. Jag har gjort en liten hypotes om TiPS, som inte är mycket mer än det samma som vi redan visste, alltså inte så mycket. I går kväll började jag kolla på HJK, så jag ska ha något att säga till Samuel då det är dags. Jag är helt uppslukad och känner hur allt detta har en mening och jag känner mig toppmotiverad att dra mitt strå till vår stack!
I övrigt händer det också och sker. U17 landslaget dundrar på i Paris, eller var de nu är och slog Sverige med 4-1 och spelade sedan jämnt med Frankrike. Sista matchen mot Skottland kommer att avgöra ifall Finland tar sig till slutspel och därmed förorsakar kaos i Damernas Liga. Egentligen väldigt spännande, trots att det just i år blir väldigt opassligt ifall det skulle gå vägen. U19 kommer sedan efter påsk och går de också till slutspel är anarkin nära i Ligan. Anna är uttagen i B-landslaget mot Lettlands A-motsvarighet och Samuel ska med och assistera. A-landslagets kvalmatch mot Spanien närmar sig och våren är faktiskt både spännande och motiverande.
Jag är Ordförande i Ligaföreningen, som faktiskt jobbar med bra saker just nu, i det tysta. Som Sportchef i Åland United går det också rätt okej. Vi har en harmonisk lagledning och laget verkar vara inspirerat. De delar jag har att göra med går rätt bra. Till och med Plan B, ifall WHA skulle vara fruset den 21/4 finns. Hoppas vi inte behöver ta till den dock, för de där avsparkarna klockan 19.30 i Eckeröhallen är ganska mördande... Den 28e måste sedan WHA bara vara i skick, för då spelar de rugby i Eckerö och utan att fråga vet jag att standardsvaret "Nej, det är ungdomsturnering" troligen gäller om jag dristar mig att fråga om möjligheten till att spela på konstgräset... Hammarvallen har bekräftat att vi kan ha våra egna tider i sommar och de där veckorna innan vi kommer dit är ganska under kontroll. Jag känner att jag är rätt bra på det jag gör, vilket görs lättare av att andra också är det. Sen finns det ju bitar som inte funkar så bra, men dem känner jag inte fullt ansvar för, fast jag behöver så klart hjälpa till.
Sofia Södergårdh har som vanligt tagit fina bilder. Här ser vi hur Isabella har satt straffen som gav oss 3-1 i lördags.
Skolan går också finfint, "som vanligt"... Utmaningar finns, men jag känner att jag gör min del någorlunda och kan alltså sova lugnt på den punkten. Egentligen borde jag vara glad, stolt, lugn och se fram emot fredagens match borta i Dickursby.
Livet, som alltid går i vågor har dock igen fått mig att inse att det bara är jag själv som för kampen och känner som jag gör. För de flesta i min närhet är inget av det jag berättat egentligen så mycket alls, annat än tid och energi kastat på nåt man inte egentligen tycker är så viktigt. Alla barnen gör sina grejer och ska så klart uppfatta dem som de viktigaste. Fru Kickan kör sitt race och då blir ju allt det där jag sysslar med i vägen...
Sally, som denna helg upptäckte sina fötter och som här fått hemsydda kläder av Fru Kickan lever sina första månader och är glad bara hon får mat och får sova, samt leka då hon själv vill. Det ska hon få. Det ska alla andra också få. Ingen ska behöva leva sina liv genom mig.
Jag åker till Dickursby på fredag. Förhoppningsvis kan jag vara med även vid några andra bortamatcher. Dels för lagets skull, eftersom jag har förstått att jag faktiskt gör lite nytta då och då, men också för min egen skull! Min mage, mitt huvud och mina nerver mår inte bra av att avvakta på annan ort.
Proportioner kan man kalla det. Det som är stort för mig är det just för mig... I övrigt bryr sig folk mest om det som är stort för dem själva. Som jag alltså...
Manchester United ska grunda ett damlag... Det var rackarn...
Samuel Says
Kollegan M meddelade att hon suttit och lyssnat på Samuel i bilen i morse. Jag visste inte alls att de kände varandra så och därför klarnade det hela väldans då det framgick att Kollegan M har en lånad bil som har en radio inställd på Steel FM. Samuel var helt enkelt gäst i Boutros morgonshow. Jag hittade en länk till intervjun som den gode Boutros lagt upp. http://www.steelfm.ax/podcast/aland-united-samuel-fagerholm/ Här kan man höra deras diskussion. För mig ger Steel FM studion varma och avslappnande minnen. Att vara gäst i Boutros morgonshow brukade jag vara i några år, vid några tillfällen under året, ofta riktigt i svinottan. På initiativ av vår marknadsföringsavdelning meddelade jag Boutros att han i första hand bokar in Samuel för dessa numera och som ni hör, om ni lyssnar alltså, var det säkert klokt.
Samuel har på senaste tid gett några i mitt tycke riktigt goda intervjuer. Han säger egentligen precis vad jag hade hoppats att jag skulle ha sagt om jag vore tillfrågad. Skillnaden är bara den att mottagandet blir så olika bland dem som läser eller lyssnar. Om jag säger sakerna med min accent, mitt tonfall och mina ord blir det ofta både kränkta och överdrivet glädjefulla känslor bland folket. Nu då Samuel säger dem med sina ord, med sitt tonfall och på sitt sätt blir det lugnt, harmoniskt och intelligent. Vi har lite planerat att han vid tillfälle ska dra till med nån riktig groda så vi ser om folk lyssnar på vad han säger också och inte bara hur han gör det... Strålande tider och allt känns bra, så här en dag före Pallokissat hemma. Sen ser vi hur det känns efter det, efter påsk och i Midsommar typ. Jag hoppas Samuel då också står och lugnt berättar om hur han tänker och känner, precis som nu. Jag tror faktiskt han gör det.
I eftermiddag är det dags för grodor då. Ålands Radio vill ha in mig för att snacka upp ligapremiären... Jag får väl be de känsligaste lyssnarna undvika det, kanske... Före det, efter skolan ska jag försöka skaffa en bollkasse. Vår leverantör, som jag av lojalitetsskäl inte vill nämna har på en månad inte lyckats få fram de två bollkassar jag efterfrågade för.. Ja, en månad sedan... I går hade jag de 12 matchbollarna för säsongen 2018 pumpade och i träning. Nu ska de fram bara vid match och då skulle jag gärna ha en påse att ha dem i, då lådan de förvarats i och fortfarande förvaras i på grund av påsbristen, tar upp en hel del av garaget vårt.. Så nu ska det hända minsann.
Edit talade om myskväll på Mariebad... Varför känns det som om jag ska involveras där? Behöver kopiera papper nu... 7E i antågande. Morjens!
Att bli avstängd från träningar
I går hade Fru Kickan hosta och tog därmed beslutet att inte träna volleyboll. Tränaren ville dock väldans mycket att Edit skulle komma, så han tog sig för att åka via oss på kaffe (detta har jag fått berättat för mig, jag var ej hemma då ännu) och sedan tog han med sig flickan på träning. När de återvände informerades Fru Kickan om att Edit tränat bättre än någonsin eftersom hon inte haft sin mor närvarande. Således stängdes Fru Kickan av från C-lagets träningar eftersom Edit prioriteras. Sådan är idrotten!!! Fru Kickan kommer nu att kanske göra styrketräning på måndagar istället. För mig ändras inget, jag bara spelar med och samlar upp det som faller emellan, lite som jag trodde Beckenbauer gjorde på sin tid fram till att jag sett honom spela på gamla youtubefilmer....
Det verkar som om vår delegation, förutom Ted, har återvänt från den nationella mediakickoffen i går. Sara hade satts på scenen och enligt rapporter hade svenskan levererat det mest finska svaret av alla då hon fick frågan om hur ÅU ska göra för att besegra Pallokissat på lördag. Svaret på norrländska hade låtit: "Genom att göra fler mål än motståndaren..." Sedan tystnad. Det var verkligen värt att resa ett dygn för att leverera det där! Bra Sara! Jag märkte när Samuel kom till hamnen, för då kom meddelandet om morgonträningar upp på facebook. Så gör vi alltså. Hem med färjan och upp någon timme senare för att träna. Bra bra... Roligt blir det, på ett tragikomiskt sätt då spelare bekräftar sina deltaganden i frivilliga träningspass genom att skriva "Me too"... Jag vill betona att allt sker av fri vilja!!!
Här står Sara, med tolken Ted vid örat.... I morgon är det repris, med åländska medier som inbjudna... Fler slagkraftiga leveranser inväntas med förtjusning.
Jag har faktiskt fått några prov rättade. Högen finns dock kvar. Då det emellertid kommer så mycket världsligt emellan är takten inte enorm. I dag har man möjlighet att fixa min bakblink, inför torsdagens besiktning bara jag levererar bilen... Det ska gå. Sen är det en tisdag utan kollegiemöte. Det betyder att jag hastar iväg för att få Edit, som numera gör sina hårknutar själv, till dans. Sen ska jag ut och se laget i Eckerö...
Vår marknadsföring inför lördagens premiär är stillsam, för att säkert explodera endera dagen. De av er som kan läsa pappersversionen av Ålandstidningen kan även se specialaren gällande Pallokissatmatchen. Den som min mor påstod att hon hört och läst om... Jag ringde henne till och med, men då svamlade hon bara på om manschettknappar....
Det här är David Beckham. Han anses vara en stilikon och en av världens snyggaste män. För mig är han mest en hårt arbetande fotbollsspelare med en gudomlig högerfot... Nåja. Här äter han lunch. Inget mer med det. Han har mössa på huvudet fast röster lyfts om att man inte gör så någonstans i riktiga världen... Antingen har man fel, eller så är Beckham riktigt fräck... Själv lägger jag faktiskt inte märke till sådant, utom gällande mig själv. Jag har, likt under 1980-talet alltid min mössa i höger ficka... Jo, kom och kolla bara. Det ligger en pipo där!
Drömveckan fortsätter. Wienerkorv och potatismos bjuds det på innan vi ska dryfta de stora samhällsreformerna i Storfurstendömet Finland efter si så där 1863... Kalas! Nåt prov ska rättas, bilen fixas, Edit köras, sponsorer smörjas och sen ska jag se hur laget mår... Och Fru Kickan så klart...
Kissnöd är en jobbig känsla
I samma anda som man här på Åland erbjuder gratis prostatundersökning för män 2 år äldre än jag och sedan ännu äldre vill jag påtala att jag liknar min far mer och mer även på en annan punkt. Åtminstone för några år sedan brukade han, min far väldigt ofta vara kissnödig, liksom under hela dygnet. Även jag har drabbats av ökad kissnödsfrekvens. Förra veckan då jag hade prov med några klasser höll det på att bli fullkomligt olidligt. Jag fick be en kille som lämnade upp sitt prov (eller lämnade in, vi har aldrig riktigt kommit underfund med om prov lämnas upp eller in, eller nåt annat...) att gå till lärarrummet och be någon komma till mitt klassrum direkt. Frida kom sedan och jag fick min välsignade stund då jag kunde tömma ur mig slaggprodukter. Väl var det, eftersom det alltid finns de där som ska göra ordentligt, vilket jag i och för sig ber dem göra och så tar det evigheter innan de går... Nu tror jag faktiskt inte att mitt kissande beror på prostataproblem, utan mest på ett överdrivet intagande av kaffe. Så medan jag tackar Frida passar jag också på att säga att jag faktiskt får skylla mig själv... Nya prov om några veckor... Borde jag ta med mig en flaska eller nåt till klassrummet?
I dag är dagen då jag vanligtvis varit i Helsingfors, eller så har jag skött ruljansen här hemma medan andra varit i Helsingfors. Det är Damernas Ligas media öppning. Eftersom klubben tjänar på att jag inte tar tjänstledigt utan lön och för att visa Fru Kickan att jag visst delegerar stannar jag här på vår ö och låter Ted sköta mina grejer, på samma gång som han gör sina egna, vid tillställningen. Han behöver dock inte agera ordförande för Damernas Liga rfs styrelsemöte, det gör HJKs Sarelius. En del riktigt intressanta frågor har de faktiskt på agendan i dag. Vissa av dem kanske till och med för finländsk damfotboll lite framåt.
De övriga i delegationen är Samuel och sedan Sara, samt Jenny som fick hoppa in istället för Pille som mest hostar hon... I sig kan det vara en god lösning att Jenny åkte så vi har åtminstone en, förutom Ted som begriper vad som sägs vid infotillfällena. En platskasse med tre retrotröjor har jag också skickat med så Make Heinonen från Veikkaus ska få köpa dem för 90€. Han kommer att betala cash meddelade han precis på e-post... Bara om nån undrar ifall vi gör nåt eller ej för att öka våra intäkter. Jag såg ingen i Eckeröhallen i går som sålde säsongkort eller målkortslotter nämligen. Kanske jag såg slarvigt bara och då ber jag om ursäkt. Stor eloge till Bosse som tillsammans med Kjelle var de enda styrelsemedlemmarna på plats då A-laget spelade.
Jag hoppas den här bilden är okej att publicera privat. Jag fick i alla fall tillgång till den och Ålandstidningen har gett ÅU rätt att använda den. Då är det väl fråga om hur mycket ÅU jag räknas som... Med på bilden är jag i alla fall. Sally syns inte, men hon fanns vid tillfället ungefär rakt framför Kjelle, dräglande i Linnéas famn. Av spelarna fattas bara Jenny, som inte var på landslagsuppdrag fast ÅT Jonas så tolkade in mitt pressmeddelande. Av ledarna fattas Nela, Victor, Anders och Wennström... Linnéa brukar inte vilja vara på bilden, men hon var alltså där och höll i Sally. Detta är Åland Uniteds A-lag 2018 om nån undrar...
Då jag kom hem igår hittade jag Edit i soffan. Fru Kickan och Sally hade redan lagt sig. En kombinerad lunch/middag intogs sedan vid kl 21 ungefär innan det var dags att avhandla sista smörjelsen inför ligapremiären med Veikkaus man, som år efter år ringer till mig och vill veta vad vi har för placeringsmål etc. År efter år säger jag att vi inte har placeringsmål, utan ett stadigt långsiktigt mål att alltid finnas på övre halvan och att vara en realistisk medaljkandidat... Därefter kom frågan: "Hur skulle du ranka laget i år? Övre skikt, Lägre överskikt, övre nederskikt, eller botten?"... Så gick den kvällen kan jag säga. Jag fick en matchrapport skriven också medan Edit, som till min stora förtjusning har ett ungefär lika stort kunskapsförråd gällande Kalle Anka som jag själv har och då talar vi alltså inte små grejer, somnade. Till slut slocknade även jag och nu är det måndag, inga prov är rättade och Pallokissat väntar på lördag.
Det var även tal om tävling. Jag är ju med i Aktie ÅM, eftersom man bad mig vara med som en "profil". Därför skulle det ju vara roligt att lite följa med hur det går i tävlingen... Kanske det är så att jag får vänta på tidningens uppdateringar, som visst kommer på tisdagar inte sant? Eller finns det andra ställen att kolla också? Fru Kickan önskade att jag skulle anmäla mig till en annan tidningskampanj som gick ut på att få två personliga tränare att hjälpa mig att inleda ett hälsosamt liv med träning, kost och vila... Jag skulle gärna leva detta hälsosamma liv, men ska de stackars personliga tränarna komma hem till mig klockan 22.30 och inleda träningspass, eller hur har man tänkt det... Jag måste bara redan ut livet på ett annat sätt om det ska funka ser ni... På samma sätt, KHS motionskampanj där vi ska tävla i grupper mellan lärarna. Senast vi hade den samma fick jag inga poäng för att vara med på fotbollsträningar. På den tiden deltog jag i alla 6-8 passen i veckan. I år gäller väl samma sak och genom att vara med skulle jag kunna få svart på vitt att jag förstör min grupps chanser genom att ståta med noll, eller nån enstaka poäng för "godkänd träning" då nu inte vardagsmotion räknas... Tävlingar är bra, men ökar stressnivån och kanske... kissnödigheten...
Jag lägger in en Sallybild också för att få lite likes... Sally har här en Lilla Blobben i handen. Fru Kickan har producerat hundratals av dem och säljer dem nu för 10€ styck. Hälften av summan går till Barncancerfonden, andra hälften till att skaffa material för nya Lilla Blobbar... Typ!
Trots att Mat-Inger är fullständigt utanför ansvaret då det gäller att slå fast matlistan vill jag tacka henne för denna kommande vecka. Vi ser Kyckling under ost- och skinktäcke. Vi ser wienerkorv och revbensspjäll. Den här veckan lönar det sig minsann att vara på jobb. Kanske några prov blir rättade och kanske vi kan ta oss an Pallokissat med energi och glädje på lördag! Inte för att nån annan i laget äter här än jag, ifall inte Sara och Emelie får nån gig under veckan då...
En liten tävling i alla fall. Den första att se vilken specialare Åland United bjuder på i samband med premiären kan anmäla här att den sett eller hört det. Säg gärna också var du sett eller hört det, för det är spökligt tyst och öde så här ur min synvinkel just nu...
Hawking död, Hrubesch tar över
Det händer mycket på samma gång som livet går sin gilla gång. Edit stod för en behjärtansvärd insats vid Strandnäs skolas Musikcafé i går kväll. Hon gav allt och lite till i sitt sångframträdande. Nästa år ska hon rappa tyckte vi i bilen och vad jag vet är förberedelserna för detta igång redan. Även Pärla uppträdde fint och spelade piano som jag själv aldrig skulle kunna göra, utan att öva i alla fall... En rolig föreställning var det.
Trots att det inte syns eller hörs så mycket om det kommer Åland United att spela inkommande helg. I Eckeröhallen klockan 17.45 möter vi ett pojklag från IFK. Därmed ska jag klippa håret på lördag, flickorna i min klass har på ett finkänsligt men ändå väldigt rakt sätt poängterat att det är lite platt det där på mitt huvud. Fru Kickan har bokat tid och jag är lite skrämd, för det är till samma ställe som säljer en massa salvor och naturmedel... Dyrt var det också vad det såg ut. Edit har turnering på söndag, så vi (jag) har önskat att hon ska få spela i laget som har sina matcher mellan klockan 9 och 10.30 på morgonen. Praktiskt och bra.
Detta är Horst Hrubesch. För oss 70-80 tals barn och ungdomar är det han som avgjorde straffläggningen mot Frankrike 1982 och han som vann EM 1980. En manlighetens och muskelkraftens personifierare. Alla stora killar som försökte sig på forwardsspel kallades Horst då jag var liten... Åtminstone av mig... I förrgår blev han tillfällig landslagstränare för Tysklands damlandslag då Steffi Jones fick sparken. Det ryktas om att Tyskland efter förlusterna den senaste tiden och sista platsen i She believes Cup kan rasa ända ner till 5e plats i världsrankingen. Klart att Steffi måste gå! Horst är mannen som får damerna i ordning igen!!!
Den enes bröd, den andres död... Riktigt så hänger det inte ihop här, men noterbart är att den store vetenskapsmannen Steven Hawking har gått ur daga. Han är inte bara ett exempel på att själen är större än kroppen. Han kommer troligen i framtiden att studeras av skolbarn som man i dag studerar Da Vinci, Newton och Einstein. Jag hoppas att den Gud Hawking inte kunde bevisa att fanns och därför inte trodde på tar hand om den stora själ han hade, eller har om man vill tro så...
Provskrivning pågår här i Klassrum 12. En elev meddelade att hon skulle skriva muntligt, vilket ju vore en sensation. Men Hawking kunde just det han...
Jag har nästan alla säsongkort och fribiljetter som är på min lott utdelade. Ligan börjar ju liksom om 9 dagar... Saker som man sagt att "fixar sig" har inte fixat sig och nu uppstår den i min lärargärning så bekanta totala paniken... Precis som eleverna aldrig ska få märka av den undanhåller vi även laget åtminstone det mesta av detta. Becci undrade just när hennes spelartröja kommer... Om jag visste och hade kontroll skulle jag berätta...
Sally och Fru Kickan sover lite omlott vad det verkar. Jag tror detta var en rätt lugn natt, fast Fru Kickan väckte mig för att jag skulle vakta Sally om hon vaknar vid halv 6 tiden för att hon skulle duscha... Jag själv var fortfarande tagen av Lionel Messis geni. I går kväll igen visade han fotboll som, oavsett vilka klubbsympatier man har, måste betraktas såsom bland det bästa världen har sett. Han är mer komplett än Pelé och Maradona, smart som Cruyff och skäggig som Jesus... Viasat studion som jag brukar lyssna på på finska eftersom underhållningsvärdet är så högt förde diskussioner om hur man kan stoppa honom och kom fram till att man inte kan. Sally knöste bara lite under mitt pass, så vi sov nog mestadels bägge tu. Då jag for på jobb sov även Fru Kickan, som i dag lånar min bil för att köra till Eckerö. Jag har således hennes bil och kör med den till Eckerö...
Det var tal om vilken sagofigur jag liknar... Det blir nog närmast till hands att säga Barbapapa... Detta vore således ett av mina barn...
Hur svårt kan det vara?
Då jag var liten drömde jag om att bli sportkommentator på TV... Vi fick just frågan om klubbarna kan stå för (finskspråkig) kommentator ifall ett TV bolag skulle få för sig att sända Damernas Liga. Det är ännu i sin linda, så det är ingen skillnad vilket bolag eller hur det skulle gå till. Vi har svarat att ÅU nog är med ifall det ska sändas. Om ingen annan dyker upp blir jag väl kommentator på finska i en nationell sändning då... Hur svårt kan det vara? Men vi hoppas så klart på andra lösningar då bollarna måste pumpas, bollkajsorna förses med tröjor och så sa Samuel att han vill ha mig på bänken också... Det fixar väl sig...
Så här såg jag ut då jag köpte nya fina glasögon. Jag ser nästan lika bra med dessa som med de förra...
Annat som nog fixar sig är sponsorn som hade hamnat utanför vår radar. Han skulle ringa upp "precis just" vilket kan vara precis just eller så inte. Dessutom ska jag få bakblinkersen fixad medan jag är med 8A och 8B på museum. Utmaningen blir att avsluta lektionen så att jag hinner köra till verkstaden, dumpa bilen och springa ut till vägen så bussen med eleverna i plockar upp mig. Sen på tillbakavägen sker samma sak men åt andra hållet. Det ordnar sig sa verkstaden. Bussen har ej ännu blivit informerad. Jag litar på barnen och Annika där...
Jag kom på att det ska vara prov på torsdag, så jag har även fått lite förberedande uppgifter gjorda samtidigt som 7G informerades om vad de ska göra i eftermiddag då jag är på museum. Sedan ska vi ha kollegiemöte varefter jag måste ut till Eckerö för att få några praktiska ting utförda och förhoppningsvis med ett sidoöga även se fotboll. Edit måste sålunda fraktas till och från dansen av Fru Kickan och hon, Edit alltså har förhoppningsvis hittat sin gymnastikkasse som i morse var totalt borta och jag fick improvisera fram en plastkasselösning... Vanligen kommer jag hem precis då Fru Kickan ska på träning på tisdagar. I dag sa hon att hon inte tänker träna "sena träningen" före Sally sover bättre... Det var full låda stora delar av natten jo... Så såg jag att det är Manchester United-Sevilla i kväll och att Magister Sviberg därmed ska få ett sms.
Lagfotot i går gick finemang. Sally var med och kollade in det hela. Hur svårt kan allt vara egentligen? Så var jag med i Aktie ÅM också såg jag i tidningen, som nån slags "profil"... Heja Marimekko!
Jag har blivit Fellis
Ibland finns det folk som drömmer om att få statyer uppresta till sitt minne. Sedan finns det sådana som jag som skulle se det som en stor framgång om det enda som fanns kvar efter mig vore en tom gravsten utan namn, liksom att ingen levande skulle veta vad jag gjort under mitt liv. Sen finns det sådana som Fellis... Jag börjar bli som han märker jag.
Fellis, eller Jan-Ove Fellman, som ibland kommenterar denna blogg i kommentarsfältet eftersom han inte har facebook (eller han har, men använder det aldrig. Hans fyra vänner är jag, Robban Dahlin Mimmi Holmberg och Steve Beeks) är en levande legend. Jag tror att han accepterar att bli omnämnd här. Om inte får han be mig radera texten, så gör jag det tvärt. Saken är dock den, att utan Fellis hade vi nog inte haft ett Åland United i dag.
Fellis, som precis som vi andra började sin bana som fotbollsspelare kom i ett tidigt skede in på damfotbollsbanan. Jag vet faktiskt inte när han började, men då jag lärde känna honom på 1990-talet var han mannen som drev Lemlands IFs damer. Det är nog inte fel att säga att Fellis VAR Lifforna. I ur och skur, år efter år var han mannen man vände sig till eller hörde av då det gällde LIFs damfotboll. Många var våra rätt kantiga ordväxlingar om Pohjola Cup och distriktslag för ungdomar under det tidiga 2000-talet.
Fellis var givetvis en av de "stora gubbarna" som involverades i Åland United då spelarna ville bilda laget under hösten 2004. LIFs och IFFKs gubbar fick acceptera att dra jämnt och så körde Fellis vidare där han blivit i LIF och hade väl roller som lagledare, ordförande, manager, eller kanske inte manager men så skulle man beskriva det. Hösten 2008 var jag inne på Fellis kontor och skrev under mitt första tränaravtal med Åland United. Sedan bar det lite iväg. Guldåret 2009 kom han lite på kant med Robban och höll sig i bakgrunden. Efter det kom han aldrig med i Åland United igen i någon officiell roll. 2010 var han dock tillbaka med i bakgrunden och satt sedan även i mitt kök tillsammans med Steve efter nästan-konkursåret 2011 och lade upp strategin för framtiden. Vi var lyckosamma och värvade Herr Landshövding som ordförande och Fellis var alltid med, fast ingen riktigt visste vad han hade för roll.
Allt efter började det mer och mer bli så, att Fellis gjorde sig synlig endast för den riktigt inre kretsen (styrelse och lagledning) genom långa mail där han efterfrågade saker som hade bestämts och inte genomförts, eller saker han visste att behövde göras. För många började han bli en besvärlig person som hade åsikter om allt. Till slut genomförde Fellis det han hotat med år efter år och slutade helt enkelt göra det han gjort. Vi fick alltså bara klara oss... På senare år har han hört av sig närmast då jag publicerat missvisande publikfrågor på ÅUs hemsida, eller då han tyckt att något akut behöver sägas. Av allt att döma följer Fellis fortfarande med damfotboll med hökögon, trots att han tackat nej till ett säsongkort till Åland Uniteds matcher 2018. Fellis, som år 2007 utsågs till Årets idrottsledare vid den åländska Idrottsgalan är ett fenomen och numera en legend som många i Åland Uniteds organisation aldrig har träffat, men nog hört om. En Myt helt enkelt. Utan den myten hade vi inte vunnit våra mästerskap och varit det vi är i dag, tack Fellis!
Under den senare delen av säsongen 2009 dök Fellis igen upp på våra ligamatcher och fick här dela ut bästemannapriset till nuvarande Tyresötränaren Carro Sjöblom efter att vi besegrat Honka med 2-1 i Markusböle.
Nu börjar alltså jag bli Fellis... Jag har fortfarande en officiell roll i klubben och flaxar än här och än där. Lite mindre flaxande än under "de galna åren" 2015-2017 har det blivit, men fortfarande är det jag och Linnéa som är de där som vet hur allt har brukat skötas och därför kan vara lite krångliga ibland, speciellt om något inte sköts.
Min tanke om att jag börjar bli Fellis slog mig i går kväll då jag skickade ett mail till styrelsen och marknadsföringsgruppen med numrerade frågor kring vem som skulle göra olika saker, dels sådant som jag vet att görs men inte av vem, men också sådant som jag vet att ska göras, men inte om nån tagit tag i det... Nu har svaren börjat droppa in och fortfarande finns ingen garanti att någon kommer att göra någonting alls. Fellis brukade tystna och sedan nån månad senare komma tillbaka med ännu längre frågeställningar samt välja en dispyt han sedan förde över mail, ofta med mig... Just sådan tror jag att jag blir också.
Jag till och med går klädd i en gammal Adidas coachjacka, det ultimata kännetecknet för Fellis.
Jag säger, OM jag kan jämföras med honom, då kan jag känna mig ytterst ärad. Om jag inte når upp till hans nivå, då har jag i alla fall försökt. Jag har dock inga planer på att sluta, bara få det hela uthärdligt och älska fotbollen. Så tror jag också Fellis gjorde på sin tid.
I dag har jag inte en chans att hinna till porträttfotograferingen som jag fick fixa då det inte blev gjort av dem som skulle göra den. Så här såg jag ut i fjol, så det får duga. Just precis ringde man och jag behöver fixa utrymme för lagfotot också. Men det är ju en par timmar dit så det ska gå bra. Sally får jag ta med. Jag kommer alltså antingen att vara med på lagbilden, eller så ej. Elsa ska i alla fall transporteras till fotograferingen härifrån skolan innan nåt annat händer... Fru Kickan och Edit har ju volleybollträning ser ni.
I morgon ska jag på konstmuseum med 8A. Bara det....
I mitt hem produceras små blobbar...
En dag var jag borta hemifrån. Alltså en dag med lite tidigare avfärd och lite senare hemkomst än alla andra dagar som jag också brukar vara borta. Denna ena lite längre frånvaro räckte tydligen för att skapa en hel industri, eller låt oss säga inte stå i vägen för produktion.
Fru Kickan och vad jag förstår även Edit och Pärla och känner jag systemet rätt har nog Gurkan också åtminstone varit tittare, men ledarhund är Fru Kickan, har börjat tillverka Lilla Blobbar... Alltså leksaker/kramisar för små bebisar, eller lite större med vad det verkar. Hela huset än nu fullt av dessa och även vårt köksskåp, där jag omsorgsfullt placerar inköpt popcorn för tisdag och onsdagkvällarnas andra halvlekar är nu fyllt med ris...
Detta är en liten liten bit av alla de Lilla Blobbar som kommit till i vårt hus, medan den ursprungliga Lilla Blobben, alltså Sally sover, äter, bajsar och skriker... Sen är hon riktigt glad också nuförtiden, längre tider då Fru Kickan är med, kortare tider då jag är med... Jag undrar vad Fru Kickan ska med alla dessa små Lilla Blobbar till... Jag menar, garaget är fyllt av gamla bollar och kläder som ingen i Åland United vet vad man ska göra med, vilket i och för sig är konstigt då de nya som ska finnas i massor verkar finnas i ett annat förråd utan att för den skull komma ut därifrån... Jag tror inte att Fru Kickan planerar att ha dessa i ett förråd och äta dem kan man inte. Jag vet för jag har sett Sally försöka.. Undras....
Det var faktiskt riktigt gott med en bortamatch. Inte för att det var borta i i sig och att vi hamnade på att resa, men det var en match i lite andra förhållanden än vanligt och laget, samt organisationen fick testas lite vad den går för inför säsongen 2018.
Sverige, som ska vara det mest jämställda landet på basen av siffror och grejer vad jag har läst visade upp sig i all sin glans i går i Västerås. BK 30 hade bokat Solid Park Arena istället för sin egen Ringvallen med tanke på att just Solid Park Arena har en uppvärmd konstgräsmatta och därmed kunde man vara säkrare på att vi skulle kunna spela matchen.
Nåväl, vi anlände i god tid och hade funnit såväl Samuel som även Sigge i Västerås och hade även suttit och spekulerat en stund i nåt köpcenter (Ikea tror jag det hette- otrevligt var det i alla fall, förutom sällskapet). När vi anlände till arenan möttes vi av BK 30s kille som meddelade att vi skulle få klä om i ishallen bredvid arenan. Separat omklädningsrum för herrar fanns så klart ej, så Samuel som hade på sig civila kläder och resväskor och grejer fick gå in med ett ishockeylag och byta om. Även jag var inne med ishockeylaget. Jag undrade om jag kunde urinera här i deras utrymmen. De svarade att det nog går för sig såvida min urinering sker i toaletten. Allt väl och faktiskt ingenting som inte kan hända precis var som helst.
Det som dock blev lite komiskt, om inte till och med tragisådant, var då vi fick veta att ingen fick gå in på arenan före IFK Västerås, som väl spelar i herrarnas division 1, eller nån annan lägre tävlingsserie hade avslutat sin match. Där fanns ordningsvakter och allt möjligt som förbjöd både BK 30 och oss att beträda spelartunneln, som ju var vägen ut på planen. Frågorna som hade framförts var om damlagen kunde få komma in och jogga bredvid planen, där som avbytarna brukar värma, för att sedan komma in och bedriva riktig uppvärmning när matchen var slut, då det skulle bli lite tajt med tid. Detta gick alltså verkligen inte för sig. Västförsedda hårda män drev ut alla kvinnor ur "vänthallen" och satte dem att vänta bakom en glasdörr. Näs matchen var slut eskorterades bägge herrlags spelare till sina omklädningsrum innan någon kvinnlig fotbollsspelare släpptes in i spelartunneln. Jag, Kjelle och BK 30s bägge manliga ledare hade nog stått där hela tiden, vid spelartunneln och betraktat skådespelet... Fascinerande. Verkligen fascinerande...
Nåja, vi kom in, spelade och vann faktiskt, vilket jag tycker var riktigt bra. Matchen blev som väntat lite Vilda Västern med sena tacklingar, stor kamp, bollar som flög och studsade, reklamskyltar som smällde och allt sådant. Dessutom vrickade huvuddomaren foten och ersattes av en oerhört ivrig karl som både varnade Isa för filmning (aldrig sett maken till sådant måste jag säga), blåste frisparkar hejvilt utan någon som helst aning om fördelssituationer etc, underkände långskott i mål som offside, samt lät skadade ligga kvar länge länge innan spelet i denna försäsongsmatch stoppades och sedan ytterligare en stund innan han lät fysiopersonalen komma in... Igen en upplevelse att minnas.
På vägen hem... Ja vad gjorde vi på vägen hem? Jag skrev matchrapport och mottog samtal av radion då Samuel inte kunde höra sin telefon eftersom han var inbegripen i samtal med Pille... Låter det logiskt? Väl hemma, då jag först varit till grannen för att hämta Edit och fått höra att hon är hemma och att ingen brytt sig om att meddela mig om det fann jag en fullsatt säng, så jag sov på soffan jag.
I morgon är det fotografering. Inte kommer det att flyta på som det ska, helt säkert inte... För fotografen är det viktigt att alla kommer och för alla andra är det viktigt att just de har något som gör det svårt att komma. Jag hör till dem. I mitt fall är det inte så farligt eftersom jag knappast är så önskvärd på bild i alla fall. Detta är igen ett exempel på att sådant här måste skötas i tid!
I övrigt vill jag nämna att denna text har varit oerhört svår att få nerskriven då den avbrutits av såväl Sally, Edit, Pärla, Fru Kickan och just den nämnda fotografen, samt även Selma och Sofia, för att inte nämna Pille. Jag har skrivit ett halvt ord här, en mening där och så vidare och börjar bli riktigt less på att ens försöka skriva texter... Men så måste jag inte heller göra det!
Snart har Edit träning. Hej!
On the road
Här är vi igen, som om vi inte hade varit nån annanstans. I en buss. Kåkes kunniga händer håller i ratten och jag antar att vi styr mot Västerås, för där går matchen.
I natt tyckte man att jag kunde ha vakten över Sally och därmed blev det inte svårt att vakna då larmet ljöd klockan 6. Jag behövde inte vakna alls, för jag var redan vaken sedan en tid och några gånger. Väldigt praktiskt.
Jag har nämnt det förr och säger det igen. Bortamatcher är inte orsaken till att jag jobbar med fotboll. De är ändå viktiga och jag kan efter en sådan här tripp komma att vara lite bättre på saker jag försakar på hemmaplan, samt att de är bra för laget också. I bubblan lever vi och ett liv med fotboll genomlevs här, nu och för alltid.
Same same, but a new year... Linnéas bilder tenderar att bli sneda då de publiceras. Denna hamnade nu rätt, av nån orsak... Vi kunde till vår glädje konstatetera att det är både båtmässa och Melodifestivalfinal att glädja sig åt på hemvägen... I fjol förorsakade båtmässan att det kändes som om det var mycket fler människor på färjan än det egentligen var.
En som har rest mer än oss andra är Samuel, som vi inte sett på en vecka. Vi meddelade att han blir upphämtad på Västerås tågstation. Det tyckte han passade utmärkt, fast han kommer med buss... Eftersom resan inte går till Dickursby är vi inte oroliga för att tappa bort Kjelle, så rätt avslappnat går det till nog.
Viktiga diskussioner har förts. Som huruvida kon vi åt till frukost, eller var det månne en gris, hade varit lycklig... Maryette Karring har synpunkter kring detta. Selma förstår inte heller helt och fullt hur man ska förstå nåt om man inte kan tyda en handstil, medan Ann-Sofie och Sofia förundrar sig över studentprov i svenska, då man ju redan kan språket. Miksu är vilsen och utomlands och folk går omkring med bara vrister. Inte Sara dock, men hon går i tofflor istället för skor... Kort sagt, ett fotbollslag på bortamatchresa!
Precis nu fick jag ett sms som undrar om jag vill ha kvinnor från Nigeria. Jag läser mellan raderna att det nog gäller fotbollsspelare. Hur frestande det än var att svara med det gamla Beavis och Butthead uttrycket "Bathe them and bring them to me" svarade jag dock att vi nog har truppen rätt spikad för tillfället...
Match är det som gäller i dag i mitt liv då. Hoppas de har de bra där hemma. Jag tycker om dem alla och hur vrickat det än låter ingår fotbollen i mitt sätt att ta hand om dem... Eller åtminstone att sköta min lilla del...
Sen hejar jag förresten på Fuldans i kvällens Melodifestival. Finlands chanser ökar om Rolandz vinner...
Välling fungerat, Finland vunnit och änglalika utseenden i klassrummet
För en par dagar sedan då jag lite undervisade om grekisk mytologi och ville utveckla idén om hur Hermes, gudarnas budbärare har blivit en slags förebild för hur vi i vår kultur uppfattar änglar- Guds budbärare. Ni vet, med vingar och så där. Jag ställde alltså en fråga till klassen om hur änglar ser ut. Svaret kom från en väldigt glad ung dam med blont vågigt hår: "Som jag ungefär, men med vingar"... Vad svarar man på sådant utan att totalt göra fel?
Elev S tog sig också för att kopiera Jörn Donner... Ni vet, han var bjuden på fest men hade inga rena byxor att ha på sig, så han gick utan. Elev S hittade sin penal i en låst datorvagn och hade inte heller koll på var hennes böcker och häften var, så hon kom utan. Flickan får leva med att heta Jörkka en tid framåt nu.
Onsdagen går och en student skriver prov i mitt klassrum så här extra och på eget initiativ. Jag skulle gärna skriva införtext till helgens BK 30 match, men saknar behövligt material så jag gör som Elev S, jag låter bli... Gårdagens styrelsemöte gav för en gångs skull inte mer stress, utan bara en förvissning om att anpassning är en viktig del av den mänskliga organismens väsen.
Jag blev varse om att det vankades Champions League i går så pass att Magister Sviberg fick sig ett sms. Tiden var även mogen för Sally att börja dricka välling. I morse fick jag i min tur ett sms, av Fru Kickan som lät berätta att vällingen tydligen funkade och att hon mår bra nu, vilket betyder att hon ska träna volleyboll och jag får lov att se till att jag är i god tid hos Röd Bettan, om jag nu alls hinner dit, men i alla fall fit for fight med Sally under kvällen. I morse var det lite småkymigt då jag skulle iväg på ledningsgruppsmöte. Jag lyckades få Gerts, som gjorde sin andra bonusdag här efter att Magister Sviberg är tillbaka i tjänst, att hämta upp Emelie vid "hennes busshållplats". Innan jag åkte iväg slängde jag Edits telefon upp i hennes säng och så ringde jag till henne då hon skulle vakna. Som vanligt ropade jag "Gomorron gomorron gomorron" och fick till svar av en trött röst "Tre oord som är braa"... Fru Kickan meddelade sedan att Edit inte varit hemma då hon steg upp och då får vi anta att hon hunnit i tid till skolan.
Vi som följer med vet att Finland i dag vunnit på Cypern. 2-0 blev det mot Ungern efter mål av Linda Sällström och Emmi Alanen (igen). Här har vi även bildbevis på att Samuel och en hög andra tränare från klubbarna i Damernas Liga faktiskt är där... TPS fattas. De tog ju och sparkade sin tränare direkt då de kom hem från sitt träningsläger i Spanien i helgen...
Damernas Liga ja... Snart är det dags igen. Två veckor, eller två träningsmatcher blir det då vi i branschen räknar tiden så, ungefär som Helsingforsare räknar avstånd i spårvagnshållplatser. Nela håller alltså i träningsveckan och så joinar Samuel i Västerås på lördag. En media öppning i Esbo, dit jag lyckats få Ted att åka i mitt ställe och HJKs Sarelius får leda Ligaföreningens möte och en lokal presskonferens med huvudsponsorn så fort alla herrar på alla stolar kan bestämma sig för när Bosse och jag får bestämma att det ska vara, ska också trängas in.
Skulle jag inte älska det mesta av detta skulle det kunna vara tungt. Just nu är det mest andras förväntningar på mig som gör att jag kan vara tungsint vid tillfälle. Förväntningar att jag ska "prioritera mig själv" rimmar inte med mitt liv. Jag prioriterar bäst mig själv genom att prioritera det och dem som är viktiga för mig... Få se om det blir kattsaliv i ansiktet i dag... Vet ej om jag vågar. Tottenham-Juventus står ju även på agendan.
Sen har jag lovat ställa upp i Ålandstidningens Aktie ÅM också. Som en profil... Jag poängterade då de frågade att de tydligen söker en bred profil då de frågar mig... Undrar förresten i vilken egenskap det är jag tillfrågas.. Vanligen brukar det vara relaterat till Åland United på nåt sätt. Då jag var med i Ålands Lets Dääns 2010 var det dock som lärare, sade de då jag frågade...
Ifall jag ska till Röd Bettan kanske jag förväntas äta där också... Detta har jag ingen information om. Hoppas det inte blir som då hon bjöd på kållåda och jag, tillsammans med Edit och Pärla, eller var det kanske bara med Edit då jag tänker efter, åt korvsoppa istället. Tala om pinsamt.
Kållåda, VM final 1954, bilbesiktning och styrelsemöte för att nämna nån detalj
Min mor har berättat att jag då jag var riktigt liten älskade kållåda. Må så vara. Jag minns också stunden då jag slutade älska kållåda, men inte direkt om det var något som triggade igång reaktionen. Det måste ha varit vintern 1974 eller nåt... Kanske 1975 då jag tänker efter, men Mamma lär veta. Jag var hemma hos Seija-Täti som var min "dagmamma" efter att jag varit på Berta Mariahemmets dagis i Tölö, visst (?). Det enda jag minns är en vedervärdig lukt och min omvända peristaltik, samt mina rop på bruten finska "Ei tykkää, ei tykkää". Sedan dess har tyvärr kållåda, som ju säkert är en riktigt god maträtt bara gett mig kväljningar. I dag serverade Mat-Inger kållåda och jag kan stoltsera med att ha ätit vegetarisk lunch. Sallad, potatis och knäckebröd. Detta bara som kännedom till alla er som undrar vad jag har ätit i dag...
Finland spelade 2-2 mot Italien på Cypern i går. Jag förundrades över att Emmi Alanen gjort båda målen, tills jag förstod att de bägge kommit på straffspark. Helt beroende på vem man lyssnar på har Finland spelat bra eller så inte. Anna S påstår att Finland borde vinna mot vem som helst om vi gör mål på våra chanser. Gnällspikarna på fotbollschattar påstår att spelet är under all kritik och inte leder till något alls. Jag väljer att lita på Anna och att kontrollera med Samuel då han är hemma igen. Samuel själv har bråttom, för i går bad han få återkomma i ett ärende efter middagen. Den var tydligen slut vid halv 11 tiden i dag på förmiddagen. Jösses va de jobbar där på Cypern...
Samuel är tillbaka med laget passligt till avspark på lördag i Västerås. Nela har hand om veckan och eftersom hon inte har hört av sig utgår jag från att allt går väl. Jag har bett henne höra av sig om nåt strular nämligen... I dag hinner jag inte heller medverka, för det är minsann styrelsemöte. Först ska jag hinna köra Edit, som i morse stod och gjorde sin egen knoka, till dansen, sedan hämta ut våra pass och till slut hinna i tid till Bosses kontor där mötena nuförtiden går av stapeln. För en gångs skull har jag allt jag behöver ha förberett klart och fixat. En hel del beror på att man inte vill att jag fixar så mycket numera... Lagfotograferingen fick jag dock tillbaka på mig då den är så svår att få till. Den blir nästa måndag kan jag berätta nu...
Vi kör en två år gammal retrobild på Emilia och Edit. Då denna bild togs fanns inte Sally, Emilia gick i Lusse, Edit på dagis och jag tror att Giovanni just hade tagit över Åland United... Obama var president i USA också... Mycket har förändrats, men kärnan är den samma...
Fru Kickan jobbar på alternativ till Edits undulater. I går kom hon hem med dynvar insmorda i kattsaliv. Dessa ska jag nu skrubba över mitt ansikte för att se om jag får allergiska reaktioner eller ej. I går fick jag... Få se vilken dag jag är redo att testa igen... Fru Kickan förstår inte alls varför jag är måttligt glad, men om det tjänar ett gott syfte, så okej då... Det är inte därför jag ser fram emot helgens bortamatch. Det är faktiskt inte alls så att jag ser fram emot att åka bort, men jag tror det blir bra för laget med en liten resa och förhoppningsvis en god match. Själv försöker jag begränsa mitt resande då det verkar vara efterfrågan hemma... Till Västerås reser jag och även till Dickursby på långfredagen. Helst skulle jag faktiskt vara med vid varje bortamatch om det går att fixa. Dagarna då laget spelar och jag inte är med är riktigt hemska både för mig och för dem som är med mig om det inte är laget... Mediaöppningen för Damernas Liga kan jag troligen få bort i alla fall. Ted skulle ta min del sa han, precis som sin egen del då kanske... Det är en av de goda sidorna med Ted måste jag säga...
I går kväll, då jag inväntade att Edit skulle somna hade jag en liten Hallelujaupplevelse. Jag såg filmen "Das Wunder Von Bern" som gick på tyska och handlade om händelser kring det västtyska samhället och VM 1954. Jag hade läst på lite och sett att regissören krävt att varje skådespelare skulle ha spelat fotboll på någon nivå för att vara med... Jag konstaterade även utan bitterhet att jag utan problem skulle ha platsat i sådana filmer medan min kropp såg ut att vara en idrottares sådan... Lite rörande var det nog på slutet då pojken, som fötts medan pappan varit på Sovjetiskt fångläger och just återvänt, i tåget på väg hem från finalen (Där ju Västtyskland besegrade Ungern med 3-2 efter två mål av den mytomspunne och i filmen starkt gestaltade Helmut Rahn) säger till sin Pappa: "Ibland kan nog tyska pojkar få gråta lite de också"... Så såg jag även Homeland och sen hade Edit somnat och jag kunde gå in i utmattningsstadiet. På morgonen såg jag att Sally nog kommer att må bra av att äta lite stadigare mat efter hand... Säkert Fru Kickan med...
Eftersom Sofia Södergårdh överöser oss med bilder är det passande att visa 2-1, eller 1-0 från förra lördagen. Svårt att avgöra vilkendera det är, men jag tror på 2-1 med tanke på målvakten. Bris och Jennys positioner...
Bilbesiktning har jag beställt... Måste man boka verkstad för att fixa en bakblinker nuförtiden?
Jag nämnde att jag återkommer med texter då jag har nåt att säga. Detta var vad jag hade på tungan i dag. Good bye!
Vi blir alla beskedliga då vi får ansvar, eller blir vi?
Sällan hör man väl så många åsikter om hur saker borde vara som från människor som inte ansvarar för att sakerna ska göras. Det finns få föräldrar som vet så mycket om barnskötsel som de gapande massorna omkring dem. Alla vet vi ju hur skit politiker och tjänstemän är, för att inte tala om fotbollslag, tränare och organisationen kring dessa.
Om jag ska ta upp någonting mitt liv har lärt mig så är det att kritisera bara sådant som jag vet att jag skulle kunna göra bättre, eller påverka om det gavs mig chansen. Nu rycker det säkert i mungiporna på en och annan läsare som tycker att jag är en skrikhals av stora mått, vilket jag väl är också. Jag ber dock folk besinna sig och tänka efter... Själv försöker jag vara noga med att inte gapa tomt, vilket jag uppfattar att det ofta görs, speciellt på de numera ökända sociala medierna...
I dag skriker man till exempel på facebook om att IFK Mariehamn har så dålig uppdatering på sociala medier. Det samma har skrikits om Åland United också och väldigt vanligt är det att arga människor idiotförklarar klubbar, eller för all del förbund som inte ger den service man just då vill ha. Jag håller med. Det är viktigt i dag med god uppdatering och möjlighet till direktsändningar etc. Inte minst då jag försökte koppla in Finland-Italien som ju går just nu på Cypern och möttes av en ruta som meddelade att mediet är i fel format, eller nåt kände jag besvikelse. Nu inser jag att jag inte kan göra så mycket åt detta och att man nog säkert hade sänt matchen i rätt format för mig om man vetat vad som krävdes för just det. Sen behöver jag också inse att de kanske inte tänker på just mig.
För att till exempel ha en fungerande mediastrategi och för att kunna erbjuda befolkningen kontinuerlig info, då behövs det främst någon som gör det. Det vanliga som möter en då man undrar om det finns någon som vill göra sakerna är frågor om vad man får betalt... Då svaret, som det för det mesta, är att man inte får betalt alls, då slocknar de flestas intresse. Vissa ihärdiga fortsätter klaga, genom de konstruktiva råden "Lös det för Fan." Jajamensan...
En gemensam nämnare för klubbfunktionärer som varit med minst ett år, föräldrar till fler än en minst 1 åring, politiker som varit i beslutsställning i mer än 1 år och alla andra som faktiskt gjort det som de gnäller om är en viss sorts ödmjukhet. Redan insikten i att det behöver finnas en människa som faktiskt fattar besluten, gör sakerna och dessutom tar ansvar för dem med lojaliteten riktad mot det håll som förväntas gör ofta att man blir rätt beskedlig. Precis som jag gav kollegan A rådet att vänta 20 år innan hon börjar fundera på vad hon ska göra med sitt liv ger jag alla som klagar på saker rådet att testa på det de efterfrågar i minst ett år. Då kan man sedan också vara konstruktiv i sin kritik och sina förfrågningar. Jag lovar till exempel att ingen av dem som kritiserar IFK Mariehamns värvningar skulle ha gjort det bättre, om ens en enda värvning alls, eftersom så få av dem som skriver ens vet hur det går till... Jag vet lite om det och därför har jag respekt för hur man jobbar, fast jag kan tycka saker jag med...
Eftersom Sofia Södergårdh fortsätter att förse oss med fina bilder kommer här en från i lördags och målfesten i Eckeröhallen.
Jag är inte riktigt bekväm med landslagets framfart på Cypern. Jag sitter dock inte på nycklar till vad man kunde göra bättre. Samuel som är på plats kommer att kunna ge ännu mer info och sen kan vi ju fundera på om vi kan komma på nåt konstruktivt och som på riktigt kan hjälpa.
Edit vill ha en undulat, vilket har fått Fru Kickan att fundera på nakenkatt... Gäller ettårsgränsen också för dessa beslut, eller ska jag göra som tex med Fru Kickan själv... Stänga ögonen och hoppa?!
8A ville hänga en ängel, så de satte Lucifer i hängsnaran och vände upp och ner på julgranen... Det är andra saker som jag inte är säker på att vi ska vänta i ett år med att åtgärda...
Att bli glad av olika saker
Det kom över mig att jag egentligen är glad, så här mitt i natten.
Vad har jag att vara glad över kunde man fråga sig om man inte visste att jag lever i en trygg och god familj. Just denna lördag, som fortsätter in på söndagen just nu har inneburit några saker som gjort mig speciellt glad.
Jag blev faktiskt glad då vi gjorde fem mål i Eckeröhallen i dag. Jag blev även glad då jag såg Frida Thilén. Till min stora skam hade jag missat att hon spelar i Tyresö...
Linnéa tog bilden av Frida och skickade den till mig med ett hånande meddelande som bagage. Jo, jag förväntas veta allt. Detta hör till de saker som ingår i allt och faktiskt borde göra det. Frida spelade mittback, med nummer 10 och var lagkapten... Vem hade trott det i januari 2009...
Jag blev så klart glad av att se Edit och för all del Sally interagera med sina kusiner, de från Uppsala och så Pärla, på pulka och även utan. Jag blev glad av maten Röd Bettan bjöd på efter min återkomst efter matchen. Jag blev väldans glad åt att prata en par minuter med Linda och Emilia på samma gång, tänk va den moderna teknologin gör möjligt. Dessutom blev jag glad då Saara Aaltos rätta låt, Monsters vann UMK. Bara att hoppas på Fuldans i Sverige då så vi har en konkurrent borta...
Men vet ni vad jag blev allra gladast för i dag? Det var nog att se Selma Viktorsson spela fotboll. Hon är 15 år va? Första gången jag hörde om henne, så klart tillsammans med syrran Elsa, var då de spelade Alandia Cup för några år sedan. Jag var faktiskt där för att titta på dem och såg två systrar som uteslutande spelade fram varandra. "Det där kan aldrig hålla längre fram" tänkte jag då. Sen har jag haft förmånen att se både Selma och Elsa både i akademiträning och i IFKs flicklag. I fjol började de dyka upp på ÅU träningar. Det handlade mycket om Elsa då. I dag handlade det om Selma!
Eftersom jag lever med en tvilling vet jag så klart vilka positiva saker just tvillingskap för med sig. Ibland gör man dock misstaget att tro att de är samma person. I Elsas och Selmas fall kan man inte missta sig på vem som är vem. De ser lite olika ut, de är helt olika personligheter, inte minst i skolan och i fotboll har de helt olika styrkor. I dag fick Selma starta för Åland United för första gången och min Skapare vad hon visade upp... Alltså vad hon visade att hon kommer att kunna visa inom några år. Helt lyrisk blev jag och alltså glad. Nu gäller det att inte kasta bort detta...
I stort blev jag alltså glad i dag av att vara på fotbollsmatch. Nu är det väldigt väldigt sent på natten och vad jag förstått ska söndagen bestå av morgon med Sally, simning med Edit, fotbollsträning med Edit och sedan... Kväll väl... Få se hur glad jag är då...
Att bli glaf
Det var inte meningen men blev rätt seriöst
Omedveten om diverse arrangemang kring marknadsföring och ungdomsverksamhet, eller omedveten om arrangemang alls pågår då jag ju strikt håller mig till A-laget finner jag mitt i allt att jag precis som förr i världen engagerar mig i allehanda diskussioner och tjafs. I går kväll ville jag pejla läget på Facebook och frågade hur många kvinnor som läser inlägget vet att de får sämre lön än män som gör samma jobb, samt hur många män som känner samma fast motsatt. Sen slängde jag ur mig att den enda bransch jag personligen känner till där kvinnor automatiskt får lägre lön på grund av sitt kön faktiskt är fotboll. Jo, jag vet att det gäller ishockey också och säkert en hel massa andra idrottsbetingade branscher, men fotboll är det jag kan och vet om. Därvid var diskussionen direkt ute och handlade om damfotboll kontra herrfotboll, samt lönesättning däri... Just så.
Det var egentligen intressant, då det framkom tydliga åsikter bland mina FB vänner att fotboll är marknadsunderhållning och att de skickligaste spelarna ska få mest betalt. Man hävdade också helt ogenerat att män är bättre på fotboll än kvinnor och därför ju måste få bättre lön. En till och med påstod att han nog också sparkat boll i sina dagar, men aldrig fått betalt och tycker det är orättvist... Sen fördes aldrig resonemanget vidare till att han knappast spelat i en nationell högstaliga och bedrivit professionell träning.
Man ville jämföra med musikbranschen och påstod till och med att däri inte finns någon könsskillnad. De artister som säljer skivor och drar publik, de får bäst betalt. Ingen frågar hur de jobbar bara de säljer... Nähäpp, så är det väl jo... Vad ska jag säga om det? Min mening var ju inte att diskutera lönesättning inom fotboll, men det var det det handlade om. Manlig fotboll producerar pengar därför ska den manliga fotbollen få hålla dessa. Okej, makes sense...
Så här glad var Sally i går då inte jag var hemma. jag kom sedan nog från Eckeröhallen och då somnade hon. Precis just har hon, enligt rapporter i ilskorna svängt sig från rygg till mage... Då lär hon väl vara helt slut då jag kommer hem i dag då....
Det framlades från vissa håll att fotboll överhuvudtaget är onödigt och inte borde kosta någon något alls. Egentligen är det en av de viktigaste frågorna som framlades. Är fotboll viktigt? Ser vi på den fria marknaden är fotboll nog det. Se vilka massor den engagerar och vilka summor pengar folk och företag är beredda att investera i spelet på olika nivåer. Sett ur den synvinkeln är fotboll alltså viktigt. Därmed kommer vi också närmare den pudelns kärna som jag inte hade tänkt mig diskutera i går kväll, men som ändå blev huvudsak. Fotboll är viktigt, ja. Är det då samhällets sak att arbeta för att denna viktiga funktion kan erbjudas alla i samhället oavsett kön, sexuell läggning, etnicitet etc? Är det i så fall samhällets uppgift att stöda de aktörer som försöker skapa mer jämlika förhållanden för utövarna? Vari ligger de aktivas eget ansvar? Stora frågor...
Man framlade att kvinnor inte ska vänta sig högre löner och bättre förhållanden förrän hela administrationen och verksamheten i föreningarna är mer professionell och före det kommer mer publik till matcherna. Nej, det är sant... Sen kan man ju fromt fråga sig hur vi ska kunna göra förhållandena professionella och få mer publik till matcherna om vi bara utgår från att "det är som det är"? Sanningen är väl nog att beslutet om vad vi vill att kvinnlig fotboll ska vara behöver fattas av samhället i stort. Staten/Landskapet, kommuner, företag, föreningarna själva inte att förglömma. Sen är det upp till oss aktiva, spelare, funktionärer att framför allt ta oss själv på allvar och göra allt lite bättre, så att det även ser bättre ut i allmänhetens ögon.
Så länge det är fråga om marknadsekonomi kommer det alltid att vara fråga om godtycklighet, tycke och smak. Då det gäller offentliga medel dock finns det ingen orsak att inte specialbehandla kvinnor, till exempel genom att erbjuda likvärdiga resurser. Är fotboll något som ska finansieras med skattemedel, då ska det också gå till dem som behöver det, inte de som "förtjänar det mest".
Var det någon som diskuterade det egentliga ämnet i natt då? Jo... Nån konstaterade att det nog inte finns skilda löner, dock skilda inkomster. Däri ligger även sanningen för mig. Är fotboll viktigt, då ska vi arbeta för att de som behöver ska få hjälp att hjälpa sig själv. Är inkomstskillnader något man tycker är viktigt att motarbeta, då är det dessa man ska angripa, inte låta folk tro att det är vanligt med olika lön för samma jobb... Förutom i fotboll då.
Vårt skattefinansierade damlandslag förlorade mot Wales i förrgår. I dag gäller Schweiz. Hoppas på uppryckning!
I morgon är det Eckeröhallen och försäsongsmatch igen som gäller. Tyresö kommer på besök. Kom även du!
Och jo, bilen går bra, vad jag vet....
