enligtvirta

Gammalt slagg kommer bort och fast det växer ut nytt är allt mycket mer uthärdligt just nu. Fru Kickan var dock inte imponerad av hur jag städade toaletten efter min senaste rakning...

 

 

I skolan har igen odödliga saker sagts till mig:

1. "Vi ska inte kunna tillverka mänskligt liv på konstgjord väg. Det är bara Gud som kan det och Gud är störst. Så är det bara. Punkt liksom...." (Kvinna åk 7)

2. "Snart ska du och jag ha varandra igen. Så står det i schemat" (Man åk 8)

3. "Jag låter dig veta om jag behöver din hjälp..." (Kvinna åk 9)

 

Jag älskar också detta jobb, ifall någon undrar...

 

Magister Sviberg ska få sig en mail, det är tisdag ju. Samuel är i tjänst igen. Borde skriva till honom för att vara säker på att kunna fullfölja meningen, men då behöver jag ju veta vilka meningar jag ska skriva. Lite segar det i dag, men det får vi ta. I morgon är det ledningsgrupp och sen skulle jag gärna vilja börja få lite fler spelare till A-laget 2018.

Jag är tillfälligt lycklig!

 

 

Mötet skulle även ha varit god TV underhållning. Pennor kastades, vuxna män röt, stolarna smällde. Det var säkert mitt fel. Jag ber alla som känner sig kränkta av den senaste tidens uttalanden om förlåtelse. Jag har gjort dem av övertygelse, ibland räcker det inte med att vara snäll för att uppnå goda saker.

 

För mig är detta ett vägskäl efter fem års arbete. Det finns många som gör jobbet nu. Jag kan avgränsa mitt!

 

Länge leve Åländsk flick- och damfotboll. Inga personer nämnda men inga heller glömda!

 

Nu väntar jag bara på att få byta blöja och sköta skrikande baby. Edit har lagt sig... En mellanöl smakar också gott! Det är en befrielse att gå på jobb och veta att allt är som det brukar, fast lite bättre med tiden!

Hon här har det som Gud ville att människan skulle ha det. För hennes skull hoppas jag att landsbygdsföreningarnas representanter i dag inte går med Micke Granskog, förstås beroende på om han sansat sig eller inte.

 

Over and out!

Jag tänkte nu komma med ett i mitt tycke konstruktivt förslag som kan användas på en så pass formell tillställning som ett Höstmöte.

 

 

Då föreningens verksamhetsplan för 2018 kommer att föreslås kommer någonslags skrivning som innebär att ÅUs ägarföreningar ansvarar för all flickfotboll (alltså alla annan fotboll än den som spelas av ÅUs A-lag) och att ÅU skall förhålla sig passivt om inte en eller flere ägarföreningar explicit ber om hjälp.

 

Jag ser lite faror i detta. Så var det förr och på basen av "fältets" missnöje med att ÅU inte alls "brydde sig om" återväxten tog klubben en aktivare roll för att själv kunna ha en uppfattning om var och när det kunde behövas insatser. Liksom lättare att planera in det i sin egen verksamhet då istället för att likt brandsoldater ständigt vara redo att släcka lokala bränder.

 

Mitt förslag bygger på att vi skriver i verksamhetsplanen att: "Åland United förstärker sin ungdomsverksamhet med hjälp av att en kommitté bestående av representanter ur alla ägarföreningar ansluts till Åland Uniteds sportgrupp."

 

Denna kommitté kan sedan sammankomma minst två gånger årligen och ta det ansvar för flickfotbollen de vill att de ska ha. Åland United behöver inte ändra på styrdokument och har en naturlig roll i ungdomsarbetet tillsammans med ägarföreningarna. Mycket bättre än det har varit hittills. Vi kan till och med ansöka om ligalicens på samma sätt som hittills utan att fixa och trixa.

 

Skicka gärna runt förslaget, även till ägarföreningsrepresentanter. Vill ingen annan föreslå detta vid mötet gör jag det. Hoppas dock någon annan gör det så "ser det bättre ut". Resultatet blir odramatiskt och fortsättningen stabil.

 

Vad som sen ska göras för de här lagen som diskuteras hårt. Det hoppas jag kan lösas inom 2 veckor. Annars lär det bli jobbigt. Men jag anser att dessa lösningar ofta görs bäst på tränarnivå i dessa fall....

 

Yes. Sally vaknade en gång medan jag skrev. Hon hjälper mig att hålla texten koncis i alla fall...

Här är en gammal lagbild på ett av de lagen där flickorna nu ska "tillbaka till ägarföreningarna". Okej LIF, JIK, IFFK, HIK, IF Fram, EIK, SIF. Bara att plocka ut dem då. Vet ni inte vilka de är? Nej men helledudane då... IFK Mariehamn då? Micke G. Ta hem dina flickor härifrån! Va? Finns det inte en enda flicka med IFK som moderklubb med i ett enda av ÅUs flicklag?! Nej, det finns det inte, eftersom IFK ju inte behöver denna service av ÅU. IFK har egna lag och samarbetar med ÅU på annat vis! Ändå säger Christian Jansson, som mitt i allt i egenskap av centralordförande för Jomala IK har blandats in i detta i tidningen att han låter IFK Mariehamn tala för dem! Vad i helskotta. De som har minst med detta att göra för talan för dem som har mest att göra med det och ingen är dessutom i kontakt med någon alls som ansvarar för verksamheten. Nej, varken på lag eller föreningsnivå. Man har haft hemliga möten och uttryckar sig hemlighetsfullt om att "ni får veta på måndag." Ja, vad får vi veta på måndag? Vem som ska sitta i ÅUs styrelse? Det brukar ni ju inte vara så ivriga att ha nåt att göra med...

 

 

Jag tror att Annica förlåter mig för att jag citerar en liten text hon lät publicera i morse på sina sociala medier. Den beskriver verkligheten ur hennes synvinkel:

 

"Upplyftande att läsa; flickorna ska drivas tillbaka till sina föreningar. Drivas, som de vore någon slags ohyra. Det fakto att flickorna har tillhört ÅU de två senaste åren och "deras" föreningar under den tiden inte har visat minsta lilla intresse för att bedriva flickverksamhet verkar spela mindre roll. De har liten eller ingen koll allas på vilka "deras" spelare är.
Man kan sköta saker på olika sätt och det här har sköts så dåligt att man blir mörkrädd.
ÅU ska enbart satsa... på sitt elitlag säger Micke Granskog. Som om flicklagen skulle störa elitverksamheten. Flicklagen är en förutsättning för att få bredd i åländsk flickfotboll och därmed också en förutsättning för att få en topp inom åländsk damfotboll. Flicklagen har inte kostat ÅU som förening en endaste cent, tvärtom, lagen har tillfört pengar och mervärde genom sponsorintäkter, goodwill och praktiska saker som funktionärer till föreningen.
Men så här blir det när personer som inte vet något om vare sig bakgrund eller verklighet sätter sina egna ambitioner framför ungdomarnas. Verkar vara en nagel i ögat när någon annan än de själva kan åstadkomma och bedriva framgångsrik verksamhet.
Inom ÅU F02/03 listade vi efter förra säsongen de olika alternativ som fanns för spelarna och bad dem fundera över var de ville spela. Det har vi hela tiden haft intention att göra även efter den här säsongen men då övriga lag inte har kunnat prestera en plan för hur de ska spela nästa år så har vi ännu inte kunnat presentera några val. Det vi har gjort är en snabb enkät där vi frågade var de ville spela nästa år baserat på de lag vi antog skulle finnas som alternativ: alla svarade att de ville fortsätta i nuvarande lag.
Vårt fokus har alltid varit spelarens önskemål och största möjliga utveckling enligt spelarens förmåga. Vi äger inte spelare, det måste alltid vara spelarens egen vilja som styr.
På grund av alla rykten och den totala bristen på information har vi inte heller kunnat göra förberedelser för nästa säsong, något som vi brukar vara i full gång med under oktober månad.
Ni som sitter med och bestämmer detta i medlemsföreningarna kommer jag att hålla personligen ansvarig för varenda en spelare från ÅU F02/03 som slutar spela fotboll inom de närmsta halvåret."

 

 

 

Bilden här får visa Tommy som efter en träning kom hem till mig, då jag bedrev singelliv i Jomala. Vi hade bastukväll inför KHS personaljulfest. Bakom honom står Simon, som på den tiden spelade, eller i alla fall tränade målvakt i IFK. Även Fru Kickan var närvarande vid detta tillfälle, men hon var inte ännu Fru Kickan då. Inte ens kandidat att bli henne...

 

 

Jag kommer som sagt att bowla med Rufus vid samma tid som IFK Mariehamn och Ilves tar ihop på WHA i morgon. Jag har sagt det förut. Ingen skugga över IFK, och absolut inte över dessa två hedersknyfflar. Helt ärligt skulle jag dock inte känna mig helt bekväm på läktaren i morgon. Just nu känner jag mindre för IFK Mariehamn som förening än jag gjort någonsin. Det går säkert över och jag kan säkert återkomma till mitt neutrala intresse för hemstadens lag. Ungefär samma sak som många av dem som är på WHAs läktare i morgon känner för Åland United.

 

Dagen mal på och enligt uppgift är det fredag. En livlig diskussion om huruvida katten är fram och kaffepannan bak, eller om det är tvärtom på häxornas kvastar ägde rum med en sjunde klass. Jag hävdade i sten att jag är oförmögen att veta sådant, men att en hel del av flickorna borde veta. Själva flyger de ju varje påsk... Osäker om budskapet gick fram, men vi påbörjade i varje fall, väldigt passligt undervisning om just Medeltiden.

 

I går upptäckte jag att min mage, likt Gurkans tidigare samma kväll är ett utmärkt ställe för Sally att sova på. En hel massa Viasat History såg jag också, då jag inte kunde flytta mig och byta kanal...

 

Bara att bita i äpplet då. Om det är surt eller inte lär visa sig...

 

 

Ålandstidningen ringde i dag också och frågade vad det är våra ägarföreningar riktigt planerar. Jag svarade sanningsenligt att jag inte vet, då jag inte fått vara med och lyssna...

 

Även undervisning har förts i dag. Gamla Testamentet har vi kommit till. Faktiskt ett av mina stora favoritavsnitt. Jag älskar delen med Fader Abraham som faktiskt inte hade fyra söner....

 

I går kväll satt jag med Sally och såg hur West Ham vände mot Tottenham i Ligacupen. I dag såg jag, igen med Sally, hur Chelsea ledde med 1-0 mot Everton i samma Ligacup. Vet nån hur det gick?

 

Nu bär det just iväg. Middagslasagnen kräver sin rätt och sen ska jag säkert få förklara vidare att jag faktiskt inte vet ett dyft om vad ägarföreningarna vill då folk på planen kring Edits träningar frågar och går på...

Förutom, som i mitt fall här på bilden som Totte tog innan han flydde till Sverige, att gå omkring i för tajt tröja och se bister ut har varje Sportchef nog en egen och skräddarsydd roll inom den förening han/hon arbetar. I ÅUs fall var titeln något jag skapade för att kunna inrätta en regelrätt tjänst då vi gjorde avtalet inför 2016 och 2017. Det började några år inför då jag tog på mig att göra lite saker som ingen annan gjorde och sedan även att fylla på med lite innehåll i de visioner och de lösa bolinerna som hängde lite varstans. Målet då, hösten 2015 var att nu, hösten 2017 ha en klar roll med tydlig arbetsbeskrivning för ÅUs Sportchef. Man kan säga att det nästan lyckades. Efter höstmötet nu inkommande måndag vet vi mera om vad Sportchefen i ÅU åtminstone inte ska göra. Sen kan alla fundera över det som finns kvar och om det motsvarar det som var tänkt. En helsickes massa papper skulle behöva uppdateras i alla fall, både internt och inför FBF. Nu kan någon tycka att det viktiga inte är vad som står på papper utan vad som händer på riktigt. Där håller jag med till fullo. Problemet är bara kraven på redovisning av de saker som händer på riktigt. Om jag får skriva på i morgon kommer jag att göra allt jag kan för att inte bli den som uppdaterar alla de skrivningar som behöver ändras för att Sportchefens roll ska definieras riktigt, ifall den ändras på måndag. Det får nog de som ändrar göra... Vet ej hur det funkar på andra ställen, men "Yleismies Jantunen" brukar vara en god benämning på Sportcheferna... Sen är det förstås fråga om vilka saker man ska lägga sig i och så där...

 

 

Kvällarna går åt till att bära omkring Sally, som fortfarande uttrycker sitt missnöje, speciellt om jag försöker jobba. TV gick okej i går... Edit är i det stora hela nöjd med sin situation.

En sådan här bild av Sally har redan i många timmar gjort succé på nätet. Nu blir det väl så att hon, trots den tjusiga dräkten som Fru Kickan har lagat till, som jag för övrigt hoppas att våra ägarföreningar inte tänker censurera, kommer att hålla mig sällskap under den sena kvällen, säga "Nää nää nää", samt spy på mig då jag försöker tala förstånd med henne.

 

 

7 spelarkontrakt har vi klara för 2018. Gällande resten är vi i ett läge då spelare antingen kräver dubbelt betalt mot vad vi kan ge, vill ha andra spelare klara innan man själv gör nåt, bara är svåra i sig, eller så helt enkelt är van vid 3-4 gånger bättre lön än vad vi kan erbjuda... Som alltid kommer det att fixa sig, men det där om julafton, som vi ju skulle undvika... Den kommer troligen nog att få bli i bruk så som arbetsdag i alla fall...

 

Om 2 veckor är det höstmöte för Ligaföreningen. Förra året tvingades jag in som ordförande... Hoppas nån annan tvingar sig på detta år. Inkommande måndag är det höstmöte i ÅU. Även där är det spännande. Kommer vi att ha en styrelse för 2018? Kommer hjärndöda beslut att fattas? Och så mycket till så klart.

 

På lördag har vi mästarmöte i bowling med Rufus. På söndag börjar jag ringa Samuel igen, eller var det på måndag Samuel?

Det fanns en sådan här tid. Den är välkommen igen! Ser ni Kjelle längst fram? Han finns numera på andra sidan staketet...

 

 

Om ni har missat det kan jag informera att Island besegrat Tyskland med 3-2 borta i damernas VM kval. Det var rackarn... Mexiko, med våran Bri i truppen har förlorat 3-0 mot Brasilien och 2-3 mot Kina där borta i just Kina. I morgon är det Nordkorea och sen får de åka hem...

 

En typisk dag då det mesta har gått ganska enligt planerna hittills och inte så mycket mer än vanligt finns att skita sig. Egentligen en helt menlös text därför, men så blev den nu skriven i alla fall.

 

Fru Kickan lovade laga mat, bara jag kommer hem. Kanske idé att göra det då... Åka hem alltså.

Finland-Serbien i dag klockan 17, sen är det också ligakval i Uleåborg.

 

 

Fru Kickan anlände just hem med Sally. De blev kvar efter kalaset och tittade på volleyboll. Om någon undrar ifall jag är inspirerad att återvända till skolan i morgon är svaret faktiskt att, inte riktigt just nu. I morgon är det säkert bra.

 

Sen är det lite lika som den där filten att bedriva kontraktsförhandlingar också. Folk vill ha och jag kan inte ge, för att jag helt enkelt inte har...

Detta är igen en sak som kan ses ur många olika vinklar. Visst har spelarna rätt då de kräver villkor mer liknande herrlandslaget, vi talar ju dock om EM 2orna. Sen spelar de kanske ut sig själv ur VM... Nu skulle de ju möta Kroatien i alla fall, för ett nytt tillfälligt avtal liknande det som man hade för Ungernmatchen har uppnåtts. Men, egentligen gör Danmarks damer en stor gärning på lång sikt. Om Turkiets damlandslag skulle gå i strejk skulle knappast så många, om någon alls utanför den innersta kretsen märka eller bry sig. Det är de stora länderna, som just Danmark, Sverige, Tyskland, USA och så vidare som måste göra dessa grejer. Alltså de som redan har det bäst ställt. Norge fixade redan till det. Detta talar för att det som vi kallar "lyxgnäll" egentligen är det gnäll som räknas. För att förbättra för dem som har det riktigt illa måste de som har kommit längst agera. Synd på ett så fint landslag som Danmark ur fotbollssynvinkel vore viktig att ha med i Frankrike om två somrar.

 

 

Lite liknande är det med me too kampanjen. I grunden hoppas jag att den ska leda till att förhållandena för framför allt kvinnor i länder med hög könsseparatism i kulturen förbättras. Jag vill dock, kanske inte lyfta ett varningens finger eftersom det inte hjälper, men bara konstatera kanske inte helt populärt att det igen får en rekyl som är så vanlig i dagens samhälle. Rekylen liknar så mycket alla revolutionära, medeltida eller vilken tids samhällen som helst.

 

Vi är säkert alla överens om att sexuella trakasserier är något tokigt och felaktigt. Därmed behöver vi inte fundera på om man ska tåla lite eller inte. Man tål det man tål helt enkelt, så är det. Lite svårt blir det förstås i och med att den som inte tål ska förväntas säga till. Å andra sidan kan det vara svårt att veta vad och hur man kan göra med varje enskild människa. Det är väl närmast dessa saker man får tåla och ha överseende med. Jag har fått mig på pälsen under de senaste dagarna då jag frågat om jag själv uppfattas störande i denna mening. "Sådant ska man veta själv. Är man osäker är man skyldig" har ett genomsnitts svar blivit. Det har inte gett mig annat än just ökad osäkerhet och enligt logiken i svaret, ökad skyldighet... Jag minns ännu hur jag för en par år sedan brottades med uttalandet att "en man som tittar på en kvinnas byst utan att be kvinnan om lov är en sexualförbrytare". Well... I går höll jag på att falla ner i en källare då jag höll blicken riktad på kvinnans jag följde skalp, istället för resten av kroppen som de facto undvek gropen jag snavade och höll på att slå mig sönder och samman i... Ni kanske begriper? Om inte... Det är faktiskt inte mitt fel då!

 

Som i alla "rätt" och "fel" fenomen har det nu blivit rätt att angripa och hänga ut personer som gjort sig skyldiga till fel handlingar. "Idiot", "Svin" och allt möjligt kan man säga om människor som angetts ha tafsat eller uttalat sig sexistiskt, homofobt eller rasistiskt. Det är klart att de har gjort fel, men jag bara kommer tillbaka till, ska vi behandla dem så? Blir världen bättre av det?

Snart är vi här igen!

 

 

Angående den politiska debatten med flickfotboll har jag förstått att det inte har så mycket med sak att göra, utan med person. Då är det bäst, att som i frågan om All Stars programmet i början av årtusendet, att ta ett steg tillbaka och låta andra säga samma saker och få medhåll. På så sätt har Kristuseffekten uppnåtts även på denna front. Bra. Om några år visar det väl sig då min roll inom damfotbollen helt och hållet är överspelad och då kan nya friska krafter ta över som säger och gör precis samma saker som jag, men med andra ord och kanske annan, kanske mer åländsk accent, vad vet jag? Nog om detta för tillfället.

 

Även min son fick jag hem från bussen, tack för tidtabellsråden Lillemor. Att både jag och han begrep att han kunnat stiga av fordonet nästan bredvid där vi bor kvitterades med ett typiskt "Skulle jag tänka på sånt tror du?". Pojken är frisk.

 

På söndag har Edit maskeradfest i Vikingahallen. På söndag lär Rufus spela match och på söndag spelar Finland mot Serbien. Fru Kickan tänkte sig se volleyboll...  Just Fru Kickan har förskräckt mig genom att skaffa svenskt kaffe. Nu lever vi alltså så...

 

Nu känns det som om ett spelaravtal börjar komma... Trallalllaa....

 

Detta är från mitt klassrum, Sal 12! Dessa är mina välta kor, som någon har vält!!! En niondeklass på Joels tid visste att detta faktiskt är belagt med dödsstraff. Robin, var var du då jag behövde dig?! På stört bestämde jag att jag måste tillbaka! På måndag är jag där!!! Tur för övrigt att det samstämmer med de officiella tjänstledighetsdagarna... Finns det heliga kor, då är det dessa!!! En vält vält ko... Nej nej!!!!!

 

 

Sen kan jag också berätta att jag hittade Maja och Isabella i något som kanske var Lusses matsal, eller nån form av cafeteria, vad vet nu jag om sådant. Jag hörde mig själv säga, som ett svar på en fråga om hur jag ser den åländska Damfotbollen om 10 år:

" Vi har Åland United i den högsta ligan som ett realistiskt topplag. Då och då vinner vi också och därmed får vi spela Champions League ibland. Hälften av våra spelare har anknytning till åländskt ungdomsarbete, antingen såsom direkt uppflyttade spelare ur ungdoms och utvecklingslagen, eller så i form av äldre återflyttade spelare. Vi har professionella spelare på fleråriga kontrakt, liksom en hel-eller deltidsanställd tränar- och ledarstab. Vi har ett U-lag, som drivs av vem som helst vad mig ankommer, men kanske IFK Mariehamn, som spelar i Finlands division 1. Dessutom har vi 1-2 breddlag som spelar i Upplandsserien. Utöver det har vi B-flickor i antingen division 1 eller FM serien och något breddlag därtill. Under den åldern har vi 2-3 åldersklasslag i alla åldrar som alla har sina egna verksamhetsprinciper och stöder varandra i en gemensam tanke att bevara så många och så bra spelare om möjligt för de olika damlagen."

 

På en följdfråga om jag tror att denna vision kan bli verklighet svarade jag: "Jo, det tror jag. Ifall alla vill jobba tillsammans och se gemensamma mål och verksamhetspriciper" Sen måste jag tillägga: "Tyvärr verkar det som om man inte just nu är beredda att göra detta tillsammans och därmed blir det svårare... Men vi har ju stigit ur askan förut, så man får göra sitt bästa bara..."

 

Snart tillbaka i businessen. En kväll här hemma med Sally bara och Champions League... För herrar ni vet...

Här har vi en bild från i somras, Världen före Sally... Fru Kickan och Edit visar att det visst var strandväder, åtminstone ibland, fast folk försöker svänga till det...

 

 

E annan sak som egentligen är enkel, fast ändå lite svår, är den redan någon dag gamla stortrenden att skriva "Me too" på sociala medier. Fenomenet lär ha äldre rötter, men sattes igång på allvar nu då nån skådespelerska uppmanade alla som utsatts för sexuella trakasserier att skriva Me too på sina uppdateringar. Detta är egentligen en riktigt effektiv väg att framhäva fenomenets, om vi nu kan kalla trakasserier för det, omfattning. Massvis av mina egna facebookvänner, inklusive mina äldre döttrar kom fram och hela alltihopa visades i sin storhet. Vad kan jag annat än böja mitt huvud och konstatera att... ja, vad ska jag konstatera. Vad jag än säger blir det väl plumpt och fel...

 

Just där ligger uppföljningens kärna. Vad jag än säger blir det tokigt... Nej, jag tycker inte det är bra! Jo, jag tycker det är bra att man sjunger ut! Jag har själv inte utsatts och ska därför vara tyst! Eftersom jag själv inte har utsatts ska jag definitivt inte vara tyst utan föra låda så alla som har befriats ska stå upp för dem som inte har gjort det! Eftersom det gäller mina egna döttrar ska jag stå bakom dem som deras pappa! Eftersom jag är Pappa är det patetiskt att jag sjunger ut först nu och inte har gjort något före mina egna erkänner! Ja, vad ska jag säga?

 

För det första: Har jag verkligen inte utsatts för sexuella trakasserier? Jo, då jag gräver i minnet minns jag faktiskt att man, då jag gick på sexan höll fast mig för att en flicka skulle komma åt att pussa mig på munnen... Hon gjorde det, jag tror det var nånslags vadslagning, och sedan flydde jag i skräck (och lite förundrad över introduktionen i en värld jag nog sett men aldrig upplevt). Jag har även sagts ha haft "sexiga ben" och "en upphetsande kropp", som ni förstår var detta en hel del kilon och kilometer före dagsläget, av diverse människor... Men nej. För mig räcker dessa inte för att jag skulle säga att jag blivit sexuellt trakasserad. Det är som allt annat man själv som tolkar händelser och jag har inte fått men för livet av dessa och som ni begriper är det till och med dumt och idiotiskt av mig att nämna dessa, så ja... Vi håller fast vid att jag inte utsatts så att det förtjänar en "Me too" status...

 

Har jag utsatt andra då? Tyvärr har jag säkert det... Eller, jag kan inte säga att jag tänkt att "nu ska jag trakassera den där personen sexuellt". Jag är heterosexuell och kan väl erkänna att jag då och då syndat, åtminstone så där Nya Testamentligt i tanken... Lika Nya Testamentligt hoppas jag kunna bli förlåten för dessa då vi konstaterar att det väl kan anses mänskligt... Helt fysiskt vågade jag aldrig i ungdomen bli så där handgriplig som jag trodde att man skulle vara. Nu vet jag inte vilka chanser som gick mig förbi och om nån som kände mig som tonåring läser så kan jag säga att jag nog ville fast jag inte tafsade... Sen vet jag förstås inte om det ena eller det andra hade gjort nån nytta eller skada ändå... På äldre dagar, såsom singel, har jag väl vid tillfällen vågat vara lite mer handgriplig. Jag hoppas verkligen att dessa incidenter inte tolkas som trakasserier då jag upplevt samtycke... Alltså, jag har inte frågat om det är okej att hålla om människan, eller att pussa henne på bakhuvet... Jag har bara upplevt att dessa framryckningar inte har avvisats, eller till och med har lett till, som i detta exempel, barn och äktenskap... Men helt officiellt vill jag passa på att be alla som känner att jag trakasserat dem om ursäkt och dem som skulle ha kunnat ha glädje av lite mer offensivt beteende från min sida om... Ja, förståelse...

 

Såja. Det är ju en allvarlig sak vi talar om, men dessa funderingar gör det åtminstone för mig lite mindre svart och vitt. Ja, jag godkänner INTE trakasserier. Det är den utsatta som bedömer om hon/han är trakasserad eller ej. "Me too" kampanjen är bra och belyser hur många som faktiskt känner sig utsatta. Därmed får vi en verklig problemställning att jobba med.

 

En sak jag dock inte riktigt gillar är de påföljande diskussionerna om hur man borde reagera och agera på kampanjen. I går fanns det flertal tyckare som ansåg att icke utsatta män borde säga ifrån tydligt. På samma gång fanns det lika skarpa tyckare som ansåg att män inte ska uttala sig i detta. Precis som raljerandet mot Pappor som ställer upp bara för att det är deras döttrar det gäller... Kan vi inte alla bara få säga att det är fel och försöka leva upp till detta?! Tack!

Jag själv har i inget skede varit med vid ett enda möte med våra ägarföreningar och vet därför inte vad de vill, eller inte vill. Därför följer jag för tillfället (eller från och med torsdag då jag är i tjänst igen) min egen styrelses direktiv. Jag fokuserar uteslutande på A-laget. Lite småförvirrad måste jag personligen ändå medge att jag är. Jag har alltså inte träffat en enda av dem som (kanske) vill att ÅU ändrar inriktning gällande flickfotboll. Jag vet alltså inte vad de vill att vi gör, eller inte. Jag vet inte heller vad av det vi gjort de eventuellt motsätter sig:

- Är det våra två flicklag som består av spelare i åldersklasser där enbart IFK Mariehamn har egna lag?

- Är det faktum att vi räknat in ägarföreningarnas lag som tillhörande ÅU för att uppfylla de krav på verksamhet och påverkan på närregionens flickfotboll som Ligalicensen ställer?

- Är det att vi besökt skolor och där presenterat fotboll för flickor?

- Är det att vi haft A-lagsspelare ute hos alla flicklag på Åland? (Jo jag vet att det inte varit så mycket, det har klagats att det sker så sällan...)

- Är det för att vi hade vårt samlingslag av flickor från pojklag i Poolspelet för 07-09?

- Är det för att alla spelare och ledare i alla flicklag på Åland haft frikort till ÅUs ligamatcher?

- Är det för att vi haft många av dessa flicklag som bollkajsor vid ligamatcherna?

- Är det för att vi tillsammans med IFFK arrangerade Annica Sjölund Summer Camp för över 80 flickor från hela Åland i somras?

- Är det att vi har ett "register" så vi kan kontakta alla ledare med flickor i laget på Åland och alltså komma i kontakt med dessa flickor?

- Är det för att vi hade en flickpresentation under en av våra ligamatcher och hade ca 100 flickor och 25 ledare på plats, samt organiserade ledarna att träffa Anna Signeul?

- Är det allt detta, eller kanske något annat?

 

 

Som sagt vet jag inte och vet så klart inte heller vad man kommer att vilja längre fram. Jag vet inte heller om det är en personfråga. kanske man helt enkelt inte vill att jag har med dessa att göra. Det kanske ligger något i det som Ted sade för några veckor sedan: "Man vill att vi ska hålla käften". Nå, så får det bli. Denna text var bara till för att de som frågar mig om "ÅUs planer" etc ska veta att jag inte riktigt kan svara.

Det är redan över en vecka sedan dessa bilder togs. Just denna kom inte med i tidningen... Om en vecka är jag tillbaka i skolan och det är meningen att vardagen ska rulla på. Det kommer den säkert, men i några år framåt kan jag räkna med att ha mindre tid på morgonen och får således komprimera en hel del av det jag har brukat göra. Mindre blå soffa på måndagar alltså, och lite annat också...

 

 

Inom fotbollen talas det massor om "professionalism". Det samma görs även inom lärarskrået, fast inte lika tydligt eller med samma begrepp. Att vi är proffs inom skolan är liksom självklart, trots att rollen som yrkesmänniska inte alltid är helt definierad, precis som inte inom fotbollen heller, eller inom vad helst man gör med proffsambitioner.

 

En allmän reflexion i skolvärlden är den tillgänglighet man förväntas erbjuda. Vi har skojat om att inrätta "telefontimmar" en gång i veckan, som läkare eller andra har. Det anses helt okej att hänvisa folk som har ärende till just dessa enstaka timmar och så ringer man upp "då man har tid". Skulle man göra det samma som lärare, eller bevars i de roller jag har inom fotbollen, skulle man uppfattas "svårtillgänglig", "Arrogant" eller i vissa fall "oprofessionell"... Därmed kan man fundera vad professionalism egentligen är.

 

Jag tycker det är enkelt. Ett proffs är en person som är engagerad att sköta en arbetsuppgift mot betalning, eller annan ersättning och utför den enligt bästa förmåga. Okej. Att proffs jobbar för pengar, det har vi förstått. Vad är då "bästa förmåga"? Här kommer vi till det som de visa, eller kanske de är för visa för att tvista om sådant här, tvistar om...

 

Inom många branscher finns det eldsjälar som går in i sitt jobb med hela sitt hjärta och sin själ. "Jag måste finnas där för mina elever/spelare/tränare/personal etc hela tiden om de behöver mig!" Det är ett sätt att definiera professionalism. Det är till exempel helt otänkbart att något så prosaiskt som en släktings bröllop ska kunna komma i vägen då laget har träning, eller 8G har prov... Det är som i sången om vad som finns uti vår hage... "Vill du mig något så träffas vi där"! Professionalismen innebär att ingenting annat är lika viktigt som mitt jobb!

 

Sen finns det andra som hävdar att ett jobb är ett jobb. Då man inte är i tjänst, då ska man inte befatta sig med jobbärenden. Föräldrar som ringer hänvisas till tjänstetid, journalister som ringer och frågar om en match som spelades dagen innan får inga svar, vi pratar inga jobbärenden hemma och så vidare. Det hävdar många att är riktig professionalism. Man är inte sitt jobb, utan man gör det!

 

Helt beroende på vilken ens egen inställning är formar man och förväntar man sig att andra ska följa ens eget exempel. Då Steve Beeks gifte sig och jag hamnade att i hans ställe förlora mot HJK 2011, då fanns där folk som såg förfärade ut och konstaterade att man ju inte kan gifta sig då det är match! Ska vi alltså kalla Steve oprofessionell? Nej, så klart inte. För det första hade han meddelat i god tid och klubben hade liksom misslyckats att ta detta i beaktande, han bad mig till slut ordna med en naturkatastrof eller något så matchen skulle behöva skjutas upp. Bröllopet skulle ju inte göra det, så klart... Det fåniga i sammanhanget blev att ha fick gifta sig med jobb hängande över axeln. Han hade en vikarie som inte kunde binda ihop det och vi förlorade 4-1 i Bengtsböle... Hade en busschaufför flyttat sitt bröllop för att han hade haft körning? Nej, så klart inte och ingen skulle tänka på att kalla busschauffören oprofessionell. Borde jag ha planerat Sallys födelse bättre (eller tillverkningen av henne kanske då...) och fått in henne under jullovet, eller kanske under en annan tid, när nu en sådan rimligtvis faller in? Om jag säger att jag inte tänkt på sådant, både då bröllop planerats, dop, barntillverkning och allt möjligt gjorts, skulle jag ljuga... Jag har faktiskt tänkt på hur alla dessa saker påverkar mina jobb. Mitt problem är att jag inte vet om det är att anses professionellt, eller puckat idealistiskt...

En sådan här lär jag ha fått i går. Linnéa skulle hålla den tills det är läge att ge den irl. Jag behöver knappast säga att jag är tacksam och ser fram emot att tvinga Fru Kickan låta mig ha denna tavla på väggen någonstans här hemma, då vi inte har ett egentligt kansli där jag kunde ha sådana här fina minnen.

 

 

Under dagen kom jag åt att se cupfinalen dock. HJK tog sin första cupseger sedan 2008 va? Minns ni 2008? Ligan vann Honka, cupen vann HJK. Hur gick det 2009? ÅU vann ligan och Honka tog Cupen... Detta helt ur minnet eftersom FBFs nya sidor inte har uppdaterat statistiken. Därmed säger jag också med en liten osäkerhetsfaktor förorsakad av mitt minne, som kan spela oss ett spratt, att det är första gången sedan 2010 som PK-35 inte vinner en nationell titel. Är detta bra för fotbollen? Det klassiska är att säga ja. Det verkar till och med som om stora delar av fotbolls-Finland, den lilla del som bryr sig om damfotboll har stämt upp i en nu politiskt korrekt kör då man skymfar PK-35 och deras possession football...

 

De senaste åren har man gjort nummer av att PK-35 dominerar och håller boll, men inte producerar så mycket. Hittills har man i varje fall fått bli tysta eftersom de ändå vunnit. Nu, då Honka med viljekraft körde förbi i Ligan och HJK kontrade i cupfinalen släpptes vilddjuret lös. Äkta skadeglädje kan man se lite här och där. Lite som man kunnat kritisera ÅU precis då vi började sluta vinna guld för en par år sedan för att vi är ett "inköpt konstgjort lag" så beskylls PK för att vara ett idealistiskt drömlag som egentligen inte har substans i spelet...

 

Personligen tycker jag att fotboll ska få vara fotboll och olika spelstilar klarar sig olika bra olika år. PK-35, Jari Väisänen och hela gänget runt klubben ska ha en enorm eloge för vad de gjort. (Jo, jag vet att Pade Miettinen och Timo Lounio också varit mästerskapstränare). PK-35 har en egen spelmässig identitet på ett helt annat sätt än mången annan klubb i detta land. Det kommer fortsättningsvis att vara svårt att spela borta i Myrbacka. Människorna i PK är precis lika otrevliga, eller trevliga som i de andra klubbarna. Nu vann de inte, men att tala om en dykning som endel gör just nu är att ta i. Däremot ska det bli spännande att se vad vinterns silly season ska uppvisa och hur alltihopa ser ut i mars, då Ligan förhoppningsvis sparkar igång igen!

Så pass mycket bara att jag måste få visa upp årets coach. Sune Svensson! Han var alltså mannen som ledde KHS flickor till silver i årets SFSI mästerskap i fotboll. Han var mannen som överträffade min fjärdeplacering från 2005. Han var mannen som lät spelarna veta om detta så de kunde meddela det till mig! Bra Sune, jag hade gjort det samma om det varit omvänt, det vet du! Jag var ju inte med, så jag vet ingenting egentligen  annat än att KHS förlorade finalen med 3-0 och att Sune bedömde det som rättvist. Kanske vi kör duett nästa gång och ser om det räcker till guld? Att det står "surströmming" på bilden beror bara på att denna bild av Sune var den bästa jag kunde finna på hans Facebookprofil. De övriga innehöll alla så suspekta element att jag inte vågade lägga in dem här, eller så visar de upp en man så mycket yngre och långhårigare än den Sune som nu coachade till sig äran och berömmelsen!

 

 

I går kväll hade vi Emilia och Joel online under halva Idol. Först då Edit blev så slut att hon måste ligga ner kopplade vi bort kontakten. I övrigt var det spännande att sitta i två länder och se samma TV program och höra varandras TV men med några sekunders fördröjning, utan att vår egen kontakt var fördröjd... Popcornen var goda i alla fall. Även Sally var med, men som vi uttryckte det. "Hon förstår på riktigt faktiskt ingenting".

 

I kväll har ÅU avslutningsmiddag. Jag hade ju tänkt delta, men på grund av alla omständigheter tyckte jag att det blev enklast att helt enkelt bestämma att jag inte går i varje fall. Jag är ju ledig och behöver inte se det som en plikt att vara med på fester och annat trams. Det hade säkert varit roligt, men på lång sikt är det bäst så här. Stort tack för samarbetet alla som känner sig träffade. Vi ses igen! Jo, det gör vi! Ha en bra kväll och försök att glömma mig, det brukar vara ett recept för trevnad nämligen!

 

Och fotvården då? Jo det var riktigt trevligt. Vi skrattade hela tiden. Och som en notifikation för alla. "Jag har fina fötter!" Så nu vet ni det om ni någonsin trott nåt annat!!!

Rufus skulle egentligen inte komma i går, men sen missade han bussen och dök upp i alla fall. Lite förvirring rådde då ingen riktigt visste vilken buss han hade missat, men eftersom han inte åkte buss kan man väl säga att han missat allihop. Bägge lillasyster fick sig en omgång i alla fall.

 

 

I går kväll bevistades en träning på WHAs konstgräs då Edits lag var en av många grupper där. Spontant dök tanken upp i mitt huvud om stadspolitikerna som hävdar att konstgräsplanen egentligen mest används sommartid. Kanske idé at ta en promenad förbi WHA nån kväll i oktober, november, eller precis när som helst.... Ok, kanske det är rätt glest på Julafton. Åtminstone torde strålkastarna inte vara igång då så det blir svårt att träna.

 

Sen en grej som Sally fått mig till. Jag hamnade spontant att uppleva en av de saker man bör bocka av för att kunna dö. El Clasico känner de flesta till i dag. Barcelona-Real Madrid har ju blivit ett världsskådespel nuförtiden och få är väl de som inte på något sätt haft att göra med dem. Få förresten se hur det blir nästa gång med det i och med situationen i Katalonien. Old Firm i Skottland är en liknande tilldragelse. Jag har själv sett delar av dessa, men före jag dör ska jag se en hel match mellan Rangers och Celtic. I går kväll, då jag egentligen borde ha lagt mig, men då jag satt och väntade på att köra nattens första, eller kvällen sista, hur ni vill, smörjelse med Sally märkte jag att jag har en TV kanal som sänder Brasilianska ligan. Just i natt kom där direktsändning från Rio de Janieiro och Maracana. Tamme tusan, det var det beryktade Fla-Flu som skulle äga rum. En av de stora matcherna i världen, som jag läst så mycket om.

 

Jag hann in på Steel FM där Peter hade klätt sig i sin rituella vargtröja, som han påstår att han inte är klädd i varje dag, utan bara då jag kommer till studion. Ett lättsamt och bra samtal hade vi och jag hoppas att de som hörde förstod andemeningen. Vi berörde faktiskt gårdagskvällens bloggtext också och inte ens så lite. Bosse reagerade så att han kom hit med en ny jacka med ÅU emblem och Budbilreklam. Från och med nu ska jag ha den jackan i offentliga sammanhang! Basta! Okej, premiär blir väl i kväll på WHAs konstgräs på Edits träningar då...

 

 

Sen var jag i skolan då... I Edits skola. För en gångs skull hade jag möjlighet att som förälder delta i Öppet Hus. Jag har gjort små svängar till lågstadiet under Lindas, Emilias och Rufus tid, men dessa var alltid begränsade av mitt eget skolschema. I dag hade jag möjlighet att stanna två lektioner på raken. Jag fick se svenska och där hjälpa en klasskompis till Edit som sade sig inte veta hur musen luktar... Sådant läste vi inte om på tvåan vad jag kan minnas... Sen var det även matematik och till min stora lättnad märkte jag att jag kunde femmans tabell. Edit satt där längst bak och jobbade, eller drömde. Det ena skedet avlösande varandra. På rasten var vi ute i ösregn och byggde kanaler på skolgården. Även mat skulle jag ha inmundigat om jag hade uppmärksammat att det krävdes 6,40 € i cash... I brist på sådant fick jag komma hem och äta överbliven lasagne.

Rätt skönt hade vi det i soffan i dag med Sally...

 

 

Peter ville alltså att jag skulle "stämma av efter säsongen" i radion. Då jag var ute och gick mitt varv runt WHA och hem igen funderade jag lite på vad jag ska säga. Faktiskt har jag inte så hemskt mycket att komma med om vi ska begränsa oss till denna säsong. Jag kom mera in på längre linjer och lite kanske filosofiskare funderingar. Hur ska säsongen 2017 för Åland United analyseras med längre perspektiv?

 

För att närma mig det hela skulle jag vilja prata om kultur. Alltså ett sätt att vara, det "normala" som folk pratar om. Normalt är ju så olika beroende på var du är och med vem. I mitt klassrum råder en viss självklar kultur, på gott och ont. Den kommer dock inte till genom att man knallar in och berättar att, "Hej jag heter Mikael Virta och jag är ny här. Från och med nu kommer vi alltid att göra så här..." Nej, en kultur och en identitet skapas av många års medvetet och omedvetet arbete som formas av med- och motgångar samt tillfälligheter. Jämför vi min undervisning och hur det fungerade i mitt klassrum 1996 med hur det är i dag lever vi i totalt olika universum. Det finns en tradition som lever i väggarna. Jag upprätthåller den, men måste hela tiden vara på tårna för att inte förstöra de goda sakerna och för att reagera på de dåliga faktorerna som dyker upp då man minst anar... Det samma gäller Elevrådet, som jag suttit och betraktat och lite smått kanske styrt i cirka 15 år. Även Julfesten. Dessa har följt upp en tradition som funnits i KHS före min tid och sedan har jag och mina kolleger fört traditionen vidare och genom vårt sätt att förvalta har även dessa traditioner utvecklats och genomgått både metamorfoser och evolutioner. De är de samma som för 10 år sedan, men ändå modernare och säkrare. En gammal elev skulle dock känna igen dem om han/hon kunde komma och titta.

 

Detta gäller i allra högsta grad även Åland United. Då laget bildades inför säsongen 2005 och P.Lundström fick möjlighet att jobba med sin LIF identitet som han plockat upp av Fellis med bättre spelare än han haft förut. I viss mån blandades LIF identiteten upp med IFFK, men något riktigt Åland United, annat än ett bra lag som coachades av Lundström fanns egentligen inte. Det var lite som ett förstärkt Öspelslag. Ett bra sådant för de vann ju FM-seriekvalet och steg till högsta serien.

 

Detta brokiga, men homogena gäng ärvde sedan Robban Dahlin. Under säsongerna 2006-2009 dels skapade han en Dahlinsk identitet hos den i stort sätt likadana spelartruppen som hade grundat laget hösten 2004. 2008 på hösten då jag kom med var det väldigt långt ett FC Robban, som till och med hade gjort sig av med LIF skuggan i och med att Fellis höll ett sabbatsår vi hade att göra med. Robbans idé om träning och spel kombinerat med hans egna initiativ inför säsongen 2009 gav oss en fullträff som vi minns som Guldåret 2009. Det var fortsättningsvis en tränargrej i huvudsak. Spelarna hade låtit sig anpassas och hade fåtts att göra som Robban sade.

 

Den traditionen skulle sedan Marke Miettinen förädla säsongen 2010. Det skulle bli "mer professionellt" och hela den åländska fotbollen skulle utvecklas mot högre mål. Så hade man bett Marke göra och så försökte hon också. Aldrig någonsin har det funnits så mycket spelare, ledare och allt möjlligt annat anknutet till vårt A-lag som den säsongen. Det blev också en start på åren då spelare kom för att stanna en säsong. Åland United blev ett ställe att marknadsföra sig själv inför flytt utomlands. Marke själv flyttade efter säsongen till Helsingfors och har därefter jobbat med samma tema som här, men för FBFs räkning.

 

Med det ovannämnda i minne blev Steve Beeks den perfekta personen att leda laget genom säsongerna 2011 och 2012. Ekonomin och klubbens organisation hade inte hängt med i de snabba svängarna mellan 2008 och 2010. Klubben var inte beredd att bete sig som ett storlag, fast vi spelade mycket bra och hade väldigt goda spelare. Steve, som troligen är den bäste matchcoachen jag jobbat med, var beredd att jobba under svåra omständigheter och att göra det bästa av allt vi hade och framför allt inte hade. Pengarna var först slut och då de återkom skulle de hållas i för allt vad vi var värda. Steve själv tackade för sig och efter honom var vi fortfarande en klubb som slogs i toppen av ligan, men spelaromsättningen var enorm.

 

In kom Gary Williams och 2013-2016 var igen en tid av organiserad högkonjunktur. Nu hade även klubbens organisation blivit lite starkare så Gary kunde i större mån än sina föregångare genomföra utveckling av träningsverksamheten och scouting av intressanta spelare etc. Riktigt hur mycket Gary hade gjort förstod jag inte fullt ut före han avgick under vintern 2016 och jag började få tidigare oanade mängder e-post och telefonsamtal från olika personer som han hade arbetat med på olika sätt. För mig blev det att försöka komma underfund med vad allt vi egentligen hade sysslat med.

 

Det blev dock kortvarigt, eftersom Giovanni som kom in med kort varsel väldigt snabbt bestämde sig för att allt som hade gjorts förut var dåligt och att han skulle ändra på allt. Således kan vi säga att 10 tals broar sprängdes, eller åtminstone skadades så att det inte gick att använda dem fullt ut. Giovanni försökte sitt bästa men det var hela tiden uppenbart att Åland United inte var den klubb han ville åldras i och att en långsiktig utveckling inte riktigt var hans cup of tea...

 

Därför skaffade vi in Maiju. Maiju skulle komma och stabilisera det hela, bygga upp broarna som bara Gary känt till och Giovanni brände. Det är bara det, att man inte bygger broar eller städer på ett år. Maijus år blev nu ett år då vi kämpade att hållas flytande i livbåtar, då broarna ju inte var i funktion. Vi lyckades faktiskt bra, enligt förhållandena och skulle det ha kunnat läggas till en par år till på projektet hade vi om två-tre år sett 2017 som Point Zero.

 

Nu blir det istället Samuel som får bli byggmästaren. Han har haft fördelen att vara med i år och kan ta de goda och de mindre goda delarna av detta år med sig och faktiskt bygga upp de ruiner som fortfarande finns, eller bygga helt nya konstruktioner som kan hålla länge. Skillnaden mellan Samuel och alla hans föregångare med start från Robban Dahlin är att han på riktigt vet vart han kommer. Han har fungerat i laget i ledaruppgifter och så att säga haft sitt nollningsår redan innan han börjar. Han behöver inte komma in och säga, "Hej jag heter Samuel och från och med nu kommer vi att göra allt helt annorlunda än förut". Han vet vad som har gjorts förut och kan i sina tankar hänvisa till detta. På svenska kallas detta kontinuitet.

 

Åland United är 12 år i år. Som jag visst sagt är det då man ofta går in i puberteten. Tillsammans med Samuel ska vi nu forma ett fullvuxet Åland United. Om 5-6 år ser vi vad vi blev. Då kommer det att finnas en kultur och traditioner som vi bara måste jobba för att upprätthålla och utveckla. Det är nu traditionerna skapas, på den grund alla som jobbat inom Åland United under dessa barndomsår har format. Tack till er alla!

 

Ja... Sen får vi se med den där flickverksamheten. Den kanske ska vara i nån annans händer. Kanske bäst så...

Känns som om man gjort detta förut. Nytt innehåll i vagnen bara. Lika fint som de förra...

 

 

Det slog mig också under någon timme här i natt och i morse, då jag konstaterat att Frankrike slog Vitryssland 2-1 och Holland piskade Sverige med 2-0, samt då jag läst om de kommande kvalen till herrarnas EM och de inte helt okomplicerade systemen, att jag har drömmar och ambitioner...

 

Vet inte riktigt, men jag drömde om då jag blir pensionär. Jag tror faktiskt att jag kommer att bli en sådan där som dyker upp och vikarierar i skolan mest hela tiden, om nån vill ha mig. Jag är inte mycket för uppvaktningar och skolan ger väl nåt om skolan så tycker. En uppvaktning jag kulle uppskatta vore dock en liten halsduk eller nåt från den heltidsanställda Sportchefen i Åland United, en klubb som då är en etablerad proffsklubb med stabil verksamhet i landets högsta serie. Det vore roligt att se Edit och Sally spela tillsammans i A-laget nån gång. Då måste vi få de övriga syskonen till platsen, fast fotboll inte är någon stor favorit för dem... Vad vill jag uppleva före det? Jo, jag skulle faktiskt vilja få en chans till med Champions League. Det känns lite halvdant efter de två gångerna hittills. Sen vill jag också träna ett lag, just nu känns det som ett äldre flicklag... Det är inte möjligt nu och kanske aldrig blir det, men så känns det... Sådant funderar jag på här... Borde väl tömma diskmaskinen eller nåt.

Se hur självsäkert hon tittar ut i världen, eller åtminstone lite förbi kameran. Vadå konstigt? Paulus och Jolle fixar säger hon... Sen ska vi komma ihåg att Finland inte heller har vunnit medan Sally levat, men att inte förlora är en förutsättning för att vinna.

 

 

Helt seriöst har vi ju känt så här förut. Att det bär framåt. Vi minns, inte så mycket undret i Gijon, eftersom det var en liten engångsföreteelse... Själv var jag i hamnen då dessutom på väg på bortamatch. Jag minns mera de där nesliga 3-4 förlusterna mot Tjeckien och 2-3 mot Tyskland samt 0-0 borta mot Portugal etc. Det var ändå under en tid som vi var nästan där! Nu är vi långt borta, men då man under Rive börjat komma back to basics och stundtals faktiskt spelar trovärdig fotboll, då kan åtminstone jag leva med det igen! Tack Rive och tack Sally!

 

Min egen status är faktiskt just nu, väldigt pappaledig. Jag vet på riktigt inte vad som händer i skolan och bara väldigt lite av vad som händer i Åland United. Jag är ju annars ingen stor vän av semestrar och skollov, men just nu kan jag inte se något annat än detta som realistiskt för mig själv. Trots att Fru Kickan är duktig på nätterna och jag somnar som en stock, utan att göra annat än hänga häromkring här hemma, vet jag med mig att jag inte skulle fixa både vardagen, med de barnen och de hushållsengagemang jag behöver stå för och på samma gång vara alert för mina två jobb. Dessa kommer tillbaka om en par veckor och för första gången någonsin i hela mitt liv känns de svåruppnåeliga. Jag vet att jag nog fixar det sen. Hur det ska gå till är en annan sak. Jag bara hoppas att ingen och inget ska behöva bli i kläm.

 

Ålandstidningen hade annars gjort ett bra arbete, men bilden på Rufus, Edit och Sally hade ett fel i texten. Naimi ska Sally heta, inte Naima...

En annan favorit, som faktiskt prydde Edits huvud då hon gick till skolan var denna fina Finland 100 år rosett som Famo och Fafa hade skaffat. Något säger mig att Famo har varit initiativtagare...

 

 

Edit är ett lyckligt barn som säger sig vilja spela i Finlands landslag då hon är stor, bara hon kan få vara på dansträningarna också... Få se vart det bär.

 

Även  min son har jag haft stort utbyte av denna helg. Av hänsyn till mig, så jag inte skulle börja må dåligt gick han ut ur bastun i går kväll. Omtänksam pojke, jag bara säger.

 

I kväll ser vi om Sallys magi är verklig. Finland-Turkiet spelas i kväll, direkt i TV2 för till exempel Magister Sviberg om han undrar, det är inte Champions League så jag messar inte. Finland har inte förlorat under Sallys livstid. Måtte det hålla. Jag tror hon har den egenskapen jag.

Skål för det eviga kretsloppet! Ännu denna natt kunde jag inte göra min magi och stoppa babysens dödsångest. Det krävdes en Mamma till det. Sorry radikalfeministerna... Eller kanske det är det de säger.. Jag får ingen grepp över deras logik, så de kanske både säger det och inte...

 

 

Åland United avslutade med att bli överkörda i andra halvlek i Jyväskylä. Jag har inte sett matchen ännu så kan bara stämma in med Linnéa som messade vid 5-2. "Skönt att detta är sista matchen". Jag poängterade att vi förlorade 1-7 i sista förra året och har således gått framåt. "Det är en kvart kvar ännu" sade Linnéa... Och jo, 6-2 blev det ju.

 

I övre slutserien blev det ett kanonslut. HJK drog iväg med bronset på hemmaplan med en straff i den 92a minuten. Mästerskapet gick till Honka efter Anna Auvinens knockoutnick i 90e minuten. Tack seriemakarna för att ni möjliggör sådana här katharsisavgöranden.

Eftersom vi har 450 meter hem kändes det relevant att gå. Edit och Pärla som hörde till kortegen cyklade!

 

 

Till Fru Kickans stora förtret satte jag mig vid datorn då vi kom hem... "Du jobbar väl inte!" undrade hon. Nej, jag jobbade inte, jag läste och kollade på samma gång på lite bilder som skickats mig. Precis nu kom även Linnéas mail som visar både vår och JyPKs startelva. Jag undrade om det är jobb ifall jag läser mailet. Gurkan tyckte inte det, så nu vet jag hur vi startar... I övrigt berättar Linnéa att de har en busschaufför som heter Lasse och han talar i mikrofonen helt oberörd av att hälften av laget i bussen inte förstår vad han säger. Pille lär klaga över att vi inte har någon personal som kan se efter bara henne och i övrigt finns det mycket att klaga på vad jag förstår. En vanlig resa alltså. Klockan 17.00 kick off på Harju i Jyväskylä som sagt.

 

Redan nu klockan 15 minuter slår det blixtar då Övre slutseriens matcher går igång. Om lite mer än 2 timmar vet vi vem som är Finländska mästare 2017. Är det jobb om jag följer med det?

Det finns få saker som är så rogivande som en egenproducerad baby i famnen. Fru Kickan tror att jag är utmattad. Det kanske jag är, men mest är jag så rofylld, att 47 års liv blir helt livlöst, utan att förlora betydelse... Förstår nån om man ser ut som om man somnar?

 

 

Mot kvällen skulle det alltså vara Idol. Vi hade kommit överens med Edit om att hon kunde vara i soffan, TVn skulle visa Idols fredagsfinal, och jag kunde se Kroatien -Finland med datorn, även jag då sittande i soffan. Nu gick det så att Idols första halvlek tog slut precis då fotbollens andra halvlek började. Edit, utmattad av två dygns storasysterskap somnade i soffan och bad mig bära henne i säng och jag kunde se andra halvlek med stor TV skärm. Jag hade fått tillgång till rätt halvlek! Jag vill inte vara patetisk eller pinsam, jag bara hänrycks av den finländska nytändningen! Det är inte Markku Kanerva själv. Det är den aura Markku Kanerva högst omedvetet har skapat! Pyry Soiri utjämnade mot självaste Kroatien och Finland har inte förlorat på tre raka matcher, efter Hasse Backes ängsliga  förlustmarsch.

Sally var alldeles tydligt ARG på doktorn. Sen står det upp till oss alla att diskutera om han hade rätt eller fel. AIK kläder ska hon dock inte behöva ha. Det är säkert. Ifall hon inte väljer det själv då förstås... Mina barn brukar gå sina egna vägar...

 

 

Min pappaledighet består förstås mest av Pappaskap. Både till Sally, som verkar vara både matglad och i allmänhet tillsynes intelligent om jag får bedöma utgående från ett första dygns perspektiv, och så klart även till Edit, som läste högt ur Lassemajas detektivbyrå för lillasyster, Rufus som dyker upp där man minst anar och alltid verkar oberörd samt då även Linda och Emilia som vilt kommunicerar utomlandsifrån och vill ha bilder, bilder... Pappaledigskapet innebär också ett aktivt undvikande av skol- och Åland Unitedrelaterade uppgifter. Skolan leder med enorm marginal då det gäller att hålla mig ute. Eller, jag vet vad där händer utan att veta vad där händer. Det kommer att vara överkomligt att reda upp det då jag är tillbaka! Fotbollen och Åland United är däremot svårare. Jag märker att man undviker att involvera mig, vilket ju är det jag ville. Sen vet jag ju inte vad där finns då jag är tillbaka. Vissa e postningar kommer genom spärren så jag vet att saker händer. I dag, torsdag skulle jag troligen ha skrivit en inför match text. Inte mycket, men jag hade varit tvungen att uppdatera mig lite om läget i laget och även lite om motståndarna. Nu tror jag mig veta att vi spelar i Jyväskylä. Resultatet ska jag väl kunna följa med i alla fall sen.

Här ser vi storasyskonen Rufus och Edit pyssla om bara någon timme gamla Sally tillsammans med stora kusinen Pärla. Den äkta stoltheten i de storas hela väsen har nästan (!) varit dagens behållning. Även Emilia från Umeå och Linda från San Diego och så hela släkten från bägge håll här i Norden har suttit som på nålar för att den här lilla flickan ska födas. Fru Kickan tog i och klämde ut henne hon. Jag lärde mig i min tur att hantera en smartphone, åtminstone lite av en... Jo, det har varit intensivt och jo, jag är man och ska inte ta någon ära åt mig för förlossningen. Jag är en komisk bifigur, men visst är jag slut jag med!

 

 

Jag började fundera på vilken värld lilla Sally föds in i. Hon föds förstås in i en familj och en släkt med älskande och underbara människor som tar hand om henne, det behöver vi inte vara rädda för. Hon föds även in i en värld som precis står inför ett avgörande i damernas Liga. Denna lördag ska PK-35 och Honka göra upp om mästerskapet och på samma gång ska TPS och HJK göra upp om bronset. Åland United ska till Jyväskylä och förhoppningsvis ta sin första seger mot JyPK för detta år, Finlands herrlandslag i fotboll ska möta Kroatien borta på fredag. Sedan ska man också möta Turkiet hemma inkommande måndag. Damerna ska inleda sitt VM kval mot först Serbien och sedan Israel denna höst. Finland fyller enligt något sätt att definiera det 100 år då Sally föds...

 

Jag ska inte vara aktiv varken i skola eller i fotboll under de två närmaste veckorna, eftersom Sally har fötts. Detta visste varken Veikkaus, eller FBFs personer som ringde antingen under krystningsskedet, eller då jag låg skinn mot skinn med Sally medan Fru Kickan sågs om. Trots att jag har satt ett e postmeddelande som ber alla ta kontakt med Ted i Åland Unitedärenden har jag fått frågor om hemresor för spelare, regionträningar för flickor och hur man ska uppgöra samarbetskontrakt. Allt detta sker i bästa välvilja. Det är inte fotbollens fel att den tar över människan. Det var ju människan som skapade fotbollen. Förresten tror jag att Sally är vänsterfotad.

 

Jag är lycklig, inte minst för att jag aldrig mera har födelsedag ensam i min familj! Den 4e oktober får bli Sallys födelsedag! De som vill fira mig får förstås, men med tiden glöms det bort. Det blir som jag vill ha det. Ett enda spel, med de ivrigaste på barriärerna och de mer återhållsamma... Någon annanstans. På morgonen ska jag få barnen till skolan, eller okej Edit, Rufus fixar sig nog själv. Sen ska Sally få en boll. Alla har en boll, Sally ska ha en hon med, basta! Så är det träningar för Edit på kvällen. Pappaledighet är en komplex historia. Jag tror skolan går bra, för jag hör inget därifrån... Så intalar jag mig och har säkert rätt dessutom!

 

 

Hela barnaskaran är på tårna. Linda ringde upp Edit i går... Emilia ringde i fredags. Rufus vilade sig i form i sitt rum hos oss i går. Jag missade honom tydligen. Edit planerar vaggsånger... Fru Kickan förbereder sig, tror jag...

 

Jag ska dra denna dag färdig. Några lektioner kvar, som finslipar vikarieprogrammet ytterligare. Sedan iväg på styrelsemöte, varifrån jag ska gå ut då man börjar prata om saker som bara jag känner till i sin helhet. Sen kommer jag hem. Går jag in i ljuset, eller in i tunneln? Vet ej, men någonstans går jag och sedan blir hela livet lite annorlunda igen, som det brukat bli då och då under min levnadsbana.

 

Alla önskas lycka till med vad ni än företar er. Utom höger- och vänsterextremister, samt spanska poliser och allt möjligt ruskgäng....

Fru Kickan och Edit var på plats i går. Edit utbrast då jag gick förbi: "Är det bara jag, eller är här ganska lite människor i dag?" Jadu. 124 människor fanns där enligt publikstatistiken, förutom oss som jobbade. Förra helgen var där 264 st. Vi ser då att cirka 100 speciellt inbjudna flickor som faktiskt kommer genererar cirka 150 åskådare, dem själva inräknat. Det som Edit såg i går var vardag, fast det var lördag. Tack för att ni kom i alla fall.

 

 

I dag är det söndag. Edit springer bokstavligen längs väggarna. jag hade tänkt att vi skulle åka och simma, men då hon hostar och snorar känns det inte så vist. Hon underhåller sig med att studsa ovanpå Fru Kickans pilatesboll och så faller hon av med fara för, inte så mycket sig själv, utan glas och möbler... Fru Kickan säger att hon nog fixar två dagar till men sen ska Blobben ut. Så lär det bli om inte tidigare jo...

 

Denna söndag, bara jag fått detta skrivande gjort blir mer skrivande. I dag ska pappaledighetsprogrammet skrivas, förutom de lösa punkter som kanske slås fast i morgon, ifall jag är på jobb då. Vikarie Robin är på tårna. jag önskar honom lycka, välgång och ja... Vad han nu behöver.