Hjälplös på Internet och Manchester City
Helt förstummad har jag haft en så kallad fri arbetslektion med min klass. Ni vet, sådana där ungdomar som är så duktiga med datorer och sådana som de facto har förts genom lågstadiet med hjälp av smarttelefoner, laptops och I Pads. Uppgiften de hade var att helt enkelt samla så mycket info de kan om en namngiven person ur Renässansen eller Upplysningen. Jag hade försett dem med gubbe att jobba med, så det enda de behövde göra var att googla gubbens namn och sedan samla info och läsa in sig för att nästa vecka kunna sammanställa det hela i sådan form jag då föreskriver.
Dessa IT virtuoser, barnen som vuxit upp med tangentbord och skärmar och är uppkopplade hela tiden och därmed är så långt så långt före "oss vuxna" i databehandling gav mig en upplevelse som går mitt emellan "nära döden" och "hoppas det aldrig blir krig". Frågor jag fick och besvarade, eller hjälpte med under lektionen var (igen blir det bara ett axplock):
- Hjälp hjälp, varför kommer det bara text på nåt språk jag inte kan?
- Varför stannar bilden här och kommer inte bort? Aj ska jag högerklicka?
- Hur ska jag veta om det är rätt Dante Alighieri?
- Hur gör jag för att skicka en text så andra i klassen kan få den? Aj med mail? Hur gör man då?
- Hur har han där gjort för att se bilder?
- Om jag gör ett Word dokument, behöver jag söka nåt då?
Vi har alla hört och sett filmen "Sleepless in Seattle" och "Mannen som kunde tala med hästar". Detta fick helt enkelt kallas "Hjälplös på Internet". Detta mina damer och herrar beslutsfattare är verkligheten och det ni får då ni blint utgår från att "alla ju kan sådant där nuförtiden" och tror att det är vi vuxna som inte hänger med. Det enda vi har att lära oss av ungdomar gällande IT är offentligt beteende på sociala medier. Där är de mycket bättre än de flesta fullvuxna vågar jag säga oavsett de övertramp som sker. Vuxna är ofta så klumpiga att övertrampen blir stora publika händelser. Ungdomar gör det diskret, men tyvärr i sin tur ofta svårare att reagera på. Så allt har en rumpa minsann.
Så här kunde man ju ha sagt till eleverna i dag, men IRL gör man ju inte så...
Livet rullar på. Rufus hade en sväng över i natt och nu ser han fram emot en produktiv helg. Undrar vad han ska producera. Emilia ska skriva högskoleprovet i morgon berättade hon i går. Heja heja. Edit försöker komma med sinnrika namnförslag på sin blivande lillebror, eller vad det nu blir. Jag ser fram emot en helg då... Ja, vad månne man gör. På söndag är det alltså turnering. Turnering för äldre flickor finns det ju i och för sig att beskåda redan under lördagen. Det fick jag erfara i natt då vi hade en stor diskussion kring våra B-flickor varav några faktiskt kan komma att vara med i en matchtrupp i Damernas Liga före vi anar det. Hur samtalade vi i natt? Jo, på INTERNET och på SOCIALA MEDIER. Så där som UNGDOMARNA....
Nästa vecka är det dags för U19 kval och de får åka utan GBKs Sjöholm och PK-35s Ikonen. I stället har HJKs Rinkinen och Pallokissats Kröger inkallats. Bäst att Marke får laget att spela vettigt, då hela sommarens ligaprogram är anpassat till att just de där brudarna ska spela i EM-slutspelet. Sen är det även Damlandslaget som är på läger. Craig räknar med 14 dagar ensam i Åland United och anser att jag är skyldig honom öl för detta... Jag hittar inget i hans kontrakt om sådant, men som han själv framhåller var han faktiskt med i fjol och reste midsommarstången helt gratis... Ja, ja. Får väl skaffa ett jobb då så jag har råd!
Känner ni igen Janelle som spelade i Åland United i tre år? Här möter hon Manchester City i Champions League kvartsfinalen i går kväll. Även Heroum och Hyyrynen spelade och då hade vi alltså tre ex ÅU spelare på banan. Nu är det dock loppu slut med det för Manchester City gick till semifinal och får där möta Lyon, medan PSG spelar mot Barcelona. På något sätt skulle jag vilja undvika en helfransk final. Nåt så otänkbart som Barcelona-Manchester City är väl lite out of bounds, men kanske PSG- Manchester City kunde vara nåt... Eller Lyon-Barcelona... Lite Oxford och Cambridge varning här nu....
I kväll blir det väl att övervaka Edit då hon ser på Let´s Dance. Det är ju fredag för bövelen... Enligt Fru Kickan torde vi inte se nån rök utav Gurkan... Jag undrar jag...
Allvarliga funderingar inför ledig helg
Eftersom den här bloggens statistikfunktion har gått ur funktion vet jag inte hur många som har läst texterna de senaste dagarna, men på basen av facebook har det varit några stycken i alla fall. För mig går livet framåt som alltid. För att citera en bekant kunde vi beskriva allt som, "Ny dag- nya löjligheter."
"Ska du alltså få en ny unge?" frågade en elev. Jag kunde ju inte neka till detta och då utbrast hon: "Du tänker väl inte vara pappaledig eller nåt sånt?! Det vill jag inte.." Så här långt har jämställdhetstanken och patriarkatets makt alltså nått. Flickor i tonåren motarbetar män så de inte ens ska tänka tanken på att vara pappalediga... I och för sig vet vi ju hur det gick då Rufus var liten. Jag var vårdledig i ett år och kom ur vårdledigheten som heltidsanställd lärare och resten av dygnet anställd fotbollsadministratör. Det kan vara farligt att ens tänka tanken på vårdledighet. Pappaledigheten får vi väl att sammanfalla med ett jullov eller nåt. Bra så? Eller, vi får väl diskutera lite med Fru Kickan och sen bestämmer hon, så där jämlikt...
Vi går mot en ledig helg. Alltså Åland United har ingen match och då tar man ut svängarna och har tre dagar ledigt efter varandra. I kväll tränar laget och sen är det återförening på måndag först. Kalas och tjohej. Snudd på semester alltså! Även spelarna hade nåtts av den världsförändrande nyheten om min hustrus grossess. Pille skakade artigt hand och höll sedan ett anförande om hur kvinnan kan reglera dessa befruktningstillfällen men inte mannen. Gammal estnisk visdom vad det lät. Kaisa hoppade jämfota och kramades, så jag nästan fick påminna henne om att det är min fru och inte hon som väntar barn. Bri Campos valde att hålla sina tankar för sig själv. Ryktet säger att hon har framfört en teori, inte bara om hur, vilket ju torde vara rätt klart, men också om varför jag utökar min barnaskara. Det vore enormt intressant att höra förklaringen, men hon meddelar bara att hon inte vill dela den med sig till mig...
Paaartyyyy. Modell Anders Wiklöf sommaren 2016. Gissa vem som bar bord och stolar då för Åland Uniteds räkning!
Pilles internet router, Lois kompis träningskläder, spelarnas svenskakurs, Viking Lines skärpta instruktioner för privatresor inom ÅU, elevers personliga uppgörelser och diskussion med Mat-Inger om det är revbens- eller rövbensspjäll hon bjuder på i dag. Det är min torsdag som den varit hittills, förutom morgonrutiner och lektioner förstås.
Jag har lite försökt sätta mig in i mina egna tankar kombinerat med FBFs funderingar kring damernas cup. Mitt första förslag ratades direkt av Kupsi, så jag kontrade med att skicka in ett lite sämre i hopp om att han ska tycka det första i alla fall funkar bättre.
Mitt i allt fick jag en kallelse att ställa upp för mitt land. Det visade sig att jag tydligen på något sätt blivit huvudkommendör för Indiens krigsmakt i nåt globalt krigsspel på internet. Då jag kollade har jag tydligen anfallit Pakistan för sex dagar sedan och nu behövs jag eftersom det blivit oroligt i leden säger e-postmeddelandet... Eftersom jag vet att min militärutbildning överskrider Hitlers, men går snäppet under Mannerheims är jag inte så säker på att jag är så lämpad att styra upp just detta. Sen har jag också fått sparken från min klubb i fotbollsspelet Hattrick där jag huserat sedan 2006. Det går bra nu...
Självklart såg jag Fredrik Jensens debut och debutmål för Finland härom kvällen. Ibland något positivt också, fast vi ju inte vann igen heller. Å andra sidan lär Finland aldrig ha vunnit mot Österrike i Österrike, så det finns ännu alltså framför oss.
Lyon, PSG och Barcelona spelar semifinaler i damernas Champions League efter gårdagens kvartsfinaler. I kväll står det mellan Manchester City och Fortuna Hjörring. Jag sa nåt om utvecklingen av damfotbollen härom dagen och håller väl fast vid just det.
I kväll hoppas jag få träffa alla tre barn som finns utanför en kropp och inom landets gränser. Edit har träning och i helgen är det minsann turnering igen!
Futsal Team Virta
Eftersom Fru Kickan fick för sig att gå offentlig i går gör jag väl bäst i att kommentera jag med. Jo, min fyra ska alltså bli fem. Det är länge dit, en hel ligasäsong faktiskt. Med min tur blir det väl precis på cupfinaldagen det år Åland United för en gångs skull gått hela vägen... Den tiden den sorgen, eller glädjen borde jag väl säga. Jag kommer alltså att i princip ha småbarn fram till att jag går i pension och ser redan fram emot nätter med spytork, blöjbyte och Herr VM i Ryssland... En sak vet jag dock. Denna femma, som kompletterar Futsal laget jag producerat (4+målvakt) kommer att bli precis lika älskad som de fyra som nu finns under våran sol. Oavsett hur livet än vänder och svänger kommer det på något sätt att överleva. Även jag får nu ännu fler skäl att finnas till i några tiotals år till. Den bästa motivationsfaktorn i världen ser till det: För att jag måste!!!
Så här såg min trio ut för 12 år sedan. Den mittersta har här sin första skoldag. I år blir hon student. Hon till vänster är i USA sedan en par år och han ute till höger, då dagispojke ska gå ut nian. I dag har jag en ny etta och då hon är i högstadiet kommer det en till, som det ser ut... Crazy... Och jag vet... Eget fel. Må alla få leva länge och i lycka!
Vad annars då? Jag gick med i en arbetsgrupp som ska förnya, eller åtminstone utvärdera Damernas Finlands Cups framtid. Orsaken att jag gick med är lite den samma som gällande mina barn, för att det blev så att jag måste... De lovade anpassa möten efter mig. Få se när de ska bli... Då man ska träffa IFK heter det att "jag kommer in sen då när jag kan efter jobbet"... Kan/vill/hinner är tre ord som ibland går samman. I mitt fall inte.
Jag har förresten fotbollsskor med mig i Vikinglineväskan. Craig har gett mig ett halvt löfte om att få sparka och inte kasta i målvaktsträningen ifall jag har fotbollsskor och inte sparkar lika snett som... Ja, det låter vi bli osagt...
Utvecklingssamtal har vi också. Jag uppmanas att lite försiktigt fråga vissa saker. Jag tänker nog fråga, men inte så försiktigt... Brukar ge bäst resultat så.
Fru Kickan gjorde som jag brukar och kom hem mitt i natten från färjan. Upp steg hon också och for på jobb i morse. Kanske det blir karl av henne i alla fall... Eller knappast just så, hoppas jag...
Tatuerade politiker och internationell åländsk flickfotboll, typ...
Ibland barkar det iväg och just nu verkar det vara en sådan stund. Fru Kickan är i Åbo och jag har gjort knoka i Edits hår och strävar att få henne till dans efter skoldagen, hinna tillbaka på jobb för kollegiemöte samt sedan hämta från dansen och åka ut till Eckerö för att se att träningen och saker kring den är under kontroll... Bäst att också hinna hänga tvätten så Fru Kickan inte får dåndimpen då hon kommer hem i natt.
Det är inte det ovannämnda som barkar mest, utan det är samhället och det som det pratas om. Lagtingsledamot Igge Holmberg befäster sin ställning som Ålands clown nummer 1 (ursäkta Clownen Jolle, men han här är löjlig på riktigt!) och publicerar stolt bilder på sin nytatuerade AK-47a med text som hänvisar till "Folkets röst". Sen blir han kränkt och förvånad att folk tycker han inte skulle göra så då han är folkvald politiker. Precis som han blev då man påtalade det opassande i att en man i hans ställning kallade den nyfödda svenska prinsessan för "Parasit", skojade om droghandel, publicerade "konstbilder" med sig i ett enormt penisfodral, samt hade en keps som meddelade att han endast dejtar crack horor. Aj jo, han brukar även skriva insändare där han framhäver hur han står på det godas sida mot alla rasister och nazister och att han är feminist. Trots att vi vet att han ställer upp för Socialdemokraterna bara för att vi inte har något hederligt kommunistparti här på Åland tycker man kanske att han är lite malplacerad. Framför allt som hans parti skriker i högan sky då "rasistledamöter" skriver brev som hänvisar till prickskytte... Undra på att partiledaren hänvisar till att "hon lagar faktiskt mat nu", likt Harri Holkeri som drack kaffe...
Igge påminner osökt om salig Tony Halme (bilden) som faktiskt satt i Finlands riksdag i en period (åtminstone). Tony, eller "Viikinki" som hans Gladiatornamn var, var faktiskt svenskspråkig och representerade Sannfinländarna. Precis som Igge tyckte han att han får göra precis vad han vill och de som inte tycker som han är idioter. Tonys anhängare var medelålders män ur arbetarklassen. Igges anhängare är finniga tonåringar ur rödvinssocialistiska fisförnäma bibliotekssalar... Typ... Bevare oss väl....
En debatt om en cock up i utbildningsavdelningen som ger ringeffekter på studerande, samt ett jo nej sägande där väldigt få vet vad de pratar om har jag också engagerat mig i. Inget mer om detta här och nu dock...
Sen är det ju fotboll då. Nya Åland och den i och för sig gode Herr Orre kommer med befängda förslag. Ålands Fotbollförbunds ordförande Krille Mattsson har hävt ur sig att Åland borde försöka få till en "division 2" inom UEFA och där kunna hävda medlemskap och således kunna få egna landslag. Tröttsamt det där, en evighetsdiskussion som nu fått en ny vinkel. Orre drar till med ännu värre i tidningen då han tycker att Åland borde satsa på ungdomslandslag i första hand. U15, U18, U21 eller vad han nu räknar upp. Är någon alls medveten om att Åland inte deltagit med egna förbunds (=distriktslag) ens i Finlands interna verksamhet på regelbunden basis på flere år. Vi har haft vissa inhopp och sedan fått enskilda spelare att delta i tillställningarna som spelare i blandlag. Nu ska vi då från det helt sonika ut i Europa och spela internationell fotboll med just dessa ungdomar... Verklighetsförankring? Njäää...
För ungefär 10 år sedan hade vi på flicksidan regelbunden distriktslagsverksamhet. Vi hade U14 och U16, som sedan gick ihop till U15. Under en vinter hade vi också en U21 träningsgrupp, som spelade två matcher som Åland U19. Här är en bild från en av dessa matcher. Anna Karlsson, Emma Henriksen och Erika Nordlund syns i Ålands gula tröjor. Var spelar de i dag? Hoppas de mår bra allihop i alla fall... Hur vet jag allt detta? Jo, jag var tränare för de flesta av dessa grupper och även Damlaget, som spelade i Öspelen, som hade en par landskamper mot Sameland där på sidan. I dag finns denna typs verksamhet inte eftersom man har tyckt att den inte ger önskat positivt resultat, vilket kanske stämmer. Jag är väldigt skeptiskt till att internationell verksamhet för nyuppväckta motsvarade grupper är realistisk eller ändamålsenlig i detta läge...
Död kyckling i matsalen nu! Hörs!
Man måste ju få kritisera kvinnor!
Hur man än vänder sig är rumpan bak, men jag är av uppfattningen att en förutsättning för att bli respekterad är att kunna vara föremål för kritik. Därför är jag faktiskt ganska tacksam för de åländska medierna (OBS! Läs nu här, hoppsan!!!) bevakning av Åland United. Alltså, jo vi ska ha en viss positiv särbehandling för att få det utrymme som krävs för att nå ut till allmänheten. Sen är det också viktigt att allmänheten tillåts tycka saker för att själva saken ska få en trovärdig status. Om vi bara gulligullade med kvinnliga idrottare, eller faktum att flickor "också spelar fotboll" med mera och alltid framhåller "hur duktiga de är", då kommer vi liksom inte vidare från just faktum att de är duktiga som "också är med".
Nu kan vissa läsare kanske undra hur jag tänker och varifrån jag får de här tankarna mitt i allt. Jag vet inte om det är så mitt i allt egentligen, men ofta dras man ju med i en sådan där "lika lön för lika jobb" diskussion. Saken är ju den, till att börja med att inom den offentliga sektorn har män och kvinnor jämställd lön. Det är inkomsterna det skiljer i, på grund av kvinnors fallenhet för nedsatt arbetstid, mammaledigheter och annat. Dessa är strukturproblem och bara man slutar gnälla och skuldbelägga fel saker kan det nog åtgärdas. I privata sektorn, som till exempel inom professionell idrott är det ofta en helt annan situation. Här har män ofta högre lön än kvinnor, eller låt mig säga, aktörer inom manlig idrott har bättre betalt än inom kvinnlig.
Det är orättvist, jo det är det! Sen å andra sidan är det också fri företagsamhet, där samhällets uppgift blir att i rimlig mån utjämna fundamenten. Supportrar och sponsorer väljer helt själva vem de supportar och sponsorerar. Så länge det är en söt flickverksamhet finns det många sponsorer som vill synas, till snälla flickbelopp, för att visa att de "tycker det är så roligt att också tjejer kan vara med". Den hårda kampen gäller den totala acceptansen då de riktigt stora stiger in och folkmassorna strömmar till arenan.
Som sagt. Media är i stort fokus. Ju mer sakligt och till och med kritiskt media rapporterar om kvinnlig idrott, desto mer på allvar blir vi tagna! Läser man supportersajter, som till exempel IFK Mariehamns supportersida på facebook (en av dem åtminstone) slås man av hur hjärndöd diskussionen kan vara och hur mycket tankar det rör sig i experternas huvud. På allvar funderar man på att ordna insamling för att skaffa en bättre målvakt, eller en forward då Orgill har lämnat, eftersom "klubbledningen inte tar sitt ansvar". Där är vi ännu inte i ÅU. Hur dumt det än låter så behöver vi få ordentlig skit för att kunna accepteras på riktigt! Det händer ibland, men ytterst sällan, att supporters eller sponsorer är i kontakt och på riktigt undrar om vissa spelare är tillräckligt bra för att spela med oss, eller hur i helsicke tränaren kan låta vissa saker hända. Det låter ofta enfaldigt då det händer, men det är faktiskt en väg framåt!
Efter vår seger mot ONS har de flesta, som vanligt varit glada och goda. Vi vann ju. Till min stora glädje har även kritik fram förts av folk som inte begriper nåt alls typ. Även vissa andra saker måste vi själva vara medvetna om att inte är bra. Vi är inte nöjda med att bara 93 personer bemödar sig om att se oss i Eckeröhallen! Vi måste bli viktigare för folk så fler bryr sig, blir upprörda och framför allt kommer! Vi måste vara beredda på osaklig kritik och idiotiska kommentarer. Så länge dessa handlar om fotboll är allt precis som det ska vara! På frågan varför Åland United är viktigt vill vi få svar! Inte av oss själva, det vet vi väl. Vi vill få svar av allmänheten! Som det ser ut just nu är vi nämligen inte så viktiga, fast man tycker om att säga det "eftersom tjejerna ju är så jätteduktiga"....
Sedan en par helt personliga reflexioner om annat.
1. Om alla bara hade köttsligt umgänge när man verkligen vill, då blir det inga barn alls. Vad säger ni då?!
2. Fru Kickan åker till Åbo och jag är gräsänkling! Typiskt att det är utvecklingssamtal och kollegiemöte precis som träningar och Edits dans samt allt möjligt annat just då! Eller, vadå typiskt? Helt vanligt är det ju!
Alla typer av spyor undanbedes
Söndagen och dess eftermiddag har slagit oss med sol och faktiskt även lite värme. Edit som är uppbackad av en synnerligen gudomlig storasyster, i detta fall Emilia, är ute och cyklar, bokstavligen alltså med Gurkan och Pärla. Jag har burit sopor i bara ärmarna och barfota och inte känt en enda isande fläkt. Edit hade igår medan jag var i Eckerö haft ut min jobbväska och därmed hävt omkring en pappersordning som förde oss tillbaka till oktober 2010, Jo det är sant. Ännu tidigare fynd fanns det också. En lärarkalender från 2007 och en film om grottmänniskor från förhistorisk tid väl fanns också att finna. Nu är min väska lättare och mina övningar och dispositioner för fasta situationer med U17 landslaget, på det läger jag medverkade som assisterande tränare 2010 fick gå i pappersinsamlingen tillsammans med Tiina Saarios skattekort, Fru Kickans kommentarer från de lektioner hon höll för mig då jag var i Potsdam med ÅU och spelade Champions League (Alla utom Alexander hade tydligen varit försenade till 8Ds religionstimme) och en hel del annat finns nu i vår pappersinsamling.
Cyklisterna kom in precis nu då jag skriver och JyPK-GBK står 1-2 i slutet av andra halvlek. Enstaka känslor har tydligen väckts av min text från gårdagskvällen. Någon har tagit lite illa vid sig för att jag indirekt sagt att jag vill spy på henne och det kan jag i och för sig förstå. Vem vill nu att någon kräks på sig?
För att klargöra är jag så klart inte i beråd att varken spy, kissa eller bajsa offentligt på andra, eller ens andras tillhörigheter. I går kväll var jag helt uttömd på all energi och i dag, då vi gått in i sommartid och allt och jag av intresse läst Rufus 9 sidors kompendium som handlar om litteraturhistioria, kan jag fortsättningsvis konstatera att hela Åland Uniteds A-lagshype känns som en stor bluff. Vi har denna säsongs sämsta hemmapublik i den inledande fasen av Damernas Liga. Alla lag har haft en hemmamatch och vi ligger sist. I fjol var jag extremt besviken över 205 åskådare i den första matchen, då vi låg sexa nationellt. I år är vi alltså sist och de enda som inte fått in över 100 personer. Alla tips om vad vi kan göra bättre mottages med tacksamhet, trots att jag är helt på det klara med att de flesta tipsen inte kommer att kunna genomföras. Vi har bra folk som sköter marknadsföringen och jag vill inte att någon tappar gnistan. Laget och tränarna har nog att tänka på ändå de. Alla som var i går uppmanas å det varmaste att komma igen och igen och igen.
En som jag hoppas är glad, god och lite äckligt nöjd med gårdagen är Sofia. Här har hennes namne Södergårdh förevigat 1-0 målet som var ett välkommet välkommet inslag i Sofia Lindströms karriär.
Sen vet jag så klart att Finlands herrar förlorade mot Turkiet på fredag. Vad säger man? Jag säger inte så mycket alls just nu om det. Däremot har Micko Kälds damer vänt 1-0 till 1-3, nu senast genom lagkaptenen Rebecca Rasmus. Ser ut som om GBK tar sina första poäng i dag då. I övrigt har Damernas Liga bjudit på två hattricks på två omgångar. I första omgången var det TPS Jutta Rantala som bevisade att hon inte alls behöver Ria Öling att spela fram sig som det sades i fjol. I går var det min favorit Hanna Ruohomaa som, bara för att det är hon smällde tre mål framåt och ett i eget mål. En härlig människa är Hanna. Och livsfarlig i år att skötas om av Pille och Spora!
Det här är förresten vårat samarbetslag, IFK Mariehamns B flickor. Dessa är nu i Åbo och ledde i alla fall efter en halv timmes spel med 3-0. I går hade de förlorat en 2-0 ledning och släppt in 3 mål... So ist das Leben...
Inga spyor alltså, men förhoppningsvis en god middag om nån timme. Dessutom är litteraturhistoria faktiskt inte alls tråkigt. Vem hade trott det säg?!
Vilken j...a match (!) (?)
Kvällen börjar bli kväll. Jag har förmått Edit att lägga sig i Emilias säng och läsa. Emilia kommer om en par timmar. Rufus säkert efter det. Fru Kickan åt, fick ont i magen och slocknade. Jaha jaha. Själv är jag uttömd på både känslor och energi.
Vi vann i dag. Jo, sannerligen det gjorde vi. Med flit låter jag bli att skriva matchrapport nu. Dels är det för att jag behöver en natt innan jag har den stora bilden klar och kan beskriva nåt vettigt alls utifrån små anteckningar och minnet. Dels vill jag inte skriva nu eftersom jag faktiskt behöver lite tid utan jobbprestation. Löjligt förvisso, jag vet, men så är det nu i dag. Vår seger satt långt inne och nuförtiden då vi kämpar hårt mot ONS är matchen i sig ett stort äventyr.
Maiju och Craig hade gjort en god matchplan. ONS Koivikko steg in och fick sin motsvarande att göra det lite nötigt för oss. Först i 87e minuten kunde Raissa avgöra och då stod glädjen högt i tak. 3 poäng och vi är med i fighten som ju slutar först i oktober. På långfredag spelar vi nästa gång, i Myrbacka mot PK-35 och till dess hinner mycket hända med vårt spel. Viktiga poäng och förhoppningsvis ett glatt huvud (inte renrakat, jag talar om humör) för spelare och tränare.
Just att spelare och tränare ska kunna låta allt börja och sluta med fotboll är mitt sanna mål med detta jobb. För mig var denna match ett rent helvete, förutom då jag gick på andra sidan av planen och lät mig uppslukas av spelet.
Vi har massvis med folk som hjälper att hålla oss flytande. Vi har styrelsen med Herr Landshövding i spetsen som alla gör sina grejer dagligen, eller åtminstone många gånger i veckan. Just i dag hade vi stor hjälp av Harry, som med sitt lugn såg till att statistiken och sekretariatet hölls ihop och att alla sponsormeddelanden vi lovat att ska ut kom ut med mera. Ted, som ropade ut meddelandena sitter just nu hemma och editerar filmer, höjdpunkter och dessutom officiella versioner på Bollförbundets server. Lillemor bar skyltar och sålde biljetter tillsammans med Anne-Maj. Bosse bar också skyltar samt såg till att Matchsponsorn hittade rätt och gjorde vad han skulle. Lelle såg till att det fanns ordningsmän och hjälpte även till att ordna lotteri och chipsöverraskningar med mera. Kjelle körde stora racet och transporterade kläder dit och troligen även tillbaka. Dessutom öppnade han förrådsdörrar och var så effektiv att man alltid fick hitta honom då man skulle in eller ut ur förrådet eftersom han är en jäkel på att hålla nycklar under kontroll. I Linnéas frånvaro fick jag dyka in som lagledare och hoppas mig ha gjort det som krävdes med domarmöten, listor och allt möjligt. Cia samlade ihop Bollkajsor, samt såg till att både bollar och kläder kom in igen. Zacke kom med programbladen och löpte omkring med nånslags låda med kläder i också... Helt säkert har även icke nämnda människor gjort en insats, eller fler. Tack till er alla.
Man kan undra varför jag låter så slut med hela denna uppbackning. Jag nämnde ju inte ens Maiju, Craig, Richard och Anders som skötte fotbollen med allt där omkring, samt spelarna. Och förstås hallpersonalen... Den främsta ledtråden till min uttröttnad just nu är att jag faktiskt vet vad alla gjorde. Jag tror inte de flesta, om någon alls har en aning om vem alla som är involverade och vad alla har gjort. Här kommer ett exempel på frågor jag fick före , under och efter matchen. Jag översätter alla frågor, som även ställdes på finska och engelska, till svenska och tar med ungefär en tiondel av alla som inkom:
- Var vill du ha chipspåsarna?
- Vilken flaggstång ska de här flaggorna upp i?
- Var ska Ålandstidningens reklamskyltar vara?
- Var är läkarväskan?
- Finns det inte tejp i läkarväskan?
- Var är förrådsnyckeln?
- Får vi också använda konferensrummet?
- Vad får bollkajsorna för belöning?
- Varför stressar du så hemskt?
- Ska alla utrustning tömmas från förrådet i dag?
- Vilken färgs skjortor har bollflickorna?
- Varför är hallen så mörk?
- Kan man inte få mera ljus på till uppvärmningen?
- Vad tänker du göra för att det ska bli fart på målskyttet?
- Hur ska jag kunna få av mig de här örhängena?
- Kan jag skicka bilder till dig sen?
- Kommer du ihåg att bokföra hörnor, chanser och halvchanser?
- Vem gjorde ONS mål?
- Vem bytte ONS in?
- Spelar nån annan i dag?
- Varför spelar inte alla samtidigt?
- Är Ellen i GBK nuförtiden?
- Får jag sparka bollen då jag för den bredvid målet eller måste jag faktiskt gå själv?
- Kan du inte snabba på lite, jag har deadline riktigt just?
Sedan hemma (här allt på svenska):
- .Hur gick det? Vann ni alltså?
- Varför måste jag vara hemma så tidigt?
- Kan jag få kvällsmål?
- Hörde du vad jag just sa att Skalman sa?
Allt detta är gott.
Här är våra tre tappra Bollkajsor för i dag. Stort tack till er. Tur att vi var i Eckeröhallen... På WHA hade ni inte räckt till ens till hälften av vad vi behöver, hur duktiga ni än hade varit. Inte ert fel. Ni var ju där i dag! Hoppas Chipsen som Lelle fixade till er smakar!
Det som gör mig riktigt riktigt hispig här i lördagkvällen är dagens publiksiffra. 93! Jo mina damer, herrar och androgyner med flera. Nittiotre, yhdeksänkymmentäkolme, ninety three, drei und neunzig... Ett rekord! Aldrig under min tid och jag tror inte före heller, har en tävlingsmatch med Åland United dragit mindre publik på Åland. Ett stort tack till alla som kom, det var god stämning i hallen tyckte jag. Personligen och spontant skulle jag vilja drämma ett stort långfinger upp precis där solen aldrig lyser till er alla som inte var där. Dock vet jag att det varken är lagligt, vettigt eller konstruktivt. Vi har nått ett läge då Åland Uniteds popularitet, trots att tusentals människor läser våra sociala medier, att hundratals gillar och kommenterar samt säger att det är så roligt att vi finns, kommer det mindre människor än någonsin förut för att se vårt lag spela. Det i sin tur ger oss mindre pengar och eftersom de som kommer vill se framgång och profiler som stannar många år, så har man berättat för mig, då hamnar vi bara längre och längre från av de som skulle komma och se oss om vi kunde erbjuda det vill ha!
Spontant kan jag säga att vi har överrepresentation i media och bland sponsorer, trots att det ju är självmord att säga så. Frågar man i dag mannen på gatan om han eller hon vet hur matchen gick kommer de att svara, förlust 1-4. De menar IFK Mariehamns herrar som träningsspelade mot Örebro och till och med fick Veikkaus analytiker att åka dit och lämna hela analyserandet till mig... Min spontana tanke just nu, som i morgon och längre fram nog kommer att bytas mot en mer konstruktiv en, är att be ålänningarna sluta låtsas, eller så bara att ta tummen ur arslet och sluta hitta på olika idiotursäkter som "fel tid" och annat skit att inte komma på match. Är det intressant så är det, annars inte. Säg som det är. Damfotboll är inte intressant! Såja... Låt komma bara! Stå på dig och var inte så politiskt korrekt. Eller... Så lagar du dig dit och visar att det är så viktigt som du säger!!!
I morgon känns det nog bättre. Just nu vill jag mest spy på allt, utom laget, alla fina människor som finns i organisationen och här hemma och ja... En massa andra med. men det mesta vill jag spy på.
Tre poäng i kväll! Skål och tjosan... Huvudvärk har jag och hoppas få en fridsam söndag för alla jag har i min närhet och för resten med förstås...
Sue Ellen är naken! Är du redo?
I Göteborg säger endel att Poseidon snart skiner. I Liverpool går de röda aldrig ensamma. West Ham blåser bubblor för evigt. Här i Åland United kunde vi uttrycka oss som att "Nu är Sue Ellen naken". Det vore nåt om vi om 20 år fick höra meningen skanderas, se på skyltar och i tidningsannonser. Att Sue Ellens nakenhet innebär att vi är redo för match. Kanske värt ett test. Vi har redan vår slogan "För att vi finns". Jag tycker den är helt okej och marknadsföringskonsult Marjukka har tagit den till sig helt på eget bevåg... Nu kunde vi testa med bisatsen "Nu är Sue Ellen naken"!
Sue Ellen, vår skyltdocka, som vi i fjol fick låna av välvilliga bekanta, står i Sparhallens lager och väntar på dels nytt hår, eventuella armar, som de facto finns i vårt garage, men mest väntar hon på sin Macrondräkt. kanske det vore symboliskt att vänta till franska presidentvalet med att ställa ut henne påklädd, liksom för att ta politisk ställning...
I går roade jag halva sparhallen genom att rusa omkring och söka någon som kan ta mig till Sue Ellen eftersom jag behöver klä av henne. Det kom en man som gärna vile hjälpa till sa han. Nu står alltså Sue Ellen skallig och naken bakom lås och bom. Jag har fått tag i spelartröja nr 25 och vi är klara att möta ONS i eftermiddag! Sue Ellen är alltså naken, är Åland redo?!
Det här är troligen damfotbollens mest berömda bild som kan sammanlänks med tröjlöshet. Brandi Chastain har avgjort VM finalen 1999 mot Kina på straff. Hon slet av sig tröjan "som en hel karl" och firade innerligt. Jag minns detta väldigt väl från mitt dåvarande vardagsrum och den väldigt tidiga morgonen. Damernas VM final sändes tydligen direkt i TV på 1900-talet... Ganska snart efter detta infördes också den i mitt tycke lite fåniga regeln om att en automatisk varning ges en spelare som tar av sig tröjan under matchen, till exempel för att fira ett mål. Okej, man har väl hållit diverse politiska och religiösa budskap lite i schack med detta. Och säkert en hel del vadslagningar på lägre nivå...
Lördag hos oss. Edit ska på kalas. Fru Kickans ska köra Edit till kalaset och därför är hela huset i givakt. Rufus vilar sig ännu i form och Emilia är i Sverige över dagen. För min del gäller väl att bära ut alla de olika sopkassarna Fru Kickan ställt fram, att diskutera konstruktivt med Rufus då han vaknat och sedan åka iväg för att dirigera en hel industrikoncern i Eckeröhallen. Linnéa är sjuk så det blir väl domarmöte och lite andra lagledaruppgifter också, fast Kjelle nog sköter det mesta av hennes grejer.
I dag spelar också IFKs B flickor sin seriepremiär på konstgräset i St Karins. Ingen av oss kunde missa detta i går då telefonen gick het åt olika håll och slutade med att B flickorna åkte och vi stannade här. Allt väl och det lär nog bli fotboll i dag.
Den här bilden publicerade ONS på sina medier i fjol efter sin skrällseger på WHA. Det ger oss en bild av hur betydelsefullt det kan vara att vinna mot oss. Vi får dock låter detta sjunka in i historiens dunkel och helt enkelt göra det som endel säger att man inte kan, det vill säga lära sig av historian. "Att aldrig låta detta ske igen".
Det ska nog gå bra, för nu är Sue Ellen ju naken! Och för att vi finns!
Dagen efter Axel. Maiju är glad att jag inte är på träning och så en quiz också
Sedan den här bloggen kom till i mars 2009 och troligen det samma gällande dess föregångare som sattes igång på skärtorsdagen 2007 har så här mycket folk inte läst ett enskilt inlägg som det i går då jag bad Axel Jonsson snyta sig. Alldeles tydligt engageras ålänningar av , kanske inte vad jag skrev, men att jag skrev. Resten av världen ber jag om ursäkt av då ni så klart inte har en aning om vad det handlar om ens.
Eftersom responsen har blivit aningen lägre än uppmärksamheten tror jag att det jag sade fallit i rätt god jord. Några enskilda kommentarer har jag fått av folk som håller med. Tycker någon att jag har fel är man också välkommen att säga så jag inte går omkring och tror att jag har rätt eller nåt. Axel själv, som så klart också läser, det är jag övertygad om, behöver inte kommentera om han inte själv vill. Det är dock alltid roligt att prata med honom, så bara för den sakens skull vore det uppfriskande om han tog kontakt.
En par påstötar om att jag själv skulle bli politiker har igen framförts. Jag kämpar emot med förvissningen om att fotboll är bäst som fotboll och politik bäst som politik. Den stunden man gör politik av något annat än det man anser är bäst för folket, då kör man i diket. Den gång man spelar för något annat än sitt lag, då är man fel. Dessa saker går inte riktigt att kombinera så som jag skulle känna att de borde, så jag bliver vid min läst, i alla fall nu...
Det är lite mycket nu på många fronter. I dag då vi haft möte med Maiju och Herr Landshövding måste jag bekänna för Maiju att jag inte hinner till träningen i kväll trots att den är matchförberedande. Maiju svarade med att le och säga "Bra!" Precis vad jag behövde antar jag...
Även en fredagsquiz är inlämnad av en supporter:
"Hej,
Veckans Quiz:
Vad är mest sannolikt?
1)Att Boutros gör mål i LIF tröjan i år?
2) Att legenden Julle spelar div 3 fotboll med FCÅ?
3) Att sportchef Mikael Wirta får tillräckligt stora kläder av nya leverantören?"
Veckans Quiz:
Vad är mest sannolikt?
1)Att Boutros gör mål i LIF tröjan i år?
2) Att legenden Julle spelar div 3 fotboll med FCÅ?
3) Att sportchef Mikael Wirta får tillräckligt stora kläder av nya leverantören?"
Min egen rad, i trolighetsordning är 2,1,3. Vilken är din?
På väg hem ska jag sno tröjan av Sue-Ellen, så Linnéa får sin nakenchock i alla fall. Meningen är att vi ska ha en helg med både Emilia och Rufus inkluderade. Låter bra.
Sen är det herrlandskamp också. Detta hände förra gången, 1999 som Finland mötte Turkiet i en tävlingsmatch. Det var också matchen då min vän Kupsis tid som säkerhetansvarig på Bollförbundet tog slut. Finland ledde då Özalandemonstranterna äntrade planen. i slutet hade vi förlorat. I kväll klockan 19 smäller det lite i Istanbul då, på snällt fotbollsvis.
Jag försökte även se Fortuna Hjörring-Manchester City i går kväll, men streamen var riktigt trög. 0-1 hade det blivit. Mål av Carli Lloyd. Även Bayern München och Lyon hade visst vunnit, så Damernas Champions Leagues semifinaler skulle ha Barcelona, Manchester City, Bayern München och Olympic Lyon i semifinalerna om dessa resultat står sig... Ser någon det jag ser gällande utvecklingen av damfotboll?
Men nu får du väl för helskotta snyta dig Axel...
Jag har i alla år som du varit offentlig i politiken lite känt det som att jag måste "ha överseende" med dig. Jag minns dig ju från klassrummet och även Vikingavallen under högstadietiden då du valde bort tyska för att träna fotboll en morgon i veckan. Du var också en av mina genom tiderna hittills allra bästa elever. Din uppsats i Samhällslära "Åland i dag, i går och i morgon" bedömdes med en 10a eftersom 11 inte finns på den åländska betygsskalan. Ditt kreativa arbete i form av en historisk sång som du sjunger med din dåvarande vän finns fortfarande på min hårddisk och jag använder den som exempel och spelar upp den då jag vill inspirera 9or till kreativa grepp med studier. Du är alltid trevlig och glad då vi träffas. du är helt enkelt en hygglig kille som dragit all nytta av att växa upp på Åland och därmed bli superstjärna på ett sätt som aldrig skulle lyckas någon annanstans. jag vet, jag har det lite lika. Jag är faktiskt lite berömd jag med, just för att vårt Landskap är så litet och om man är bara lite offentlig vet de flesta vem man är...
Just därför, för att jag ju gillar dig, har jag intagit en avslappnad hållning till dina påståenden och ageranden inom politiken. Jag har lite roat följt med hur du kör din roll på ett magnifikt sätt och styr ditt parti med en tydlig och klar agenda. Inget flum och inga konstigheter alls. Det är väldigt lätt att veta var du står och vad ditt parti står för. All eloge för det! Att jag själv inte alltid håller med är ju en sak som hör till och en sak jag vet att du inte heller har problem med. Att ha olika åsikter hör ju till demokratins natur. Allt väl där. Vad jag förstått kan du också skilja på sak och person, åtminstone vad det förefaller. På allt sätt är du alltså en hedersknyffel!
Jag har suttit och varit passiv då bekanta och kolleger öst ur sig okvädesord om dina uttalanden och dina åsikter i olika frågor. Jag har sett det hela som ett skickligt spel där du rider på övertygelse kombinerat med skråets "handy man egenskaper". Du väljer när du vill chockera och när du vill falla in i ledet. Jag har varit imponerad och på samma gång medveten om att du har många många år framför dig att formas och antingen totalt byta spår, eller så bli en av de riktigt stora i Ålands historia.
Men nu Axel. Vad i helskotta?! Jag hoppas du blivit felciterad! "Det enklaste vore att anpassa det åländska skolsystemet till det svenska." Herre Gud i himlen! Jag kan inte ha överseende med det där! Det är en sak att vilja stå upp för Ålands särart och kräva självständighet. Det är en helt annan sak att säga att man vill montera ner något som faktiskt är bra och ersätta det med en hemvävd variant av något som bevisligen inte har huvud eller fötter och ändras hela tiden. Vad i helsefyr får dig att uttala dig så puckat?! Det här kan jag inte försvara eller ha överseende med! Snälla säg att det är ett dumt försök att driva oppositionspolitik för att ge regeringen misstroende! Då kan jag förstå, men inte godkänna. Snälla Axel, folk tror ju att du vet saker. Säg inte sådana här dumheter då!!! En sak får du mig i alla fall mer övertygad om... Jag ska inte syssla med politik. Åtminstone inte om den får en att så totalt tappa hjärnan. I fotboll är det okej att ibland spela på resultat, foula på mittplan för att bromsa anfall och taktikera med att spela tid, men politik ska ju handla om oskyldiga människors vardag. Snyt dig nu och kom igen!!!
Här chockar Axel de fridsamma Självstyrelsedagsfirarna härom året genom att verbalt attackera Finland. En del av Axels jargong och något han faktiskt är duktig på!
Jösses va upprörd jag blev. Återkomsten till simhallen skedde i alla fall i morse. Fru Kickan är i sådan form nu att jag kan dra iväg vid 6 tiden som i januari. Ner på 800 meter har jag dock hamnat igen. Bara att jobba sig upp.
Bri och Marjukka ska besöka Lemlands skola i dag. F04 laget behöver fler spelare. Det kommer att bli en väldans tuff säsong för dem om inte fler dyker upp. Jani på Ålands Idrott lämnade in en lista på 6 kriterier vi (Jag) behöver uppfylla för att vi ska kunna få de bidrag vi ansöker... Enkelt! Eckerö IK tackar för vår inbjudan och kommer till matchen på lördag med en (1) person! Veikkaus representant är skickad till Örebro för att prioritera IFKs herrars träningsmatch framför Åland Uniteds hemmamatch i Damernas Liga så han bad mig (!) fylla i blanketten han förväntas fylla då han analyserar våra matcher. Stort och på samma gång väldigt... Jag vet inte....
Tror ni Macrondräkterna kommer snart? Dessa röda användes förra helgen mot Honka och de gamla goda Adidas blå kommer att pryda ÅU spelarnas kroppar i Eckeröhallen på lördag.
Bosse signalerar att han har koll på alla reklamskyltar som ska ut till matchen. Jag har laguppställningsbladen, Zacke har programbladen i övrigt, jag har tippningspriserna och de olika inbjudna fribiljetterna, samt matchbollar, utrustning och informationsansvar för bollkajsorna och även i huvet ungefär vilka instruktioner jag ska ge åt speakern och sådana där. Hoppas laguppställningsbladen tar slut! 250 finns det som sagt!!! Lelle har hand om ordningen och lotteriet. Lillemor ska sälja biljetter. Tror ni jag hinner fundera på nåt med fotboll också inför matchen? Bra att vi har Maiju och Craig för det! Mervi från TPS rapporterade vid halv 12 tiden i natt att hon inte har hunnit få hälften klart till deras hemmamatch ännu. Liksom kollegialt sympatiserande har det blivit då vi "sportchefer" skriver av oss på facebook.
Lukas Podolski avslutade sin landslagskarriär med ett skott rent upp i Joe Harts kryss. Ett vackert mål och på samma gång Gareth Southgates första förlust som Engelsk A-landslagsmanager. Jag gjorde ett allvarligt försök att se Rosengård- Barcelona i går, men streamen kopplade aldrig. Barca vann i alla fall och nu måste Malmöbrudarna bjuda till riktigt ordentligt om det ska bli nåt i returen.
Emilia har aviserat sin ankomst, så även Rufus ikväll. Roligt! För Edits del är det fotbollsträning och jag har även lovat transportera hennes Klasskompis M, samt då Sigrid som vanligt. Hannu Tihinen och min gamla tränare Henkka Alho finns i samma svep på WHA där de berättar om FBFs spelarutbildningsstrategi. Jo, jag är väldigt intresserad och kommer att försöka hasta dit medan Edit tränar, om det nu går att få ihop...
Amen!
Tag vad du har
I går, då jag fick till det, efter kvällskorven (=middagen) och alla sov (Edit läste och Fru Kickan tuppat av efter volleybollträning) bestämde jag mig för att helt irrationellt glo på Viasat History och precis vad som kom från den kanalen. Ny info om Förbundsarken och engelska romantiska stråtrövare från 1600-1700-talen hade jag med mig i bagaget då de sista e-postarna lästes och skrevs redan vid halv tolv innan jag själv tuppade av.
I natt pep Leacomatiken igen så att Edit fick väcka mig för att få det åtgärdat. Då jag var tillbaka låg hon utbredd över min sänghalva och Fru Kickan tar ju som vanligt upp 2/3 säng ändå. Morgon blev det och Ledningsgruppsmöte.
Jag kan konstatera att laget nog haft sina morgonträningar helt schemariktigt eftersom Marjukka just var in här klädd i svettiga träningskläder för att hämta fler säsongkort, då det finns fler flickspelare på Åland än vi fått till då vi räknat ihop dem baserat på klubbarnas listor. Kan man tänka att klubbarna inte riktigt vet hur många spelare de har, eller improviseras det bara? Huvudsaken dock att alla flickor får veta hur välkomna de är till Åland United och A-lagets matcher.
Så här bedrev ÅU en morgonträning för några veckor sedan då planen inte riktigt var spelbar. Tur att inga hjärn- eller vävnadsskador uppstod, vad jag vet i alla fall...
I dag är Maiju tillbaka och jag hoppas kunna åka via träningen igen. På basen av denna https://www.youtube.com/watch?v=rAdsQWLMKkA&feature=youtu.be är laget i alla fall mentalt redo för premiärpoäng på lördag. Eftersom jag är jätteblygsam tänker jag inte berätta vem som skrivit replikerna.
En viss irritation kan utläsas i mail från andra medlemmar i Ligaföreningen och Ålands Idrott. Ibland räcker det inte med att vara stark och snäll tydligen...
I dag är många av mina tankar hos henne här. Emilia skriver sitt sista studentprov i dag och då jag vet hur hon jobbat med sin skola kan jag inte annat än vara stolt och imponerad, samt önska henne en god cupfinal i dag med matematiken hon vurmar så hårt för, helt olikt mig själv...
I kväll bjuds det på Damernas Champions League kvartsfinaler och så är det visst Herrlandskamper också. Tyskand-England? Såg även att Finland visst spelar borta mot Turkiet på fredag klockan 19... Få se om jag hinner prioritera det. Man tycker att jag kanske borde prioritera mitt eget Herrlandslag... Ska försöka ordna med alla andra herrar och damer jag tjänar så det ska bli möjligt...
Nu blir det snart kyckling under ost och skinktäcke. Precis så vill jag sluta mina dagar, som vi pratade med Ekis här om året... Är det sommartidspremiär på söndag? Huu...
För att jag kan, för att vi finns!
Ett ögonblick som ger energi och livslust kan vara ett sådant då lektionen ska börja och man vet att den klass man själv borde ha är på prao och att man inte blivit schemalagd som vikarie. Trots att jag har mer än nog med kontorsarbete är det alltid värt att sitta kvar just så länge att de andra hinner gå. Bara för att man kan! det känns som om man skulle jobba på ett "riktigt jobb" bland vuxna som ställer in möten och lunchar på arbetstid och så där som jag har förstått att man gör där ute i riktiga världen...
I går var jag som sagt effektiv. Även programbladen blev färdiga och Herr Landshövding meddelar att han producerat 250 stycken. Nu hoppas vi att det dubbla sluter upp i helgen så vi kommer ens lite i närheten av IFKs herrar då de spelar cupmatch i samma hall en söndagkväll. IFKs omtalade herrar går förresten på plus såg jag i tidningen. Ungefär hela Åland Uniteds årsbudget motsvarar IFK ABs plusresultat. bara att gratulera. Då det dessutom redovisas att UEFA står för cirka 700 000€ i olika ersättningar för europaspel, mästerskap och förarrangemang för Champions League kval, som i sin tur blockerar WHA just så att TPS inte kan spela mot oss mitt i veckan som det skulle ha passat dem (och oss), eftersom IFK kanske spelar kvalet senare den veckan och UEFA stänger arenan, då gratulerar jag ännu mer! (Tidningen kan ju ha fel info, men jag gratulerar i alla fall)
Igen. Jag är inte det minsta bitter, bara snäppet fascinerad av hur pengaströmmar riktas. Såsom tvåfaldig mästare på damsidan och därmed tvåfaldig Champions League deltagare funderar jag på hur extrem nytta UEFApengar värda en tiondel av dessa som finns på herrsidan hade gjort för oss. Vi kunde ha spelare kontrakterade i november och december och dessutom boka träningsutrymmen utan att räkna varje cent. Vi kunde kanske även undvika att sova i bussen på väg hem från Kuopio, Jyväskylä och vad det ser ut även Kokkola. Men det är inte jag som bestämmer, ej heller IFK som ska tacka och ta emot, annat vore dumt! Det är UEFA som bestämmer och nu har man ju även kommit fram till det där gamla FIFA förslaget om att damer ska ha kortare shorts för att locka publik... Typiskt då att det blev jag, som ju inte alls är dam som fick shortsen. Och mera publik lär det inte bli. Ett förslag om att låta vår skyltdocka Sue-Ellen på Sparhallen vara topp less för att attrahera intresse har framlagts. Tills vidare har jag inte genomfört det hela dock...
En gammal bild på tre vise män inom min damfotbollsverksamhet. Craig är gräsänkling i början av veckan och kör i Maijus frånvaro hårt med laget. Herr Landshövding producerar som sagt programblad och ringer till mig och undrar hur i hela fridens dar vi inte kan hindra en berömd supersub från att göra mål i 90e minuten. Orsaken att han utgjöt detta lär vara att en rätt inflytelserik person argt undrat det samma av honom... Det är tufft i Damernas Liga. Sen är där ju Kjelle, som i dag mycket relevant undrar i dagens tidning hur mycket Visit Åland sparar på att sparka honom, som ju tjänar minst pengar i hela företaget... Så här såg trion ut i mars 2015 medan jag bar kassar och koner och grejer ner till planen. Alla går starkt fortfarande och mitt bärande har minskat.
I går undrade Fru Kickan om jag faktiskt måste vara på "alla de där träningarna". Jag är faktiskt bara med vid cirka hälften av veckans händelser med laget som nu är. Sen kanske det kan verka för Fru Kickan som om jag alltid är på träning, men oftast är jag ute i ärenden som korrelerar lite med träningen och fotbollen. Det korrekta svaret är ändå att jag nu har möjlighet att närvara vid träningar så mycket att det känns bra för mig. Det samma gäller matcher. Sportchefsskapet börjar sätta sig tidsmässigt. Det vill säga hela tiden, men jag har större möjligheter att ansvara för var, när och hur jag finns kroppsligen.
Då vi kör med gamla bilder tar vi en från 2012 på Mat-Inger också då. Hon är den i rött som står i mitten. I dag hade hon tydligen ätit svamp eller fått en spruta för hon kom in och dominerade hela lärarrummet och berättade vad hon anser om allt som står i tidningen. Relevant och framför allt underhållande. Det viktigaste är dock att hon snart serverar lasagne! Ingenting om att det inte skulle vara riktig lasagne med dött djur i har nämnts, så jag ser verkligen fram emot detta.
Fru Kickan fick Edits dansknoka fixad i morse så jag kan vara avslappnad också där. Efter att ha fört Edit till dansen bär det av via Statens Ämbetsverk och Vikingline Buss till Eckerö för att se och kanske hjälpa Craig lite med träningen. Sen tillbaka till "Ring 3an" och plocka upp Edit från Vikingahallen där Fru Kickan gnuggar fingerslag, eller vad de nu gör i segeryran där på volleybollträningarna.
I övrigt blir det väl bara som det brukar vara... Förintelseläger med 9E om 10 minuter...
Sannerligen säger jag eder...
Som det framkommit är måndag min favoritdag på veckan. Kollegan Anna (inte Göteborgarn men en annan Anna) sade vid maten (utsökt pyttipanna förresten, Mat-Inger you make my day!) att allt går så lätt i dag. Jag kan väl inte säga att en likadan flow uppfyllt mig, men Gunåders va effektiv jag har varit så här långt! Undrar hur mycket det påverkar att tre 9or är på PRAO och jag liksom hinner jobba. Utvecklingssamtal fixade, material till lektioner framställt, Åland United administration bara prasslar på. Herremintid! I morse då jag vaknade hade jag av någon orsak i mitt huvud blivit utskälld av LIFs ordförande Mathias Sandberg för att Åland United inte gör mål och IFKs herrar föll ur cupen. Det var mitt fel skrek Sandberg i drömmen, som måste ha kommit efter klockan 6,25 då jag kollade hur länge jag hade kvar att sova. Efter att jag vaknade har det bara gått bättre sen.
Jag har förvisso även undervisat idag och har kvar en högtidsstund med Digerdöden då vi ska fundera på om vi föredrar lung- eller böldpest. Vidare har jag lovat understöda Craig med att... Ja, vad månne jag ska göra? I vilket fall som helst behöver matchbollar och bollkassar inventeras, pumpas och märkas. Ingen har skickat arga mail i dag. ONS föreslog i och för sig att jag ju kunde söka upp deras laguppställning på nätet om jag ska göra matchprogram till helgen. Det är första gången jag hävdat min position som Ordförande i Ligaföreningen, men nu har jag fått en numrerad lista. Tack ONS!
Det gäller ibland att förklara hur saker egentligen är...
Ett ständigt aber är det där som radikalfeminister säger att pappor aldrig gör. Det vill säga, jag tänker och oroar mig hela tiden för mina barn. Hemligheten med faderskap och säkert också moderskap är att inte låta någon se, eller märka hur mycket man oroar sig hela tiden. Därmed förstör jag ju hela grejen nu genom att skriva. Linda lovade i går kväll att hon klarar sig fint. Emilia kör sin grej nu och jag tror hon säger till om hon vill ha hjälp. Rufus glider omkring här i skolhuset igen efter PRAOn och ser allmänt nöjd ut, jag får väl nöja mig med detta. Edit är en glad och lycklig flicka vågar jag tro. I går ville hon diskutera om hur dimma uppkommer och i morse hade hon kungligt roligt åt att jag sade "Sov gott" då jag släppte av henne vid skolan. Det viktigaste är alltid att minnas att de inte finns för mig, utan jag för dem! Därmed kan de bli lyckliga och framför allt självständiga också om jag begraver mig i jobb. I jord får de sedan begrava mig då den tiden är inne, men för deras skull kanske det får vänta några år... Det blir dyrt och stökigt med begravningar. Jag menar, redan konfirmationer och studentkalas är dyra och stökiga, hur ska inte begravningar vara... Fru Kickan kan ta det sen tycker jag!
Och bara för att följa upp med något helt annat slänger vi in en bild på ÅU F04 med tränare Bri i förgrunden. Dessa spelade 6-6 i lördags mot någge svenskor... Hammarby tror jag de hette eller nåt... Detta lag bildar också våra Bollkajsor på lördag i hemmapremiären mot ONS.
Matchplanscher ska distribueras och även säsongkort... Tur att Marjukka hjälper, samt Bri och Pille med att föra ÅU evangeliet till skolor på Åland. Florin skulle vilja att vi skaffade en laghund som alla får sköta turvis. Var tror ni den hunden skulle hamna med tiden? Gissningar mottages och rätt svar kan ni se i den övre bilden... Fru Kickan kom till samma slutsats och tyckte det lät roligt... Då kunde jag ju få sova i hundkojan...
Kan en mans ambitioner mätas på basen av längden på hans... shorts?
Inför matchen i går gavs Craig ordet att säga någoting till laget innan vi begav oss ut ur omklädningsrummet för att förbereda uppvärmning och match. Craig uppmanade alla att finnas i ögonblicket och att vara beredda att vid behov offra sig för en sak som är större än de själva (riktigt så här sade han inte, men han menade det nog...). Sen tillade han att Maiju har ambitioner. Att han själv har ambitioner och att även jag (pekade på mig och nämnde mitt efternamn) har små ambitioner... Då jag undrade vad han menade om att jag har små ambitioner hänvisade han bara till mina shorts. Jag bär lydigt Macron kläder eftersom vi ska ha sådana numera. Problemet är att jag bara ha rymts i två plagg hittills. En piké som är väldigt tajt och så ett par shorts.
I bussen när Kapten Pille återfått sin förmåga att prata då den akutaste ilskan efter den sena förlusten hade lagt sig tog hon upp hur folk lite hade uppfattat mina shorts som anstötande. Hon höll fast vid att hon bara hade sett "min baksida" och den var ingen direkt fördel tyckte hon. Andra hade poängterat att man även sett min framsida lite väl tydligt och framsidan uppfattades liksom lite som en nackdel. Nu tänker jag inte skylla vår förlust på mina shorts, men det här är sanningen kring lukrativa klädsponsoreringar i elitfotboll.
Här är min bakdel, som alltså inte lär vara till min fördel, som den såg ut 2015 då den fanns i Adidaskläder på väg till Kemi mitt i heta sommaren. Macrongrejerna kommer att bli riktigt bra de med, bara de kommer och i tillräckligt stora bitar...
I dag har jag skrivit lite och fått svar som gjort att jag skrivit lite mera. Jag ringde även just Bollförbundets Tävlingschef som var irriterad eftersom Liverpool-Manchester City börjar riktigt just. Därför ringde jag ju inte senare, då jag visste att matchen börjar just, men fel blev det ändå.
Med Edit har jag varit i simhallen och hon fick för sig att simma längder. Efter 250 meter tyckte hon att hon lika väl kunde simma 250 meter till och så blev det att köpa ett 500 metersmärke. Hennes mor blev så trött då hon fick se märket att hon måste gå och lägga sig.
Jag vet att det här är Edit och att hon har nån slags fin klänning och glittrigt diadem. Jag tror att det är i samband med dans av något slag.
Jag har informerat min son att jag förväntas vikariera i hans klass i morgon. han kanske också somnade för inget svar har kommit. Emilia förbereder sista studentskrivningen och är lite som det där telefonmeddelandet "Ei juuri nyt saada yhteyttä".
Sista veckan före första hemmamatchen nalkas. Riktigt vidden av vad allt det innebär hade jag inte begripit före i fjol egentligen. Nu i år innebär det saker jag gärna beskriver, men inte kan. Helt sanslöst kunde man säga. Sen har jag lovat börja ordna med utvecklingssamtal i skolan också. Pärla och Edit argumenterar om huruvida de får äta glass eller inte och det slutade med att Edit gick ut för att cykla. Hej då!
Söndag var det och rapporter från Eckeröhallen gör gällande att IFK Mariehamns herrar troligen inte vinner cupen i år. Klubi tar slätt vad det verkar. Hej då igen!
Egentligen nog stolt, men trött och lite knäckt
Så var det över då. Eller, vi susar längs Åbo motorväg och är hemma vid 2 tiden i natt om allt går som det ska. Förlust, med ett baklängesmål i sista minuten av Sini Vehviläinen som är Damernas Ligas Fairclough. Hon blir inbytt och gör mål. Detta var väl hennes 78 ligamål om jag inte har fel. Jag lovar att hon inte har startat 75 matcher. Utan att ha full koll påstår jag att hon blir inbytt i 75% av alla ligamatcher hon spelar i... 2011 blev hon inbytt mot oss med HJK i ligapremiären i Talihallen. Då avgjorde hon matchen med ett skott precis under ribban. Så gick det i dag också, för Honka i Esport Areena. Surt för oss, som hade gjort en väldigt god andra halvlek.
Det där att jag är stolt baserar sig på hela inställningen till situationen att värma upp bland innebandyspelande ungar på en löparbana och att finna sig i att folk sprang huller om buller i den stora idrottshallen det hela utspelade sig. Jag är också stolt över hur Maiju coachade laget och gjorde goda ändringar och poängteringar i halvtid som faktiskt fick oss tajtare och mer spelförande än i den först halvleken. Det logiska hade varit att vi hade gjort ett mål ungefär i 75e minuten eller något och sedan vunnit 1-0. Fotboll är dock inte logiskt i all sin logik och det mest underbara spelet i hela världen. Det blev inte 1-0 till oss, utan till Honka som utnyttjade sitt enda skott mot mål då Vehviläinen slog till på passning av Milla Punsar. Därför är jag lite knäckt, men även fullt medveten om att detta är det liv jag valt att leva. Ett bra liv!
Vi hade rygg på både ett och till och med tre poäng i dag...
Middagen är äten och vi rullar alltså mot Åbo. Craig passade på att utveckla sina tankar om Glasgow Celtic under måltiden. Han förbjöd mig att citera dessa, då han är rädd att få sparken (varifrån månne), men de omfattade både Påve Franciscus och Drottning Elisabeth II...
Liver går vidare och vi lever detta i en buss, som för oss mot oktober. Hemma väntar familjen. Hoppas de orkar vänta hela mitt liv. Alltid då och då kommer jag ju hem och till deras tröst åker jag snart igen...
På en parkeringsplats i Esbo
Lördag förmiddag D-Day 2017, alltså den 18 mars. Maiju leder en grupp som hoppar och stretchar på en parkeringsplats utanför ett hotell där Linnéa fixat matpåsar åt oss. Jag gav min påse till radiokommentatorn Totte så han ska kunna få nåt i munnen och kanske vila rösten lite innan han kommenterar matchen i direktsändning från tredje våningen av Esport Areena.
Linnéa kom över startelvorna och skickade dem just per e-post. Jag har just gissat Honkas formation och gett den till Totte, som gör vad han vill med den infon.
Jag har fortsättningsvis Adidas byxor då inte Macronkläderna riktigt är gjorda för män av fullvuxen storlek.
Busen drar vidare mot matcharenan. Spelarna är faktiskt tysta. Craig hörs mest. Totte äter säkert, för han säger ingenting. Hoppas alla har det bra där hemma. Nu börjar det här året då. Tack för att ni finns allihopa. Åtminstone de flesta av er!
Så här trött var Kaisa förra helgen under hemresan. Hoppas hon har tre poäng med sig i kväll...
Ätit vegankakor och gråtit en skvätt
Jag tror inte det går att bli "för gammal" som människa. Med människa menar jag en köttklimp som de facto tänker och känner saker. I dag har jag märkt hur jag hulkat då jag berättat för 9or om min fars vokabulär som barn, hur han kallade bombskydd pom tutt. Jag har märkt hur berörd jag är då mina barn fattar självständiga beslut. Jag är glad då de fattar beslut jag tycker om och ledsen då de inte gör det, trots att jag i grunden är väldigt glad då de fattar sina beslut själva! Mamma, igen ingenting konkret och stort bakom detta alls. Alla har det bra!
Två andra världskriget lektioner kvar. Hoppas jag fixar dessa utan att bli för emotionell då barnen ofta har svårt för detta. 8B fick jag i alla fall ut ur klassen rätt fort då jag "betedde mig så konstigt att alla mest bara flyr" som den sista eleven att lämna sade...
Vegankakor åt jag i lärarrummet. Kollegan Lisa, som visst fyller 20 år hade bakat och de var fruktansvärt goda, fast de var veganska. Precis som kollegan Gudrun som är socialdemokrat men ändå väldigt trevlig...
En sak jag märker varje vår är att jag inte är för gammal, och tror mig aldrig bli det heller, för känslan av seriepremiär. I morgon börjar Damernas Liga. Det är precis som vilka matchhelger som vanligt, men ändå känns allting så verkligt, levande och pirrigt. Jo, helt på riktigt. Nästan som om jag vore nykär, fast ändå på rutin... Jag har inget med coachingen att göra. jag kommer att ta mig till Eckerö för att se hur det går och för att packa allt som Richard glömt att packa i läkarväskan, som vanligt. I morgon kommer jag att helt upptas av matchen så länge det är match, helt som varje vecka, men ändå nu då det är premiär.... Det är början på något som alltid funnits och alltid kommer att finnas.
Maja och resten av laget spelar ännu i dessa gamla matchdräkter då de nya fina inte har kommit. Heja Italien! Aj jo. Bilden är tagen av Sofia Södergårdh.
Annars kan jag berätta att Edit, som gick själv hem från skolan i går, en stor stund för henne, i kväll ska på läsnatt till skolan. Den natten slutar dock för henne vid 22 tiden då jag tänkte hämta hem henne och dumpa henne i Fru Kickans säng för att åka till färjan.
Dessutom är det fantastiskt att tidningen gör stor rubrik av att Pille inleder sin sjunde säsong med Åland United, men konsekvent stavade hennes efternamn fel såväl i rubriken som i texten.
Yes. Klockan 13.00 i Esport Areena i morgon då. De av er som inte kommer dit kan ju lyssna på Tottes ljuva stämma i radions direktsändning. Morjens!
En uppmaning och en klippning
Jag har varit på samtal med självaste Rektorn. Resultatet blev, enligt vad jag förstod, att jag får hålla jobbet. Hans sista replik under samtalet kom dock att bli "Och så skärper du till dig lite..." Bäst att göra det då. Undrar vad han menade att jag skulle skärpa mig med.
Rektorn
Eftersom detta varit just en sådan här dag, en torsdag, kan vi nämna att en kollega kallar den röda kryddan man har till makaroner fletschup. En glad familjehändelse har ägt rum i mitt klassrum. Pennvässarmamman och pennvässarpappan har fått en pennvässarbaby. Jo, sant. Kom och kolla i morgon fast.
Både Emilia och Rufus förärade min och Edits middag med sin närvaro. Sen åkte vi iväg till Edits träning med infon att ingendera skulle vara här då vi kom tillbaka. Men det var båda. Ätandes glass, sittandes i soffan med Fru Kickan som de tydligen hittat i sovrummet hade de inte orkat flytta sig. Först nu har rörelse ägt rum. Jag själv var rätt duktig under Edits träning och fick en del administration för Åland United gjort medelst telefon där jag stod på läktaren och lutade mig över relingen.
Aj jo. Jag fick info av Fru Kickan att jag skulle infinna mig hos frisören Madde igen. Klockan 16 på plats var infon. Skillnaden från senast var att hon inte stack en peng i min hand, utan jag fick snällt betala ur egen pung så att säga... Kort blev det!
Hänger en endaste en av er med i ordleken här ovan, vinka!
Dagen före dagen är det i morgon. Det blir att åka till Eckerö och se att allt är i ordning. Sen ska det spelas fotboll i tredje våningen av ett hus på lördag. Konstigt men sant.
Robins tränare , Kjelle och nåt lite annat
Eftersom Robin så gärna vill säger jag, väldigt snabbt eftersom jag är på jobb och faktiskt har rätt mycket som borde göras före dagen börjar, en par ord. Bakgrunden var alltså att Robins ishockeylag, som spelar i division 3 hade play off matcher i helgen. Robin, som har spelat på högre nivå både i Finland och Sverige har lite börjat se sig vidare i livet, familj, baby osv. Han kom innan säsongen överens om ett avtal med sin klubb där han kunde vara med och hjälpa till (han är fortfarande en av de allra bästa spelarna i laget med bla sin rutin) utan ersättning. Han hade fått klartecken att han kunde prioritera sitt jobb och då det inte fanns andra lösningar även sin familj. Så har säsongen gått på, säger han.
Inför helgens play off matcher hade Robin för flera veckor sedan, säger han, meddelat sin tränare att han kommer att ha problem med helgen, eftersom babysens mamma jobbar och han inte riktigt kan fixa någon att vakta babysen. Robin säger att han meddelat detta, samt två gånger till kollat med sin tränare att budskapet gått fram. Svaret han fått är "Då blir du hemma då". Robin, som så klart har dåligt samvete för att lämna sitt lag i sticket efter att ha spelat i den segerrika första matchen på fredag kväll, blir hemma på lördag och reser alltså inte till Sverige där den första matchen förloras. Robin som hade erbjudit sig att åka över på söndag ifall det skulle bli en tredje match, vilket det blev, väntade på besked som aldrig kom. IFK förlorade även på söndag och säsongen är över.
På måndag läser Robin och många andra ålänningar i tidningen hur hans tränare sågar hans agerande. "Man borde kunna planera sina liv bättre då det är fråga om säsongens viktigaste matcher" säger karln. Dessutom lämnar han det öppet huruvida Robin, som alltså är lagets poängkung och mest rutinerade spelare, är välkommen i laget nästa år.
Man ville ha mina kommentarer. jag utgår i dessa helt från vad som står i tidningen och vad Robin berättar här på jobbet. Jag kan alltså ha fel, men då man ville veta vad jag tycker. Så här då väldigt kortfattat.:
1. Robin har varit tydlig och redan innan säsongen fått klartecken för vissa personliga eftergifter till förmån för arbete och familj. Han har alltså inte gjort någonting som inte klarerats från början.
2. Robin hade fått veta att denna helg var okej. Det var beklagligt och tokigt, men hans tränare hade okejat att han inte kunde vara med. Ingenting i kontraktet sade heller annat.
3. Hade Robin fått veta då saken togs upp att det inte var okej, då hade han säkerligen kunnat åtgärda det hela.
4. Robins tränare gör sig skyldig till det samma som han anklagat lagets spelare i förra årets turbulenta trupp för. Offentlig smutskastning. Sådana här saker håller man interna. Att häva ur sig sådan där text är amatörnivå, vilket ju förstås IFK ishockey i division 3 är, men ändå helt onödigt och puckat.
5. Det kan hända att Robin ljuger och att han egentligen har god ersättning och ett heltidskontrakt med IFK ishockey, samt har smitit bakom ryggen på sin tränare för att få uppmärksamhet i tidningen. Det tror jag inte på.
6. Det enda tränaren behöver göra nu är att prata med Robin, be om ursäkt för att han varit otydlig och gå vidare. Ytterligare behöver han eller hans klubbledning i ett enkelt pressmeddelande, eftersom det fått så stora rubriker nu, meddela att konflikten är över och att allt har retts ut internt.
7. Hur svårt ska det vara?
Så ja, nåt mer?
Aj jo. NEJ! Det här är ingen könsfråga. Det samma hade gällt i Åland United där vi dock inte har den typens avtal som Robin haft i IFK ishockey.
Sen är det Kjelle som fått gå från sin arbetsplats där han jobbat i 28 år... Jo, det är Visit Åland. De som inte prioriterat Åland United som en marknadsföringsprodukt för Åland, men har stora reklamskyltar på WHA vid Veikkausliigas matcher. Just de har sparkat Kjelle! Jag är ändå övertygad om att det löser sig för vår omtyckte medarbetare. Har nån av er jobb åt honom., Hör av er- till honom!!!
Herrarnas Champions League i år liknar ingenting. Texter om digerdöden måste kopieras nu, elevrådsmöte ska hållas och jag ska på möte med självaste rektorn. Texten om religion- samt livsåskådningsundervisning som jag ser det blev klar i går. Edit ska gå hem från skolan... Mycket nu. Måste kolla hur Linda mår.... På lördag premiär mot Honka. Måste skriva text om det, samt om Pilles landslagsturnering. Nåt annat? Jovisst är det det..
Rajtantajtan
Att människan är en anpassningsbar organism märks på just människan. I dag är jag tillbaka i skolan och på basen av Gerts anteckningar har han satsat hårdast på håltimmen där han nämner att den "gick bra". Hur resten har gått nämner inte källorna, men barn ler och ser glada ut.
Färjresan gick föredömligt. Jag lyckades få Yle 2 inrattad och betraktade Shakespeare showen tillsammans med en berusad landsman som hävdade att han spelat i Luton och Dortmund, men vägrade säga sitt namn. På basen av hans allmänna kommentarer om spelet i sig och de människor i finländsk fotboll han sade sig känna gissar jag dock att hans utlandsvistelser inte gällt A-lagskontrakt...
3 timmar sömn sedan på färjan innan landstigning och transport av passagerarna var till sig. Hemma slängde jag mig i Rufus säng och fick igen minst en och en halv timmes slummer innan skolklockorna ringde.
Bara för att jag har bilden vill jag visa upp årets variant av ÅU F02-03. Dessa, samt deras yngre systrar är en viktig del av Åland United då de erbjuder möjligheter till fotboll för flickor runt om på Åland som ett komplement till IFK Mariehamn och därmed ser till att så många som möjligt har meningsfull fotboll att bedriva.
Robin här på jobbet vill så gärna att jag skriver det jag säger om hans ishockeytränare... Igen är det tidsnöd, men är någon intresserad av vad jag tycker?
7A samlar tomflaskor för tillfället och nästa timme ska 9F landstiga i Normandie och fälla atombomber över Japan. Så är det typ just nu. Sedan handla, hämta Edit, hinna för att se till laget på träningen och via skolan då jag behöver få diverse papper klara inför inkommande och nästa helg... Sedan hem och .. Ja, Champions League är det ju i natt också... Bara vi hinner fram.
Ska jag skriva om Robin och hans tränare tycker ni?
Ingen bussblogg, utan en färjsådan
Över oceanen ångar Ville Vikings flotta... Internetet spretar men håller ändå för att svara på 21 mails, som fanns i laptopen då jag fick igång den efter att ha köat in på färjan med bil.
Vi har i dag varit på nationell media öppning i Vanda. Vi kom fram bra och bilen klarade att stå på förbjuden parkering hela dagen. Stolthet är en bidragande känsla, förutom hungern som just nu smyger på.
Här är Olivia och Ann-Sofie som hittade en Ellen i GBK uniform... Roligt roligt.
Maiju är föga road. Hon framträdde med sammanlagt en mening, som på samma gång dödade alla följdfrågor och med orsak. "Hur märks fotbollsfebern till följd av herrarnas mästerskap i höstas i er verksamhet?" Vilken jävla fråga. Maiju lät alla förstå att ingenting alls vad hon har märkt. Jag gillar vad hon sade...
Ann-Sofie fick ungefär lika mycket tid i solen då Janni Laakso, som representerade Honka hade sagt att Honka nog hade tänkt sig ta tre poäng i helgen. Ann-Sofie förundrade sig och bara konstaterade att, nej så blir det nog inte... Helt klart värt att åka färja och resa i över ett dygn. Själv hann jag i alla fall leda ett möte för Ligaföreningen och hade självaste Kupsi som gäst på mötet...
Egentligen skulle jag nu vilja visa en bild på Magister Sviberg. Han SKA få sin sms i kväll och jag SKA hitta en TV på färjan som visar Leicester City-Sevilla... Magister Sviberg är dock inte den typen som visar sig så mycket på foto. Har nån ett, skicka så publicerar jag det nästa tisdag.
Sen är vi ju hemma då det är dags att åka på jobb, typ. Och snart är det helg och vi får resa till Esbo. Hoppas det gick bra för Gerts på jobbet i dag. jag har ej hört nåt och det tyder ju på att det gått bra... Emilia har ett studentprov i morgon igen och Rufus meddelar att det är härligt på praon. Väl så. Jag garanterar att Edit och Fru Kickan sover i min säng så ska jag slänga mig en timme eller så vid hemkomst blir det väl på tamburmattan eller nåt...
It ain´t over yet
Riktigt precis just ska jag lämna skolans och klassrum 12. Jag är tillbaka här och klockan är lite över halv 11 på kvällen. Denna dag liknar inte många andra och det är ju bra för vad vore det annars? Men sanslös flow utan att alls vara flow.
I morse träffade jag Robin som jobbar i min skola. Han var väldigt konfunderad att ha blivit sågad av sin tränare i tidningen. Jag lovade skriva om det hela här och nu brister jag i och med att jag inte fått en enda rad till pappers före nu. Väldigt konfunderat alltså... Robin trodde allt var överenskommet och lugnt. Så tyckte tydligen inte tränaren som visade klass och kvalitet genom att skälla ut sin spelare i lokalmedia... Tur att man inte är involverad i IFK Mariehamns ishockey...
Dagen, kvällen och nu natten är ytterst tajt.
Dessa tre har jag sajnat för oss och i samband med det uppsökt Thomi Fonsell i hans kök, samt Linnéa i mjukistillstånd. Linnéa var i mjukisdräkt, jag är bara mjukis så där annars.
"Hej då Pappa, jag älskar dig!" sa Edit då jag drog iväg. "Stäng dörren och tänd lampan" sa i sin tur Fru Kickan. De blev hemma och jag ser dem igen onsdag morgon, precis så jag kommit hem från Vanda. Där ska det vara Mediaöppning för Damernas Liga imorgon, tisdag.
Emilia var nöjd med sin studentskrivning och Rufus skiner med munnen utan tandställning...
Precis just ska jag plocka upp Maiju och hoppas få allt med och till platsen i morgon... Få se när denna här uppdateras nästa gång. Hepp!
Någonstans i landet Ingenstans
Vill någon bli min Tingeling och flyga omkring i tajt kjol och... Ja vad gör Tingeling egentligen? Vanligen tycker jag ju att dessa helger och skollovsdagar är riktiga onödiga påfund, men i dag är jag sant tacksam att det varit söndag. Så här mycket skrivbordsjobb hade jag inte pallat med under en schemalagd skoldag. I dag har saker dragits i långbänk samt självklarheter debatterats som om de vore nyheter. Till och med Linnéa ansåg för en stund sedan att det inte alltid behöver vara fel att dricka sprit en söndag. Varken hon eller jag hade i varje fall börjat ännu då hon tyckte det. Jag vet inte med henne förstås, men själv har jag hållit mig ännu.
"Vad har du att säga till ditt försvar?!" säger just nån färggrann häst i TV programmet Edit ligger i soffan under en filt och tittar på. ja, vad har jag att säga? Egentligen bara att det, hur otroligt det än verkar börjar ordna sig mot att jag vet hur morgondagen kan läggas upp. Det ska skrivas kontrakt, ordnas lånetransfers, fixas aktuella listor till Honka, säkert svara på frågor igen om dagens diskussion då de sent vakna börjar fråga. Dessutom ska arbetsdagen gå ut på fortbildning om positiv energi eller nåt annat hjärndött... Det blir säkert bra bara för att jag sa så där precis just. Rufus har första dagen på PRAO och Emilia skriver sitt tredjesista studentprov i samma svep. Sen kväll är det avfärd igen med Viking Line. Maiju vet inte var stället ligger vi ska till, men hon har en gps, så hon får ansvara för att vi kommer fram. Jag bara kör jag... Tisdagen i Vanda, aj jo... Jag måste fixa ett funkande program för Gerts att undervisa också. Just för att det är Gerts kan jag säkert ge rätt lösa tyglar....
Sådana här bilder, som denna från i går, ger en ganska harmonisk bild av bortamatchresor inte sant? Craig satt i bussen och var livrädd för att någon skulle ha igång larmen på de parkerade bilarna på parkeringen.
Mitt i det hela reser sig min dödströtta 7 åring från soffan som hon envisats med att ligga i de senaste timmarna och vill gå ut.. Perfekt timing då jag hade tänkt att vi skulle äta middag. Nåväl, det blir väl senare då. Även Bastu tänker jag, såsom heterosexuell medelålders man bedriva i dag. Bad i bastu alltså... Fru Kickan reser sig dock inte. Hon vill inte gå ut. Nähä...
Det råder lite avvikande besked om hur Edits målvaktsinsats gick i går. Själv hävdar hon att hon släppte in 6 mål, medan hennes mor säger tre... På basen av koncentration och förmåga att följa med komplexa spel så som fotboll ger jag faktiskt Edits version mer trovärdighet. Detta bara på basen av mina erfarenheter, ingenting annat.
En annan målvakt, det vill säga Ann-Sofie hade spelat bra i dag för IFKs B flickor fick jag höra av en person involverad i just B flickorna. Jag vill bara igen säga att jag är glad att vi äntligen kan få till någon form av samarbete på lokal nivå för unga åländska fotbollsspelare. Nästa år kanske stoltheten bedarrat så mycket att vi får IFK Mariehamns damer med på tåget och således gör den här utvecklingstrappan på formell nivå så bra den kan vara. Sen är det bara innehållet kvar...
Även ishockey skulle det finnas att begrunda i Mariehamn i kväll. Avgörande play off match för IFKs herrar. Lycka till Niklas, Robin och resten, både de jag känner och de andra.
Ja, vi vann ju i alla fall
Som vanligt har jag ej långa utläggningar i fingertopparna så här i buss. Dessutom är jag utomlands så lite spak och nervös är jag allt. Denna dag har bjudit på sol och en inte riktigt fulländad fotbollsmatch. Jag går inte in på detaljer, men det här var nog inte nån höjdare i sin helhet. Motståndandarna våra var inte heller så vassa, men vi vann ju i alla fall. En straff efter foul på Raissa och mål med tysk precision på straff av Flo.
Varken laget eller Maiju hade nån riktig Hallelujaupplevelse på Ringvallen i Västerås i dag, men som sagt tog vi faktiskt vår första seger för försäsongen.
Goda inhopp av en par B flickor, Elsa och Alva såg vi och även lite annat att minnas. Dagens huvudperson är Craig. Det som händer i Västerås stannar dock i Västerås så inget mer kring det. Just nu är han fullt sysselsatt med att England leder mot Skottland i rugby och morgondagens Old Firm på Celtic Park. Ingenting, absolut INGENTING annat existerar för honom säger han, på samma gång som han vill att Linnéa ska flytta Franks till Rosella. Bosse och Lillemor, speciellt Bosse vill inte nämnas i denna text så vi låter bli.
Hemma lär Edit ha spelat målvakt i första matchen som laget hade förlorat. Efter det har Fru Kickans rapporter dött ut och jag vet bara att de, Edit åtminstone, laddar upp för final i Melodifestivalen. För egen del går kvällen i bussåkningens, färjåkningens och lite så där arbetets tecken. Craig avser inte att se Melodifestivalen, utan riktar in sig på Eurovisionsfinalen självt, där han på förhand längtar mest efter Makedoniens sångare som Craig är övertygad att är lierad med Djävulen.
Richard är också med!
Inte mycket att komma med
Inte mycket alls att komma med har jag i dag. Ändå har jag väl varit rätt duktig enligt många skalor. En verksamhetsplan, en årsberättelse, en plan för ansökning av medel för 100-årsjubileum, fyra lektioner om Stillahavskriget, en lektion om kättare och tortyrmetoder, en lektion om Luther och så genomgång och rapportering om reglerna för transfers, samt kontrollerande huruvida lunchen ingår i resan, samt spekulerande vem som ska hämta Edit och om jag hinner ut på träning. Dessutom var jag riktigt duktig och packade Edits matsäck, inklusive chokladdryck inför hennes friluftsdag i skolan i dag, Jag låter ju som vilken mamma som helst, fast så får jag ju inte säga eftersom jag då bara försöker sola mig i någon annans strålglans, samt visar min kränkthet över att alla män inte är som det sägs att vi är...
I morgon bär det till Västerås med en trupp som kommer att bli väldigt intressant bara tränarna har tejpat och limmat ihop matchplanen. Det är slutet och på samma gång början på en mycket hektisk tid i mitt liv... När är det nu inte det förresten? Eller kanske jag bara sjåpar mig. Troligen!
Dagens tankeställare fick jag vid matbordet då det klart och tydligt framgick det vi lite pratar i smyg om i idrottskretsar. Gymnastiklärare är ett helt släkte för sig och fast ämnet de undervisar kallas idrott är det inte till för att anpassas till idrottares idrottsprogram. Inte lär någon dö, eller fara illa av att gå fullt ut på skolgymnastiken fast man av sin tränare uppmanats att ta det lugnt under dagen med tanke på kommande matcher, tävlingar eller träningar som följer en viss struktur. Det är bara det att både tränare och även idrottarna själva planerar och lär sig att anpassa sin träning, vila och kost till sin idrott och övar sig på att optimera sina liv för att göra bättre idrottsprestationer. Detta är fjoll menar gymnastikläraren och säger att skolan är viktigare! Alltså, en idrottare bör sätta skolans idrottslektioner före den idrott han eller hon utövar, ibland på riktigt hög nivå ledd av ibland heltidsanställd tränarpersonal, eftersom läraren så säger... Jag håller med om att olika former av fjolleri existerar, men vore det kanske en idé att diskutera med idrottaren och förstärka den fostrande rollen ett eget ansvarstagande och planerande av totalpåfrestning och träningsprogram de faktiskt gör då de frågar om de får ta lugnt under en jumpatimme hänvisande till tävling, match eller något annat de har i sitt schema. Jag skulle ju tro att det vore ett perfekt sätt att stöda varandra och faktiskt både ge något till idrottaren samt att lära den helhet... Men jag kanske inte riktigt förstår de där fina detaljerna gällande idrottsutövande och skola...
Nu till Eckerö och sen hem för att räkna hur många där finns innan nattens snabba vila väcker mig till fotbollsmatchresa, igen. Edit spelar i Jomala i morgon hon. I gröna laget!!!
Det kan inte vara så här
Just nu är jag inte stark, eller vad nu Hammarbyare sjunger då de inte vunnit... Det är nästan lika sent som det kändes tidigt i morse och jag har faktiskt... Helt på riktigt... Sprungit som en trasa, eller inte sprungit då för trasor springer inte, men torkat spillningar i uppsugen fukt liksom. Jag vet inte hur jag gjort det, men jag har huvet uppe och tror mig tillfälligt ha släckt alla bränder.
Eftersom ingen av er lever mitt liv ser ni inte heller alla saker som händer i denna bild som togs efter matchen mot Hammarby förra helgen. Det är heller ingen idé att jag nu beskriver alla detaljer eller ens helheter av vad den här dagen innehållit. Jag kan dock nämna att jag sovit stående för första gången sedan i det militära och jag har diskuterat whats app medelst sms med min far på samma gång som jag hjälpt min son med information om Lagtingets presidium och uttryckt min häpnad över saker som sedan löste sig tillfälligt.
Jag är hemskt ledsen att erkänna något som min mor kallar svaghet. jag är riktigt jädrans trött just nu. Det är bara det att jag vet att jag glömt någonting som jag sedan vaknar i natt och inte orkar åtgärda.
Förresten har min kollega Kristoffer gett mig visshet i att Leakomatic är en fruktansvärd och hemsk uppfinning. Så det så.
Surrealism
Jag hade tänkt skriva nåt i morgon om varför jag inte tittat på Algarve Cup. Senare, medan kvällen rullade på tänkte jag att jag inte skrivit nåt "på riktigt om fotboll" på länge och funderade på att lite beskriva varför fotbollen bara blir bättre ju äldre jag blir trots att det inte kanske borde vara så. Sen funderade jag över att dra in nåt om hur Barcelona inte alls är ett tiki taka lag som bland annat kusin Röst från Öst gick på med från Arken. Hotellet alltså... Nu, då midnatt är nådd sedan en tid kan jag inte annat än skriva lite av mig så det ska bli möjligt att sova eftersom det är nödvändigt med tanke på torsdagens Pappa-, lärar- sportchef- och äkta man uppgifter.
Denna kväll, Internationella Kvinnodagen 2017 går till historien som en av de riktigt surrealistiska kvällarna. Det som hände i dag är inte möjligt, fast det ju var det. Redan inledningen med mål av Suarez efter 2 minuter var drömlik. Att sedan japanske högerbacken gjorde självmål efter en osannolik klack av Iniesta och Barca fick upp vittringen gjorde första halvlek till en bra fotbollshalvlek ur dramasynvinkel. Det är dock ingenting mot det bibliska patos som föddes i andra halvlek. Först en tidig straff och 3-0 av Messi. Sedan glider Cavani bollen i stolpen innan han lite senare slår in 3-1 och får allt att verka säkert. Barcelona måste i det skedet göra 3 mål på en halv timme för att gå vidare och det kan man ju, men inte i en sådan här match mot PSG. Cavani fick ett friläge till som Ter Stegen i Barcelonamålet klarade.
Sen skedde ju det helt otroliga och totalt surrealistiska. I 88e minuten fick Barcelona en frispark. Neymar skruvade in den i främre hörnet. Någon kunde tycka att PSG målvakten Trapp kunde ha lyft armarna en aning, men vad vet jag om sådant. 4-1 och lite väldigt sent nog faktiskt... Tre minuter senare dyker Suarez och får domaren att ge straff. Neymar tar Messis plats och gör 5-1 i 92a minuten!!! Två minuter efter det får Barcelona en frispark på offensiv planhalva efter att målvakten (!) Ter Stegen blivit kapad. Neymar får tag i en retur, vänder ut en försvarare och lyfter in en cross som avbytaren Sergio Roberto dyker fram på och touchar i nät. 6-1 och den mest osannolika fotbollsmatchen jag någonsin sett var ett faktum. Jag har ändå sett en del.
TV kommentatorn Virkkunen ylade som en varg och påstod att han aldrig varit med om något sådant här och att han aldrig heller kommer att vara det. I studion tyckte Mika Kottila att det var skönt att det inte bara är finländare som råkar ut för sådant här. Pasi Rautiainen sade mest puh och flås, men även något som jag tror jag kommer att hålla med om länge. "Jag är tacksam att ha fått vara med om detta!" Jag vet på riktigt inte om jag någonsin kommer att få se något liknande igen.
Så ja. Nu kan jag lägga mig. Tack för detta! 7A på morgonen och vi ska prata om klosterväsendet...
"Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna"
De flesta känner säkert igen citatet från Galaterbrevet 3:28 i Nya Testamentet här ovan. I dag firas internationella kvinnodagen och åsikterna florerar vilt om hur den ska uppmärksammas. I fjol väckte jag ont blod genom att gratulera mina kvinnliga bekanta, kolleger, familjemedlemmar etc. En par direkta slag i fejset kom det av en del som ansåg att just faktum att jag gratulerar dem innebär att dagen blir ännu mera aktuell. Andra ansåg att det definitivt inte finns något att gratulera för så länge Patriarkatet råder. Några blev glada och sade "tack", bland annat mina kära döttrar och min fru.
I dag har diverse uttalanden om mansplaining och andra om avsaknaden av internationella mansdagen (som visst finns, i höst nån gång visst?) gett krydda, eller bara utmattning åt förmiddagen. Jag vet inte hur ni kvinnor vill ha det. Däri ligger säkert sanningen. En kvinna vill inte samma sak som en annan kvinna. Därmed kan sällan en kvinna tala om för en man, eller en annan kvinna eller en med odefinierat kön vad denne ska och inte ska göra. Alla ser så olika på saker ser ni. Det påverkar dig säkert i ditt tänkande om du är jude, grek, fri, slav, kvinna eller man, men rena rama sanningar och riktgivande pilar om hur förhålla sig till den här dagen är så olika att det liknar röda garden under attack med pilbåge, ungefär...
För mig personligen är kvinnodagen en bra dag, då vi uppmärksammar hälften av Jordens befolkning. De som i allmänhet inte har snopp. Må ni alla leva lyckliga, vad det än innebär för er! Mitt hopp är att er lycka inte är beroende av andras lycka. Om tex en man suger lycka av en kvinna, då gör han fel. Om en kvinna gör det motsvarande av en man, då gör hon fel. Det samma gäller så klart mellan kvinnor, män, hundar, katter, fåglar och allt möjligt annat också.
Jag hoppas det är okej om jag fortsätter min strävan mot att behandla alla människor som jag skulle vilja bli behandlad själv. Att kvinnors inkomst (obs inte lön!) som medeltal är lägre än mäns och att IFK Mariehamns herrar har minst 6 gånger större publik än Åland United är något vi får jobba med, men så att ÅUs publik ökar, inte så att IFKs publik minskar. Förstår ni idén?
Eva Wahlström är en av våra mest framgångsrika boxare under modern tid. Fler titelmatcher lär vara på kommande... Bara för att nu låta henne synar här också då....
I snödrivorna pulsade Edit och jag till bilen och körde iväg till skolan. Maiju messade och undrade om man kanske kunde fixa skidor till morgonträningen. Undrar hur det blivit. Eftermiddagens drama kommer att utspela sig i Ålandstidnigens fotostudio då bara S, M och L skjortor finns för styrelsen och ledarna att klä sig i. Jag har en XL som faktiskt är väldigt tajt på mig. Italienarna gillar det så har jag förstått och Macron kommer ju därifrån. Nu är ju Bosses enda chans att komma i en skjorta för fotograferingen att han klär sig i min. Den finns i en plastkasse i framsätet på Landrovern här på KHS parkering, ifall du läser Bosse. Jag har ingen aning när jag kommer loss och hade tänkt uppsöka fotostudion i morgon, då det troligen är mindre rusning där.
Sofia Södergårdh har här förevigat stunden före Lois kurvar Raissas frisparkspetning i Hammarbys ribba. Egentligen borde detta vara sista gången ÅU spelade i dräkterna på bilden, eftersom Linnéa har bestämt att vi ska vara helröda i Västerås i helgen. Nu vet man ju aldrig när våra nya matchdräkter ämnar vara här, så jag har lärt mig att ta en dag i taget, precis som jag gör med diverse andra saker som samarbetet med IFK Mariehamns B flickor, ordnandet av skolbesök för Åland United, räknandet av toalettrullar hemma och även att påminna folk om saker de borde ha gjort, såsom då jag själv blir påmind om sådant som jag de facto nog borde göra ja.
Glad kvinnodag alla greker och judar! I kväll är det då den där omtalade Barcelona-PSG matchen som jag trodde skulle vara i går...
Nice beaver
Vi kan säga att jag har det lite körigt för tillfället. Därför blev jag extra glad då både två av mina döttrar och min son visade förtjusning i lördags då "Naked Gun " kom på TV. Det är alltså inte en F18 film baserad på några tidigare kolleger till mig, utan en härlig 80-tals komedi med OJ Simpson som Nordberg...
Jag märkte hur jag de facto sade "I realize it...now", "There´s nothing to see here", "Nice Beaver", "I must kill the Queen" och så klart "Enrico Palazzo" långt innan replikerna sades i själva filmen. Sedan förstod jag också att mina barns största behållning var just jag... Jag minns hur roligt det var då min far skrattade då han läste eller såg film... Nu har jag blivit en sådan.. Well well...
Frank Drebin... En kultigur för oss som var tonåringar på 1980-talet... Och kanske även för andra.
Vad annat. Skoldagarna mal på. I morse var det barmark då jag körde till jobbet. Just nu är det snödrivor. Jag fixade Edits knoka i morse och ska ha henne till dansen före jag åker till träningen. Såg West Ham-Chelsea i går kväll för att få ner pulsen efter en ganska psykiskt tuff dag, då det i och för sig börjar komma fram lite lösningar ur de många pappershögarna.
Finland förlorade mot Serbien, vilket ju inte får anses bra med någon som helst skala. Jag var inte där så jag vet ej, men hoppas att pendeln svänger nu då det börjar finas tussilagor om typ en månad kanske eller så... I kväll står valet mellan Napoli-Real Madrid och en möjlig totalt osannolik vändning av Barcelona hemma mot PSG. Magister Sviberg, be ready.
Jag kom på att jag ska vara i Vanda på media kick off inkommande tisdag. Nu har jag frågat självaste Gerts om han kan ta dagen för mig... Det vore majestätiskt om han gjorde det... Med dagen menar jag skoldagen. I Vanda huserar jag själv...
Maiju är tillbaka och i dag leds laget igen av denna dynamiska duo...
Jepp. Många lösa ändor att knyta ihop.. Löptid nu, precis som för vilken hund som helst....
Dagen efter dagen före
Det har varit slitande tider på flere fronter den senaste tiden. I dag är jag inte fräsch som en babyrumpa om nu någon trott att jag vore det annars. En Vasaloppsmålgång och en VM femmil i bakgrunden är några av de komponenter som formar dagen, förutom Rufus som lämnar lokalen för PR uppdrag och faktum att Emilia vill baka chokladplättar och därmed har engagerat hela gatan, men inte riktigt planerat för detta och just nu tror jag att endast hon, Fru Kickan, Gurkan och Edit finns i köket. Pärla tar sig en funderare om hon vill vara med eller inte och sitter bakom en stol i hallen och kommunicerar därifrån med läten som ibland låter som ord, ibland mer som morsesignaler.
Det blev en del goda minnen från våran 0-0 match i går. Sen finns det andra minnen också, som en frilansande sportjournalist som mitt i allt hade gått över planen och stod tätt fast i Craig och krävde information av honom precis då han var i färd med att leda uppvärmningen. Totalt ogenerad visade det sig att frilansaren inte heller visste vilka av våra spelare som var nya och Blomquist måste ju vara från Sverige inte sant? Alla kan ju inte veta allt, det tycker jag är klart... Men om man ska vikariera så kan man ju i alla fall låtsas att man läst den tidningen man ska skriva för, eftersom allt han frågade inför matchen faktiskt har stått i nämnda blad. Ett helt okej reportage fick han till i alla fall baserat på vad som står på nätet, så det kanske bara är sådant som vanligt hyfs kombinerat med förmåga att åtminstone låtsas vara påläst som frilansfortbilningen kunde rikta in sig på.
I skrivande stund har Serbien-Finland sparkat igång där nere i Serbien. En rätt intressant startelva har Make och Maiju presenterat. Elina Myllymäki startar som mittback med Anna W. Det verkar som om Adde spelar på mittfältet då Franssi och Sällström verkar ta hand om förstavalsplatserna på topp i dagsläget.
En rolig nyhet är att Riikka Ketoja, som inkallades istället för Ria Öling som drog till Spanien, spelar från start. Riikka var i många år något av en liten favorit för min del och många har försöken varit att få henne till Åland. Hon valde dock Sverige och efter en par tuffa skadedrabbade år har hon nu återvänt till Finland och blivit en till österbottning i TPS raska lag. Nu stack ju Ria till Spanien som sagt och hon och Riikka är från och med nu inte lagkamprater mera, annat än i landslaget ifall de båda kallas in samtidigt.
Det ryktas om potatisgratäng och lövbiff, bara jag handlar... Jag kommer att handla! Brysselkål och kokt morot som det sägs ackompanjeras med tycker både Rufus och jag inte låter lika viktigt. Någon gång före jag somnar i kväll ska jag också skriva verksamhetsberättelsen för Damernas Ligaförening. Den kommer att vara väldigt kort och därmed väldigt realistisk...
Jestas va lördag ha blivit till söndag
Kort, riktigt kort beskriver jag mitt läge i huset just nu. Ensam i vardagsrummet, inte skrivit verksamhetsberättelse för ligaföreningen, men nog sett en massa svedupellar tävla i musik. Emilia och Edit slumrar i Emilias rum och Rufus med kompisen Sampe hostar högljutt i Rufus rum. Fru Kickan har vi inte hört av på länge. Gurkan och Pärla hörde vi av en stund, just medan svedupellarna tävlade och det är ju allt bra, inte sant?
En dag som denna blir det främsta minnet, förutom de minnensom ovannämnda personer skänkt, eftermiddagen i Eckeröhallen. Ibland försöker jag leva mig in i en persons tänkande som inte är utgående från att fotboll är en naturlig del av allt mänskligt liv. Det lyckas sällan så bra och i dag hade jag äran att transportera Rufus till innebandymatcher som inbringade två segrar och fördelsläge i semifinalerna, samt direkt därifrån ta mig till Eckeröhallen där mitt livs liksom magnetiska nordpol befann sig denna eftermiddag.
Trots att jag mestadels fokuserar på att biljettförsäljare anländer och att varje sponsor har rätt färgs ballong eller något annat lika dumt exempel blir de stunder jag befinner mig närmast huvudtränaren på bänken riktiga stunder av fotboll. Jag ombads till och med säga något i halvtid och fick sagt det enkla, men ändå relevanta budskap som Craig redan förmedlat i dagens Hammarbykamp som slutade 0-0 inför 133 åskådare av vilka minst 30 var Stockholmare som sjöng sig igenom matchen.
I bland någon gång, här och där, ställs jag inför frågor om vilket Åland United är mig mest kärt. Alla som lite begriper vet att detta är en lika omöjlig uppgift som att utse det med kära 7-9A, 7-9C eller 9F. I och för sig har jag bara en version 9F bakom mig, såsom även 7-9C.... Dessa kvalar alltså in. 7-9A däremot är många, precis som Åland Uniteds A-lag... Svaret måste bli att alla är kära på sitt sätt.
Det här är Åland United 2012 som gjorde över hundra mål i ligaspelet. Älskat varde dess minne, liksom alla anda Åland United, IFK Mariehamn damer, ÅFF flickor och så vidare lag jag har jobbat med. Precis som 9A, 9C, 9F och en massa andra som inte nu blir nämnda fast de borde det.
I dag spelade vi 0-0 mot Damallsvenskt motstånd. I morgon piskar Finland upp Serbien... Easy!
För litet för för mycket
Jag hart gjort ett djärvt beslut denna fredag. Jag hinner inte till träningen. Lite många munnar att mätta på olika fronter nu. Alla är sig själv närmast och den som är närmast alla dessa på samma gång är jag.
Tog vi brons i herrstafetten som jag tyckte någon ropade? Vet inte faktiskt. I morgon spelar ÅU i Eckeröhallen. Biljettpriser är samma som i fjol om nån undrar. Det kommer ju så få i alla fall, så vad ska vi ändra för? Fler människor uttalar sig om IFKs höjda priser än sådana som de facto köper ÅUs oändrade biljetter. Kanske det blir ändring?
Försökt ringa folk, utan framgång. Ett enda SMS från Fru kickan har kommit fram till mig. Där står "Mörk chokladmousse"... Ska jag köpa det alltså?
I morgon ska Edit på kalas och Rufus har match visade det sig... På något sätt fixar jag evenemangen och de uppgifterna jag har kring Hammarbymatchen. Det blir måndag snart och då ska väl Ligaföreningens fd ordförande ha hört av sig så verksamhetsberättelsen och bokslutet kan färdigställas och överlämnas till rätt instans. Åtminstone hoppas jag det, samt att jag haft läge att göra nåt åt dem jag med, bara de först kommer in.
Jo, jag har åsikter om Finlands Damlandslag som möter Serbien på söndag. Jo, jag följer några herrligor. Jo, jag vet att Finlands finansministerium har räknat om klumpsumman för Åland utan att fråga lagtinget, samt att det är fel. Jag vet att det diskuteras om kommunsammanslagningar och att betygskriterierna i Sverige räknas om för utländska studeranden, bland annat Emilia... Jag följer med detta och har även åsikter.
Tänk om jag vore miljonär och bara kunde göra så här...
Jag hörde mig själv förklara det tyska blixtkriget mot Frankrike sommaren 1940 med "Det är svårt att försvara sig med grodlår och baguetter så det är klart att Paris föll innan en enda musketör hann prutta..." Skulle det inte vara så att vi är på hälft med det mesta skulle jag säga, hörs på måndag!
Att älska, glömma och förlåta
Savon Sanomat har i dag ändrat sin logo till Iivon Sanomat. Lite roligt och på samma gång en symbol för hur viktig längskidåkningen faktiskt är djupt inne i den finländska folksjälen. Iivo är lite samma typ som Jari Isometsä brukade vara... Eller väntas nu... Jari Isometsä, honom får man ju inte nämna. Iivo själv fick ju skit hällt över sig då han dristade sig till att hylla sin barndomsidol Mika Myllylä. Alla vet vi vad som hände i Lahtis 2001, eller på bensinstationer i Tusby och så vidare. Svart, smutsigt, riktigt illa... Och oförlåtligt! Tydligen...
För mig, såsom uppvuxen i ett kristet samhälle, JO alla humanister och vad man nu vill kalla sig, detta är ett kristet samhälle vilken livsåskådning du än har själv, våra lagar betonar förlåtelse i äkta Nytestamentlig anda, är jag van att alltid försöka förlåta dem som ångrar att de gjort illa. Jag funderade just om det finns någon enda person som inte är värd att förlåtas om han/hon ångrar sig på allvar... Två av dem jag kunde ha svårast att själv ge en andra chans vore väl sådana som Hitler och Breivik. Om någon säger sig beundra dem, då kan även jag se det som suspekt och obehagligt.
Ändå... Om till exempel någon av Breiviks gamla klasskompisar skulle ha positiva minnen av honom. Om de gjort nåt roligt ihop och han till exempel hade varit snäll mot klasskompisens lillasyster eller nåt. Är det då felaktigt av klasskompisen att tycka och även säga att han minns Breivik som en snäll kille i skolan? Lite så verkar det vara nu då man bestämmer vem 9 åringar får ha till idol och vem inte. Utan att kunna så värst mycket om hantverket kan jag få mig till att säga att Hitler var en utmärkt illustratör av byggnader och att hans talekonst var exceptionell och till och med beundransvärd. Gör jag fel i så fall? Om jag tycker Mika Myllylä var en gudabenådad skidare och en utmärkt symbol för den finländska ödemarkskrigarens fredstida strävan så som elitidrottare, är det helgerån? Mika Myllylä var ju suverän! Han blev dock fast för doping och skidkarriären och i princip hela det liv han kände var över med det. Betyder det att man inte får minnas det som var bra med honom för det?
Det är få som i dag lyfter fram Michel Platini som en av de största fotbollsspelarna under Maradonaeran. Maradona själv är på något sätt för stor för att befläckas av alla de skandaler han ställt till med. Det är inte okej att ifrågasätta barn som ser upp till Diego Armando, fast vi kanske egentligen borde styra dem mot Platinihållet om vi vill att de ska leva hälsosamt och utveckla en hållbar spelstil och ett hållbart idrottsliv. Det råkar ju bara vara så att Michel Platini blev korrupt och är insyltad i Blatters FIFA affärer och numera avstängd från alla publika uppgifter inom fotbollen. Är det då rätt av mig att minnas Lillasyster Malins födelsedag 1986 då Solkungen regerade mittfältet i en match då han själv gjorde ett mål och missade en straff men fick sitt Frankrike vidare på Brasiliens bekostnad i ett romantiskt sken? Har hans senare synder gjort det fina han gjorde som ung helt ogiltigt? Hur är det journalister? Ni vet ju vem man får beundra och vem inte. Och bara för att få det klart. Therese Johaug är en duktig skidare och hennes lagkamrater får tillägna henne precis så många goda tankar de själva vill utan att vi ska ifrågasätta deras moral. Hon är en vän till dem! Vänner älskar man och förlåter, samt glömmer deras fanstyg om de själva skäms för dem!
En som jag inte alls skäms över är min fina dotter Emilia, som i går stod på sig och till och med tillrättavisade sin rektor i en radiointervju. Hela kvällen väntade vi på Yles TV Nytt i går där hon skulle vara med, men det kom Birgitta Ulfsson istället. Nytt försök i dag. Hon ska hämta Edit från skolan och så äta god, uppvärmd pyttipanna med oss. Sen ser vi, efter Edits träningar om vi får se henne i TV eller ej...
Programblad gjorda. Nya dokument kommit in. Jag har tillrättavisats och förstått att min plats är i ett hörn där jag stilla ska acceptera att "de andra" som jobbar helt gratis av sin godhet till skillnad från mig själv ska få göra så stort nummer de vill av sig själv och jag ska sen göra precis vad de säger och glatt dessutom, eftersom jag ska vara tacksam för att de finns. Okej, då blir det så... En näsblodsincident under första lektionen färgar stora delar av klassrummet i rött...
Tro är en övertygelse
"Tror gör man i kyrkan, här vet man!" Hur ofta har man inte fått det slängt i fejset? I mitt fall har det sagts till och med så mycket att jag lite försynt kunnat svara, "Jaså du tror så...". Okej. Detta ska inte bli en djup filosofisk utläggning om vad tro och faktisk vetskap är. Det blir bara en kort betraktelse över hur tro får forma även denna dag och vad som görs och sägs...
Jag tror att Edit kom bra till skolan. Jag släppte i alla fall av henne och såg henne vandra mot skolhuset. Ingenting annat har hörts så jag måste tro och därmed intala mig att hon är där och att allt är bra. 7B löste sina uppgifter bra under första lektionen, tror jag. En grupp blev inte helt klar. Jag tror att de kom överens hur de fixar det under dygnet som återstår innan de är här inne nästa gång. Åtminstone hade de en plan. Jag anpassar mina förväntningar och därmed planeringen för morgondagens lektion till tron att de fixar det alltså.
Då jag började skriva trodde jag att Röd Bettan skulle hämta Edit och föra henne till ögonläkaren, samt ha henne hos sig och så skulle Gurkan hämta hem henne ifall jag inte hinner fram, eftersom jag försöker hinna till träningen efter skolan. Medan jag skrivit har Röd Bettan bekräftat och därmed tror jag att det sköter sig och kan då ställa mig in på att följa en dagsplan baserad på denna tro.
Den här bilden, med feministiska citat i stället för efternamnen på det svenska damlandslagets tröjor får mig att tro att SvFF har mycket pengar och att damfotbollen i Sverige har väldigt lite att klaga på gällande resurser och uppmärksamhet. Jag har redan hunnit få frågan under morgonen huruvida Åland United kunde tänka sig göra något sådant. Svaret är att självklart, ifall någon betalar för kalaset. 30000€ årligen av en tröjsponsor skulle säkert ge oss möjlighet att trycka citat, eller för den delen efternamn på tröjorna som ju då skulle behöva bytas ut årligen... Jag minns att jag läste om hur Finlands herrar var förbjudna att byta matchtröjor då man spelade i Brasilien i slutet av 1980-talet. Varje gång någon bytte blev alla spelare skyldiga att köpa en ny tröja för egna pengar... Åtminstone tror jag att det var så, för det står så i Jari Litmanens bok som jag har hemma i vardagsrummet.
Med den information jag har just nu tror jag alltså att alla kommer att överleva dagen. Jag tror också att jag kommer att hinna undervisa enligt den plan jag gjort, få programbladen för Hammarbymatchen fixade, bevista träningen samt se över hemmet i kväll. Jag tror att alla som hjälper mig inte är arga på mig, åtminstone hoppas jag det. Jag väljer att tro att de inte är det i alla fall och sålunda kan jag köra på. Jag tror även på min son som meddelade att han är en klippa på engelska och därmed tror jag hans prov i dag kommer att gå bra!
Till slut konstaterar jag att jag i dag igen parkerat min bil i min egen parkeringsruta. Jag tror nämligen att baracken i alla fall kommer att byggas utanför parkeringsområdet... Jag tror någon har tagit sitt sunda förnuft till fånga. Eller så har det varit meningen så hela tiden och det är bara vi andra som trott att det är på annat vis.... Tro de....
