Sannerligen säger jag eder...
Som det framkommit är måndag min favoritdag på veckan. Kollegan Anna (inte Göteborgarn men en annan Anna) sade vid maten (utsökt pyttipanna förresten, Mat-Inger you make my day!) att allt går så lätt i dag. Jag kan väl inte säga att en likadan flow uppfyllt mig, men Gunåders va effektiv jag har varit så här långt! Undrar hur mycket det påverkar att tre 9or är på PRAO och jag liksom hinner jobba. Utvecklingssamtal fixade, material till lektioner framställt, Åland United administration bara prasslar på. Herremintid! I morse då jag vaknade hade jag av någon orsak i mitt huvud blivit utskälld av LIFs ordförande Mathias Sandberg för att Åland United inte gör mål och IFKs herrar föll ur cupen. Det var mitt fel skrek Sandberg i drömmen, som måste ha kommit efter klockan 6,25 då jag kollade hur länge jag hade kvar att sova. Efter att jag vaknade har det bara gått bättre sen.
Jag har förvisso även undervisat idag och har kvar en högtidsstund med Digerdöden då vi ska fundera på om vi föredrar lung- eller böldpest. Vidare har jag lovat understöda Craig med att... Ja, vad månne jag ska göra? I vilket fall som helst behöver matchbollar och bollkassar inventeras, pumpas och märkas. Ingen har skickat arga mail i dag. ONS föreslog i och för sig att jag ju kunde söka upp deras laguppställning på nätet om jag ska göra matchprogram till helgen. Det är första gången jag hävdat min position som Ordförande i Ligaföreningen, men nu har jag fått en numrerad lista. Tack ONS!
Det gäller ibland att förklara hur saker egentligen är...
Ett ständigt aber är det där som radikalfeminister säger att pappor aldrig gör. Det vill säga, jag tänker och oroar mig hela tiden för mina barn. Hemligheten med faderskap och säkert också moderskap är att inte låta någon se, eller märka hur mycket man oroar sig hela tiden. Därmed förstör jag ju hela grejen nu genom att skriva. Linda lovade i går kväll att hon klarar sig fint. Emilia kör sin grej nu och jag tror hon säger till om hon vill ha hjälp. Rufus glider omkring här i skolhuset igen efter PRAOn och ser allmänt nöjd ut, jag får väl nöja mig med detta. Edit är en glad och lycklig flicka vågar jag tro. I går ville hon diskutera om hur dimma uppkommer och i morse hade hon kungligt roligt åt att jag sade "Sov gott" då jag släppte av henne vid skolan. Det viktigaste är alltid att minnas att de inte finns för mig, utan jag för dem! Därmed kan de bli lyckliga och framför allt självständiga också om jag begraver mig i jobb. I jord får de sedan begrava mig då den tiden är inne, men för deras skull kanske det får vänta några år... Det blir dyrt och stökigt med begravningar. Jag menar, redan konfirmationer och studentkalas är dyra och stökiga, hur ska inte begravningar vara... Fru Kickan kan ta det sen tycker jag!
Och bara för att följa upp med något helt annat slänger vi in en bild på ÅU F04 med tränare Bri i förgrunden. Dessa spelade 6-6 i lördags mot någge svenskor... Hammarby tror jag de hette eller nåt... Detta lag bildar också våra Bollkajsor på lördag i hemmapremiären mot ONS.
Matchplanscher ska distribueras och även säsongkort... Tur att Marjukka hjälper, samt Bri och Pille med att föra ÅU evangeliet till skolor på Åland. Florin skulle vilja att vi skaffade en laghund som alla får sköta turvis. Var tror ni den hunden skulle hamna med tiden? Gissningar mottages och rätt svar kan ni se i den övre bilden... Fru Kickan kom till samma slutsats och tyckte det lät roligt... Då kunde jag ju få sova i hundkojan...
Kommentarer
Trackback
