Att inga villa

Det var en gång för många år sedan någon som sade hur viktigt det är att låta sommaren ta en då den är här. Jag liksom degar ner i en stol på terassen och vill aldrig någonsin stiga upp ur den. Solen skiner. Jag vill aldrig tillbaka till skolan (OBS, första gången i mitt liv jag känner så), jag vill se fotboll i kväll, men är ledsen över att inte kunna se både Holland-Belgien och Norge-Danmark.
 
Jag har haft möten på dagen och fått  mig tankar att bearbeta och omvandla till rätt sorts gärningar. Hösten är snart bokad gällande matcher och snart ska det slåss åt fyra riktningar för att ändra det jag har bestämt. I morgon ska jag se till att 16 spelare finns på en konsert som är två kvarter från den konserten de vill vara på. Själv vill jag inte vara på någon konsert alls, utan hemma i soffan, eller på vår soliga terrass!
 
Om en halv timme bär det iväg på träning med bilen som inte ännu heller funkar helt och inte ännu heller har ordnats genomgång med. Målet med träningen och allt är långt framme i tiden, men ändå här, fast jag inte alls vill i dag.
 
Edit är i skärgården, det är bra fast jag vill att hon ska vara här. Emilia verkar ha fått god framgång i Umeå, det är bra och jag är glad, fast jag vill att hon ska bo här i sitt rum. Linda sliter som bara 21 åringar kan slita. Snart far hon till USA igen, där hon bor och trivs, det är  bra, men jag vill att hon ska bo här i sin säng. Rufus lever en riktig tonårssommar, vilket är roligt, men inte för mig annat än på sikt, tror jag. Fru Kickan fixar på och väntar barn, vilket är och blir väldigt jobbigt, men jag vill att de alla ska sitta på stolar, göra snälla saker och liksom tycka att jag är bra bara då jag sitter och jäser i min stol och inte gör nytta för någon alls.
 
I dag vill jag ingenting! Eller jag vill, men inte det jag egentligen vill! Allt är bra, men ändå är så många missnöjda. Jag är missnöjd med att vara nöjd.
Dags att hälla vatten i Landroverns kylare och att förbereda mig för kvällens vansinnesmailande. Fru Kickan ska äta kräftor. För mig blir det väl en kall HK sininen... Det är vad jag vill, fast jag inte vill just det, just nu...

All Stars efter två omgångar

Mest som avkoppling, då Edit åkte till holmen med Gurkan och Pärla och Fru Kickan har tagit min bil, då hennes egen är i Umeå och jag har en timme tills jag ska träffa andra kvinnor på stan, passar jag på att dra till med en högst improviserad Allstars 11 för de två första gruppspelsomgångarna i EM.
 
Det blir någon form av 4-4-2 och vissa bitar blir ologiska för verkligheten, men så här ser min elva, som gärna får kritiseras ut. Senare kan vi uppdatera denna då fler matcher spelats:
 
Målvakt: Hedvig Lindahl (Sverige)- Jag hade problem här då ingen riktigt har stigit fram i mina ögon. Hon här har gott rykte och gjorde nån hyfsad räddning mot Tyskland i alla fall.
 
Fyrbackslinje från vänster: Magdalena Eriksson (Sverige)- Bara för att sticka ut hakan till SVTs stora diskussioner. Hon duger som det nu är. Wendy Renard (Frankrike)- Kanske jag är förblindad av gamla meriter, men en gigantisk mittback är hon. Steph Houghton (England)- Kaptenernas kapten. Den elegantaste riktiga mittbacken hittills. En spelare helt i min smak. Lucy Bronze (England)- Kan ändras längre fram. Som ni märker har vi här en backlinje som står pall och håller för hårt tryck, närmast...
Steph Houghton
 
 
Mittfält- Vi drar väl det som en rak linje från vänster för enkelhetens skull: Fanndis Fridriksdottir (Island)- Hon kunde ha hamnat på vilken kant som helst. One game wonder, men jag var absolut såld på hennes insats mot Frankrike. En sådan spelare som hon var den dagen skulle hon gå in i mitt lag, vilket det än är när som helst. Sherida Spitse (Nederländerna)- Kanske överraskande, men hon har två stabila insatser bakom sig och tillsammans med Van der Donk ger hon utrymme för holländskorna att anfalla. Dszenifer Marozsan (Tyskland)- Vem annars. Jag har en dröm om att ha henne kombinerad med Jill Scott i en senare upplaga, men då får Jill Scott leverera lite mera då det vankas motstånd. Shanice van de Sanden (Nederländerna)-EMs fartfläkt så här långt. En underbar offensiv ytter.
 
Forwards: Jodie Taylor (England)- Kan någon komma på varför hon inte ska vara med i denna Allstars 11? Stina Blackstenius (Sverige)- Osäker på hur hon skulle spela i par med Taylor. Med en Kirby eller White som backup på släpande position skulle de båda fixa det bra. Nu har Blackstenius tillsammans med Toni Duggan varit de avbytare som mest ändrat matchbilden då de kommit in på topp. Dessutom spelade ju Stina från start mot Ryssland.
 
Tränare: Mark Sampson (England- eller kanske Wales då)- Hittills bara mästerverk. Att slå Spanien 2-0 med ett bollinnehav på under 30% är bara konst!!!
 
Laget saknar några profiler. Jag hoppas kunna lägga in Lieke Martens senare. Likaså vore det roligt med någon danska och ett helt gäng spanjorskor. Nån tyska trillar helt säkert in. Framför allt vore det kanon med en odiskutabel målvakt. Hon som är där nu är säkert en av EMs bästa. Men inte har det varit något utöver "det vanliga" vad jag kan erinra mig....
 
Såja. Nu har farbror lekt klart. Byxorna på och så fort som Fru Kickan levererar bilen bär det iväg på möten och sedan också träning.
 
Torolfs analyser börjar för övrigt höra till veckans höjdpunkter! Vänta bara tills vi kommer med lite nyheter längre fram...

Det visade sig vara söndag

Då jag slog upp ögonen såg jag att jag låg i min egen säng, viket inte händer varje natt. Jag såg också att klockan hunnit bli en hel del, men att Fru Kickan ännu sov. Jag mindes att jag hade fått info om att Edit sover hos Pärla och jag visste att de övriga arvingarna fanns på sina håll. Jag konstaterade alltså att det skulle bli att leva en dag till. Jag kom även på att det är söndag. Fru Kickan som vaknade till meddelade mig att jag är sjuk... Jaha? Bra att tajma in det till en söndag i juli då. Lite svullen hals har jag och är väl allmänt mörbultad, som man är efter 0-4, dock utan att ha spelat... Men sjuk? Knappast. Fru Kickan blir dock salig i sin tro och pussar mig inte i dag. Synd... Jag gillar faktiskt lite handgripligheter av det slaget, men inte i dag då...
 
Vi tog stryk i går jo. Vad mer om det? Selma fick debutera, det värmer hjärtat. ONS förlorade, vilket är bra. Jag kan erkänna att jag inte riktigt skulle ha så mycket inspiration att hamna i ligakval i oktober. Vi kollade preliminärschemat med Linnéa i bussen på hemvägen och såg att vi har sista matchen borta, den 7e oktober i antingen Jyväskylä eller Kuopio. Målet är givetvis att vara i cupfinal helgen därefter. Skulle vi då ha lyckats sumpa det nedre slutspelet så vi är i kval skulle dessa då, med oss i cupfinal, vilket i och för sig med en seger skulle finansiera alla extra kostnaderna med denna nedre serie, då skulle de två sista helgerna i oktober vara kvalspel. Perfekt då att runda av det hela med lägerskola med 8A passligt till upptrappningen av julfestprojektet och höstterminens vitsordsgivning. Undrar när Blobben tänker födas.. Jag försöker jobba för en tisdag...
 
Jag tänker inte just nu gå mer in i "diskussionen" kring Jörgen Petterssons fäktande kring sina lite förivrade uttalanden, som nu ovetande fastländningar tror är IFK Mariehamns officiella åsikt. Jag bara understöder faktum att kärleken till seger nog är större än hatet mot förlust. Alla som upplevt bortamatcher av det slag vi gör med Åland United kan i alla fall relatera till hur otroligt olika det är att resa hem efter att ha vunnit jämfört med att ha förlorat. Årets lag har tyvärr inte upplevt seger på bortaplan ännu. Vi satsar på den 5/8 och Cupen. Förstå mig inte fel. Jag tycker inte om att gräva gropar. Jag kan mycket väl på nyktert huvud (oftast) bete mig som folk och till och med uppskatta saker trots förluster. Det är närmast tomheten dagen efter, då man är hemma igen, som är det svåra. Men det ser ju bara Fru Kickan och i dag pussar hon mig inte...
I begynnelsen var det en fotboll och en flicka...
 
 
Sen hann jag se lite EM också i går kväll. Fru Kickan messade mig om Schweiz 2-1 viktoria. Sen, på färjan, efter att jag i samband med vår middag fått sitta med Familjen Röst från Öster som liksom var där fick jag äntligen internet att funka i hytten och kunde dels publicera nyheten om Lisa Swanson, dels se Frankrike hamna att kämpa fullt för att få 1-1 mot Österrike. Ett intressant EM är vad det är! I kväll, som förrätt Skottland-Portugal och sedan som huvudrätt England-Spanien. Må det inte bli antiklimax. Familjen Röst önskas en god Stockholmsvistelse och det var roligt att träffas!
 
Vad är där vidare? Eftersom Fru Kickan säger att jag är sjuk får jag väl sitta och maila hela dagen då... Förutom att byta lakan i sängen och gå ut för att hålla i bräder då hon tydligen ska bygga färdigt altanen i dag... Med vem ska jag byta tycker ni? Lakan alltså...

Aktuellt evighetsämne

Eftersom denna dag igen tillbringas i en buss, förutom tiden på hotellet där vi äter och på Tammela Stadion där vi spelar, går jag inte djupare in på detta nu. Men jag kommer att komma dit!
 
Reaktionerna på de finländska herrlagens sorti ur de europeiska turneringarna har tagits emot med sedvanlig frustration. Det som sedan ledde till att diskussionen blossade upp mer än vanligt var sättet hur klubbarna som föll ut signalerade sina känslor. Ville Jalasto, HJK slängde ur sig lite grodor om att det är skönt att kunna fokusera på Ligan. Samma saker har jag hört sägas då vi i Åland United fallit ur cupen tidigare säsonger och med all respekt till dem som sagt det, jag blir alldeles förskräckligt kall och ledsen då jag hör det. Är man med i en tävling ska man ju försöka göra så gott det går i den. Det tror jag så klart att man gör, men då blir det jättetokigt att sedan tycka att det egentligen är bra att man faller ut.
 
IFK Mariehamn och skribenten Jörgen Pettersson gör tyvärr det hela ännu värre genom att efter sammanlagda 0-9, ett resultat som är värre än det brukar för finländska mästarlag i detta kvalskede av CL gå ut och hylla insatsen. Han till och med skriver att spelarna höjde sig till höjder tidigare ouppnådda inom åländsk- OCH KANSKE ÄVEN FINLÄNDSK FOTBOLL. Oj då. Här gick det snett. Jag tycker Jörgen ska få vara stolt över att IFK klarade arrangemangen och genomförde detta kval minst lika bra som alla de andra klubbarna som årligen gör det samma, många av dem flere gånger i månaden typ. Men det är klart att det är ett slag i ansiktet på ett helt fotbollsfolk om man ska hävda att detta var en hjälteinsats inom finländsk fotboll. Jag tror alla spelarna håller med här. Jag hoppas de är nöjda och vet ifall de kunde ha gjort bättre eller inte, men det här blir ju i ett större perspektiv som att hylla de där skidarna som deltar i OS utan att kunna skida, eller simmarna som knappt kan simma. Vi är bättre än så för tusan! Den respekten är vi värda oss själva!
Nummer 10 på bilden är Mika Aaltonen. Detta är den 21 oktober 1987 och TPS leder mot Inter i Milano, på San Siro i en match som TPS kommer att vinna i UEFA cupens andra omgång. Inter kom sedan till Kuppis och tog slätt. Jag minns ej med hur mycket, men här vann i alla fall ett finländskt lag en fotbollsmatch. HJK har slagit Liverpool i tävlingsmatch. Kuusysi nådde kvartsfinaler om jag inte har helt fel och mötte Steaua Bukarest på en snöfylld olympiastadion inför 20000 åskådare i mars eller nåt. Vi har exempel på finländsk fotboll som nått mycket mycket högre än det som i dag presteras. Ni minns väl att HJK också har varit i semifinal i Womens´Cup, som i dag heter Womens´Champions League? Självaste Umeå IK, då Europas starkaste lag blev till slut för starka med sammalagda siffrorna 1-3. Det torde vara Finlands främsta prestation inom klubbfotboll genom tiderna.
 
 
Som sagt återkommer jag gärna till temat. Det kändes bara som att det behövdes sägas nåt. EM blir en tajt historia också. Tyskorna behövde en straff för att slå Italien i går kväll. Andra halvlek tittade jag på med Maiju på färjan. Trots att det ju är matcher i kväll även kan jag avslöja att jag EM mässigt längtar till söndag. England-Spanien har allt som krävs för att bli höjdpunkten hittills.
 
Bussen går sakta framåt mot Tammerfors. Många sover. Linnéa läser. Jag... Skriver.
 
16.00 kick off. Hur det än går ska ingen kunna säga att vi inte försöker. Hoppas de där hemma och var de nu är har det bra! I matchbubblan går även denna lördag då...

Telefonslussarna öppnades!

Det tog inte länge i går efter att jag beklagat stilleståndet, som väl egentligen borde vara välkommet, innan det brakade lös. Jag noterade faktiskt simultant e-post, telefon och Facebook chatten som på samma gång plingade in med tre olika ärenden. Kvällen och morgonen, samt förmiddagen har sedan varit egna historier. Den roligaste historien var otvetydigt Rufus som dök in mitt i andra halvlek mellan Holland och Danmark i går, för att han behövde ladda telefonen, vänta på Jonte och äta en skål flingor... Edit hann visa honom sina armpressar och iväg for han igen på sin mors cykel. "Det var överraskande" sa Edit. Det tyckte jag också, men glad blev jag!
 
Eftersom jag försöker leva efter principen, ge och ta, samt helt på riktigt sällan riktigt bryr mig om vad folk tycker om mig så där personligen är jag van att bullra på. Jag har till och med uppfattat det som en fördel då det gäller att få personliga förhållanden med spelare, elever, föräldrar, sponsorer och ja... You name it... Därför är det egentligen konstigt att jag känner mig irriterad, på gränsen till sårad, då människor jag sätter högt värde på och som jag jobbar i nära samarbete med mitt i allt ställer sig upp och försvarar någon som de tycker att jag kränkt. Det kan vara folk i skolan, kolleger inom ÅU administrationen etc. Jag vet att dessa handlar i bästa välmening och ibland har jag fått väldigt bra info som jag sedan kunnat använda för att göra allt bra och till och med ännu bättre. Ofta leder dock dessa moraliska tillrättvisningar till allmän förvirring hos dem som sägs vara utsatta och energin går åt till att fundera vad jag månne sagt som de som försvarar dem som behöver försvaras tror att kränkt dem.
 
Det kanske låter lite tonårsaktigt, likt min son som säger att han inte är 5 år vilket ju är sant, men jag har oftast koll på vad jag gör och säger samt går sällan över gränserna. Då jag gör det ber jag om ursäkt och har hittills känt att jag fått bra respons. Tyvärr, fast jag inte vill det, måste jag utpeka några moralens väktare som oinsatta och kanske överförsiktiga. Ibland har de rätt jo, men tyvärr späder de ofta på med extra irritation, bland annat hos dem de tror sig skydda.
Bosse ringde och undrade vad jag hade på agendan. Inte så värst mycket faktiskt. Några reseplaneringar med e-postadresseer som inte verkar funka, tekniska problem som gör att lagets träning får flyttas fram till kick off för Sverige-Ryssland. En svensk konsertarrangör som inte mailar fast hon lovar och nu flyger flygplan. Inget smör till brödet, butiksbesök... Sen har vi ju match i Tammerfors i morgon, något tidningen påminde mig om då de ringde jo...
 
 
EM i går kväll visade ett förestående maktskifte inom damfotbollen, som nog varit på väg några år men som allt mer börjar vara verkligt. 2005 hade Belgien aldrig slagit Norge i damfotboll med 2-0 och Holland, förlåt Nederländerna skulle knappast ha rått på Danmark. I herrfotboll däremot har denna typs resultat varit vardag redan i hundra år, typ. Jag har sagt det förr och upprepar nu. Damfotbollen blir allt mer lik herrfotbollen då det gäller stormakter och storklubbar. Vem är favoriter till EM titeln? Tyskland, England, Frankrike... Underdogs är Spanien och även Nederländerna, trots att de knappast når hela vägen ännu i år. Sverige förstås... Sverige får suga på karamellen ännu några år tror jag. Sen är det likt herrarna att drömma, tro och sedan... Inte nå fram. Vi i Finland har inte så mycket att lära ut till andra om damfotboll mera. 2005 var vi i EM semifinal. Vi kan också drömma, arbeta och tro. Sen ser vi vad de ger. USA, Japan och Kina kan vara de länder som längst spretar med på damfotbollstoppen som speciella länder inom damfotboll, tror jag. Annars är det bara att vänta på Argentina, Uruguay och de där...
 
Sen träning i kväll alltså, före avfärden till Tammerfors. Bara nu allt fås på plats och alla människor hittas... Fru Kickan säger att hon ska flytta jordgubbarna till landet. Undrar vad det betyder...

Den där Hjävla Hjulimånad med Hjärtrud

Ofta, väldigt ofta funderar jag vad jag skulle göra utan familj. Oftast kommer jag till att jag säkert skulle göra samma saker som nu, men inte alls förstå dem med samma komplexitet jag upplever att jag ser hela meningen med universum och min tillvaro i den samma i dag, då det sjuder av liv omkring mig och ändå inte. Vad hade jag gjort nu om det hade varit till exempel september? Ja, jag hade troligen just nu varit i färd med att laga, eller äta middagen i hastiga ryck så att Edit ska hinna på fotbollsträning. Jag skulle ha kört en skoldag med allt det innebär och även troligen skickat precis de samma e-mailen som jag skickat i dag om vi utgår från hypotesen att jag hade samma saker på agendan i Åland United administreringen som jag har i dag. Jag hade troligen fått svar på de flesta av dessa och skulle i skallen förbereda hur jag ska gå vidare och vem jag hinner ringa medan Edit tränar. Sen skulle vi komma hem för att hinna se andra halvlek av första EM matchen om den också skulle spelas just denna fiktiva septemberdag. Därefter skulle jag försöka få Edit klar för sovning, ifall det skulle vara så att Blobben inte ännu kommit. Då hon anlänt blir det bara anarki nämligen... Sen vore det andra EM matchen med datorn i famnen eftersom svaren som genererat mina svar kräver ytterligare frågor, som besvaras under kvällens gång. Även enstaka skolfrågor ploppar in under kvällen. Då EM matchen är slut skulle de sista mailen skrivas och eventuellt en frustrerad blogg och sedan skulle jag somna sittande, eller liggande om jag hunnit i säng, för att vakna till fredag, då jag vet att även träning och avfärd till bortamatchen väntar mot nattkvisten.
 
Men nu är det juli och ingen, utom Bosse svarar på tilltal. Jo Lillemor, men hon är en kvinnlig Bosse! Spelarna svarar snällt förvisso, de är ju på jobb liksom. Match i övermorgon. Fast jag vet att det inte är så känns det som att ingenting blir gjort, just för att ingenting görs. Ändå skulle det behövas göras så mycket. Det slutar med att jag sitter i randiga pyjamasbyxor på terassen och dricker mellanöl.
Så här! Hjärtrud håller sällskap.
 
 
Emilia förbereder att åka på husvisning till Umeå. Joel räknar ut vilken bil det lönar sig att ta. Linda sover säkert efter simskoledagen och före taxicentralsnatten. Rufus gör garanterat nåt, men jag har ingen aning om vad. Edit tillsammans med Pärla har en engelskspråkig gäst och Edit försöker kommunicera genom att använda en ordbok. Blobben hänger i Fru Kickans mage medan hon liksom har byggt en trappa och ett halvt staket kring terassen hon också byggt, medan jag e-postar, badar bastu och dricker mellanöl.
 
På vilket sätt skiljer sig kvällen från en motsvarande i september då? Troligen är Edit med ända till andra halvlek av Holland, förlåt Nederländerna-Danmark. Troligen får jag inga svar på mina e-postningar och ringbud före under andra halvlek och dessutom stannar jag uppe för att se Rocky Balboa efter matchen.
 
En riktig julidag det här. Mulet, men faktiskt skönt att knapra på den här maskinen här på terassen, i mina randiga pyjamasbyxor jo...

Ingen femetta, men en par sexnollor

6-0, 6-0. Kvällens resultat, som inte var förknippade med tennis, åtminstone direkt. England körde över Skottland här hemma hos oss, eller i TVn men ni förstår. I detta fall har jag så mycket sympati för skottarna att jag lite likt spelare som gör mål mot sitt före detta lag inte jublade fullt ut. Den skotska energin vid "Flower of Scotland" och inte minst Jill Ross uppoffrande spel värmde hjärtat. England, de tre lejoninnorna var bara så fruktansvärt mycket bättre i går.
Jodie Taylors tre mål, EMs första och kanske enda, det får vi se, hattrick var sann konst. Ellen White, som gjorde ett eminent jobb som defensiv forward, om ni förstår vad jag menar, samt Jordan Nobbs och underbara inhopparen Toni Duggan spädde på Anna Signeuls mardrömskväll. Hoppas hon inte bara tar dessa kvällar för givet då hon tar över Finland om en par veckor...
 
 
Tidigare under kvällen hade Portugal visat sig vara EMs hittills sämsta lag, till och med sämre än Schweiz var då de spelade senast. Spanien, utan Vero i laget, av nån konstig anledning, spelade streetbasket och vann med 2-0 utan att förta sig. Hur kunde Finland falla ut mot de där? Åtminstone Portugal... Snälla Anna och alla som hjälper. Kan ni se till att det inte händer igen, tack!
 
I kväll ser vi bland annat fram emot högkänslomatchen Holland, förlåt Nederländerna-Danmark. Lite småfavoritspelare i bägge lag (Martens, Harder etc). Norge ska väl ta sig samman och visa Belgien skåpets plats kan vi tro. Eller blir pressen för hård efter förlusten i första matchen?
 
Japp. Möte vid kaffebordet snart igen. Synnerligen effektivt julijobb måste jag säga. Bara det inte vore för all administration vore det snart bara att sparka igång säsongen 2018 och fast 2022 för min del... Nuförtiden vet vi ju att både Ministrar, pressen och hela folket följer Champions Leagues kvalomgångar så jag ser med förtröstan på året efter vårt nästa mästerskap, när nu det sen ska komma...
 
6-0 lär det ha blivit i Warszawa också på basen av Facebook och dagens tidningar. Väntat väl? Legia gick med handbroms i andra halvlek här och spelade väl ut lite mera på hemmaplan. Då går det så här för finländska mästare. Vi förlorade ju 7-0 mot de polska mästarna 2014, så IFK var snäppet bättre då. Jag säger inte att jag gillar läget, det gör jag inte. Dock måste vi acceptera läget som fakta! Jag tror förresten att Legia Warszawa kommer att kvala in till gruppspelet i Champoins League och sedan falla ut.
 
Till blandad glädje, blandad frustration då jag missade de fyra första, men jag märkte i natt att Sveriges TV 4 sänder Rockyfilmer. I  natt var det Rocky 5. Jag fick svårt att somna och akut ledsamt efter alla mina barn. Både dem som sov i Jomala, här hos oss, i magen och utanför magen, samt jobbade i Taxicentralen. Jag antar att även detta är något som ska behöva accepteras, såsom jag accepterat det i olika former i mer än 21 år nu!
 
På lördag Ilves. Jo, det finns alltid i bakhuvet det med om nån trodde jag bara flummar iväg...

Att rättfärdiga sig själv, eller vad det nu kan vara jag menar...

Till att börja med ett citat som jag hoppas kan bli klassiskt och är upphovet till att jag sitter här i ensamt majestät och till och med filosoferar på förmiddagskvisten. Fru Kickan uttryckte sig så här för typ en timme sedan angående hennes och Edits delegation som nu har åkt till Smart Park: "Alltså, du skulle jättegärna kunna vara med så klart. Men att betala 20€ för att du ska lunka där med oss en dag, det är ju bara dumt!" I mina öron lyrik. Mitt sällskap på en aktivitetspark för familjer värderas till mindre än 20 Euro... Jag är lättad, smått lycklig samt ser fram emot att dels jobba in framtida pengar för Åland United, dels äta för just under 20€! En sommarlovsdag då jag faktiskt får vara på kontoret!!! Inte heller träningen i eftermiddag kommer jag att bevista, så det är nästan lite semester över det hela, banne mig!!! Kan gå några år till nästa gång, då vi ju kommer att ha blöjbarn i några år framåt nu... De tre äldre nöjer sig med svar som "Allt bra" då jag hör mig för hur de har det... Då är väl allt bra kan jag tänka.
 
Jag är fortfarande lite kvar i min fascination över de isländska krigarkvinnorna i går. Jag nämnde ju i en bisats att den franska elegansen nog segrade, men genom ett straffmål i 86e minuten (visst?)... I slutet i alla fall. Få se om Island klarar sig ur gruppspelet nu. Jag tippar att de spelar oavgjort mot Schweiz och vinner Österrike med 1-0. Sen i utslagsskedet om de kommer dit, då kan de gå hur långt som helst med det där dödsföraktande sättet att spela. Att tala om att vinna mästerskapet är dock bulla. Grekland kunde 2004 och PK-35 2010 med så kallad antifotboll. Island spelar ingen antifotboll, men deras kamp räcker till ända tills någon som är så tydligt bättre övermannar dem, liksom Vikingarna från Norge som fick sin dödsstöt vid Stamford Bridge år 1066, innan Normanderna erövrade hela England. Se där, redan då var handlingen för det mesta i Europas fotbollshistoria lagd.
 
Sen har vi den åländska pressen och då menar jag tidningar och radio. Jag har ju haft mina små munhugg med dessa. I går ringde de förresten från radion och ville att jag skulle uttala mig som lärare om hur man informerar om kommunreformen i skolor. Intressant och rolig kontrast så här i juli. Nu gäller det dock det stora intresset man har och de resurser man sätter på returmötet i Warszawa i kväll. Vad jag begriper är alla medier där på plats. Det är jättebra. Det var de ju också i Potsdam 2010 och i Sarajevo 2014. Aj nej, det var de ju inte. Oscar från Nyan kom till Sarajevo passligt till vår polska katastrof. I övrigt hölls man nog hemma. Vi förlorade klart jo. Inte fråga om annat. Men nästa gång Åland United spelar i Europa, då hänger ni med va? Precis som ni varit i Azerbadjan och Norge före denna Polenresa med herrarna inte sant? Vi vet hur Craigs hotellrum såg ut i Norge och nu vet vi hur Joels och Petters ser ut i Warszawa. Undrar nån hur Majas och Sofias kan se ut? Kom och kolla då det är dags igen, bara vi kommit på fötter.
 
Sen vill jag betona att Fredrik Rosenqvist och jag har gjort upp och inte hyser något agg gentemot varandra efter munhuggandet, närmast från min sida, förra veckan. Nu vill jag bara i bästa välmening poängtera ett fel han enligt min åsikt gör då han, i den 4e ledaren med fotbollsanknytning som publiceras i Ålandstidningen under de senaste veckorna skriver om de 30 tal IFK fans som reser till Polen för matchen. Rosenqvist skriver: "Det är på dessa typer av resor som den starkaste supporterkulturen skapas. För många klubbar med ett stort och engagerat supporterfölje går det ofta att peka på en specifik resa till något europeiskt land där allting började."
 
Jag är tyvärr benägen att inte hålla med. Liverpools, Real Madrids, Legia Warszawas eller IFK Mariehamns supporterkultur har inte uppstått på resor, okej IFKs kanske då de är kända för att vara som bäst på bortaplan i Lahtis, Björneborg, Helsingfors och så vidare men ändå. Dessa supporterskaror har vuxit fram i vardagliga ligamatcher under många år på Anfield, Santiago Bernabeu, Polska arméns stadion och förvisso på WHA. Inte behövs det resor för att skapa samhörighet och kultur kring ett fotbollslag, Det kanske är en öspelsgrej det?! Eller minns ni hemmaspelen med 2000 personer på WHA? Inte var det resor som gjorde det heller.
Här ser ni Åland Uniteds supportrar, några av dem, på plats i Sarajevo i augusti 2014. Dessa ser vi även oftast på WHA och på olika orter runt i Finland då laget spelar. De är trogna och goda, inte skapade av enstaka resor. Det är en bild av hur verkligheten ser ut. 30 IFK supportrar reser till Polen. 10 ÅU supportrar reser till Bosnien. Åland United är lite överrepresenterad jämfört med hemmastödet på WHA nog, men proportionerna är ganska rätt tycker jag. 1 tidning kom med ÅU till Sarajevo. Alla medier finns på plats med IFK i Warszawa. Även det säkert i proportion med det allmänna intresset.
Sedan till slut en liten åsikt om diskussionen om användandet av sociala medier på jobbet. Bondförnuft säger jag! Ju känsligare chef, desto viktigare att man säger som det är, tycker jag. Bra för chefen att lite skolas!

Islänningar e vi allihopa, inte sant?

Kommer ni ihåg förra sommaren? Den där hysterin kring Islands herrlandslag som vulkaniserade sig in i de mest osannolika människors hjärtan. Folk som en gång för alla inte gillar fotboll skrev och sade hur roligt det var och hur spännande Islands matcher var. Jag var förstås förblindad av min vrede över det tafatta England som förlorade mot just dessa islänningar, men visst måste jag erkänna att jag gillade dem. Dock inte alls för att de var spännande eller roliga, för det var de inte alls. Cynisk 4-4-2 med raka och enkla anfall. Sådant som inte alls brukar kallas "rolig fotboll". Jag minns att jag varnade för magsår och depressionsattacker då Finland skulle möta islänningarna i VM kvalet. Depression blev det, men mera för den norske domarens hjärnblödning och faktum att Finland lyckades tappa ännu en seger på helt osannolikt vis. Island är för en klassisk romantiker fruktansvärt prosaiska och tråkiga. Sådant gillar ju jag egentligen!!!
 
I dag tog Islands damer mig med storm! Okej, de spelade någonslags 3-5-2 och hade forwardsen att följa Frankrikes ytterbackar som vi i Åland United gjorde då vi gnetade 0-0 mot PK-35 borta 2015. Frankrikes kvalitet år mycket mycket högre, vilket vi alla visste. Ändå stod isländskorna för en prestation som inte lämnar någon, jag lovar INGEN, kall. Det var cyniskt, det var tufft, det var disciplinerat, det var rått! Det var förvisso männen som förtjänade att festa på Valhall, men de här Valkyriorna var nog beredda att duka bordet för sig själva.
 
Där fanns en elegant fotbollsspelare, Sara Björk Gunnarsdottir. Hon stod för den konstruktiva fotbollen. Sen fanns där atletiska biffar som vänsteryttern, back kanske man kunde säga Sigurdardottir. Forwarden som följde sin vänsterback ner i straffområdet och sedan kontrade framåt med 70 meters löpningar gång på gång, Fanndis Fridriksdottir. Där fanns Dagny Brynjarsdottir som inte förlorade en enda defensiv 1v1 under hela matchen och vann de flesta offensiva också så länge hon bara fick springa fullt in i en fransyskas mellangärde eller nåt. Laget var en disciplinerad skara vikingakrigare, jo vikingarna hade kvinnliga krigare det visste ni väl?! Inte rolig fotboll som det man menar med rolig då man talar fotboll, men oerhört tilltalande för en sådan som jag.
Sedan, inte minst kom ju Harpa Thorsteinsdottir in också, 3 månader efter att ha förlöst sitt andra barn. Hon måste ju ha amningsbehå under matchtröjan... Lite seg i steget, men en ledare. En stor ledare. Jag tror inte det var en tillfällighet att kamerorna fångade då just hon sade tröstens ord till inhopparen Elin Mette Jensen (hur kan en isländska heta så?) som förstörde allt genom att förorsaka en straff som Le Sommer kunde vinna matchen med. Island är starkt. Men kära icke fotbollsmänniskor, de är inte alls roliga. Ser ni Island ser ni inte rolig fotboll, jag lovar!
 
 
Två tankar finns kvar i huvudet nu, en liten tid efter matchen. För det första inramningen. Om inte damfotboll får respekt med den publiken, de Vulkansekvenser, de Allez le Bleus rop och Marseljäsen spontant sjungen som hördes i rutan, då får ingenting det. Det andra är att sådana där skulle vi också kunna vara. Finland skulle kunna spela precis som Island. Jag hoppas vi finner vår nationella spelstil snart så vi kan bygga den utan att för evigt vara ute från EM och VM. Kanske folket då också sluter upp, som islänningarna gör?
 
Österrike piskade ett darrigt Schweiz  helt rättvist med 1-0. Samuel red ut en träning som inte alls blev som han eller någon annan planerat. Hatten av för Samuel. Uppbyggandet av matchplanen inför lördag fortsätter.
 
Onsdagen är ju sedan den dagen som alla åländska fotbollsvänner väntat på. Först är det Spanien -Portugal med ÅU Raquel i laget. Sen är det dags för den stora höjdpunkten. Jag pratar förstås om England-Skottland! Förstås spelar ÅU Hailey för Skottland, men som vi vet har jag en gång sålt min själ till de tre lejonen. Nu är det tre lejoninnor och så länge Finland inte är med är det dem jag stöder, i nöd och lust. Ofta i nöd, men minns ni VM 2015?
Bronslaget... Ska de här bli det som herrarna alltid gör anspråk på att bli och aldrig mera blir, för att de är England? Damer, gör det ni ska. Kanske det skulle gå att piska till exempel Island i en utlagsmatch, så där för att ge nationen en revansch eller nåt. Nej, inte Island. Jag vill minnas de här damerna på ett annat sätt än herrarna från förra året!
 
 
Vet ni förresten vad Edit sade efter att Isländska supportrarna hade gjort sin första vulkan i kväll? "När ska de göra en mexikansk våg?" Hon sade MEXIKANSK VÅG!
 
Till slut vill jag så klart önska IFK Mariehamns herrlag lycka till i Warszawa! Ni spelar ju också i morgon stod det visst i tidningen.

I dag lottas cupen

Morgonrutinerna, som så här sommartid ofta är mer av förmiddagsrutiner, jag har faktiskt nog fast det ibland låter annorlunda ofta flextid på morgonen så här vid lov, börjar vara klara och ett kaffemöte väntar om en halvtimme. Det droppar in bud på retrotröja 24 som jag satte till försäljning för en stund sedan. Folk vill faktiskt köpa dessa. Jag är positivt berörd.
 
I dag lottas även Cupen. Klockan 12.30 drar FBFs man lapparna som visar hur augusti kan utspela sig. Först måste vi förstås klara av FC Espoo på bortaplan. Fråga Pallokissat hur enkelt det är att slå division 2 lag i cupmatcher, så ser vi att vi inte ska ta ut nåt. Dock är jag tacksam över att mötet här på vår, Fru Kickans, nybyggda terrass förra veckan faktiskt ledde till att cupen lottas nu, så vi kan ha lite framförhållning och eventuellt på riktigt kan spela i augusti ifall vi går vidare. Jag är säker på att detta också gäller de andra lagen.
 
Spännande med upplägget för eftermiddagens träning. Samuel basar för ett helt nytt grepp i dag. Det får inte missas. Nu bär det iväg till dagens kaffedejt på Sittkoffs Café. Vågar jag tro att det ger lika gott utfall som gårdagens? Nää, bäst att gå in negativt så blir det bättre än man trodde sen...
Det här är förresten gårdagskvällens behållning. Jag har aldrig, så klart, haft en personlig relation med Kosovare Asllani, men lärar (eller tränar) hjärtat dunkar då en duktig spelare blir bra på riktigt genom disciplin och erfarenhet. Nu är Kosse en riktig tvåvägsspelare. Roligt att se! I övrigt var ju Marozsan helt underbar förstås och som jag älskar det slutade matchen 0-0... I kväll är det förmatch mellan Österrike och Schweiz innan det smäller med Frankrike-Island i sena matchen.
 
 
Nu går Fru Kickan och Edit en batalj om hur länge man ska eller inte ska duscha. Jag drar på mig kalsongerna och åker på möte. Häjssan!

A way to end the day Ms Jones

En kontorsdag i sommarhuset, som ju är samma hus som jag bor i hela året, men nu är det sommar, har gett oanade framgångar. Vissa kommer att synas för större publik inom en nära framtid, vissa bara bygger på sådant som antingen kommer att märkas eller så ej. Mitt kaffebord på Sittkoffs koms ihåg av förre elevrådsordförande Albin Den Store, som även i fjol serverade kaffe under mina utvecklingssamtal. Bosse, Linnéa och Herr Landshövding har levererat fin text i telefonen. Dessutom har jag klippt gräsmattan efter att Granngubben, låt oss kalla honom "Inte Mourinhos vän", hittade bensinkorken till klipparen som tydligen lossat i samband med Gurkans hårda användning.
 
Nu har Fru Kickan lagat mat säger hon. Edit har fullt upp med något hon säger sig inte veta vad är... Jag har även lyssnat på Caroline Sjöbloms sommarprat och faktiskt tyckt att det lät bra. Man hade ju klippt bort musiken så pratet var ett riktigt prat.
 
Snart är det EM kväll. Ryssland-Italien inleder på Eurosport klockan 19.00 och sedan är det stormatchen Sverige Tyskland som gäller.
För mig är kvällens stora behållning hur Steffi Jones stiger i Silvia Neids... Gummistövlar? Jag tror inte Silvia har gummistövlar. Det känns inte som hennes grej alls. Steffi kan väl ha flere par som jag ser det. Få se om spelet ser ut efter detta också...
Det här är en annan Hallelujaupplevelse jag hoppas få uppleva. En av mina stora fotbollsspelarfavoriter i världen, Dzsenifer Marozsan.
 
 
I övrigt har jag kval i magen då jag möjligen borde heja på Sverige trots min uppskattning av tyskorna, eftersom det vore enklare för England att piska just Sverige. men oavsett lär ju Tyskland ta sig vidare från gruppen, så kanske jag kan få sitta så där neutral och bara se fotbollen i kväll. Med Edit som säger sig absolut vilja se det här. Jag tänker inte hindra henne.
 
Sedan ny arbetsdag i morgon. Jag har stora förväntningar redan på kvällen, men vis av att oftast hamna på två veckors extra väntetid då jag känt så nöjer jag mig med att vara nöjd med vad jag fått gjort i dag, samt med att äta Fru Kickans tillverkade köttfärssås och spaghetti.

Nu är det EM

På eftermiddagen anlände jag hem och fann Fru Kickan i köket, Edit på kalas, Emilia i Sottunga och de övriga vet jag ej någonting om , men jag skulle ha hört om de farit illa. Ett så kallat hälsotalibanbeslut fattades och jag "tog ledigt hela eftermiddagen". Inte en e-post skrevs och inte ett telefonsamtal ringdes, annat än av Edit då hon rapporterade till sin bror att hon börjat med armpressar och sit-ups.
 
Mot kvällen började EM. Jag minns då Finland sparkade av mot England 2005. Jag minns också då finländska arenor fylldes under EM 2009. Jag minns besvikelsen då det inte höll, trots många jättebekanta spelare i laget i EM 2013. Nu började EM 2017 och vi är inte med. Edit tittade på Holland-Norge och största delen av Danmark-Belgien. Hon sade, jag citerar: "Sen då jag är stor och spelar i Åland United, då vill jag nog att lite mer folk än i dag kommer och tittar". Då jag frågade om hon skulle vilja spela för en sådan publik som där var vid Holland-Norge matchen sade hon, "Ja, det vill jag. men vad ska vi gör så det blir så?". Evighetsfrågor, eller förhoppningsvis inte. Dock var mitt bästa tips till henne att för det första komma med i Finlands landslag och för det andra se till att det kommer med i ett EM slutspel. Själv skulle jag tycka det vore fantastiskt om Edit eller Blobben spelade för Finland, så klart Linda, Emilia och Rufus också, men de har inte sådana ambitioner så det behöver inte sägas. Om det sedan inte blir så, då bryr jag mig inte alls om vem som för Finland till EM igen. Olivia, Isabella och Sara Mattsson duger jättebra, eller Onna Ketola...Vem som helst. Jag vill inte bli en sådan där gubbe som är den ende som minns att Finland faktiskt har spelat semifinal i fotbolls EM. Det gjorde vi nämligen. Minns ni inte, var tysta bara och nicka. Jag hoppas det kommer en dag då det blir pinsamt att inte veta sådant också!
Lieke Martens spelade i dag i EM och riktigt bra dessutom. Hennes inlägg hamnade i skallen på Shanice Van De Sanden och gav Nederländerna en fantastisk start på hemmaturneringen genom 1-0 mot regerande silvernationen Norge.
 
 
Edit ville som sagt se också Danmark-Belgien. Sen blev det inte hela matchen då hon blev så trött och vi kom fram till att hon bättre orkar se Sverige-Tyskland i morgon om hon lägger sig mitt i andra halvlek. Danmark började friskt mot ett Belgien som hade kiss i byxan. Sanne Troelsgaards nick efter att målvakten Justien Odeurs hade fumlat gav danskorna en ledning redan i 7e minuten eller när det nu var. Belgiens spurt under slutet av andra halvlek liknade sedan i mycket Åland Uniteds jakt i slutet av matchen i Vaajakoski i går. Gemensamt blev att det aldrig blev ett mål sen på slutet. Vi klarade oss dock lite bättre än Belgien, för vi fick oavgjort och de förlorade.
 
Nåväl. EM är alltså igång och jag tycker om sådana här turneringar. I morgon är det Ryssland-Italien och sedan då Sverige-Tyskland på kvällen. Själv ska jag låta det bli en kontorsdag med en par träffar med bland annat Marjukka och Bri på schemat. Nästa helg bär det av igen. Denna gång till Tammerfors. Mycket vatten och trycksvärta hinner flyta här emellan dock. Hoppas att någon orkar med mig, slog det mig just...

Mitt liv och det vackra (?) spelet

Det vore fel att säga att Åbo börjar vakna, eftersom det ser ut som om Åbo inte ännu somnat. Klockan är över 5 på morgonen och de flesta jag ser är nog sådana som inte ännu åkt hem. Vi har ätit vår traditionella ostburgare vid halv fem på morgonen då bussen stannar vid nåt nattöppet ställe för att chauffören ska få vila. Pille underhöll genom att prata oavbrutet. Vi är så pass få i bussen att även jag har kunnat ligga denna gång, med fötterna utsträckta dessutom. För en stund sedan fick jag en sms av Jenny lite bak i bussen att hon behövde ett huvudvärkspiller. Det låg fem kvinnokroppar i vägen, så jag behövde kasta pillrena till henne, missade och Sarah fick söka upp dem i busstoaletten. Ett liv för fotbollsproffs. FBFs man höll på att dratta på ändan då han hörde att vi åker nattbuss på det här sättet. Vi som har Damernas Ligas största budget... Jodu goa Pastorn.. Så här funkar det! Precis som i de där 70-talsfilmerna om patetiska baseballag i skitserier.
Det här är en idealiserad bild av det jag ser omkring mig. Visste ni att kvinnliga fotbollsspelare snarkar?
 
 
Jag är i min bubbla. Matchen i Vaajakoski gav inte seger, ännu heller. Nya Ålands reporter har räknat fel då han säger att vi är 7 poäng från övre slutspelet. Vi är 6 poäng ifrån hördu Håkan. Vi har teoretisk chans ännu. Sen kan det hända att teori inte är allt och det blir tre nattbussar till under hösten (i Ligan, Cupen kommer skilt). Två helger kvar att få det klart, förutom då cupen alltså.
 
Jag är väldigt väldigt irriterad på domaren Anri Saarivainio. JyPKs för dagen helt vimsiga mittback Begolli gjorde under första halvlek en reflexhands, som man kan göra i misstag jo, men jag har sett folk bli utvisade för sådant. I andra halvlek sparkade hon, vem det nu var, Sofia kanske, i magen och höll fast henne med benen i en riktig osportslig eftersläng. Även den kunde ha gett direkt rött kort, men alla dagar i veckan en varning. Anri dömde två frisparkar, men ingen som helst varning. Alla som vet hur en varning påverkar en mittback vet vilken enorm fördel för JyPK domaren gav genom att totalt strunta i reglerna här. Vad händer sedan? Raissa går lite hårt in i en 50-50 situation. Frispark var väl sådär, men inte helt fel. Vad gör kvinnan (=domaren då?) Jo, hon gräver fram ett varningskort ur bakfickan. Helt absurt. Detta var Raissas fjärde varning och hon är nu avstängd nästa lördag mot Ilves. Skäms Anri. Riktigt dåligt , fast jag nu säger det så här... Jag vill inte ha videodomare, men jag hoppas att någon behörig ser videon och håller henne där borta några veckor så hon hinner begrunda...
 
Motståndartränaren Jukka, som jag känner från tränarkurser från 2001 funderade före matchen vad man skulle göra om man vore normal. Det där att jag snart har fem barn, en fru, heltidsjobb på annat håll och så vidare ryckte han på axlarna åt. Jo, sånt där har han också... ändå, varje år, samma ångest, men samma iver. Varje år känns det för jävligt och sedan bara längtar han tillbaka då säsongen är slut. Efter matchen i dag var Jukka inte lika filosofisk, han var mest arg över att inte ha vunnit, men vi klappade varandra så där machomanligt på ryggen och hoppades att inte ses mera i år. Om vi gör det är vi nämligen båda i nedflyttningsserien eller har haft oturen att lottas mot varandra i cupen. Jukka är en riktig fotbollsmänniska, som jag dristar mig säga att jag själv också är på mitt eget lilla sätt.
 
Jag är inte ensam vaken inom familjen heller. Linda har just slutat jobba på taxicentralen vet jag, och Rufus smsade från ett tält, tror jag det var, att allt är bra.. Det tror jag säkert.
 
Snart frukost på färjan. I kväll börjar EM med två matcher. Jag saknar min familj fast den alltid finns i hjärtat. Jag lever som jag vill leva. Spelet är vackert, fast omständigheterna inte är det. I dag ska jag inte verka trött då jag kommer hem så folk är glada och vi kan prata avslappnat!

Att på sätt och vis vara en död poet

Så här i bussen, igen på en motorväg, medan sommaren blommar på där ute och folk där hemma kanske börjar smått vakna, fick jag fingrarna fria för en kort kort reflektion. På sätt och vis kanske jag är en Död Poet... I mycket ser jag så klart Robin Williams rollfigur Mr Keating i filmen med just namnet om döda poeter, som en romantiserad drömrollfigur för alla som är lärare. I verkligheten kan och inte ens vill man vara som han. Men just exemplet i filmen gör att man kanske kan tänka sig att vara som en av hans elever som blivit vuxen.
Sådant där crap som Carpe Diem och så vidare får stå för sig, men sättet att angripa människan som individ i ett kollektiv är väldigt tilltalande och jag tror jag hade varit en av de elever som tagit grundtanken med mig till mitt eget liv.
 
 
På väg till Vaajakoski med en busslast individer som alla tänker olika, men i grunden vill samma sak känner jag att fotbollen  och det liv jag över huvudtaget lever, med alla nära, kära och mina jobb verkligen suger märgen ur livet, som Döda Poeters Sällskap ville att skulle hända.
 
I går tyckte Fru Kickan att det börjar bli lite väl mycket det här fotbollsjobbet nu. Jo, det är det. På samma gång är det därför jag finns, precis som jag har mitt lärarvärv och mitt föräldraskap. Helt onödigt att slita ihjäl mig, men om jag inte gör det skulle jag känna mig själv helt onödig i stort.
 
Kick off 17.30! Nästa vecka ska jag fortsätta med mina kaffedejter där jag får höra flickorna i laget berätta om sina liv och vad de tycker är viktigt. Då är jag som en riktig död poet, men troligen bara i min egen värld...

Är det värt att låta Rockoff arrangeras?!

Först av allt det som ändå är viktigast. First things first! Jag ska bli pappa till en läkarstuderande! Min dotter Emilia ska studera i Umeå i höst. Lättnad och glädje är väl två ord som sett till helheten i denna historia beskriver det mesta. Jag är stolt förstås, men det är inte mig det handlar om. Emilia får göra det hon vill i sitt liv just nu! Större glädje kan man inte ha som förälder!
 
Sen resten. Jag noterar varje sommar en hysteri och upplever en gnagande oro i en och en halv veckas tid ungefär. Dels för mina egna barn, av vilka min son just nu kanske är den som är mest aktuell, men också över en massa andra unga människor jag känner från olika sammanhang. De lever rövare på ett sätt som till exempel de inte alls snällare unga varianterna av de som i dag, precis som då förstås, är i min ålder kunde. Jag åtminstone hade inte i 15 års åldern möjlighet att slira omkring i stora folksamlingar där druckenhet och våldsamma tendenser av allt möjligt förekom dagligen och långt fram mot morgonen på det sätt som Rockoff i dag legitimerar detta. Inte bara stänger man torget för att bygga upp inhängnader och en jättescen, man dominerar hela stadsbilden och bullrar någge förskräckligt, förutom då man har nåt halvhyfsat rockband som spelar vettig musik, som till exempel coverbanden som underhåller i pauserna. Polisen och ungdomsarbetare uppmanar vuxna att ha koll på sina barn och läget är allmänt otrevligt och hysteriskt. Jag har under tidigare år, förutom de tre gånger jag varit betalande åskådare, på Tomas Ledin och Markoolio tror jag artisterna har varit för närmare 10 år sedan, ibland gjort kvällar som ordningsvakt för min dotters förening som fick nån slant för detta. Efter stängning, då det är väldans stökigt och luktar urin mest överallt blev det på senare år att stå med en löjlig reflexväst i stadshusbacken för att se kända och okända ungdomar i berusat skick, ja va gör de där? De samlas... Så som säkert också min generations ungar hade gjort hela veckan om det funnits nåt sådant. Min uppfattning är att de allra flesta av dem som köper Rockffpass och har tillgång till allt hela festivalen mestadels driver in och ut från festivalområdet. Man har alltså betalat dyra pengar för att få gå på torget de gånger man önskar passera där. För mig personligen är Rockoff totalt värdelöst och onödigt och skulle jag ha makten att ta ställning för on eller off skulle jag med glädje trycka på förstöraknappen.
Så här ser eländet ut. Dessa är i alla fall inne på området och gör det man ska. Lyssna på musik.
 
 
 
Men nu kommer röster att höjas. Det här är ju ett redan berömt evenemang! Det kommer folk hit till Åland bara för att vara med på festivalen. Det spelar artister här som aldrig annars skulle komma hit. Restauranger och kringliggande företag tjänar massvis (tror jag). Och sen meningen jag avskyr mer än mången annan mening: "Det är ju så bra att det händer någonting för ungdomar här på Åland!" Pyttsan. Den där sista grejen kan ni glömma. Rockoff är inte för ungdomar. Det har aldrig arrangerats med tanke på ungdomar. Ungdomar har till och med en egen spilta där de förvaras, vissa år ser de inte ens den så kallade lilla scenen. Klart att ungdomarna drar omkring på stan och lever rövare. Vad hade du gjort?
 
Eftersom det  nu troligtvis finns en stor del av läsarna som gillar Rockoff och inte alls vill ha bort det är det kanske bra att göra en snabb jämförelse med arrangemangen kring Champions League kvalmatchen i går kväll här på WHA. Kritiska röster har lyfts mot säkerhetsarrangemangen och behovet av avstängda gator och kravallstaket med mera. "Ska vi alls ha sådant här på Åland?" säger folk. Andra idiotförklarar dem som ifrågasätter. Det här är fotboll och det största som någonsin hänt på Åland säger man. Vet ni va? Båda har rätt. Det enda som blir fel är idiotförklaringen.
 
Ja, ska det arrangeras fotboll på denna nivå på Åland, så ska det vara denna typs säkerhetsarrangemang. Det är inte IFK Mariehamns fel att det engagerar så många människor och att det finns en stor säkerhetsrisk då våldsamma och aggressiva personer tenderar att följa sina lag runtom i Europa då de spelar. Ifrågasättandet är berättigat. Är det värt det? Ska vanliga människor betala och utsättas för detta? Mitt svar, eftersom jag är en fotbollsmänniska är, absolut! Det behöver inte ens finnas vettiga argument. Fotboll är viktigt och detta är en del av fotboll i dag. På samma gång kan vi konstatera att Rockoff inte är ansvarig för att ungarna löper amok i en och en halv vecka. Nej, men det gör de för det hör till under Rockoff i dag. Är det värt det? Ska vi utsätta oss vanliga människor för det? Jag säger nej, men jag vet att det finns många som inte håller med mig.
 
Jag var på matchen också jo. FBFs man som sov två nätter hos mig och drack upp min whisky hade ordnat in oss på räkmackeavdelningen. Jag var totalt borttappad och satte mig en timme i förväg på läktaren, där jag kunde orientera mig i alla fall. Bra drag av Legia klacken och själva matchen var väl okej stora stunder. Lite problem på vänsterkanten för IFK, en målvakt som plockar ner inlägg ungefär som jag skulle göra det och sedan en briljant djupledslöpning av Kasper Hämäläinen gav tre mål till Legia. Sen fick Dafaa hjärnblödning och försatte genom sin utvisning hemmalaget i djupt försvar som sedan gjorde andra halvlek till en promenad och that´s it. En helt vanlig kvalmatch i CL så här i försäsongstider tror jag att de flesta tillresta kände det som. Stor eloge till IFK Mariehamn dock som dels bemästrade arrangemangen och dels faktiskt bjöd upp till kamp så länge det fanns ork i benen.
 
Som jag sade till "kollegan" Tomi från Ilves som också var på plats, vi hade ju haft möte om damernas cups framtid och sedan följde han FBFs man för att snappa upp saker kring arrangemang av internationella matcher, "Jag blir alltid så deprimerad av herrfotboll." Inte deprimerad så, men faktum att vi såg mitt lands mästare skåpas ut av ett annat lands mästare utan att de andra riktigt behövde göra mera än, ja vad som behövdes. Det får mig att inse det jag nog vet, men ändå... Vi är inte så jättebra på fotboll i det här landet... Inte är det så mycket bättre på damsidan heller är jag rädd. Själv har jag ju varit med om Finlands sämsta CL resultat någonsin då vi flög ut så det skakade ur kvalet i Sarajevo 2014. PK-35 ges en chans, bland annat just mot Medyk Konin, på Nordirland i augusti. Lycka till! Även lycka till för VPS och HJK i Europakvalet, samt så klart till IFK Mariehamn för returen i Warszawa nästa vecka!
 
FBFs man är inte en person som sover så värst mycket märkte jag. Han är nu på flyget och på väg mot nya äventyr. Åland United har teambuilding. Fru Kickan och Edit är på väg hem, tror jag för de är inte kända för att meddela sig så värst klart om sådant. Jag hade precis just två damer utanför dörren som meddelade att de kom nu för att städa. Någon hade beställt dem till vår adress. Fru Kickan misstänktes skarpt, tills jag begrep att de egentligen beställts till damen mitt emot oss på andra sidan gatan.
 
Nattbussmatchen mot JyPK närmar sig... Jag säger väl som Bosse sa i går då han gick ut från WHA med en nyvunnen TV. "Hörni, skit på er!"
 

Dags att droppa ämnet kanske?

Det är säkert idiotiskt att ta upp en sak för att få slut på den, men i morgon lär ju det mesta handla om polska huliganer i alla fall... Det bara inte lägger sig det här med media och det nyfunna intresset för sponsorering inom damfotbollen. Nu har man kommit så långt att journalisterna själva ondgör sig över vad jag skriver på mina personliga medier och av omtanke om Åland Uniteds anseende skriver de till Herr Landshövding om detta. Men, jag har bett om ursäkt förut och igen och nu en sista (?) gång. Fredrik Rosenqvist är ingen idiot eller jävla sommarextra. Det är heller inget fel på varken idioter eller sommarextran. Jag ber om förlåtelse för att jag sade så då en total överraskning drabbade mig härom natten då folk reagerade på en tidningsartikel jag inte hade en aning om vad innehöll. Okej, kan vi låta det vara nu? Jag lär mig och förhoppningsvis även Fredrik Rosenqvist. Ödmjukhet och en förmåga att se sin egen skuld är en av våra främsta dygder, som framför allt vi som står för mänskliga grundvärderingar står upp för, inte sant? Fredrik bekräftade just detta genom att maila mig och anse saken utagerad. Bra! Då är den det för mig med! Frid , fröjd och gröna ärter!
Sen vill jag gratulera Svenska Fotbollförbundet för en riktig Punkrock aktion... Dessa, över hela världen, eller åtminstone i många facebooktrådar i Skandinavien, bejublade tröjor som Sveriges damlandslag spelade i under Algarve Cup, eller när det var i våras. De uppfyller nog inte FIFAs reglemente. Dock tror man att tröjans bärare står bakom det som står bakom henne så att säga. I detta fall är det Olga Ekblom som visar vad hon är för nån... Förbjudet tyvärr, men man tyckte det var värt det och vad vet jag. Kanske man hade specialtillstånd.
 
 
Fru Kickan och Edit är på väg till skärgården. De sägs ha med sig Gurkan och Pärla. Lyckliga dagar önskas ni. Jag ges nu obegränsad tid till arbete här hemma... Dessutom ska Bollförbundets tävlingschef anlända och sova i Rufus rum... Vi får en till representant från Tammerfors med oss i morgon och har möte om Damernas Finska Cup. I övrigt försöker vi hålla oss borta från polacker som kommer hit och slår sönder allt, eller hur det nu blir. Sen fick jag höra att jag ska se dem spela på WHA också. Inte de som slår sönder, utan farbröderna som spelar fotboll.
 
I helgen har vi en ny nattbussresa att se fram emot. I väntan på den vill jag uppmärksamma en glad lokal händelse, fast den skedde i Tammerfors.
Jag har ingenting att göra med att dessa flickor är snabbast i Finland på 3x800meter. Men alla tre har figurerat i mitt klassrum. Då får jag, lite som svenskarna med sin "Svenske Keke Rosberg" på 1980-talet ta åt mig av äran. Gratulerar flickor!  Bra gjort!

I lagens namn! Sluta nojsa!!!

Men Herreminje så det ska hållas på. I går kväll, efter att besökare som Melleris, som i och för sig bara var inne och svängde innan de åkte till Kökar, men också bebisen med föräldrar som bara tittade förbi då de var på Åland och de som hämtade skrivbordet hade lämnat lokalen, Fru Kickan lagt sig och Edit fortsatt sin självpåtagna tillvaro i sin säng som hon inte skulle lämna före morgonen, tänkte jag få lite kontorsgrejer undan medan jag hoppades att lite sommarstämning också skulle få komma över min själ. Det hjälptes lite upp med Viasat History som visade lemlästningar i England under 1300-talet, riktigt bra filmer faktiskt. Då, vid halv 11 på kvällen ungefär började det rassla i e-posten och på facebook. Jag uppmanades från flere håll att fundera noga innan jag (!) accepterar Åländsk Demokrati som tröjsponsor för Åland United. Vadå tröjsponsor?
 
Då jag bad om det online fick jag under en minut 8 printscreenar av Ålandstidningens måndagsnummer, som alltså kom i ålänningarnas brevlådor nu i morse. Där var vi på första sidan och tycker inte det är konstigt med att ÅD sponsorerar oss. Nej det gör vi inte ännu heller. Nyhet? I tidningen, inte på sportsidorna, utan tillsammans med nyheter fanns en rubrik om att ÅD vill bli tröjsponsor för oss. Texten i artikeln där under, då Stephan Toivonen intervjuats och även jag tidigare under dagen säger inte att det inte är möjligt, eller att vi vill ha det så, men pang bom hade flere tiotals läsare på kvällen trott att Åland United planerar att ingå tröjreklamavtal med ett politiskt parti. Det kan vi ju inte. "Fotbollsregler 2017" som ges ut av Finlands Bollförbund har åtminstone i den finskspråkiga versionen på sid 28 i samband med regel 4, moment 4 en klar punkt som bland annat förbjuder politiska, religiösa eller personliga statements, symboler etc... Därför kan varken ÅD, något annat politiskt parti, eller tex en religiös organisation finnas på våra dräkter. Visste jag detta då journalisten ringde? Svar, ja. Vi pratade bara inte om dräktreklam då, utan om sponsrorering i stort. Journalisten menade säkert inte att förvanska mina och min förenings ord, men tyvärr kom ett rätt stort antal människor sett till hur många som nu alls vet vad det här är, att tro fel. Bra journalistik? Kanske? Vet inte hur vår mediasponsor, som stod för artikeln själva tycker.
Lite så här blev det i natt igen.
 
 
Vad gjorde jag då? Ja, det var ju så sent, närmare midnatt i det skedet redan, så jag skrev på eget bevåg till tidningen och bad dem korrigera på ett tydligt sätt så folk skulle sluta missförstå. Sen kontaktade jag också Toivonen, som sade sig ha pratat med nån pojke på Arken och frågat lite om tröjreklamer etc. Jag berättade hur det ligger lagligt till och han förstod så klart direkt. Inga problem alls. På morgonen, eller okej det var halv 10, så vi talar nog förmiddag ringde journalisten och ville höra vad jag hade att säga. Då jag nämnde att vi hade varit i kontakt med Toivonen blev ju frågan innan jag hann dra efter andan "Jaha. och vad sade du då?". Jag berättade sanningsenligt att jag meddelat att politiska partier tyvärr inte kan ingå klädreklamavtal med fotbollsklubbar enligt reglementet. Journalisten tycktes hoppa av glädje då han direkt svarade med "Aj TYVÄRR... Du skulle alltså vilja att det vore möjligt!?". Jag hoppas jag har helt fel, men det verkade nästan som om journalisten i fråga hade önskat att jag ville att politiska partier med ÅD i spetsen skulle finnas på ÅUs dräkter... Nu är det inte så. Jag förstår varför vi ska ha reklamer på dräkterna, men egentligen gillar jag det inte. På 1970-talet före reklamerna kom, var dräkterna mycket mer estetiska, tycker jag. Nu är jag tacksam mot alla som vill vara med. En dröm vore dock att någon gång ha en stor sponsor som skulle betala in den där miljonen typ och då kunna vara ensam på våra dräkter. Nu har vi många och det är bra gäng allihopa, inklusive just Ålandstidningen.
Sidu här. Till och med på uppvärmningströjorna...
 
 
Sen har ju förstås oändliga strömmar av åsikter delgetts mig. Jag såg just att Ålandstidningen satt in en rubrik på nätet där jag säger att det inte blir politisk tröjreklam. Toivonen ringde och ville diskutera andra lösningar då det nu inte går. Jag har "satt det bakom örat" som jag sade. Sen får jag skit för att jag hånar våra sponsorer också, då jag i går kväll i ilskorna mitt i natten tydligen använde orden idiot och jävla sommarextra om journalisten, som så klart varken är en idiot eller en sommarextra, som om det skulle vara nåt fel på dessa förresten. Jag tycker dock att den fast anställde politiske journalisten gjorde lite idiotiskt då han skrev och faktiskt betedde sig lite som jag kan tycka att orutinerade juniorer gör, precis som jag själv gjorde i går då jag hävde ur mig invektiv utan att först läsa vad han hade skrivit...
 
Nåväl. Vi har hämtat Fru Kickans bil från, var det nu är där nära Silverskär. Hon har försvunnit sedan med riktning Nabbens badstrand där Edit finns med Klasskompis H och hennes far. Jag märker att det är två timmar tills lagmötet börjar i Markusböle. Maiju och Bosse har hört av sig på telefon, Linnéa och Herr Landshövding på e-post. Jag har gjort vad alla utom en av dem har sagt. Ber om ursäkt för detta.
 
Hoppas alla större barn har det bra och , ja det gäller väl oss alla Guds barn egentligen...

Bring it on Torolf!!!

Det är väl bäst att ta det direkt då. Vi har en supporter som heter Torolf. Torolf är egentligen en riktigt trogen "gamla goda tidens anhängare". Han följer oss på hemma och bortamatcher, gläder sig med våra framgångar och har oerhört vassa åsikter då vi inte är framgångsrika, precis som supportrar ska vara. Torolf ensam mostavarar nästan 100 personer i IFK Mariehamns herrars facebookgrupper där man tjafsar om Andreas Vaikla och RoPS nyförvärv etc. Torolf är hard core och jag är faktiskt inte rädd att vi ska tappa honom, för riktiga supportrar lämnar aldrig sin klubb och sitt lag. Torolf är trygg och just därför rör han om då han säger saker.
 
Torolf fanns också i går på WHA. Han skulle kvittera ut sina båda handdukar som han vunnit med att tippa förluster för Åland United. En fick han och jag ska se till att han får tillgång till den andra också. Han stod även utanför spelarbussen i Kuopio efter matchen i onsdags. Då sade han till Maiju och till mig att han inte tänker diskutera eller säga något nu, utan han sparar det till efter TPS matchen. Ja, Torolf... Bring it on! Vad vill du säga? Jag lyssnar på dig, håller säkert med om vissa saker, håller inte med om andra. Jag vet att du är en av cirka 100 supportrar som vi kan räkna till den inre supporterkretsen. Vi vet att du vill laget väl. Det vill vi alla. Du, precis som alla vi andra såg en 2-1 ledning bli 2-4 förlust i går kväll. Inget att förneka, dock väldigt svårt att göra något åt, eller ens förebygga.
 
Riktigt vi alla såg dock inte andra halvlek. Jag själv hamnade att avvika då Fru Kickan ringde mig precis då jag kommit ut ur omklädningsrummet efter halvtidssnacket. Hon grät och lät hysterisk. Hon hade varit på sin chefs 70-årsbaluns och fastnat i sin kjol och drattat på mage. Nu var hon på väg till sjukhuset för att kolla att Blobben levde. Det var väldigt tydligt att hon ville ha mig dit. Maiju gav mig inte heller något alternativ, inte för att jag hade tänkt stanna, men Maiju var väldigt tydlig och undrade vad jag stod där för ännu... Japp... Snabb fördelning av post match uppgifter. Linnéa, Kjelle och Cia i publiken ställde upp och hjälpte mig med de saker jag behövde ha koll på efteråt. I publiken satt familjen Melleri och Edit. Eliel hjälpte mig att få omklädningsrummets nyckel tillbaka till vår avbytarbänk och de stora såg även till att Edit och Isak inte visste om vart jag stack. Edit hade senare då vi träffades inte märkt att jag inte varit där under andra halvlek, så det var väl starkt jobbat av dem då.
Till sjukhuset bar det iväg och Fru Kickan anlände med hjälp av transport från festplatsens arrangörer. På samma gång försågs jag med sms från matcharenan. Vellu och Linnéa höll mig informerad. 2-2, Spora utvisad, 2-3, 2-4, vi förlorar... På samma gång får jag ge en eloge till den åländska akutsjukvården som faktiskt på väldigt kort tid såg att Fru Kickans mage och Blobben fick den vård och den koll som behövdes. Alla tänkbara tester gjordes och Blobben mår finfint. Så även Fru Kickan, som dock varit vettskrämd. Allt väl alltså på den fronten, trots att det nog, måste jag erkänna nu efteråt, var rätt skrämmande innan Blobben började sparka ilsket då vi, eller Fru Kickan då, låg i undersökningsrummet. Då vi kom hem var det fotbollsmatch på vår bakgård. Edit i mål och Vellu, Eliel och Isak spelade ute...
 
 
Jag hade ju inför matchen även haft Tepsiläiset ry, en pensionärsförening för äldre herrar och damer med TPS bakgrund på besök och mitt 30 minuters föredrag, som man tillät mig, trots att vi är på Åland att hålla på finska, avtackades med ett standar och något jag trodde var en whiskyflaska, men efter hemkomsten visade sig vara champagne... Matchen var inget att fira, men Syster Malin tyckte det var orsak att gläda sig åt att Blobben mådde bra, så hur absurt det än låter drack vi lite bubbelvin i går kväll, efter en 2-4 förlust. Men ett levande barn i magen och firande av faktum att familjen Melleri var hos oss fick vara orsak nog...
 
Fru Kickan låter meddela att hon mår bra i dag. Lite skakig bara, men allt är väl. Vi tackar båda Familjen Melleri för att ni stannade med Edit och inte lät henne oroas. Även de äldre syskonen hörde av sig, med reaktioner som Herrigud, Whaaattt och Oj då.... Allt är väl, tro nu alla!
Tack Melleris för att ni finns och för att ni var här. Denna gång var det på detta sätt, nästa gång säkert på ett annat. Om inte förr ses vi i augusti. Vi är ju kvar i cupen ser ni!
 
 
På natten såg jag sedan andra halvlek... Jag hade även lite e post från Herr Landshövding och lite hatmeddelanden från pseudosupporters som inte alls är lika hängivna som Torolf, bara elaka. Uppförsbacke har vi, jag vill inte förneka det. Livet tar och livet ger... Om tre veckor vet vi en hurudan höst livet vill ge oss denna gång... Jag kom i säng vid tretiden och vaknade utan att veta om det då Melleris kom för att hämta Alvars cykel. För att komma bort från Åland tvingas de nu tälta två nätter på Kökar... Något gör den åländska turistnäringen rätt. Eller så helt motsatt...

Ja.. Vi har ju match också då...

Det mesta torde vara under kontroll vad jag kan förstå. Klockan börjar vara på väg mot lördag morgon och... Ja, matchdag är matchdag. Det är skiljt att vara spelare. Det är skiljt att vara tränare och det är väldigt skiljt att vara Sportchef, som faktiskt vet vad spelare och tränare också funderar på. Natt är det lika fullt och sen kommer en lång dag. För min del blir det lite mer action i och med att Melleris är här och ska ha Edit med sig under eftermiddagen. Emilia sover här i natt, men försvinner på jobb före jag vaknar (hoppas jag) och Linda sitter i taxicentralen. Rufus, som dök upp till kvällens pizzaätning på stan gav någon slags indicier om att han skulle komma i morgon och kanske till och med gå på fotboll med de övriga... Jag uppskattar allas strävan och allas närvaro. men det är ju matchdag. Edit fick för övrigt ett offentligt skrattanfall vid glasskiosken och många oroliga människor behövdes lugnas ner med orden "allt är bra, barnet mår väl och ingen plågar henne..."
 
Just detta med match var något som glömdes bort i dag då radion och Nya Åland fokuserade på pseudonyheter. I går kväll ifrågasattes Åland United av åländska grupper mot rasism och så sent som i kväll fick jag höra att jag bara kan räkna ut vilken skada det hela redan har skapat. För vem skadan skett fick jag aldrig veta, för det borde jag kunna räkna ut själv, tyckte man.
Vi talar alltså om dessa människor och de värderingar de representerar. Man ifrågasätter nu om dessa är lämpliga att stöda damfotboll (eller idrott i allmänhet, men i vårt fall gäller det damfotboll). Som Herr Landshövding så riktigt sade i sin radiointervju vore det enda kontroversiella i sammanhanget ifall vi inte hade vänt oss till alla partier, utan bara några. Det goda med partier är att de inte utesluter varandra, vilket vissa företag gör. Att jämföra åländska politiska partier med åländska livsmedelsaffärer tycker jag även passar utmärkt. Alla säljer samma sak, men i lite olika förpackningar och lite olika priser. De vill alla ha kunder och möjligheten att kunna bestämma om utbud och priser. De är väldigt lättkränkta om man blir personlig och de stöder ofta IFK Mariehamn som privatpersoner, men låter Åland United lägga upp lite skyltar ibland. Vissa är mer åt Åland Unitedhållet, andra mindre, men likväl anser de sig sitta på det rätta alternativet. Folket väljer det som de tycker passar dem själv bäst och klarar sig ibland helt utan dessa. Utmärkt liknelse tycker jag och därmed kan kanske både det kontroversiella, samt nya i denna som sagt, pseudonyhet få lugna sig. Vi har faktiskt match på kvällen. En viktig en!
 
 
Japp. IFK Mariehamn har anmält 13 personer att kostnadsfritt och som inbjudna komma för att se matchen. Hur många medlemmar har IFK? Bara undrar av intresse... En pensionärsförening från Åbo, Tepsiläiset ry kommer också med en 14 personers deputation och om inte Herr Landshövding rycker in blir det jag som underhåller dem inför matchen, på samma gång som jag fixar med bollar omklädningsrum, kaffebiljetter, speaker, domare, bollkajsor etc och sen sitter på bänken och rymmer från allt annat än fotboll innan pressen ska ha sina intervjuer och allt ska samlas ihop och rapport inte ska skrivas före jag orkar och vill men senast på söndag...
 
Jag vet ej var jag hittar Edit sen på kvällen, men förhoppningsvis på samma ställe som Familjen Melleri... Fru Kickan har troligen då ännu inte kommit från sin 70 årsbaluns som hon "beordrats på" av sin arbetsgivare. Jag är blöt och mjuk av många orsaker. En av dem är att vi har match... Igen... En av orsakerna att jag finns, tror jag.... Måtte jag tycka det är värt att finnas i morgon kväll.

Men Radion då... Hur fick ni veta detta efter alla år i offentligheten?

Jag fick ett telefonsamtal då jag precis kommit hem efter Kuopioupplevelsen där vi trots Sofias toppenmatch gick på en väldigt stor och tung pump. Vi hade trots att busschauffören Sture sovit någon timme här, någon minut där i sitt förarsäte, innan han körde vidare genom sommarnatten i Insjöfinland kommit säkert hem och ingen av oss var så värst spirituell eller humoristisk, speciellt inte som TPS matchen på lördag nu är ännu mer kritiskt och hemsk hysteriskt viktig, något som man vänjer sig vid utan att någonsin vänja sig vid en besvikelse om det skiter sig. Då ringde alltså Nya Åland till mig.
 
Frågan Victor tog upp var något han i sin tur tagit från radions nyhetsutbud. Ett politiskt parti sponsorerar Åland United. Sant? Ööö jo. Sedan jag kom med i klubben tycker jag mig ha märkt att något eller några åländska partier har haft sina annonser i vårat programblad. Jag har själv sysslat med reklamen och dessa sponsorer bara i en par år, men jag har nåt minne av att Liberalerna var spelarsponsor för någon också vid ett tillfälle. Jag har ju även här skrivit om att de politiska partierna dissat oss i år och att Åländsk Demokrati är det enda lagtingspartiet som var intresserat denna säsong. I dag har radion tagit upp detta som en nyhet! Att Åländsk Demokrati sponsorerar Åland United.
 
Alltså, jag kanske lite kakkar på egen slips nu, men radion verkar nu för att totalt skapa inflation gällande våra sponsorer. Tydligen är synligheten för dessa väldigt liten inte sant, ifall det tar så här många år förrän någon tycker att det är värt en nyhet att politiska partier stöder oss (precis som de i många år gjort andra klubbar och andra evenemang), samt så här länge av annonser och matcher innan man märker att Åländsk Demokrati är med i år.
Här har vi Socialdemokrater i högsta hugg. De vill, vilket jag tycker är högst behjärtansvärt, synas kring löpningsevenemanget mot cancer. Som ni ser vill även till exempel Restaurang Indigo det samma. Indigo vill synas i samband med evenemanget för att locka mat- (och drick-) gäster till sitt utskänkningsställe på samma gång som man vill ge sig en bild av att stöda kampen mot cancer. Socialdemokraterna stöder också kampen mot cancer genom att delta, som privatpersoner, men vill även visa att man står för denna sak genom att ta en sådan här bild och publicera den på sin facebooksida. Allt bra med detta. Dessutom är arrangören för löpevenemanget glad, eftersom man fick in pengar för sin sak både genom sponsorering och deltagande (väl?).
 
 
Vi i Åland United hade hoppats att damfotboll vore något som alla lagtingspartier ville synas i samband med, på samma gång som vi skulle få lite bättre förutsättningar genom sponsoreringsmedel. Nu var det bara Toivonen och hans Parti som slog till. Men ingen märkte något före i dag då det blev en nyhet. Tänk vad alla goda tankar från de andra partierna som varit med förut gått till spillo? Eller kan vi tänka oss att det står till på ett annat vis? Jag hoppas det, för det går trögt både på och utanför planen och våra damer behöver all goodwill de kan få.
 
Själv är jag mest helt slut och ska kanske titta på matchen igen, eller så på en TPS match innan jag slocknar... I morgon kommer Melleris och Edit har valt ut vilka kramisar som ska vara skådespelare. I dag var Ugglan Owen en agentuggla... Jo, sant!

Färden mot kvällen

På väg till Kuopio då. Igen en landsväg, eller motorväg för att vara korrekt. En enda busschaufför för en resa på 1,5 dygn med litet stopp för match, hur nu det ska gå till... Det första han frågade var dessutom om han skulle svänga vänster eller höger. Bra kille så där allmänt verkar han vara i alla fall.
 
Maiju har hittat en konstgräsplan i Varkaus att lite träna på innan lunch. E-post och kontorsarbete bedrivs både på min och Linnéas plats. Jag märkte just att jag, förutom vår chaufför är den ende manlige resenären. Edit undrade i går kväll varför jag ska sova ensam i hytt, då jag ju kunde ha tre spelare med mig... Man kan ju undra jo...
 
Igen en bortaresa. Igen är allt så verkligt och äkta, så långt från allt som är verkligt och äkta. Jag lär mig att klara av att lita på att saker sköter sig. I kväll är det match på Savon Sanomat Areena klockan 19.00.
Inte riktigt ännu kan man se Kuopio
 
 
Om någon undrar så har jag märkt att Finland slog Sverige i F16. Det har vi gjort förut också. Mitt hopp om att göra det på A-landslagsnivå är inte död, men det krävs nog en hel del mer än att hänvisa till goda årgångar. Det har vi gjort så många gånger tidigare. Gratulerar i alla fall till denna framgång! Låt den bara inte bli hela karriärens höjdpunkt!
 
Tack förresten till alla som engagerat sig i att finna husrum för Familjen Melleri. Det är fixat. Extra tack till dem som fixade!

Herreminje va de skriker

Eftersom jag "bara är hemma" har vi igen huset fullt av gatans flickor, så länge Fru Kickan inte är här. I dag har dockorna födelsedagskalas, efter att ha varit på danslektion. Små barn skriker och är högljudda, det vet vi alla. Kan ni då tänka er när små barn ska leka att de har hand om ännu mindre barn och får lov att imitera dessas i deras tycke jobbiga skrik... Klockan halv fyra för jag Edit till Fru Kickans jobb och åker på träning... Jag kan knappt vänta...
 
Fru Kickan själv har återigen infört ett jaffaförbud, vilket gör att jag kommer att köpa Sprite och Coca Cola då barnen behöver få kolsyra och socker... Denna vecka är överlevnad på många fronter. Mitt pensionärssällskap från Åbo som jag hamnat på att ta hand om inför och även efter matchen på lördag är ganska fixat och har till och med ställt mig frågan om jag är en konjak- eller whiskyperson... Meningen är att en familj Melleri också ska vara i faggorna under lördagen, men jag känner just nu mest att jag faller i ett hål utan botten då jag skulle vilja ge alla den bästa möjliga behandlingen men inte kan. Sen finns Torolf som klagar på att vi inte gör mål också...
Detta är en idyllisk bild om hur härligt det är att leva som fotbollsspelare. Eftersom jag var med minns jag att det var kallt och jävligt, samt förebådade en riktigt rutten träningsmatch... Vi hade dock Elsa och Alva med minns jag och de kom båda in och var den dagens friska och positiva fläktar, men det visar ju inte bilden...
 
 
Via träningen hem och sedan lite tidigare än vanligt, som det brukar vara mitt i sommaren, till hamnen och sedan 1,5 dygn resa, med en liten men så viktig match däremellan. Knappt hinner vi hem innan lördagen, med alla dess krumbukter anländer... Aj jo. Matchen på lördag är ju en så kallad "Festmatch" och vi ska göra lite extra ansträngning för  att skapa en festlig atmosfär runt den. Jo morjens!
 
Någon kan ju ifrågasätta, vilket Dotter Linda gjorde, varför jag utsätter mig själv för denna typs lidande kontinuerligt som jag gör med fotbollen och alla olika relationer jag sitter i mitten av. Svaret som jag gav Linda då och er nu, ifall nån ställer samma fråga är: För att jag älskar det och vill ha det så här! Fler frågor? Om inte... Gotta go! Ses i Kuopio hoppas jag. Torolf är på väg sa han!

Just i dag är jag inte stark!

Alla Bajare får ursäkta att jag vrider på er sång i dag, men den blev väldigt passande som rubrik. I dag är jag nämligen irriterad. Jag är så irriterad på precis varenda människa och en hel massa maskiner och djur också. Eftersom du som läser enligt statistisk bevisföring torde vara en människa kan du alltså ta åt dig. Jag ber dock, läs texten till slut så jag får chansen att tala mig ur påsen jag försatte mig i just.
 
Jag är alltså fly förbena irriterad på det allra mesta. Irriterad över att jag inte mådde bra i går och den uppenbara förbindelsen med Camillas 50 års kalas kvällen innan detta otvetydigt ger sken av åt de betraktande människorna. Jag hävdar ändå att jag var sjuk helt på riktigt. Festen var rolig, som det blir då man slänger käft i sommarnatten och sedan åker taxi hem. Taxin blev även väldans billig kan jag avslöja, så allt väl där. Upplagt för baksmälla då. Men då det var mycket mer än det. Jo jo, säger folk och ler lite. Jag har inget läge att bli irriterad och folk kan väl tro vad de vill, men då jag vet att jag hade nån släng av något jag inte kan definiera blir jag irriterad av att ha varit så svag i går att jag aldrig kan hänvisa till att jag visst orkar och kanske att någon annan kunde orka då med. Det sket sig och är dött. I dag mår jag bättre nog. Lite huvudvärk har jag, men inget som inte går att leva med, vilket ju även gårdagen bevisligen gick....
 
I dag är jag irriterad på folk som har semester och ler vänligt. Jag är också irriterad på folk som inte har semester och tror att jag har semester, vilket jag ju tekniskt sett har. Jag blir irriterad på folk som har semester men tycker att jag inte borde ha det. Jag är irriterad på idiotiska agenter och egoistiska människor. Jag är lite skadeglad över att man tar betalt for att kolla på Karl Marx grav förvisso. Det gör mig dock irriterad på Karl Marx. Jag är irriterad på att se fram emot en bussresa till och från Kuopio och sedan en mardrömsorganisering kring matchen på lördag. Jag är irriterad på hur tacksamma folk säger att de är för "allt jag gör", utan att de vet allt jag gör... Jag blir även irriterad då folk säger att jag inte ska stressa för deras skull, då jag stressar för deras skull. Till och med Edit blev jag irriterad på då hon läste Kalle Anka och gjorde ljud för sig själv...
 
Så ringde Fru Kickan och glatt berättade att hon hade köpt en byrå... En byrå!!! Jag är irriterad, kanske inte så mycket på Fru Kickan eller kollegan Marie som lär ha sålt fanskapet, men på allt stök som kommer att uppstå, då "jag inte alls behöver bry mig om nåt" gällande att den ska transporteras hit och bäras in, samt den gamla byrån ska tömmas och föras ut någonstans där det helt säkert finns lådor som jag, fast jag inte ska bry mig, får bära någon annanstans dit jag troligen tänkt sätta de väskor och påsar jag behöver bunkra upp, men inte sagt nåt för att inte irritera...
 
Vet ni vem jag är mest irriterad på? Jo, mig själv som låter mig irriteras! Jag vet att ingen annan (eller så många av er) menar något illa. Jag är ingen huvudperson för någon, bara lite i vägen hela tiden och så släpper jag mig så här. Vet ni vad jag helst vill göra? Jag vill bädda rent i Rufus säng ifall han skulle få för sig att vilja sova här nåt tag snart... Då irriteras jag över att det kommer att ta sån tid på grund av att jag skriver denna smörja att jag inte hinner ut innan Fru Kickan kommer hem och då ska det väl fraktas byrå eller nåt.
Lite så här kanske, som förra sommaren då Wiklöf bara ville ha lite hjälp med sin gratiskonsert... I år blir det repris har jag fått order om. Den 25/7!!!
 
 
Edit har lämnat huset då hon har tid för massage hos Pärla och måste gå i tid så hon skulle hinna sitta i väntrummet. Frisör Selma har sedan massage direkt efter Edit och får bråttom till sin frisörsalong, eftersom Edit har tid hos henne direkt efter hennes massage. Jag frågade om Edit också hade någon service som hon kunde sälja till sina kompisar. Hon tittade på mig som om (för att) jag vore dum och svarade "Nääää"... Okej då....
 
Jag hoppas att denna textutgjutelse fått mig lite mindre irriterad. Den har i vilket fall som helst inte gjort en enda ogjord sak gjord och jag börjar känna en skräck för en massa snusförnuftiga och "peppande" meddelanden. Dessa kommer i så fall att irritera mig helt sönder. Sen om det går på skit i Kuopio också, då... Ja, fortsätter vi väl som hittills kan jag tänka. Jag vill poängera att allt är mitt eget fel och den som med i leken går han får leken tåla, fast han har dagar av irritation...
 
Kanske en kram vore nåt... Av nån....
 

Agent, utan rätt att döda

Nu har sommaren varit här så där vädermässigt redan några dagar. Härlig sol och varmt. Till och med Dotter Linda som är van vid San Diego kommer att få lov att erkänna att vädret är behagligt. Fru Kickan klipper gräs. Hon hade mig att dra igång fanskapet och sedan släcker hon motorn ibland eftersom "träden ligger så nära". Då går jag ut och drar igång den igen. Edit går på gatan så att säga.. Eller egentigen är Bergshöjden en gata där massvis med små flickor går och äntrar varandras gårdsplaner.
 
Jag ser kanske mest ut så här:
Eller ja.. Det kanske är snäppet orealistiskt att jämföra mig med Matt Busby. Det är inte heller Manchester Uniteds kansli jag jobbar i, utan vårt vardagsrum. Han hade säkert samma åsikt som jag gällande spelaragenter: "Can´t live with them, can´t live without them". Domaren har till slut bestämt sig (tror jag) med vilka färger TPS ska spela mot oss nästa lördag. Jag har skickat in de flesta bilagorna till FBF och våra egna människor, som sedan vidarebefordrar dem bl.a. till FBF, samt till Pallokissat. Ytterligare lite korrespondens med TPS, hela Europas samlade spelaragentskara och förstås med Damernas Liga rf som jag redan är sen med.
 
 
På tal om sen. Förresten 8A (ni som hette 7A för några veckor sedan). Jag lovade återkomma till midsommar men gjorde det ej. Räkna med 2/11 som ett grunddatum och Helsingfors som en grundort för vår lägerskola. Passa vidare till dem som inte läser. Konfirmera gärna om någon alls av er läst (elev, förälder, på vilket sätt som helst anhörig duger). Tack.
 
Först fotbollsträning, eller åtminstone besök vid en sådan för att kolla om JIK släpper in oss på planen efter sin Liverpool skola. Sen vankas 50 årskalas. I går fick jag det definierat i ord vad jag känner. Jag har en stor ovilja mot att själv delta i evenemang som inkluderar andra människor! Jag klarar mig rätt bra då jag väl är där, men känslan före och efter är enbart otrevlig. Om någon nu känner samma som jag, alltså en ovilja att jag deltar i kalaset, tala nu så kan jag hänvisa till något alls. Att bara hänvisa till sina egna känslor är nämligen både patetiskt och dessutom helt fel. Jag har en naiv tro att Camilla och kanske även någon annan som ska närvara vill att jag kommer. Har jag fel snälla säg! Jag kommer bara för att någon annan vill. Men ta det lugnt, jag tycker nog själv om det när jag är där. Jag lovar...
Här ser det lite roligt ut med fotboll inte sant? Hoppas illusionen får hålla för dessa flickor så länge det bara går.
 
 
Lärarkalendern för 2017-2018 kom i går. Snart är det dags att börja fokusera mot höstterminen då. Det talas om 29-30 undervisningstimmar. Personligt rekord i så fall. Jag blir precis som de där Papporna det talas om på feministsidorna. En sådan som jobbar mer än nånsin då det kommer en baby. Femte gången gillt kan vi säga. Barn är härliga, men dyra ser ni... Och sen är de de där agenterna också som jag här och nu idiotförklarar. Eller åtminstone en av dem!

RSS 2.0