Islänningar e vi allihopa, inte sant?
Kommer ni ihåg förra sommaren? Den där hysterin kring Islands herrlandslag som vulkaniserade sig in i de mest osannolika människors hjärtan. Folk som en gång för alla inte gillar fotboll skrev och sade hur roligt det var och hur spännande Islands matcher var. Jag var förstås förblindad av min vrede över det tafatta England som förlorade mot just dessa islänningar, men visst måste jag erkänna att jag gillade dem. Dock inte alls för att de var spännande eller roliga, för det var de inte alls. Cynisk 4-4-2 med raka och enkla anfall. Sådant som inte alls brukar kallas "rolig fotboll". Jag minns att jag varnade för magsår och depressionsattacker då Finland skulle möta islänningarna i VM kvalet. Depression blev det, men mera för den norske domarens hjärnblödning och faktum att Finland lyckades tappa ännu en seger på helt osannolikt vis. Island är för en klassisk romantiker fruktansvärt prosaiska och tråkiga. Sådant gillar ju jag egentligen!!!
I dag tog Islands damer mig med storm! Okej, de spelade någonslags 3-5-2 och hade forwardsen att följa Frankrikes ytterbackar som vi i Åland United gjorde då vi gnetade 0-0 mot PK-35 borta 2015. Frankrikes kvalitet år mycket mycket högre, vilket vi alla visste. Ändå stod isländskorna för en prestation som inte lämnar någon, jag lovar INGEN, kall. Det var cyniskt, det var tufft, det var disciplinerat, det var rått! Det var förvisso männen som förtjänade att festa på Valhall, men de här Valkyriorna var nog beredda att duka bordet för sig själva.
Där fanns en elegant fotbollsspelare, Sara Björk Gunnarsdottir. Hon stod för den konstruktiva fotbollen. Sen fanns där atletiska biffar som vänsteryttern, back kanske man kunde säga Sigurdardottir. Forwarden som följde sin vänsterback ner i straffområdet och sedan kontrade framåt med 70 meters löpningar gång på gång, Fanndis Fridriksdottir. Där fanns Dagny Brynjarsdottir som inte förlorade en enda defensiv 1v1 under hela matchen och vann de flesta offensiva också så länge hon bara fick springa fullt in i en fransyskas mellangärde eller nåt. Laget var en disciplinerad skara vikingakrigare, jo vikingarna hade kvinnliga krigare det visste ni väl?! Inte rolig fotboll som det man menar med rolig då man talar fotboll, men oerhört tilltalande för en sådan som jag.
Sedan, inte minst kom ju Harpa Thorsteinsdottir in också, 3 månader efter att ha förlöst sitt andra barn. Hon måste ju ha amningsbehå under matchtröjan... Lite seg i steget, men en ledare. En stor ledare. Jag tror inte det var en tillfällighet att kamerorna fångade då just hon sade tröstens ord till inhopparen Elin Mette Jensen (hur kan en isländska heta så?) som förstörde allt genom att förorsaka en straff som Le Sommer kunde vinna matchen med. Island är starkt. Men kära icke fotbollsmänniskor, de är inte alls roliga. Ser ni Island ser ni inte rolig fotboll, jag lovar!
Två tankar finns kvar i huvudet nu, en liten tid efter matchen. För det första inramningen. Om inte damfotboll får respekt med den publiken, de Vulkansekvenser, de Allez le Bleus rop och Marseljäsen spontant sjungen som hördes i rutan, då får ingenting det. Det andra är att sådana där skulle vi också kunna vara. Finland skulle kunna spela precis som Island. Jag hoppas vi finner vår nationella spelstil snart så vi kan bygga den utan att för evigt vara ute från EM och VM. Kanske folket då också sluter upp, som islänningarna gör?
Österrike piskade ett darrigt Schweiz helt rättvist med 1-0. Samuel red ut en träning som inte alls blev som han eller någon annan planerat. Hatten av för Samuel. Uppbyggandet av matchplanen inför lördag fortsätter.
Onsdagen är ju sedan den dagen som alla åländska fotbollsvänner väntat på. Först är det Spanien -Portugal med ÅU Raquel i laget. Sen är det dags för den stora höjdpunkten. Jag pratar förstås om England-Skottland! Förstås spelar ÅU Hailey för Skottland, men som vi vet har jag en gång sålt min själ till de tre lejonen. Nu är det tre lejoninnor och så länge Finland inte är med är det dem jag stöder, i nöd och lust. Ofta i nöd, men minns ni VM 2015?
Bronslaget... Ska de här bli det som herrarna alltid gör anspråk på att bli och aldrig mera blir, för att de är England? Damer, gör det ni ska. Kanske det skulle gå att piska till exempel Island i en utlagsmatch, så där för att ge nationen en revansch eller nåt. Nej, inte Island. Jag vill minnas de här damerna på ett annat sätt än herrarna från förra året!
Vet ni förresten vad Edit sade efter att Isländska supportrarna hade gjort sin första vulkan i kväll? "När ska de göra en mexikansk våg?" Hon sade MEXIKANSK VÅG!
Till slut vill jag så klart önska IFK Mariehamns herrlag lycka till i Warszawa! Ni spelar ju också i morgon stod det visst i tidningen.
Kommentarer
Postat av: Fellis
Hon heter ju inte så heller. Hon heter Elin Metta Jensen.
Svar:
enligtvirta.blogg.se
Postat av: Anonym
Jo, lika vanligt efternamn som Mette är vanligt isländskt förnamn!
Svar:
enligtvirta.blogg.se
Trackback
