Ogudaktigt tjafs inför avskedsmiddag

Och så hände det igen. Nu ska ni inte förstå mig fel. Jag tycker det är hemskt det som hände i Åbo i går. Mina tankar går till de avlidnas anhöriga, till alla de skadade och i allmänhet till alltihop och alla. Nu säger de att det kan vara terrorismkopplingar till hela grejen och direkt kommer hela internets samlade Koranexperter till liv igen.
 
I dag har jag fått lära mig bland annat att Allahu Akbar betyder "Döda de otrogna" på gammal arabiska... Den måste vara så gammal att ingen har skrivit något om det, för åtminstone jag har inte hittat en enda källa på detta. Om någon av er har nåt, var snälla och skicka så jag blir upplyst. Vi har också lärt oss att alla muslimer anser att ljusa kvinnor är den lägsta formen av människor och att Islam som sådan är en terroristideologi. Sen pratas det om åsikter då det gäller vad muslimer står för och inte. Vart försvann fakta?!
 
Förutom offren och deras närmaste tycker jag faktiskt mest synd om människor med icke inhemskt utseende (typ människor som inte har grisfärgad hy etc). Sådant här slår ju mot just dem. Detta vet ju nog också de krafter som inspirerar de här dåraktiga ungdomarna som det på senaste tiden varit som kört bil på trottoarer och huggit kniv i folk på torg. De vill skapa en rasism även där det inte finns någon. De vill att vi ska bli sådana som de här snabbtänkta på nätet i dag är, som gör sina övertygelser till fakta och sedan rättfärdigar dem genom att grovgeneralisera.
Jag har så svårt att se Nadia Nadim som följare av en terroristideologi. Ännu mindre då jag vet att hennes far mördades av Talibaner. Hon är muslim, snart färdig läkare och nu senast EM silvermedaljör för Danmark. Är sådana som hon farliga?
 
 
Efter mitt förra inlägg inleddes en klassisk gnällkonsert om Damernas Ligas schema. Jag vet inte vad som hände, men då jag informerat med fakta slutade man säga något alls. Var faktat bra, så man förstår, eller blev det bara en ovanligt dum conversation killer?
 
Emilia anlände just. Hon ska sova i sin säng här på Bergshöjden för kanske sista gången i natt. Jag har handlat tacos och vi ska ha en avskedsmiddag inför flytten till Umeå som hon och Joel ska utföra på tisdag. Sängen lär hon nog sova i igen, men det blir i just Umeå. Trots att det är vemodigt att flickornas sängar ska ut ur Blobbens blivande rum känns det bra att kunna bidra med något. Rufus kommer ej till middagen. Jag ringde just och frågade när han tänkte meddela om han kommer eller ej och fick höra att han glömt bort mig... Då jag spekulerade i om det är bra eller dåligt att han inte tänker på mig alls, svarade han bara att han inte vet... Läge för filosofisk bastu nästa helg tror jag...
Emilia har med sig filmen Sufragettes, som hon vill se med mig. Jag ser fram emot en stund med min dotter då vi får prata om saker som både hon och jag är intresserade av. Må sådana stunder komma även framledes. I dag blir sista gången på det här viset, tror jag, kanske...
 
 
Någe annat? Lite förhandlingar förs både hitåt och ditåt. Kanske nåt rentav händer under helgen... Nu ska jag föra ut komposten och soporna så vi ser maten. I morgon poolspel i Hammarland klockan 11.30. Edit spelar troligen med ÅU...

En inte helt perfekt dag

Vilken jävla fredag! Först kom budet om att Pertti Alaja dött i morse. Inte vet jag om jag kan säga mig ha känt honom, fast han nog visste vem jag var och vi har pratat vid olika tillfällen. Inte vet jag heller om allt han gjorde var extremt bra, fast han var min barndoms landslagsmålvakt, eller en av dem, och senare en stor personlighet inom finländsk fotboll. Allt som allt var Pertti i alla fall en stor person och personlighet. Hans hjärta pumpade fotboll och passion av det goda slaget. Sedan i morse pumpar det inte mera och ingen av oss får veta vad han hade velat säga om strategin om att "skrota allt dåligt och bygga om hela fotbollen" som han hade funderat på under sina sista år. Cancern vann och Finland är en internationellt erkänd person mindre.
Detta torde vara det sista officiella tillfället då Pertti Alaja uppträdde offentligt. Efter det här sågs han i publiken vid några matcher. Han har aldrig varit någon idol för mig på det sättet, men sättet han levde sina sista månader, eller hur han hanterade dessa är något jag respekterar och vill tro och hoppas att jag själv skulle göra om jag, vilket jag så klart inte vill, vore i samma situation någon gång.
 
 
På jobbet inledde jag starkt med att introducera en treårig kurs som efteråt visade sig vara onödig. Eftersom två elever i klassen inte får delta i religionsundervisning, utan måste ha livsåskådning separat blir hela det koncept som jag och Magister Sviberg byggt upp i 15 års tid omöjligt att genomföra med just den gruppen. Nu måste jag skapa en treårig kurs som ska starta på måndag och dessutom måste jag informera gruppen att allt jag sade till dem i dag, samt materialet jag delade ut inte gäller. Tur att man inte är ny i gamet... Men det vore förstås att önska att få veta sådant här lite före efter att man börjat med fel koncept.
 
OHn var sönder och då Ekis reparerade den tog datorn slut. Filmen som skulle gå igång inför de 43 studerandena vid informationstillfället saknade ljud och kopieringsmaskinen spottade ut 100 tomma papper istället för de 50 dubbelsidiga ja hade försökt producera. Sen hade Rektor Granberg pratat i telefon med arrangören för den nationella Konsttestarna som på 2-3 månaders varsel totalvägrar byta plats mellan min 8A och Ekis 8E, eftersom "man inte kan boka om biljetter så här sent". Vad säger ni Viking Line... Är det omöjligt? Skitprat och amatörfasoner!
 
Fru Kickan ringde att hon fått lov att lite tjuvstarta sin Mammaledighet för att Blobben lever lite väl mycket rövare i magen och det vore ju bra om hon hölls där tills hon ska ut på riktigt liksom. Därmed fick jag hämta Edit från ett kalas som Fru Kickan hade kommit ihåg att hon skulle på så sent som i dag på förmiddagen. I ösregn körde jag till träningen som nästan var slut då jag kom fram. Jag fick vara domare i en tillslagstävling och stod 30 minuter i telefon med Marke, samt fick ett samtal till. Det kom av Gurkan som undrade vad meningen med livet är... Jo, sant!
 
På vägen hem hörde jag på bilradion om knivdåden i Åbo. Det hela är fruktansvärt så klart och det blir inte bättre av folk som direkt drar slutsatser som om detta vore något automatiskt. I allt elände kan jag inte låta bli att gilla faktum att folk på torget där dåden ägde rum började jaga gärningsmannen med käppar, samt att polisen sköt honom i benet 3 minuter efter att alarmet gått. Det tröstar så klart inte de anhöriga till de två döda, eller de som skadats, men det ger ett litet hopp om Finland.
Och inte blev något heller bättre då Paula Myllyoja uttalar sig. Precis som alla vill hon ha senare ligastart, tidigare slut på ligan och matcher bara i helgerna, med ett passligt sommarlov också. Hon säger också hur dåligt ordnat det är "av förbundet och ligan" så klart, det är alltid tacksamt att skylla på folk, att Honka varit tvunget att spela på Åland två gånger denna säsong på söndag kväll. Hon säger mycket riktigt att det inte spelats Veikkausliiga på Åland dessa helger och att detta alltså inte varit orsaken till att vi inte kunnat spela på lördag. Helt sant Paula. Första gången ni kom hit, i maj, hade det varit en ligaomgång samma torsdag (Kristi Himmelsfärd)  och därmed är lördag inte en bra dag att spela, det vet Paula. Andra gången de kom hit var en cupmatch som bokades först då lottningen blev klar i mitten av juli. Då var WHA bokat på lördagen och bara söndagen fanns att ta. Paula hade säkert blivit ännu mer störd om de hade fått komma mitt i veckan, till exempel som Åland United gjort mot GBK, Pallokissat och ONS denna säsong och nu ONS igen på just denna ödesdigra söndag som gör att resenärerna missar både skola och förvärvsarbete dagen därpå. Det är världens enklaste sak att säga att "De borde tänka lite och göra det bättre". Att sen göra det bättre, eller att på riktigt förstå vad som ligger bakom vissa obekväma beslut, det är svårare. Så, Paula. Ta i bollarna du och jobba lite på ditt fotarbete så alla bollar inte hamnar över sidlinjen då du blir pressad!!!
 
Bilen går bra i alla fall, Edit är på ett nytt kalas, nya kontraktsförhandlingar inleds, Poolspel för småflickor på söndag och Emilia och kanske Rufus på middag i morgon. Positiva saker i en annars sorglig fredag.

Jag blev en rektorskramare

I dag stod mitt i allt Rektor Granberg vid min sida i klassrummet. Det var mellan en par lektioner och jag höll, likt alltid, på att e posta något. Jag undrade om han hade nåt ärende. Det sade han att han egentligen inte hade, så jag hörde mig själv undra om vi skulle kramas eller nåt. Det tyckte han att vi minsann kunde, alltså kramade jag rektorn och rektorn kramade mig... Sen gick han och jag fortsatte e posta. Detta var bara en sekvens ur vardagen i Kyrkby Högstadiskola...
Lite så här kan det ha sett ut ifall någon tittade in genom fönstret.
 
 
Annars kom skolan igång som sig bör. Mat-Inger statuerade exempel redan första dagen i matsalen, där Sandra beordrade min klass till fel bord och det gick snett innan en enda spaghetti hade rullats. Då jag jobbade med min klass i syfte att skapa självutvärdering samt målsättning blev svaret ofta att de är bra på att prata, men behöver bli bättre på att hålla käft... Kanske inte helt fel slutsatser om jag ska vara ärlig. Sen hörde jag en kollega förklara för skrämda barn som ska inleda sina schemalagda högstadiestudier i morgon  i mitt klassrum att jag "ibland pratar lite högt och säger en massa saker, har uppochnervända kossor i klassrummet, men är jätte jätte snäll...egentligen." Få se om någon bryter ihop då. Det brukar kunna hända vid rookiernas första lektioner... Men hoppas inte, för det blir så stökigt.
 
Om inte jag hade haft Maiju i telefon i en timme, samt haft Spora på besök i klassrummet hade jag knappt kommit ihåg att jag är Sportchef i Åland United. Sen då e posten började rassla in och då Herr Landshövding ringde mindes jag igen. Jag tror att Fru Kickan och en massa andra tror att jag är på träningar mest hela tiden, men det är jag inte. Det är hela tiden något, men sällan det här.
Det är därför vi har tränare och då jag är på plats minns jag hur det var och vad allt är fråga om. I morgon ska jag ta mig till Hammarvallen för fredagsträningen, tänkte jag.
 
 
Sen köpte jag bilen då. Nu har jag en blå Ford. På vägen hem försökte jag få tag i Fru Kickan för att höra ifall jag kunde åka via motorfordonsbyrån och fixa klart papperen, eller om jag behövde hämta Edit, som ju haft sin första skoldag i tvåan. Ingen Fru Kickan fanns att nå på vare sig jobb- eller mobiltelefonen. Gurkan däremot svarade då jag fick tag på henne och Edit fanns i godan ro hemma hos henne och Pärla. Fru Kickan har många goda egenskaper, men hon har sannerligen inte svart bälte i kommunikation. Jag åkte från Edits skola, dit jag hunnit till motorfordonsbyrån och sedan hem.
 
Efter middagen var vi och fraktade hem Röda Bettan, som Röd Bettan ännu en gång tackas så innerligt för att ha lånat ut. Jag var även via Edits lags träningar för att få säkerhet i att det går att låna IFK spelare till Åland Uniteds flickor i helgens pooslpel om det behövs... Edit själv hostar till den grad att hon fick bli hemma. Bara nu ingen i IFK ledningen läser detta... Eller kanske det är bra om de gör det.
 
Just nu är det en ganska lugn stund då e posten verkar vara ur funktion. Sen hör jag precis att det varit terroristattack i Barcelona och så var det med den glädjen...

Mat-Inger kan man lita på!

Hemma och precis före hösttvagningen i bastun måste jag bara snabbt prisa Mat-Inger. Hon lovade och hon levererade. Lite besviken blev jag, men det var rätt, för allt hölls lagligt, i och med att det var en pilsner. En riktig sådan som min far brukade dricka då jag var liten och som vi brukade få förr i tiden på planeringsdagen då prioriteringarna var annorlunda. I dag serverades jättegod haloumi med en massa likaså jättegoda växter till. Tyvärr fanns inget dött djur i maten, så om jag inte hade sett till att komplettera på en servering i Mariehamn hade det blivit en väldans jobbig eftermiddag.
Mat-Inger. Den största av... Mattanter?
 
 
På vägen till årets centrala fortbildning stannade jag hos Jenny för att överräcka ett kuvert hon saknat. I samma nejd satt Bri och såg ut som om hon väntade på en bättre framtid, vilket hon även bekräftade. Hon väntade på viceordförande Ted, som nog var på väg sa han då jag ringde och frågade.
 
Eftermiddagen bekräftade även att det vi, vilket jag hoppas, alla i den åländska lärarkåren sysslar med något som kallas formativ bedömning och undervisning. Det blev riktigt tufft under andra halvlek och andetagen Sune drog var så lugna och tunga att även jag ibland lite tvingades vila ögonen. Metoder som en kollega beskrev som "sådana som jag själv eller någon jag känner har testat på allihop" presenterades. Inte dåliga grejer alls, men väldigt bekanta och liksom inget nytt alls under solen. Det viktigaste budskapet kom under första halvleken och eftersom jag vet att vi hade relevanta skolledare på plats och att dessa helt säkert läser detta på grund av bilden här ovan vill jag passa på att ta ställning till just detta!
 
Föreläserskan (man hade valt att fylla jämlikhetskraven genom att bara ha kvinnliga föreläsare i år) poängterade att vi 600 i åhörarskaran besitter flere tusentals år av erfarenhet. Vore det då, när det hela kom från en utomstående föreläsare och allt och därför måste vara bättre än om någon egen kraft säger det idé att: 1. Satsa på internseminarier nästa år? Vi kan helt säkert göra något relevant med våra egna åländska lärare. 2. Sätta internauskultering för lärare i sin egen skola i system såsom legitim fortbildning? Kvinnan sade ju att det är bra. Vi hade det på programmet i KHS förra året men eftersom jag var den ende som anmälde mig blev det lite svårt att genomföra, eller kanske alltför enkelt. Sätt system på det och lägg pengar och timmar i potten så ni får oss att genomföra det vetja!
 
Sedan ville Fru Kickan, som legat hemma sjuk med Edit som inte heller är en nyponros dagen före skolstart ha mat från Kotipizza. Dock svarade hon så klart inte då jag skulle fråga vad de ville ha och precis så jag beställt kom sms och telefonsamtal som gjorde att jag beställt fel till alla utom mig själv...
 
Det spelades 11v11 i Ytternäs på träningen. En samling mest bestående av IFKs B-flickor spelade mot Åland United då jag hastade dit och iväg igen.
 
Nu då jag skrivit repliker för Majas och Lisas radioreklam, ordnat mötestid och -plats med Spora, samt har lite logistik i huvudet hur organisera upp poolspelet och Edits träningar fast hon är hostig, få Forden från bilhandlaren och förstås inleda skolåret 2017-2018 vill jag som sagt skrubba av mig sommaren i vår bastu. Mat-Ingers pilsner gick just som matdryck... I övrigt hoppas jag att vi vinner nästa onsdag. Ryktesvägen kanske Linnéa har fått tillgång till våra nya målvaktsdräkter, men jag måste nog kolla innan jag mailar till JyPK och domarna ännu i kväll...
Bildbevis på att F04 laget fått sina macrongrejer nu passligt till skolstart lades upp på nätet i går, tillsammans med kommentarer som "Hallelujah".
 
 
Alla som startar skolan, inklusive rookies som Pärla önskas lycka till... På andra håll och i andra stadier har de ju hållit på hela veckan redan...

Chauvinist-Samuel

Då vet vi , igen, att ingen går fri. Det har ingen betydelse vad du tror på, hurudan du är, vad du jobbar för eller något annat. Vem som helst kan bli uthängd om man blir fast för att kränka någon, oavsett hur omedvetet det är!
 
Den åländska Korpserien avslutades förra veckan med välbesökta finaler. Nu har någon irriterat sig på att damseriens vinnare fick en silverfärgad pokal, medan vinnarna i Herrarnas division 1 belönades med en guldfärgad, lite större pokal. Insändarskribenten beskyller nu Verksamhetsledaren, som ju är våran Big Sam, för att skylla ifrån sig och trycka ner kvinnor. Vem hade trott det säg. Han som ser så snäll ut och verkar så jämställd och liberal i sina tankar samt i sitt jobb för flickfotboll, damfotboll inom Åland United och inte minst som Pappa till en liten dotter. Här ser man hur den unkna kvinnosynen tränger fram i de lugnaste vatten. Lite som hos mig själv, som massvis med gånger anklagats för att vara en Mansplainer och en förtryckare genom härskartekniker.
Här ser ni oss Patriarker som inte skyr några medel att framhäva vår manliga överhöghet!
 
 
Låt oss säga så här. Nu har jag ju inte varit involverad i Korpseriens arrangemang, men jag tror det är så här, Samuel får rätta mig om jag har fel. Det har under ett antal år delats ut pris i Korpserien. I år hade ingen tänkt på det, eller så hade man någonstans valt att spara pengar genom att inte dela ut medaljer, utan att ta till pokaler som fanns befintligen att dela ut. Dessa delades sedan ut och blev sådana som de blev. Nu då det påtalas som orättvisa kommer det att åtgärdas och nästa år delas två likadana pokaler ut för Herrarnas division 1 och Damernas serie (I damklassen finns det så mycket färre lag med att man inte har divisionsindelning).
 
Det är väl lite som i Sverige då man år 1990 kom fram till att "Året Fotbollstjej" skulle ersättas med "Diamantbollen", eftersom Herrarna sedan 1940-talet haft en "Guldboll". Egentligen blir det exemplet spännande. Att inte bara kalla det "Damernas- eller Herrarnas Guldboll", utan att faktiskt ge det en egen ädelsten visar ju inte på jämställdhet, utan på olikheter som kan värderas lika högt! Vad är mer värdefullt, guld eller diamanter? En kvinna kan inte vinna guld och en man kan inte vinna diamanter "Diamonds are a girl´s best friend"... Hur vi än gör blir det rätt eller fel! Kanske damernas korppokal egentligen kostat mer, fast den ser mindre ut? Om vi vill kan vi spekulera i evighet och konstatera att det troligen delas ut identiska pris för alla nästa år, utom för Herrarnas division 2 som ju bevisligen är sämre!
 
På tal om sådant gick Lewen FC från England förresten ut med att man som första klubb i världen betalar sina manliga och kvinnliga spelare samma lön. Tur för dem att herrarna knappast tjänar så värst mycket. Dock tankar att leka med. Om IFK Mariehamn till exempel, helt hypotetiskt, skulle ta över verksamheten för Åland Uniteds A-lag. Då skulle man hamna i ganska djupt farvatten. Eftersom man i alla officiella sammanhang poängterar att man behandlar pojkar och flickor jämbördigt, då skulle man faktiskt åka på att göra en jämbördig ekonomisk satsning på damernas ligalag. Därmed tjänar alltså IFK Mariehamn ekonomiskt på att Åland United är en egen förening, med 1/4 budget för A-laget jämfört med IFK Mariehamns A-lags. Förstår någon nu varför man borde tycka att ÅU är viktigt? Nu vill jag inte att vi ska kontra med att driften för herrlaget är dyrare. Varför är den det? Jo, för att man betalar mer åt spelarna och därmed har högre kostnader. Själva verksamheten är så långt det går den samma... Eller helt samma kan det ju inte bli före man har samma ekonomiska förutsättningar. Det har vi ju inte och därmed blir där små skillnader på alla nivåer. Är det Samuels fel? Nej, men han understöder systemet, precis som jag genom att verka inom det. Så kan man tycka!
 
Linda har landat i San Diego. Just nu ser jag fram emot helgen, som ju blev matchlös tyvärr, förutom Poolspelet för F07-10 på söndag. Då ska Emilia komma och äta avskedsmiddag, samt förhoppningsvis se film med mig. Fru Kickan och Edit mår som fågelskrämmor. Hoppas de piggnar i till i morgon. Mat-Inger flyr sitt ansvar. Ingen öl... Klockan tickar. Snart möte med 8ans kustodieringsgrupp.. Länge till eftermiddagens träning. Få se om jag alls kommer dit med tanke på hur de mår hemma hos mig.
 

Owen får se världen

Tidigt i morse ringde min väckningssignal och jag insåg att timman var slagen för Linda att flyga iväg. Jag fick upp Edit och vi begav oss till flygfältet dit alla utom Rufus som väl sov sig i form eller nåt, hade kommit. Edit försåg Linda med ugglan Owen som nu kommer iväg på stora äventyr. Edit sade sig önska sig ett pass. Jag behöver faktiskt själv ett nytt i höst så kanske man skulle slå till...
En sådan här bild har kommit in under dagen. Owen har flugit flygplan. Troligen är han nu på ett annat plan och vid fem tiden på morgonen Östeuropeisk tid ska han och Linda landa i San Diego.
 
 
Vi hann hem och precis somna innan fru Kickans väckningssignal slog igång. För min del betydde det faktiskt avfärd till skolan. Man har försett oss med mera fortbildningstimmar, alltså obligatoriska timmar som måste utföras schemalagt och rapporteras till Högsta Sovjet. Man hade ju trott att detta skulle innebära att vi skulle ha getts mera tid än vanligt att faktiskt förbereda klasserna och skolstarten under schemalagd arbetstid. Istället passade vi på i äkta skolmanér att diskutera hantering av energidrycker bland elever, mopedkörningspolicyn, var elever ska parkera då man tyngt vår parkering full med baracker så att inte ens personalen ryms, samt så klart hur kustodieringen av matraster ska gå till och om G och X ska klassificeras som kvarsittningsprickar eller inte. Bara i skolor mina damer och herrar. Bara i skolor! Och i morgon ska då alltså svenskar lära oss om bedömning.... Till all lycka hinner vi vara på jobbet först hela förmiddagen. Hoppas på lite uppryckning av Mat-Inger. I somras lovade hon så kaxigt öl första dagen. I dag fanns det inte ens vichy som det brukat finnas, trots att den döda fisken nog var god. I morgon Mat-Inger. I morgon kommer ölen va?!
 
Då jag kom loss från skolan bar det till Håwe Bil där jag skrev under ett papper som nu, då vi har betalt, har gjort mig till Ford-ägare. På torsdagen får jag mojängen så fram till dess färdas jag i Röda Bettan.
 
Hammarvallen blev nästa anhalt. Maiju berättade stolt att man skulle köra nummerboll och visade till i min tur min stolthet att hon kom ihåg att spelformen förbjudits av spelarna under säsongen 2009. Där ser man. Nu är den tillbaka och mina trauman börjar komma till ytan. Träningen genomfördes och efteråt hittade ingen pinnen till konerna. Kjelle var så klart den som utpekades, men visst visade det sig vara Maiju som hade lagt den någonstans. Eftersom Fru Kickan skickat mig en sms med texten "Jag mår lite dåligt och har riktigt ont i halsen. Kan du köpa vita bönor i tomatsås? Heinz." blev det bara snabbt att kolla att Lisa och Miksu hade det de behövde och sedan köra iväg via S-Market hem.
Ni minns väl att Maiju hörde till tränarteamet med Steve, mig och Kari Niskala säsongen 2012? I dag då kritiken står högt i tak på många håll är det bra att minnas vad vi är som klubb och vad vi varit. Tron kan flytta berg som ni vet. Jag har en oerhört stark tro på att det som planerats och arbetats fram ska kunna fortsätta mot oanade höjder. Det värsta med denna bild är att den är copyright och egentligen inte borde visas... Sorry.
 
 
Fru Kickan är avslagen. Edit är ännu mer avslagen. Man tittar på Police Academy 2 och smågrälar om var ballonggiraffen ska vara. Jag har saker att säga, men håller på det i dag då det inte känns som rätt tid. Skolan fixar vi färdig att sparka av i morgon. B-flickorna är sjuka igen stackrarna så det verkar som om Maiju planerar matchträning tillsammans med IFKs damer i morgon. Det vore något att se om det bara blir så... 
 
Det här var just ett exempel på en sådan där text jag anklagade Nya Ålands ledarskribent för härom dagen. En text som är skriven bara för att skriva nåt.

Upp på våran gård, där stod en nyer Ford...

Om allt går som det är tänkt är jag en Ford-ägare om några timmar, eller i alla fall inom ett dygn. Fru Kickan har ju jobbat stenhårt med försäljningen av min Landrover och nu har denna dagen gått till att hon jobbat ännu stenhårdare för att bestämma vilken bil jag ska köpa, samt till att ordna finansiering och bra pris. Tack, Fru Kickan. Du skötte det nästan som om jag själv hade gjort det. Forden stod här hos oss enda tills jag lyckades förklara för Fru Kickan att vi behöver köra den tillbaka till bilhandlaren så att jag kan ta mig på jobb med Röda Bettan och sedan köpa bilen från just handlaren, eftersom den ju bara var på prov, men lite glömdes i all hast. I morgon köps Forden i alla fall och jag räknar få tillgång till den på riktigt på torsdag. Fram till dess gäller Röda Bettan, som tyvärr inte förde oss vidare i cupen.
 
 
 
Också annars har detta varit lite Nalle Puhaktigt "Sommarens sista dag"... Inte vädermässigt, här har det löpts och rullskrinnats längs gatan och i buskar med klänning, inte jag utan gatans flickor. Rufus har börjat Lusse och det jag fått veta, förutom att jag inte får ringa just då jag ringer och att han faktiskt är upptagen är att han går på 1F och att jag känner några av hans klasskompisar. Emilia och Linda har skaffat sin systertatuering och om bara några timmar far Linda iväg mot sitt Kalifornien. Hon har lovat komma till Jul och det gör det hela lite lättare än det brukar, tycker jag... Edit har bestämt att hennes uggla Owen ska få följa med, så Owen och en påse Hedelmä-aakkoset, som är mitt bidrag väntar här på att få tas till flygfältet vid halv 6 tiden tisdag morgon och sedan att färdas ända till San Diego.
 
Sen ska jag, förutom att köpa bil, även till skolan... Planeringsdag kallas det och för att de politiskt tillsatta beslutsfattarna och de politiskt tillsatta tjänstemännen ska bli lyckliga har vi faktiskt fulla dagar på schemat detta år. Vi kommer säkert att jobba bättre just därför. Nya Åland har läst min blogg och kommit fram till att Miksu från Helsingfors gästar oss i Åland United, samt att Lisa kommit, eller det hoppas jag att de visste ändå. Hoppas hinna ut till Hammarvallen i morgon och se dem sparka boll.
 
Kvällens styrelsemöte blev nästan bra. Mycket att göra, men så ska det väl vara. Allt är dock inte guld och gröna skogar, ifall någon nu hade trott det med tanke på läget i ligan och utträdet ur cupen. En supporter har meddelat mig per e-post att han bojkottar ÅU på WHA från och med nu och en annan har smsat långa historier om hur felaktiga våra kontrakteringar inför nästa år är. Jag antar att detta bara är bra och att vi börjar tas på allvar... Det är alltså detta jag velat hela tiden... Idiot!!!!

"Drömmar är för färskingar"

"Drömmar är för färskingar" sa Filoktetes till Herkules i Disneyfilmen om den senare. Drömmar är bara naiva säger jag efter kvartsfinalen på WHA. Det blir mycket citat nu. Min gamle tränare Kale Rantanen valde under Mallorcaturneringen 1986 att hålla ett lagmöte ackompanjerad av gitarr... "We are out, but we are not down", sa han säkert 15 gånger under mötet. ÅU is out, but ÅU will hopefully not go down, säger jag i dag, 2017.
Den uppgivna Filoktetes, som sedan på slutet blir rörd då Herkules kallas "Filles Kille" är kanske ganska nära mig som filmpersonlighet. Jag hatar det, jag vet hur jobbigt det är, men att ge upp, det finns inte på kartan, egentligen...
 
 
På morgonen börjar Rufus gymnasiet, Linda har sin sista hela dag i Skandinavien före jul och Emilia förbereder sitt egna äventyr. Edit tror sig hålla på att bli sjuk, Fru Kickan och jag ska köpa bil och Usain Bolt har avtackats i London. Vad mera? Pressen var sällsynt ointresserad av Lisa Swanson på WHA och har ingen aning om att vi har en provspelare på plats i tre dagar. Skulle det ha hänt IFK Mariehamn? Knappast, men de ligger ju mitt i tabellen och har fallit ur cupen... Väntas nu, precis som vi då....
 
Drömmen blev bara till skit igen, likt Camilla Richardssons hinderlopp. En orsak att finnas kvar då... Snart ska jag på civiljobb....

Hoppas nån kommer

I natt jag drömde... Jag får väl ta risken att berätta vad jag drömde. Det var en sådan där dröm jag har ibland att jag blir inbytt i en fotbollsmatch. I natt visade det sig vara mitt eget Åland United jag spelade för. Inga tankar på kromosomtester och sådant kom upp, utan jag spelade ute till vänster i någonslags mellanposition mellan ytterback och kantspelare. Det som berörde mig mest var ändå hörnorna vi hade på slutet. På nåt sätt insåg jag att matchen stod 1-1 och att det var riktigt i slutet. Vi fick en hörna som gick över mig, som rörde mig mot främre ytan. Någon där bakifrån nickade i ribban. Returen kom ut framför mig och som det är i drömmar blev jag förstenad och fick inte ut foten. Någon, jag tror det var Maja, fanns där och slog till returen. Målvakten, vem det nu var, jag har fortfarande inte riktigt fått klart vem det var vi mötte eftersom de var en blandning mellan JyPK, HJK, Honka och...Kuusysi(!!!) fick en hand på bollen och det blev ny hörna. Igen markerades jag hårt. Bollen kom lite närmare mig, men jag hölls fast och fick inte ut huvet (borde ha fallit alltså...). Igen var där någon vid bakre ytan som kom på den. Bollen gick i nät och jag insåg att vi vunnit med 2-1 och gått vidare till något jag uppfattade vara cupens semifinal. Vild av glädje skrek jag rakt i ansiktet på Lois och Sarah som stod där "Who scored? I don´t know who it was, but it was someone!" Tänk va djupa saker man säger då man drömmer... Sen kom Kaisa Kotka och sade att Bolibompa börjar, vilket jag kunde höra av bakgrundsljudet. Och Bolibompa hade sannerligen börjat. Klockan var över 9 på morgonen och jag var stark, men sov i Rufus säng, eftersom de andra hade fyllt upp min i natt kom jag på... En sådan dröm var det ja...
 
Sedan jag vaknade har jag nu druckit kaffe, ätit surskorpa och tagit del av tankar kring Bolts skada, Anders Borgs könsorgan, Lisa Swansons flygtidtabell, Pride parader och klädavtal med Macron samt att Arsenal slog Leicester City i går. I Barnprogrammet Sommarlov vet man ännu inte vem Sommarskuggan är, man har hållit på sedan i juni... Alla stora barnen har gjort sina sista jobbnätter före skolstarten, eller jag tror i alla fall att Emilia också är klar. Ingen åska blev det trots Fru Kickans envetna försök i går och i dag har vi kvartsfinal.
Här har Sofia Södergårdh fått Maja förevigad för två veckor sedan då hon spelade mot Linda Ruutus HJK. I dag är det Honka och vad jag vet ska Maja finnas på planen. Min förhoppning är nu att det också ska finnas folk på läktarna.
 
 
Själv ska jag försöka göra min grej. Detta trots att alla inte tycker min(a) grej(er) sköts rätt. Men så är det väl här i världen. Anders Borg löser det genom att visa organet. Jag tror att jag ska undvika det samma. Snart dags att packa Röda Bettan och sen iväg mot... Drömmen hoppas jag!

Effektiv morgon och brakförlust i Eckerö

Vi kan säga att lördagen varit effektiv. Före klockan 11 i förmiddags hade jag haft två spelarmöten och skrivit på avtal för 2018 med både Sydney (hemma hos oss) och Bri (hemma hos henne) samt sålt Landrovern (Fru Kickan höll möte med köparen och hans fru samtidigt som jag hade möte med Sydney, de inne och vi ute men då och då sprang jag ifrån och skrev på lite bilpapper). Dessutom hann jag skriva ett hotelsebrev och skicka till Österrike och ett annat då jag gick igenom vad vårt klädavtal riktigt säger. Vi verkar ha 2-3 veckors leveranstid på våra beställningar läste jag. Det var rackarn!
 
Sen blev det att åka med decimerat lag till Eckerö. Lag Virta bestod i år av Edit, Fru Kickan+ Blobben och mig. Emilia och Rufus hade arbetsförhinder och Linda som vi litade på var krasslig och fick bli hemma och sova. I natt har hon sin sista taxigig. Redan tisdag morgon bär det av till San Diego för hennes del.
 
Våra motståndare, hemmalaget Lag Teelander hade i sin tur utökats med en lagmedlem sedan förra årets Familjekamp hos oss och på Vikingavallen. Som hemmalag valde de grenar och så klart vann de stort. Ännu i inledningsgrenen såg det lovande ut för oss. Det var fråga om spjutkastning och jag fick till en liten snedträff som dock slutade lyckligt i och med att växthuset på gräsmattan hölls intakt. Kastet blev i alla fall dagens längsta och Lag Virta vann första grenen. Även den andra grenen, bollkastning gick hyfsat, men sen barkade det. Precisionssågning, vedstapling och gruppskidning på gräs slutade inte i katastrof, men i förlust för oss. I det samma bestämde jag att Kampen görs om nästa år, hemma hos oss! Linda, Emilia och Rufus ska vara med och även en gren som Blobben kan vinna kommer då att finnas på programmet. För övrigt var dagen riktigt trevlig och det kändes nästan som om jag var en vanlig familjepappa. Två samtal från tränarstaben fick jag men jag tror att förberedelserna för matchen i morgon gick väl, trots att jag ej var där och trynade. Startelvan har jag sett på vår interna facebookgrupp och jag lever i tron att Kjelle har nycklarna. I morgon åker jag dit och fixar med bollar och grejer , samt städar omklädningsrummet då Herr Beeks inte är känd för sitt ordningssinne gällande sådant...
I morgon har Åland Unitedsupportrarna en cupkvartsfinal att se fram emot. Ser ni Torolf på bilden? Han kommer inte mera i år säger han. Jag hoppas han skojar. Dagens cupresultat förresten: HJK-Ilves 4-0, Wimma-GBK 0-8. Det blir alltså HJK borta nästa helg om vi vinner i morgon!
 
 
Eftersom jag inte mera har en Landrover och jag behöver bil i morgon, då det inte går att köpa ny före på måndag, körde Fru Kickan mig till Granvägen direkt från Eckerö. Där fick jag tillgång till Röda Bettan, Röd Bettans bil ni minns. tack Röd Bettan. Jag tror faktiskt jag hade den bilen senast då vi slog Honka... Må traditionen råda!
 
Snart spjutfinal! In God we trust!

Att orka vara hatisk mot språkhat

Mina äldre döttrar verkar ha haft en bra kväll. I natt vaknade jag av att de kokade ris i köket. Pigga och glada, drog de i morse i väg till sina jobb. Linda för sista gången detta år faktiskt. Huset är fyllt av gatans flickor, självaste Bri Campos var på besök och Fru Kickan kom mitt i allt hem, för att sedan åka igen. Bri var fascinerad över att Fru Kickan faktiskt inte verkar ha en aning om hur och när Åland United spelar. Det är skönt på ett sätt, men lite småstressigt ibland, speciellt då jag ska verka relevant som marknadsförare av våra matcher...
 
Jag läste hur Yle nu nämner svenska mediers artiklar om språkmobbningen i Finland, baserat på Camilla Richardssons (ni vet, hon där som skadade sig i 3000 meter hinderförsöken här om kvällen i friidrotts VM) uttalanden. Jag nämnde faktiskt för Fru Kickan då vi såg TV intervjun att hennes finska inte är 100 procentig. Jag tyckte själv att det var roligt att hon pratade så gott hon kunde och dessutom förhoppningsvis en ögonöppnare inte minst för ålänningar att det finns många finländare som är väldigt svenskspråkiga.
 
Jag själv har ju vuxit upp som svenskspråkig på det finländska fastlandet och haft den stora turen och glädjen att under livet utveckla även finskan så att jag numera lär tala nästan som om det vore mitt modersmål, med betoning på nästan... Visst fanns det under min uppväxt också en Hurri-Finne rivalitet, speciellt då det gällde skolorna som låg vägg i vägg. Någon gång har jag hört fraser som ogillade språket vi pratade i fotbollen, då vi pratade svenska mellan svenskspråkiga och finska med finskspråkiga om vi kunde. Lika mycket, på ett till och med roande sätt gav några tvåspråkiga kompisar, som råkade gå i den svenskspråkiga skolan ifrån sig då de skulle kasta snöbollar på "finnkräken". Min far framhåller sig som lyckosam då han själv funkade i både svensk- finsk- och tvåspråkiga sammanhang i 1950-talets Helsingfors.
 
Därför blir jag lite trött, dels då jag hör att Camilla Richardsson sägs ha sagt sig bli mobbad, eller av svensk media tolkats ha sagt så, vilket ju är fantastiskt i ett friidrottslandslag där Söderberg, Sandblom, Eriksson och gänget nog torde prata svenska sinsemellan och säkert finska med till exempel Tero Pitkämäki om de ser honom i kaffekön... Det här är en gång för alla ett sätt att finnas och tyvärr finns det ensataka puckon som säger saker de själv har förstånd till. Jag tycker kärnan i det hela är hur man själv besvarar dessa enstaka uttalanden.
 
Man kan, som rikssvenska medier måla upp en språkstrid och en förtryckt skrämd minoritet. Man kan börja skrika högt om hur mycket större språk svenskan är än finskan och hur mycket bättre alla svenskspråkiga är än de inskränkta finnarna. Man kan. likt Dennis Jansson då han satt i lagtinget inför högstadieelever berätta att "finnarna kan ju ingen engelska" och bara späda på alla motsättningar genom att själv bli precis som dem man säger sig vara mot. Eller så kan man stå över allt sådant här och använda de språk man kan så gott man kan. Själv försöker jag alltid svara på det språk jag blir tilltalad, förutsatt att jag kan tillräckligt av språket för att kunna säga nåt alls...
I Åland United upplever vi språkbad och integration på ett vardagligt sätt. Systrarna Mattsson och Sofia pratar självklart svenska med varandra. Då de talar med Syd blir det engelska. Det samma gäller med Jenny, men Mattssons kan nog säga på finska också. Jenny själv talar mer och mer svenska varje dag, fast hon härom dagen tittade på mig och undrade "miks sä puhut mulle nyt englantia?". Jag måste säga, kära åländska läsarkrets, att de enda gångerna jag har fått negativ respons då jag fungerat inom Åland United är då jag pratat finska. På nationell nivå finns det många aktörer som jag faktiskt pratar svenska med då vi träffas. Vi helt enkelt använder det språk vi bägge tillsammans råkar kunna kommunicera bäst på. Vi skiter totalt i vilket språk som är större, vackrare eller ens lätt att lära. Aldrig har jag hört någon beklaga sig över vår svenska eller engelska då vi reser runt på fastlandet. De bortamatcher i år där speakern faktiskt använt svenska är Uleåborg och Jyväskylä, samt förstås Karleby. Tidigare år har man så klart hört svenska i Vasa, Jakobstad, Tammerfors (!) och ibland i Helsingfors faktiskt. På vissa orter drar man till med engelska. Vi, på WHA kör konstant svenska och möts med stor förståelse... Man kan alltså göra detta till ett problem, eller så bara vägra acceptera andras och sina egna fördomar.
 
 
Lunch har jag lovat Edit nu... Hoppas på lite förlösande e post. I morgon är det Familjekamp i Eckerö, så jag måste avstå matchförberedande träningen på WHA. Jag har ju lovat vara med i kampen för länge sedan. På söndag smäller det sen. Hoppas, hoppas av alla mina celler och sinnen att få hänga kvar i cupen en vecka till, till att börjas med... Ted har ringt. Inte Bosse ännu... Snart säkert.
Här är Landrovern som Fru Kickan nu säljer. Alltså bilen är min, men hon vill så gärna... Hör av er till henne.. Eller det går ju att höra med mig också, men jag vågar nog inte godkänna bud eller så där...

Mor och Far har visst dag, precis som resten av världen tydligen

I dag är det den 10e Augusti. Jag har nog alltid vetat att det är min Mors och min Fars Bröllopsdag. Lite osäker blir jag dock, inte på datumet, men på året... Jag är rätt säker på att de gifte sig 1968, eftersom jag vet att jag frågat dem om det var före eller efter Bob Beamons världsrekord i längd, eller Jim Hines världsrekord på 100meter vid OS i Mexico City. Allt detta, inklusive världsrekorden och själva tidpunkten för OS skulle jag kunna kolla upp om det inte vore så roligt att spekulera. Det troligaste är då att Carola och Uffe firar 49 års brollopsdag i dag! Stora gratulationer. jag lever knappast så länge att jag kommer till det... Eller vi får väl se! Bra jobbat Mamma och Pappa. 60 ska ni väl fixa innan ni ger upp i alla fall va?! Olli Paavilainen har spelat fotboll i 60 år, så ni kan väl vara gifta samma mängd i alla fall?
Mor och Far har börjat gilla att resa. Här är de i Barcelona för något år sedan. Det ryktas om Maldiverna i nästa år... Eller var det Malminkartano?
 
 
Denna dag har varit en stor jubelfest för kontorsarbete i shorts och barfota med sommarlovsfirande, samt sommarjobbande barn. Fru Kickan gör dealar på jobbet och Gurkan ordnar plättkalas för gatans flickor. Marjukka kom via med skyltar som jag ska hänga så fort Gurkan är hemma från apoteket hon måste till direkt efter plättkalaset... Undrar vad som hände.... I övrigt står jag mest mellan olika nivåer av Åland Uniteds organisation som säger hur jag ska göra. Problemet är att de olika nivåerna säger olika saker och då får jag göra själv och sedan få skit från bägge avdelning. Mellanchef det är vad jag är... Precis som i skolan. Där är jag Konstitutionell Diktator på klassnivå, men kommunalarbetare på distriktsnivå.
 
Ålandstidningen slår stort på trumman för Familjen Virta. Ett fint reportage om Linda, med stor bild och en sida text varvas med ett tvåsidors bildkollage från Summer Camp, med Edit synlig på tre bilder och en ganska välskriven text faktiskt. Jag tror att dagens tidning summerar både Åland och min familj rätt bra. Åland är så litet att många får medial uppmärksamhet. Min familj är så framåt att vi ofta stjäl uppmärksamheten då den bjuds... Bra? Dåligt? Farfars byxor?
Spora och Marjukka utbildar den nästyngsta gruppen på den bejublade Summer Camp. (Edit i gul väst) Mera sånt. I dag startar Edits lag upp träningen igen också. Man hinner med två träningar före poolspelet den 20e augusti. ÅUs F07-10 har blivit av med coach. Jag får fixa om ingen anmäler sig. Efter söndagen vet jag också om A-laget har cupmatch den samma helgen eller ej...
 
 
Det är mycket. Men det är mycket bra också... Och sluta nojsa om att ingen är oersättlig!!! Gratulerar igen till Brudparet, då jag ju inte hade läge då för 49 år sedan...
 
Och sen då. Landrovern kan fås för högst bjudna pris. Jag kommer att ha ny bil före Blobben kommer!

Det kom ett skolbrev... Och ännu är sommarn kvar säger... Mor?

Jag bara kan inte låta bli att le då jag tänker på Summer Camp. Denna uppfinning av ÅFF kaptenen av 2004 i Pohjola Cup Hanna Salmén, först i tjänsten som Futebol da Forca och i år helt som frifräsande flickfotbollsentusiast, engagerar nästan 100 människor och av dem var i år två stycken utrustade med manliga hormoner. Det var Samuel som kopierade papper och jag som torkade borden vid maten. En sjuhundrades fest för flickor, det är Summer Camp. Det är härligt att få vara med på ett hörn och för Åland United, samt de ägarföreningar som vet om att de är ägarföreningar och vad det eventuellt innebär är tillställningen en guldgruva med åländska mått mätt... Sen finns ju min dotter Edit också som i radion meddelar att hon är en ganska bra målvakt, fast hon släpper in många mål. Såja...
 
Roligt var det också att någon av deltagarna faktiskt visste vem Annica var. Jag undrar hur många ungar i Sverige som skulle ha en aning om vad Gunnar Gren skulle stå för vid en Gunnar Gren Summer Camp. I föräldramatchen gjorde vi igen en heroisk insats, men förlorade snöpligt med 13-12... Typiskt, som Annica sade då vi diskuterade efteråt.... Jag skulle gärna ha bilder att visa, men då jag ej har så blev det inga...
 
Igen har agenter och deras livsvillkor gett mitt liv mina villkor. Till all lycka har även Maiju lärt sig att mest bara le nu då jag ger mina mellanrapporter. På söndag är det match och jag kom på att jag lovat vara i Eckerö på lördag. Blev ingen träning som det verkar då. Kjelle har lovat rycka in och ta omklädningsrumsnyckeln och allt möjligt sådant där som vi brukar tycka är viktigt dagen före...
Det kom brev från jobbet i dag också.
 
 
Vi kunde se att Rektor Granberg hade sparat förra årets text, som talade om sommaren ur sin bästa sida och kanslisten Maria, trots att hon just nu förstås heter så men nog kallas Mia.  Budskapet var dock klart och precis som det sades i våras. Det fantastiska i år igen är att man faktiskt tagit hit representanter för den svenska grundskolan att utbilda oss i undervisningsmetoder och bedömning. Kanske det japanska ishockeyförbundet också kunde utbilda det finländska om vi frågar snällt...
 
Det hela skulle handla om formativ undervisning och bedömning. Eftersom jag inte är så bra på sådana där kvasivetenskapliga uttryck ska det bli spännande att höra om formativitet är ett namn för det jag brukar göra, eller om det är nåt annat. Det har varit en del rubriker kring grundskolelagen och den påföljande läroplanen. Själv tycker jag att det mesta är ungefär så som jag uppfattar att vi gör, eller åtminstone jag då jag ju inte helt säkert vet hur andra gör.... Således är det ju bra att man uppdaterar lite så lagen bättre beskriver det vi gör på riktigt. Amen.
 
Mina barn har syskonkväll i kväll. Fru Kickan och jag är ensamma hemma och diskuterar huruvida friidrottskommentatorn i TV eller jag ska ha muntur då det gäller att berätta hur saker är. På syskonkvällen berättas det att Rufus ska få välja film... Ska bli spännande att ta del av vad det kan ha blivit...
 
 

Summer Camp, e post och 60 metersduell

Två dagar har gått av vår Summer Camp i Markusböle. Närmare 80 flickor, eller kanske någon över till och med tränar, spelar, leker och mest skriker i grupper ledda av våra spelare och några yngre sådana. Till all lycka funkar den lokala wifin. Utan den skulle jag vara ganska på pottan har det visat sig. Jag ska vara där som kökshjälp och någon slags arrangörsrepresentant. I praktiken håller jag ett kansli vid liv i Breidans matsal. Min dotter har utmärkt sig som "en vars mun går hela tiden". Undrar var hon får det ifrån. Den goda Sylvia har namnsdag i dag faktiskt. Hon fick en glass då vi kom hem i kväll. Nu ser hon på friidrott och är så utmattad att hon häller ut popcornen på golvet och sedan rullar hon sig i dem för att hon är "sååå trööööttt". Som sagt. Undrar var hon får det ifrån.
 
I dag kom vi också på att vi ju ska dela ut lappar till alla flickorna på lägret om kontaktuppgifter etc till alla flick- och blandlag på Åland. För detta behöver man ju veta vilka flick- och blanddag det finns, samt vem som tränar dessa samt deras telefonnummer... Plötsligt mindes jag varför jag gillar Marjukka. Hon sände mig, utan att jag bad om det uppgifter om allt utom IFFK och JIK. Vilken tur att jag då hade information om endast IFFK och JIK. 3 timmars pysslande blev klart på 45 minuter och lappar kan delas ut i morgon, bara Samuel kopierar...
 
Friidrott ja... Just nu pågår VM och vi tittar nog varje kväll. Edit är förtjust i att se fotboll. Nu är hon även förtjust i att se friidrott. Undrar var hon får DET ifrån... Då jag kommit hem från träningen där jag och Kjelle bar in en massagebänk i omklädningsrummet eftersom ingen riktigt informerat vart den skulle bäras, jag hittat två bollar i skogen, eftersom Kjelle inte går in där och Jenny skrikit till mig "Gör något. Stå inte bara där" som om hon vore min fru eller nåt, for vi till WHA med Fru Kickan och Edit för att utöva några grenar.
Här ser vi en sekvens ur 60 metersloppet. Detta måste vara innan jag mest jobbade för att inte falla framåt. Även längd testade jag på. Det gick bra förutom att jag kom ner så fort. Edit vill nu börja med friidrott. Det lär gå träningar på onsdagar så nu behöver vi bara någon som vill gå med henne.
 
 
En annan sak jag behöver är någon som köper Landrovern. Det är en bra bil med de flesta delarna i riktigt bra skick. Men jag måste bli av med den nu, eftersom mina tummar växer ur mina handflator och våra vägar måste skiljas så fort det går.
 
I morgon ska Summer Camp ta slut, förhoppningsvis en par administrativa grejer äntligen fås klara och mina barn ska ha syskonkväll. Har jag nämnt att vi har cupmatch mot Honka på söndag? Trots att annonsen säger lördag alltså? Det är en av de hundratals saker som är mitt fel...

Kontoret på ryggen och en allstarselva

Äntligen hemma, skulle jag säkert säga om det inte vore så att hela världen liksom är mitt hem. Hela världen är också ett kontor efter att man uppfann mobiltelefoner och laptops, samt sån där wifi. Annica Sjölund Summer Camp, med närmare 80 flickor och cirka 10 kvinnliga ledare drog igen igång i Markusböle. Samuel och jag var de ända manliga på ledarsdan och Samuels del var att köpa mat och min att torka av borden efter maten. I övrigt satt han på sitt kontor och jag tog mitt ur väskan och fickan.
 
Gränslöst med e-post och samtal har det varit i dag. Undrar hur det ska bli sen då skolan börjar, för riktigt så här har det ändå inte varit tidigare somrar... Nåjo, flickorna såg ut att ha roligt i alla fall och alla farbröder runt damfotbollen har slagit fast cupmatchen till klockan 17 på söndag och allt möjligt annat.
Jenny gjorde ju hattrick i helgen. I brist på traditionella veikkaushattar köptes hon en egen mera Mimmi Piggaktig sådan och Edit fick överlämna den till henne i en spontan ceremoni i Åbo hamn.
 
 
Holland blev ju Europamästare som vi alla vet. Vem hade trott det? Ett fantastiskt EM var det och jag håller fast vid att damfotbollen kommit över sin pubertet. Ingen som har någon form av vett och allmänbildning kan mera säga att internationell damfotboll inte är en seriös elitidrottsform, som dessutom lockar fram urkrafter och känslor som bara fotboll kan hos kvinna och man.
 
Jag hade faktiskt bestämt mig för att gå in för 3-2-3-2 i min allstarsuppställning redan före SVT kom med sin trebackslinje. Trots att några spelare är de samma är detta alltså mitt allstarslag. Vi har ju sett samma matcher så...
 
Målvakt: Manuela Zinsberger (Österrike)
Trebackslinje: Lucy Bronze (England), Steph Houghton (England), Simone Boye Sörensen (Danmark)
Centralt mittfält: Sherida Spitse (Holland), Jill Scott (England)
Offensivt mittfält/wingers+ nr 10: Shanice Van de Sanden (Holland), Pernille Harder (Danmark), Lieke Martens (Holland)
Forwards: Jodie Taylor (England), Vivianne Niedema (Holland)
 
Vissa ser vi mer mellan fingrarna med än andra, men till exempel Jill Scott märktes mest då hon inte spelade...
Tränaren och några avbytare kommer vid senare tillfällen. Nu fick jag mera jobb och måste fungera direkt!
Aj jo. Till sist. Jag är helt enig med UEFA och de flesta TV experter. Dessa tu är de bästa spelarna i denna turnering. Lieke Martens och Pernille Harder. Hoppas folk förstår att uppskatta dem!

Om

Min profilbild

RSS 2.0