enligtvirta -

Sent i natt skrev jag denna text härunder som sedan raderades för att nu mirakulöst uppstå igen då jag skulle skriva en ny text. Denna morgon, dagen efter att jag i direktsändning berättat om midsommarstångsresning mot pengar i radio, på självaste Valborgsmässoaftonsförmiddagen, då Emilia ännu sover i väntan på att jag ska forsla henne till dansträning, får Glada Vappentexten i stället bli det som höll på att bli Natten före Glada Vappentexten...

Solen skiner, matchen närmar sig och Edit laddar för sina två uppträdanden på WHA med att kräva att få se på Bumbibjörnarna och dessutom att få sparka höga bollar inomhus, till sin mors förskräckelse. Tanken är att jag lite undervisar henne och Pärla utomhus om en stund, bara containern trampats, huset dammsugits , Emilia transporterats, Rufus dator transporterats från kompis till hans mors hem (Jo, jag ska göra det). Sen var det visst någon fotbollsmatch också. Giovannis analysvideo har studerats och nu vet vi precis hur Ilves spelar, eller hur de spelade i de två första Ligamatcherna vill säga. Hur de spelar i dag får man se på WHA klockan 16.30. Glada Vappen till alla nu. Allt som står efter detta skrevs i natt!

Klockan är okristligt mycket, eller litet om man vill vara näsvis. Nästan 2 timmar tog skypesessionen med Dotter Linda. Först var det Emilia, som egentligen inte ska vara här, men som sen lite spontant valde att bli över natten som låste in sig med storasyster en timme och sen hämtade hon ut henne ur rummet för att prata med Edit, som under den tiden somnat och burits till sängen. Alla andra, Fru Kickan, Gurkan, Pärla och grannkärringen från över vägen ifrån hade försvunnit ur vardagsrummet då Emilia anlände med datorskärmen med en lite vilande i form satsande Linda på. Ett riktigt roligt samtal hade vi och under detta hann även Emilia lägga sig, så nu är det bara jag kvar.... Igen....

Det var som sagt träning på WHA i dag, kvällen före matchen. Planen var sig lik, som den brukar vara så här på våren. Lite mjuk, men ändå helt okej. För att göra referatet kort och därmed uthärdligt kan jag säga att min personliga stjärna i dag var Kaisa Kotka, som trots sin fotskada jobbar på och i dag fick vara med i träningen genom att stå i muren, alltid något. Kaisa behandlas kanske ibland lite orättvist av Giovanni som poängterar att hon är rolig, men that´s it. Jag vet att Giovanni inte menar som det låter och det gör nog Kaisa med. Däremot vill jag lyfta på hatten för att hon i mina ögon faktiskt ger sitt allt för att kunna bídra till lagets framgång längre fram. Dessutom är hon väldigt lyhörd och kunde redogöra för Craigs förhållande till kvinnor, samt att skrika högt då Bri fick bra träff på skottet.

Så här såg Kaisa ut för en par år sedan då hon spelade för Kokkola F10.

I övrigt går natten sina tunga fjät. Jag vet att jag borde sova eftersom hemmamatcher tär på psyket och kroppen ungefär like mycket som bortamatcher. I år är det inte bara fotbollen som får mig att sova dåligt. Även detaljer som biljettförsäljning, programblad, bästemannajuryn och flicklagspresentation får mig att vrida och vända mig bara jag nått fram till sängen. Jag vet startelvan och jag såg även på dagens övningar hur vi ämnar försöka göra. Måtte allt gå vägen!

Mat-Inger bad mig skriva något roligt så hon kan skratta. Detta beskriver min nuvarande, och självpåtagna, roll väldigt väl... Det som var tänkt att vara en hobby blir till en yrkesmässig stress. Så gick det med fotbollen, så går det med bloggandet.

Det var enklare förr kan man tycka.

Jag skulle säkert ha mycket att säga om det där. Nu råkar jag bara vara alldeles alldeles slut, så det blir att fungera på sängvila i några timmar. På morgonen inleds matchdagen. En speciell dag för alla fotbollsspelare. Jag gör vad jag kan för att inte lämna någon del av organisationen oexploaterad.

Nätter före matcher borde förbjudas.

En kär ÅU-familjemedlem kommer till WHA morgon. Hon kommer dock inte i goda avsikter. Hon kommer för att göra sitt jobb, att ta med sig hela poängpotten, från WHA, där jag hoppas att publiken kommer att visa henne sin uppskattning för den hon är, inte vad hon gör just nu. Jag talar förstås om Maiju. Av alla involverade i morgon är det hon, jag och Linnéa som vunnit två Ligaguld med Åland United!

Välkommen Maiju. Du är alltid en del av vår klubb. Men i morgon hoppas jag ditt lag förlorar!

Här spelar Maiju för oss mot Ilves i Damernas Liga 2009. Verkar vara på Bengtsböle om jag inte helt har fel. Det var väl då som Tossavainen blev sjösjuk och byttes ut efter 10 minuter... Hur minns jag sånt?

En kollega konstaterade att det verkar som om jag har mycket att göra på basen av min blogg. Egentligen tycker jag att man kunde tycka att jag inte har så mycket att göra då jag har tid att skriva så mycket strunt. Kanske det är just det som gör att tiden, som ju inte räcker till ändå, blir så liten...

Ändå har jag varit duktig tycker jag. Elevrådet har bett mig fortsätta som handledare och eftersom jag ju behöver pengar tackade jag ja till en mandatperiod till. Tack för det då. I anslutning till just Elevrådet har jag gjort mig väldigt impopulär genom att lägga in Lärarna redan i gruppspelet för fotbollsturneringen fredagen den 7 juni. 20 lag, fem grupper och två separata slutspel fick jag intryckt i samma tidsschema som tidigare år. Nu gäller det bara att genomföra det också... För lärarnas del blir det minst 4 och som mest 6 matcher, på 3 timmar.. Det måste väl gå...

Träning på WHA i eftermiddag. Jag har inte sett laget på två dagar, men fått rapporter om träningar, samt sett bilder av hur de sitter med äpplen och antecknar under svenskalektioner. Ingen låste ut sig i går, caféverksamheten verkar vara under kontroll. Hoppas någon varit och hämtat chipspåsar... Månne Herr Landshövding har printat ut laguppställningarna.. Det har han säkert gjort.

Nåväl. Emilia lär ska komma i kväll. Få se om det blir en stund eller hela natten. Fru Kickan utgår från att jag ska hoppa ännu mera i containern, för fastän den är sprängfylld har hon i sin iver gått och kapat 5 buskar till som nu ska fås in. "Det går nog" säger hon och menar att jag ska hoppa och tynga ner alltihopa... Lite som då jag säger att det är lätt att få upp en midsommarstång.

Förresten. Jag blev i dag personligen tackad för att Åland United har tagit sig an just midsommarstången. Den är så fin och det har varit så hemskt då den inte varit uppe, fick jag höra. Jo, hörni... Kan ni fixa en 50-60 människor dit och hjälpa på Midsommarafton så blir det nog säkert riktigt fint! jag är helt allvarlig nu!

Och sen är vi i grundskolan igen då... Kollega Kristina var inne och bad rapportera att en av mina elever har otillåtet petat på hennes banan. Bananen är nu enligt Kristina inte så fräsch som hon vill att den ska vara. Nu är det min sak att informera eleven om att Kristinas banan klassificeras som, just det. FÖRBJUDEN FRUKT!

Ska bli spännande att se träningen i dag och gissa mig fram till hur Giovanni bestämt att vi ska spela på basen av den.

Jag undrar ibland hur medvetna folk omkring mig är om realiteter. På jobbet har en önskan om att jag skulle söka tjänsten som Kyrkoherde i Mariehamn framlagts och dessutom understötts av många. Tror de att jag skulle vara en bra präst, eller vill de bara ha bort mig från skolan?

Det fanns en tid då även min mor ville att jag skulle bli präst. Jag avfärdade då yrkesvalet med att jag inte kan vara fast i helgerna då det spelas serieomgångar i fotboll. På den tiden trodde jag ännu att jag skulle bli en riktigt bra fotbollsspelare. Jag är så klart medveten om att vår Biskops-Ärkebiskopssläkt, Vikströmarna alltså fixade det på något sätt, men det blev aldrig aktuellt. Nu tycker alltså folk att jag borde bli präst... Bara att söka till universitetsstudier då antar jag och efter en 7-8 år kan jag söka. Tror ni tjänsten är kvar...? Ska jag igen tillfoga, "Hur svårt kan det vara"? Det skulle säkert kunna gå att kombinera Kyrkoherdeskapet med Åland United... Yeah, bara att tuta och köra alltså.

Lite så här då kanske?

Kvällen fördes i IFK F08-10s tecken. Först var Emilia och jag och handlade så Edit skulle få sin favoriträtt, makaroner och knaprig stekt korv. Pappas flicka. Sen var vi på träning också och varje flicka fick en egen boll. Jag har inte förstått tror jag hur mycket Edit faktiskt tycker om fotboll. Jag har mest försökt att låta henne vara och inte föra över mina egna passioner med våld. När jag såg hur hon älskade sin nya boll såg jag något jag inte låtit mig se förut. Flickan tycker ju om det här... På lördag ska hon, Pärla och de andra flickorna från hennes och IFKs lite äldre lag vara eskort flickor, alltså gå in hand i hand med spelare från Åland United och Ilves då matchen ska börja. Sådant fick jag aldrig göra och jag tycker det är roligt att se hur ivriga de är. I halvtid ska sedan alla åländska flicklag presenteras. Kom nu dit och se dem för Guds skull. Jag kommer att störta omkring jag och syssla med annat så jag får säga som Linda sade i dag på facebookchatten direkt från Kalifornien: "Se till att det finns bilder"!

Egentligen hade jag inte tänkt skriva, men efter att ha sett hur dåligt Ilves spelade mot Nice Futis behövde jag göra något som lugnade mig lite. Såja, nu känns det bättre. God natt!

Det blev alltså så att Åland United ansvarar för Mariehamns stads midsommarstång. Som jag även berättat här får vi ersättning för det och därför har bland annat jag hejat på att vi ska ta anbudet. Nu står det i dagens tidning att vi har ansökt om att hålla i evenemanget och att det ska kräva ca 24 personer att få upp djävulskapet. Alltså, en stång! Den lär ju sen inte ha varit uppe på fyra år, för att man inte fått ihop gäng. Speciell utbildning krävs och vi ansvarar även för säkerheten står det!

Okej, hur svårt kan det vara?! En liten stång får vi väl upp. Och lite Små Grodorna ska jag väl kunna sjunga. Inte för att jag är ensam och då det förhoppningsvis kommer massvis med supportrar och frivilliga att hjälpa med lövning och resning på Midsommarafton vid 10 tiden. Men någonting säger mig att det blir mitt fel om detta skiter sig.

Why Always me? Nå, förstås för att jag inte håller käften fast. Detta har å andra sidan visat sig vara en bra metod att komma framåt. Vart framåt är är sedan beroende på vartåt man är vänd. Att röra sig i motsatt riktning mot vart arsulet pekar är ett recept som leder framåt!

I dag blir det ingen lunch, trots att Mat-Inger serverar godaste döda grisen med franskisar till. Ett annat hoppa och håll andan projekt, flytta möbler och städa lägenhet uppgiften, tvingar mig att ansluta till Herr Landshövding, som även han åker omkring under ljusaste dagstid. Några möbler ska bäras och sen ska jag väl även kola vart Craigs madrasser sist och slutligen hamnat.

Jag lovar att någon snart ifrågasätter varför vi inte marknadsför Åland United bättre. Kom till WHA på lördag och se. Där sker bästa marknadsföringen vill jag berätta!

Emilia påminde om att jag lovat hämta henne redan efter skolan från Jomala och så ska vi väl hämta Edit från dagis i det samma. I morse hade Edit, som hon lovat sin mor i går, varit riktigt snabb med påklädning och tandborstning, så hon stod dryga 10 minuter i hallen och undrade varför Mamma är så långsam på morgonen.

Till slut vill jag nämna att faktum att FC Åland spelar klockan 20.00 den 9/7 är för att vi kom överens mellan klubbarna och även med FBF att inte lägga FC Åland och ÅU samtidigt hemma. Förstör vi då deras fotbollsfest är det bara att beklaga. Alltid finns det någon som är arg över någonting.

Vad var det vi sade om att vara oersättlig? Alla är vi det på något sätt och då vi slutar göra det vi gör, då kommer det i dagen. Jag har många barn, som ni säkert vet. Linda är i Kalifornien och klarar sig nog själv nu. Pappa är mera en komisk figur som bryr sig. Emilia tar hand om allt utan att riktigt förstå det och där är det för mig mera att försöka hindra henne att ansvara för allt och alla. Rufus hävdar i sten att jag inte kan bestämma över honom för jag är inte hans Pappa, vilket jag ju är och just därför kan jag bestämma över honom. Edit är 6 år och hon tycker nog om mig just för att jag är hennes Pappa.

Fru Kickan är inte min dotter och hon blir väldigt tonårsarg då jag ibland jämför henne med en tonåring. Där har vi en balans dock. Hon ansvarar med närapå sjuklig nit över saker som jag inte anser är så viktiga, medan jag brukar se till att vi har mat, bröd och toalettpapper. Vi kompletterar varandra kan vi säga. Ibland måste man som med ett barn säga till på skarpen så det ska funka. Hon tycker inte om att säga på skarpen, så jag måste bara lära mig själv då.

Sen har jag mina Knatte, Fnatte och Tjatte. Nej, jag menar inte 9A, de är mina barn också förstås, precis som andra elever och många spelare. Nej dessa heter Giovanni, Craig och Richard. Minns ni att jag skrev i går att jag hoppas de nu, eftersom jag var där och visade samt berättade, vet att dörren till omklädningsrummet i Bengtsböle går fast klockan 18.20. Vet ni vad som hände klockan 18.24? Jo, telefonen ringde och där stod de utanför dörren och kom inte in för att hämta sina nycklar och kläder.

Mitt tränarteam

Nå, visst fann vi på råd... "Gå runt huset och ring servicejouren". Varför vet jag att det finns sådant och att dess nummer står på anslagstavlan på väggen? Varför har det aldrig hänt nåt likadant tidigare? Det kan inte ha att göra med att jag inte är där varje dag mera. Nej det får inte ha att göra med det! Hoppas vi nu alla vet var numret finns och att dörren stängs klockan 18.20.

Jag vet att man utvecklas med ansvar. Själv informerar jag ju skolklasserna att jag är nästsämst i Europa, efter en äldre kollega i Kroatien, att komma ihåg att dela ut rättade prov. Därför ber jag skoleleverna att inte påminna mig. Jag ber dem vara helt tysta om det så att jag själv får komma ihåg och därmed växa i min uppgift. Oftast går det bra och jag närmar mig nu titeln som tredjesämst i Europa.

Programbladet är så gott som klart. Spekulationer om biljettpolitik för helgen inleddes i dag, då all annonsering varit spikad i två veckor. Hoppas de har burit möblerna rätt och att Craig fått till att flytta sin säng, fast ett starkt motstånd mot detta uttryckts av flyttningsavdelningen, som jag tror jag får ta hand om så småningom. Hur svårt kan det vara?! Har ni hört det förut?

21.45 slutar jag med annat sade jag. Det är just det! Undrar om dessa tu, som ju är kvällens huvudpersoner, skulle ta sig in i Bengtsböles omklädningsrum i tid?

Bara så det inte blir helt fel vill jag säga att hela upplägget med omklädningsrumsarrangemangen där i Bengtsböle borde ändras! Efter två träningar där säger jag det, trots att jag är glad att vi får vara där!

I dag har lektionerna faktiskt varit helt okej. Jag vet inte om eleverna märker så stor skillnad på när de går bra och när de inte gör det och det är också mitt mål. En tillräckligt hög lägsta nivå ger trygghet. Sen om högsta nivån någonsin reser sig högre än just denna lägsta nivå, det vete Gudarna, men som sagt, målgruppen märker inget i alla fall och det är ju huvudsaken. Det samma gäller fotbollsträning faktiskt. Nu är det ju ytterst sällan jag har praktiskt i sådant i min nuvarande situation. Jag har lett två övningar med ÅU under hela 2016, vilket i och för sig troligen är mer än Sportchefer brukar, men det fanns en tid och det kommer att komma en tid igen då jag handhar praktiskt ledarskap för något lag. På den tiden det begav sig kändes det ofta som en katastrof om något lite gick som man inte hade tänkt det. Väldigt sällan, då jag nu tänker efter, tror jag att någon annan än ens tränakollega märkte så mycket. Som spelare, jo det fanns en sådan tid också, hade man så klart åsikter om allt möjligt som man inte kunde säga, det gällde att bita ihop och göra som det sades, precis som för skoleleverna. Då jag tänker efter var det nog icke fungerande övningar som irriterade mer än då något i dessa ändrades och sedan ordnades upp, fast det kunde innebära pauser och förklaringar. I slutändan blir det ju alltid vad man själv gör det till, både som spelare och elev, samt så klart som tränare eller lärare.

Värre är det om man inte själv är där och kan reagera och anpassa. I går, eller var det i morse nämnde jag att folk är lediga och på semester om vart annat. Vi brukar få höra att vi inte är oersättliga. Men nu är det nog så att vi faktiskt är det. I långa loppet kan vi säkert försvinna in i glömskan, men i snabba kortsiktiga händelseförlopp märks det enormt om den som brukar göra en sak inte är där. Richard hade ersatts av Pille i Uleåborg hörde jag. Den naturliga reaktionen blir ju då, i sann omklädningsrumsstil att Pille kan ta över Richards jobb helt. Nå, det kan hon ju inte och Richard ska nog fortsättningsvis göra sin grej. Basta!

Men, vilket sjå det har varit att få vår annonsering på grej. Bara för att vår annonskontakt är ledig hade man missat att vi skulle ha haft en matchannons i tidningen i dag. Då de skulle fixa till en för i morgon istället höll de på att publicera en som erbjöd busstransport till matchen, från Mariehamn. Det vore det om vi hade supporterbussar från Bussplan till WHA. Nåja, hur ska man kunna veta sådant säg? Nu ska det vara på grej. Dock ser jag det som föga troligt att vi får in en annons om att anmälningstiden för Supporterresan till HJK matchen förlängs till att omfatta Ilves matchen. Det går alltså att anmäla sig ännu på Valborgsmässoafton på WHA till Lelle.

En som vi ska respektera är Linnéa. Hon har valts till en av ÅFFs två Respect personer som belönas av Bollförbundet för sitt långvariga arbete för fotbollen i det tysta. Jag är glad och väldigt..ja, glad för Linnéas skull! Hon och Bengt, som får den andra av de två utmärkelserna är troligen de bästa valen på Åland och då blev det ju rätt då.

Linnéa är den som ser till att vi kommer dit vi ska och även oftast att vi kommer hem. Utan henne skulle det här laget och den här föreningen kippa efter andan ännu mer än vi gör i dag. Så här glad blir Linnéa då laget vinner. Detta är efter årets premiär då vi slog Honka i Esbo. Linnéa är hon i mitten!

Jag hade lite fler tankar så klart, men nu ringde Fru Kickan och meddelade att hon jobbar över och även Gurkan, så jag ska hämta Edit och Pärla från dagis och laga mat och att de nog kommer sen någon gång. Då blir det nog så att de där möbelflyttningarna och diverse annat som behövde göras för ÅU inte blir gjorda i dag, utan troligen någon natt istället. Vi som skulle hoppa i containern. Bara för att göra sak av det där "vara ledig tjafset" meddelar jag att jag inte jobbar med något alls efter klockan 21.45 i kväll, då jag ska fördjupa mig i Atletico Madrid-Bayern München.

Rösten från Öster meddelar att PIFs herrar spelar live på Youtube klockan 18.30. Vore intressant om jag hade möjlighet. Likväl intressant hade det varit att följa med HIFK-Tappara finalserien i ishockey, som ju gick på skit. I min generation kan man inte se mycket positivt med att Tappara vinner FM ligan.

Ändå.....

Nu blir det lite bråttom då före de stänger dagis....

Nu har jag till slut sommardäck på bilen! Jag måste dessutom köra med andakt då det nog är alla fyra däcks sista sommar. Till hösten, eller senast om ett år skiljs vi åt och nya pigga gummidäck får ersätta. Livets gång liksom...

Då är det ju också passligt att det snöar. Inte lär det väl bli som bilderna från fastlandet visar att det var härom dagen, men lite småslaskigt är det nog. Perfekt väder för att hoppa i containern. Jo, Fru Kickan har varit duktig och fyllt containern vi har på gården, men alldeles för mycket har hon fyllt den. Nu vill hon alltså att jag hoppar i den... Få se vart jag hamnar. Nästa gång jag skriver kanske jag ligger på botten av en container.

Gårdagen blev, trots att då jag tänker efter var den inte så mycket värre än vanligt, tuff. Efter skoldagen fick vi höra en eminent presentation av pulsträning som inlärningsförstärkande metod. Sen hastade jag till Bengtsböle där Lillemor hade öppnat alla de dörrar som Lemlands kommun sagt att vi ska hålla stängda. Nå, det blev nog bra och bara tränarna kommer i tid tillbaka till omklädningsrummet efter träningen så kommer de också att ha sina grejer med hem. Vad som händer om ingen är i omklädningsrummet före klockan 18.20 vill jag inte tänka på. Då går nämligen dörren i lås och alla kläder och bilnycklar kan nästa gång hämtas klockan 15.40 följande gång ÅU tränar där, alltså oftast följande dag. Nej pojkar. Jag har inget nummer till någon som kan komma och öppna. Det bara blir inlåst helt enkelt och ni går hem! Jag undrar om Pille uppskattade att jag kallade Bengstböle för hennes födelseland, Sovjetunionen.

Själva träningen bedrivs nu på naturgräs, som i vanligt ordning är både tovig, mjuk och bumpig. Ändå såg det helt hyfsat ut tyckte jag. Raissa tog tränarens instruktioner och förödmjukade sin motståndare i 1v1 övningen genom att göra mål med rumpan och nickande från marknivå. Jessi brottade ner Vikke efter att den senare förödmjukat henne genom en briljant dragning och ett mål. Rå humor florerar och folk verkar åtminstone utåt må bra på ett sätt som jag känner igen som omklädningsrumsjargong. Bra om det är så.

Här är förresten en bild från Ilves morgonträningar här i veckan. Välkomna till soliga Mariehamn på lördag!

Vårmötet bevistades sedan i princip av Styrelsen, Budbils Bosse och Micke Granskog från IFK. Det viktigaste resultatet blev säkert att vi kompletterade styrelsen med en person, välkommen Ted Martell. Dessutom beslöt vi att vi inte tillsätter någon valberedning för ny styrelse då den förra närmast blev en katastrof. Alltså kanske inte valberedningen, men deras resultat. MIcke G ifrågasatte som vanligt Åland Uniteds målsättningar, eller frågade efter dem. Jag tyckte jag svarade bra, han gjorde det säkert inte.

Hemma igen hann jag se Edit i nattlinne, Fru Kickan även hon i nattlinne och sedan begära befrielse från kvällslunk så att jag skulle kunna äta middag. Revbensspjäll fanns det i kylskåpet. Mitt första riktiga mål mat det dygnet. Asgott!

Sen kom vi till det riktiga antiklimaxet. Jag var som sagt extremt trött i huvet. Därför bar jag ut däcken till bilen, tittade på containern utan att veta hur jag ska hoppa i den, Fru Kickan har lovat visa i dag och sen gick jag in och rättade färdigt 7Cs religionsprov. Klockan 22.45 slog det mig, då jag läste Edgar Vickströms facebookstatus, det är ju Champions League... Raskt fattade jag telefonen och informerade Magister Sviberg om att andra halvlek just precis börjar och sedan såg jag Real Madrid få 0-0 borta mot Manchester City. I pre-medvetslöst tillstånd föll jag i säng och försökte låta bli att krossa någon av dem som redan låg där.

Nu är alltså däcken bytta, jag sitter på jobb och folk undrar när de där möblerna ska flyttas från den där lägenheten vi (ÅU) tydligen har hört ut. Man undrar också varför Ålandstidningen inte har vår matchannons som de borde ha haft, samt att inte supporterresan har publicerats i annonsform. Själv undrar jag mest om någon lagat kaffe. Nu börjar en ny spännande onsdag mina damer, herrar och alla ni som inte kan definieras genom kön.

I dag såg jag i tidningen att Mariehamns stad överväger att testa sänkt rösträttsålder i kommunalval. Utredningsgruppen har bland annat tillfrågat stadens skolors elevråd deras åsikt i frågan. Svaret från elevråden har mer eller mindre varit att man är emot en ändring, eftersom man inte känner sig redo, eller mogen för ett sådant ansvar som röstandet i allmänna val innebär. Utredningsgruppen väljer, enligt tidningen, att tolka dessa uttalanden som ett tecken på mogenhet och vill därför förespråka att sänkningen av rösträttsåldern genomförs. Alltså, för att ungdomarna säger att de inte vill, då bestämmer man att de ska, hänvisande till att de är tillfrågade... Kan någon riktigt förstå det där?

Även här på KHS har elevrådet, i detta fall tillfrågade av beslutsfattare i Jomala kommun diskuterat motsvarande fråga. Vårt elevråds uttalande citeras här under:

"Hej!

Vi i KHS elevråd har vid vårt senaste elevrådsmöte, enligt er begäran,
tagit upp frågan om sänkt rösträtt i de åländska kommunalvalen. Vi
diskuterade ärendet och kom fram till att alla i elevrådet, utom en
representant, delade åsikten att detta inte är vad vi förespråkar. Vi
upplever att de åländska 16-åringarna inte har den mognad och kunskap
som krävs för att ta goda och genomtänkta beslut vid ett kommunalval.
Därför tycker vi att detta inte är något att sträva efter att
genomföra. Vi hoppas således att ni i ert fortsatta arbete, som berör
ärendet, kommer att ta vår åsikt i beaktande. Det är trots allt oss
ungdomar som detta i huvudsak berör, och därför borde vår åsikt vara av
extra stor tyngd. Med detta i åtanke är vi även väldigt tacksamma över
att ni bad om våran åsikt i frågan.

Mvh XXX representant för KHS elevråd."

Ska vi utgå från att Jomala kommun hänvisande till detta nu, anser att ungdomarna bevisat att de är tillräckligt mogna för att rösta och därmed nu ger sätt, samt förväntningar att göra det? Jag kommenterar inte mer i denna text, men diskuterar gärna vidare om någon tar upp det.

Själv upplever jag en seg dag av det värre slaget.

Städningen av lägenheten vår (Åland Uniteds) och flytten av möbler verkar gå via mig, då folk mest kommunicerar till mig och ber mig säga vidare till nån. Det samma gällande Medis språkkurs, där jag hoppas att vår femväppling, finns det sådant(?), ska infinna sig på torsdag. Jag inser att programbladet för helgen behöver göras, bara alla logon kommer in. Från olika ställen kommer mail om att man är ledig, eller har varit ledig, som om det hade med något att göra. Giovanni och Sofia fick reklamen inspelad i alla fall. Giovanni har ej ännu bekräftat hur han ville ha det ordnat mellan matcherna, en detalj han tog upp i går och jag behöver ordna nu om det ska ordnas. Två spelare som behöver kontaktas har jag ej kontaktat. Och jag ser fram emot att undervisa i Lemlands kommuns Sovjetiska principer gällande vår hemmaplans användning i Bengtsböle för folk som bara vill komma åt att ha ett arbetsrum.

Kåldolmar avnjöts av dem som åt dem. Jag åt en helt vegetarisk lunch i dag bestående av sallad, potatis och sås. Hoppas på skinksmörgås före kollegiemötet och sen måste jag då iväg till Bengtsböle. I kväll är det Åland Uniteds vårmöte. Senast vi hade en motsvarighet var i höstas och då blev jag med i styrelsen eftersom ingen annan ville vara det, typ...

Egentligen borde jag rätta prov, men vad gör jag? Jo, bloggar. Fru Kickan visade sin oerhört avslappnade sida i morse då hon frågade om jag skulle hämta Edit från dagis i dag. Sen visade jag min sida då jag inte märkte att containern som ska fyllas med våra kvistar och buskar har kommit. Den står bakom postlådan. Jag tittade bara på postlådan då jag var ute, så hur skulle jag nu märka en container... Sen på jobbet märkte jag att största delen av min e-post av någon anledning gått i skräpposten... Det kändes skönt före jag visste det. Nu då jag går igenom vad där är känns det mindre skönt. En man har försökt kontakta mig i rätt viktiga ärenden hela veckan och alla hans 6 e postningar hittade jag just där. Dessutom fick jag nu informationen att mina däck kunde ha bytts i dag, tidigt i morse...

Som några av er säkert vet tänker jag mycket på förutfattade meningar och är väl vad som nu populärt kallas "normkritisk". Men är jag i position att vara normkritisk? Kan jag ens vara det? Som jag fick höra förra veckan har jag ju alla brister en riktigt normkritiker kan ha. Alltså, för att förtydliga, jag har helt fel egenskaper för att vara normkritisk. Jag är man, kaukasier, heterosexuell, medelålders, lite (!) överviktig, äter kött, pratar både svenska och finska, samt mycket till inklusive det allra värsta, jag sysslar med idrott!!! Den idrotten jag sysslar med är dessutom den minst normkritiska av alla, fotboll. En liten liten förmildrande omständighet kanske där finns i och med att jag sysslar med fotboll för kvinnor, så något litet litet argument kan det finnas att jag kunde få vara riktigt lite normkritisk.

För att säga som det är. Jag har inte mycket att hämta varken i fascist, eller socialistkretsar. Inte heller bland miljögrupper, eller i näringslivets bastulokaler för killar med ekonomisk utbildning har jag riktigt så mycket att komma med. I feminist- eller militärgillen ska jag akta mig och ja... Inte är jag väl så jätte välsedd ens på IFK Mariehamns fotbollsläktare numera heller... Är jag det är jag ju glad förstås. Mitt problem är att jag är alldeles för vanlig och populistiskt populär! Hur kan en sådan som jag kunna säga saker med tyngd? Jag är ju inte ens vegetarian? Skulle jag ens ha en trasslig barndom att hävda mig med. Okej, jag har fru nummer 2 på gång, men det känns inte som att det är så särdeles originellt det heller...

Hur ska jag göra för att någon ska ta mig på allvar? Ska man tro sociala medier gäller det att publicera en film då man dansar macarena med två egna och ett grannbarn. Då stiger popularitetssiffrorna till oanade höjder.

Senast jag var i närheten av samma popularitet var då jag hade den här dräkten på. Gillandena bara strömmade in och tonårsflickor ville vara på bild med mig. Det har nog aldrig hänt, vare sig före eller efter det.. Fram tills nu då. Så detta är vad som krävs för att bli tagen på allvar! Då vet vi!

Mötet med Steve och Giovanni är över, likaså den provrättning jag gör i dag. Utredning om städande och tömmande av ÅU lägenheter och hur Craig ska kunna bygga en dubbelsäng och vart de möbler som hamnar i vägen ska fraktas pågår. 12 anmälda till supporterresan. 38 till ryms i bussen! Kontakta Lelle nu!

Sedan ett viktigt meddelande. Midsommarstången blir av! Alla och då menar jag ALLA behövs för att Åland United ska ro detta i hamn. Mellan klockan 10 och 14 på Midsommarafton. Boka den tiden för Åland Uniteds Midsommarstång. Jag var en av dem som övertalade Herr Landshövding att säga ja, så om detta skiter sig lär ingen Hello Kittydräkt hjälpa. Hoppas han inte studerat sin romerska historia och känner till Kejsar Neros barbecuetillställningar på Vatikankullen.

I morgon ska Mat-Inger servera kåldolmar.. Typiskt då det blir en lång dag. Kollegiemöte, träning och sedan vårmöte, samt så klart provrättning på slutet om det inte är allt för hysterisk e-postning som gäller. Och så förstås kolla in Ilves tidigare matcher...

Jag brukar säga att jag konstant är 10 minuter sen. Det kan nog stämma. Sen beror det ju på vad man menar att man ska vara i tid för. Första lektionen i dag blev sinkad av ett annat uppdrag, att offentligt marknadsföra tillvalskursen "Praktisk SO" för årets 8or, alltså blivande 9or. Jag har haft en sådan kurs nu i kanske 7 år. Detta innebär att folk ju valt att delta, vilket jag kanske är lite förvånad över, men på samma gång är tacksam för av både humanitära och ekonomiska orsaker. Hoppas det blir en kurs för 9or även i höst. Undrar om min slogan "Om ni inte hittar nåt bättre..." leder till rusning? Så sade jag i varje fall till dem och rusade iväg till 9A för att introducera Kalla Kriget.

Jag har betat av lektioner och även olika slags "kontorsarbete" för Åland United på tiden som inte blir över, men som kommer att öka min försening med andra saker. Enligt avtal ska jag erbjuda alla våra motståndare att kontakta Adlon Sports Bar för middag efter match. Ilves svarade direkt att de tackade för erbjudandet, men de har tänkt äta på Adlon Sports Bar... Glada Vappen jo.

Lelle pratade i radion i morse. Jag har som bekant ingen bilradio så jag hörde inte vad han sade. Nu rapporterar han att 10-11 supportrar hittills anmält sig för HJK matchen i Helsingfors den 5/5. Kommer ni upp till 20 får ni ner biljettpriset. Hör av er till Lelle!!!!

För att demonstrera att det ligger sanning i påståendet att jag är nästsämst i Europa på att dela ut rättade prov kan vi nämna att jag glömde dela ut 9As färdigt rättade sådana i dag. Nå, i morgon ny chans.

Möte med Steve och Giovanni efter skolan och eftersom Steve är med kunde jag inte ge Fru Kickan garantier på att jag hinner hämta Edit. Jag kunde faktiskt inte ge garantier på att jag kommer hem över huvudtaget, men statistiken visar att så nog blir fallet. Ett av sjuans religionsprov ska jag fixa i kväll har jag bestämt och sen ska jag ta mig för att se Tottenham-WBA, eftersom jag nog egentligen är intresserad av herrfotboll också.

Det här är Tottenhams damlag som just nu ligger sjätte i Premier Leagues södra division. Herrarna kan som bekant hålla kvar en liten liten livlina i mästarkampen genom att vinna i kväll. Jag tror att Leicester City avgår med seger i slutändan, men så trodde jag också det var klappat och klart för Manchester United för några år sedan då jag informerade Gurkan att hon lugnt kunde gå hem och medan hon gick över gårdsplanen gjorde Manchester City målen som gav dem titeln. Gurkan har sedan dess allvarligt ifrågasatt mina kunskaper om fotboll!

U18 småpojkarna piskade Sverige med traditionsrika 6-1 i ishockey i natt och nu är vi så väldigt mycket världsmästare. Gratulerar pojkar och kom gärna tillbaka till titeln som fullvuxna också.

Ja ja. Next job! Häj!

Att vara duktig och inte åka på bortamatcher kräver sin man. Därför gör jag det bara tre gånger denna säsong. Nu hände det. Sen blir det då Pallokissat borta i juni som vi sagt och även Nice Futis borta i slutet av juli blir utan mig. Detta skulle göras möjligt av omstuvningen av mina arbetsuppgifter i klubben. Resten av matcherna kommer jag nog att vara med på och det är bra både för min fysiska och psykiska hälsa, bara så ni vet.

Det här betyder så klart inte att jag inte trivs med att få vara hemma. Jag är övertygad om att jag är piggare och alertare i längden eftersom jag inte reste iväg i fredags eftermiddag och kom tillbaka nu i eftermiddags, som de andra. Ann-Sofie och Sofia gjorde en ännu längre stickare och spelade division 2 match med PIF i dag, förlust 3-0 borta mot TuWe/2 trots att bägge ÅU spelare fick mycket goda recensioner av lagets tränare. De torde vara nära hemmet ungefär nu då jag skriver. Jag måste nämligen berätta att i går, då direktsändningen från Uleåborg slutade, då var jag helt urlakad. Jag var fullständigt fysiskt och psykiskt som en död ostekt fisk. Som jag sade här hemma. Det var precis som att vara där medan matchen pågick. Jag bara inte kunde kommunicera med någon eller något av det jag såg. Jag kunde bara titta och göra de vanliga anteckningarna. Helt fullständigt tom blev man ju. Jag antar att det mestadels är ovana, men jag är inte säker på att jag vill bli så van heller. Tiden före och efter matchen fick jag ju vara med familjen förstås och det var nog bara bra, speciellt på sikt.

I dag hade jag igen glädjen att ta med Edit och Pärla till Vikingahallen på Futebol de Forca träning. Carin hade i dag 13 flickor att fostra, trots att hon förnöjt konstaterade att det blir jämnt nummer i dag just innan den 13e dök upp. Alla som sysslat med coaching av lagsporter på någon nivå vet precis vad hon menade... Jag fick under detta tillfälle höra en av de mest beskrivande kommentarerna av spelet jag älskar. Edit spelade smålagsspel i det oranga laget. Där fanns också en äldre flicka som jag tror hette Emilia. Edit passade till Emilia djupt inne på egen planhalva. Emilia valde att tjonga bollen allt hon kunde mot motståndarmålet och det gick ju förbi så klart. "Varför sköt du inte i mål?" frågade Edit. Emilias svar beskrev hela spelet i ett nötskal: "Det är inte så enkelt det. Vet du hur långt borta målet är och hur mycket folk det står i vägen?!". Jag påstår att det nästan är Johan Cruyff standard på det där.

Football is a simple game...

Många matcher har spelats denna helg och jag tänker inte kommentera dem alla. Jag vet att JIK damer låg under med 0-2 i halvtid, jag var där nämligen. Jag vet också att HJK fick 0-0 i Mariehamn i dag. Inget har hörts om klacken dock, väntar med spänning. Jo, jag vet att HIFK är i ishockeyfinal och att Tappara har greppet. Jag vet också att U18 landslaget i ishockey är i VM final, eller var det semi...Allt det där är intressant och jag ska även så klart kolla Damallsvenskan och engelska herrligan och mycket mera. Det är basen i livet nu som gäller och dit hör bland annat minst ytlig kunskap om sakerna jag räknade upp och mycket mera.

Emilia, min dotter avses alltså nu, ställde i dag helt ur det blå en fråga som fick mig att stanna upp en aning. "Kommer du att ställa upp i Lagtingsvalet Pappa?" frågade hon. Jag har faktiskt inte funderat i de banorna, trots att jag nog blev tillfrågad senast nu i höstas. Då Emilia frågade, ingen som helst aning varifrån hon kom på att göra så, fick jag dock lite dödsryckningar i och med att livet aningen prematurt spelades upp för min syn. Vad är det jag vill göra och vad vill jag bli? Jag har ju i alla fall intalat mig själv att jag är ett frivilligt offer för omständigheter. Vad skulle ändras om jag ställde upp och ifall jag till och med skulle bli invald?

En dåvarande lagtingsledamot var faktiskt i kontakt i somras och tyckte jag skulle ställa upp. "Mindre jobb än du är van vid, mycket ledig tid och perfekta möjligheter att kombinera med fotboll" tyckte ledamoten. Nu tror jag ju inte att arbetet som lagtingsledamot skulle vara någon dans på rosor, men i sig kan jag säga som med det mesta: Hur svårt kan det vara?!

I mitt fall är det mest fråga om vad av det jag nu lever med och har levt med i många herrans år skulle behöva ändras eller försvinna. Familjen? Nej, den skulle inte påverkas alls tror jag. Precis samma grej vore det och ingen vet i alla fall vad jag sysslar med här hemma, så jag kanske kunde genomföra en hel mandatperiod utan att någon visste att jag bytt jobb...

Fotboll? Den skulle nog hänga kvar den. Jag skulle kunna vara aktiv i Åland United, antagligen precis som jag är i dag fast jag skulle sitta i Lagtinget. Jag kunde även, som jag lite drömmer om, vid något tillfälle träna ett lag. Även möjligheten att spela veteranfotboll om det skulle gå så att jag på riktigt skulle få till det skulle finnas. Så, egentligen kunde jag säkert i mycket göra det jag gör i dag nästan på samma sätt...

Det som skulle behöva ändras är mitt lärarkall. "Det är ju bara ett jobb". Visst är det det, precis som fotbollen. Men precis som fotbollen ger lärarskapet mig också en identitet och en passion. I kväll läste jag 9As historieprov. Provkorrigering hör till de mest förhatliga uppgifterna man har i detta jobb. Sen finns det också en dimension till i det hela. Jag såg varje enskild elev framför mig då jag läste vad de skrivit. För endel blev jag glad och upprymd, rentav stolt. Jag ser hur de vuxit under de tre år jag känt dem. Precis som jag vetat, men det är alltid lika pirrande upphetsat underbart då det bekräftas att någon är på väg att lösa koden. Ett tänkande börjar komma i dagen som ger mig tro på framtiden. Vissa andra blir jag berörd av, med betoning på medkänsla över att han/hon försöker sitt allt, eller inte försöker men förlikar sig vid realismen. Det är en fantastisk tablå med människors sinnen som kommer i dagen i detta yrke. Jag vet ärligt inte om det är värt att lämna det för att försöka komma in i Lagtinget, Riksdagen, bli President eller vad som nu kan bli aktuellt. Samma funderingar skulle jag ha om jag fick läge att jobba helt och bara med fotboll till en lön som motsvarar eller överstiger dagsläget. Jag kanske skulle ta chansen då, bara för att jag kan. Men politik? Det blir inte aktuellt än på några år och säkert frågar någon då igen. På Åland är det svårt att förskonas. Just nu är jag mera rädd att förlora mig själv och det jag är, vilket är det jag gör. Det vete tusan vad jag är beredd på längre fram.

Vad jag menar är, jag älskar det jag gör och dem jag gör det med, mitt i all vardag och all snöslask och skit.

Jag har ändrats, människorna med, men korridoren och skåpen är de samma. En av mina viktiga arbetsplatser här i livet. En del av det liv som är mitt.

Fru Kickan har vaknat. Nu märker jag att hon är frisk. Hon rusar med soppåsar, säger att hon i 20 dagar har tänkt på att sopisarna på toaletterna inte är tömda. Själv kan jag inte minnas att jag skulle ha tänkt lika länge, eller ens alls på detta, men att tömma dem och dessutom ersätta dem med tomma påsar, det fixar jag på 4 minuter, så det är ingen som helst fara.

Är det tokigt om jag tänkt mycket mera på dessa, som här ses i sitt omklädningsrum i Uleåborg efter den bejublade segern efter straff i 88e minuten?

Även matchen har väckt kontroversialiteter här hemma. Vi har satt igång en liten tippningstävling på vår hemsida och på facebook. I går hade 6, men efter kontrollräkning 7 personer alla tippat på 2-1 till oss. Edit och Emilia fick sen, helt utan att veta vad de gjorde, dra en vinnare som vann en boll signerad av Cynthia. Nu vaknade jag upp till söndagen med protester. Folk har kollat och anser att den vinnande tippningen lämnades in för sent. Vad ska jag säga? Glad är jag att vi och det vi gör engagerar. Annars kanske jag mest är lite trött... Ny tippning snart om Ilvesmatchen! Lycka till alla.

Diskussionen om "svenska som andra språk" och så kallad hemspråksundervisning har gått i stiltje. Jag tar som en utmaning att här i bloggen presentera ett exempel på hur man menar då man säger att starkare språk strider mot den åländska konstitutionen. Just nu har jag ej tid eller lust att fantisera, men något kommer senast på onsdag, troligen före.

Vad är viktigare? Jobbet eller familjen? Denna förhatliga fråga har säkert alla som lite engagerat sig i sina jobb fått. Svaret är ju självklart. Det är familjen! Ibland måste förstås familjens väl gå hand i hand med engagemang i jobbet. Detta är lika logiskt eller ologiskt som språkdiskussionen jag hänvisar till.

I dag vill Edit på Futebol da Forca träning. Emilia och Rufus vill vara med oss, alltså åtminstone baserade på mitt ansvar typ och Fru Kickan har nu kommit fram till att vi ska sälja en massa saker på loppis. En sak jag önskar är att vi alla ska äta middag tillsammans.

Om familjen är viktigare än jobbet, hur är det då med övertygelser? Jo de finns nog där. Är man en människa som vigt sitt liv till fotboll, då vet man att den finns där även fast man äter middag med familjen då ens ungdomskärlek spelar i stan. Lycka till IFK Mariehamn i dag och Hyökkää HJK! Må bästa lag vinna.

Om någon vill tar jag, som referens för min uppsats i höst gärna emot feedback om HJKs klack jämfört med hemmaklacken. Såvis får vi åtminstone i detta fall opartisk bedömning. Det lär vara fullt med blåvita på färjan. Åtminstone verkar det så baserat på bilderna från karaokebaren då HJK fansen försöker övertala Raquel Infante att sjunga för dem...

Nästa gång jag inte är på bortamatch är den 18e juni, då Rufus konfirmeras och laget spelar i Kuopio.

Aj jo. Provrättning har jag även lovat utföra!

Emilia kom just hem och säger att hon tycker jag är duktig (!) som inte är i Uleåborg. Jag undrar om de som är i Uleåborg tycker att jag är det. Linnéa har hållit mig underrättad hela tiden om vad som händer, att de ätit lunch och även faktiskt i princip startelvan. Jag har gissat mig till en formation på basen av det och då matchen börjar får vi se om jag har rätt. En drös andra matcher börjar snart. Ilves-Honka spelas inte i dag, en annars är det full omgång.

En speaker har jag fått övertalad till nästa helg. Igen ett engångsgig och han som kommer skulle göra det för min skull sa han. Oavsett varför han gör det är jag väldigt tacksam. Även Peter Boutros har meddelat att han älskar mig, så på kärleksfronten har jag det väl beställt tydligen, åtminstone om jag konverterar och blir gay.

På sociala medier är det mera icke kärlek dock. Nu har vi hamnat till det klassiska läget att undervisnigen om åländsk historia och samhällslära ifrågasätts. Det där med åsiktsfrihet ser ni...

På tal om obekväma sanningar. Jag vill komma ut och meddela något man inte borde få säga. Speciellt inte som jag är hemma med familjen en solig lördag. Jag ogillar trädgårdarbete! Det ska heta att det är så skönt att vara ute i friska luften med familjen och röja och påta tillsammans i en trädgård man äskar så högt. Alltså, jo jag gillar att vi har en gårdsplan. Jag gillar också familjen. Att klippa gräs kan faktiskt vara riktigt avkopplande, speciellt för att vår gräsklippare för sådant liv så man inte hör om någon säger nåt och man får faktiskt vara ifred.

Så här ska det se ut om man är korrekt och älskar att påta i trädgården.

Fru Kickan fick i dag för sig att hon skulle såga ner ett antal buskar på gården. Dessa buskar sitter alla ihop med varandra så om man sågar på ett ställe måste man såga på mist 20 ställen till för att få loss något alls. Hon betalde Rufus för att bära kvistar och mig satte hon också på det, utan annan betalning än att jag fick laga lunch. Vi bar och stretade, främst Rufus, för jag lagade ju lunch och även hämtade Emilia, men visst hann jag också få skråmor. Nu har vi en så stor hög med kvistar och grenar att Fru Kickan inte vet hur vi ska bli av med dem, eftersom containern hon tror att hon beställt troligen är för liten.

Hjältinnan för dagen blev Edit. För då Fru Kickan bad henne komma och titta hur fint det blivit på gården kunde hon inte se att något alls hade hänt. Pappas flicka. Jag har ju sagt det!

Ca 1 timme till kick off nu. Laget sitter i omklädningsrummet. Linnéa söker domarna för möte. Giovanni mässar på. Craig kommer in med en par punchlines. Kom igen nu Åland United!!! Usch vad oerhört jobbigt att inte vara där, fast jag helt på riktigt uppskattar att höra Rufus och Emilia äta chips i soffan här invid.

Det här är Isabella från förra veckan. Ett till i dag då please!

Det blir mer och mer klart att vi (igen) hamnat i en situation då folk vet mera om vad jag skrivit, eller vad andra skrivit att jag skrivit alternativt sagt, än vad jag egentligen har sagt eller gjort. I går kväll framhöll jag att jag faktiskt inte var på väg till Uleåborg. Gurkan undrade varför jag skulle vara det och Fru Kickan konstaterade att "det vet jag så klart. Jag läser ju din blogg." Om inte surrealismen kom fram redan utan att jag förklarar får ni gärna höra av er så utvecklar jag.

Allt fler personer säger sig känna mig, eller uttalar sig om mig på basen av vad som skrivits, eller till och med vad jag själv skriver på sociala medier. Nattens debatt gällde hemspråksundervisning, som jag faktiskt kan förespråka, utan att vara expert men dock aningen påläst till den grad att jag tror på vad experter säger i frågan. Därmed har jag dock inte en klar idé om hur det skulle kunna förverkligas, precis som den andra vurmen om pulstäning, som även den är bra för barns inlärning. Mina uttalanden ledde sedan till en hel kör av vanligtvis helt vettiga människor som, helt allvarligt alltså, förklarade att "man ska ta seden dit man kommer" och "på Åland talar man svenska" med mera. No shit? Tack för informationen gott folk. Just det där har jag missat under mina 20 år på Åland.

Ännu värre blev det då diskussionen skulle föras in på partipolitik och hävdas att jag står för förfinskning av Åland, precis som finlandssvenskar och Sannfinländare i allmänhet. Ser någon den lilla osakligheten komma krypande? Vore det inte för att det är riktiga politiker och annars "ledande opinionsbildare" och folk ur näringslivet som häver ur sig grodorna skulle jag väl närmast göra som många säger att man ska då dräggen och slöddret ur de rasistiska leden hetsar: "Bry dig inte". Nu bryr jag mig till den grad att jag behöver föra diskussionen så att den åtminstone inte belastar de människor som uppenbarligen inte begripit ett dyft av vad jag vill säga, eller så med flit missförstår. Jag menar, hur pinsamt är det inte om dessa framgångsrika människor i vårt lilla samhälle blottas som totala analfabeter i människokännedom. Jag tror inte det är bra. Nu hoppas jag i alla fall att jag sagt tillräckligt klart vad jag anser i ärendet både på facebook och här på bloggen, så jag behöver inte mer känna mig rädd för att totalförlöjliga dem som tror sig veta vad jag är och vad jag står för.

En annan sak, i anslutning till detta. Det pratas mycket om hur folk nuförtiden gömmer sig bakom skärmar och sedan slänger ur sig svador på sociala medier som de aldrig skulle kunna säga ansikte mot ansikte. Det där stämmer säkert. Jag rannsakar ibland mig själv med det samma. Nu kan jag ha fel, men åtminstone känner jag det som om jag har ett rent samvete. Trots att jag ofta ser människor jag hamnar i ordkväde med på nätet och inte nödvändigtvis säger något till dem, eller ens känner igen dem då det finns sådana som jag bara känner på nätet mer eller mindre, tror jag mig veta att jag inte skriver ett enda ord som jag inte kan ställa mig bakom irl. Det vore egentligen roligt att testa vid tillfälle och som Mia Hanström sa, då kommer säkert sammanhangen bättre fram också. Våra förutfattade meningar om varandra försvinner och antingen besannas de, eller så minskar eller förstärks de. Man får i alla fall en mer nyanserad bild av vad det är för en person och då behöver man inte göra bort sig genom att häva ur sig pinsamheter om denne.

Hej va det går...

Som sagt borde jag egentligen vara i Uleåborg. Linnéa messade i morse att det står Rovaniemi på vägskyltarna och att Giovanni tror att de glömt Anders nånstans. Bra att höra att resan förlöper som vanligt. Just nu häckar de väl på ett hotell för att sedan om några timmar och äten lunch förflytta sig till Heinäpäähallen. Klockan 17 är det kick off och jag känner redan att det här att vara hemma och ta det lugnt då laget spelar borta skapar ångest och panik hos mig.

Fast det är St George´s Day lägger vi in en bild på Khym iförd St Andrew´s cross.

Fru Kickan och Edit ska ut och plantera. Jag ska enligt instruktioner tömma diskmaskinen (och fylla den igen antar jag, ingick ej i instruktionen dock) samt laga lunch. Rufus har hört av sig. Han ville att Edit skulle gå ut ur hans rum. Bra att veta att pojken är frisk... 5 och en halv timme till avspark!

Edit och jag är ensamma hemma. Rufus for iväg, kom tillbaka och var arg eftersom det var punktering på bakdäcket, lånade Fru Kickans andra cykel mot löfte om att vara försiktig och åkte igen. Jag känner mig vilsen som inte är på färjan med laget, men ändå så där äckligt vanlig i och med att jag kunde kalla mig, hör på nu Mat-Inger, fredagstrött. Edit ser färdigt filmen Fru Kickan sade att hon fick titta på "bara lite". Jag tycker inte man tittar på filmer bara lite. Antingen tittar man på film eller så tittar man inte på film. Fru Kickan säger att jag är den enda i världen som tycker så här. Jag vet att jag inte är det och skulle jag vara det skulle jag ändå ha rätt.

Måndag morgon kommer Lelle att vara gäst i Boutros morgonshow, eller vad den nu heter i Steel FM. Alla som vill veta mer om supporterresan till HJK matchen ska lyssna lite över 8 då Lindberg lägger ut texten och informerar. Jag kan inte göra mera för laget inför denna helg, utan satsar på projekt längre fram. Alla proven som ska rättas har jag också med hem, men tar inte i dem före på söndag, tror jag....

Eftersom jag släppte mig till att diskutera denna dag vill jag snabbt återkomma till hemspråksundervisningsförlaget jag bullrade om härom dagen.

Jag älskar ordlekar, både på svenska, finska och engelska. Det beror, tror jag på att jag har en stark språklig bakgrund hemifrån och så klart från skolan, trots att jag inte alls såg storheten i det då. Orsaken att jag lärt mig en så pass flytande och ibland djupt fyndig finska och engelska (alltså så djupt fyndig är jag väl inte men jag kommer snart till poängen) är att jag har fått möjlighet att uppskatta djupa fyndigheter på mitt eget modersmål. Jag hävdar att jag, om jag inte hade lärt mig tänka på svenska, aldrig skulle kunna formulera de funderingar jag har på andra språk heller. Skulle mitt modersmål vara på en 5 årings nivå skulle jag knappast kunna förstå djupare filosofier på finska heller. Ibland händer det så klart att man inte hittar ord för vad man vill säga. Ibland kan man inte säga det på svenska som man kan på engelska, eller ännu oftare på finska, men orsaken att vi kommit dit är att jag i grunden kan tänka så långt det går på just svenska.

Tanken med hemspråksundervisning är inte att barnen inte ska lära sig svenska. Tanken med hemspråksundervisning är att barnen ska lära sig formulera sig på sitt eget modersmål, eller sina modersmål i det vanliga fallet att det finns två hemspråk, så bra och djupt att man sen ska kunna säga och förstå dessa formuleringar även på svenska. Har jag inget ord för kognitivt tänkande , hur ska jag någonsin kunna uppleva det? Jag kommer att gå omkring hela mitt liv och undra vad offside heter på svenska och undra vad det har med paitsio att göra. Eller, det är väl just det jag inte kommer att göra... Jag kommer inte att fundera på dessa frågor alls eftersom jag aldrig har kommit till att man kan göra det eftersom jag inte helt enkelt hänger med i språket.

Det jag menar är i klartext. Ger vi varje åländskt barn en möjlighet att lära sig sitt eller sina modersmål på lite djupare nivå, då kommer dessa även att kunna lära sig svenska på djupare nivå och det åländska samhället kommer att kunna ha nytta av allt fler potentiella högt utbildade människor som kan föra samhället framåt. Eftersom jag kan saker, både inom skolgrejsimojs och fotboll, kan jag också kommunicera om dessa med människor fast våra språk inte alltid går samman. Vi känner oss på samma väglängd och det gör ingenting att vi inte alltid kan säga vad vi exakt menar, för den vi pratar med förstår nog. Vi finner alltså ett gemensamt språk eftersom vi kan vårt eget modersmål så bra. På detta sätt kan barnen som inte får svenska hemma, genom att utveckla sitt hemspråk till ett gott sådant, lära sig att uttrycka samma saker på svenska i och med att de lever i ett svenskspråkigt samhälle och självklart även studerar det språket som ett andra språk.

Vi talar inte om att varje skola ska ha beredskap för 90 olika hemspråkslärare. Vi talar om ett program som ska göra det möjligt för elever att ta del av nyheter, litteratur och vardagsspråk på sitt eget modersmål. Inte kan varje förälder garantera att barnet får diskutera på sin egen nivå, eller kommer över texter som utvecklar det kognitiva tänkandet. Detta kan lösas åtminstone behjälpligt genom nätbaserad undervisning, eller nätbaserat material.

I dag sattes det i klartext att oppositionspartiernas motvilja i sammanhanget i mycket motiveras av "förfinskningsrisken". Hör nu, en gång för alla! Bästa sättet att åländska barn med finska som hemspråk lär sig svenska på djupast möjliga nivå är om de tillåts lära sig finska ordentligt! Fattar ni inte, var då snälla åtminstone tysta!

Det har blivit en riktig vetenskap det här med hur man ska hälsa och vad som är passande när och hur. När jag var liten kallade vi det för vett och etikett. Jag lärde mig också att det är bra att veta hur man ska bete sig, för då kan man också bestämma om man vill bryta mot reglerna eller inte. Jag tycker också det är fascinerande att läsa lite äldre skrifter där man ofta berättar om seder och bruk från andra delar av världen, hur man hälsar i Indien, Vad som anses oartigt i Japan, vilka bestick man börjar äta med på herrskapsmiddagar och i allmänhet vilken kod som gäller på olika platser. I dessa äldre texter ser man ofta en ödmjukhet vid faktum att seder och bruk är olika, samt en vilja att själv inte göra bort sig. Man ser alltså ett värde i att själv vara beredd på olika situationer och själv ha ett vänligt överseende ifall någon annan inte skulle känna till just hur man själv är van att det ska vara.

Under den senaste tiden har diverse diskussionsstormar blåst upp. Vid Självständighetsbalen var det någon ambassadör, jag minns nu inte från vilket land han var som gjorde en traditionell hälsning till Presidentfru Jenni Haukio. Han lade sin hand på sitt hjärta, log och bugade artigt. Fru Haukio, eller borde hon heta Niinistö alla traditionsvurmare, svarade genom att nicka och le tillbaka. Jenni begrep att mannen i fråga var artig och hövlig på ett sätt han lärt sig att vara det då han växt upp. Nu i veckan var det nån svensk partipolitiker som inte hade tagit en kvinnlig nyhetsreporter i hand, utan hälsat på henne på samma sätt som ambassadören hälsade på Fru Jenni. Resultatet blev ett mediadrev och stort skrikande om Islams patriarkala förtryckartradition och killen ifråga har nu lämnat alla sina uppdrag.

Ibland har vi olika traditioner. Då löser vi det med ett leende. Denna kvinna vill inte ta mannen i hand, utan hälsar på samma sätt som de där förhatliga gubbarna jag just berättade om

Man kan alltid ifrågasätta och tycka att alla måste anpassa sig till rådande majoritetskultur. Jo, så gör de flesta också. De allra flesta japaner skakar väl hand då de rör sig i Europa. I Eckeröhallen fick jag vänja mig vid att de tre sydkoreanska provspelarna vi hade kom och bugade för både Steve och mig före och efter varje träning vintern 2011.. Vi bugade tillbaka och skrattade lite allihop. De skakade nog hand också då de kom. Väldigt förvirrade verkade de dock vara över just det. Vi löste det med leenden och allt var väl fine på den punkten kan jag tänka.

Jag funderar själv på hur jag hälsar och vill göra då jag träffar folk. Ja, hansdkakning funkar, men det känns väldigt formellt för mig. Helst bara nickar jag eller viftar lite med handen. Någon kan säkert bli lite sårad och tolka det som nonchalans. Speciellt utländska kolleger i Åland United har jag märkt att ofta vill skaka hand då vi träffas. Det blir ibland lite tradigt, men jag brukar nu fatta en utsträckt hand precis som jag alltid strävar till att svara på det språk jag blir tilltalad om jag bara behärskar språket tillräckligt bra för att säga något.

Ibland vill folk kramas. Jag kramar nog tillbaka då, fast det egentligen känns töntigt. Kramar är för mig för riktigt nära och kära. Som kuriosa kan nämnas att jag, trots att han är både nära och kär, alltid skakar hand med min far. Jag tror han vill ha det så och nu skulle det kännas dumt att ändra på det efter alla år... Kindpussar har jag utsatts för. De känns alltid fel, vem som än ger dem, förutom då Giovannis i Esbo. Han har lovat pussa mig på munnen nästa gång han känner det rätt. Kör på då säger jag. Annars är pussar något man bara utövar med riktigt nära människor, för mig. Men jag inser att det finns miljontals människor som tycker annat. En enda gång har jag pussat en spelare och det var på pannan och efter att ha frågat lov av Hanna Salmén som gjort vårt segermål mot Bermuda i Öspelen 2005 på Shetlandsöarna.

Just det där med beröring i allmänhet. Ingenting är så klart så intimt som mäns beröringar då de gjort mål eller vunnit i fotboll. Jag har märkt med mig själv att jag blivit mycket mer öppen för att röra och bli rörd efter att jag börjat med damfotboll. Det kan låta konstigt och till och med fel, men fysisk beröring har blivit så självklar då fotbollen gör oss till, just fotbollspersoner. Jag har märkt att det samma följer mig även i skolan och jag märker tydligt hur endel personer inte uppskattar om jag vidrör dem. Då slutar jag så klart.

Jösses vad vi kramades här på Rhodos 2007. Ändå vill nog knappast nån av dessa, utom säkert Robban för han är svensk, bli kramad då vi ses numera. Någon av dessa skulle jag säkert sträcka fram en hand till, någon annan skulle jag vinka till. Om någon av dem skulle börja kramas, då vore det ett tecken på att han/hon vill ha det så och jag skulle besvara, just för att det känns hövligt för mig. Det som alltid finns där är ju då ifall det uppfattas ohövligt av mig att inte vara den som börjar.. Se där... Kanske det är hela denna storys kontenta. Le, läs av och lös det. Då behöver man inte bli så arg. Inte ens om man är reporter på TV 4 i Sverige!

Jag försökte och lyckades också komma hem. Det blev lite bakvänt sen då Fru Kickan for iväg med Edit på träning, eftersom vi ju hade tänkt så. Sen då jag var hemma i alla fall ville Edit gärna att Mamma skulle komma med då hon så sällan är där. Det funkade bra. Edits analys av träningen var ju sedan inte så analytisk. "Vi förlorade 4-2" var det koncisa budskapet.

Nu kom jag iväg på kvällslunk då jag såg det orimliga i att bege mig till WHA. Det var inte planerat och då skulle det inte ha funkat i alla fall med facit på hand då det blev förlängning och så. Jag är medveten om att regerande cupmästarna föll ut i dag och det är sannerligen synd. Även HJK gick det trögt för mot AC Kajaani av alla klubbar. 0-0 jättelänge, sen 1-1 och till slut... 1-5 och Klubi vidare. Undrar vad som hände där. HJKs herrar och damer har denna vecka verkligen spelat i gungande cupdrabbningar. Under lunken höll jag på att bli förbigången av en stavgångare... Det hade tagit på mitt annars nuförtiden ganska ödmjuka ego och jag hoppas att jag hade kunna stänga av instinkten att kroppstackla om så hade skett. Nu kom där en högersväng som räddade stavgångaren, eller så mig, hur man vill se det.

Det blir presentation av flicklagen i varje fall på Valborg vid Ilvesmatchen. Bra att det klarnade i dag och inte till exempel i morgon då det vore helt omöjligt att få ut budskapet till de berörda. Nu ska det nog gå och jag verkar inte heller behöva bry mig sjuk, så väl så här. Däremot behöver jag en speaker, inte akut, men om en vecka. Anmäler sig en sådan snabbt slipper jag arbeta. I värsta fall blir det väl jag själv.. Hur är det nu jag brukar säga? "Hur svårt kan det vara..." En cykel behövs även fortfarande ifall någon skulle hitta en sådan till exempel i sin bil...

Det krävs bara lite inlevelse så är man en perfekt speaker

I morgon är det alltså, som Mat-Inger poängterar, fredag. Lektionerna är rätt förberedda och 7B ska ha prov, som ju rättas tidigast på söndag! Emilia skulle bort någonstans på fest, precis som Fru Kickan och antagligen väl Gurkan med. Fortfarande heter det att Rufus ska cykla hit och blir det så, då är det han jag och Edit här hemma... Alla andra år skulle jag ha varit på färjan och sedan på nattåget till Uleåborg. Nu ska jag alltså inte med och jag erkänner att det känns konstigt. Alla mina tankar går till laget och jag hoppas vid Gud att streamen funkar klockan 17 på lördag eftermiddag.

I ONS huserar Ilkka, som ju tränade IFK här på Åland under sent -90 tal. Det vore roligt att åka upp och träffa honom, men han kommer ju även hit sedan till andra omgången nån gång i sommar. Som jag sade då vi träffades i Helsingfors för några veckor sedan: "Ni är hjärtligt välkomna! Hoppas ni förlorar!" Nu kommer ju de att försöka ha samma motto gällande Åland United på lördag. Jag hoppas de misslyckas.

Hela dagen har gått utan att jag fått läge att skriva ett enda ord här. Det är folk säkert riktigt glada över. Man kan säga att det varit en riktigt intensiv dag på ett kontor som inte är ett kontor.

Först av allt vill jag ta upp reaktionerna i vårt lärarrum då man läste tidningarnas framställning av vad de åländska oppositionspolitikerna har sagt om regeringens olika planer och vad det nu är för jätteviktigt de presenterat denna gång. Bland annat häver man ur sig att det inte är acceptabelt att ha ett skolämne som kallas "Svenska som andra språk" på det enspråkigt svenska Åland. Sen hojtar samma människor (eller var det nån annan, jag håller inte reda på då de alla ser lika ut och heter samma sak typ) att vi verkligen inte ska bekosta hemspråksundervisning med offentliga medel. Nähä... Axel... Jag känner dig bäst, därför får du förekomma med namn. Hur vill du och ni andra ha det? Vi har barn och ungdomar på Åland som inte har svenska som modersmål. Endel av dem kan knappt nån svenska alls. Den forskning som presenterat något så när mest trovärdiga resultat hävdar att bästa sättet att lära sig ett nytt språk är att behärska sitt modersmål så väl som möjligt. Men nu ska man inte få studera sitt modersmål och inte heller ha svenska som ett språk man inte riktigt kan. Alltså man ska varken få lära sig grunder eller utveckla dem från sin egen nivå?! Förlåt, jag vet att tidningar har tendensen att ibland få det man säger att verka lite mer dramatiskt än man menar det, eller vad IFK supportrarna, men så här korkat kan ni väl ändå inte ha sagt?

Axel tycker att man ska läsa lite mindre biologi och historia om man inte kan svenska. Alltså, förstår jag det rätt menar du, som jag ändå känner som förnuftig och i tiderna en elev som satt i mitt klassrum och gick ut med 10or, att de ska satsa på att läsa skriva och räkna innan de börjar studera ämnen i sig. Vet du vad? Det där är precis det som jag sagt till lågstaderna i alla tider. Lär ungarna läsa skriva och räkna så kör vi nog senare lite ämnesdidaktik. Ändå... Det måste väl för bövelen ändå begripas att det måste finnas en läroplan och läromedel, samt möjlighet att bedriva speciell undervisning för elever som inte har svenska som hemspråk, på svenska? Detta är ju det som kallas "Svenska som andra språk". För att de bäst ska kunna ta till sig SVENSKAN, som är Ålands enda officiella språk, som ni ju är jätteduktiga på att poängtera. Då måste de ju få förkovra sig i sitt eget modersmål också, fast via nätet, som förslaget bygger på, för att stärka upp just SVENSKAN!

En icke namngiven kollega utbrast "Vilket jävla puckat skitprat av korkade typer som inte har en aning om hur idiotiska saker de häver ur sig." Inte riktigt Giovanniklass på utropet, men nog rätt relevant. Jag har säkert fel nu, men båda artiklarna låter en förstå att oppositionen mest gnäller för att det är ett förslag från regeringen. Snälla, bekräfta nu att jag har fel. Bekräfta också gärna hur ni tänker. Är det fråga om att namnet på ett skolämne som är till för att stärka upp svenskan är en symbolfråga och är det så att man lär sig svenska bara man "läser lite mera bara", då står jag för de lite raljerande orden här innan. Har jag helt missförstått, då är jag beredd att lyssna vad ni egentligen menar och hur ni motiverar det.

Jag hade tänkt göra mycket i dag och det har jag också hamnat att göra. Dock har det till stor del blivit saker som jag inte hade planerat in. Lektioner har jag genomfört och dessa är inte mycket att orda om i dag. Helt ok typ.

Sedan har då e-posten och telefonen gått het. Inga prov rättas heller denna vecka före tidigast söndag bestämde jag nu. Craigs möbler och sängar, samt olika förråd och lägenheter som ska tömmas och städas, mitt i allt har behandlats. En anmälan om att vi ju ska ha presentation för alla flicklag i halvtid på WHA om en vecka, mitt i allt har behandlats lite mer argt, få se om det blir.. Resor och logistik för ÅU spelare som ska spela med PIF på söndagen har ordnats och sedan ordnats om. Skärgårdsfärja blir det, tack vare makalösa föräldrainsatser då reguljärfärjan inte går, mitt i allt. Nycklar till Bengtsböle samlas ihop och i kväll ska jag förhoppningsvis ha dem alla, utom de som är i USA då. Nästa vecka ska träningarna flyttas till Bengtsböle igen, mitt i allt. Bokningar och avbokningar av alternativa träningsplaner har skett, precis som organiserandet av nästa veckas reklamjingelduo. Giovanni och Sofia ska göra reklam på svenska. Blir nog bra, va? Lite frågor om supporterresan har ställts via olika medier. Frågorna ska till Lelle. Till LELLE! Kontaktuppgifterna finns i nyheten på hemsidan eller på Facebook.

Mycket förberedelser för ÅUs styrelsemöte har ägt rum och nu fick vi veta att mötet är flyttat. Så att så var det med det då. Hoppas alla våra medlemmar minns att det är Vårmöte inkommande tisdag klockan 18.30. Nu minns ni. Minns också gärna att betala medlemsavgift. Det har jag gjort i dag!

Så klart har jag gjort mycket annat också, men för att inte bli som de där politikerna som för något år sedan alltid skrev ner sina dagsscheman på facebook och vi alla kunde se att de inte alls var så upptagna som man kunde tro, låter jag bli att räkna upp allt. Det är varken intressant eller ens relevant. Aj jo, på tal om språkundervisning ännu. Det ser ut som om en ny nybörjargrupp för helt tondöva gällande svenska språket ska starta nästa vecka. Tack Medis. Internationella huset och Giovanni, som sade sig hoppas lära sig svära på svenska, har anmält intresse.

Kanske det är med dessa man borde spela. Kanske chans att komma förbi i alla fall.

Konstig helg på kommande. Första gången sedan Ligacupens semifinal 2010 jag inte är på plats då ÅU spelar tävlingsmatch. Av dels humanitära skäl, men främst ekonomiska sådana beslöts det redan i vintras att jag inte ska åka med till Uleåborg. Till all lycka streamas matchen direkt på ONS webbsida så matchrapport kan skrivas på basen av det.

JyPK fällde ut Ilves ur cupen efter straffar och Mat-Inger vill inte säga något till mig för att inte behöva nämnas här i bloggen. Eftersom det inte blev styrelsemöte skulle jag ha kunnat planera helt annat kvällsprogram. Nu får vi se. Träningen är körd, IFKs cupmatch hinner jag ej till då jag redan gjort det omöjligt. Emilia kom inte och äta för att hon redan uppträtt på dagen och inte ska träna. Edits träning är flyttad till senare på grund av Skolmusik, där Emilia alltså uppträdde. NEJ- jag kommer inte att rätta prov. Jag åker hem nu och ser vad det finns på agendan, eller hur vi genomför det som skulle stå på agendan om det fanns någon.

I dag höll det på att bli en riktigt sådan där dag. Först var ju väckningsalarmet nog i läge, men i fel sådant med tanke på att vi hade ledningsgruppsmöte. Morgonmålsäpplet smakade gott även i bilen och i tid var jag där förstås. Sedan då 8D anlände kom jag ihåg att jag lovat två elever som varit i Tyskland förra veckan att de skulle få skriva sina prov nu i dag. Det där är peanuts och jag bara skulle hitta två ställen att låsa in dem så de kunde skriva utan att störas av lektioner eller omkringlöpande människor.

I slöjdsalens projekthall fanns det rum. Bara kollega Jennys hundvalp låg där och sov, men det skulle inte vara problem sade eleven. Då jag drog fram frågepapperet märkte jag till min skräck att det var fel papper. Det var ett övningspapper och inte provpapperet.. Nåja, tillbaka till klassrummet bar det, de övriga eleverna började på kommando gymnastisera i takt. Min kateder ser ut som Bermudatriangeln, så inte hittade jag provpapperen där heller. Snabb lösning, ta frågepapperen från de färdigt rättade proven för 8F. Den andra eleven placerades in i kollega Maries klassrum, som var tomt. Jag löpte därifrån tillbaka till projekthallen för att ge nytt frågepapper åt eleven som satt där med hundvalpen och väntade. Då jag kom tillbaka och skulle gå in till klassen, som inte mera gymnastiserade, utan nu ritade uppochnervända kor på tavlan, då stod elev 2 där och lite förläget sade hon att hon tror hon fått fel prov. Då jag kollade hade hon ju rätt. 8F och 8D har kört lite olika koncept och 8D hade ju ett annat prov än 8F. Skulle jag ha varit Giovanni skulle jag ha sagt Saatanaperkeleperse, men nu bara tänkte jag det. In i klassrummet igen. Rätt frågepapper återfanns i de andra eleverna i 8Ds färdigrättade prov. Nu var de rätt. Elev 2 tyckte det skulle bli skönt att börja skriva nu och då jag kom till projekthallen satt elev 1 där, med hundvalpen fortfarande sovande och hade svarat på den enda frågan som de båda proven hade gemensamt. Nu kunde de börja.

Då jag äntligen var i klassen, ca 20 minuter försenad, då var hela tavlan fullritad med kossor och hjärtan, samt olika hashtags som "kärlektillkossan" och "kärlektillvirta". Det var så klart läge att direkt diskutera den kristna definitionen av offerlamm... Då det blev rast och klassen kunde gå ut för att bygga jordgubbar i brist på snö, då kom Elev 2 släntrande. Det hade blivit lektion i klassen där hon satt, så hon behövde liksom skriva någon annanstans. Kvickt som attan gömde jag henne sedan i Fia Luotonens krypin. Därifrån kom hon sent omsider. Helt visset hade det dock inte gått. Jag hann rätta hennes prov under återstoden av andra lektionen nämligen och hon scorade 9,5. Snacka om att leva i nuet och anpassa sig till rådande omständigheter... Det kunde ha blivit katastrof, men det blev succé ju.

På tal om kossor...

Under eftermiddagen var vi sedan med om en riktigt typisk skolupplevelse av det värsta slaget. I många år nu har jag upplevt att alla typs större samlingar med utomstående gäster fungerat riktigt väl och att eleverna agerat förståndigt och till och med rätt moget. I dag var vi tillbaka i 1990-talet och artisten Hanna Kruse som sjöng egna tonsättningar av Edith Södergrans dikter tillsammans med två danska musiker hade en tuff timme då man bara väntade på att det skulle vara slut. Inte för att musiken var dålig, tvärtom. Inte heller för att ungdomarna är ouppfostrade missfoster. Det bara inte alls gick ihop denna onsdag. Tillsammans med Gerts, som vikarierar hos oss som ämneslärare stod vi och visslade med i "visselsången" medan svettdroppar rann i pannan. Droppar av ångest. Det tog slut sen till slut. Jag undrade just varför jag har ont i mina små bålmuskler och i lår samt armar och axlar. Nu minns jag varför det måste vara så...

Efter skolan rusade jag iväg till ABF huset på Ålandsvägen 40 där Mia Hanström ville träffa mig. Det visade sig bli en riktigt trevlig timme, då jag bjöds på kaffe och en chokladkaka, som jag aldrig åt. Vi diskuterade faktiskt antirasism och till en del feminism och hur jag, samt förstås Åland Unitedkonceptet kan vara med och verka för ett öppet samhälle. Inget konkret kom vi till, men jag måste säga att det var roligt att prata om dessa frågor med Mia som faktiskt var sansad, down to Earth och dessutom skrämmande överens med mig, eller kanske det var jag som var överens med henne...

Många e-postmeddelanden senare är det igen dags att fatta beslut om hur fördriva de sista timmarna av dygnet... Liverpool-Everton är ett alternativ. Jag har gjort min lärargärning, min Åland Unitedgärning och min Pappagärning. Edits flygande älva hade gått sönder, men butiken gav henne en ny. Storartat!

Och vet ni vad? Det blir supporterresa till HJK matchen på Bollis i Helsingfors den 5/5. Lelle meddelade i dag att det blir av och i morgon kommer vi ut med info om vad som gäller och hur anmäla sig! 10 åkte buss till hemmamatchen. Då kan vi räkna med 50 till bortamatchen tycker jag!

I morgon måste laget ha det klappat och klart inför avfärd till Uleåborg. Giovanni är rädd inför tågresan säger han. Varken Craig eller Richard förstår dock vad exakt han är rädd för... Så länge spelarna sover gott fixar sig nog resten kan man tycka och veta!

På tal om drama, om det nu har varit tal om det. Om ej så är det just nu tal om drama ok... Efter 13 minuter i går ledde HJK 3-0 över PK-35 i cupen. Då matchen var slut hade PK-35 avancerat genom en 3-5 seger och Sanni Franssis två mål i förlängníngen. Snacka cirkus. HJKs "sportchef" Joonas som jag pratade med i dag tycker också att man bjudit på dramatik om ej annat... Joonas ska för övrigt ha stor eloge för det arbete han gör för marknadsföringen av HJKdamerna. Klubi har aldrig haft så mycket publik, men nu verkar de ha tagit upp kampen och man tror att det kommer att behövas många ÅU supportrar på Bollplan den 5/5 om man ska synas alls...

Förmiddagen masar sig fram här i KHS. Ett ledningsgruppsmöte och en lektion har förflutit och dagen är som de brukar i april, kallt och till och med lite snöigt, vad det syntes som. Annars ser det ju ut att bli en riktigt intressant dag.

Stora rubriker i Ålandstidningen om Lampinen som prövar sin rätt att vara rasist i rätten. Han anser sig kränkt för att inte ha fått anställning som motsvarar hans behörighet på grund av sina privata åsikter, som han framför öppet på sin fritid. Spännande frågeställning egentligen.

Om jag vore någon av dessa herrar i topless, skulle jag då kunna undervisa barn i skola? Nu vet jag inte vad dessa herrar gör för sin brödföda, men tänkbart är att det kan finnas någon högre mellanchef och offentligt anställd tjänsteman bland dessa... Eller är det helt otänkbart?

Jag har ju lärt mig att det inte är okej att säga att man tycker på vissa sätt. Nu stöder jag inte Lampinen, inte heller Stephan Toivonen, som jag faktiskt en gång haft i min bil och fnissat lite med. JO, jag har träffat Toivonen och jag stöder inte hans åsikter, men jag pratade med honom. Det tycker jag vi ska kunna göra. Det är ofta bästa sättet att kunna informera om avvikande åsikt på ett sätt som inte blir bombastiskt och kanske lite fel...

Som nu då det säkert finns folk som tror att jag driver en kampanj mot IFK Mariehamnssupportrar... En gång till, det gör jag inte. Och grattis till priset som Finlands bästa supportrar 2005, eller var det 2006? Tack likväl för lyckönskningarna till ÅUs mästartitlar 2009 och 2013. Kul, men just nu hjälper dessa oss inte, speciellt som folk verkar tycka att det krävs just sådant som vi gjorde då för att det ska duga. Kanske det är det samma med IFK supportrarna?

Kom igen. Acceptera läget som det är just nu och gör ditt bästa! På så sätt ser vi framåt, med respekt för det som varit dock!

Jag googlade på Happy teacher och fick fram denna. Dubbeltimme med 8D nu närmast!

Kära nån då, som Nasse brukar säga. Vilket liv det blev. Nya Åland ville skapa debatt och några människor gick igång minsann. Bakgrunden var min blogg från natten mellan lördag och söndag då jag inledde mina funderingar kring om vår 205 i Eckeröhallen var bra eller dåligt och sedan kom in på att sätta saker i perspektiv. I detta perspektiv konstaterade jag att jag inte tycker att IFK Mariehamn har Finlands bästa fans och att Åland United inte är ett "Mekka" för finländsk damfotboll. Jag skrev alltså inte att IFK Mariehamn har dåliga fans och att Åland United skulle vara en dålig klubb. Tvärtom anser jag att IFK Mariehamn har goda fans och ett stort stöd bland ålänningar, samt att Åland United fortsättningsvis har vad som behövs för att hålla ställningarna som en av de stora i finländsk damfotboll och att vi dessutom kan bli någonting riktigt stort på hållbar basis...

Nya Åland, som ringde mig och pratade upp och ner i anslutning till min bloggtext gjorde sedan en artikel där man tyckte det var relevant att framställa mina åsikter så som jag hade skrivit och sagt dem. Det kan ju tidningar göra om de vill och tydligen är det tillräckligt intressant för journalister att skriva vad jag säger, så då må det vara så. I dag brassade man på ytterligare och ville ha debatt på sociala medier med mina uttalanden som provokationsgrund. Mycket riktigt gick endel som sagt igång och diskussionen, som ju på kännspakt sätt alltid är högklassig på Facebook tog lite fart en stund. Det goda är att jag uppfattar att de flesta människor faktiskt förstår vad jag menar. De enstaka som väljer att bli sårade över att (OBS!) utpekas som inte bäst i Finland (OBS igen!) slänger fram argument som "Vem är bättre då"? och framför teorier om att jag, som ju faktiskt inte har skrivit artikeln de hänvisar till, försöker dölja egna misslyckanden genom att utpeka IFK supportrarna... Vänta nu? Misslyckande? Är det att peka ut någon om man säger att den inte är bäst i landet om denne de facto aldrig har förklarats bäst i landet av någon annan än sig själv?

Så här lärde fotbollsfinland känna IFK Mariehamnsupportrarna för en så där 10 år sedan, baserat på en bortamatch i året. På Kristi Himmelsfärd mot HJK. Ni minns väl att ÅU har en Kristihimmelsfärdsmatch just borta mot HJK i år?

För 10 år sedan var det faktiskt smockat i Idrottsparken. Jag vet, jag brukade också vara där, lite oftare än numera faktiskt då det gäller herrfotboll. Då det hela har blivit till rutin finns i dag bara lite mindre än hälften kvar av dem som då alltid kom till hemmamatcherna. Man kan säga att kvar finns inte bara Finlands-, utan hela världens bästa IFK Mariehamnssupportrar, som stöder sitt lag precis så bra som de själva gör. Laget och klubben är jättetacksamma. Precis som KuPS är tacksamma över sina fans i Banzai klubben, HJK över sina Forzaiter och till och med Sakilaiset tror jag och så har vi ju Stadin Kingit, som alla är de bästa i världen för just sin klubb. Vem som är bäst, det är ju en subjektiv bedömning helt enkelt. Min bedömning kommer av några år då jag suttit i läktarsektionen bredvid bortafansen och nu i samma sektion då IFK klacken har flyttat dit. Bortafansen har helt enkelt ofta, inte alltid, men i flertal fall, haft mer ljud och mer medryckande sånger än GMM och klacken däromkring. Så bedömer jag det hela. Ni är inte dåliga alls. Ni är till och med bra, men som jag ser det är ni inte bäst i Finland. Okej?

Det goda i kråksången är nu att Giovanni lovat ansluta till klacken. Det ska bli roligt att höra honom sjunga Peter Holm sången. Själv gillade jag ju nog den ursprungliga bäst... Jag kan tyvärr inte ansluta. Som de som känner mig vet är jag HJKare fast jag egentligen av arvsprinciper borde vara HIFKare. Av respekt till min hemstads klubb, de människor som jobbar för den, stöder den och spelar i den, många av dem mina vänner, sitter jag tyst och stilla då jag besöker WHA som åskådare till herrfotboll.

Jag skulle önska att samma passion under åren som kommer skulle gå över på Åland United supportrarna också. Vi har en fin bas. Ni kan bli fler och ni kan bli allt mer "kära". Själv märker jag ju hur oerhört kärt IFK Mariehamn är för supportrarna. Redan här på denna lilla blogg blir läsarsiffrorna minst de dubbla om jag har IFK i rubriken, eller en bild på Petteri Forsell eller nåt. Den dagen folk, inte minst folk som har fötterna i både herr- och damfotboll reagerar lika primalt, då tror jag vi har kommit en bit på vägen. Låt oss nu tillsammans gå vidare. IFK mot cupmatchen på torsdag, Åland United mot ligamatchen på lördag.

Det blev en lång dag. Jag hann rätta prov i den mån att jag inte tänker göra det nu i kväll mera. Rufus utvecklingssamtal gick som väntat och sedan hade klockan blivit så mycket att det inte var att tänka på att hinna till Röd Bettan för middag. Jag fick den där hemma istället. Tack det var gott. Eftersom jag behövde en nyckel, som Jessi hade fixat till mig åkte jag via träningen och fick stå och trivas, jo på riktigt, i duggregn och kyla, medan laget körde smålagsspel. Oskar ringde medan jag stod där och ville veta vad Kaisa opererades för. Då inte heller Richard riktigt visste, tror vi att det i morgon kommer att stå i tidningen att hon opererades för ont i foten. Det måste duga.

Hemma var huset tomt så jag kunde ta mig en lunk. De som såg mig skulle kanske ha mer återkopplat till lufs. Edit och Fru Kickan, som jobbade hela dagen och verkar må mycket bättre i dag, var på Maxinge visade det sig. Edit hade tömt sin spargris och köpt en...flygande älva! Precis vad hon behövde!

Många skeden senare sitter jag här och skriver lite. Giovanni, now I could have a chance to watch that game. I´m too tired now though... It has to be tomorrow I´m afraid. Jag tänkte faktiskt se två matchfilmer med ONS, men just nu blir det nog ingenting. Eventuellt slöstirrande på utländsk herrfotboll på sin höjd. Tidig väckning i morgon. Ledningsgruppsmöte. Sedan skoldag och ett möte där man, tror jag, vill komma till skott med varför antirasiser och feminister går ur antirasistiska och feministiska facebookgrupper då jag, som också hör till dem resonerar med dem. Gör jag nåt fel? Kanske det är samma som med de kränkta fotbollsfansen... Jag gillar vad de är, men älskar inte allt de gör... Förlåt i så fall. Jag menar inget illa faktiskt.

Detta är igen, liksom varje gång sedan skolan startade för vårterminen, en Supertisdag. Det betyder i klartext att 8F och 9A har två lektioner i mitt klassrum var och sedan har 7B och 7C var sin och därmed inte Superdagskonceptet. 8F överlevde just sina lektioner och jag med. Vi till och med kollade in Anders och Puttes Bolibompasång "Nöjd" för att riktigt känna hur bra allting är. En elev har dock planer på att uppsöka Holger Ahlskog, som skrivit boken i Historia för att personligen informera honom om hur urbota löjligt eleven anser det vara att benämna Ministerstatssekreteraren som Mr Finland i en seriös studieskrift för ungdomar. Ska man tas på allvar måste man ju agera därefter tycker 14 åringen. Väl så! Jag håller ju med jag... En annan 14 åring hade mer bekymmer med huruvida hon blir lättare om hon andas ut luft ur magen, eller låter luften vara kvar för att sedan komma ut den naturliga vägen. Personligen röstar jag för att hon andas, men inte nödvändigtvis mot folk...

I dag går mina tankar till Kaisa, som här ses med Jessi i fjol inför en av matcherna i Tammerfors. Hon genomgår i dag en operation som ska ge henne en vecka på kryckor och sedan en några veckors rehabiliteringsfas innan hon kan spela fotboll igen. Bra att få det gjort. Kaisa själv var eld och lågor i går då hon joggade omkring på fotbollsplanen som hon gjort den senaste tiden. Snart, snart ska hon få spela igen. Jag tror hon kommer att betyda mycket för laget då hon är tillbaka. Jessi som, som sagt även är på bilden betyder redan nu massor för oss. Hon gör aldrig mycket väsen av sig, men bildar en stabil stomme på vårt mittfält. I går sade hon något som fick Giovanni att slå henne i huvudet med en foamroller. Nu vet jag inte helt vad som sades, men det var roligt att se att även Jessi säger saker som väcker känslor!

9A väller in i klassen. Andra Världskriget ska tentas av. Direkt efter dem kommer 7C som ska ha prov om Grekland, Rom och Moseböckerna... Jag ser med skräck på min halvfyllda kaffemugg och bara vet vad som igen kommer att hända då dessa provtillfällen går in i varandra.

Utvecklingssamtal med Rufus ska vi ha. Edit skulle hämtas av Röd Bettan och jag lär väl ha uppsamling där sedan. Fru Kickan åkte tappert på jobb. Inget har hörts sedan så jag hoppas det har gått bra!

Då det gäller administreringen av Åland United är vi inne i ett skapande skede. Bloggtexten om publikmängden, som kanske lite kompade Nyans artikel fick rekordantal läsare. Hoppas folk nu inte bara läser utan faktiskt kommer för att se laget spela! En ivrig följare har informerat mig om att de tre första hemmamatcherna år 2013, som alla spelades i Eckeröhallen, drog 271, 221 och 208 åskådare. Alla tre alltså mer än vad vi hade i lördags. Detta är också bra referenspunkter för oss alla att sätta i perspektiv. Ett snitt på 300 tycker jag vi kunde uppnå i år, minst! Vem vill ni att jag hyr in som pausunderhållare? De vi hade senast var ju bra tycker jag. Eller kanske det är så att ni vill se fotboll framom underhållning, så där som jag? Veta nu sen.

Jag trodde i går då jag kom hem från kvällslunken att jag anställt en speaker, som jag hittat i ett dike. Senare visade det sig att det var för bra för att vara sant. Nu har tre tillfrågade tackat nej till uppdraget den 30/4. Finns det duktiga speakerkandidater där ute, hör av er.

En gammal ÅUare och åländska över huvudtaget, som lite "kommit upp sig" som tränare i Sverige träffade jag i Eckeröhallen i Lördags. Carro Sjöblom, som är den svartklädda mitt i översta raden på bilden, fungerar visst som huvudtränare för fornstora Tyresö. Det finns nog uppgifter här på Åland också om hon vill komma hem. Att riktigt lova jobb är svårt, då det inte finns så mycket pengar att laborera med. Carro är inte den enda nämligen. Skulle jag kunna, skulle jag anställa alla... Nu måste vi bara hoppas att folk vill ställa upp för den goda sakens skull och leva av "Helig ande".

Som Martin Luther King sade: "I have a Dream..." Återkommer till den, säkert många gånger ännu.

Då jag lever med mig själv hela tiden kan jag så klart inte veta hur alla människor uppfattar mig. Under en diskussion i dag med en kollega fick jag frågan om hur jag tror andra ser på mig. Det hippa, självsäkra och korrekta svaret enligt alla må bra talibanläror vore så klart att det inte har någon betydelse, utan det är hur jag ser på mig själv som är viktigt. Kan så vara... Det blir dock lika fel som hypotesen att man bäst hjälper andra om man först hjälper sig själv.. Jag menar, ett sådant heldagsjobb det vore att ta hand om bara sig själv och sina egna önskningar och behov. Då skulle man inte ha minsta tid att fundera på någon eller något annat. Därmed skulle dessa fara illa, förutsatt att de inte också vore fullt upptagna av sig själva. Därmed funkar det inte! NEJ, vi kan inte bara gå omkring och vara oss själva närmast. Det blir alltid någon som måste torka upp skiten efter oss ändå och ju färre som inte bryr sig om andra det finns, desto mer finns där att torka. Negativ spiral säger jag.

Jag menar, det finns klara orsaker till att jag gör vad jag gör. Jag hjälper eleverna i skolan, eftersom jag får betalt! Det säger jag till dem också och de nöjer sig förhoppningsvis med det. Sen finns det altruistiska värden också i lärargebiten, men skulle jag inte få betalt, då skulle jag inte vara där, så enkelt är det. De pengarna i sin tur går åt till att betala de räkningar som mina nära och kära förorsakar. Fotbollen jobbar jag med för att jag måste! "Calcio necessare est" som Romarna sade, eller skulle ha sagt om de haft nån fotboll i den form vi känner den. Jag andas, alltså måste jag bedriva fotboll. Det gör jag inte för att det är så "jätteroligt" som folk ibland påstår. Det gör jag för att jag, jo måste erkännas, vill, men på samma gång finns det ingen möjlighet i dag att inte göra det. Fru och barn försöker jag finnas till hands för, ofta misslyckandes, men försöket är gott. Inget av detta kunde jag göra bara själv och utan att alls ta hänsyn till vad andra tycker och tänker. Jag är alltså ingen ensam varg som bara vandrar fram i natten och äter vem jag vill när jag vill, eftersom jag inte tycker att man kan vara sådan om man ska kunna göra någon nytta. Och det är faktiskt den enda orsaken till att vi har rätt att finnas, tycker jag. Att vi gör nytta! Vad nytta sedan är kan vi filosofera om i ändlösa timmar, någon annan gång.

För att göra nytta måste jag alltså ibland åtminstone reflektera över hur andra uppfattar mig. Det är bra att veta, så man sedan kan fatta avvägda beslut om hur mycket vikt man lägger på den kunskapen och hur mycket det ska påverka vad man gör.

Då jag ombetts beskriva mig själv brukar jag ofta fastna vid termerna, bufflig, hjärtlig och lojal. Jag vet inte alls om alla ser det så. Bufflig går säkert hem hos de flesta. Högljudd och onödig kan säkert vara andra definitioner som är rätt vanliga. Jag har förstått att det inte är helt ovanligt att jag skrämmer folk då de träffar mig första gången... Två elever vet jag att ha gråtit efter första träffen med mig. Spännande... Och lite imponerande måste jag erkänna. Jag tror dock inte att det finns så många som haft längre tider med mig att göra som är så jätte skrämda. Ibland vet jag att folk tar miste. Det är sällan jag blir arg på människor. Dock kan jag bli fly förbannad på omständigheter. Således Fru Kickan, jag har inte en gång varit arg på dig för att du har ont i munnen. Jag är arg på ATT du har ont i munnen. Det kan vara svårt att se skillnaden kanske, men jag hoppas du förstår, precis som andra som råkar ut för liknande ting.

Den enda i ÅU jag vet att varit rädd för mig var Hanna B. Men hon kom över det snabbt, sade hon i alla fall... Kanske hon var rädd att erkänna att hon var rädd.

Jag var på träningen i dag då det precis passade ihop med jobbets avslut. I en halv timme bedömde jag offsidesituationer, fast de nästan alltid visade sig vara onsidesituationer. Laget jobbar bra. Giovanni vill ha 20 spelare säger han och det vill jag också. Nu har vi dock 17 av vilka några är skadade och då kan jag tyvärr inte odla fram nya. Jag såg att Edit hade sått sitt land här på gården, med assistans av Gurkan och Pärla. Övertygelsen är dock stor att det inte växer upp ÅU spelare där. Vissa saker ger jag alltid då jag kan. Detta kan jag dock inte uppfylla tyvärr. Sorry.

Andras syn på en själv påverkas så klart av vem de andra är.

Den lilla flickan på mina axlar är Emilia. Hon växte inte upp med en tjock far som hennes lillasyster Edit har gjort. Detta är för övrigt en av mina allra käraste bilder.

Denna text blev väldigt mycket på hälft i och med att orken helt tog slut. Dags för mig att ta hand om mig själv nu, som alla hälsotalibaner säger att man ska. En mellanöl, popcorn och Stoke-Tottenham... Ingen annan finns här som ens kan tycka nåt om det och jag hoppas jag inte skadar någon annan genom att göra det.

Tankarna går till min 9A som troligen just nu repeterar Andra Världskriget. Kom igen, det var länge sedan nu!!!

Rubriken är stulen ur ett uttalande en person hade till mig i dag. Jag vet väl inte hur mycket jag själv bidrar till den allmänna idiotin och hur mycket jag kämpar emot den, men idioti finns det och sådan skall den förbli, som det verkar. Hugger man av en idioti växer det ut två nya, typ. Inte ens Fantomen, "Piraternas Nemesis" kan förgöra Hydran. Det vet alla som kan någonting alls om någonting alls.

Fru Kickan har svår postoperationssmärta. I dag förde jag Edit till Dagis och hoppas min bedömning om att fjorton underställ är löjligt stämmer ihop med dagistanternas bedömning. I mina planer ingick att bevista träningen i eftermiddag, då det är helt smockat med saker, både skoljobb, fotbollsjobb och föräldraskap hela veckan. Få se nu hur det går. Gurkan, som faktiskt var in i köket vårt i morse, men bara sprang, hon såg ut som sin syster under hennes söndagsmorgonsintervaller, så jag fick ej riktigt klart huruvida hon kunde vara en plan B ifall jag skulle bevista träningen och Fru Kickan vore ur slag...

Det är lite brådskande nu även här i skolan. Rektorn har startat de så kallade "medarbetarsamtalen". Huruvida jag har jobb här till hösten eller ej vet jag mer om om cirka en timme.

Någon av dessa kommer att sitta på rektorsexpeditionen om 8 minuter. Jag blir förvånad om det är Damien Duff som är där, men det får bara gå ifall det är så...

Om någon tror att jag är bitter och besviken över vår publikmängd i lördags så kan jag berätta att jag inte alls är det. Jag är dock inte nöjd! Diskussionen och arbetet för att bli så mycket bättre på alla fronter fortsätter. Kanske det är kampen mot idiotin? Idioti är alltså i så fall den inre kraft som får oss att göra saker fel eller på fel sätt, alternativt inte tillräckligt bra... Lite mer Jihad bara så får vi idiotin krossad!

Förslag och feedback tas emot med tacksamhet!

Denna text kommer att handla lite om publik. Dock vill jag inleda att berätta smått om att jag har rättat en del prov i dag. Dagens favorit blev en förklaring som informerade att "Martin Luther fick sig en bulle tillsänd av Påven. Men då den brann blev Påven väldigt arg och Luther måste gömma sig på ett slott. Sen gifte han sig med Katarina Von Dora och fick många barn." På självaste internet har vi utrett skolkunskapernas viktighet och minsann känner Budbils Bosse till Johann Schicklgruber. Vem är det då? Ja, ta reda på ni. Sånt lär man sig i skolan ser ni!

Emilia var och for. Det var roligt att sitta en stund med henne på Drakens Kebab och ta del av Parisbilder. Fru Kickan har ännu inte fått munnen i skick, men tittade tappert på film med Edit innan de nu nån gång ska sova, fast de varit i sängen i snart två timmar redan. Enligt Edit var filmen bra och både Cruella de Vil och den onda drottningen från Snövitsagan var med. Jag undrar vad de sett jag.. Jag har pratat med dels Linda och dels Ordförande Landshövdingen.

Så här roligt är det att det är måndag i morgon igen!

Publiksiffror ja. Eftersom jag varit rätt kaxig och tutat ut allt möjligt här under den senaste tiden känner jag att jag behöver lite vidareutveckla och kanske även lite relevanspröva mina uttalanden. Jag ville alltså ha 456 åskådare till Eckeröhallen i går och dit kom 205. Var det dåligt?

Egentligen var det inte dåligt. Vi har som sagt inte brukat ha så mycket i Eckeröhallen, så sett till det var det ju riktigt bra. Sedan, vårt publiksnitt förra året var 212, inte sant? I så fall var vi ju inte alls på rätt väg om vi ska höja snittet med 35% som jag sagt i svaga eller starka ögonblick. Jag har nämligen inte ändrat åsikt beroende på humör eller andra omständigheter.

Vi har varit vana att kunna säga antingen att "Vi har ju i alla fall mest i landet då de andra ställena i landet inte alls bryr sig om damfotboll". Vi har också kunnat rycka på axlarna och säga, "klart det är lägre siffror då det spelas inomhus". Två saker som nu förkastar dessa svepskäl och urskuldande sanningar:

1. Alla lag i Damernas Liga har hittills spelat en hemmamatch. Av de 10 lagen har Åland United haft 6e bästa premiärpublik. Under oss ligger bara Honka (som spelade mot ÅU), TiPS, TPS och PK-35,, som av någon konstig anledning aldrig når över 200. Vi är alltså knappt i övre slutserien om hemmapublik ska avgöra.

2. Ilves spelade inne i Pirkkahalli och hade över 300 personer på plats och HJK spelade tidigt på eftermiddagen i den mörka hålan Talihallen inför 451 åskådare då de mötte nykomlingarna ONS som ingen på allvar tippat i topp då ligan summeras. Tre premiärmatcher spelades i hall och vi Åland United ligger flere hundra efter de bägge andra i publiksiffror.

Vår supporterbuss som skulle ta bort de alltid framtagna problemen med att man inte kan ta sig till Eckerö innehöll 10 passagerare och sedan en busschaufför som även gärna såg matchen. Nu håller en par eldsjälar på att samla folk för en supporterresa till Helsingfors för HJK matchen på Kristi Himmelsfärd. Det är bra. Det är ju på bortamatcher de åländska supportrarna brukar utmärka sig 1-2 gånger om året. Hoppas av hela mitt hjärta att det blir många som kommer då!

Det jag tycker är viktigare är att ha en stabil bas med samma människor som alltid kommer. Nu har vi cirka 150 människor som alltid finns där på hemmamatcher och sedan spridda skurar som dyker upp över hela landet på bortamatcherna. IFK Mariehamns herrar, som de facto har de nästlägsta hemmapubliksiffrorna i Veikkausliiga åtminstone fram till att PS Kemi börjar spela i Kemi, kan tryggt räkna med minst 1000 varje gång och sedan några hundra på beroende på väder, dag, tid och andra omständigheter. Är det väldigt mycket begärt om jag sätter som mål att Åland United inom fem år har en trogen bas på 500 åskådare varje hemmamatch och sedan några hundra till beroende på just de faktorer jag sade kring IFK? Det känns faktiskt inte helt orimligt. På samma sätt som i herrligan behöver vi inte ens vara bäst i Damernas liga för att få till något sådant, inte om fem år i alla fall. Det är liksom vanligt bara och vi är stolta och gör vårt bästa.

Damallsvenskan har ett publiksnitt på 800-900 per match. Engelska FA WSL har ett snitt på omkring 1000. Vore då 500 helt utopiskt? Vet ni alls vad det skulle göra i pengar för klubben jag jobbar i? Hur kan vi få det till en självklarhet?

HJKs herrar har det väl förspänt för finländska förhållanden. Vanliga ligamatcher kan se ut så här på Sonera Stadion.

Marknadsföring pratar folk om. Vi måste kunna erbjuda något som lockar folk. Lotterier med fina priser måste vi ha. Lokala spelare som vinner ligan ska vi ha. Världsstjärnor som älskar Åland måste vi kunna fixa hit. Det finns massor med koncept.

Själv tror jag faktiskt mest på traditionens makt. En tradition skapar man inte över en natt. Dock måste i dag marknadsföring till för att tradition ska födas. Jag vill att så många det bara går tillsammans med mig och alla andra ska känna det som ett självklart sammanhang att veta när det lokala laget spelar. Så som det var i England ännu på 1950-talet så man aldrig annonserade om matcher. Alla bara visste ändå. Jag inser så klart att vi inte är där i dag och också att de flesta av dem som sist och slutligen kommer till matcherna är folk som har andra intressen än bara vårt lag. Det ska alla som sagt få ha. En stolthet över vad laget och klubben symboliserar skulle jag i varje fall vilja få in i kulturen. Vi kan inte hänvisa till religion som tex i Skottland (Rangers slog förresten Celtic i dag efter straffsparkstävling i skotska cupens semifinal). Vi kan inte heller gå enligt samhällsklass som tex Inter och Milan i Milano. Etnicitet, som FC Barcelona och Espanyol.. Njää inte på det sättet. Åland United och IFK Mariehamn kan ju så klart dra till med Ålandskortet. Ett multikulturellt Åland. Jättebra! Vad har vi annat vi kan vara stolta över och låta laget symbolisera för oss då vi befolkar läktarna?

Bara kort, riktigt kort, eftersom jag just ska iväg med Edit och Pärla på 7årskalas, tror jag.. Jag tror också jag vet ungefär var det är, eftersom jag har minnen att ha varit där i fjol, med Edit och på tillbakavägen även Pärla. Har de inte flyttat kommer jag i varje fall tillräckligt nära för att kunna lyssna mig till var kalaset är.

Natten övergick i morgon och morgonen i sen förmiddag och sedan, ja mitt på dan väl... Jag har fått mycket jobb gjort. Matchrapporten skriven, stjärnspelarröster räknade och även lotteri utfört av en oavhängig jury bestående av den som råkat vara närmast, samt även det samma gällande resultattippningen och även där med samma jury eftersom den råkat vara närmast. Min mor hade tippat rätt, men föll i lotteriet så handduken går till Sofias Mamma. Gratulerar.

Både Craig och Giovanni har jag hört massor av sedan vi skildes i går, det brukar ibland vara så efter hemmasegrar.

I går var de på samma ställe och kunde prata med varandra utan att kommunicera med mig. Det har de säkert också gjort däremellan, men det har jag ju inte vetat om. Ett dygn av kommunikation alltså...

Emilia har anställt Edit som "Mamma" och hon försöker nu göra möjligast fin smörgås åt sin storasyster... Dock vill Edit att hennes egen mamma ska laga hennes smörgås, så detta går liksom i cirkel. Jag skulle säga att det mesta är i molekyler, men eftersom eleven vid Ålands Lyceum, Olivia Mattsson i går frågade mig vad molekyler är säger jag det inte.

Jag konstaterar att Fru Kickan definitivt inte är frisk i munnen. Hon kombinerar aggressivt söndagsstädande med att slockna i soffan, för att sedan igen spurta iväg med en disktrasa, en sopis eller vad allt hon nu har byggt upp framför dörren så jag kan "ta det med sen".... Jag behöver tömma bilen jag om jag ska få in människor. Tittar jag ner märker jag även att jag behöver klä på mig.

Jag känner inte personerna på bilden, men själva motivet får kombinera Emilias hattfest, eller vems fest det nu var, 7årskalaset på kommande och den allmänna stämningen här på mitt kontor (=vårt vardagsrum).

Bara grejerna i bilen och barnen som ska inrymma den är levererade tänker jag försiktigt ta upp diskussionen om matätning samt framställning och tillredning. Men det får vara ett ärende för om 75 minuter.

Så ska jag rätta prov har jag tänkt. Men jag vill även höra om Emilias resa. Det kan bli svårt att få veta så mycket om den dock, eftersom hon nu behöver "komma fast" som hon säger. Jag trodde det gällde skolarbete, men det ser ut att vara "Modern Family" på TV.

Då dagen äntligen kom i fas med att jag skulle lämna byggnaden, lite som Elvis, då kom Emilia. Jag såg henne precis i dörren då hon kom och jag for och nu igen en liten stund då hon kom hem mitt i natten. Vi har haft hemmapremiär nämligen.

205 åskådare rapporteras ha befunnit sig i Eckeröhallen och det är ju bra, mer än vi haft i de matcherna förut, men ändå mer än hälften mindre än vi ville ha. Ingen skam över de som kom, tack det var riktigt bra, dessutom bär ni våra halsdukar och skapar en fin stämning. Det är bara nu en gång för alla så att vi måste inse att två seglivade myter inte stämmer. För det första har IFK Mariehamns herrar inte Finlands bästa fans. Det har de aldrig haft och det är orealistiskt att aspirera på den titeln. Ni är bra precis som ni är, men det finns andra klubbar som har mycket bättre stöd. Ingen skam i det, bara inse fakta och jobba därifrån. Åland är inte heller ett damfotbollens Mecka i Finland. Vi har inte ett så unikt intresse bland folket här som vi velat påskina i många år. Vi är tacksamma för all support vi får och varje människa som kommer tas emot med glädje. Vi ska bara inse att det finns ställen österut också där supporten är ännu större. Våra medier kan dock stoltsera med att de ger oss mer synlighet än damfotbollen ges överlag, både öster-och västerut. Det är vi tacksamma för och vi hoppas ni fortsätter så här och gärna även ökar ytterligare.

Denna supporterhund fotograferades i dag i Eckeröhallen. Den ar varit stamgäst på matcherna i många år tillsammans med sin Matte.

Matchen i sig blev precis sådan som Pallokissatmatcher alltid blir. Fysisk och tafflig. Vi kom dock ur bataljen som segrare och trots att Giovanni inte var nöjd direkt efter matchen tycker jag det är starkt av oss att gå hela vägen mot ett Pallokissat som ansåg sig kunna rotera landslagsspelare innan de sedan tvingades sätta in dem alla i halvtid. Jag hade tänkt fullfölja mitt jobb och skriva matchrapport redan nu i kväll, men se det orkar jag inte alls. Den kommer under söndagen som en symbol över att jag faktiskt egentligen borde klassas som amatör!

På tal om pressen hade jag långa samtal via telefon under kvällen med pressrepresentanter som ville diskutera dammbyggnationer samt norsk skidåkning och spysjukdomar över telefon vid halv 12 snåret. Intressant, men jag behövde använda båda händerna vid det läget så jag fick avsluta samtalet efter bara 15 minuters diskussion om världen.

Calm down calm down helvetti. En väl genomförd match av Giovanni, igen!

Två saker jag vill lyfta fram med matchen så här just före läggdags är den positiva trend laget just nu befinner sig i, samt den halvt improviserade men i mitt tycke värdiga pausunderhållningen som Jonas och vad heter han, Torolf körde. Det var knappt de hann sluta innan andra halvlek körde igång. Den första pausunderhållningen jag någonsin regisserat och jag är faktiskt lite stolt. Herrarna gjorde ett gott jobb och min bil är ännu i skrivande stund fylld med väskor, lådor och påsar av de mest olika slag...

Hemma igen åt jag direkt kalla köttbullar innan Edit kom på att Gladiatorerna ju hade börjat. Det måste vi ju se. Direkt därefter kom filmen om Nelson Mandela, som jag inte sett faktiskt och det vore tjänstefel att inte se den en lördagkväll om det finns chans. Första halvan av filmen dominerades av presskontakterna som ringde och liksom ville prata. Den andra halvan dominerades av Emilia som kom hem från Hattfesten och förklarade en massa om nån som hade spillt ut tequila eller vad det nu var... Emilia var alltså på en 18 årsfest fast hon bara är 17 och där fanns endel riktiga busar tydligen.

Bara vi får sova natten så ska jag få till en matchrapport och även rätta prov. Edit har kalas hos Elly dessutom och så vore det ju synd och skam om jag inte hann prata med Emilia om Parisresen. Fru Kickans munvärk vill inte ge sig. Hoppas hon mår bra i morgon. Notts County då? Hur gick det i dag. Svaret är grymt men rakt: Det gick käpprakt åt Helvitte. Mansfield piskade upp Magpies med 5-0. Nya tag borta mot Barnet på tisdag då!

Till slut citerar jag det troligen roligaste sms jag någonsin fått. Det kom medan jag i dag var på Sparhallen och köpte blommylla åt Fru Kickan och Edit:

"Lol Jag skrattade faktiskt högt precis just och en skvätt urin kom ut. Du gjorde så jag pissade på mig av skratt! Jag trodde det bara var ett talesätt, men det är helt sant ju! Dubbel bubbel, vad ska jag köpa? Vinn bara i dag hördu!" Jag kunde berätta vem som skickade detta och varför, men då skulle jag tyvärr vara tvungen att döda dig, så jag låter bli!

Härom dagen, då jag lite förde andra världskriget framåt, genom tillbakablickande frågor med mina nior fick jag ett tvärsäkert svar på vad dagen då De Allierade landsteg i Normandie 1944 kallades innan de landsteg, och förvisso även därefter för nördar som... de flesta väl är på denna punkt. "Day D" svarade den unge mannen tvärsäkert och med ett lyckligt leende. Det var ju ett bra svar, men som all situationskomik var det just så fel att det blev roligt. Lite som då jag i högstadiet högt och ljudligt svarade "klitoris" då biologiläraren Tom "Ugglan" Ahlström frågade efter ett finare namn på äggstockar. Jag begrep att svaret var fel på basen av hans och mina ständigt stöttande klasskamraters extrema skrattanfall... I dag är det i alla fall Dagen D! Så på svenska blir det ju helt korrekt!!!

Jag har nån gång redogjort för hur matchdagarna då vi spelar hemma sniglar sig fram. Redan har detaljer kring pausunderhållning, spelartransporter och lite utlovade säsongkort som tydligen inte levererats ordnats upp. Pärla och Edit försågs med frukost, alla enligt egen smak och Pärla utan tallrik fast hon högljutt krävde sådan. Jag anser att en bricka är en tallrik, Pärla höll inte med. Visdomstandslösa Fru Kickan har nu även börjat figurera här omkring oss och nu bråkar de med Edit vilka strumpbyxor som är lämpliga att ha på då man går ut och plantera. Vad månne de ska plantera? Emilia rapporterade i natt att hon var hemma och att hon kommer hit före jag åker till Eckerö. Hon vet dock inte när jag åker till Eckerö, så det blir riktigt spännande alltihop.

Här är några av dem som ska göra ett hårt och smutsigt jobb som gladiatorer på underhållningsscenen i Eckeröhallen i kväll.

Endel olyckskorpar kraxar fortfarande på om var vi borde spela och att vi förlorar 100 tals åskådare på att spela i Eckerö. Samma diskussioner har förts så många gånger tidigare då andra olyckskorpar har kraxat om hur mycket trivsel för åskådarna vi förlorar genom att inte spela i Eckeröhallen. Nästa år bryr jag mig inte om vad som sägs tror jag. Vi försöker med WHA direkt och tvingar sedan fram en reservplan någonstans... Eller vänta nu, det går ju inte att göra har man sagt... Tål att planeras alltså. Borde jag göra som KHS elevråd och tillsätta en grupp som sedan aldrig hör av sig... Ett bra sätt att simulera upptagen vore det i alla fall.

LIF spelade redan på förmiddagen i Jomala. JIK herrar spelar borta, FC Åland spelar träningsmatch samtidigt som vi har vår ligamatch. Just då spelar även IFKs F01-02 seriematch mot Ilves i Mariehamn. Hur man än gör krockar det och dessutom vill jag framhålla att de platser, förutom WHA gräs då, som vi kunde ha spelat matchen i dag på är just de planerna där FC Åland och IFKs flickor spelar.. Det är inte så att planer blir öde för att vi inte spelar där.

Sen finns det en annan vinkling också på Denna Dagen D. I dag är det stora Nottinghamshirederbyt i League 2 mellan Mansfield Town och Notts County. Mitt Notts County, som just nu ligger på 17e plats i ligan har igen haft en turbulent säsong.2 managerbyten har man hunnit med och nu ska även klubben säljas till vad det nu blir för opportunister denna gång. Fansen på de grupper jag följer med är dock väldigt förväntansfyllda inför eftermiddagens stora match mot Mansfield på One Call Stadium (anar jag sponsornamn här?).

En stor match för Notts County- samt Mansfield Town fans är detta! Rapporter säger att planen är vattenfylld så få se om det går att spela i dag...

Ett litet dilemma gällande Edits godisintag har utbrutit. Hon klädde på sig för att gå ut och hade blivit lovad godis om hon klär på sig snabbt. Nu vill hon gå ut, men bli inne för att äta godis. Fru Kickan, som jag tror förorsakade denna ologik hävdar att hon har fantomverk i tanden och vägrar befatta sig.. Nu gick de ut båda två. Jag tror på riktigt att detta är så som folk har det då hemmamatcherna spelas så sent som 18.00.

Som jag egentligen gissade föll det på sin egen orimlighet att jag skulle ha hunnit klä om och se ut som om jag vore tränare eller nåt på träningen i dag. Fru Kickan hade dragit ut en, eller var det flera, visdomständer och märkte förstås precis just då att det inte fanns behövliga medikamenter hemma. Därmed fick jag ränna iväg från skolan, då jag fått det mesta på plats och ställa till med oreda på apoteket. Alltså jag blir både högljudd, onödig och dessutom väldigt frustrerad i apotek, precis som i klädbutiker så jag faktiskt tycker det finns alldeles för mycket olika preparat som ingen vettig människa, enligt min definition av vettig människa, har en chans att veta vad är eftersom de alla har så omöjliga namn... Nåväl jag fick tag på det vi skulle ha och störtade hem till Fru Kickan med dem.

Framme i Eckerö prioriterade jag faktiskt att delta i lagets matchpresentation där Giovanni presenterade Pallokissat för laget. Igen vill jag påpeka att jag tycker videoklippen han visar och monterar med hjälp av grafik är både bra, relevanta och dessutom klara och tydliga. Ännu bättre blir det med hans kommentarer som inte heller lämnar mycket till slumpen: "If the defence line looks like this tomorrow I will be like Saatanaperkelevittu." Kan det missförstås? Tror ej det!

I övrigt vill jag, med risk för att få ångra det i morgon, men på samma gång övertygat chansande att jag inte behöver det, framhålla att laget verkade vid väldigt gott mod. Cynthia och Raissa övade på måldanser, Craig och Giovanni sprang i kapp för att få slå hörnor, Raissa attackerade Richard med boll helt omotiverat och mitt i en övning, Ella övade svenska och jag... Jag fick agera måltavla för försvararnas rensningar under defensiva hörnor, i mina jeans. Lycka var det ändå!

Den här bilden har ingenting med dagens träning, eller händelser i dag att göra annat än att den visar en sinnesstämning som kan beskriva 9orna nu på våren och även det jag kände av Åland United... Liksom, hur har vi hamnat här och varför?

Väskor bars, bollar pumpades, grejer fixades och vips hann jag alltså ut på planen i 45 minuter, dock som sagt klädd i jeans... Det var den bästa stunden under veckans fotbollsarbete. Det kändes värt. I morgon ska vi köra på och fast jag har en massa detaljer om publik, lotterier, säsongkort, programblad och allt sådant snurrande i skallen gjorde den där lilla 45 minutern i dag att jag faktiskt nu igen minns vad detta är. Det kommer att spelas fotboll oavsett om någon är där och tittar eller ej! Förstå mig inte fel! Vi vill att ni kommer jättemycket! Matchen spelas dock och det är ändå huvudsaken!

9orna börjar bli med vårkänslor ja... Det är för denna lilla tid under våren man orkar ta sig genom de där två och ett halvt år före som klassföreståndare. Nu börjar eleverna bli både roliga och sjukt avslappnade på rätt sätt. I morse då jag kom in i klassen stod det "GOOD MORNING Sir" med jättebokstäver på tavlan. Inte mycket, men jag vet hur skoj de har då de gör sådana där småsaker. Alla nior har någonslags slutkläm med klassen som de tänker göra under våren. Några åker till Sverige vet jag. Min klass, de vill tälta på en ö och sedan spela paintball då de vaknar. Behöver jag säga att jag gillar mitt tokiga gäng?!

Hemma lagade jag mig en utsökt middag bestående av Jalostajas mikropizza, lite sallad från i förrgår och en gammal rödbetssallad samt sköljde ner det med lite inhemsk mellanöl från de numera erövrade områdena i de sydöstra delarna av vårt land. Fru Kickan, som mirakulöst tillfrisknat efter eftermiddagssvackan efter tandläkaren, Gurkan och Pärla som alla var här då jag kom har nu sprungit över gatan för att se på bilder. Dessa löpningar brukar innebära att bilderna inte tar slut före om många timmar. Edit ville vara hemma för hon skulle se färdigt Rapunzel som kom på TV

Detta är Rapunzel, så ni vet

Nu tog filmen slut och Edit sprang över hon också. Här sitter jag då som vilken onsdagskväll som helst. Alldeles för trött för att röra mig över gatan, men ändå alldeles.... Ja alldeles vad då?

Emilia verkar ha kommit till Sverige för alla andra än jag har pratat med henne. I morgon ska hon hämtas från Hattfesten... Snart är det måndag igen. Kom nu gott folk och stöd oss i Eckeröhallen i morgon! Kom igen! Det kan ni väl?!

Mat-Inger gjorde ingen hemlighet i dag av att det är fredag, vilket jag ju inte kan säga emot. Sen påstod hon att jag inte förstår att det är fredag, vilket jag i min tur inte förstår.. I går var det torsdag, i morgon är det lördag, alltså är det fredag i dag. Ja, så är det! Vad det är med det jag borde förstå, mer än att det är just fredag, det begriper jag inte. Inte heller bordet där flickor ur 7B satt och tog del av vår högljudda diskussion begrep riktigt...

Men det är nåt speciellt med dagar. Vissa dagar är liksom legitima att tycka är så speciella att all vanlig verksamhet måste upphöra då. På fredagar kan man inte träna säger endel (Varför det?).. På Valborg kan man ju inte ha match, säger andra. Vi har det dock! 30/4 på WHA spelas Åland United-Ilves och alla som har minsta intresse av att Åland United klarar sig i livet ska så klart vara där... Hoppas jag verkligen!

Åland United har även erbjudits att få pengar för att hålla i lövning och resning av en midsommarstång i Mariehamn, på midsommarafton då förstås. Nu är det oklart om vi kan genomföra det, eftersom vi inte vet om det finns folk som vill vara med. Ni, läsare har möjlighet att hjälpa här! Meddela om du, eller helst hela din släkt vill vara med på Midsommarafton och fixa till Åland Uniteds midsommarstång, typ mellan kl 10 och 14. Klubben mår bättre om du gör det, och kanske även du själv dagen efter!

Så här firade man jul på västfronten år 1914. Tänk vilket stohej det blir i dag om man försöker göra det samma!

Hanna blev sjuk, så FdF mötet uppsköts.. Snart kommer Elevrådet in.

Kollega Sophie är sjuk. Synd, för en av mina elever har, på uppmaning fixat ett så fint paket med presentpapper och allt till henne för att ersätta en sak han, liksom tövlat bort... De är så välartade de här barnen.

500 programblad ska enligt Zacke köras ut till Eckerö. Hoppas få se nån fotboll i kväll på träningen, att allt inte bara blir att bära lådor. Emilia kommer hem i kväll. I morgon skulle hon komma till oss också sa hon. Och glatt ovetande om lördagens hela universum omspännande fotbollsmatch i Eckeröhallen undrar hon om jag hinner assistera henne då hon ska på Hattfest till Hammarland. Vet ni vad! Det är klart jag gör det om hon behöver och vill!

Kvällen sänker sig över Bergshöjden i Mariehamn. Det är där jag bor alltså. Jag är säker på att den även sänker sig över Äkäslompolo, men det blir liksom naturligare att använda egen hemadress i en introrad. Denna kväll har, precis som vanligt, det två inneboende kvinnorna på 6 och 36 år lagt sig. Jag hör att Rufus är vaken för han skriker högt på engelska med rysk accent. Någon Dimitri är en... Ja vad månne han är? Vaken är pojken i alla fall och han verkar vara väldigt nöjd med dagen så här långt. Han är även så pass nöjd med hela veckan att han tänkte avsluta sin vistelse hos oss i morgon efter skolan, så att. Fort intensivt och ,, sa jag redan fort? Så gick den veckan då..

Skoldagen blir ett äventyr, som vanligt. 8F ska informeras varför vi, som en elev faktiskt uttryckte det senast, "befriades från Sverige". 8G kommer också att få samma information, fast lite mera introaktigt. 7B informeras närmast om att de har prov nästa vecka. Om defibrellatorn inte behövs och det inte blir allt för stökigt kan jag sedan även kanske flika in lite om David och Goliat och sådana där fantastiska storyn. Mat-Inger har knåpat ihop risgrynsgröt till lunch, så det blir skinksmörgås för mig om det finns. Eftermiddagen går sedan till viktiga möten. Mellan 12 och 13 kommer Hanna från Futebol da Forca in, kanske rentav tillsamans med Pille. Vi ska helt rakt av besluta att vi egentligen gör samma sak och så bestämmer vi att vi håller sommarläger på samma gång och tillsammans... Det tycker jag blir bra! Så gör vi! Direkt därefter ska Elevrådet sammanträda. jag ska få mina pengar som jag beviljats för att arrangera fotbollsturnering i juni. Dessutom ska de diskutera sin inställning till eventuellt sänkt rösträttsålder i kommunalval. Och nej, jag tänker inte berätta för dem vad kommunalval är och vilken rösträttsåldern är i dag. Sådant tror ser ni beslutsfattarorganen i dag att dessa ungdomar vet. En hel del av dem vet det inte råkar jag veta, precis som dagens beslutsfattare inte heller visste det i 13-15 års åldern! Därför har vi 18 års rösträttsålder! Till slut glider 8G in på nytt och 1808-1809 års krig kan fortsätta. Inga prov har jag rättat och kommer inte heller att göra det före tidigast på söndag. 2-3 elevers specialarrangemang har jag dock lovat diskutera och arbeta fram i morgon också..

Här spelar Hanna mot KMF i Bengtsböle 2009.

Efter att skolan slutat är det dock lördagens match som gäller. Ännu i fjol då jag på fredagar åkte iväg till matchförberedande träningar hade jag fotbollsskor och kanske en par bollsäckar, västar, koner och läkarväskan i bilen. I år har jag inget av det. Eller jo. Jag vägrar att inte ha fotbollsskor i bilen åtminstone. I övrigt har jag laddat upp med supportertävlingsvinster, en kasse röda träningsshorts (Tack Fru Kickan!), 10 pumpade matchbollar, som bara behöver pumpas lite till samt märkas, 10 opumpade bollar som behöver pumpas och märkas, en ÅU flagga, två fulla kassar med tennisbollar... Hoppas t-skjortorna för bollkajsorna är i Eckerö för dem har jag varken sett eller packat. Min stora önskan är att jag faktiskt ska hinna ut på planen i morgon och få till att sparka nån boll. Då känns det i alla fall nästan värt!

Eftersom Rufus inte är här i morgon kväll blir det väl en Helbergshöjdsk uppgörelse... Amigo Grande kanske, om jag hinner hem, och så säkert Let´s Dance om de som vill se Let´s Dance kommer ihåg. Förhoppningsvis någon form av matintag... Jag vet vad många tänker... Det finns tid att rätta prov... Men då jag inte vill före på söndag! Inte för att jag vill då heller...

Fortfarande drömmer jag om att jobba som programledare i Amigo Grande, eller nåt annat hjärnlöst barnprogram. Ola undersöker här Fågeldansken

Snabb mellanlandning efter att ha låtit Röda armén nästan ockupera Vårt land och sedan dra exceptionella slutsatser om Topelius och hans roll inom nationsbygget på 1800-talet, jag hörde mig säga saker jag inte hade en aning om att jag kunde säga, men det lät väldigt bra! Nu skall jag, medan Rufus tränar volleyboll handla lite grejer till ärtsoppan och få hem Edit så hon hinner äta före kvällens träning.

Vi hade presskonferens här under dagen också. Alla tre huvudmedierna dök upp. Bra bra. Ordförande Landshövdingen sade att han skulle prata engelska och bytte sedan till svenska. Cynthia skrattade i rätt lägen i alla fall så jag tror faktiskt hon förstår mer än man tror. Även Huvudsponsor Wiklöf var på plats. Giovanni förstod så klart inte ett ord av vad han sa och jag försökte väsa till honom när han skulle nicka och när han skulle le... Jag tror inte han hörde dock. Giovanni har ju, som vi nämnt en rätt avslappnad inställning till språkbruk. Då han säger något, ofta fult ord, gör han det sedan med italiensk accent och utan att riktigt veta vad ordet egentligen betyder. Därmed får känsliga läsare sätta det i perspektiv då jag härunder redogör för kommentarerna som fälldes.

Giovanni ville alltså först veta vem han där var som kom in och skakade hand med alla. "Det är vår huvudsponsor" sade jag. "Ålands rikaste man". Giovanni sa "Vittu". Sen då Giovanni ville att jag skulle översätta vad Herr Wiklöf sagt till honom blev det att låta så här: Jag: "Han önskade dig lycka till och sade att du har ett stort och ansvarsfullt jobb. Dessutom vill han att vi ska ta guld." Giovanni: "Vittu". Ibland behövs inte mycket mer och finska svordomar är bra. Jag har alltid sagt det. Ännu bättre blir de om man inte riktigt använder dem rätt...

Intervjuer tog sedan över och jag drog det urgamla skämtet "Bri, you have a perfect face for radio" i tron att det var just ett urgammalt skämt. Jag är dock rädd att det var en ny en för Bri. Hon skrattade nog, men lite besvärat tyckte jag...

Ja, nå... I radio fick hon prata i alla fall. Hoppas det blir minst lika bra som Craigs och Ann-Sofies reklam

Jag antar att de många trådarna jag just nu tycker är lösa egentligen sitter fast ganska bra. Det kommer att bli match på lördag. Familjen kommer att få mat. Svärmor Röd Bettan har donerat en upplagsverksserie till oss. Hon ringde mig och frågade om jag ville ha böcker för att de är intressanta. Då jag sa jo, men att hon måste övertala Fru Kickan också ringde hon dit och sa att de ser väldigt snygga ut i bokhyllan... Vi ska vad jag förstår få uppslagsverk hem! Rufus nämnde att provet gått bra utan att bli mer detaljerad. Hoppas det är visar sig äga sin riktighet... Roligt roligt...

Dotter Linda ska tävla i Los Angeles denna helg och dotter Emilia ska hem från Paris i morgon. Det går fort då det är roligt...

Han här har producerat 400 laguppställningsblad till matchen. De 56 sista får titta med nån annan då... Kan någon gissa vilket som är Landshövdingens favoritlag, vid sidan av Åland United och IF Fram? Tröjan som syns där bakom är en gåva av Craig faktiskt.

Gudson Alvar fyller alltså 10 år i dag! Han svarade inte då vi ringde, men gjorde det direkt då vi messade precis därefter. Gratulerar igen, även denna väg! Presenten härifrån torde komma endera dagen!

Så ofta hör man folk som säger att de inte får sömn. Än är de "light sleepers", än har de en ärta under madrassen, än bara pallrar de. Vad vet jag. Själv har jag aldrig haft de problemen. Eller väntas nu... Kanske jag har dem, men inte förstår det bara. Jag menar, jag är ju vaken nu och morgonen närmar sig med den farten tiden nu i allmänhet har... Jo, jag borde sova nu, men jag gör det inte. Snart vaknar jag fast jag vill sova. Då ska jag övertyga först Edit och sen Rufus att det är dags att inte sova... Fru Kickan springer då intervaller med det hon bestämt att ska göras just denna morgon... Inte har jag problem med att sova. Jag sover ju sen då jag är tillräckligt medvetslös för att göra det.

Just i kväll blev det precis en sådan kväll jag trodde att det skulle bli. Telefonsamtal med Veikkaus utsände, kuvert med pristagare tillverkades, rapporter från Craig och Giovanni mottogs, samt olika önskemål från folk som kommit igång med att kolla vad vi inte gjort inom Åland United. Rufus kan nu Gamla Testamentet betydligt bättre än i måndags. Få se vart det räcker i Magiseter Svibergs kontrollerande kontroll... Medvetet lämnade jag alla proven på jobbet, då jag visste att jag ändå inte skulle komma att rätta dem i kväll.

I kväll var det stort stort drama på Estadio Vicente Calderon i Madrid. Som jag sade... Gör Atletico Madrid första målet, då stöter Barca på stor och brant uppförsbacke. Och så skedde... Antoine Greizmann gjorde två mål i kväll och mäktiga katalanska stoltheten, som de facto spelade hela kvartsfinalserien i Kataloniens färger är ute ur Champions League. Stora diskussioner om Iniesta borde ha blivit utvisad och om Gabi var innanför straffområdet med sin hands har förts under den halvtimmen som gått efter att matchen har slutat. Det är solklart i min mening. Iniesta klarade sig på domarens fingertoppskänsla och brist på den samma gjorde att Barca inte fick en straff. Jag satt faktiskt hela sista halvtimmen och bara förberedde mig på förlängning som jag på samma gång visste att inte skulle komma just för att jag var så förberedd. Jag fick rätt, eller så fel... Hur man nu vill ha det!

Simeone kom ut ur tunneln för att se var hans spelare var. De kom liksom aldrig in i omklädningsrummet efter matchen och ville stanna kvar med de 54000 som älskade dem där ute.

En helt galen kväll alltså. Bayern Mûnchen fick med sig 2-2, alltså 3-2 i Lissabon och Manchester United tog ner West Ham i omspelet i FA cupens kvartsfinal.

I morgon tränar Åland United i Eckerö, Edits lag i Baltichallen och Rufus vad jag förstod i Vikingahallen, volleyboll. Fru Kickan fyller väl sedan på med samma gren lite efter det. Jag ska försöka se till att alla får göra det de ska göra och sen dessutom administrera fyra lektioner, en presskonferens däremellan och så en massa trams som garanterat dyker upp, som tillexempel en inför match text...

Här är två av spelarna i IFK F08-10 då de inte tränar...

Just nu tror jag att planen blir att lämna dagens prov att rättas till efter Pallokissatmatchen. Få förresten se om Emilia ska komma hit direkt från färjan då hon kommit från Frankrike eller ej. Då jag nu vill önska min Gudson Alvar en glad 10 årsdag, avslutar jag denna textröra med två påståenden!

1. Mat-Inger är imponerande. Dagens attack på elever som gungade på stolen och den glasklara manifestationen "Jag bestämmer här" var enormt välformulerad och välplacerad. Tack för den!

2. Alla påståenden om att klubbar som till exempel Barcelona och HJK "alltid ges fördelar" är bara okunnigit tjafs.

God natt nu. Det känns som om medvetslösheten börjar komma. Snart morgon och presskonferens, eller var det en par lektioner först kanske... Och Rufus cykel skulle jag föra nånstans.. ZZZZZ

Jag vet redan att detta blir en sådan där antiklimaxkväll. Jag vet också att man brukar prata om Old Firm, Derby Italia, El Clasico och allt möjligt med blickar och sinnen fyllda av emotioner. Även i går var det mer känslosamt än vad de flesta förstår då Manchester City gick till semifinal i Champions League. Ändå förväntar jag mig ett av de största spektakel världen skapat i kväll på Estadio Vicente Calderon. Det kommer att bli något alldeles utöver det vanliga då Diego Simeones våldsamma machogäng marscherar in i slaget med argentinsk tango som signaturmelodi medan man slaktar katalaner rituellt. Barcelona å sin sida, som såg ut som om de hade kiss i byxan fast de vunnit 2-1 hemma för en vecka sedan. För dem gäller det att spela som de alltid spelar. Jag har sett det förut, hur Atletico Madrid i sin hemmacirkusarena lyckas få tiki-taka orkestern att servera långbollar från tidiga lägen. Barcelona måste hålla ut, för släpper de in ett mål i dag, då kan Via Dolorosa vara nära. Det blir en fantastisk kamp i kväll. Antiklimaxet blir troligen det vanliga, då jag säkert somnar i första halvlek eftersom jag är så uppspelt på förhand.

Ibland blir en tränare större än laget. Diego Simeone är en sådan!

Summan av kardemumman blir alltså att jag arbetsvägrar, både då det gäller Åland United, KHS samt familjeangelägenheter senast från klockan 21.45 i kväll! Hör ni det. Kom gärna och sitt med mig! Jag svarar och gör det ni ber mig om tidigast i halvtid och definitivt efter matchen, när det nu sen blir då det ju kan bli förlängning, straffar och vad som helst.

Här i skolan går provdagen sin stilla lunk. Jag har låtit de i 8F som inte bryr sig så mycket om hur de ska försörja sina familjer som stora, som jag framlade det, gå och nu sitter endast en ung man kvar och skriver. Han i sin tur verkar inte bry sig det minsta om att jag påpekat att jag faktiskt, som jag ju visste, blivit extremt kissnödig. "Inte mitt problem" menar killen, i och för sig helt korrekt.

Under dagen har jag i alla fall hunnit bekanta mig med Giovannis anfalls- och försvarsvideon. Jag tycker faktiskt de är bra och både tydliga samt informativa. Undrar om vi kunde skapa hype med dem också. Finns det supportrar som är så intresserade av själva spelet att ni vill ta del av en teknisk föreläsning? Supporterbussen på lördag har en hel förhandsanmälning och resan till Helsingfors den 5/5 håller på att planeras sägs det.

Morgondagens presskonferens blir förhoppningsvis besökt. En av medierna har svarat att de inte har arbetstid i morgon klockan 11. Just så. Det var just av den orsaken jag fick instruktioner att arrangera pressmötet mitt på dagen, så medierna kommer, då det är under deras arbetstid... Svårt det här. Hoppas de är där i alla fall, för jag har kommenderat dit en massa människor... Även jag kommer att störta fram och tillbaka mellan 9ornas projekttimme och 9As historielektion och även undvikande att äta lunch just för att hinna dit, så jag hoppas minst sagt att det blir nåt bra!

Rufus löper hem och vattnar katterna, eller vad det nu var, direkt efter skolan. Sen ska vi handla födelsedagspresent åt Kusin/Gudson Alvar som fyller 10 år i morgon! Mat har jag lovat framställa så han kommer iväg på träning. Diverse förberedande telefonsamtal, skrifter och bärande av lådor i samklang med hemmapremiären blir väl eftermiddagens och kvällens melodi, fram till senast 21.45 alltså.

Edit hade varit i skolan i går, men hon vägrade säga vad hon gjort. I morse visade det sig att hon sagt till alla andra utom till mig. Detta blev alltså dagen då jag blev den där Pappan som inte ska lägga sig i även för henne. 6 och ett halvt år höll det...

Sen såg jag på nätet att jag faktiskt fick en boll i Ålandstidningens diamantspelartävling 1996. Det var förresten i min första hemmamatch på IP-gräs (dagens WHA) då Krille, som skrev artiklarna ännu trodde jag var bra. Kempa tog hem tävlingen tillsammans med Annica och nuvarande ekonomiske rådgivaren Mats Gustafsson.

Så här såg det ut då. Vem vinner Ålandstidningens och supportrarnas stjärnspelartävling 2016? Genom att komma på Åland Uniteds matcher och rösta kan du påverka det!

Inte för att jag tror att så många funderar på det sättet, men en av orsakerna att ingen text kom in i går kväll, tillsammans med andra orsaker som att jag hade en hel del på gång så som Gamla Testamentet, Bolibompa, Champions League, delatagande i träning och assisterande anfallsövning iklädd jeans, promenad och sen en hel del till, var att bloggen hade klassificerats som "olämpligt innehåll" av skolans säkerhetssystem. Exakt vad som var olämpligt framgick aldrig, men bloggen blockades i alla fall så fort jag hade publicerat en bild av Totte... Coincidense?

Natten är dock överstökad och tillbaka på huvudskalleplatsen förbereder jag mig för stora provdagen. Inte mindre än tre grupper ur åk 8 ska skriva prov. Hysteri råder, bland vissa elever, men ännu mer bland vuxna som av någon orsak tycker att dessa tillställningar är bland det mäktigaste och mest inflytelserika tillställningar människan någonsin deltar i. Några elever har specialarrangemang och skriver sina prov utom klass med speciella övervakare enligt ett system jag varken kan eller vill gå in på här. Total ångest uppstod just, då en sådan person störtade hit och skulle ha provet för två elever. Då jag tvingades informera att något prov inte ännu finns, eftersom det är först lektion 2 det ska skrivas blev det närmast tsunamistämning. Dessutom var personen informerad att provet skulle gå lektion 1. Jaa, det är lektion 1 av två, eftersom klassen i fråga har religion lektion 2-3 och således blir ju lektion 2 då provet skrivs lektion 1 av religionslektionerna. Med detta i bagaget, jag kan inte säga att det lugnade sig, men åtminstone stabiliserades stämningen i och med faktum och således inväntar jag nu personerna en gång till, samt även då eleverna som ju ska fylla i de där frågeformulären som vi kallar prov. Själv hoppas jag att de slutför dessa skrivningar i god tid eftersom jag ofta numera blir väldigt kissnödig under provtillfällen och då det inte är passande att jag går ur salen, då kan det bli riktigt smärtfyllt.

Detta är lite som vår skola ser ut då det vankas prov

I går hade jag varit duktig och färdigställt programbladet till Pallokissatmatchen. Enligt överenskommelse mailade jag det till Ordf som skulle kopiera upp det i minst 456 exemplar. I morse, då Fru Kickan började sina vandringar slog det mig att jag hade glömt att skriva in domarna i programmet. Därmed, i hopp om att Ordf funkar som de flesta andra människor tänkte jag att jag mailar fort och före klockan 8 så han inte bara hinner framställa bladen. Men ser man på. Det hade han gjort. Eftersom han är känd som en kyrkans man ska jag inte citera vad han skrev till mig. Nu är dock en andra omgång gjord och programblad med de viktiga domaraktörerna inkluderade finns nu att få i Eckeröhallen på lördag!

7-1 blev det ju sedan i går. Finland fick tillfällig smärtlindring och tog ett resultat i Montenegro som vi måste anse acceptabelt. Bra damer! Kom in i ett flow nu och så piskar vi Raquel och hennes lag två gånger i Juni! Var det inte så?

Det här är från i fjol hemma mot Bulgarien

För Pilles Estland gick det "som vanligt" tyvärr. 6-0 till Belgien i Belgien. Enligt rapporter spelade både Pille och Signy 90 minuter och på lördag blir det då den stora hegemonimatchen dem emellan. Något värt att komma och titta på. Det är inte alltid vackert, men nog intensivt. Lite som Atletico Madrid som ju ska bjuda upp mot Barca i kväll...

Nu kissa fort så jag hinner före de kommer och ska skriva...

Eftersom jag, av förekommen anledning ofta förekommer i åländsk sportmedia och ibland beskrivs på ett sätt och ibland på ett annat, oftast är det ju inte jag själv som beskrivs utan det jag gör eller det jag inte gjort, tänkte jag nu snabbt beskriva dem som beskriver mig. Inte mer än rätt.

Innan vi börjar, det blir ytligt och snabbt, som sportjournalistik ofta beskylls för, ibland orättvist, vill jag för världen poängtera att jag är personligt bekant med er alla fem och tycker mig ha en rolig och avslappnad stämning med er. Därför uppmanar jag er alla att, liksom jag själv då ni skriver om mig. A. Inte bli ledsen eller upprörd B: Förstå att det endast är en liten handfull människor som någonsin reflekterar eller funderar ens lite djupare på vad här står.

Läs inte allt det står i tidningarna brukar man säga. Jag skummar igenom det mesta själv, men tycker mig ha lite distans. Således blir det nu det samma åt andra hållet. Jag vill ju självfallet att ni fortsättningsvis ger Åland United den publicitet vi förtjänar, eller helt lite mer än det faktiskt!

Detta är Totte. Totte jobbar numera på Radion. Då Totte ringer, då vet vi att det snart blir inspelning och jag tror han får klippa bort en hel del, då jag sällan kan motstå att säga saker som lite sätter Tottes taktkänsla på prov. Vad kan han låta folk höra och vad ej? "Houston, we have a problem" är vår gemensamma replik som fälls minst en gång vid varje samtal.

Owe är Tottes kollega och förman med om jag inte har fel. Owe känner jag ju sedan lång tid tillbaka. Owe är som en svamp och suger åt sig historier som han sedan publicerar med stor urskiljning. Eftersom han kan jargonen i och kring fotbollslag gör han ofta sin research helt enkelt genom att sitta och låtsas vara frånvarande, eller så slänger han käft som vem som helst. Vips har han bakgrundsarbetet gjort och den sammetslena stämman förkunnar för Åland vad som händer.

På Ålandstidningen har vi gamla räven Thomas. Han anklagas ibland för att vara lite "slö". I själva verket har Thomas en mer övergripande stil, lite som en manager som avvaktar på kontoret och sedan slår till då det är dags. Thomas försöker skapa allsidiga nyheter. Då jag på senare år lärt att känna honom mer ser jag en funderande, ibland till och med lite intellektuell kille som helt enkelt gör sitt jobb.

Victor är då illbattingen på samma tidning. Victor gör sitt yttersta för att få till djuplodande reportage och ställer ofta lite "udda frågor". I år har Victor gått hårt ut och kör fullt i både personlig och kollektiv kritik mot lag och spelare. Jag gillar Victors stil, men han får jobba lite för att återvinna vänner bland några han sågat i år. Jag är varken sågad eller sårad själv dock.

Jonas har gått över till allmänreporter så honom låter vi vara här i dag.

Sen har vi ju då perfektionisten Oskar. Då han är som bäst driver han texten framåt med en penna åländsk sportjournalistik sannerligen inte är bortskämd med. Jag hoppas att ni noterar hans arbete nu, för det kommer att saknas när han lämnar Åland. Ska han lämna Åland? Det vore synd i så fall. En sak kan man säga. Det märks på Nyans sportavdelning om Oskar har jobbat eller ej.

Därmed tackar jag er alla för att ni finns. Ni är fria att kritisera mig och mitt jobb och jag skojar lite kring det här, för att göra både mitt jobb och ert ännu folkligare och kärare.

Amen!

"Jag har fotbollen att tacka för allt jag vet om etik och moral" sade den franske författaren Albert Camus, som kunde ha blivit yrkesspelare, men kom att bli mest berömd som, just författare. Det är en sida av spelet vi som är inne i det älskar att ta upp. Fotboll är liv, fotboll är tro, hopp och kärlek. Vi vet också att fotbollen gör ont, är slitsam för både kropp och själ och att den jagar, nedlägger och förgör. Ändå älskar vi den!

I går hade Martin Bengtsson, som även han kunnat bli yrkesspelare, men nu troligen blir mer berömd som författare, musiker eller skådespelare föreläsning här på Åland. Den föreläsningen ansågs så viktig att inga aktiva idrottare som går Ålands Lyceums linje för hälsa och idrott tilläts träna, utan var tvungna att närvara. Jag var inte där, men har läst in mig på omkringmaterialet och även på vad våra lokala medier skriver nu efteråt.

För det första måste jag passa på, i just den andan som Bengtsson beskriver som destruktiv, att racka ner på Oskar, som har lyckats citera titeln på Bengtssons bok fel! Den heter "I skuggan av San Siro", inte "I skuggan av Milano". Jag vet att detta gör Oskar glad, eftersom han alltid uppskattar då jag påpekar små små fel han gör bara så där i hastigheten. Just detta är, som jag sade, ett exempel på det som Bengtsson kallar "machokultur". Att göra sig lustig över andras misstag och eventuella svagheter.

Eftersom jag själv, precis som Bengtsson, upplevde en tid som mobbad i skolan och de facto även jag fick smörj av de stora pojkarna och egentligen bara kunde ge igen genom att bete mig irrationellt, det vill säga personligt och dessutom var jag bättre än just de där pojkarna på fotboll, kan jag av hela mitt hjärta säga att jag förstår den utsattes situation. Jag vet också hur det är att vara "annorlunda" fast jag inte tror många riktigt ser kopplingen i mitt fall. Jag har dock aldrig varit nära självmord och har i dagsläget satt mig i en situation som gör att sådant aldrig kommer att bli aktuellt heller.

Martin Bengtsson med Slaba i Ajax. Ibra spelar väl i kväll han... Var det inte så?

Jag tycker och hoppas att vi kan se Martin Bengtssons historia som en enskild persons berättelse. Han råkade ut för puckon helt enkelt. Det är sant, som han säger och skriver, att fotbollslag ofta har en oskriven hierarki och en ganska rå jargong. Eller, jargongen sätts ju oftast av dem som lever i den. Säkert kan man uppleva att man inte ges möjlighet att vara "den man är" eller "få tänka själv" om man inte finner vägar dit. Jag vill bara poängtera att detta inte är något som är typiskt för fotboll eller idrottsrörelsen i sig, eftersom jag nu är rädd att folk kommer att ta denna föreläsning och dess efterdyningar på det sättet. Varje arbetsplats, varje genré har sin egen stereotypi. Försök komma i kostym och blanka skor på ett feministmöte! Uttala dig om rasism som vit heterosexuell man! Det finns så många oskrivna lagar och regler om tolkningsföreträde i alla sammanhang att den enskilda människan alltid måste slåss för att uppnå en "ställning" hos de andra för att på riktigt kunna påverka situationen. Om "de goda" slåss sin väg upp, då blir kollektivet gott! Martin Bengtsson hann aldrig dit och det var synd. Det betyder inte att fotbollen är ond. Inte heller att något annat är ont, allt bara har sin själ och vi inom själen kan påverka den.

Fotbollen är också väldigt tacksam. Ni minns säkert de stora gesterna i VM finalen i somras, både från USAs och från Japans håll.

En sista replik kring ämnet, som egentligen kunde bilda grund för ännu en bok. Det tog länge, men jag tror att det enda sammanhanget där jag kan känna mig fullständigt fri att göra precis vad som helst är i vårt kollegium i KHS. Här har vi utvecklat en form av total yttrandefrihet och alla kan i princip vara precis som de själva vill. Eller... Hör upp nu! Beror denna min känsla på att jag varit i huset i 20 år och blivit en av dem som anger tonen? Kan det vara så? Jag tror faktiskt att alla ställen funkar så. Endel gillar jargongen, andra inte.

Skoldagen drar ihop sig till kaffekokning för 9A och supertisdag för 8F. Vanlig ÅU träning på Jomala konstgräs, måste besökas då KHS mötet är färdigt vid femtiden. Edit meddelade i går kväll att hon ju har skolbesök i dag igen. Spännande! Sen ska vi köra historiska böcker och profeter med Rufus innan Slaba tar på nöten i Manchester. Och så det där i Montenegro då... Nervöst är förnamnet.

Jösses Amalia vad trött jag känner mig denna kväll. Inte har det väl varit så mycket mer än vanligt egentligen, annat än att hemmapremiären närmar sig och i min nya roll är det både Pallokissats backlinje kombinerat med ÅUs anfalls/försvarsdisposition och så miljoner andra saker som tränare inte kunde bry sig mindre om som är på agendan. Jag förde shorts till träningarna som jag skulle och hade en diskussion med Julia om huruvida shorts är byxor, lika mycket som en jacka är en rock.. Jag tror de fick shortsen i alla fall och så fort de allra sista röda är klara för jag en sats till. Själva träningen kom bra igång efter att jag hade föreslagit att man skulle börja träna på den tomma planhalvan istället för att vänta på att det lag som tränade på den fyllda planhalvan kanske skulle sluta eller så ej. Varmt och skönt kändes det i alla fall i vårsolen och jag var tvungen att avvika, men kunde i alla fall konstatera att Raquel var tillbaka. Med Richards röst ekande "Raquel, can you please be normal" försvann jag upp mot skolan för att fånga in Rufus som var klar med kattmatning och blomvattning, samt styrketräning.

Vi begav oss sedan på kvällen, Rufus och jag, på Bio. Vi lyckades välja en film "The 5th wave" som endast vi två och sen tre flickor ur KHS åk 7 betalade in för. Således hade vi gott om utrymme och jag kan väl säga att det var riktigt bra. Alltså filmen i sig är väl ingen Oscarskandidat, men en domedagsfilm om då människobarn skolas till soldater av utomjordingar för att döda de överlevande människorna efter en invasion av just utomjordningar är alltid tänkvärd att se och det var i sanning fint att göra något bara Rufus och jag.

Sen senare, efter min kvällslunk hade vi också en snabbkurs i Gamla Testamentet, som ju är temat för Rufus klass religionsprov nu på torsdag. Ungefär till att Mose tyckte buden var hårda kom vi i dag och i morgon fortsätter vi, så har jag bestämt.

I morgon är det då EM kval. Montenegro-Finland och Belgien-Estland är de ÅU aktuella matcherna. Pille och Signy Aarna, som ju drabbar samman i Eckeröhallen på lördag får ursäkta, men mitt stora intresse är nog Montenegrokampen. Som vanligt visas filmer på nätet då landslaget skrattar och har härligt tillsammans på träningen. Jag hoppas helt seriöst att det faktiskt är som det ser ut. Vi bara inte har råd att inte vinna stort i morgon, så trovärdigheten hålls på en acceptabel nivå. Jag hoppas, håller tummarna och till och med ber för damlandslaget! Kom in i kvalet nu en gång för alla!

Då man själv är så inne i något att man knappt tänker eller andas på annat sätt än just för den där matchen i lördag, då blir man alltid lite till sig då människor man gillar och umgås med kommer fram och frågar om vi har match i helgen och om det är borta eller hemma? Hur kan de ha missat det tycker man! Men, sanningen är så klart den att antingen har jag gjort alldeles för lite, eller så kommer vårt budskap ut i sin hela styrka under slutet av veckan.

Jag vill bara informera dem som ej vet, att Åland United möter Pallokissat i Eckeröhallen denna lördag klockan 18.00. Vi vill ha minst 456 åskådare, men kan åka buss dit och dessutom även rösta på Ålandstidningens och supportrarnas Stjärnspelare! Jag har precis kommit fram till pausunderhållningens innehåll och det är ungefär som då en klassföreståndartimme är som värst. Mycket ljud och lite konsistens. Hoppas det i alla fall passar in i den helhetsbild Åland United 2016 skapar sig med denna typs lite bonniga marknadsföring.

2010 fyllde vi WHA, precis som 2014. Det vill vi göra i år igen, men låt oss först fylla Eckeröhallen.

Over and out!

Vissa veckor kan man bara känna det stigande hatet. Eller hat? Det kan kanske beskrivas mer som en olustkänsla som för endel tar sig uttryck mer som uppgiven ledsen känsla av utsatthet och för andra mer öppet fientligt. Denna vecka börjar lite så här i skolan, då årskurs 8 ska ha prov i religion.

Jag minns i och för sig hur även jag kunde ryckas med och hispa upp mig i högstadieåldern. Min vän Stanleys uttalande, "sådana här dagar känner man rakt ut för att döda ...", vem det nu var ligger klar på mina, inte hornhinnor nu, vad kallas det i örat? Stigbygeln? Hammaren? Whatever, men jag minns det i alla fall. Jag måste alltså också ha hyst hat mot läraren de dagar vi skulle ha prov.

Nu vet jag inte sen, men min nuvarande inställning till provtillfällen är högst annorlunda. Ett prov i skolan mäter ju, om provet är utformat vettigt, vilket det ju är eftersom vi lärare representerar världseliten enligt undersökningar, bara vad man kan just då. Därmed vet jag inte vad man egentligen har att vara nervös för. Har man kunnat hela året under lektioner, samt gjort läxor på rätt sätt, då kan man garanterat även vid provtillfället. Blir något fel vid provtillfället, då vet ju läraren ändå om att man egentligen kan, så det är ju helt egalt i alla fall... Inte sant? Inte är det ju provvitsord som avgör betygsvitsorden heller? Hoppas jag. Har du varit riktigt bedrövligt dålig under terminens lektioner, lite skarpare än en potatis om ens det alltså. Då kan du med ett bra prov ge dig själv ett bättre vitsord än du kanske förtjänar, eller du kanske förtjänar det om du lärt dig till provet... Har du inte kunnat något före eller vid provet, då kan du försöka på nytt nästa år. Mycket mycket simpelt. Och mycket lättare än allt annat du kommer att göra efter att du gått ut skolan.. Du kan ju till exempel komma att bli lärare och måste läsa all den där smörjan som eleverna kladdar ner. Det är värre kan jag berätta! Egentligen är det jag som borde vara mordisk och hatisk här!

Lite så här ibland då

I dag blir jag byxleverantör till Åland Uniteds träningar. Fru Kickan med lite hjälp från Gurkan har förberett ett set blå och nästan två set röda träningsshorts för spelarna. Nu kan de snart träna i rena kläder varje dag, så som vi förser dem med grejer nu. Helt gratis dessutom, det är det dyraste vi har råd med i klädväg ser ni.

Jag kollade Pallokissat-HJK i går kväll. Av bara farten blev det också Ilves-PK35 och en bit av Honka-ÅU. Jag undrade just varför jag känner mig så matt och trött. Svaret måste vara besvikelsen över att inte ha hunnit med TPS-TiPS och ONS-NiceFutis också...

Jag har fått till en riktig far och son kväll i dag. Rufus och jag ska gå på Bio. Eftersom måndagen var den ända kvällen vi kan fixa tillsammans måste det bli en film som går i dag. Det ska handla om någon flicka, som överlevt jordens undergång som slåss mot utomjordingar förstod jag. 2 timmar lång och Rufus är övertygad om att den nog knappast är så bra och att det bara kommer att vara han och jag på filmen. Själv har jag valt att inte döma ut den före jag sett den. Förresten hör Rufus till dem som har religionsprov denna vecka. Det känns som om jag kan hjälpa honom. En tre timmars föreläsning om Gamla Testamentet uppdelat på tisdag och onsdag kvällar, före, i halvtid och efter Champions League matcherna vore ett vinnande koncept tror jag!

Sen ska vi ju alla dessutom gratulera Sofia på.... 17 års dagen?

Kan informera Mat-Inger att finten inte fungerade. Jag gick inte på att vi hade spagett i dag, som det stod i matlistan. Jag visste nog hela tiden att det var spaghetti... Man är väl inte född i går heller?!

Utanför Vikingahallen krossade LIFs herrar HIKs motsvarighet med 7-1 i strålande solsken. I dag har vi haft den första riktigt vackra vårdagen med även lite värme i luften. Åtminstone Rufus verkade svettig då han dök upp för att åka hem med oss.

Inne i Vikingahallen utövade 19 flickor i åldrarna 5-15 år (eller någon över 13 tror jag inte där var faktiskt) fotboll enligt ett mozambiqueskt koncept. Futebol da Forca, som är till för att ge flickor självförtroende och integritet genom fotboll har fungerat på Åland i en par år. I dag joinade Edit in och även Pärla hakade på. Carin, som höll i träningarna var aningen förbluffad över antalet flickor som dök upp, så här många brukar de inte vara menade hon. Det hela förlöpte ändå väl. Jag hoppas att hela fotbollsfamiljen förstår att dra nytta av detta koncept. Det finns massor med flickor som vill spela fotboll om man liksom frågar dem, eller ger dem kvalificerad möjlighet. Klubbarna ska ut och locka in dem från just denna typs samlingar, eller som vi alltid tidigare har sagt, från skolorna. Det gäller då att ha något att erbjuda då de kommer sen...

Fascinerad och på samma gång lite glad att inte se en enda pojke eller man nere på planen såg jag Edit och Pärla jobba på med lite äldre och vissa mycket äldre flickor. En övning vi lite funderade på, eller vi funderade kanske mest på Carin och hurudan hon är i trafiken, var då man för grönt ljus skulle dribbla framåt, vid rött ljus skulle man stanna bollen och stå stilla och vid gult ljus... Då skulle man öka till maxfart, så man hinner före det blir rött! Var det så Carin lärde sig i bilskolan? Edit sade att det hade varit roligt och att hon gärna är med igen, så för min del kan hon med fördel vara med också här om hon vill...

Ingen boll syns på bilden tyvärr, men nog en del av de flickor i olika storlek som spelade. Edit och Pärla längst till vänster i bilden.

På fredag ska jag och kanske även Pille träffa Hanna, som är projektledare för Futebol da Forca på Åland. Finns det någonting alls som säger varför Åland United inte ska ha direkt samarbete och kunde köra gemensamma läger med den här organisationen? Vi vill ju precis samma sak i grunden! Kom med synpunkter om ni inte vill att vi samkör!

Förresten, två lite intresserade att styra upp för en supporterresa till HJK matchen har anmält sig. Jag hjälper sedan att marknadsföra och informera då ett koncept har sytts ihop. Hej va det går!

Nu då vi håller på. Finns det någon som har en cykel att avvara? En cykellös spelare skulle gärna vara med cykel så här över sommaren, från och med nu... Hör av er gott folk! Har märkt att folk nog är gott egentligen...

Finlands U19 landslag blev sedan 3e i sin grupp och inget EM slutspel i sommar att se fram emot, eller att rådda till Ligans matchprogram. Vi hade länge 1-0 mot gruppsegraren Holland, men en straff i sista minuten fastställde sedan slutresultatet 1-1. Tjeckien tvåa i gruppen och Vitryssland fyra...

HJKs Kaisa Collin blev den sista målskytten någonsin för Finlands flicklandslag för spelare födda 1997. Ungdomsåren är nu slut för 97orna. A-landslaget nästa etapp inom den offentliga sektorn.

Cupen har även rullat vidare utan vår medverkan. TiPS som slog ut oss fick en knapp 0-1 seger mot division 1 klubben Kuusysi i Lahtis. Undrar om TiPS utan Nuutinen alls är jämförbart med TiPS med Nuutinen... Även Honka hade fått slita i Tammerfors. Division 2 laget TPV hade enligt rapporter parkerat bussen och efter mycken möda fick man till slut en svettig seger med siffrorna 0-3 att leva vidare i tävlingen på där i Hagalund.

Tottenham lär ska spela en viktig match i dag. Hoppas kolla resultatet sen. Dagens kvällsjobb blir som sagt Pallokissat-HJK. Edit har varit ute och grävt efter maskar och larver. Fru Kickan placerade henne i duschen. Rufus har gjort sina läxor, eller sin läxa. Han går i nånslags pallerskola som inte ger läxor verkar det som. Vi får diskutera detta i morgon i soffan!

Jag har dammsugit och även lagat mat. Taktiskt erbjöd jag mig att laga en rätt som Fru Kickan inte gillar, eller hon gillar den men inte när jag lagar den. Därmed, för att slippa det bad hon mig laga ungskorv, som hon faktiskt äter då jag tillreder... Precis det jag ville, men säg inget så jag kan göra finten en gång till vid tillfälle! Oj, nu kommer hon här. Hej!

Nu, då sammanlagt noll personer hittills har anmält intresse för supporterbussen till Eckeröhallen nästa lördag, håller detta i sig finns det exakt en buss startklar klockan 17.00, har även frågor kommit in. Ska vi arrangera en supporterresa till HJK matchen på Kristihimmelsfärd (5 maj, även dotter Lindas 20 års dag, övers anm.)? Mitt svar på den frågan är, JA FÖR TUSAN! Visst ska vi ordna supporterresa. Jag efterlyser nu även någon som vill vara initiativtagare och arrangör för denna resa, skickade redan ett mail till frågare och kanske det är fixat så, men i övrigt vem vill var med och ordna sådant här? Kanske rentav gamla goda "Golden Ladies" som grundades i samband med guldet 2009 skulle vakna upp och hjälpa oss att öka på den allt stigande hypen. Jag hjälper nog till på allt sätt jag kan, men det börjar bli lite mycket nu att lägga på oss några aktiva.

Jag vill ha en stor supporterresa till Tölö Bollplan den 5/5 2016, likt 2009 då vi besegrade HJK där inför minst 12 tillresta fans. IFK hade 150 stycken på Sonera stadion, ålänningar älskar Kristihimmelsfärsdagsmatcher borta mot HJK. Slå till! Säg vad jag kan göra för att stötta!

Kanske Viking Line buss kan komma med nåt lite nyare om man frågar?

Rufus med kompis förvann just ut. Rufus har lovat anmäla sig före klockan 16 i Vikingahallen där syster Edit ska testa på Futebol da Forca med flickor i åldern 6-15 år. Carin är tränare och jag litar fullständigt på henne. Är hon ens nära på lika stabil som då hon spelade mittback för mig i IFKs damer back in the Days blir det här en lugn och harmonisk tillställning. Före det tänkte jag hinna joina resten av bergshöjden utanför hallen där LIF spelar match mot ... någon... Frågade aldrig. Rufus kompis prylar ska bar köras hem till honom först, då han liksom är med cykel...

Till slut igen bara en liten, kanske provocerande bild för någon. Men det bara inte går in i min skalle hur man kan se en exkluderande aggressivitet som en positiv motpol mot aggressivt exkluderande fascism... Förstår ni?

Giovanni hade planer klara för veckan inför Pallokissat sa han. Jag ska lite sufflera genom att kolla Pallokissat-HJK med lite skarpare ögon i natt före den stora medvetslösheten befriar...

Mitt i allt var den dagen igen ett minne blott. För tillfället torde mina gamla högstadiekamrater rumla om i Sibbo. Vissa uttalanden på nätet tyder på att A: Folk man inte hört av på 30 (!)år lever och B: de har roligt. Det kan komma en dag då jag också deltar i någon sådan där sammankomst. Sen kan det också hända att jag aldrig kommer att göra det.

Det var alltså 1986 jag gick ur grundskolan. Jag minns det faktiskt väldigt väl, för Fotbolls VM i Mexico började samma kväll. Vi hade fått till något så fantastiskt som videobandspelare och därmed deltog jag faktiskt i firandet ute på några öar och till slut i en sommarstuga där någon hade hällt ut sprit i dricksvattenämbaret, så man blev snurrig bara av att borsta tänderna... Tidig eftermiddag följande dag fick jag äntligen se Italien-Bulgarien som inledde detta VM. Altobelli gjorde matchens enda mål och redan som 15 åring tänkte jag i romantiska banor på hur symboliskt det är att han som gör sista målet 1982 (i finalen mot Västtyskland som Italien vann 3-1, jag såg den hos moster Rose- Marie i Lovisa) får göra första målet 1986. Sen på kvällen blev det Brasilien-Nordirland, den matchen då högerbacken Josimar gjorde mål på det där berömda långskottet... Skulle jag ha pratat om dessa saker med mina klasskompisar om jag hade varit där i dag? Knappast. Och om jag hade gjort det hade de bara antagligen ruskat på huvudet och konstaterat att absolut ingenting har, trots min ökade fysiska pondus, inträffat på dessa 30 år. Jag brukar tänka att det ju måste finnas fler som jag och då jag ser elever i dag, med samma nördiga statistikperversion som jag levde med i högstadieåldern, då försöker jag inte ens gå in och visa att jag också vet. Jag tror nämligen att några av mina lärare också kunde sådant där. Magnus Perret gjorde det. Jag minns hur jag diskuterade med honom om Michael Laudrups far Finn Laudrup och om Matti Murto, som även min far kände, men som Pikku Murtsi som alltid var snuvig... Är detta vettiga barndomsminnen? För mig är de de jag har och de jag lever med. Jag var lycklig vet jag i dag!

Mycket vatten har runnit i finska viken och över Skiftet dit min hemvist flyttades för nästan 20 år sedan. Detta betyder att jag snart bott halva mitt liv på Åland. Sug på den! Revi siitä! Direktöversättning hade blivit töntig åt bägge håll.

Rufus kom upp till slut och nu har han blivit med kompis också, så jag behöver inte oroa mig för att han liksom ska sova eller nåt. Väldans roligt verkar de ha och just badade de bastu också. Jag antar att detta är precis som det ska vara. Edit såg en japansk tecknad version av Ronja Rövardotter och sedan ett avsnitt av den klassiska versionen av Bröderna Lejonhjärta innan hon gick i säng med löfte att få läsa så länge hon vill. Jag älskar dessa klassiska sagor och njöt stort att få titta på dem med henne. Fru Kickan har ännu ont efter tandläkarsessionen i går och tar sig även en nattlig vila. Precis nu messade Emilia att de landat i Paris, så det är bara Linda kvar då. Hon hade inte tid att prata i dag för de planerar framtiden nu med roomisarna... Det låter väldans intressant och jag tror jag kommer att informeras om det blir något som berör mig, annars ej.

Då jag nu är lite nostalgisk passar det bra med en liten bild från förra sommaren då jag ännu var fotbollstränare, åtminstone assisterande sådan.

Jag vet att jag kommer att coacha på planen igen någon gång. Just nu är dock tiden då jag behöver göra annat. Då jag är på plats ges jag dock utrymme att vara i spelet också, alltså jag kan titta på och hjälpa till med träningar och matcher med sådant som visar sig behövas och jag känner att det uppskattas. Det är viktigt både för mig själv och faktiskt också för laget. Jag vill inte vara en diffus person som skickar e-post och kommer med nya byxor då och då, vilket jag tack vare Fru Kickan och Gurkan faktiskt kommer att kunna göra nästa vecka. Tack för det. Fotboll är så invuxet i mig att jag tror Robban Lampéns gamla uttalande att han dör om fotbollen försvinner kanske kunde appliceras på mig. Kanske jag inte skulle dö bokstavligen, men troligen skulle det som gör mig till mig falna ut... Många kanske vore tacksamma, vad vet jag?!

Jag var sen då på Veikkausliiga i eftermiddags. En god, men alldeles tydligt mjuk gräsmatta uppvisade en ganska vårrusig match. IFK Mariehamn spelade 4-4-2, eller kanske lite mer 4-4-1-1 eftersom Assis rörde sig så fritt under Orgill i den tomma ytan framför mittfältet och öppnade spelet med raka långa bollar där man ville ha en touch och sedan med följande beröring spela in bakom. Personligen tycker jag taktiken var ganska väl vald sett till omständigheterna och faktum att RoPS 4-2-3-1 bevakade ytorna framför mittbackarna rätt väl och så värst mycket space att spela i mitten fanns inte, förutom på botten av mittfältet, men där var gräset så långsamt att sidledespassningar blev mycket riskabla. Giovanni, som kom och hämtade mig från min "vanliga plats" där jag hoppas få sitta ensam, hade italienska vänner och mitt i allt hade mer eller mindre hela Åland United dykt upp och så satt vi alla där som en stor familj. Italienarna var inte riktigt toppimponerade av det rätlinjiga spelet och en liten diskussion om nordeuropeisk kontra sydeuropeisk fotbollsidentitet hade vi. En av killarna satt mest och drömde om kvällens Milan-Juventus, men visst dög detta i dag att titta på.

Åland egen Reggae Boy, Dever Orgill fick den äran att göra årets första hemmamål på WHA med ett skott från 16 meter som gick in via stolpen. Jag kommer så där snabbt improviserat tänkt på 2 målchanser för IFK och sedan egentligen två för RoPS. Den sista, som tog i ribban i 90e minuten var så klart närmast, men jag måste tycka att hemmalaget hade koll på händelserna. Gabbe Petrovic som "kommit hem" till Mariehamn där han bodde ett år för 10 år sen eller när det var var i mitt tycke planens bästa spelare. Alexandr Kokko visade inte upp mycket i dag, men så hängde också Kojola i honom så gott som hela tiden. Det var riktigt roligt att vara på fotboll som åskådare. Jag kommer säkert igen.

Dever Orgill. På basen av bollen avläser jag att denna bild måste vara från en cupmatch i fjol.

I övrigt flyter det på. Speaker för Pallokissat matchen fixades mot betalningen av en kopp kaffe. Jag blev helt crazy och lovade ut två koppar rent av i pur tacksamhet. Hittills har ingen anmälning om intresse för bussar till Eckeröhallen kommit in. Massor med folk som gillar och säger att det är en jättegod idé finns, men hur många tänker åka. Ska vi ha alla 456 med buss måste vi ha nio bussar och sen kanske då 6 Eckeröbor som kan cykla. Hör av er folk, hör av er!

Det sägs att då man åldras blir man yngre alltefter, både till själen och även som man tror, kroppsligen. För mig har detta tenderat visa sig i lediga helgmorgnar, alltså sådana helgmorgnar som jag inte är på resa eller är schemalagd från morgonen, att jag sover om ingen stoppar mig. Jag vet att Edit vaknade av Pärla som kom springande och ville se film med Edit I vår säng. Jag vet att jag motarbetade detta och jag tror det slutade med att de såg film i Gurkans säng i stället. Jag vet även att Fru Kickan vid något skede vaknade och använde faktum att hon och jag befann oss ensamma i den äkta sängen en lördagmorgon till att vända sig på sida och lyssna på intervjuer med sin telefon. Jag hörde också intervjuerna, eftersom de ekade i mitt huvud, men vips vaknade jag ensam och klockan var minst sagt massor.

Då jag slutligen kom upp fick jag, genom att bete mig som en typisk stereotyp man, till en härlig lördagsförmiddag genom att tillverka, samt avnjuta kaffe med fyra ostmackor som tilltugg. Tidningar har jag läst. Det finns så mycket där ute, eller inne i tidningarna då, som man skulle vilja ta upp och fundera kring. Det blir dock ej, för nu ska ju Edit på barnkalas. Jag har förstått att det är rituellt viktigt att jag är den personen som levererar Edit till och hämtar från barnkalaset. Därtill, eftersom jag tog upp att vi har WC pappersbrist och även kunde öka vår stabilitet i hushållet genom inköp av till exempel smör, bröd, mjölk samt övriga livsmedelsprodukter, har det framkommit påvisande fakta, samt åsikter om nödvändigheten att jag även inhandlar allt detta. Då värvet är gjort kanske jag då, i ren vit manlig heterosexuell trots, eller varför skulle det behövas sådant, men det är roligt att låtsas, åker på herrfotboll! Lite roligt att kunna se IFKs herrar under helt avslappnade former och på samma gång fundera över vad i WHAs gräsmatta som troligen inte skulle hålla att Åland United kunde spela där nästa helg... OBS! Detta har inte ens varit uppe i år, utan vis av tidigare år bestämdes det att vi inte ens försöker... Men nästa år kanske det vore dags igen?!

Bara Rufus är mera tonåring än jag, för honom har ingen ännu sett till. Jag gjorde ett försök till förslag på Far och son aktivitet ifall han skulle vilja hänga med på matchen. Svaret hans blev klart, men ändå passligt otydligt. "Mjaa. Kanske det. Men jag lovar ingenting." Han låter i alla fall som en riktig 50-talspappa som svarar sin son ifall de kan gå på fotboll tillsammans. Någonstans blev rollerna bytta. 70-talet?

Den här bilden är ur ett reportage där man beskriver IFKs modell med två huvudtränare. Sen har man lagt in en bild på Huvudtränare Lundis och ass tränare Ahna. Det är inte lätt om man inte vet... Ahna förresten. Det är lite roligt. Han hette ju Ahna som spelare. Under de åren han fungerade inom IFKs damfotboll gick han dock konstant under namnet Daniel. Nu, då han är tillbaka med herrarna heter han Ahna igen. Lite som jag beroende på sällskap. De finns faktiskt sådana i Helsingfors som fortfarande kallar mig Sökö...

Kjelle kör hårt dessa dagar. Han är som alltid hårt fast vid bollhämtande och servande kring Åland United. ÅCAs produkter skulle aldrig nå vårt lag om inte Kjelle ryckte in. Sen, dessa matchdagar, då blir han väldigt grönvit. Facebook bara glöder då Kjelle skriver om Tomtar, röda kort och allt möjligt. Förra helgen tog han avstånd från IFK klacken. Fortfarande vet jag inte vad de sjöng för hemskheter. Nu har Kjelle i år igen meddelat att han inte kommer att kritisera domare. Få se hur det år för honom. På WHA kommer man att finna honom i alla fall.

Så här ser Kjelle nästan ut. Han byter dock frisyr som fransmännen byter regeringsform, så det varierar väldans och man kan sällan hitta riktigt aktuella bilder på honom.

Barnkalas, WC pappersinhandling och försök till startande av 14 årig son följer! Sen kanske match. Om ej live så via TV. Det lär ju spelas lite fotboll utomlands med. Emiia flyger till Frankrike i dag. Hoppas hon minns att rapportera att hon landat!

Tiden går fort då det är roligt, eller ibland annars också. Denna fredag har blivit en typisk fredag, som dessa tenderar att bli hos oss. Skillnaden är förstås att vi har självaste Rufus här, utan en enda av sina storasyskon. Just nu, vid 1 tiden på natten har han kommit fram till att det är dags för kvällsmål och att på samma gång spela youtube klipp väldigt högljutt i köket.

Detta är från tidigare i kväll då Rufus i egenskap av "Världens bästa storebror" imponerade på Lillasyster Edit med att spela Angry Birds eller vad det nu var han briljerade i.

Både Gurkan och Pärla sover någonstans här i huset. Även Edit och Fru Kickan har slocknat. Bara jag och min son kvar och han tyckte ordagrant precis just att jag "kunde gå nån annanstans" då jag ville prata om livet med honom där han satt med sina Youtubeklipp.

Få se vad den lediga helgen för med sig. IFKs herrar lär ha match under lördagen. Jag lite leker med tanken att kanske slå på stort och bevista lite Veikkausliiga. På söndagen har Edit Futbol da Forca träning om hon då ännu vill. Sen är det måndag igen och såväl skolvecken som veckan inför Pallokissat hemma inleds. Jag känner mig nästan som en riktig Pappa då Rufus ska bo hos oss hela veckan. Det kommer att bli så bra så, fast lite ovant att ha någon som är vaken samma tider som jag.

Bussen till Eckeröhallen nästa lördag är i praktiken fixad. Det blir ett paket som få kan låta bli att ta. För 12€, vilket är ett vanligt biljettpris kommer man att få både biljett och buss tur och retur. Vem kommer inte att nappa på det? Mer info i alla medier följer under helgen och under veckan. Vårt koncept att höja publiksnittet bygger på hysterisk medienärvaro och aggressiv marknadsföring nästan under bältet! 456!

En man som kan producera stora mängeder ord utan att dessa betyder något i den kombination han uttalar dem, men ändå kan få fram sitt budskap är Giovanni. I dag under fredagsträningen kunde han leverera salvor som: "Maja, in Inter you cannot just be like God morgon and then smile Saatana. You need to be like Perkele this is your ball helvetti and Scheisse do like Saatana angry so they see what you are made of Perse.". En klar och tydlig spelmodell ges damerna. Sen finns de faktiskt de i laget som kan prata fulare än huvudtränaren också. Man kan tolka Richards replik om att han aldrig skulle ta med sig Vikke till kyrkan som något helt annat, men jag förstod att han menade språket. Jag som alltid trott att Kaisa var värst.

Portugal-Spanien slutade 1-4. Raquel kom aldrig in i matchen. Montenegro -Finland på tisdag, precis som Estland-Belgien. I U19 turneringen möter Finland Holland på söndag. Lycka till bara. Jag missar min högstadieårskurs klassträff denna lördag. Jag har dock fått bekräftat då jag frågade att det var på 7-9C jag gick. Precis som nu då jag är lärare kommer jag ihåg människor, men inte viken klass de går i...

Som säkert många av er vet har dagens debattklimat och livet i stort den senaste tiden polariserats i goda och onda åsikter. Det är lite som under medeltiden då det fanns rättrogna och kättare. Oavsett vad saken gäller, är det religiös diskussion, är det fråga om etnisk mångfald, är det fråga om ekonomiska system eller genusfrågor så finns det poler att luta sig emot. De som tycker som man själv, de har rätt och de andra har fel. Nåja, inget konstigt med det så klart, det är väl just det som opinionsbildning är. Det roande, eller oroande i sammanhanget ur min synvinkel är att många precis som mina skolelever i dag som skulle presentera egna religiösa rörelser pratar sig själv i påsen. Människor som ska slå ett slag för mångfald och acceptans accepterar inte folk som uttrycker avvikande åsikt. Acceptans är väl att gå med på att alla inte tycker som man själv? I mitt tycke gör man väl bästa jobbet då om man öppet diskuterar med dem man tycker har fel, så man antingen kan argumentera ut dem så allmänheten ser hur fel de har, eller i allra bästa fall "vinna över dem" på sin sida.

I dag var jag med om en incident på en facebooksida som samlar folk under rubriken "Åland mot rasism". Jag är mot rasism och jag bor på Åland, så jag tycker jag kan höra dit. Där framfördes åsikter om att man inte ska låta vem som helst komma med i gruppen, eftersom man inte vill ha "rassar" där. Jag måste nu i all konstruktiv anda meddela att jag inte kan stå bakom en sådan policy i ett sådant ärende. Ska man vara mot rasism, det vill säga för öppenhet om jag inte har fel, då ska man väl inte vägra folk tillträde på basen av vad man tror att de kommer att säga och göra? Det är annat om någon sedan endast nyttjar sitt tillträde för sabotage, men att stänga ute oliktänkare från samhällsdiskussioner är ju enbart sekteristiskt. Det blir att sitta med troende och prata med andra troende om sin gemensamma tro. Hur påverkar man samhället då? Nå, i varje fall fick jag en person att gå ur gruppen då han inte ville utstå provokation på en sida mot rasism... Lite som då jag försökte diskutera på en feministsida och fick en arg dam att gå ur den gruppen för att hon tyckte att det jag stod för inte var tillräckligt radikalt. Lite Dronten Edward ni minns.... Folk bara blir ledsna, fast jag inte menar illa alls.

Precis som i höstas symboliserar den här bilden från Wembley ännu också den värld jag vill leva i och stå upp för.

Dagen i övrigt har varit förvirrande. Under första lektionen redogjorde 8F om en världsåskådning som eftersträvar det ursprungliga kaoset, alltså det som fanns före ordningen. Tidsuppfattning är något man tar avstånd från och enbart Kaosets, eller slumpens koordinator som heter 88 styr. Det blev sedan nästan ännu snurrigare då 8G tog över. Först täcktes fönster och dörrar med filtar fyllda med katthår... "Kossrörelsen" iförda svarta kläder och med stearinljus och tändare deklamerade sin tilltro till Urkon. I själva verket var även Urkon skapad av en man som ville avla avkommor med djur, förklarade de allvarligt. "Syndare, akta dig för slaktaren" rabblade de unisont, innan följande rörelse som hette "Ankfolkrörelsen" tog över. De ville genom en film bevisa att den store Skaparankan tog emot dem som blivit nedkastade från en byggnad... Trots mina frågor lyckades vi inte helt reda ut det existentiella i deras helhetstro. "Kaffebröderna" avslutade det hela med en rit, då en ny kaffebroder upptogs i gemenskapen under ledning av översteprästen "Mocca Master" och en kommentator som kunde leda vilken Oscarsgala som helst... Undra på att jag var förvirrad då 7B dök upp och jag höll fel lektion för dem, vilket de artigt påpekade 15 minuter in. Tur att jag är erfaren, för vi kunde fixa till det så det blev en verklig 10 poängare istället för en trasslig femma, som det kunde ha blivit om jag till exempel hade börjat gråta hysteriskt, vilket jag egentligen ville.

Jag fick senare ta del av Craigs och Ann-Sofies radioreklam. Får vi inte 456 åskådare till Eckeröhallen med den, då får vi det kanske med hjälp av Viking Line buss. Jag hoppas kunna presentera ett lockande upplägg för stadsbaserade Åland Unitedsupportrar inom de närmaste timmarna eller dagarna!

En speaker till nästa lördag fattas oss ännu. Vi fick en förfrågan av ett verkligt proffs.

En av dessa tu erbjöd sig att fungera som matchspeaker, men drog sig sedan ur när han fick veta tiden. Skulle gärna, kan inte blev det... Synd! Nu behöver vi alltså någon som kan!

I dag börjar veckan som Rufus ska bo hos hos oss, förutom att han varje dag ska hem till kattungarna för att förse dem och deras äldre släktingar med mat. Första pusslet blir att få oss sammanstrålade. Jag tror i skrivande stund att detta sker på Vikingahallen vid 18 tiden då vår träning och likaså hans tränande slutar... Middag sen och kanske rentav lite family time... Vad det nu sen innebär med den här familjen...

Eftersom min hustru, som för övrigt har väldigt ont i dag, efter 3 och en halv timme hos tandläkaren men ändå kapabel att träna 2 timmar volleyboll, föredrar att jag är ute och går framom hemma och pratar gick min promenad i kväll hela vägen till WHAs konstgräs där jag fann Steve, Kåke och Johan Sundman. De hade förstås ett lag också som tränade, men just i och med att jag fann dem blev promenaden ännu längre och jag kom hem först rätt sent. Därmed har det tagit ända tills nu att få det behövliga gjort så jag kan rafsa ner några rader.

Jag hörde att Vesku från Sibbo har funderingar om huruvida jag planerar texterna eller skriver vad fingertopparna erbjuder. Den hemska sanningen är nog den att jag väldigt sällan planerar muntliga eller skriftliga framträdanden annat än till sin struktur. Då jag var sommarpratare i radion, var det nu månne 2011 kanske, höjde de på ögonbrynen då jag anlände med ett rutigt papper med sju punkter på. Det var rubrikerna för hur jag planerat ämnena mellan de olika sångerna som skulle spelas. Nå.. Om det var bra eller inte får andra bedöma. Jag har inte ombetts vara sommarpratare efter det i alla fall. Då jag skriver är det ofta lika. Jag behöver ett ämne. Ofta väljer jag två bilder och så ser jag vad det blir. Ofta har jag ingenting alls att säga och så gör jag det med en hel massa ord.. Okej?

Här utbytes ord. Jag råkade anlända till Sparhallen precis då Lillemor hängde en skylt på Sue-Ellen. Här kan ni alla kolla hela året när Åland United har sin nästa hemmamatch. Personen på bilden som varken är Sue-Ellen eller jag är Dick Sirén, som mer eller mindre lovade att Sparhallen blir dräktsponsor nästa år, eller var det så han sa?

Medan jag förlustade mig i Sparhallen och även på andra ställen där matchreklam hängdes upp väntade Emilia hemma med Edit på den middag jag lovat laga. Nu ser jag inte Emilia igen före hon kommit tillbaka från Frankrike om lite mer än en vecka. Bon Voyage, eller hur man nu skriver sådant...

På tal om matchaffischer så har "Världens bästa vaktchef" som han numera kallas, eller Leonard Lindberg meddelat att han och hans gäng tar hand om affischeringen av Åland nu under ligasäsongen. Very Well... Lillemor skulle ta Sue Ellen sa hon och jag kan ju lite sufflera om det behövs. Men tack Lelle.

På tal om det. Jag behöver ännu speaker till Pallokissat matchen. Vem tar det? Pausunderhållare har jag och även assisterande pausunderhållningsansvarig. Nu måste jag bara komma på nåt program också. Hur svårt kan det vara?!

Det var torsdag i dag, så Edits lag tränade. Gruppen lever som de alltid gör med barn i den åldern. Endel kommer och endel går. Många nya flickor kommer till just nu på våren. Jag har som sagt lyckats hålla mig som Pappa enbart i detta lag. I dag levererade jag Åland United säsongskort, dumt vore det ju om jag inte gjorde det. Dum vore jag också om jag inte erkände att jag hoppas få se någon eller några ur den här gruppen spela ligafotboll på WHA om si så där 12-14 år. Kanske Lelle hänger matchaffischer då ännu...

Den här flickan heter Elvira och hon var i dag på sin andra träning. Bakom henne i vit tröja ser vi Edit spurta... Edits lag vann förresten 4-0 på slutet, ett faktum hon aldrig missar att framhålla. Pappa hennes såg också att hon gjorde två mål, ett med vänstern och ett med högern. Det hade hon dock glömt efteråt. Är det så att vi faktiskt har en liten lagspelare här? Vem hade trott det? Pärla spelade på samma lag som Edit och var även hon lycklig. Jag undrar dock om det sydamerikanska sättet hon drar upp sina strumpor på är ett tecken på en generationsklyfta mellan papporna, eller att hon bara vill ha strumporna så... Något att prata om runt...julbordet kanske....

Giovanni rapporterar att träningen gått bra och att Craig är sjuk. Vet inte om dessa korrelerar, men jag antar att det ska finnas ett "trots att" där någonstans. Jag antar att Craig mest är nervös för sin duett med Ann-Sofie som han ska köra i radion i morgon, på svenska.

Trots att man aldrig ska säga aldrig ser det rätt sannolikt ut att Finlands -97or inte blir en U19 klass som går till EM slutspel. 1-2 i dag mot Tjeckien och Holland kvar på söndag. "Flickorna grät och vi bytte taktik flere gånger" skrivs det på FBFs hemsida. Varför månne de grät?

Hälinen skadad och Janni Laakso in i stället. Fortfarande ingen Koivisto... Har vi en landslagsvägrarsituation? Hoppas inte det! Jag vill att vi ska gå till EM ser ni!

Dagen har skjutit fart igen. Edit rapporterade inga mardrömmar i natt. Emilia är på antågande för utfodring och vidaretransport via Edits träning, så ett normalt torsdagsupplägg har vi. Ordföranden vår har även glatt mig genom att meddela att vi ju ska ha en presskonferens nästa vecka, så jag ska nu ordna en sådan då... Vanan finns ju, så det blir bra. Bästa läsare ur den åländska mediakåren. Under dagen kommer en kallelse till presskonferens inför hemmapremiär inklusive huvudsponsors vägande ord. Denna kommer att äga rum någon dag, någon stans och någon tid.. Mer info kommer i det officiella utskicket så fort det finns möjlighet att skicka sådant. Vid presskonferensen får ni till exempel möjlighet att fråga både spelare, tränare, ordförande och huvudsponsorn om deras syn på Åland Uniteds målsättningar för säsongen och det kan vara intressant att jämföra dessa och sedan skriva många spaltkilometer om dem! Jag själv uttalar mig i offentligheten om sådant som angår mig och två mål som jag redan nu nämner är, långsiktigt +35%, kortsiktigt minst 456...

Då första lektionen tog slut ockuperades klassrummet av toppinspirerade kaffekokare.. Bryggare nummer 3 har nu skaffats fram någonstans ifrån och spänningen är enorm!

Kaffekokning är ett tufft, men ändå social sammankopplande arbete

Sen diskuterade vi lite de aktuella skattesmitningarna också. Jag vill framhålla att jag förstår det omoraliska i att inte bidra om man kan. Sen finns det också en sida i mig som vill försöka förstå... Om jag skulle ha massvis med pengar, vad skulle jag göra då? Jag vill tro att jag skulle ge så mycket jag kan till "sådana som behöver" medan jag på samma gång skulle se till att mina närmaste har en tryggad god levnadsstandard (hus, mat, bil etc ni vet...). På samma gång tror jag att jag skulle göra som de flesta rika jag känner till... Jag skulle vända mig till en ekonomisk rådgivare och betala denne en ersättning för att mina pengar togs om hand och genererade mer, så att jag helt altruistiskt skulle kunna ge ännu mer åt "sådana som behöver" och ha över till mina närmaste och i bästa fall även kunna bidra till mina närmastes kommande generationer och varför inte hela världens kommande generationer... Jag skulle helt på svenska inte ha en aning om vad jag ska göra och skulle lita på att sådana som kan sådant där (=banker och ekonominissar) skulle ta hand om det hela. På sätt och vis skulle jag inte ha kontroll, trots att jag så klart skulle vara ansvarig. Men om en läkare säger att jag ska äta denna medicinkur för att bli frisk då tror jag honom/henne och likväl skulle jag tro att en ekonomisk rådgivare skulle göra det bästa för min ekonomi... Visar det sig sedan att jag varit med och bekostat vapen för IS, eller grundat företag som tjänar pengar på pedofili skulle jag bli väldigt väldigt ledsen. Troligen skulle allt ha gått lagligt till, precis som då Hitler blev Führer und Reichskanzler i Tyskland, men vi skulle behöva se över hur det kunde gå så här.

Jag är övertygad om att han här till exempel inte har så stor koll på vad hans pengar investeras i och genom vilka kanaler de genererar större tillgångar. Han har dock så mycket att han om han vill kan skänka miljonbelopp till vilken välgörenhet han vill. I hans fall och , jag tror faktiskt, de allra flestas fall är detta det viktigaste. Det är så lätt att vara upprörd och klaga på att "de där rika" är giriga och bara vill ha mer. Jag menar, det kan inte vara så lätt att vara rik heller... Hur ska man göra då? Man vill ju inte förlora allt på att göra dumma beslut och därför håller man sig med rådgivare.. Ansvaret sitter hos en själv, men jag förstår mycket väl att man gör så. Jag anser att skatter är viktiga, jag tycker alla ska betala skatt, utom kungar och drottningar för det vore äckligt, jag är själv beredd att betala för sådant som jag själv inte använder om det gör samhället bättre. Jag är dock inte beredd att helt och fullt kasta mig in i ett förakt för människor som förvaltar sina tillgångar med hjälp av experter. Experterna i sin tur använder sig av lagar och så länge det är lagligt är ju skattesmitningar något som helt enkelt måste generera i lagändringar. Så gör man väl i de flesta fall då saker går över styr...

I all ärlighets namn måste jag också lite ta fram vilka frågor jag ofta fått, då jag tidigare försökt ragga folk till exempel till Åland Uniteds styrelse. "Finns det något mötesarvode" brukar, speciellt representanter för näringslivet, eller offentliga sektorns högre beslutsfattningsorgan fråga. Långt ifrån alla, så vet du att du är en sådan som inte frågat detta, då menar jag inte dig. Svaret är nej! Vi har inga mötesarvoden och ingen får någon ersättning alls för styrelsearbetet. Inom kommuner har man dock ersättningar för allt möjligt har jag förstått. Jag tycker att beslutsfattare ska ha bra ersättning, speciellt på riks- och landskapsnivå där det är riktiga jobb. Dessa ersättningar bekostas med... Skattemedel... Jag vill då fråga hur moraliskt, trots att det är lagligt, det är att på kommunal nivå betala ersättningar till kommuninvånare som besluter om hur mycket andra kommuninvånare ska betala för att bland annat bekosta dessa arvoden... Dessa ersättningar tycker jag å min sida att är ganska omoraliska, eller till och med felaktiga. Jag talar inte om tjänstemän nu, de har riktiga jobb. Men pengar för att sitta på möte... Jag har väl aldrig hört nåt värre.....

En liten stund till avspark. Som sagt tänkte jag viga kvällen åt PSG-Manchester City. Wolfsburg-Real Madrid får ursäkta, men så har jag nu bestämt. Jag är för gammal för att höra till de där som har flere skärmar öppna och hela tiden interaktivt, eller hur de nu gör både skriver med folk, talar i telefon, kollar resultat samt ser 2-3 matcher simultant. Lite som småbarnasmammor gjorde före det blev jämnställt... Alltså de såg väl inte så många matcher, men ni förstår... Jag väljer en match och ser den! Vid enstaka tillfällen, som tex under damernas EM, då Finland hade herrlandskamp på samma gång, har jag haft två devicer igång och försökt få nån koll på det hela. Väldigt stressigt och oharmoniskt har det varit... Nä en match i taget gäller. Sen kan de gärna ge mellantidsresultat från den andra arenan...

Intensiv dag bakom och en ny att vänta i morgon. Eftermiddagens lektioner blev väldigt intressanta. Precis som min vän Steve som jag träffade som hastigast efter skolan sade. "Om du först får dem att lita på dig, då kan du sen göra precis vad som helst och det funkar." Han menade så klart fotbollslag, men det passar väldigt bra in på skolklasser och undervisningsgrupper också. Jag vet inte varför, men just nu känner jag att jag har en ganska tillitsfull vardag i skolan. Antagligen gör min splittrade arbetssituation och att jag knappt alls umgås med mina kolleger, viket är synd, utan tillbringar största delen av tiden i klassrummet, antingen undervisande eller så görande kontorsarbete, att min energi helt riktas in på här och nu och på något sätt gör att grupperna påverkas så det bara flyter i de flesta fall... Kanske de är rädda för vad som ska hända om jag törnar och att de därför trippar på tå och inte vågar annat. Eller kan det hända att de resignerat och liksom gör som jag säger för att de inte ser nån idé i att inte göra det. Ingen skillnad liksom... Ibland, för att inte gråta mig till sömns inbillar jag mig att de litar på mig som person och pedagog och därför tror att mina instruktioner hjälper dem att uppnå målen med sina studier... Sådant hjälper mig ibland att somna trots sura uppstötningar. (Nej Mamma, jag har inte sura uppstötningar varje kväll. Ring gärna, men inte om det!)

Det här är en vanlig sovsituation i vårt hem. Jag är farbrorn och den där lilla är Edit. 25 nätter av 30 i månaden är det just exakt så här mellan ca 01.00 då jag anländer till lite över 7 då jag stiger upp. De 4-6 nätter som inte är sådana här då sover jag oftast på färja eller hotell, eller i buss om vi varit i Kuopio... O va gosigt säger Fru Kickan från sin 3/4 sängyta!

Efter skolan var jag effektiv som bara den. Hem till Steve, sen till apoteket, till Ålandstidningen, därifrån via Harrys El till Långnäs. På tillbaka vägen via KEA market tillbaka till skolan där papper skulle scannas och e post skulle skickas, samt mottagas visade det sig. Då detta var klart hade jag fått undan det mesta av det jag föresatt mig att måste göras denna dag. En halv timme återstod av lagets träning nere på konstgräset insåg jag. Dit alltså! I rena ivern och även för att inte frysa ihjäl, vilket Julia felaktigt trodde jag höll på att göra, eftersom jag inte hade någon ytterrock för att jag inte trodde jag behövde en sådan i morse, drog jag i full fräs omkring på planen. Jag hämtade bollar, plockade koner, flyttade mål och delade ut de två sista säsongkorten jag hade att dela ut till Kaisa som skulle förmedla dem till rätt personer. Kaisa har förresten ont i foten. Hon kommer tyvärr inte att spela matcher på en tid, men i kväll fick jag veta att det finns lite ljus i tunneln. Långt fram i tunneln visserligen, men innan vi hinner tyna bort har den tiden kommit.

Giovanni meddelade att det var en hård träning i dag. Rätt tuff såg den nog ut också. Då jag kom hade de ju redan tränat en timme och nu körde man 3v3, samt 1v1v1+2 målvakter . Kjelle sprang ständigt och jagade bollar. Giovanni rörde sig konstant och gapade, Craig tog tid och skrek medan Richard såg ut att både frysa och vara hungrig. Till mig sade han att det var kallt och han var dödstrött. Richard bestämde också att laget kunde stretcha efter nedjoggningen inomhus. Detta bekräftades av Giovanni som hojtade att laget kan gå in och stretcha, efter att någon i laget sagt till honom att de skulle det. Som vi säger i skolan, "Repetition är kunskapernas moder"!

Jag kom åt att gratulera Ella till landslagsuttagningen också, helt live. I går hann jag redan på facebook. Det är synd att det sker på Julias bekostnad förstås. Det hade varit roligt om de bägge hade kunnat åka tillsammans. Men jag är uppriktigt glad för att Ella nu får chansen att vara med i truppen.

Här är Ella tillsammans med Kuikka och Westerlund sommaren innan hon kom till Åland United. Ella fick hoppa in på slutet i den där hemska EM matchen mot Sverige ni minns. Eller, inramningen och allt var bland det finaste man sett i damfotboll, men resultatet var hemskt... Följande år spelade alltså Ella med oss och hon var lite av och till med i landslagstruppen. I fjol, då hon hade tänkt spela in sig ordentligt gick det på tok redan i januari och hela säsongen blev skadefylld. Inte riktigt helt har hon ännu heller kommit i den form vi vet att hon vill vara i och som åtminstone jag tror att hon kommer att uppnå i sommar, men ändå fick hon komma tillbaka nu då det behövdes en kantspelare. Jag vet inte hur mycket vi ska lyssna på olyckskorparna som råmar efter Koivisto, Öling och Salmi. De är alla tre väldigt duktiga fotbollsspelare, men Ella fick nu chansen att göra sitt till. Lycka till säger jag.

Då jag sedan kom hem var ingen hemma. Fru Kickan hade tydligen åkt till gymmet och Edit lekte ju hos Olga. Jag passade på att gå min runda. Sune var orolig i dag hur jag ska klarad det med "mina krämpor" som han uttryckte det. Det går nog kan jag säga. Det går till och med bättre och bättre. Hemma igen hade damerna anlänt och sent om sider fick jag mig lite mat i magen. Alla som känner mig lite vet att jag föredrar rumstempererad korv ur plastförpackning. I dag kom vi nästan dit. Jag fick avnjuta kylskåpskall köttpirog på tallrik, men direkt ur plastförpackning. För att spica upp det lyxade jag till med lite senap och ketchup också. Edit sade då jag lade henne att jag luktade ost ur munnen...

Nu börjar ju matchen för tusan gubbar. Varför sa ni ingenting?!

Minns ni Dronten Edward, från Muminpappans Bravader? Han var ett stort havsdjur, det största i världen efter hans bror sägs det. Han var intelligent och snäll, men hade så fruktansvärt stora fötter. Ibland trampade han ihjäl någon av misstag och då blev han väldigt ledsen. Sen grät han en skvätt, betalade begravningen och fortsatte med livet tills det hände igen. Ibland känner jag mig som Dronten Edward, fast jag inte har någon biologisk bror...

Visst liknar vi lite va?

I morse visste jag att det var nåt som inte stämde. Allt flöt på. Edit hade haft mardrömmar och vaknade tidigt för att berätta om dem så de inte kulle komma tillbaka, något som hennes storasyster har lärt henne... Det mesta gick i alla fall rätt bra och morgonen förflöt alltför lugnt för att det riktigt kunde stämma. Då ringde Vicerektor Koskinen och allt föll på plats. Det är ju onsdag och precis som år 1998 och 2011 hade jag glömt att det var ledningsgruppsmöte. Tre gånger på 18 år alltså nu! Det slirar... Nåja Vicerektor Koskinen ringde så pass i tid att jag tror jag hann rätt bra i alla fall. Mitt i mötet dök jag in, men för att säga som det var såg det inte ut som om jag missat så värst mycket... Sen ankomst i alla fall. Borgar för en bra dag, not.

Det mesta har i varje fall gått så att det inte i varje fall förstörts nu under förmiddagen. Två gånger har jag tacklat elev Sofia i korridoren och snott bollen av henne och Mat-Inger meddelade att hon avrättat en burgundisk ko. Den smakade gott kan jag säga. En elev roade oss genom att dyka upp vid matbordet och med bekymrad min meddela sin fysiklärare, som satt där mitt emot mig, att han har problem med gaser... Eller var det kemi de pratade om månne. Stackars pojke... Kan kemiläraren hjälpa med sådant månntro?

I dag är stora leveransdagen och är ni på min lista är det troligt att jag dyker upp hos er i dag. Dessutom behöver jag allmänhetens hjälp att spåra Steve Beeks. Var kan jag finna honom vid ca 15.20 tiden i dag? Snälla hjälp mig!

Edit skulle hem till Olga förstod jag. Rufus är frisk och i skolan, vilket jag är glad för och Emilia bekräftar att hon ska träna dans i morgon, kvällen före avfärden till Paris.

Om allt går som jag hoppas kommer jag att se honom här i kväll på vår TV skärm.

Jag väljer PSG-Manchester City som kvällens match alltså. Den i går var ju ganska crazy, så få se till vad dagens popcorn avnjuts.

Säkert var det nåt mera också... Aj jo. Jag väntar på nyheter från FBF som ska bli väldigt roliga att publicera på ÅUs hemsida så snart det går. Nu ska jag prata om Mose!

Lite många koefficienter nu. Jag anlände till Svärmor Röd Bettan efter att ha varit via planen och sett att alla som skulle vara där var på plats... Eftersom jag tror att jag numera vet skillnad på Olivia och Isabella tror jag att det var Olivia som joggade runt planen. Har jag rätt var det jättebra, har jag fel var det oroande. Jag antar att det inkommer rapporter under kvällen som numera är kutym då vi jobbar med så öppen kommunikation som möjligt.

Hemma hos Svärmor Röd Bettan var aktiviteten i full gång. Förutom att Edit och Pärla hade spridit ut papper över hela golvet hade också Fru Kickan hittat ett bord (!) som hon bestämde att skulle börja bo hos oss. Då hon smet iväg för att gymträna, före hon märkte att det även var volleybollträning vilket hon informerade mig om medelst SMS nån timme senare, hojtade hon att jag skulle ta bordet med mig i min bil. Jag har ingenting emot det, förutom att jag ju tycker att vi redan har bord, men eftersom jag inte hade informerats om att bordstransport ingår i dagens schema hade jag ju inte tömt ut de lådor med fotbollar, volleybollnät, tomflaskor och allt möjligt annat som nu var i vägen. Jag måste säga att jag är riktigt stolt med hur jag ändå fick in allt och hemtransporterat. Nu står bordet där i vårt sovrum och ser vilset ut. Undrar vad vi ska ha på det...

Svärmor Röd Bettan hade även läst om mina känsliga problem tidigare i dag. Hon ville hjälpa mig och har nu försett mig med en burk talk. Alltså Baby talk, som man sätter i rumpan på babysar. Hon har även erbjudit sig att komma och applicera det då jag ska använda det. Jag tror hon skojar, men är ändå rörd och tacksam. Jag funderar, inför kvällens marschering hur jag ska göra för att få talket att fastna rätt. Med babysar är det ju inget problem. De ligger på rygg, man lyfter benen och så bara liksom saltar man... Borde jag försöka komma i samma ställning och själv ha burken redo för att hälla ut talk. Det kan bli stökigt och skaderisken gällande andra delar av kroppen ökar, samt att grannarna kan ringa polisen om jag gör det i köket... Få se nu.

Förvirringen är för övrigt rätt stor. Jag publicerade en nyhet om att Portugal skulle möta Spanien i dag helt övertygad om att det var den 8/4. Nu är det alltså den 5/4 och matchen i fråga går på lördag... Men tanken räknades. Hoppas jag. Finlands U19 damer piskade Vitryssland med 2-1 i dag. Laakkonen, Pallokissat och Kollanen, Ilves gjorde målen.

Bra att Kollanen gör mål nu, så kanske hon kan ha lite torka i Ligan sen tycker man... Åtminstone på Valborgsmässoafton!

Gurkan ringde nu och vill ha hem Pärla. Det går bra tyckte hon. Bara att klä om sig i fyra etapper, samt kasta omkring sig alla grejer hon och Edit sagt att de inte skulle plocka fram då de började leka...

I övrigt börjar vissa saker komma på plats. En par lottförsäljare och skyltbärare har jag fått konfirmerade till ÅUs tjänst. Känner någon för att vara behjälplig att hänga upp matchaffischer och ta ansvar för att det görs inför varje match. Var snäll och hör av er!

Aj kvällsmål? Edit ska ha kvällsmål säger hon... Okej okej...

Nån kan tycka att det är tidigt att skriva kvällstexten nu. Då vill jag kontra med att det kanske inte alls är kvällstexten och att det kanske är så att jag ska göra nåt annat i kväll. Kanske jag ska minnas att smsa Magister Sviberg om detta:

De här uppträder bland annat på Yle 2 i kväll. Ser ni bitaren, playboyen och skattesmitaren på samma bild? Tre fantastiska fotbollsspelare dock. Mot sig får de benknäckare i röd vit randigt. En riktigt riktigt het afton i Katalonien är vad det blir.

Hett är det också för Finlands U 19 damer mot Vitryssland samt för Portugals damer mot Spanien...

Jag har av tre olika personer ombetts att sjukanmäla Rufus, samt avboka utvecklingssamtalet som skulle ha varit i dag. Då jag såg Sune och informerade om uteblivet utvecklingssamtal var han inte alls förvånad. han hade ju läst på bloggen att pojken inte var frisk... Där ser man.

Jag får alltid svårt att vara då jag pratar om Förintelsen med klasser. Tydligen är jag en stor blödig slemklump hela jag. Däremot är jag alltid andfådd efter historierna om Abraham och Mose... De är något av höjdpunkterna under skolåret, alltid!

En snabb sväng via planen nu, efter att ha fyllt vatten i kylaren. Sen måste jag hinna till Svärmor Röd Bettan. Fru Kickan ska på volleybollträning "om nån annan också ska" hette det... jag avstår från att kommentera, men önskar en god träning.

Om någon vill kan vi ta upp diskussionen om skattesmitning, eller landslagets roll under FIFA datum här vid något tillfälle. Eller varför korv är både gott och hälsosamt!

Eftersom lektionen bara händer omkring mig, 8F skapar religiösa rörelser och sällskap som heter "De Välta", "De Upplysta", "Lignum Populo" och ett till som ännu inte har namn, men som bygger på att elev Malins dubbelinkarnation bestämmer över liv och död, växer fram runt mig, tänkte jag föreviga några kanske lite smärtsamma fakta över mitt liv.

Det är faktiskt så att jag har ont. Jag är lite skadad. En gammal promenadskada gör sig påmind... Som jag nämnde tidigare då jag hänvisade till mina lagstadgade motionspromenader har dessa påbörjats och avslutats av olika orsaker under åren som gått. Nu, då det är allvar kommer de inte att avslutas utan jag är på väg att gå hela vägen in i graven, nästan bokstavligt talat. Dock har en lite smärtsam bieffekt igen gjort sig påmind. Hela vintern har jag sluppit det, men nu är det här igen. Egentligen är det väl pinsamt att prata om det, men jag tänkte att om jag kommer ur garderoben, så kanske flere andra också vågar göra det och därmed kan vi kanske hjälpa varandra, både helt konkret och kanske framför allt mentalt, som stöd och tröst.

Det är nu på det viset att jag fått skavsår i skrevet... Eller närmare bestämt på ett väldigt ömt ställe precis mitt emellan benen på ett område som kvinnor skulle kalla mellangården. Under hela vintern har jag som sagt sluppit detta, men i söndags var det här igen. Jag kan pina mig genom promenaderna och sen blir kvällarna rena rehabstunder. På morgonen ska kalsonger och byxor på igen och dagarna går ut på att finna bekväma positioner då just det där området inte kommer i kontakt med tyg. Lite svårt är det måste medges och varje gång det misslyckas dras såret upp igen. Ska jag vara ärlig vet jag inte vad jag kan göra åt det och eftersom jag kommer att promenera varje dag, samt givetvis bära byxor varje dag lika så är jag rädd att min åkomma är kronisk. Sålunda, ifall någon inte har något konkret tips att komma med, jag förstår om ni inte vill titta för att få en bild av hur illa det är, det skulle inte jag heller vilja, är det mest sympati jag är ute efter här.

Det som ser stabilt och självsäkert (?) ut kan ha små sår på de mest oväntade (och obehagliga) ställen som förorsakar oanat lidande. Tänk på det då du bemöter dina medmänniskor.

Lite respons börjar droppa in på nattens e-post. Åland Uniteds sociala medier går hetare än någonsin i världshistorien. Allt under 456 i Eckeröhallen lördagen den 16/4 är löjligt! Kom igen och hjälp oss. Eller kom åtminstone med och erbjud dig ansvara för något i samband med våra hemmamatcher. Jag har en så där 7-8 idéer om vad du kunde få göra.

Det verkar som om jag hinner till Svärmor Röd Bettan på middag i dag. Vad som står på menyn är oklart, men till lunch ska det i alla fall bli Nasigoreng meddelar Mat-Ingers lista. De troende i "Lignum Populo" frågade just vad det där nasigoreng är, så jag sökte fram denna bild, vilket även hjälpte mig att få reda på det samma.

Vi inleder detta med en bild på Maja Lindqvist.

Hoppas Owe fick med Majas kyliga vickning i backlinjen i pressat läge mot Honka då de ansatte henne hårt i fredags. Giovanni sade att det såg ut som om hon var 38 år gammal. Craig sade att han är 37. Jag sade bara Maja Beckenbauer, med ett (tror jag) äckligt lyckligt leende. Hoppas Maja förstod att hon gjorde något man inte gör i backlinjen i en sådan trängd situation då man är 17 år i en ligapremiär... Men det gick ju bra och kanske hon är 38 år och heter Beckenbauer, så där i smyg...

I dag har jag faktiskt varit mer administratör än något annat. Lektionerna var i mycket fråga om delegering och överseende förutom kanske 9As atombombsinfo och 8Es 1800-talssamhällslära. Det visade sig att flickorna i min tillvalsgrupp sjöng med i sångerna ur Les Miserables.. Vem hade trott det för 6 år sedan? Då var de väl små med flätor och rosetter. Nu är de större...Med flätor och rosetter.

Då skolan kunde lämnas åkte jag till träningen för att höra Giovannis anförande i omklädningsrummet. Han sade kloka ord, men gick hela tiden fram och tillbaka och jag som för sakens skull tittade ner blev mest sjösjuk då hans fötter kom och gick i synsektorn utan att någonsin stanna.

Efter anförandet måste jag åka för att hinna till en par ställen innan styrelsemötet. Tänkte även äta en ostburgare på Hesburger, eller alltså köpa den på Hesburger och sedan vandra ut med den och ha ätit den innan jag kommit till bilen. Nu blev det ju ingenting av det då, eftersom så fort jag kom in ringde en kvinna från Cypern och ville sälja träningsläger till oss. Eftersom jag är en man som föredrar smidighet, fast det kanske inte märks då man ser mig eller pratar med mig, bad jag henne maila så jag kan titta på det sedan. Det jag menade var alltså att jag inte är det minsta intresserad av det där, eftersom jag/vi inte har råd. Kvinnan i fråga skulle väldigt gärna maila mig, men hon ville bara veta hur många vi kommer och när... Jag försökte igen säga att jag hör av mig längre fram då jag har en aning om vi alls är intresserade och då ville hon veta vilken prisklass vi vill ha på planen och motståndet... Hon skulle absolut maila mig sa hon och läste till och med upp min korrekta e-postadress. Nu är klockan snart midnatt och hon måste ha sänt den fel i alla fall tydligen.

Mötet resulterade mest i det som möten resulterar i. Vi alla fick mera jobb. Mitt jobb är att ansvara för folk som kan ansvara för olika funktioner vid våra hemmamatcher. Hittills har jag hittat två som inte vill ansvara, men de har god uppfattning om vad den som ansvarar ska göra. Jag antar att jag ansvarar i slutändan.

Då jag kom hem vid lite i åtta blev det bråttom att hinna ut på lunk för att jag så gärna ville prata med Edit ens en liten stund. Sen visade sig bastun vara på också och då Edit, samt Fru Kickan lagt sig, jag badat och var beredd att se om det finns någon middag någonstans, då kände jag en alldeles underlig känsla. En känsla som liknar det man känner då man laddar upp före match eller ett uppträdande av något slag. Till min enorma skräck kom jag fram till att min uppladdning gällde kvällens kontorsarbete. Yes go get them liksom. Yeah. Alla matchsponsorerna ska få sig en mail! Kom igen bara! Speakern ska spikas! Jo, riktigt sant, JAG PUMPADE ADRENALIN FÖR ATT SKRIVA E-POST OCH FYLLA I FORMULÄR! Jag är inte riktigt riktig...

Till all lycka lär det vara sms dags till Magister Sviberg i morgon. Då ska jag även själv se lite fotboll... Efter att jag skrivit en massa e postningar förstås. Man är väl en riktig kontorsråtta.. Men...

...så här torde de flesta bemöta all denna information. Hoppas jag i alla fall.

Det börjar visst vara tradition det här med Nasse skjortan då det är ÅU styrelsemöte... Jag tittar mig ju liksom inte i spegeln eller kollar outfiter och vad folk nu säger att de gör. Då jag nu sen råkade stå framför en sådan märkte jag att jag ju har Nasse på mitt vänstra bröst igen... Jag kan faktiskt tala om bröst då det gäller mig själv. Så det så!

Lektioner har jag kört. Elev Emma bekräftade att hon inte tycker jag är för argsint och hon vill helst inte att jag blir det heller, speciellt inte mot henne, så vi kan se att min lilla gris har haft ett förledande intryck och de märker helt enkelt inte hur illa jag beter mig. Cajsa hade hållit stånd riktigt bra förstod jag. Hon hade även verkat med i Tanjas aprilskämt. Bra, bra. Kossorna på dvd spelaren låg alla på sidan dock. Först när jag såg Cajsas anteckningar om att "Moderkon" ingått i en grupp under 8Fs grupparbete begrep jag att det inte var sabotage utan mänskligt misstag som låg bakom.

Då jag ser den här bilden saknar jag min armbandsklocka som Fru Kickan lämnade in på reparation för nån vecka sedan. Undrar hur den mår...

Rufus mår i varje fall inte bra. Borta från skolan igen. Vi var in hit i går med Emilia för att printa ut lite papper för hennes föredrag och då tog vi Rufus skolgrejer ur hans låsta(!) skåp. Ett låst skåp som går att öppna alltså. Typiskt 14 åringar... Emilia ska i dag hålla föredrag om panikångest. Då jag skypade med Linda i går kväll berättade hon att hon ska hålla ett föredrag hon också, om depression. Bra att man har friska och glada barn. Edit såg glad ut i alla fall. Så har hon sovit felvänd hela natten också och sparkat mig i magen med sin vänsterslägga...

Denna dag är en riktigt administrationsdag då det gäller Åland United för min del. Herr ordförande har skickat 26 e-poster som jag ännu bara läst hälften av. Sedan blir det då styrelsemöte och småningom är det dags för hemmapremiär, om två veckor sisådär.

Just det där med premiärer... I går stötte jag på Thomi Fonsell på Kantarellen. Han ställde den obligatoriska frågan "Nå, har det varit nån fotboll den här veckan då?". Jag svarade med den lika obligatoriska motfrågan "Jaha, hur känns det nu när det börjar igen då?". Både han, jag och alla som jobbar med fotboll och idrott överhuvudtaget förstår humorn i uttalandena... Sen gömde jag mig då jag såg domare XXX (låt oss kalla honom Stig-Ola framöver) vandra omkring i butiken. Till min stora glädje anföll han Thomi denna gång och jag slapp undan. Inget fel på karln egentligen, men det är svårt att riktigt hinna bli upprörd på samma sätt som han över all världens smågrejer kring fotbollsdomare...

8G är på antågande. Enligt Cajsas anteckningar hade de varit väldigt "fantasifulla" under fredagen och hon hade behövt påminna dem om att huvudmomentet var religion. Få se hur det ser ut...

Via träningen måste det gå i dag så Craig får en nyckel nu då laget ska ha Jomala som bas i en månad.. Vore kanon att hinna få ett sista sponsoravtal undertecknat också före mötet.

Klockan sen eftermiddag, eller vad det nu är sätter jag mig här och skriver en liten snutt om att ha bråttom, eller att känna att man har det vilket är samma sak men lite olika ändå.

För mig är det mycket fråga om att ha saker som inte är gjorda och att hela tiden medvetet skjuta dem framåt för att ändå för det mesta få det som ska vara klart gjort nästan i tid. I det dagliga ingår en hel del svarande på frågor. Jag har själv lärt mig att det ofta är värt att själv ställa frågorna som senare kommer att ställas till mig. Så som helgklassikern "Vad ska vi ha till middag?" Även i dag ställde jag den och fick svaret jag får varje gång jag ställer frågan tidigt under söndagen, "Alltså klockan är ju bara 12, inte vet jag det ännu". Klockan 14 säger fru Kickan, som gav mig det förra svaret "Jag har så mycket att göra nu". Jag frågar vilka de sakerna är och hon meddelar att de är att köpa schampoo, vika tvätt, bestämma vad vi ska äta, handla mat och laga den, samt säkert mycket till så som att städa toaletter och sådant. Jag kom då, liksom jag brukar, med den genialiska idén att om jag skulle handla och laga maten efter att jag gått min lite förlängda söndagsrunda och skrivit lite...

Det verkar ha gjort stressen totalt förminskad. Tvätten är nämligen inte ännu vikt, toaletterna såg ut som vanligt och Fru Kickan läser en tidning som handlar om stora rumpor, vad det ser ut på framsidan. Dessutom körde hon fast mig då jag var ute och motionerade, skrek åt mig genom bilfönstret att jag måste hinna till nästa korsning före den där joggaren där bakom och meddelade att hon varit och köpt schampoo (och tydligen den där tidningen om rumpor). Mat hade hon dock inte köpt, för det hade ju jag lovat göra. Va bra. Ingen stress och söndagen rullar på. Jag kom även ihåg att ta mina blodtrycksmediciner, så Emilia som studerar och ska hålla föredrag om panikångest på engelska kan var lugn. Hon är så orolig för sin gamle far. Edit och Pärla inledde med att ta fram alla saker de hittade i hela huset och har nu gått, med eller utan de sakerna över till Gurkan och leker väl där kan jag tänka.

Frågor får jag ändå. Dessa kräver svar.

I går kväll sattes mina Pappakunskaper på prov då Edit ständigt frågade vad de sade och varför hon där gör så samt vad det här egentligen handlar om. Hon satt alltså med i soffan och kollade på Les Miserables. Hur förklarar man för en 6 åring att scenen hon frågade om beskrev en kvinna som fått sparken från en fabrik under det tidiga 1800-talet i Frankrike och att hon tvingas prostituera sig och låta rika män göra precis vad de vill med henne för att hon ska kunna försörja sin dotter som hyses in hos ett alkoholiserat par som driver ett värdshus där de själ folks saker, lurar dem på pengar och super ner dem på samma gång som kvinnans dotter behandlas som Askungen själv och tvingas gå barfota i snö ut i skogen för att hämta vatten mitt i natten?

Edit frågade efter mina försök att förklara om det var okej om hon tar av sig glasögonen och somnar i soffan vänd bort från TVn.

Även Giovanni frågar. Vem var det där du pratade med? Vad sa han? Vad skriver de i tidningarna? En massa saker som förstås är relevanta, men lite svåra att svara så där direkt på. Jag menar, vad får han ut av att personerna var Raimo Konkola, som är en legend man känner till om man själv fungerat inom fotbollen i Storhelsingfors och speciellt om man mött Honka i olika sammanhang, eller Honkas funktionär som varje år förser oss med minutstatistik för varje spelare i Åland Uniteds ligahistoria... Just nu är det inte heller för mig så relevant vad tidningarna skriver, mer att de skriver. Och oavsett, de skriver inte för en publik som bryr sig om den danubiska skolan, eller om Isabella foulade före frisparken. De skriver för folk som vill veta om vi vann, vem som gjorde målet och om vi spelade bra. Helt fair play tycker jag. Hur många av er vet förresten vad den danubiska skolan är?

Wunderteam. De här förädlade den danubiska fotbollen till närmast perfektion under Hugo Meisl. Sen kom Hitler och förstörde också det!

Folk börjar bli hungriga nu. Fru Kickan visar det genom att äta pizza och Emilia genom att ta paus i pluggandet och titta på Modern Family.

Och ja. El Clasico blev 1-2 och Heleníus knockades i 6e ronden. Jag vet jag vet...

Eftersom jag är hemma igen, har ätit mat som jag tillredde efter att ha handlat, fått bastun påsatt (inte som många nu tänker dock), frun bortgången på oviss volleybollturnering, 17 årig dotter studerande i sitt rum och Edit+ Pärla lekande prinsessor som dödar drakar sitter jag här och förbereder en akt som medelålders vita heterosexuella män som jag och säkert även en massa andra som inte uppfyller de kriterierna njuter av under lördagkvällarna. Jag ska just gå i bastun! Där ska jag sitta och riktigt låta en hederlig arbetarhelg överhölja min kropp och mitt sinne för si så där några minuter innan jag mår illa och måste gå ut, såsom alltid. Men det är värt det.

HJK slog IFK 2-0 fick jag mig berättat Atom Tanaka satte två mål och de grönvita invasionen skedde inte helt till fullo. Kanske någon gång kanske...

Detta är min dotter Emilia om någon inte visste det. Hon är klok. I dag sade hon ändå något som jag aldrig trott att något av mina barn skulle säga till mig. "Pappa, du är ganska filosofisk av dig" sa hon.. Wuppss.. Filosofisk.. Ibland har någon sagt nåt sådant, men jag har aldrig riktigt funderat på det desto mera. Emilias definiton av vad min form av filosofi består i gör mig lite imponerad faktiskt. "Du tror liksom på filosofiska förklaringar framför fysikaliska. Så att, liksom fysikens lagar är förklarningar på sådant vi kan förstå, men de tar inte upp det vi inte kan förstå, för det vet vi ju inte vad är och kan inte beskriva det". Vem är filosofisk undrar jag? Bullseye Emilia!

Så här pre-bastu begränsar sig mitt filosoferande just nu till två uttryck som jag lite funderar över. Det ena är "Tagga ner" som man hör alltid då och då. Att vara taggad är väl ett svenskt uttryck som via Åland smugit sig ända till Svenskfinland. Jag antar att det har sitt ursprung i älghorn eller något. Att vara taggad betyder i varje fall att man är inspirerad och full av energi. Att be någon tagga ner är egentligen som att be personen dra ur proppen och liksom tömma sig själv på vad hon är och hur hon ser på livet. "Slappna av" är ett mycket bättre uttryck och föredras av mig 10 gånger av 10. Att tagga ner är inget man säger åt någon man respekterar om man lite funderar på hur man uttrycker sig!

Sen det andra uttrycket. "Det är min förbannade skyldighet" är något jag hört i flere sammanhang under de allra senaste åren. Helt utan undantag sägs denna fras av människor som anser sig stå så över den allmänna moralen så pass att de vill framhålla hur viktigt det är att just de själva stiger fram och gör skillnad. Just ordet "förbannat" är hemligheten bakom den övermoraliske människans storhet. Att bara konstatera att något är mitt, ditt, vårt, kubanernas eller vems som helst ansvar är ingenting som gäller den självförhärligande moralmänniskan som ofta uttalar sig om samhällsfrågor, rasism, feminism eller något annat område som kräver svordomar. Är det själva saken som är förbannad, eller förbannas saken av att den är viktig att framhållas av just mig, det är frågan...

Nu blir det bastu, för Emilia kom och satte sig i soffan för att hitta en onyttig TV serie och jag kan lämna Edit och Pärla, som försöker bygga en rutschkana av madrasser från Edits slottssäng i hennes våld.

Les MIserables i kväll alltså med Emilia och Joel. Förbannat viktigt säkert... Till skillnad från boxning som bara är...viktigt. Jag kommer nog att kolla hur det går där med...

Richard Nordas är som en björn! Han sover ordentligt, äter likaså ordentligt och får han inte mat i tid är han arg! Linnéa och jag var riktigt rädda i morse då turisterna, med oss mitt ibland dem stormade och sedan stod stilla packade som sillar i Viking Lines korridorer. Richard var mycket mycket kritisk i det skedet. Senare, då vi fått frukost i oss och allt blivit bra såg han ut som en lycklig kanin och sedan har ingen sett honom. Han torde vara i sin hytt och risken lär vara stor att han gått i ide. Vi diskuterade faktiskt just detta i morse och försökte poängtera att hamna i Stockholm en lördag kväll knappast är det värsta en människa kan råka ut för. Richard halvsov då vi pratade så jag vet inte vad han tog in dock...

Själv har jag varit BRA i dag. Hela tiden på färjan har jag kunnat utnyttja till att reda upp uppgifter kring våra sponsorer och olika samarbetspartners och just nu tror jag faktiskt att jag vet vad som ska göras. Köra bill alltså och leverera miljarder med grejer till hundratals olika ställen.

En fråga till läsarna förresten. Kommer det mer publik till Eckeröhallen den 16/4 om Craig gör radioreklamen inför, eller om han gör den som duett med Ann-Sofie? Svara här före tisdag så tas era åsikter i beaktande. Det viktiga är att vi fyller hallen. Pallokissat hade 455 åskådare i går. Vi vill ha största hemmapubliken i första hemma matchen 2016! Utmaning för oss alla!

Craig gick just förbi här. Han hade sett en man falla in i sprithyllan på tax free avdelningen. Sprit och glasskärvor över hela golvet hade det varit, men mannen hade försäkrat att allt var bra. Craig var minst sagt imponerad. För att få lite aktuella bilder i denna blogg bad jag honom ta något med ett motiv han själv väljer, något fint och så lägger jag in den.

Denna kom just.. Craig vill poängtera att han också gör sitt för att skapa inkomster till föreningen.

Lunch snart. Det är nästan så man väntar att Linnéa ska anlända med de gula postit lapparna som gör att man får äta köttbullar och mos, eller vad det nu är i cafeterian i dag igen som vanligt. Köttbullar med mos såg dessutom ut att vara maten i skolan på måndag. Bra Mat- Inger bra...

Fru Kickan ringde mig. Det är inte ofta hon gör det och jag tänkte nästan att hon drabbats av längtan efter sin älskade make. Och jo, så kan man kanske säga det. Hon meddelade att hon tänkte sova hela eftermiddagen så hon orkar spela volleyboll i nattcupen. Blir bra.. Ses på söndag! Men lycka till i Nattcupen dock! Och visst gillar jag dig med.. Lite i alla fall.

Edit och Emilia torde dock vara sällskap, för jag tror mig ha kommit till en punkt då jag varit så duktig att jag kan ta största delen av eftermiddagen och kvällen urkopplad. Hoppas Rufus mår bättre även. Såg förresten en kort film på Facebook då Linda vågsurfar... Där bräcker hon farsan, igen.... Brädan skulle väl sjunka innan jag ens kommit upp på den, så det där får hon fixa helt själv och det gör hon ju...

Ella nämns alldeles för sällan. Hon gjorde i går igen en bra match och är en viktig spelare i vårt lag. För en liten stund sedan släpade hon sig här förbi också åtföljd av Vikke och Kaisa. Även de såg hungriga ut...

Så här ser det ut då Ella spelar mot sina gamla kompisar i Pallokissat

Snart mat alltså, sedan snart hemma. Kom på att HJK inleder Veikkausliiga i dag också. Mitt lag på herrsidan. De skulle visst möta IFK Mariehamn läste jag någonstans... Jag får väl önska bägge lycka till då! Dessa är faktiskt de enda matcherna där jag inte helt hejar på min hemstads lag. Men, ränder går aldrig ur ser ni... Varken blåvita eller svartvita.

"I kissed a girl and I liked it" sjungs det visst i någon sådan där poplåt... I dag blev jag kysst av en man, en tokglad sicilianare som liksom lever för stunden och ja.. Var jätteglad för att vi hade slagit Honka med 0-1 borta i dagens ligapremiär. Mina stackars föräldrar, som hade tagit med chokladkaniner till mig och Craig och även lite knycklat till dem i bara farten fick även träffa sicilianaren, som först kallade sin förman (=mig) deras största misstag och sedan bekräftade att han tycker jag är sexig... Kanske han gav tillbaka för att jag förstört hans telefonsamtal med sin estniska flickvän tidigare under dagen genom att högljutt fråga om det är den estniska- eller någon av de andra han pratar med... Undrar om det var precis då han bestämde sig för att åka till Tallinn direkt efter matchen. Vi andra är nu i Åbo på hotell, inte han. Han skriver däremot långa och innerliga texter om hur härligt allting är. Och visst är det skönt att få starta så här efter denna vinter. Jag hade tänkt skriva om känslan att vinna en fotbollsmatch, men krafterna räcker inte till att komma ens nära tillräcklig känsla i texten just nu, så jag hoppas jag får tillfälle att återkomma.

Här, på Daniel Erikssons bild, blir det mål då Raissa nickar in Jessis frispark

Första april blev lång. Vårt aprilskämt om att matchen skulle spelas på WHA istället för i Esbo hade lurat åtminstone två människor enligt rapporter, nämligen Gurkan och Maryette Karring. Tur att hon inte spelar med oss i år då, hon hade åkt till fel arena...

Även Landshövdingen fick in en stöt, då han ringde och meddelade att Kameruns fotbollsförbund har protesterat mot att vi drog hit Raissa mitt i landslagsspelet och att Finlands Bollförbund därför av utredningsskäl har satt henne i spelförbud i dag. Jag hann precis låta tankarna gå kring hur jag ska berätta detta för Giovanni, då Landshövdingen i telefon utbröt i ett vrål. "April April lällällää" ropade han allt vad han kunde och jag, som faktiskt älskar då någon lyckas lura mig blev riktigt lycklig en stund. Han tillade att efter att han varit med 500 biljetter till WHA till följd av min nyhet på hemsidan tyckte han det var värt att lite ge tillbaka. Han lyckades alltså och världen var igen lite bättre för mig!

Lite kaos hade vi även denna resa. Kjelle fick magsjuka och Giovanni glömde tuschen till taktiktavlan. Kjelle åkte med taxi till ett hotell, efter att busschauffören som hade låst in hans väska i bussen hade återfunnits, efter ett sökande som bland annat innebar att jag fick dra ut Linnéa från tekniska domarmötet och själv ta hennes plats. Någon tusch kunde vi dock inte trolla fram och jag kommer att få göra en checklista för hela staben vad var och en ska komma ihåg som obligatorisk utrustning vid matcher. Kalsonger och strumpor kommer att ingå i listan bara för säkerhets skull.

Sen trodde jag att det var Edit som svarade då jag ringde hem, men det var Fru Kickan. De växer så snabbt hade jag gärna sagt, men jag vet inte riktigt hur jag ska svänga detta. Bosse och Lillemor dök upp i publiken och förutom den samlade journalistkåren på fem personer, så hade Åland United alltså åtminstone 4 supportrar på plats i dag i Hagalund. Hoppas IFK Mariehamn har minst lika många i morgon på Sonera Stadion. Journalisterna kommer att vara de samma.

Natt ska det bli nu. På färjan ska vi stiga efter 8 nån gång och sen på böljan den blå mot Mariehamn där jag ska få träffa åtminstone två av mina barn och kanske kanske Rufus också om han kvicknar till och orkar. Les Miserables lär stå på schemat i morgon kväll. Det ska bli oerhört roligt! Hela bussresan gick till att jobba för att göra det möjligt att knåpa ihop en liten matchrapport med väldans trögt internet, men nu börjar det mesta vara på plats. Eget hotellrum fick jag också så det kan vibrera hur mycket som helst.

Här är de 17 som gör att jag flaxar runt landet och sliter ändtarmen av mig. I dag är allt så värt! Tack damer. 22 gånger till nu bara så har vi avslutningsmiddag i oktober!

Då är vi i Helsingfors. Vi sitter ännu på färjan, då matchen går först i kväll. Skolflickorna gör läxor (hälsningar till alla som tror annat), endel läser böcker (jo pappersböcker), endel vandrar hysteriskt omkring (till exempel Giovanni), vissa bråkar om lämpligheten att använda hyttens toalett då det finns allmänna utrymmen (Craig och Richard). Själv har jag lyckats med konststycket att väcka Kjelle trots att han har sin hörapparat avskruvad. Vibrationerna menar han, vibrationerna... Jag borde kanske vara stolt.

Kjelle hämtade vår nya reseutstyrsel till hamnen i går kväll. Det blev till att byta och samtidigt exponera min nakna överkropp för den åländska vårnatten.

I övrigt är det en lärorik resa på många sätt. Jag tror mig nu kunna identifiera vem som är Olivia och vem som är Isabella utan att de har sina fotbollsskor på. Få se om det funkar i längden, men värt ett försök.

Biluthyrningen ringde och ville att bilen skulle föras dit i dag för kontroll. Då jag förklarade att laget, som kör bilen är i Helsingfors meddelade de att de går och kollar själv då... Sååå Åland igen. Jag vägrades frukost, eftersom jag tydligen fått Kjelles hyttnyckel och han hade av nån besynnerlig anledning en separat frukost, Viking Lines vägar är goda men outgrundliga. Då jag högljutt gestikulerande, men ändå väldigt diskret förklarade att jag hör till Åland United lät de mig gå in. Sedan, då jag laddade tallriken med bacon kom en rikssvensk man upp bredvid mig och sade "Så, du fick komma in i alla fall.." Så ordet diskret kan vi glömma då tydligen.

Olivia frågade just vad det här på vår hemsida om att matchen i dag är flyttad betyder... Ann-Sofie hann före och med uttråkad min meddelade hon kort att det är första april. Det samma har både Rufus och Emilia gjort i dag då jag bett dem kolla Ålandstidningens första sida, för Edit är med på den... Olivia är den enda som blivit lurad då. Till och med två gånger, för hon trodde även att hennes skosnören var öppna då jag sade det. Man lär sig mycket om folk på de här resorna.

Media ja. Det är roligt att se dem så här utifrån. Owe är utsänd från Radion. Oskar och Orre åker färja för Nya Ålands räkning och sedan kommer Ålandstidningen att flyga in Daniel och jag tror det blir Victor som kommer till matchen i kväll. Alla dessa gillar jag faktiskt och jag tycker vi kommer väl överens. Sinsemellan rör de sig dock i små egna flockar och jag tror inte de har så mycket övers för varandra. Vore roligt om man någon gång kunde lura dem att bli vänner... Eller krävs det Öspel för sådant?

En lång dag kommer att färdas mot match. Några människor har jag träffat på båten som åkt hit för att heja... På det åländska curlinglaget som spelar om FM medaljer denna helg. Lycka till säger vi. Annars skall det väl gå att kombinera två fotbollsmatcher, en curlingturnering och en boxningsgala under dessa två dagar om man vill! Hörs om det går! Hej! Hoppas det går bra för Cajsa i skolan....

enligtvirta

Natten före dagen som blev Glada vappen

Välkommen Maiju, hoppas ni förlorar

Ska jag bli präst?

Aj att midsommarstång

Att vara allas Pappa

Vore andra gladare om jag vore ledig?

Sommartider hej hej

Alla logikens vänner

Att vara felkvalificerad

Lite mitt emellan

Vad ska det bli av mig?

Vad är viktigt?

Evangelium om trädgårdsarbete

Är jag en sådan där cyberperson?

Snabb replik om det där språket igen

Det där att hälsa och bete sig...

En speaker och en cykel kunde vara bra, bland annat

Det är så dumt att man inte hinner skriva det ens

Då greppet börjar glida

Förmiddag i åsiktskorridoren

Till mina vänner som stöder IFK Mariehamns herrar

Supertisdag

Är jag skrämmande?

Kampen mot den allmänna idiotin fortgår

Det var det där med publik då

Denna mångdimensionerade söndag

Slut för i dag

Day D

Blev att agera måltavla i jeans

Vad är det för skillnad på dag och dag?

Gå en kilometer i nån annans skor... Usch så ofräscht

A face for radio

Vadå att man inte kan sova

Dagen före kvällen

Den här bloggen är opassande

Kära journalistkår

Så viktigt att inte falla för stereotypier

Femte vågen och Gamla Testamentet

Licence to kill?

Styrka genom fotboll

Ska vi ordna supporterresa?

Nå jo. De va de

Tonårsfasoner och Big Mac

Sen natt och ordbajs

Att vara god är väl inte att vara exkluderande

Det kommer flera

Tredje gången gillt och kanske snäppet obekväma åsikter

En herrans massa utfört och kall köttpirog

Dronten Edward

Baby talk

Tidigt

Jag har ont

Jag är en kontorsråtta egentligen, tror jag

Tradition

Vem vad när var varför hur

Att tagga ner eller ta sitt förbannade ansvar

Rolling home across the sea

Kissed by a man

Dimmigt, naket och spännande