enligtvirta

Det sägs att då man åldras blir man yngre alltefter, både till själen och även som man tror, kroppsligen. För mig har detta tenderat visa sig i lediga helgmorgnar, alltså sådana helgmorgnar som jag inte är på resa eller är schemalagd från morgonen, att jag sover om ingen stoppar mig. Jag vet att Edit vaknade av Pärla som kom springande och ville se film med Edit I vår säng. Jag vet att jag motarbetade detta och jag tror det slutade med att de såg film i Gurkans säng i stället. Jag vet även att Fru Kickan vid något skede vaknade och använde faktum att hon och jag befann oss ensamma i den äkta sängen en lördagmorgon till att vända sig på sida och lyssna på intervjuer med sin telefon. Jag hörde också intervjuerna, eftersom de ekade i mitt huvud, men vips vaknade jag ensam och klockan var minst sagt massor.

 

Då jag slutligen kom upp fick jag, genom att bete mig som en typisk stereotyp man, till en härlig lördagsförmiddag genom att tillverka, samt avnjuta kaffe med fyra ostmackor som tilltugg. Tidningar har jag läst. Det finns så mycket där ute, eller inne i tidningarna då, som man skulle vilja ta upp och fundera kring. Det blir dock ej, för nu ska ju Edit på barnkalas. Jag har förstått att det är rituellt viktigt att jag är den personen som levererar Edit till och hämtar från barnkalaset. Därtill, eftersom jag tog upp att vi har WC pappersbrist och även kunde öka vår stabilitet i hushållet genom inköp av till exempel smör, bröd, mjölk samt övriga livsmedelsprodukter, har det framkommit påvisande fakta, samt åsikter om nödvändigheten att jag även inhandlar allt detta. Då värvet är gjort kanske jag då, i ren vit manlig heterosexuell trots, eller varför skulle det behövas sådant, men det är roligt att låtsas, åker på herrfotboll! Lite roligt att kunna se IFKs herrar under helt avslappnade former och på samma gång fundera över vad i WHAs gräsmatta som troligen inte skulle hålla att Åland United kunde spela där nästa helg... OBS! Detta har inte ens varit uppe i år, utan vis av tidigare år bestämdes det att vi inte ens försöker... Men nästa år kanske det vore dags igen?!

 

Bara Rufus är mera tonåring än jag, för honom har ingen ännu sett till. Jag gjorde ett försök till förslag på Far och son aktivitet ifall han skulle vilja hänga med på matchen. Svaret hans blev klart, men ändå passligt otydligt. "Mjaa. Kanske det. Men jag lovar ingenting." Han låter i alla fall som en riktig 50-talspappa som svarar sin son ifall de kan gå på fotboll tillsammans. Någonstans blev rollerna bytta. 70-talet?