enligtvirta

Snabb mellanlandning efter att ha låtit Röda armén nästan ockupera Vårt land och sedan dra exceptionella slutsatser om Topelius och hans roll inom nationsbygget på 1800-talet, jag hörde mig säga saker jag inte hade en aning om att jag kunde säga, men det lät väldigt bra! Nu skall jag, medan Rufus tränar volleyboll handla lite grejer till ärtsoppan och få hem Edit så hon hinner äta före kvällens träning.

 

Vi hade presskonferens här under dagen också. Alla tre huvudmedierna dök upp. Bra bra. Ordförande Landshövdingen sade att han skulle prata engelska och bytte sedan till svenska. Cynthia skrattade i rätt lägen i alla fall så jag tror faktiskt hon förstår mer än man tror. Även Huvudsponsor Wiklöf var på plats. Giovanni förstod så klart inte ett ord av vad han sa och jag försökte väsa till honom när han skulle nicka och när han skulle le... Jag tror inte han hörde dock. Giovanni har ju, som vi nämnt en rätt avslappnad inställning till språkbruk. Då han säger något, ofta fult ord, gör han det sedan med italiensk accent och utan att riktigt veta vad ordet egentligen betyder. Därmed får känsliga läsare sätta det i perspektiv då jag härunder redogör för kommentarerna som fälldes.

 

Giovanni ville alltså först veta vem han där var som kom in och skakade hand med alla. "Det är vår huvudsponsor" sade jag. "Ålands rikaste man". Giovanni sa "Vittu". Sen då Giovanni ville att jag skulle översätta vad Herr Wiklöf sagt till honom blev det att låta så här: Jag: "Han önskade dig lycka till och sade att du har ett stort och ansvarsfullt jobb. Dessutom vill han att vi ska ta guld." Giovanni: "Vittu". Ibland behövs inte mycket mer och finska svordomar är bra. Jag har alltid sagt det. Ännu bättre blir de om man inte riktigt använder dem rätt...

 

Intervjuer tog sedan över och jag drog det urgamla skämtet "Bri, you have a perfect face for radio" i tron att det var just ett urgammalt skämt. Jag är dock rädd att det var en ny en för Bri. Hon skrattade nog, men lite besvärat tyckte jag...