En herrans massa utfört och kall köttpirog
En liten stund till avspark. Som sagt tänkte jag viga kvällen åt PSG-Manchester City. Wolfsburg-Real Madrid får ursäkta, men så har jag nu bestämt. Jag är för gammal för att höra till de där som har flere skärmar öppna och hela tiden interaktivt, eller hur de nu gör både skriver med folk, talar i telefon, kollar resultat samt ser 2-3 matcher simultant. Lite som småbarnasmammor gjorde före det blev jämnställt... Alltså de såg väl inte så många matcher, men ni förstår... Jag väljer en match och ser den! Vid enstaka tillfällen, som tex under damernas EM, då Finland hade herrlandskamp på samma gång, har jag haft två devicer igång och försökt få nån koll på det hela. Väldigt stressigt och oharmoniskt har det varit... Nä en match i taget gäller. Sen kan de gärna ge mellantidsresultat från den andra arenan...
Intensiv dag bakom och en ny att vänta i morgon. Eftermiddagens lektioner blev väldigt intressanta. Precis som min vän Steve som jag träffade som hastigast efter skolan sade. "Om du först får dem att lita på dig, då kan du sen göra precis vad som helst och det funkar." Han menade så klart fotbollslag, men det passar väldigt bra in på skolklasser och undervisningsgrupper också. Jag vet inte varför, men just nu känner jag att jag har en ganska tillitsfull vardag i skolan. Antagligen gör min splittrade arbetssituation och att jag knappt alls umgås med mina kolleger, viket är synd, utan tillbringar största delen av tiden i klassrummet, antingen undervisande eller så görande kontorsarbete, att min energi helt riktas in på här och nu och på något sätt gör att grupperna påverkas så det bara flyter i de flesta fall... Kanske de är rädda för vad som ska hända om jag törnar och att de därför trippar på tå och inte vågar annat. Eller kan det hända att de resignerat och liksom gör som jag säger för att de inte ser nån idé i att inte göra det. Ingen skillnad liksom... Ibland, för att inte gråta mig till sömns inbillar jag mig att de litar på mig som person och pedagog och därför tror att mina instruktioner hjälper dem att uppnå målen med sina studier... Sådant hjälper mig ibland att somna trots sura uppstötningar. (Nej Mamma, jag har inte sura uppstötningar varje kväll. Ring gärna, men inte om det!)
Det här är en vanlig sovsituation i vårt hem. Jag är farbrorn och den där lilla är Edit. 25 nätter av 30 i månaden är det just exakt så här mellan ca 01.00 då jag anländer till lite över 7 då jag stiger upp. De 4-6 nätter som inte är sådana här då sover jag oftast på färja eller hotell, eller i buss om vi varit i Kuopio... O va gosigt säger Fru Kickan från sin 3/4 sängyta!
Efter skolan var jag effektiv som bara den. Hem till Steve, sen till apoteket, till Ålandstidningen, därifrån via Harrys El till Långnäs. På tillbaka vägen via KEA market tillbaka till skolan där papper skulle scannas och e post skulle skickas, samt mottagas visade det sig. Då detta var klart hade jag fått undan det mesta av det jag föresatt mig att måste göras denna dag. En halv timme återstod av lagets träning nere på konstgräset insåg jag. Dit alltså! I rena ivern och även för att inte frysa ihjäl, vilket Julia felaktigt trodde jag höll på att göra, eftersom jag inte hade någon ytterrock för att jag inte trodde jag behövde en sådan i morse, drog jag i full fräs omkring på planen. Jag hämtade bollar, plockade koner, flyttade mål och delade ut de två sista säsongkorten jag hade att dela ut till Kaisa som skulle förmedla dem till rätt personer. Kaisa har förresten ont i foten. Hon kommer tyvärr inte att spela matcher på en tid, men i kväll fick jag veta att det finns lite ljus i tunneln. Långt fram i tunneln visserligen, men innan vi hinner tyna bort har den tiden kommit.
Giovanni meddelade att det var en hård träning i dag. Rätt tuff såg den nog ut också. Då jag kom hade de ju redan tränat en timme och nu körde man 3v3, samt 1v1v1+2 målvakter . Kjelle sprang ständigt och jagade bollar. Giovanni rörde sig konstant och gapade, Craig tog tid och skrek medan Richard såg ut att både frysa och vara hungrig. Till mig sade han att det var kallt och han var dödstrött. Richard bestämde också att laget kunde stretcha efter nedjoggningen inomhus. Detta bekräftades av Giovanni som hojtade att laget kan gå in och stretcha, efter att någon i laget sagt till honom att de skulle det. Som vi säger i skolan, "Repetition är kunskapernas moder"!
Jag kom åt att gratulera Ella till landslagsuttagningen också, helt live. I går hann jag redan på facebook. Det är synd att det sker på Julias bekostnad förstås. Det hade varit roligt om de bägge hade kunnat åka tillsammans. Men jag är uppriktigt glad för att Ella nu får chansen att vara med i truppen.
Här är Ella tillsammans med Kuikka och Westerlund sommaren innan hon kom till Åland United. Ella fick hoppa in på slutet i den där hemska EM matchen mot Sverige ni minns. Eller, inramningen och allt var bland det finaste man sett i damfotboll, men resultatet var hemskt... Följande år spelade alltså Ella med oss och hon var lite av och till med i landslagstruppen. I fjol, då hon hade tänkt spela in sig ordentligt gick det på tok redan i januari och hela säsongen blev skadefylld. Inte riktigt helt har hon ännu heller kommit i den form vi vet att hon vill vara i och som åtminstone jag tror att hon kommer att uppnå i sommar, men ändå fick hon komma tillbaka nu då det behövdes en kantspelare. Jag vet inte hur mycket vi ska lyssna på olyckskorparna som råmar efter Koivisto, Öling och Salmi. De är alla tre väldigt duktiga fotbollsspelare, men Ella fick nu chansen att göra sitt till. Lycka till säger jag.
Då jag sedan kom hem var ingen hemma. Fru Kickan hade tydligen åkt till gymmet och Edit lekte ju hos Olga. Jag passade på att gå min runda. Sune var orolig i dag hur jag ska klarad det med "mina krämpor" som han uttryckte det. Det går nog kan jag säga. Det går till och med bättre och bättre. Hemma igen hade damerna anlänt och sent om sider fick jag mig lite mat i magen. Alla som känner mig lite vet att jag föredrar rumstempererad korv ur plastförpackning. I dag kom vi nästan dit. Jag fick avnjuta kylskåpskall köttpirog på tallrik, men direkt ur plastförpackning. För att spica upp det lyxade jag till med lite senap och ketchup också. Edit sade då jag lade henne att jag luktade ost ur munnen...
Nu börjar ju matchen för tusan gubbar. Varför sa ni ingenting?!
Kommentarer
Trackback
