Jag är en kontorsråtta egentligen, tror jag

Vi inleder detta med en bild på Maja Lindqvist.
Hoppas Owe fick med Majas kyliga vickning i backlinjen i pressat läge mot Honka då de ansatte henne hårt i fredags. Giovanni sade att det såg ut som om hon var 38 år gammal. Craig sade att han är 37. Jag sade bara Maja Beckenbauer, med ett (tror jag) äckligt lyckligt leende. Hoppas Maja förstod att hon gjorde något man inte gör i backlinjen i en sådan trängd situation då man är 17 år i en ligapremiär... Men det gick ju bra och kanske hon är 38 år och heter Beckenbauer, så där i smyg...
 
I dag har jag faktiskt varit mer administratör än något annat. Lektionerna var i mycket fråga om delegering och överseende förutom kanske 9As atombombsinfo och 8Es 1800-talssamhällslära. Det visade sig att flickorna i min tillvalsgrupp sjöng med i sångerna ur Les Miserables.. Vem hade trott det för 6 år sedan? Då var de väl små med flätor och rosetter. Nu är de större...Med flätor och rosetter.
 
Då skolan kunde lämnas åkte jag till träningen för att höra Giovannis anförande i omklädningsrummet. Han sade kloka ord, men gick hela tiden fram och tillbaka och jag som för sakens skull tittade ner blev mest sjösjuk då hans fötter kom och gick i synsektorn utan att någonsin stanna.
 
Efter anförandet måste jag åka för att hinna till en par ställen innan styrelsemötet. Tänkte även äta en ostburgare på Hesburger, eller alltså köpa den på Hesburger och sedan vandra ut med den och ha ätit den innan jag kommit till bilen. Nu blev det ju ingenting av det då, eftersom så fort jag kom in ringde en kvinna från Cypern och ville sälja träningsläger till oss. Eftersom jag är en man som föredrar smidighet, fast det kanske inte märks då man ser mig eller pratar med mig, bad jag henne maila så jag kan titta på det sedan. Det jag menade var alltså att jag inte är det minsta intresserad av det där, eftersom jag/vi inte har råd. Kvinnan i fråga skulle väldigt gärna maila mig, men hon ville bara veta hur många vi kommer och när... Jag försökte igen säga att jag hör av mig längre fram då jag har en aning om vi alls är intresserade och då ville hon veta vilken prisklass vi vill ha på planen och motståndet... Hon skulle absolut maila mig sa hon och läste till och med upp min korrekta e-postadress. Nu är klockan snart midnatt och hon måste ha sänt den fel i alla fall tydligen.
 
Mötet resulterade mest i det som möten resulterar i. Vi alla fick mera jobb. Mitt jobb är att ansvara för folk som kan ansvara för olika funktioner vid våra hemmamatcher. Hittills har jag hittat två som inte vill ansvara, men de har god uppfattning om vad den som ansvarar ska göra. Jag antar att jag ansvarar i slutändan.
 
Då jag kom hem vid lite i åtta blev det bråttom att hinna ut på lunk för att jag så gärna ville prata med Edit ens en liten stund. Sen visade sig bastun vara på också och då Edit, samt Fru Kickan lagt sig, jag badat och var beredd att se om det finns någon middag någonstans, då kände jag en alldeles underlig känsla. En känsla som liknar det man känner då man laddar upp före match eller ett uppträdande av något slag. Till min enorma skräck kom jag fram till att min uppladdning gällde kvällens kontorsarbete. Yes go get them liksom. Yeah. Alla matchsponsorerna ska få sig en mail! Kom igen bara! Speakern ska spikas! Jo, riktigt sant, JAG PUMPADE ADRENALIN FÖR ATT SKRIVA E-POST OCH FYLLA I FORMULÄR! Jag är inte riktigt riktig...
 
Till all lycka lär det vara sms dags till Magister Sviberg i morgon. Då ska jag även själv se lite fotboll... Efter att jag skrivit en massa e postningar förstås. Man är väl en riktig kontorsråtta.. Men...
...så här torde de flesta bemöta all denna information. Hoppas jag i alla fall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0