enligtvirta

Det blir mer och mer klart att vi (igen) hamnat i en situation då folk vet mera om vad jag skrivit, eller vad andra skrivit att jag skrivit alternativt sagt, än vad jag egentligen har sagt eller gjort. I går kväll framhöll jag att jag faktiskt inte var på väg till Uleåborg. Gurkan undrade varför jag skulle vara det och Fru Kickan konstaterade att "det vet jag så klart. Jag läser ju din blogg." Om inte surrealismen kom fram redan utan att jag förklarar får ni gärna höra av er så utvecklar jag.

 

Allt fler personer säger sig känna mig, eller uttalar sig om mig på basen av vad som skrivits, eller till och med vad jag själv skriver på sociala medier. Nattens debatt gällde hemspråksundervisning, som jag faktiskt kan förespråka, utan att vara expert men dock aningen påläst till den grad att jag tror på vad experter säger i frågan. Därmed har jag dock inte en klar idé om hur det skulle kunna förverkligas, precis som den andra vurmen om pulstäning, som även den är bra för barns inlärning. Mina uttalanden ledde sedan till en hel kör av vanligtvis helt vettiga människor som, helt allvarligt alltså, förklarade att "man ska ta seden dit man kommer" och "på Åland talar man svenska" med mera. No shit? Tack för informationen gott folk. Just det där har jag missat under mina 20 år på Åland.

 

Ännu värre blev det då diskussionen skulle föras in på partipolitik och hävdas att jag står för förfinskning av Åland, precis som finlandssvenskar och Sannfinländare i allmänhet. Ser någon den lilla osakligheten komma krypande? Vore det inte för att det är riktiga politiker och annars "ledande opinionsbildare" och folk ur näringslivet som häver ur sig grodorna skulle jag väl närmast göra som många säger att man ska då dräggen och slöddret ur de rasistiska leden hetsar: "Bry dig inte". Nu bryr jag mig till den grad att jag behöver föra diskussionen så att den åtminstone inte belastar de människor som uppenbarligen inte begripit ett dyft av vad jag vill säga, eller så med flit missförstår. Jag menar, hur pinsamt är det inte om dessa framgångsrika människor i vårt lilla samhälle blottas som totala analfabeter i människokännedom. Jag tror inte det är bra. Nu hoppas jag i alla fall att jag sagt tillräckligt klart vad jag anser i ärendet både på facebook och här på bloggen, så jag behöver inte mer känna mig rädd för att totalförlöjliga dem som tror sig veta vad jag är och vad jag står för.

 

En annan sak, i anslutning till detta. Det pratas mycket om hur folk nuförtiden gömmer sig bakom skärmar och sedan slänger ur sig svador på sociala medier som de aldrig skulle kunna säga ansikte mot ansikte. Det där stämmer säkert. Jag rannsakar ibland mig själv med det samma. Nu kan jag ha fel, men åtminstone känner jag det som om jag har ett rent samvete. Trots att jag ofta ser människor jag hamnar i ordkväde med på nätet och inte nödvändigtvis säger något till dem, eller ens känner igen dem då det finns sådana som jag bara känner på nätet mer eller mindre, tror jag mig veta att jag inte skriver ett enda ord som jag inte kan ställa mig bakom irl. Det vore egentligen roligt att testa vid tillfälle och som Mia Hanström sa, då kommer säkert sammanhangen bättre fram också. Våra förutfattade meningar om varandra försvinner och antingen besannas de, eller så minskar eller förstärks de. Man får i alla fall en mer nyanserad bild av vad det är för en person och då behöver man inte göra bort sig genom att häva ur sig pinsamheter om denne.