Vem vad när var varför hur

Klockan sen eftermiddag, eller vad det nu är sätter jag mig här och skriver en liten snutt om att ha bråttom, eller att känna att man har det vilket är samma sak men lite olika ändå.
 
För mig är det mycket fråga om att ha saker som inte är gjorda och att hela tiden medvetet skjuta dem framåt för att ändå för det mesta få det som ska vara klart gjort nästan i tid. I det dagliga ingår en hel del svarande på frågor. Jag har själv lärt mig att det ofta är värt att själv ställa frågorna som senare kommer att ställas till mig. Så som helgklassikern "Vad ska vi ha till middag?" Även i dag ställde jag den och fick svaret jag får varje gång jag ställer frågan tidigt under söndagen, "Alltså klockan är ju bara 12, inte vet jag det ännu". Klockan 14 säger fru Kickan, som gav mig det förra svaret "Jag har så mycket att göra nu". Jag frågar vilka de sakerna är och hon meddelar att de är att köpa schampoo, vika tvätt, bestämma vad vi ska äta, handla mat och laga den, samt säkert mycket till så som att städa toaletter och sådant. Jag kom då, liksom jag brukar, med den genialiska idén att om jag skulle handla och laga maten efter att jag gått min lite förlängda söndagsrunda och skrivit lite...
 
Det verkar ha gjort stressen totalt förminskad. Tvätten är nämligen inte ännu vikt, toaletterna såg ut som vanligt och Fru Kickan läser en tidning som handlar om stora rumpor, vad det ser ut på framsidan. Dessutom körde hon fast mig då jag var ute och motionerade, skrek åt mig genom bilfönstret att jag måste hinna till nästa korsning före den där joggaren där bakom och meddelade att hon varit och köpt schampoo (och tydligen den där tidningen om rumpor). Mat hade hon dock inte köpt, för det hade ju jag lovat göra. Va bra. Ingen stress och söndagen rullar på. Jag kom även ihåg att ta mina blodtrycksmediciner, så Emilia som studerar och ska hålla föredrag om panikångest på engelska kan var lugn. Hon är så orolig för sin gamle far. Edit och Pärla inledde med att ta fram alla saker de hittade i hela huset och har nu gått, med eller utan de sakerna över till Gurkan och leker väl där kan jag tänka.
 
Frågor får jag ändå. Dessa kräver svar.
I går kväll sattes mina Pappakunskaper på prov då Edit ständigt frågade vad de sade och varför hon där gör så samt vad det här egentligen handlar om. Hon satt alltså med i soffan och kollade på Les Miserables. Hur förklarar man för en 6 åring att scenen hon frågade om beskrev en kvinna som fått sparken från en fabrik under det tidiga 1800-talet i Frankrike och att hon tvingas prostituera sig och låta rika män göra precis vad de vill med henne för att hon ska kunna försörja sin dotter som hyses in hos ett alkoholiserat par som driver ett värdshus där de själ folks saker, lurar dem på pengar och super ner dem på samma gång som kvinnans dotter behandlas som Askungen själv och tvingas gå barfota i snö ut i skogen för att hämta vatten mitt i natten?
Edit frågade efter mina försök att förklara om det var okej om hon tar av sig glasögonen och somnar i soffan vänd bort från TVn.
 
Även Giovanni frågar. Vem var det där du pratade med? Vad sa han? Vad skriver de i tidningarna? En massa saker som förstås är relevanta, men lite svåra att svara så där direkt på. Jag menar, vad får han ut av att personerna var Raimo Konkola, som är en legend man känner till om man själv fungerat inom fotbollen i Storhelsingfors och speciellt om man mött Honka i olika sammanhang, eller Honkas funktionär som varje år förser oss med minutstatistik för varje spelare i Åland Uniteds ligahistoria... Just nu är det inte heller för mig så relevant vad tidningarna skriver, mer att de skriver. Och oavsett, de skriver inte för en publik som bryr sig om den danubiska skolan, eller om Isabella foulade före frisparken. De skriver för folk som vill veta om vi vann, vem som gjorde målet och om vi spelade bra. Helt fair play tycker jag. Hur många av er vet förresten vad den danubiska skolan är?
Wunderteam. De här förädlade den danubiska fotbollen till närmast perfektion under Hugo Meisl. Sen kom Hitler och förstörde också det!
 
Folk börjar bli hungriga nu. Fru Kickan visar det genom att äta pizza och Emilia genom att ta paus i pluggandet och titta på Modern Family.
 
Och ja. El Clasico blev 1-2 och Heleníus knockades i 6e ronden. Jag vet jag vet...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0