enligtvirta

Visste ni att jag avskyr listor? Alltså inte att läsa sådana, förutom butikslistor, speciellt om dessa sedan kompletteras med sms om att "ta också lite vildravioli och billiga spanska jordgubbar om det finns samt WC papper, biodynamiskt" eller sådant... Jag avskyr att göra listor. Speciellt listor som sedan ska uppdateras. Igen är undantaget dessa Allstarslag jag leker med och säkert ska uppdatera längre fram ännu under detta EM tex. Jag menar listor som man ska göra på excelblad och som folk sedan vill att man håller ajour.

 

Linnéa trodde inte sina öron då jag meddelade henne att den ur min synvinkel största stressfaktorn med till exempel sponsorarbetet, till den del jag gör det, är uppdateringen och uppföljningen genom överskådliga listor. I Linnéas värld är det det lättaste och minst energikrävande av allt. I min värld förorsakar det hjärtklappning, magsår, eller åtminstone reflux mellan 3-4 på morgnarna, samt humörsvängningar. Speciellt illa är det då behovet av listor uppdagas och liksom efterfrågas, som i dag då Anne-Maj undrade, helt berättigat, hur pengarna från tröjauktionen är tänkta att drivas in. Endast Herr Landshövding har enligt henne betalat sitt inköp så här långt. Jag dristade mig till att svara nåt i stil med "Jag vet inte jag. Jag bara säljer". Det är orättvist mot Anne-Maj och till och med rätt osakligt att svara så, men helt i linje med mitt mentala tillstånd, eller min läggning över huvudtaget.

 

Min glädje över att kanske ha någon spelare klar för kommande säsong tas effektivt ner på Jorden av helt korrekta uppmaningar om att upprätta en exceltabell över budgetläget så man kan hålla kontinuerlig uppföljning över pengar, bostäder och an massa andra variabler. Jo, det är mitt jobb. Det är något som för vissa är det enkla med detta. För mig är det fasansfullt jobbigt. Något jag dock bara måste hålla huvet högt med och få gjort. Föräldrarna i höstens 8A minns säkert att det tog mig ett halvt läsår att prestera en kontaktlista till alla vårdnadshavare i klassen. Den föregående 7-9A hade inte haft en sådan på tre år. De fick tag på mig och jag på dem och jag hade stenkoll på mitt eget sätt. Om någon utomstående ska granska blir det dock omöjligt! Därför kan jag heller inte dö före jag pensionerats. Tänk hur många vitsord och olika överenskommelser både i skolan och i fotbollen som försvinner med min döda kropp...

 

Härmed ett stort tack till (bland annat, då jag inte kan räkna upp alla som hjälpt mig under årens lopp) Maj-Britt, Maria och Mia i KHS, Linnéa, Anne-Maj och Herr Landshövding (som jag tror har samma ovilja som jag själv beträffande dessa ting) Lillemor och många till i Åland United. Sedan förstås Minttu på Bollförbundet och alla de olika kolleger både i skola och fotboll som har och i framtiden kommer att ta på sig att hålla koll och bokföra. Största tacken, fast jag ofta bryter samman, går till Fru Kickan, som helt riktigt betonar olämpligheten av att Landrovern ännu inte fungerar som den ska. Jag vet, jag vet! Prioriteringar säger alla! Jo, exakt! Det finns så mycket liv runt mig och jag prioriterar det för stunden. Jag tror det är det långsiktigaste man kan göra också. Landrovern blir dock inte frisk för det, nej...

 

I går skickade Maiju en sådan där personlighetsanalys som man brukar kunna fylla i på nätet. jag slog till och fick 10 sidor text om hurudan jag är i respons. Vad man än säger om dessa undersökningar, men visst satte analysen ord på mycket av det jag inte kunnat peka på med mig själv. Bland annat just denna ovilja mot listor och uppdateringar fria från känslor och "stora linjer". Enligt rapporten har jag svårt att se de enstaka träden i skogen. Eller, jag ser dem, men jag kan inte sålla bort de som "inte behövs", utan alla träd är så viktiga att jag sedan ofta skapar ännu större skogar, med ännu vildvuxnare djungler än om jag skulle begripa att fokusera på vissa träd för att sedan skörda välordnade plantage... Med detta i minnet tog jag emot Herr Landshövdings samtal i morse då han undrade var de där laguppställningspapperen för lördagens HJK match är... Ser man på. Det är ju torsdag. Jag brukar alltid göra dem på onsdag kväll... Nu är de gjorda och jag hoppas Herr Landshövding fick dem.