Bring it on Torolf!!!

Det är väl bäst att ta det direkt då. Vi har en supporter som heter Torolf. Torolf är egentligen en riktigt trogen "gamla goda tidens anhängare". Han följer oss på hemma och bortamatcher, gläder sig med våra framgångar och har oerhört vassa åsikter då vi inte är framgångsrika, precis som supportrar ska vara. Torolf ensam mostavarar nästan 100 personer i IFK Mariehamns herrars facebookgrupper där man tjafsar om Andreas Vaikla och RoPS nyförvärv etc. Torolf är hard core och jag är faktiskt inte rädd att vi ska tappa honom, för riktiga supportrar lämnar aldrig sin klubb och sitt lag. Torolf är trygg och just därför rör han om då han säger saker.
 
Torolf fanns också i går på WHA. Han skulle kvittera ut sina båda handdukar som han vunnit med att tippa förluster för Åland United. En fick han och jag ska se till att han får tillgång till den andra också. Han stod även utanför spelarbussen i Kuopio efter matchen i onsdags. Då sade han till Maiju och till mig att han inte tänker diskutera eller säga något nu, utan han sparar det till efter TPS matchen. Ja, Torolf... Bring it on! Vad vill du säga? Jag lyssnar på dig, håller säkert med om vissa saker, håller inte med om andra. Jag vet att du är en av cirka 100 supportrar som vi kan räkna till den inre supporterkretsen. Vi vet att du vill laget väl. Det vill vi alla. Du, precis som alla vi andra såg en 2-1 ledning bli 2-4 förlust i går kväll. Inget att förneka, dock väldigt svårt att göra något åt, eller ens förebygga.
 
Riktigt vi alla såg dock inte andra halvlek. Jag själv hamnade att avvika då Fru Kickan ringde mig precis då jag kommit ut ur omklädningsrummet efter halvtidssnacket. Hon grät och lät hysterisk. Hon hade varit på sin chefs 70-årsbaluns och fastnat i sin kjol och drattat på mage. Nu var hon på väg till sjukhuset för att kolla att Blobben levde. Det var väldigt tydligt att hon ville ha mig dit. Maiju gav mig inte heller något alternativ, inte för att jag hade tänkt stanna, men Maiju var väldigt tydlig och undrade vad jag stod där för ännu... Japp... Snabb fördelning av post match uppgifter. Linnéa, Kjelle och Cia i publiken ställde upp och hjälpte mig med de saker jag behövde ha koll på efteråt. I publiken satt familjen Melleri och Edit. Eliel hjälpte mig att få omklädningsrummets nyckel tillbaka till vår avbytarbänk och de stora såg även till att Edit och Isak inte visste om vart jag stack. Edit hade senare då vi träffades inte märkt att jag inte varit där under andra halvlek, så det var väl starkt jobbat av dem då.
Till sjukhuset bar det iväg och Fru Kickan anlände med hjälp av transport från festplatsens arrangörer. På samma gång försågs jag med sms från matcharenan. Vellu och Linnéa höll mig informerad. 2-2, Spora utvisad, 2-3, 2-4, vi förlorar... På samma gång får jag ge en eloge till den åländska akutsjukvården som faktiskt på väldigt kort tid såg att Fru Kickans mage och Blobben fick den vård och den koll som behövdes. Alla tänkbara tester gjordes och Blobben mår finfint. Så även Fru Kickan, som dock varit vettskrämd. Allt väl alltså på den fronten, trots att det nog, måste jag erkänna nu efteråt, var rätt skrämmande innan Blobben började sparka ilsket då vi, eller Fru Kickan då, låg i undersökningsrummet. Då vi kom hem var det fotbollsmatch på vår bakgård. Edit i mål och Vellu, Eliel och Isak spelade ute...
 
 
Jag hade ju inför matchen även haft Tepsiläiset ry, en pensionärsförening för äldre herrar och damer med TPS bakgrund på besök och mitt 30 minuters föredrag, som man tillät mig, trots att vi är på Åland att hålla på finska, avtackades med ett standar och något jag trodde var en whiskyflaska, men efter hemkomsten visade sig vara champagne... Matchen var inget att fira, men Syster Malin tyckte det var orsak att gläda sig åt att Blobben mådde bra, så hur absurt det än låter drack vi lite bubbelvin i går kväll, efter en 2-4 förlust. Men ett levande barn i magen och firande av faktum att familjen Melleri var hos oss fick vara orsak nog...
 
Fru Kickan låter meddela att hon mår bra i dag. Lite skakig bara, men allt är väl. Vi tackar båda Familjen Melleri för att ni stannade med Edit och inte lät henne oroas. Även de äldre syskonen hörde av sig, med reaktioner som Herrigud, Whaaattt och Oj då.... Allt är väl, tro nu alla!
Tack Melleris för att ni finns och för att ni var här. Denna gång var det på detta sätt, nästa gång säkert på ett annat. Om inte förr ses vi i augusti. Vi är ju kvar i cupen ser ni!
 
 
På natten såg jag sedan andra halvlek... Jag hade även lite e post från Herr Landshövding och lite hatmeddelanden från pseudosupporters som inte alls är lika hängivna som Torolf, bara elaka. Uppförsbacke har vi, jag vill inte förneka det. Livet tar och livet ger... Om tre veckor vet vi en hurudan höst livet vill ge oss denna gång... Jag kom i säng vid tretiden och vaknade utan att veta om det då Melleris kom för att hämta Alvars cykel. För att komma bort från Åland tvingas de nu tälta två nätter på Kökar... Något gör den åländska turistnäringen rätt. Eller så helt motsatt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0