Att inga villa

Det var en gång för många år sedan någon som sade hur viktigt det är att låta sommaren ta en då den är här. Jag liksom degar ner i en stol på terassen och vill aldrig någonsin stiga upp ur den. Solen skiner. Jag vill aldrig tillbaka till skolan (OBS, första gången i mitt liv jag känner så), jag vill se fotboll i kväll, men är ledsen över att inte kunna se både Holland-Belgien och Norge-Danmark.
 
Jag har haft möten på dagen och fått  mig tankar att bearbeta och omvandla till rätt sorts gärningar. Hösten är snart bokad gällande matcher och snart ska det slåss åt fyra riktningar för att ändra det jag har bestämt. I morgon ska jag se till att 16 spelare finns på en konsert som är två kvarter från den konserten de vill vara på. Själv vill jag inte vara på någon konsert alls, utan hemma i soffan, eller på vår soliga terrass!
 
Om en halv timme bär det iväg på träning med bilen som inte ännu heller funkar helt och inte ännu heller har ordnats genomgång med. Målet med träningen och allt är långt framme i tiden, men ändå här, fast jag inte alls vill i dag.
 
Edit är i skärgården, det är bra fast jag vill att hon ska vara här. Emilia verkar ha fått god framgång i Umeå, det är bra och jag är glad, fast jag vill att hon ska bo här i sitt rum. Linda sliter som bara 21 åringar kan slita. Snart far hon till USA igen, där hon bor och trivs, det är  bra, men jag vill att hon ska bo här i sin säng. Rufus lever en riktig tonårssommar, vilket är roligt, men inte för mig annat än på sikt, tror jag. Fru Kickan fixar på och väntar barn, vilket är och blir väldigt jobbigt, men jag vill att de alla ska sitta på stolar, göra snälla saker och liksom tycka att jag är bra bara då jag sitter och jäser i min stol och inte gör nytta för någon alls.
 
I dag vill jag ingenting! Eller jag vill, men inte det jag egentligen vill! Allt är bra, men ändå är så många missnöjda. Jag är missnöjd med att vara nöjd.
Dags att hälla vatten i Landroverns kylare och att förbereda mig för kvällens vansinnesmailande. Fru Kickan ska äta kräftor. För mig blir det väl en kall HK sininen... Det är vad jag vill, fast jag inte vill just det, just nu...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0