enligtvirta

Jag tror inte det går att bli "för gammal" som människa. Med människa menar jag en köttklimp som de facto tänker och känner saker. I dag har jag märkt hur jag hulkat då jag berättat för 9or om min fars vokabulär som barn, hur han kallade bombskydd pom tutt. Jag har märkt hur berörd jag är då mina barn fattar självständiga beslut. Jag är glad då de fattar beslut jag tycker om och ledsen då de inte gör det, trots att jag i grunden är väldigt glad då de fattar sina beslut själva! Mamma, igen ingenting konkret och stort bakom detta alls. Alla har det bra!

 

Två andra världskriget lektioner kvar. Hoppas jag fixar dessa utan att bli för emotionell då barnen ofta har svårt för detta. 8B fick jag i alla fall ut ur klassen rätt fort då jag "betedde mig så konstigt att alla mest bara flyr" som den sista eleven att lämna sade...

 

Vegankakor åt jag i lärarrummet. Kollegan Lisa, som visst fyller 20 år hade bakat och de var fruktansvärt goda, fast de var veganska. Precis som kollegan Gudrun som är socialdemokrat men ändå väldigt trevlig...

 

En sak jag märker varje vår är att jag inte är för gammal, och tror mig aldrig bli det heller, för känslan av seriepremiär. I morgon börjar Damernas Liga. Det är precis som vilka matchhelger som vanligt, men ändå känns allting så verkligt, levande och pirrigt. Jo, helt på riktigt. Nästan som om jag vore nykär, fast ändå på rutin... Jag har inget med coachingen att göra. jag kommer att ta mig till Eckerö för att se hur det går och för att packa allt som Richard glömt att packa i läkarväskan, som vanligt. I morgon kommer jag att helt upptas av matchen så länge det är match, helt som varje vecka, men ändå nu då det är premiär.... Det är början på något som alltid funnits och alltid kommer att finnas.