Att älska, glömma och förlåta
Savon Sanomat har i dag ändrat sin logo till Iivon Sanomat. Lite roligt och på samma gång en symbol för hur viktig längskidåkningen faktiskt är djupt inne i den finländska folksjälen. Iivo är lite samma typ som Jari Isometsä brukade vara... Eller väntas nu... Jari Isometsä, honom får man ju inte nämna. Iivo själv fick ju skit hällt över sig då han dristade sig till att hylla sin barndomsidol Mika Myllylä. Alla vet vi vad som hände i Lahtis 2001, eller på bensinstationer i Tusby och så vidare. Svart, smutsigt, riktigt illa... Och oförlåtligt! Tydligen...
För mig, såsom uppvuxen i ett kristet samhälle, JO alla humanister och vad man nu vill kalla sig, detta är ett kristet samhälle vilken livsåskådning du än har själv, våra lagar betonar förlåtelse i äkta Nytestamentlig anda, är jag van att alltid försöka förlåta dem som ångrar att de gjort illa. Jag funderade just om det finns någon enda person som inte är värd att förlåtas om han/hon ångrar sig på allvar... Två av dem jag kunde ha svårast att själv ge en andra chans vore väl sådana som Hitler och Breivik. Om någon säger sig beundra dem, då kan även jag se det som suspekt och obehagligt.
Ändå... Om till exempel någon av Breiviks gamla klasskompisar skulle ha positiva minnen av honom. Om de gjort nåt roligt ihop och han till exempel hade varit snäll mot klasskompisens lillasyster eller nåt. Är det då felaktigt av klasskompisen att tycka och även säga att han minns Breivik som en snäll kille i skolan? Lite så verkar det vara nu då man bestämmer vem 9 åringar får ha till idol och vem inte. Utan att kunna så värst mycket om hantverket kan jag få mig till att säga att Hitler var en utmärkt illustratör av byggnader och att hans talekonst var exceptionell och till och med beundransvärd. Gör jag fel i så fall? Om jag tycker Mika Myllylä var en gudabenådad skidare och en utmärkt symbol för den finländska ödemarkskrigarens fredstida strävan så som elitidrottare, är det helgerån? Mika Myllylä var ju suverän! Han blev dock fast för doping och skidkarriären och i princip hela det liv han kände var över med det. Betyder det att man inte får minnas det som var bra med honom för det?
Det är få som i dag lyfter fram Michel Platini som en av de största fotbollsspelarna under Maradonaeran. Maradona själv är på något sätt för stor för att befläckas av alla de skandaler han ställt till med. Det är inte okej att ifrågasätta barn som ser upp till Diego Armando, fast vi kanske egentligen borde styra dem mot Platinihållet om vi vill att de ska leva hälsosamt och utveckla en hållbar spelstil och ett hållbart idrottsliv. Det råkar ju bara vara så att Michel Platini blev korrupt och är insyltad i Blatters FIFA affärer och numera avstängd från alla publika uppgifter inom fotbollen. Är det då rätt av mig att minnas Lillasyster Malins födelsedag 1986 då Solkungen regerade mittfältet i en match då han själv gjorde ett mål och missade en straff men fick sitt Frankrike vidare på Brasiliens bekostnad i ett romantiskt sken? Har hans senare synder gjort det fina han gjorde som ung helt ogiltigt? Hur är det journalister? Ni vet ju vem man får beundra och vem inte. Och bara för att få det klart. Therese Johaug är en duktig skidare och hennes lagkamrater får tillägna henne precis så många goda tankar de själva vill utan att vi ska ifrågasätta deras moral. Hon är en vän till dem! Vänner älskar man och förlåter, samt glömmer deras fanstyg om de själva skäms för dem!
En som jag inte alls skäms över är min fina dotter Emilia, som i går stod på sig och till och med tillrättavisade sin rektor i en radiointervju. Hela kvällen väntade vi på Yles TV Nytt i går där hon skulle vara med, men det kom Birgitta Ulfsson istället. Nytt försök i dag. Hon ska hämta Edit från skolan och så äta god, uppvärmd pyttipanna med oss. Sen ser vi, efter Edits träningar om vi får se henne i TV eller ej...
Programblad gjorda. Nya dokument kommit in. Jag har tillrättavisats och förstått att min plats är i ett hörn där jag stilla ska acceptera att "de andra" som jobbar helt gratis av sin godhet till skillnad från mig själv ska få göra så stort nummer de vill av sig själv och jag ska sen göra precis vad de säger och glatt dessutom, eftersom jag ska vara tacksam för att de finns. Okej, då blir det så... En näsblodsincident under första lektionen färgar stora delar av klassrummet i rött...
Kommentarer
Trackback
