Det kommer tillbaka

Visst är jag rutinerad. Rutin är dock ett annat ord för ålder och jag är faktiskt, om jag nu inte ska jämföras med männen i familjen Iglesias, eller salig Hugh Hefner (hade han barn förresten?) en av de lite äldre småbarnspapporna jag känner... Jag har gått igenom vaknätter, magknip, spyor, blöjbyten, hängiga storasyskon etc  många gånger förut. Men jag har aldrig gjort det i en ålder av 47 år. Nej, det är väl inte gammalt, men det är en skillnad mot 27, det får ni hålla med om! En positiv utveckling har vi dock hos Fru Kickan som enligt förhållandena mår svinbra och använder sin egen rutin på ett positivt sätt.
 
Lite bortskämd har jag hunnit bli under dessa år och det där att stanna uppe då andra sover och få se en film ostört till exempel har varit något av en självklarhet de senaste åren. Nu får jag igen vänja mig vid att precis när som helst, precis vilken tid på dygnet som helst kan något hända. Är det inte Sally, så kan det vara Rufus... Mot all förhandsinfo är en damcykel parkerad utanför vårt hus och min son sover i sitt rum... Hoppas han vet att Edit har kalas för mostrar och mormödrar etc i dag och att han ska vara med. Även Edit själv använde natten till att komma till vår säng och informera mig om att hon inte alls är trött, utan hon ligger så gärna och hör efter om Sally gråter eller inte... Jo tack för hjälpen Edit! Hade jag varit uppe hade säkert Linda försökt skypa en så där 2-3 tiden också. Emilia fick till det redan på kvällen.
 
Sen har även Pille varit i kontakt under natten. Spelarbussen stannade på FEL STÄLLE meddelade hon vid fyratiden. Det lär inte ha blivit en hamburgare i natt... Nästa gång så. Jag är säkert med då!!!
Skål för det eviga kretsloppet! Ännu denna natt kunde jag inte göra min magi och stoppa babysens dödsångest. Det krävdes en Mamma till det. Sorry radikalfeministerna... Eller kanske det är det de säger.. Jag får ingen grepp över deras logik, så de kanske både säger det och inte...
 
 
Åland United avslutade med att bli överkörda i andra halvlek i Jyväskylä. Jag har inte sett matchen ännu så kan bara stämma in med Linnéa som messade vid 5-2. "Skönt att detta är sista matchen". Jag poängterade att vi förlorade 1-7 i sista förra året och har således gått framåt. "Det är en kvart kvar ännu" sade Linnéa... Och jo, 6-2 blev det ju.
 
I övre slutserien blev det ett kanonslut. HJK drog iväg med bronset på hemmaplan med en straff i den 92a minuten. Mästerskapet gick till Honka efter Anna Auvinens knockoutnick i 90e minuten. Tack seriemakarna för att ni möjliggör sådana här katharsisavgöranden.
Inte sedan 2008 har man firat en mästerskapstitel i Esbo. Denna scen utspelades för all del i Myrbacka, Vanda, men hem till Hagalund hamnade byttan. På samma gång är det första gången sedan dess som mästaren inte heter PK-35 eller Åland United. Kretslopp sade jag ju.
 
 
Nästa helg är det cupfinal. HJK ges möjlighet att hålla PK-35 utan en enda titel, eller kanske mera så att de ges möjlighet att förädla ligabronset till en cupseger.
 
Nu var det avbrott här. Hej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0