Vad är att vara proffs?
Jag har sett väldigt mycket fotboll den senaste veckan, ända sedan Sally föddes egentligen. Jaha, vad är nu det här? Ännu en typisk man som utnyttjar pappaledighet och små babysars tillkomst för egen förlustelse och isolerar Mamman till allt jobb, som brukligt är i ett Patriarkat samhälle? Det hoppas jag inte att det är faktiskt. Det är så, att jag har tillbringat långa kvällar och början av nätter med Sally. I början har jag haft sällskap av Edit och ibland Rufus, men sedan har det mest varit TVn och där företrädelsevis olika kanaler som visar fotboll som har gällt. Att vara pappaledig är på ett visst sätt att njuta, på ett visst sätt att ha ett jobb att sköta. Det senare passar mera in på mitt sätt att orientera mig, fast jag nog onekligen har njutit av många stunder.
Det är redan över en vecka sedan dessa bilder togs. Just denna kom inte med i tidningen... Om en vecka är jag tillbaka i skolan och det är meningen att vardagen ska rulla på. Det kommer den säkert, men i några år framåt kan jag räkna med att ha mindre tid på morgonen och får således komprimera en hel del av det jag har brukat göra. Mindre blå soffa på måndagar alltså, och lite annat också...
Inom fotbollen talas det massor om "professionalism". Det samma görs även inom lärarskrået, fast inte lika tydligt eller med samma begrepp. Att vi är proffs inom skolan är liksom självklart, trots att rollen som yrkesmänniska inte alltid är helt definierad, precis som inte inom fotbollen heller, eller inom vad helst man gör med proffsambitioner.
En allmän reflexion i skolvärlden är den tillgänglighet man förväntas erbjuda. Vi har skojat om att inrätta "telefontimmar" en gång i veckan, som läkare eller andra har. Det anses helt okej att hänvisa folk som har ärende till just dessa enstaka timmar och så ringer man upp "då man har tid". Skulle man göra det samma som lärare, eller bevars i de roller jag har inom fotbollen, skulle man uppfattas "svårtillgänglig", "Arrogant" eller i vissa fall "oprofessionell"... Därmed kan man fundera vad professionalism egentligen är.
Jag tycker det är enkelt. Ett proffs är en person som är engagerad att sköta en arbetsuppgift mot betalning, eller annan ersättning och utför den enligt bästa förmåga. Okej. Att proffs jobbar för pengar, det har vi förstått. Vad är då "bästa förmåga"? Här kommer vi till det som de visa, eller kanske de är för visa för att tvista om sådant här, tvistar om...
Inom många branscher finns det eldsjälar som går in i sitt jobb med hela sitt hjärta och sin själ. "Jag måste finnas där för mina elever/spelare/tränare/personal etc hela tiden om de behöver mig!" Det är ett sätt att definiera professionalism. Det är till exempel helt otänkbart att något så prosaiskt som en släktings bröllop ska kunna komma i vägen då laget har träning, eller 8G har prov... Det är som i sången om vad som finns uti vår hage... "Vill du mig något så träffas vi där"! Professionalismen innebär att ingenting annat är lika viktigt som mitt jobb!
Sen finns det andra som hävdar att ett jobb är ett jobb. Då man inte är i tjänst, då ska man inte befatta sig med jobbärenden. Föräldrar som ringer hänvisas till tjänstetid, journalister som ringer och frågar om en match som spelades dagen innan får inga svar, vi pratar inga jobbärenden hemma och så vidare. Det hävdar många att är riktig professionalism. Man är inte sitt jobb, utan man gör det!
Helt beroende på vilken ens egen inställning är formar man och förväntar man sig att andra ska följa ens eget exempel. Då Steve Beeks gifte sig och jag hamnade att i hans ställe förlora mot HJK 2011, då fanns där folk som såg förfärade ut och konstaterade att man ju inte kan gifta sig då det är match! Ska vi alltså kalla Steve oprofessionell? Nej, så klart inte. För det första hade han meddelat i god tid och klubben hade liksom misslyckats att ta detta i beaktande, han bad mig till slut ordna med en naturkatastrof eller något så matchen skulle behöva skjutas upp. Bröllopet skulle ju inte göra det, så klart... Det fåniga i sammanhanget blev att ha fick gifta sig med jobb hängande över axeln. Han hade en vikarie som inte kunde binda ihop det och vi förlorade 4-1 i Bengtsböle... Hade en busschaufför flyttat sitt bröllop för att han hade haft körning? Nej, så klart inte och ingen skulle tänka på att kalla busschauffören oprofessionell. Borde jag ha planerat Sallys födelse bättre (eller tillverkningen av henne kanske då...) och fått in henne under jullovet, eller kanske under en annan tid, när nu en sådan rimligtvis faller in? Om jag säger att jag inte tänkt på sådant, både då bröllop planerats, dop, barntillverkning och allt möjligt gjorts, skulle jag ljuga... Jag har faktiskt tänkt på hur alla dessa saker påverkar mina jobb. Mitt problem är att jag inte vet om det är att anses professionellt, eller puckat idealistiskt...
Ett helt gäng proffs ses här i bilden. Vilka av oss har professionell inställning och vilka inte? Det är helt i betraktarens ögon tror jag. Det finns goda och mindre goda arbetstagare och skalan är vid! Åsa Fors deltog som målvaktstränare under sommaren och hösten enligt överenskommelse. Hon tog ansvar för sin del så som vi kommit överens och skötte det inom de ramar hon skulle, samt visade prov på initiativ även utöver. Jag tyckte hon betedde sig som ett proffs. Att vara fotbollsproffs är att se det man gör som sitt arbete och därmed offra sådant som man kanske inte skulle offra om det "bara vore en hobby". Så enkelt är det. Det betyder dock inte att man är bättre bara för att man tränar mitt i natten eller analyserar videoklipp i 23 timmar... Det kan vara bra, men det kan lika väl vara mindre bra. Allt bygger på hur man gör det och varför.
Jag har försökt ha en professionell inställning till min pappaledighet. Betyder det att jag inte kan prata julfest med Elev Tilde då jag ser henne utanför Islandia? Betyder det att Elev Ville inte ska kontakta mig och fråga om vissa grejer som hör till elevrådet? Betyder det att jag inte ska säga till om jag hör att visa elever missköter sig i min frånvaro? Betyder det att jag inte ska läsa den e-post som kommer om Åland United, eller fundera på vad som månne bestäms på dagens styrelsemöte? Betyder det att jag inte ska fundera på de saker jag behöver kolla upp och eventuellt ta i från och med torsdag då jag går i tjänst? Borde jag ha låtit bli att följa med damfotboll under hela ledigheten? Jag tror inte det. Jag tror jag ska göra detta precis om jag själv känner för att ha balans. Jag tror det har varit bra för mig att vara frånkopplad, men det har också varit bra att ha tillgång till vissa "genvägar" som har hållit mig åtminstone lite ajour med sakers gång. Det kommer att finnas helt tillräckligt ändå att börja med nästa vecka, eller från torsdag då... Jag ska försöka vara professionell... Eller vänta, det är jag nog!!! Det viktiga är att inte de som inte har med mina jobb att göra far illa för att jag jobbar! Där har vi den största utmaningen av alla i hela mitt liv!!!
Kommentarer
Trackback
