Fågeln flög, igen
Eftersom mina barn inte är så tacksamma då jag skriver om dem har jag inte skrivit så mycket de senaste dagarna och kommer att få hålla mig kort även i dag. Min äldsta dotter Linda har varit med oss, hos oss här på Åland över sommaren och återvände i morse till USA. Eller, hon åkte iväg från Mariehamns flygfält, som ligger i Jomala, tidigt i morse och torde i skrivande stund finnas i luften på väg mot London. Framme i San Diego skulle hon vara precis ungefär då andra halvlek av Brasilien-Australien är i sin slutfas tidigt i morgon på morgonen Östeuropeisk tid.
Då jag inte ska sväva ut här och då det inte finns mycket annat än utsvävningar i det jag egentligen vill skriva kan jag bara säga att jag är tacksam att Linda har velat vara här denna sommar. Hon har lovat dyka upp nästa sommar också, åtminstone en liten stund. Jag vet ju vartåt det barkar.. Jag vet att det kommer att vara upp till mig att släpa mig till Kalifornien i framtiden om det nu är där hon sedan stadgar sig, som hon påstår. Med all den kärlek och den känsla av att ha försökt mitt bästa och att det blev precis så bra som det blev, kan jag bara önska min dotter ett gott liv! Till all lycka finns Skype och Facebook. Vi är nära, fast vi är långt långt borta... En fågel är utflugen, som man brukar säga.
Vi fick oss en restaurangbild igen, precis som före hon åkte första gången, år 2014. Jag tror jag har samma skjorta...
Kvar blir då resten. En förbereder Studentskrivningar och körkort. En förbereder skolstart och förhoppningsvis en kombination av dans och fotboll. En vilar sig i form och kommer att få till ett helsickes sista år i grundskolan. Lycka till alla. Jag finns här och försöker att inte vara i vägen!
Två av de tre jag nämnde ovan.
Fru Kickan är på jobb och kör fullt denna första vecka, med allt som kör fullt innebär på ett kontor, tror jag utan att ha jobbat så mycket på kontor! Själv har jag hjälpt att organisera flicklägret som jag faktiskt är väldigt stolt över. Sen har jag försökt hålla uppe det som behöver hållas uppe gällande A-laget och den kommande helgen, med TPS matchen i Pemar. Och så var det ju olympiska spelen. Golf körs det nu på vår TV. Edit, som beslutat sig för att hon vill lära sig laga mat, och jag ska till stan och äta glass innan hon får bli en stund på Fru Kickans kontor så jag hinner till träningen. USA-Sverige har jag tänkt hinna se i kväll innan jag åker till färjan.
Det första samtalet från en förälder till en ny elev kom i morse. Några andra samtal som mer gäller Åland United kom i natt. Allt är sig likt... Som livet är då barnen blir äldre! Sen har jag börjat bli bjuden på fester också. Vid nästan 46 års ålder... Inget sådant här var det då man var 18 och skulle ha velat bli bjuden...
Kommentarer
Trackback
