Första dagen klar som matutdelare

Nu kom hösten, har folk sagt i dag. Jo, det blåser lite, men jag tycker det är varmt och skönt jag. Fru Kickan ryckte som om någon hade smällt raketer under sängen då väckarklockan ljöd för hennes del för första gången på en månad. Även jag fick dra upp Edit, för det är ju fotbollsläger. Den arma Edit råkar ha fått mig till farsa och därför är det inbyggt både ett pre- och ett postludium i de fotbolleliga aktiviteterna.
 
Via Dalkarby Bergsfrys, som jag nu vet var är, vilket är bra eftersom jag ska dit även i morgon och i övermorgon, med lådor fyllda med pyttipanna drog vi ut till Markusböle. Där tog Edit i tu med att klä på sig fotbollsskorna, vilket var ett bra 20 minutersprogram och jag gick för att granska köket. Hur svårt kan det vara att vrida ihop lite pyttipanna åt 85 mindre och 12 äldre flickor? Svar... Egentligen väl inte, men då måste man veta hur man får igång manickerna i köket och ett bra sätt att börja med det är att veta vad de är till för... I brist på Mat-Inger, men utrustad med lite rutin, gick jag ut bland föräldrarna som flockades och undrade om någon av dem någonsin jobbat i ett kök och liksom kunde berätta vad de olika maskinerna var för nåt och hur de funkade...
Julia som jobbar i huset kunde slå på strömmen och Johanna, som till min lycka stannade hela dagen har varit i Breidans kök förut. Därför ser det ut som om jag har koll på läget här på bilden.
 
 
Bildtexten avslöjar vad som räddade tillställningen som helt säkert kommit att urarta om jag bufflat på helt solo, som jag ju tänkt mig. Det hela blev ju lite dramatiskt då dessutom t skjortorna som jag skulle ta till platsen inte kunde lösas ut eftersom Herr ordförande varit "väldigt tydlig" då han diskuterat med firman i fråga vem som skulle betala. Nu fick jag, med hjärtat i halsen vara tydlig i min tur och det gick jättebra sen, både med Herr Ordförande och firman som levererade t-skjortorna. I samma repa, detta hände samtidigt som Johanna tydligen fixade hela köket och matsalen tillbaka i ursprungsskick så det såg ut som om jag gjort ett kanonjobb, lärde jag mig även var vi löser ut korv till våra hemmamatcher. En väldans massa korv finns nu i Breidans kylskåp.
Lägret i sig såg även hyfsat ut, det jag hann kolla. I morgon ska flickorna i denna äldsta grupp, precis som i de yngre vari Edit ingår, ha de fina och numera berömda t-skjortorna på sig.
 
 
Allt som allt är jag glad. Så många flickor som så mycket vill spela fotboll! Om 8 av deltagarna i årets läger kommer att spela ligafotboll för Åland United längre fram, då gör vi ett bra jobb. Om ännu fler gör det, då gör vi alla ett ännu bättre jobb. Men förhoppingsvis finns det både spelare, tränare och övriga fotbollsmänniskor i massor bland de barn jag i morgon förser med pommes frites och korv. Riktig mat ska det va! Det roligaste av allt var att jag faktiskt var den ende gubben som alls var involverad. Huvudledare Hannas text som prydde hennes t shirt, "Yes she can" får symbolisera hela alltihopa... Tror jag...
 
Eftersom Fru Kickan jobbade över några timmar, som man ju bör då man varit på semester blev det att planera eftermiddags- och kvällsjobbet till hemmet. Några e postningar är gjorda, middag äten och faktiskt även både handboll, ridning och beachvolley  studerat och nu vill Edit att vi ska flyga drake. Jag vill inte det. Hur gör man då?
 
Detta om någon undrar vad Åland Uniteds Sportchef funderar på så här måndagen inför ödesmatchen mot TPS i helgen. Sen ska det ju börjas någge skola också hörde jag. Och dottern ska till USA fram till nästa sommar...

Kommentarer
Postat av: Anonym

Om alla vore som du som tränare så sku det gå bra för åländsk damfotboll. Tyvärr råkade min dotter ut för en riktigt dålig tränare och slutade allt för tidigt.

Svar: Va tråkigt att höra. Det finns många goda tränare här på Åland i dag. Hoppas att det kommer ännu fler utav bland annat dessa flickor.
enligtvirta.blogg.se

2016-08-08 @ 21:47:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0