Hemma med flera
Nu är vi hemma! Lång färd, 1 poäng, inte ens helg.
Förflyttningen till färjan gick smidigt, likaså frukosten. Craig och jag fick dela hytt, vilket inte alltid är oproblematiskt ur Craigs synvinkel trots att han alltid hävdar motsatsen. Vi passade dock på att ta oss en liten vilopaus. Lunchen skulle vara klockan 12.30 , sa Linnéa. Craig hade koll på läget sa han. Vi kan bra ta en lur om det blir så, han har alarm inställt på telefonen se..
Då jag tydligen hade dristat mig till att somna, eftersom jag höll på att utreda ett mail from Jarmo Matikainen om varför jag förorsakat kaos på bildäck, samt vem Craig Wight är, tittade jag upp på min klocka, som visade lunchdags. Jag undrade var Craig var och märkte att han liksom inte var i hytten. Det visade sig att han gått ut för att inte störa mig... Tack för det. Nåja. Vi fick mat, såg Khym och Elin agera föräldrar för Huvudtränarens barn i Viking Lines alltid lika spännande familjetävlingar, och så var vi äntligen framme!
Jag lastade bilen full, skjutsade Craig hem och kunde åka för att se om mina föräldrar anlänt. Lika smidigt hade inte Linnéa som meddelade att hon sitter kvar i hamnen eftersom hennes son trodde hon kom med Eckerölinjen. Detta ger mig lite glädje i känslan att inte vara ensam i mitt ibland ensamma liv då det gäller att veta var och när jag ska vara på olika ställen.
I dagsläget är Linnéa den, tillsammans med mig som varit längst med i klubben. Vissa dör aldrig
Hemma kunde jag konstatera att min mor och far mycket riktigt kommit. Min far konstaterar att våra brandvarnare blinkar och är rädd att de egentligen är sprinklers. Min mor har förklarat allt om hur man kokar nypotatis på rätt sätt för mig. Fru-Kickan har fått lov till premiärlöpning efter operationen och har just kommit hem. Edit försöker hänga med.
Även bilfirman hörde av sig. De ville ha tillbaka lånebilen då någon vill köpa den. Jag lyckades köra dit och förhandla mig till en ny lånebil, som ej den heller hade så värst mycket bensin. En hel uppsättning Åland Unitedmaterial finns just nu utanför vårt garage, då jag inte vet med vilken bil nästa transport av dem kommer att ske.
I morgon är i alla fall en stor dag. Jag kommer att få ta hem min stora dotter Linda från Arlanda dit hon förhoppningsvis anländer på förmiddagen. Nästan ett helt år har hon varit i Kalifornien och jag tror det bara och endast är föräldrar bland läsarna som förstår hur jag känner inför att få träffa henne och röra henne i morgon!
Härifrån kommer Linda och har önskat sig en påse Pirkkas chips. Det ska jag fixa
Sen i morgon kväll fortsätter ju VM också. Tyskland-Frankrike blir ju hela turneringens höjdpunkt så här på förhand sett. Men, ska jag vara ärlig, så missar jag gärna den matchen till förmån för att vara med Linda. Det kommer dock inte att bli ett problem. Tack Öspelen för att jag får en ledig helg och hinner fixa detta utan att manipulera något alls, förutom en missad revbensspjällsätning i Vikingadräkt.
Kommentarer
Trackback
