Rätt tid, fel plats. Eller fel tid, rätt plats?
Dagen lider och jag med den.
Jag hann med en sväng till Ytternäs och såg först IFK Mariehamns flickor få storstryk mot ett lag som hade väldigt duktiga avslutare. Då man rätt enkelt kommer till avslut i dessa matcher händer det att siffrorna skenar iväg, men det kommer nya matcher rätt fort i Alandia cup, så bara att hålla huvet högt. Sen var det Åland United mot Espoon Tikka (visst?). Pilles adepter hade ju startat i går med 0-7 och i morse med 0-2 och man jagade fortfarande seger och det första målet.
De oranga esboflickorna hade en par riktigt storväxta spelare som gjorde livet surt för ÅUs 2-3-1 formation. Trots att laget, enligt Pille kom till de bästa målchanserna under dessa tre första matcher, jag räknade till tre klara målchanser och två halva, lyckades man inte ännu heller spräcka nollan och då Tikka satte 4 fick man tyvärr ännu en förlust i protokollet.
Två positiva kommentarer här dock. 1. Flickorna försöker spela och visar ingen tanke på att ge upp eller att inte tro på lagkamrater och tränare. De vet att de blir bättre och framför allt har de roligt då de spelar fotboll. 2. IFK Mariehamns flickor kom efter sin egen match över för att heja på Åland United. Vi hade under hela andra halvlek ett helt lag klätt i grönvitt som viftade med åländska flaggor och sjöng Åland Unitedsången. Vad vi än säger, vårt arbetes första skede, att skapa en Åland Unitedidentitet bland flickor på Åland, börjar bära frukt. Jag återkommer gärna till detta mer på detaljnivå, men just nu funderar jag bara på hur Åland Unitedsången skulle låta om 30000 människor sjöng den unisont på en världsarena. Med just den sången som den lät under söndagens TPS match under stora delar av matchen ur flickstrupar får jag den att likna irländarnas "The fields of Athenry". Nej, skratta inte. Den lät faktiskt mäktig om man sjunger den lite långsamt och gång på gång i en halvtimme. Helt sant!
Bilden är från gårdagens EIF match, men samma flickor har spelat i dag också
I morgon tänker jag försöka få till att se åtminstone en match till. Lycka till flickor!
Från Ytternäs, via hemmet för att hoppa i långbyxorna. Landshövdingsordförandes "Kom som du är" tolkade jag i alla fall som "Kom inte riktigt som du är" och jag hade rätt. Very causual var det, men onekligen hade shorts och foppatofflor varit lite väl underklätt. Vi köade i trappan, likt vad jag antar att man gör vid presidentbalen och sedan kom laget och styrelsen tillsammans åt att ge gåvor till Peter L, som dock verkade mest intresserad att få höra Craigs syn på hur Stoke förbereder nästa säsong. God smörgåstårta dock och sen kom jag hem.
Jag måste ju även bara nämna, utan att utveckla det så mycket mer, vår landslagstränarsituation. Mixu Paatelainen fick alltså gå i går. Jag funderade när vi senast inte haft en turbulent avgång av ladslagstränare. Muurinen krävdes ut i flere år, fast han faktiskt presenterade den kanske bästa fotbollen Finland någonsin spelat. Hodgson fick oss till resultat, oftast 0-0, men väldigt väldigt nära slutspel. Honom ville man inte ha för att vi bara försvarade. Han bryr sig knappast så mycket i dag då han lotsar sitt England. Baxter kom in med dunder och brak och vi skulle spela aggressivt. Det slutade med gråt och sedan har Mixu haft flere år att modernisera spelet och göra Finland till ett bollförande lag som dominerar matcherna. Problemet med vår dominans blev att vi samtidigt förlorade dem. Mixu blev sakta men säkert en bruten man, som försökte hålla fasaden uppe och gå med sin övertygelse. Sen, då han nu i slutet steg åt sidan från den och satsade på kontringsfotboll igen var det redan kört. Förlust mot Ungern och något måste hända. Även finländska fans kan visa hat och förakt och den forne hjälten från Muurinens landslag får nu söka sig nytt jobb.
Mixu, före detta Mika-Matti, Paatelainen
Att vara fotbollstränare är ingen lek. Som jag i går berättade var det inte ens en lek i division 7. Som ungdomstränare förväntas du uppfylla föreningens och föräldrars krav. Ju starkare förening desto mindre betydelse har föräldrar dock, som parallell till skolan. På tävlings- och elitnivå är det du som i praktiken ansvarar för vad som händer och får stå upp för klubbledningens, supportrars och medias krav. Om vi har sådant i Åland United? Jo, ni! Så sent som denna eftermiddag på födelsedagsbjudningen fick även jag, såsom bara assistenten, svara på frågor om vi är sämre i år då vi inte dominerar alla matcher och vad det beror på etc. Frågorna ställdes av olika personer med kopplingar till både politisk topp och näringsliv/sponsorer.
Fast Ordföranden vår sade det lite skämtsamt då han kom över till vårt bord, så ligger det mycket i det: "Ta det lugnt bara ni flickor. Jag har sponsorer som vill bjuda på lite grejer om vi kommer bland de tre främsta. Och om ni inte fixar det, då är det Huvudtränarens fel." Huvudtränaren själv, som satt bredvid och åt smörgåstårta log, men jag tyckte mig se att han lite darrade i mungipan, för det är ju sant alltihopa! Fast vi ju vet att det finns väldigt komplexa helheter bakom alla historier.
Kommentarer
Trackback
