En god morgon

Eftersom allt alltid förändras och oftast till det sämre, så säger jag nu då det är läge: Detta har hittills varit en god morgon. Som vanligt före morgonträningarna vaknade jag en gång i timmen hela natten för att kolla klockan. Eftersom det inte var VM matcher på programmet i går kväll nöjde jag mig med att studera TPS och sedan kolla in vårt försvarsspel mot Pallokissat. Kunde även helt resultatmässigt konstatera att Honka och PK-35 spelat 1-1. Därmed var jag i säng redan vid halv 1 tiden. Således vaknade jag cirka 5 gånger innan väckarklockan sedan ringde vid 6.30. En vacker morgon höll på att gry.
 
Då morgonbananerna såg väldigt mycket ut att vara efter bäst före datum, blev det ett morgon äpple innan jag satte iväg ut mot Vikingavallen. Där, som vanligt öppnade jag hela bygget och tog fram utrustningen, gissande vad Huvudtränaren månne ville ha fram i dag. Torsdag morgnar brukar vi fokusera på positionsmässig träning, det vill säga vi jobbar med detaljer anpassade till spelares eller lagdelars personliga behov uppsplittrade i flere grupper. Jag fick en lagdel i 50 minuter och tycker faktiskt det gick rätt bra. Inga storverk av Bibliska mått uträttade vi väl, men jag tror spelarna fick några saker på plats som kan hjälpa dem i matcherna. Sen på slutet fick Gary för sig att vi skulle göra en "scrum" då någon fann en rugbyboll i en buske. Det gick närapå lysande och Cynthia jublade efter att ha gjort en "try". Hon begrep ju ej att hon gjort vad vi i soccer kallar självmål!
Kaisa var i min grupp i morse. Josse i IFK tröjan är tillbaka i fotbollen efter många många skador. Jag och många andra är glada för hennes skull
 
Då jag kom hem och solen sken fann jag Edit sittande i soffan. Då jag frågade hur länge hon suttit där svarade hon att hon steg upp mitt i "Nicke och dammsugaren" och sen hade även "Biet Maja" varit... Så, kanske 20 minuter då... Invalidhustrun. Hon sov!
 
Nu väntar en dag hemma med fru och ett barn. De andra barnen torde vara på stugan i Vårdö med sin mor och det gänget. Linda pratade jag med i går kväll i Kalifornien och hon var vid gott mod. Just nu trivs jag med livet, som sagt, bäst att säga före nåt blir fel igen. Att vara fotbollstränare på sommaren är ett liv värt att leva. Huvudtränaren höll dessutom en monolog inför träningen i morse om hur mycket lättare det är att vara assisterande- än huvudtränare och han har väl rätt. Tackar och tar emot bara! Det enda jag lite önskar nu är att hinna se stora barnen innan de åker till USA på lördag.
 
Sommardag framför. Förberedelser för eftermiddagsträning och i kväll fortsätter ju även VM.
Sommar, kvinnor, fotboll. Redan 1949 visste man hur man skulle leva!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0