Wife surgery day och cupfinal

Nu går måndagen mot sitt slut. Ännu är det lite att peta här med morgonträningen som jag ska köra i duett med Craig, men det ordnar sig säkert.
 
Ett glatt besked förmedlades i dag. Yle sänder 22 VM matcher. Något av ett rekord för damidrott i  finländsk media. Perfekt! Jag gillar att kunna välja lite vilken kanal jag tittar på då det gäller stora tävlingar. Eurosport torde sända det mesta, Sveriges TV 4 och SVT (visst?) delar på alla VM matcher och så kommer Yle till. Månne det inte blir en riktig VM upplevelse i alla fall. Men i Kanada av alla länder. Det är ju liksom mitt i natten! Precis som då herr VM gick i Mexico då jag var 15 år.
 
Just detta med VM 1986 i Mexico kom jag att minnas i bilen på hemvägen från träningen i dag. Jag hade sällskap av Sofia som om några dagar går ut nian i Godby Högstadieskola. Hon beskrev sin perversion för tysk fotboll och jag, liberal och förstående som jag är, lyssnade artigt. Hon nämnde också hur hennes mor ibland blir riktigt arg då hon ertappas med att se fotboll istället för att läsa läxor eller sova... Vad ska jag säga här? Då jag gick ut nian började just VM i Mexico. Altobelli var det visst som gjorde 1-0 målet för Italien mot Bulgarien samma kväll som jag gick ur högstadiet. Följande kväll sköt Josimar det där berömda långskottet mot Nordirland. Detta VM i Mexico bandade jag på vår VHS spelare och såg alltid andra halvlek tidigt följande morgon innan jag åkte på jobb. Nu är Sofia lika gammal som jag var då och lika fullständigt puckat besatt av spelet som jag var då. Skillnaden tror jag är att Sofia faktiskt antagligen kan mera än jag kunde då. Hoppas hon inte ser ut som jag då hon är 44 dock! Bevare mig väl...
 
I morgon är en märklig dag. Inte bara det att det är tisdag. Det är också den Nationella, eller åtminstone regionala Wife surgery day! Både huvudtränarens och min fru skall alltså opereras, var för sig men på samma ställe, alltså i samma hus. Nora opererar knät, Sassa (Sorry Kickan) opererar axeln. Både huvudtränaren och jag måste alltså befinna oss i närheten av vår respektive fru för att kunna hjälpa dem hem efter att de vaknat ur narkosen. Ingen av oss vet när detta sker, men troligen sen eftermiddag. Craig har alltså fria händer att köra enligt den detaljplan han just i skrivande stund fick sig tillskickad!
Om min fru kommer hem så här misstänker jag att de opererat fel
 
Sen, så vi inte glömmer. Det är ju cupfinal på tisdagen också. Honka-HJK spelar finalen i turneringen vi så nesligen åkte ut ur i Jomala mot PK-35 tidigare i våras. Jag älskar Cupen, trots att jag aldrig fått vara med om framgångar där. Kanske någon gång, någonstans. Lycka till bägge lag nu.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0