enligtvirta

Jag läste en tidningskrönika där man resonerade om vår egocentriska värld, där känsloargument och personliga åsikter, baserade just på känslor och åsikter i sig regerar över vetenskap och förnuft. Jag håller förvisso med. Vi kan i dag se massvis med bilder av människor vi inte känner och läsa/höra vad just de har ätit till frukost och dessutom vad de anser om flyktingfrågan eller Prins Carl-Philips bröllop. Han lär väl gifta sig med den där Sofia i morgon eller..? Jag kan hålla med om att alla personliga uttalanden och tyckanden inte känns så särdeles viktiga. Och se vad jag håller på med själv nu! Och du läser det!!!

 

"Jag tänker, alltså finns jag" sades det. Jag är dock inte helt övertygad om att bevisen är 100 procentiga, men så må det vara. Jag skulle dessutom vilja tillägga att "Jag finns, alltså är jag viktig!" Här är det svårare att argumentera emot.

 

I går läste jag en text som ifrågasatte om feministrörelsen tar idrott på tillräckligt allvar som en del i den feministiska kampen. Texten var en amerikansk sådan och lät lite så där undergivet arg, som feministiska texter skulle göra för några år sedan, endel har fastnat i det och gör tyvärr sin sak svårare genom att vara arga i ur och skur utan att vara konstruktiva. Jag tycker personligen att idrott i våra trakter, inte minst på Åland uppmärksammas ur genussynvinkel alldeles tillräckligt för att vi ska kunna kalla det viktigt ur feministisk synvinkel. Därmed säger jag alltså inte att idrotten här är könsjämställd, nej långt ifrån! Den är bara en uppmärksammad del av könsdebatten. Mina vibbar är ändå att vissa saker anses viktigare och vissa mindre viktiga.

 

Vad avgör vad som är viktigt och vem som är det? Svaret är självklart subjektiviteten. Varje person ser ju världen ur sin egen synvinkel. Skolan, partiet, föreningen osv lägger därtill upp linjer över vad som ska anses allmänviktigt och då blir ju personer som främjar eller motarbetar just dessa saker viktiga.

 

Nu är det så här att jag inte tror det finns en enda oviktig sak i hela universum. Oavsett om vi ser på det hela med kristna, hinduistiska, humanistiska eller annars bara med kladdiga glasögon, som mina, är allt en enda stor helhet som bildas av just detta allt. Det vi gör och det vi tänker formar vad andra kommer att tänka och göra. Ingenting är någonsin oviktigt. Inte ens bloggarens självcentrerade egoistiska utläggningar.