enligtvirta

Våra avslutningar i KHS har fått en profil som känns som att komma hem! Vi har nog haft fina musiknummer förut, många riktigt riktigt bra till och med. Jag undrar dock om inte detta år var det bästa någonsin musiknummermässigt!

 

Alla andra i stor respekt och tacksamhet, men Filip Järvenpääs version av Elvis Presleys "Don´t cry Daddy" tillägnat Fia Luotonen som miste sin far för en liten tid sedan var något av det bästa jag hört under mina rätt många år i branschen. Då menar jag skolavslutningsbranschen så ingen tror något annat.

 

Rektorn höll fina tal som vanligt, sade de saker han alltid säger men ändrade oss till dem och poängterade sammanlagt två gånger under hela föreställningen att den var hans sista. Den sista eleven han någonsin dimitterade blev Isak Vuoristo. Om allt går som det ska blir Malte Ahlskog i min klass den förste som Kigge Granberg dimitterar.

 

Min klass ja! 8A har varit en väldigt speciell samling. Jag kommer att få orsak att återkomma till dem. Jag litar på dem, men ingen annan gör det. De är mitt Crazy Gang, med hänvisning till Wimbledon FC på 1980-90 talen. Ingen utifrån kan riktigt förstå hur dynamiken fungerar och ofta är det till synes ingen dynamik alls. I går väcktes förundrade röster över hur de faktiskt fick ihop ett fotbollslag och sedan stödde varandra hela dagen. För mig är det inget som helst underligt, men dock härligt fantastiskt. Till avlutningspresent fick jag en liten plastko och ett kort som sade att man hade gett en donation till "Rädda barnen". Det är ju väldigt passande eftersom jag gör många barn rädda och på detta sätt kan de få hjälp och stöd.