Jag hatar inte svenskar. Jag bara gillar inte era landslag
Så här Ålands självstyrelsedag till ära har jag kontaktats av en kränkt svensk. Vem är väl mer kränkt än just svenskar, kan man tycka. Jo, alla typer av fördomar frodas i populärnationalismen jag erkänner i mig själv. Så ingen ska missförstå. Jag är en väldigt human människa som tror på alla människors lika värde oavsett kön, etnicitet, nationalitet, sexuell läggning, religion, politisk övertygelse etc etc. I min bekantskapskrets finns finnar, svenskar, ålänningar, engelsmän, norrmän, skottar, nigerianer, amerikanskor och till och med en par ester för att bara nämna några. Jag tycker om de flesta människor just för vem de är, som människor. Jag har heller ingen motvilja eller hat gentemot folk eller länder. Jag bara inte känner någonting alls för Sverige då det kommer till eurovision, idrott eller annat där det landet ska representeras. Förlåt mig!
Vad beror detta på? Ja, hur väljer man sina känslor? Rent kognitivt kan jag se massor med bra i Sverige och det som landet representerar. Helt känslomässigt kan man i djupet av min själ dock inte frambringa någon som helst sympati, annat än för de människor (bland annat släktingar) där bor och som kommer västerifrån.
Zlatan är en gudabenådad fotbollsspelare, men Moisander är en son av ett folk som blött... För mig. Förlåt alla!
Efter att ha umgåtts dagligen med skottar de senaste åren tror jag mig ha fått bekräftat hur vi tänker. Vi är inte onda. Vi hatar inte svenskar eller engelsmän. Vi är bara finländare (och ålänningar förvisso det är ju den 9e juni) eller skottar. Oerhörda känslor tränger fram då vår nationalsång spelas och vårt land representeras (och ofta uppträder undermåligt). Dessutom skäms vi lite, nu talar jag för oss finländare, skottarna skäms inte över nåt alls, de har ju inte ens kalsonger, då vi inte unnar Sverige att vara stora och fina. Eller, jo det gör vi, men i äkta Perkeleanda vill vi inte låtsas om det och så blir vi blasé och tar ut det med onödiga efterslängar... Historiskt sett har vi Sverige att tacka för mycket, men vi vill inte låtsas om det, för vi är stolta över vad vi är själva, lite som tonåringar.
Såja, jag har bekännt. Det ändrar inte på mina känslor, men det kanske ger de kränkta svenskarna lite perspektiv. Det gör ingenting bättre att ni gillar oss ser ni, vi blir bara ännu mer kantiga av sådant!
Här hittade jag en bild som ska ge engelsmän och skottar lite kärlek.
Och sen en till, bara för att jag vill! Tarja var min president!!! Hyvä Suomi! Sverige. Ni är snygga, men vi är... Som vi är ser ni. Lycka till mot USA!
Kommentarer
Trackback
