Sopor och passningar
För att det inte ska börja fel och jag kanske inte kunde komma in genom ytterdörren hemma i kväll vill jag inleda med att jag älskar min fru, Kickan ni vet... Hon är en kvinna med bestämda idéer om mycket, men dock inte uppe i 12e Dan då det gäller att kommunicera ut dessa.
Nåja, min fru har alltså för vana att samla ihop husets samlade sopor, tidningar, kompost , returflaskor etc och lämna allt i en stor hög just framför tröskeln till ytterdörren. Högen går inte att missa. Sen frågar hon snällt om jag kan ta ut alltihopa då jag är på väg till bilen. Efter att ha gjort det klättrar hon själv över högen och går till sin bil, som på grund av att den har motorvärmare står utanför ingången till skillnad från min bil som ju står nere på gatan bredvid soptunnorna. Min fru kör alltså iväg, oftast medförande min dotter som ska till dagis om det är morgon och kvar blir jag, min skolväska, min träningsutrustning, ofta en hel del lösa grejer som något av de stora barnen bett att jag ska ta med mig... Och alla soporna!
Igen, så det blir klart för oss alla: Det är inget som helst problem i världen för mig att föra sopor och lägga in returflaskorna i min redan överfyllda bil tillsammans med Åland Uniteds bollar, västar och en massa annat. Det är dock inte liksom att "bara ta med dem då jag ändå är på väg". Sopförandet omfattar ett eller två varv fram och tillbaka, jag kan ju inte lämna kompostämbaret där heller, utan det ska ju in och förses med en ny påse. Det samma gäller tidningslådan. Sen går det ofta år mina bägge armar till att separat bära väskor och övrigt material till mina jobb och annat till samma bil.
Såja, vart vill jag komma? Faktiskt inte till att det är orättvist att jag för ut soporna. Nej, det är en liten grej och trots att det är roande att det emellanåt verkar som en rituell princip att det är just jag som ska föra ut dem, kan jag bara göra det. Min hustru är så duktig som kan hitta så mycket som ska slängas och det är liksom hennes jobb! Det jag vill komma till är parallellen till passningsspel.
Vad är en bra passning? Vi var ytligt inne på det redan tidigare. Endel människor retar sig på FC Barcelonas tiki taka, där man "passar för passandets skull" som det uttrycks. Okej, nu talar vi om Barca för en par tre år sedan. DNAt finns kvar, men nu spelar man oftare framåt och över lagdelar än på den tid då tiki takan var som extremast.
Så här såg det ofta ut, och fortfarande kan man ofta se denna uppbyggnadsfas
Finns det passningar för passningens skull? Säkert, men det behöver för den skull inte vara bra passningar. Vilken var idén med Barcelonas bollhållande? 1. Håll bollen inom laget för att enklare själv kunna göra mål och hindra motståndaren från att göra det. 2. Flytta bollen så att motståndaren rör sig, till slut kommer någon ur det försvarande laget att vara ur position, då går man framåt just där.
Det kan tyckas lätt. Bara gå omkring i rätt position och dutta bollen lite så där... Det där duttandet är dock mycket mer än det! Varje passning som slås behöver vara riktad rätt sett till situationen. Väljer man att spela till en markerad spelare måste passningen till exempel vara riktad mot den säkra sidan så mottagaren kan komma åt den utan att bli tacklad. Dessutom behöver passningen vara slagen i sådan höjd och med sådan fart att mottagaren kan ta sin första beröring åt det mest ändamålsenliga hållet. En hård passning indikerar att han/hon kan/skall/behöver använda flere beröringar, medan en lite lösare passning gör det möjligt, eller tvingar mottagaren till en enberöringslösning.
Varför slå en flerberöringspassning? Ja, kanske vi inte har spelare i öppen position och på detta sätt ger vi tid åt laget att komma rätt för vidarespel. Vi kanske inte har öppningar, våra passningar går för fort. Vi måste hålla i bollen lite längre för att få motståndaren att röra sig mera. Ibland kan meningen med en passning bara vara att få tillbaka bollen och därmed ha engagerat 1-2 motståndare och kanske öppna för en passning framåt. Hade jag inte slagit den "onödiga passningen" hade motståndaren stått kvar i sina positioner och ingen säker passning framåt hade kunnat slås.
Detta kan så klart utvecklas hur långt som helst, men då du ser fotboll. Titta då på kroppsställningen hos passningsmottagaren i förhållande till motståndalagets försvar och löpriktningen hos mottagarens medspelare. Ibland spelas en passning helt enkelt perfekt just på rätt sida om spelaren så han/hon utan möda kan vända och själv se vad som händer. Just detta kan öppna för den där smörpassningen som leder till målchansen. Är passningen lite för hård, eller slagen lite för nära fötterna kanske han/hon inte alls kan vända, utan får hitta på något efter att ha bemästrat den första beröringen. Det där "underbart improviserade spelet" några talar om är egentligen ingenting annat än stor kunskap om spelet och en förmåga att läsa det.
Vissa väljer att spela långa höga bollar in i straffområdet. Dessa behöver heller inte vara tråkiga och förutsägbara. De bygger på en hypotes om att det egna laget har större och starkare spelare än motståndarna just i de positionerna. Chanser och mål kan också komma på det viset. Då har man dock en beräkning på att själv tappa bollen oftare och måste formera laget enligt det.
Kosovare Asllani är faktiskt en duktig huvudspelare hon med
Jaha, vart for soporna? Hela livet är ett passningsspel. Precis som i fotboll har vi ibland en tanke på helheten då vi planerar våra ageranden. Ibland försöker vi bara bli av med bollen så det inte är jag själv som ska tappa den. Kanske detta inlägg var just ett sådant?! Och jo, jag förde alla tidningarna och kartongerna i morse, frun min hon hade fixat komposten!!!
Kommentarer
Trackback
