1 poäng och lite gamla tider
Den som följt med Damernas liga denna onsdag, som i skrivande stund blivit torsdag, vet att det blev 1-1 i Tammerfors. Efter en dag i hotellaulan åkte vi då till Tammelastadion som i sin täta och mysiga inramning, en riktig fotbollsarena, bjöd på först ösregn av värre slag, sen sol och därmed en regndränkt plan i skön junivärme. Även hemmalaget Ilves var där och matchen blev just så tät och hård som man kunde hoppas, speciellt om man vore en neutral åskådare.
Heidi Kollanen gjorde sitt obligatoriska mål redan i tredje minuten denna vecka. Vi fick jaga och träffa både ribba och stolpe innan Cynthia kunde komma igenom då vi brutit ett uppspel och göra 1-1 i andra halvlek. Sen skapade vi faktiskt ännu mera. Jag är nog inte orättvis om jag säger att vi hade målchanser nog för att vinna. Elin var igenom, Maegan sköt från alla vinklar, Julia skruvade, Jessi träffade som sagt stolpen och i matchens sista sekunder sköt Sofia just utanför, bara för att nämna några chanser.
Ändå måste jag erkänna att Ilves lämnade ett sympatiskt intryck. Då de föll ur ligan för en par år sedan och även åren före det hade Tammerfors varit ett lite ruffigt ställe att åka till. Inte staden och människorna, men Ilves var i långt ett benknäckargäng av den typen jag inte går igång på. Dagens Ilves är fortfarande ganska icke nonsens och det smäller bra. De har dock en idé med sitt spel som de försöker förverkliga och några riktigt duktiga spelare. Jag hoppas de finns med i övre slutserien. Jag kan även avslöja att jag gärna skulle se TPS där också. De är en liten lightversion av Ilves och jag hoppas de får i hop det i alla andra matcher än de mot oss. Nice Futis och Merilappi ger jag dock inte mycket för kan jag erkänna. Ner i nedre slutserien med dem och må den sämsta falla ur!
Våran Jessi har flackat runt en hel del i sitt liv. Hon spelade i dag på sin gamla hemmastadion, mot sin gamla hemklubb, för släktingar och vänner samt bland annat en helt egen hejarklack på bortre sidan av läktaren. Då jag sökte bilder på henne fanns de i Ilves, Honkas, HJKs, Nice Futis, Åland Uniteds och Finlands landslags färger.
Här representerar Jessi Honka mot Turbine Potsdam i Champions League för herrans många år sedan.
Jag tyckte Jessi i dag gjorde sin kanske bästa match hittills i Åland United och eftersom hon, såsom finska kan ta lika mycket god kritik som jag utan att bli störd av den höll hon så klart inte helt med, men konstaterade att "det lite börjar komma det där som ska...komma".
Laget splittrades efter matchen till en del, då vi har helgen matchfri i och med Öspelen. Vi samlas, förutom då öspelarna på måndag för att genomföra en bra träningsvecka i förberedelse för PK-35 borta söndagen den 5e juli. Juli redan. Snart är det äntligen höst vetni!!! Klanen Kelly tog faster med och åkte via Helsingfors till Tallinn och St Petersburg med de förmanande orden i bagaget: "Lita aldrig på utlänningar!" Samtidigt som jag sade det insåg jag orimligheten i påståendet, speciellt till detta resesällskap.
De som fanns kvar åkte till hotellet för en sen middag och vid halv 11 tiden startade bussen mot Åbo, där vi nu befinner oss i ett hotell. På morgonen går vi över gatan till färjan och så ugglar vi där fram till eftermiddagen då Mariehamns hamn tar emot. I det skedet har mina föräldrar redan anlänt och jag hoppas de fått kaffe, eller hur Fru-Kickan? Jo, jag saknar er också!
Dagens funderare fick jag i samband med att Ilves vänsterback, som ännu förra veckan hette Katri Nokso-Koivisto och numera bär namnet Mattsson bak på spelartröjan, meddelade vår huvudtränare Gary att han minsann borde kunna reglerna. Detta äger ju för det första sin rimlighet och för det andra uttalades det väldigt tydligt, högt och på ren engelska rakt i ansiktet på honom. Den som reagerade mest var Sofia, som då ännu inte bytts in. "Så där får hon väl inte säga" tyckte hon. Då jag undrade vad Katri inte skulle få säga meddelade Sofia att hon inte får använda Garys namn då hon pratar under match. Jag fick medge att jag inte riktigt höll- eller hängde med i resonemanget. Sofia var stenhård och meddelade att då hon var liten hade hon tillsagts att aldrig tilltala domare eller motståndares tränare, eller åtminstone domare då, med deras namn, utan kalla dem domaren. Här ser vi igen hur viktiga lärare och tränare är. För Sofia hade detta varit sanning och bud fram till i dag, då jag förhoppningsvis sådde ett litet tvivlets och ifrågasättandes frö i hennes sinne.
Här är Kapten Sofia då hon var liten och inte fick kalla domare med förnamn
Så mycket får jag väl ge henne och den som lärde henne det ovannämnda rätt, att man i sammanhang då den ena parten känner domaren personligen och den andra inte, visar god ton genom att inte framhålla detta. Om en professionell spelare dock känner motståndarens tränare, som i detta fall från landslaget och så klart efter flere års arbetserfarenhet, då kan man nog prata med rätta namn. Jag är rätt säker på att Real Madrids spelare kallar Mourinho för, ja vad månne de kallar honom? Då de möter Chelsea alltså....
Kommentarer
Trackback
