enligtvirta

Jag brukar ofta säga i skolan att jag är rätt glad att jag hunnit vara med i ett antal år, annars skulle jag lätt gråta mig till sömns... Jag gör det ju nog ändå förstås, men åtminstone tappar jag inte huvudet av lite oväntade situationer. Det gäller bara att "si vaner ut" som vi sade i Sibbo då jag var mindre.

 

Tidigt i morse, så tidigt att Julia felaktigt påstod sig "vara död", men jag med erfarenhet av militärtjänstgöring kunde meddela henne att faktum att hon pratar tyder på motsatsen, samlades laget på Vikingavallen. Då jag räknade ihop truppen som kommit på jobb saknade jag några som funnits i mitt häfte kvällen innan då jag drog mina planeringspilar... En spelare hade ont och behövde vila visade det sig och lagets kapten Katie var på bröllop. I USA!!! Där ser man. Allt går inte under need to know nivån då det är saker jag behöver veta då jag ansvarar för träningen. Nåja, inga nya skador i morse trots allt. En bra morgon alltså.