enligtvirta

Hemma efter en fin midsommar-bröllopstillställning. Det ösregnade och gick senare mer mot duggregn blandat med någon solstråle. Alltså en fin midsommarafton allt som allt. Brudparet fick varandra planenligt och man hade valt en speciell bröllopsexpert som vigselförrättare. Jag menar, prästen som vigde dem har själv gift sig sex gånger tror jag. Tala om att killen kan det här. Det märktes också på ledigheten och finessen alltigenom. Bra, bra.

 

Själva bröllopsfesten blev även den en trevlig historia. Folk blandas såsom alltid. Folk man känner blandas med folk man känner lite och så en hel del folk man inte känner alls. Riktigt som det ska vara. Tal hölls. Allt ifrån Brudens fars känslosamma, som alltid får mig att känna prestationsångest såsom far till tre döttrar och en son, till mer innovativa, som ett inspelat tal på telefon som inte hördes. Allsång och goda, samt mer ivriga sångframträdanden och allt möjligt genomlevdes och allt var bara bra. Sen började den där dansen då...

 

Jag vill poängtera att jag tycker om dans som fenomen. Det är roligt att se människor som är duktiga, eller bara vill dansa då de gör det. Jag kan förstå konstformen och även glädjen själva dansandet ger folk, inte minst döttrarna Emilia som är duktig och Edit som är ivrig och kan bli jätteduktig hon med. Jag har inga problem att dansa med fru-Kickan om hon någon gång vill. I dag ville hon för första gången på flere år och det var riktigt roligt. Eftersom dotter Linda har framhållit hur förstörd hon blev då jag en gång inte kom och dansade med henne på en Viking Line färja då hon var liten säger jag så klart inte heller nej till Edit, eller om Linda eller Emilia mot all förmodan skulle vilja dansa med farsgubben. Även Gurkan kunde jag nog dansa med, hon försökte två gånger och jag var faktiskt på väg, men bägge gång kom allt av sig innan vi nådde dansgolvet.

 

Jag har gått tre olika danskurser under mitt liv. Jag har deltagit och blivit tredje i Ålands Let´s Dääns , som det hette, 2010. Jag satte då alla steg och olika moment vi hade tränat in med Carola Eklund. Då den inkompetente teknikern dock spelade musiken till vår bugg lite för länge hade jag dock ingen aning vad jag skulle göra och den stackars kvinnan kastades hit och dit utan kontroll. Om jag kan få ha dans som prestation, då funkar det. Om jag ska vara på en bröllopstillställning och främmande damer ska komma och bjuda upp mig, för att jag är så trevlig, eller annars bara råkar stå där. Då vill jag inte vara med! Då blir det hela motbjudande och fullständigt hysteriskt hemskt. Jag kan inte dansa!!! Och eftersom jag inte kan, då blir det inte roligt att göra det i socialt syfte med sådana som tycker om det heller.

 

Jag har varit med om julfester med skolan, då arrangörerna har tyckt att det är på sin plats med danskort. Alltså att kvinnorna ska kunna komma och skriva sina namn på en lapp som delats ut bara för att man har snopp och sedan förväntas man se till att de arma damerna ska få dansa. Men då man inte vill!!! En trevlig fest blir så mycket mindre trevlig om man måste dansa mot sin vilja!!! Try to understand!!! Jag säger så klart inte nej! Jag dansar med nära och kära, för att jag tror att de tycker om mig fast jag dansar som ett arsle. Men att förstöra sitt eget humör med att veta att man är en klåpare i andra människors ögon och därmed gör även deras kväll lite sämre, det vill jag inte vara med om!!! Festen var fin, människorna trevliga. Edit njöt och hade roligt, jag hade trevligt. Allt var bra. Men jag vill inte vara tvungen att dansa!!!!