enligtvirta

Så här såg det ut i Eckerö i dag där åk 9 hade sina aktiviteter. Varken jag eller Kristina har varit där, men bilden visar ändå detta. Lite lika såg det nog ut både i Lemböte och i Mariehamn

 

Först ut i paddlingen i dag redan på morgonen var min egen klass 8A. Då de skulle ta sig i land var det en par flickor som bad om hjälp och som den gentleman jag är var jag inte sen att reagera. Dock märkte jag väldigt fort att bryggan jag gick ut på egentligen var en flytponton och för en farbror på 100+ innebar det att själva flyt- ordet i ponton liksom inte riktigt gällde. Jag undvek att hamna i havet hela jag, men både skor, strumpor och byxor fick så att säga vinterpälsen bortsköljd ganska högt upp på benen. Detta hände alltså lite före 10 på förmiddagen och ja, dagen var räddad kan man säga. Jag hade redan på morgonen klätt mig färdigt för kvällsträningen och jag fick låta allt torka på kroppen.

 

I övrigt gick dagen smidigt, så när som på försenad matleverans, ett stycke näsblod och onödigt ringande i kyrkklockor. Dessutom fick vi lov att göra en regel om att man bara fick gå inomhus om man skulle bajsa. Många riktigt givande diskussioner om bajsandets innersta väsen fick jag därmed bedriva med ungdomen. Mina två favoriter blev en dam som meddelade att hon upplever bajsandet som befriande och hon vill gärna vid tillfälle sitta ner med mig och prata skit. En gosse meddelade mig kort och gott att han sitter i "kö för defekation". Det är goda takter i ungdomen. På slutet då de flesta vuxna hade frusit och gnölat sig genom fem timmar tittade jag ut över gräsmattan och stranden. Vad jag såg gjorde mig glad. 3-4 stora grupper av spontant bollkastande eller sparkande grupper 14-15 åringar som helt enkelt skrattade och hade det roligt tillsammans helt utan styrning. Kanske bland de 10 vackraste synerna man kan ha om man är jag. De 9 andra återkommer vi till under resans (=livets) gång.

 

Sedan var det att köra tillbaka till Vikingahallen och skolan för att lämna åter allt material vi haft, samt fixa klart för morgondagens evenemang- fotbollsdagen. Där står och faller allt med mig! Jo, all heder till elevrådet och alla klasser som deltar, samt till arbetskraften från Åland United. Faktum är dock att om jag dör i natt blir det ingen fotbollsturnering! Alla 20 klasser, utom 1 skall ha ett lag har jag fått information om. Sen stiger ju lärarna in i kvartsfinal som lag 21, eller 20 då.

 

Eftersom jag även behövde skaffa lite grejer till turneringen fick jag hinna via stan också och märka att jag inte hinner hem till min invalidfru innan jag ska vara i Bengtsböle. Invalidfrun var dock i Hus-Gurka med Edit och skulle få middag och allt, så de va bare å åk.

 

Ute i Bengtsböle kom Gary med den goda nyheten att jag skulle få spela under träningen. Ni kan bara tänka er så glad jag blev över det beskedet. Minns att jag ännu hade samma kläder på mig som jag haft då jag var i havet på morgonen. Nåja, en bra träning med svensk kvadrat och finsk anfallsdrill, samt taktiska spelövningar bedrev vi. Efter att ha agerat central mittfältare med "mission to kill (=the game)" blev jag sedan oranga lagets högerback i den slutliga drabbningen. Jag vill poängtera att självmålet jag borde ha antecknats för nog faktiskt gick in väldigt väldigt enkelt. Vi hade både en målvakt och så Craig på linjen. Sådana där får bara inte gå in. Dessutom vill jag tillägga att min passningsprocent igen var 100, förutom en passning som via Maja studsade till Jessi som gjorde mål för oss! "Remember who kicked the long ball!" fick jag sagt. Det verkade dock inte som om många såg det stora i just min del i målet.

 

En rolig poäng med träningen var att jag fick tillfälle att hjälpa henne här, som sakteligen är tillbaka i den tränande truppen:

 

Sen hem då, tvättmaskin på. Vård av invalidiserad hustru, middag (=3 köttpiroger) sagoläsning ackompanjerad av Landshövding Lindbäcks telefonsamtal, ,barnläggning och nu då skrivning inför de tre sista sakerna för i dag.

 

I morgon börjar det tidigt. Jag måste iväg i ottan för att öppna Vikingahallen och ha grejer klara för morgonträningen. Sen, för att hustrun alltså inte klarar av att riktigt agera får jag komma hem, väcka Edit , föra henne till dagis och sedan åka tillbaka till Vikingavallen och se om det finns nåt kvar av träningen. Meningen var att jag även skulle föra Huvudtränarens barn till dagis, då ju han också har en invalidiserad fru. Nu löser han det i alla fall och eftersom han ju kan åka hem efter träningen kan barnen vänta där. Jag har ju den där fotbollsturneringen och lite betyg att få klara jag.