I alla fall
Då jag träffade min son denna kväll frågade han mig hur jag hade det. Jag levererade ett sanningsenligt, men väldigt farligt och som vi konstaterade för några dagar sedan, fullständigt irrelevant svar. Jag sade att jag är riktigt trött. Det var jag, och är fortfarande. Jag ska precis slänga mig raklång, eftersom det verkar som om Edit somnat. Den här dagen har jag varit minst sagt seg...
Denna dagen- ett liv... Typ....
Det händer ofta att jag inleder lektioner med att inte riktigt veta exakt vilket avsnitt gruppen framför mig är inne på... Men att inleda med något som vi fått klart för mer än en månad sedan.. Det känns lite väl förvirrat även för mig. Till all lycka börjar niorna snart vara inne i andra världskriget så vi kan känna vinden i ansiktet i utförslöporna...
Under dagen har det igen skickats flere tiotal e-postningar av hydrakaraktär. Folk har varit arga och uppretade, människor har klagat på olika saker och människor har bett mig ringa så jag kan få höra det jag just precis läst i form av ilska och klagan... Hemma är Fru Kickan så glad att jag tömmer och fyller diskmaskinen och lägger på en tvätt ibland, så hon klagar inte.
Ett möte med först hela kollegiet, där Mat-Inger konstaterades ha fyllt 60 (!) år och Felicia bara 20, och sedan mera specifikt med Vice rektor Koskinen och Magister Sviberg där det hela slutade med att jag ska skriva en förklaring på varför livsåskådning och religion är samma sak... Som jag sade, jag har ju ändå inte så mycket annat så det går finfint. Jag skulle säkert ha gjort det redan också om inte Herr Landshövding hade ringt för att bara kolla en liten sak. Det blev oskrivet och jag kom till Eckeröhallen då träningen hade varat i 17 minuter.
Nu på kvällen ville jag först inte alls skriva, utan bara läsa en bok. Sen påmindes jag om en deadline för ligaföreningen och här sitter jag nu och skriver att jag inte orkar skriva.
Till slut undrar jag bara varför de som framställer sig som de vuxnaste och mest vurmande för humanistiska värderingarna ofta är de som pratar fulast, eller åtminstone skriver jätte aggressiva och fula saker om sådana som de anser att inte är lika humanistiska och hjärtegoda som de själva... Kan nån svara på det?
Hoppas hålla rätt lektioner och hinna se träningen samt få färdigt programbladen till lördagens match i morgon... ZZZZZZZZZZZZ
Bara Shakespeare kan skriva sådan drama
Klockan är för mycket. Jag borde sova i väntan på att få träffa 9G och 9E före maten på morgonen, samt på att få se till att Edit kommer till skolan med jumpakassen packad, dansväskan redo och förhoppningsvis något som liknar knoka i håret. Det är ju tisdag. Röd Bettan har lovat hjälpa Edit hinna till dansen och hem, ifall hon hinner, det är ju damernas 10 km klassiskt i VM. Tur hon är gift... Mitt problem är att jag inte riktigt är redo för att sova. Kvällen blev så omtumlande.
En fotbollsmatch på TV som Leicester City mot Liverpool FC låter väl inte så där übersexig... Jo, Klopp har gett Liverpool energi, som ändå lite stagnerat på sistone. Leicester är en klubb man alltid känt till, men aldrig liksom lagt på önskelistan. Nu då de sparkade Ranieri borde man ju egentligen ha bojkottat dem. Ändå, efter att ha träffat Ekis med sin Aston Villatröja i övre lärarrummet i dag och faktiskt före det om jag ska vara ärlig, har den matchen gett mig fjärilar i magen. av någon orsak har jag i flere dagar vetat att den börjar klockan 22 på Viasat vad det nu är... Vi har många Viasats ser ni...
Craig Shakespeare heter han till höger om Ranieri på bilden. En kille som spelat proffsfotboll och även varit professionell coach sedan år 2000. 1 gång före i kväll har han haft huvudansvaret i en riktig tävlingsmatch. Det var då han hade en match mellan två managers i West Bromwich Albion i oktober 2006. 2-0 besegrade han då Crystal Palace. I kväll var han där igen. Efter att Ranieri sparkades för några dagar sedan fick han axla caretaker rollen för Leicester mot Liverpool. Det bara är så romantiskt och kittlande spännande tycker jag...
Herreminje en sådan match det blev. Leicester City spelade som om juni, juli, augusti, september, oktober, november, december , januari och februari så här långt inte hade funnits. 1-0 på ett friläge för Vardy, jo Vardy igen, han som gjorde sitt första mål för året nere i Sevilla i onsdags...Detta var hans första mål i Premier League under hela 2017. Wes Morgan hittade rätt som inte på ett halvt år i försvaret. Kasper Schmeichel, som ändå varit hyfsad hela året, gjorde några viktiga räddningar och Leicester City var i förarsätet trots 21- 79 i possessionprocent till Liverpool.
Tvåan kom. Danny Drinkwater fick en träff utanför straffområdet och jag messade Emilia omedelbart. Sedan blev det även 3-0 genom Vardy igen, på nick. Osannolikheternas osannolikhet. Vad gör då hela King Power Stadium i den 66e minuten? Jo, de reser sig, tänder ljusen på mobiltelefonerna, tar fram Raineriskyltar och hyllar den nyligen sparkade managern genom sånger och manifestationer. Ranieri är 65 år gammal, därför denna minut. Att Coutinho gör 3-1 märker man knappt i denna magiska afton. Jag som ändå tycker att Liverpool är ett sympatiskt gäng och jag som gillar Klopp.
Fotboll är för underligt. Sagor, sägner, legender, ja allt... Tro hopp och kärlek... Sorry alla, detta är vad jag ser som viktigt ,fundamentalt och relevant i livet. Shakespeare skrev ett skådespel igen. Nu har han två vinster, på två matcher över 11 år... Realismen får visa vart det bär! Länge leve Ranieri, länge leve den avgångne Ranieris spöke...
I övrigt var jag på Marthamöte och klippte vad det nu heter till midsommarstångskronorna en stund. Lillemor säger att de remsor jag klippte var för tjocka för att kunna användas, men meningen var god...
Snart 9G och 9E.. Och en massa andra med...
Craig har makten och så bygger de en barack på min bil!
Då måndag morgon var här, faktiskt ganska rosig och fager om jag säger hur det såg ut, och bilen skrapats samt Edit lämnats i skolan som jag hoppas innehöll folk för gården såg väldans tom ut, fick jag sitta i blå soffan igen. Alltså till mina morgonrutiner hör, då jag kommer på jobb, att först kolla e-posten, samt skriva det som behöver sparkas igång just denna dag. Sen öppnar jag påtvingade påbud som Fronter och facebook, det senare är väl inte påtvingat men det funkar som ett arbetsredskap faktiskt. Precis sen flyttar jag mig över för 15-20 minuter i blå soffan innan lektionen ska börja. I dag fick jag dock inte sitta så länge innan ett meddelande nådde soffan. Min bil står i vägen för en barack!
Nu har ju Danne Sundman, eller vem det nu var, sagt i tidningen att vi ska lägga mer baracker på skolgården så vi får rum med flere elever och kan skapa undervisningsytor och allt tjosans. Sen bygger man också nya parkeringsplatser, för att våra parkeringsytor helt enkelt inte räcker till. I många år har jag parkerat på plats 1, alltså närmast porten. Alltid, utom då nån amatör, förälder eller annars bara ovetande trängt sig på min plats, som oftast är tom eftersom jag brukar anlända bland de första och åka bland de sista, då står jag där. Nu hade alltså någon, som synbarligen ska bygga en barack, dragit streck och avskärmat ett område som tar upp 5-6 parkeringsplatser och däribland halva min. Jag flyttade lydigt min bil en halv meter åt sidan, så jag inte går över baracklinjen. Var har barackbyggarna, eller de som beställer baracker just dit tänkt sig att jag ska parkera i fortsättningen? Eller, kanske mera konkret, var ska de 5-6 bilar som nu inte får plats på vår parkering parkera nu? På kommunens parkeringar kanske? Dessutom fanns det inte tidningar i lärarrummet heller. En film om koncentrationsläger satte igång terminen igen efter sportlovet...
I dag är dagen då Craig stiger upp från stolen längst bak i konferensrummet. Maiju är med landslaget och Craig har makten och härligheten, inte i evighet men i lite över en vecka, typ...
Jag kommer att försöka finnas till hands med allt möjligt, som att tända lampor och svara på omöjliga frågor till exempel. Marthamötet i kväll blir dock dagens huvudnummer, tror jag... En skrynklig ÅU t-skjorta har jag i min iskalla bil för mig att dra på mig. Vi får ju inte ha våra adidasgrejer mer ifall vi har andra motsvarigheter... Igen ett delikat problem. Ett helt skåp med adidaskläder från 8 år i Åland Uniteds tjänst, eller är det 7? Eller nåt annat? Vad gör jag med dem? NEJ Fru Kickan... Vi kastar INTE fina kläderna. Dessvärre är de använda till den delen att de inte heller riktigt lämpar sig att ge bort eller sälja... Och vem går nu i mina storlekar egentligen?
Då Maiju är där kan Craig ibland vara med och spela, samt vinna, liksom här med Flo, Spora och Pille... Det kan bli knepigare nu då han har sin vecka vid makten. Makt medför ansvar... Jobbigt. Jag vet!
I kväll ska Leicester City spela för första gången sedan Ranieri sparkades. Jag vill se detta och fundera över världens gång. Grannen Mathias gjorde definitivt slut med Manchester United i går... Jobbigt då sådant händer. jag vill ju bara att alla ska vara lyckliga och glada egentligen.
Jag har inte sett ut genom fönstret, men jag hoppas att bilen går att köra bort sedan då jag kommer löpande...En lien scen ägde rum här utanför klassrummet då "en av mina pojkar" som det brukar uttryckas, liksom råkade få en Coca cola burk att explodera. Bäst att hålla dörren stängd bara...
Måndagsafton
I likhet med Julafton dagen innan juldagen, Midsommarafton dagen innan midsommardagen, då måste ju Söndag kunna kallas för Måndagsafton. Det är alltså äntligen dags för sportlovet att gå över i arbetsvecka. Det kommer att betyda att bägge mina jobb kan göras lite mer schemalagt än som nu då allt flyter ihop i en grön mönja som en kollega uttryckte det.
Fru Kickan beter sig som om det vore söndag hon. Går omkring och hittar skräp på golvet, ovikta kläder och nu även en snövall där ute som måste skottas. Dessutom lagar hon korvsoppa, vilket ju får anses vara gott och bra. Jag tänkte mig åka och simma med Edit jag. Kvällen kommer att bli en lång massiv trög landningsbana som egentligen är tänkt som en startsträcka.
En av bollarna som syns i bild ska lottas ut med signatur till någon lycklig vinnare nästa helg. Hammarby kommer till Eckeröhallen då.
Lite klassadministration och elevrådsarrangemang står på agendan snart, samt undervisning i 14 grupper. Craig är ensam med laget denna vecka då Maiju tjänar fosterlandet. Jag ska på Marthamöte och försöka simma. Kort sagt, jag ska försöka bedriva en normal vecka i mitt kanske inte helt normala liv. Men vad är normalt? Jag tror inte det är normalt att vara normal nämligen.
Claudio Ranieri, Krista Pärmäkoski och Donald Trump
Då jag steg ur sängen, lite in på tidig förmiddag satt hon i min soffa. Röd Bettan satt där. Hon uppmanade mig att skriva i min blogg att hon ville ha kaffe. Fru Kickan ville ha smörgås och det ville även Edit, kom hon på, samt ett glas vatten. Allt annat kunde jag uppfylla, utom att skriva i bloggen... Det är och har varit sportlov ser ni. Sådant leker man inte med. Ingen minut går att planera, så saker som att skriva blogg, eller annat som man gör då man hinner... Det bara inte händer under skollov, eftersom inget som helst schema funkar och man är upptagen hela tiden utan minsta möjlighet till att själv rå om sitt program, eller att anpassa det efter sin egen kompetens. Jag röstar för att vi avskaffar skollov! Okej?
Också Åland Uniteds A-lag har fått fyra dagar vad vi skulle kalla för förtroendetid inom lärarskrået. De är alltså inte schemalagda, utan tränar själva var och när de vill under denna långa helg. Maja är på musical såg jag på facebook. Lois är tydligen hemma i London, Sarah och Sydney är i Helsingfors fick jag veta. Bara Olivia av dem på bilden här uppe håller sig hemlig, men hon tänker i alla fall resa med mig till Helsingfors den 14e mars. Roligt, åtminstone för mig...
Eftersom Edit just lämnade lokalen, medan Fru Kickan vilar sig i form, Emilia och Rufus är i Sverige och jag fått undan de saker jag lagt mig till med att göra gällande cuplottning, sponsorarbete och övrig marknadsföring samt även städat undan i köket och lagt igång diskmaskinen tänkte jag nämna lite snabbt vad jag funderat på i dagarna.
En kille jag tänkt mycket på är Claudio Ranieri.
Så sent som i onsdags satt jag, medan Emilia och Edit vrålade DRINKWATER varenda gång Drinkwater rörde bollen, och beundrade Ranieri och Leicester City för att tro på en lågmäld och realistiskt långsiktig italienare... Vi vet alla att förra årets ligaseger var en bedrift som är fullkomligt omöjlig att göra om. Vi har också sett hur Leicester medvetet satsat på Champions League denna enda gång de troligen kommer att medverka där. Så sent som i onsdags spelade Leicester just så som Leicester spelar och kom till och med i ett realistiskt läge att gå vidare genom att Vardy gjorde sitt första mål på 25 matcher visst (?) på ett inlägg från den bejublade Drinkwater. Jag satt där och var glad för Ranieris skull. Jag såg dem också falla ur FA cupen förra helgen mot Millwall. Jag har sett hur det trögar i Ligan. Men, Ranieri kan man lita på. Sen, mitt i allt läser jag att han har fått sparken. Det innebär att Leicester City troligen spelar sin sista match, kanske någonsin i Champions League om en par veckor och antagligen att de antingen faller ur Premier League nu eller så i nästa år... Tyvärr och utan att säga något ber jag bilden här ovan och Ranieris fingrar beskriva vad jag vill säga till Leicester Citys styrelse!
Mitt barndoms jag vaknade upp för en stund mitt på dagen i dag. Krista Pärmäkoski lät mig för ett ögonblick bli 12 år (det var VM i Holmenkollen då jag var 12 by the way). Jag tvingade Edit att komma för att se finishen och Marit Björgens starka spurt i indianbacken. Silver till Krista och Finland och det kändes viktigt! Precis som då jag var liten och all idrott var viktig. Bara jag får tummen ur ändan ska jag se mer skidning, eller blir det fotboll... Borde väl gå ut egentligen... Dotter Linda undrade i går om jag aldrig tänker bli magrare, då jag nu är gammal och har barn och kommande barnbarn som kan uppskatta om jag klarar av att röra mig nåt år till. Va vet jag. jag är ju 12 år och Krista Pärmäkoski är Kirvesniemi, Matikainen, Kuitunen, Saarinen och vad de nu allt heter, Jo jo, Riihivuori som hette Kuntola, Takalo och Impiö med. Alla räknas....
Till slut vill jag tacka Donald Trump för att han bevisat att min egen saga, som bygger på att verka kunnig i alla situationer fast man inte behöver vara det, är fel. Trump visar att det är okej att faktiskt inte veta eller kunna nåt alls och att inte vara det minsta generad heller. Vem som helst kan bli vad som helst! Det har Donald Trump bevisat. Till och med Leicester City kan vinna Premier League... Eller vänta nu. Det hände ju... Hur gick det sen? Hur går det alltså med sådana som gör osannolikheter.... Man kan alltid hoppas...
God mårgån
Det känns som en evighet sedan sportlovet började och Edit i misstag fick en telefon. Det är en längre historia, men det slutade i alla fall med att flickan nu har en I phone... Därmed fick jag för en par dagar sedan det i mitt tycke sötaste sms någonsin. "God Mårgån" stod det i telefonen då jag steg upp ... I går hade det redan gått till "God morgon", men minnet lever.
I dag har jag hunnit med lite arbete redan före barnen vaknade. Till en lokal livsmedelsproducent har jag varit och undertecknat ett samarbetskontrakt, för Åland United kan jag tillägga så ingen missförstår, och så har jag besökt Landshövdingens kontor och hört upplästa texter på finska. Hemma igen ser jag att kvinnorna, för att fortsätta gårdagens generalisering, tar ut tvätt ur tvättmaskinen och lämnar en hög annan tvätt bredvid den samma, för att liksom fyllas av männen. Till saken hör att kvinnorna i det samma tar alla aktiva handdukar från sina knaggar och lägger dem i högen som ska i tvättmaskinen. Därmed finns det ingen handduk att torka sig med om man inte märkt detta före man till exempel duschar. Nåväl. Män klarar sådant här med planering och jämnmod.
Rufus har lovat förära vårt hushåll med sin närvaro. Det går till torsdag eftermiddag innan han anländer för att "vara här hela sportlovet" som det var sagt. En tuff båtfärd lär det ha varit i går kväll och mopeden hans är nog intäckt i snö nu, så det finns många variabler att kalibrera innan det blir natt och ro här... Inte för att natt automatiskt betyder ro heller, för den delen.
Skid VM behöver ha sina antihjältar. Vem minns inte Eddie the Eagle? Eller Arturo Kinch, som faktiskt förgyllde även stora mästerskap i skrinning och alpin skidning... I år verkar mannen heta Adrian Solano. Han skidade på snö första gången i en VM start... Eller, jag måste ha förstått fel. Utslagen i kvalet blev han i alla fall och är lycklig, så här på VMs första dag. På bilden är ändå Eddie Edwards för de förtappade själar som inte vet det...
I går genomfördes presskonferensen på ÅCA i snöstorm. Huvudsponsor Wiklöf lyckades sparka in en boll i snön och då Florin hämtade den och ville filma mig göra tricks, ledde mitt trick till en kanontåfis rakt i Florins knäskål... Det lär finnas att se på Instagram ryktas det... Min Nokia ser man inte sådant med, så jag kan inte kolla.
I övrigt verkade gårdagens väder vara väldigt spännande för våra utländska flickor, samt Ann-Sofie och Kaisa som väl inte är så utländska. Snöbollskrig utfördes helt ogenerat framför Landshövdingen, lokapressen och Herr Wiklöf. Jag tror dessutom att jag såg en snögubbe som de mest ihärdiga (engelskorna) hade byggt utanför mejeriet då jag åkte. Senare såg laget mycket mer sammanbitet ut då de sprang "digitalare" i de upplogade spår Maiju hade bett Vikingahallens personal fixa nere mitt i konstgräsets snötäcke...
På tal om att springa i snö så verkar det var på modet igen att satsa på karriär utanför hemlandet här på damsidan. Senaste nyheten gäller Tia Hälinen som tydligen ska spela i Spanien nu i vinter. I det landet har vi ju redan Jenny Danielsson. I övrigt har flyttarna duggat tätt. Tulkki, Parikka, Hietanen... Bara tre som jag mindes fort. Salmi, Engman, Kemppi, Heroum, Hyyrynen, Kukkonen och en massa andra, Korpela ska vi kanske nämna i en egen kategori, får allt mer sällskap av landskvinnor.
Jag vet inte helt vad jag ska tycka om detta. För det första är det väl ett tecken på att damfotbollen går framåt i hela Europa. Någon form av höjd status gällande träningsförhållanden och säkert även ersättningar är en allmän trend även i de gamla kulturländerna numera. Att detta utarmar vår egen liga är klart. Dock har vi faktiskt sett några returflyttare på senare tid. Meriluoto kom i fjol. Saari och även unga Ketoja i år...
Jag har ingenting med saken att göra och jag vet ingenting. Detta säger jag bara så inte ryktescirkusen kommer igång. Jag bara gissar, helt ärligt. Men jag tror inte att Ria Öling och Julia Tunturi spelar i TPS hela denna säsong. Och det är nog inte till något annat lag i Damernas Liga man tänkte sig gå. Det goda i kråksången är att USA verkar vara ur modet igen, åtminstone för en liten tid. Jag är inte övertygad om att det är en så bra lösning för andra än någon enstaka som kommer till "rätt universitet". Därmed ingen nämnd och känner man sig inte träffad menade jag nog någon annan...
Allt som allt. Åland United lever i en tuff konkurrens. Det vi har att komma med är en allt stabilare organisation och ett flexibelt och individualiserat upplägg som kan göra en spelare bättre om hon ger sig hän 2-3 år i vårt våld. Frågan är hur mycket bättre vi är på detta än de andra i Damernas Liga. Faktum är att dagens inhemska spelare söker sig dit där deras chanser att komma utomlands är störst. För några år sedan var vi dörren dit. Nu finns det flera sådana. Vi vill ändå vara den dörren som ger inträde till flest utgångar... Och så klart vill vi även att folk stannar här i evigheternas evighet.
I övrigt har jag märkt att man helt på allvar igen pratar om aborträtt och homoäktenskap... Puh, sa Nasse...
Totalmissade Marthor och en liten stereotyp historia
I går, då jag efter en hel del äventyr och olika trådar som bundits fast än här och än där, kom till Eckerö för att se hur laget mådde och där sett dem tävla i olika grupper och sedan göra en riktigt god inlägg-skottövning baserat på position, samt gräla över vem som egentligen vunnit och i vad, slog det mig att Åland United borde representeras vid Mathaföreningens kransbindning...
Alltså, Åland United ska precis som i fjol resa Mariehamns midsommarstång på midsommarafton, samt engagera folk att löva den samma före den reses. Kronorna till stången tillverkas av Ålands Marthaförbund och därmed vill vi ge varandra positiv PR. Åland United medverkar vid Marthornas evenemang och de kommer att finnas vid våra, typ... Eftersom det i går inte riktigt var läge för någon annan att åka, störtade jag till Landrovern och körde, lagligt men raskt, till Uncan i Mariehamn. Däri fanns ungdomar som stirrade på mig som på en utomjording. Dessutom fanns där en grupp icke ungdomar som visste berätta att Marthorna hade varit där, men i går... Alltså på måndagen. Bosse, som sysslat hela kvällen med att hitta mina gamla meddelanden om detta evenemang kunde inte dölja sin munterhet då jag ringde och berättade att jag nog varit där, men fel dag.
I dag har jag rett ut det hela med Marthorna. Inkommande måndag, klockan 18, inte klockan 19 som jag trodde det var då jag dök upp fel dag, kommer kransbindning att gå av stapeln. Jag kommer att vara där! Vad jag förstått kommer även lokalpressen att vara på plats för att göra reportage om samarbetet mellan Marthaförbundet- eller var det föreningen- och Åland United. Finns det någon som ser mer representabel ut än jag och som dessutom kan binda kransar är han eller hon väldigt välkommen med...
Jag är nog lite smartare än att jag tror mig få se henne här. Hon stavar ju inte Marta med h... Så klart!
Emilia och Edit firar sportlov genom att dansa framför TVn... Jag ska fira genom att köpa mjölk... Sen är det stor presskonferens på ÅCA med huvudsponsorer, laget och alla möjliga. Herr Landshövding har varit hård med att det ska ske utomhus. Perfekt i snöyran!!! Sen bär det av till träning på Jomalas ouppvärmda konstgräsplan i samma yra... Elitidrott here we come!
Här jobbar Vikingahallens personal för att gräva fram planen åt oss...
Sen till slut en generaliserande historia om hur genus fungerar ifall vi bara ska utgå från Bergshöjden 15. Kvinnor lägger in tvätt i tvättmaskinen helt utan tanke. De viker inte kläder rätt, eller tar loss underkläder från övriga plagg. Numera kollar de oftast fickorna i alla fall, hoppas jag. Även i diskmaskiner proppar de in saker helt huller om buller så att männen, då de ska ordna upp allt, får rensa filtret specifikt varje gång, samt lägga tillbaka hälften av de diskade kärlen då dessa inte blivit rena, utan tvärtom spridit av sin smuts till annars nog rendiskade kärl.
I övrigt är kvinnorna nog duktiga på att veta när sopor ska tömmas och när det ska dammsugas. Männen är lite mer planerande och strukturerande. Dock är kvinnorna nog ganska älskvärda och söta i sin kaotiska ordning, som nog säkert är logisk för dem själva. Männen tycker om kvinnorna och antar att de tycker tillbaka fast det sällan sägs nåt.... Typ...
I bubblan
Sportlovstisdag. Fint väder ser det ut som. Fru Kickan på jobb, Edit just äten, alltså hon har ätit... Emilia anlänt. Rufus någon annan stans, säkraste nästa punkt då jag ser honom torde vara torsdag förmiddag... Några möten förberedda. Sponsorering, ungdomsarbete, sånna där fotbollsgrejer... "Nån sport nu igen" som före detta kollegan Tanja sade på färjan för en par veckor sedan. Jo just det... I kväll herrarnas Champions League och obligatorisk sms dag till Magister Sviberg.
I går råkade jag mig av en händelse, jag sökte min son, vara på Avancia (ett gym här i Mariehamn). Jag gick omkring i min vinterjacka och i mina fläckiga träningsbyxor. Hela IFK Mariehamns herrlag (utom Craig visade det sig eftersom han inte gör styrketräning) fanns där och visade äkta förvåning över att se mig. Kapten Lyyski tyckte inte att jag ser ut som en som skulle träna på Avancia... Fystränare Kricke tyckte att jag såg borttappad ut... Vet ni va, de har rätt. Jag hittade min son dock som sade att man inte kunde missa att jag var i huset eftersom det hörs ända in i duschen... Hur kan det vara så?
Detta är Wayne Shaw. Sutton Uniteds andremålvakt. I går kväll under den omtalade cupmatchen mot Arsenal, som förresten just Arsenal vann med 0-2 väckte han hela fotbollsvärldens beundran genom att äta en korv, eller nån slags paj, på avbytarbänken mitt under match. Detta hade inte tillåtits i damernas Champions League kan jag berätta, eller kanske bara bananer är förbjudet på bänken i den tävlingen... Wayne Shaw har blivit en stor celebritet under Suttons cupsaga och enligt TV kommentatorn i går har han erbjudits stora pengar för att göra en gig som nakenmodell. Detta får mig att igen fundera på vad jag kunde ha blivit om jag hade varit född i England...
Om en par timmar ska jag på möte med en annan målvakt, nämligen numera våran egen Marjukka.
Tillsammans med henne här ska vi förhoppningsvis få till lite struktur och utveckling i både marknadsföring och överlevnad gällande flickverksamhet.
I övrigt är det mångfascetterat på olika håll. En supporter till ÅU meddelade i natt att han hört att jag är extremt smart. En bekant är övertygad om att Europa kommer att dras in i ett stort krig. Andra bekanta påstår att manlig kostym är en symbol för kvinnoförtryck. Edit tycker inte om såsen till köttbullarna "eftersom det liksom finns små snoppar i den"...
Glad tisdag till alla som förtjänar det, och resten med förresten. Vad ska vi knussla här?!
Fy Sutton va spännande
Det är ingen hemlighet att jag är en cupälskare. Det är en stor lättnad och glädje för mig att Åland United numera i regel deltar i Finlands Cup för damer. Vi har aldrig klarat oss så långt, men själva tävlingsformatet, fast det drar till sig färre och färre lag varje år vad det verkar, är helt underbart och drömmen om att nå långt finns. Min egen övertygelse om att ifall jag någon gång skulle bli far , farfar, morfar eller nåt sådant samma dag som Åland United vinner cupen (i år vore det i så fall den 15e oktober) då ska barnet heta Victor eller Victoria har strängt emotsagts av dem som i så fall skulle föda barnet i fråga... Ja ja... Jag får väl nöja mig med att gläda mig åt en cupseger bara i sig i så fall...
Alla cupers moder, världens äldsta idrottstävling som fortfarande arrangeras regelbundet, FA cupen för herrar i England är inne i kvartsfinalskedet. Ingen tävling i någon idrott bär på så mycken romantik som just denna cupturnering. I lördags, då Conferencelaget (alltså ett lag från Englands femte högsta nivå) Lincoln City slog ut Premier Leagueklubben Burnley på de senares hemmaplan med ett 0-1 mål i 87e minuten, lär det ska vara 104 år sedan en klubb av samma nivå har nått lika långt. Queens Park Rangers tog sig till kvartsfinal just före Första Världskriget. En alldeles underbar tävling som sagt.
I kväll kan det hända igen. Sutton United, från samma serienivå som Lincoln, ställs mot självaste Arsenal hemma på sin Gander Green Lane. Ingen och då menar jag ingen, tror på allvar att detta under kommer att ske... Men... OM Sutton skulle skrälla. Då skulle de faktiskt möta Lincoln i kvartsfinalerna och den vinnaren skulle således gå hela vägen till semifinal och alltså genomföra den största bedriften i FA cupens och världens fotbollshistoria.
Här spelas det i kväll. Snäppet mindre än Emirates där Arsenal är vana att figurera. Allt lutar åt att Arsenal kommer att minnas detta som en räkmacka då de fick möta Sutton i åttondelen och Lincoln i kvartsfinalerna. men eftersom detta är FA cupen tänker jag inte säga något före den feta damen har sjungit, vem hon än är.
Utmaningen för kvällen blir att få filmen jag lovat se med Edit, tror den var nåt med Tingeling, att sluta före Sutton-Arsenal sparkar igång, samt att övertala Edit om att Kalle Anka i sängen är ett väldigt bra sätt att fira sportlovskvällar. Wish me luck!
I övrigt har en vanlig skollovsdag med stressig administration, som blir värre i och med att jag förväntas vara ledig och tillhanda för sportlivsfirande barn, och endel riktigt kloka beslut bedrivits.
Endel huvuden var nere hos de här flickorna i går. Hoppas få se dem uppåtvända i kväll på träningen. Vi har några bitar att få på plats, men sen tror jag faktiskt att vi har en god säsong framför oss. Jag torde veta, så länge har jag faktiskt sett dessa damer komma och gå. Bara Pille blir kvar...
Matchdag och allt bara fixar sig, tror jag...
Söndagen är här. Edit sov över hos Gurkan och Pärla i natt och både Fru Kickan och jag vandrade omkring hela natten i stafett liksom. Den ena sov och den andra vandrade och så tvärtom. Den stora händelsen kom att vara att både Edit och Pärla, utan att det var meningen har gått och ärvt gamla telefoner som gör att de nu mest messar, whats appar och ringer, samt tar bilder och, ja ni vet... Förra veckan var Edit övertygad om att jag skulle ha gillat Roger Pontare i Melodifestivalen, eftersom han var en gammal gubbe med grått skägg, just sådant som jag tycker om. Denna vecka meddelades jag direkt då Ove Törnqvist, eller vad han nu heter uppträdde att, "Titta nu, det här tycker du om"... Ja, jag har uppnått en rätt patriarkal ställning inom familjen på ett positivt sätt verkar det som.
Söndagen har nu blivit söndag och matchen mot AIK närmar sig. För tränarna och spelarna finns en sak att fokusera på. Matchen och det som händer inne på planen. Jag och vi andra har i uppgift att se till att de kan fokusera på just detta. Jag slogs i dag, igen en gång, av hur fantastiskt gäng vi har i den här klubben. Vi är inte många, men de vi har är säkert av elitstandard då det kommer till stora hjärtan...
De här bilderna är från den snöpliga bortaförlusten i förra årets sista match i Damernas Liga. Jag själv var ju med då som Tränare åtminstone på papperet och ledde till och med delar av uppvärmningen, precis som förritiden, vilket detta ju tekniskt sett är.
På bilden här ovan ser vi från vårt vänster Torolf, som är en supporter från Åboland. Väldigt klar i sina åsikter och vill att vi tar brons i år, samt vinner ligan nästa år. Han kallar mig "Sibbopojken" och är dessutom morfar till Ann-Sofie, visst? Bredvid honom står Lillemor, som ännu då bilden togs var vice ordförande. Numera är hon bara oumbärlig i sig. Då det gäller kläder, boenden och säg vad som helst, då ringer man Lillemor som ser till att någon fixar. Ofta blir det hon själv. Så är det ju Bosse, som numera även ingår i vår styrelse. Bosse är en handlingens man. Då mina joggingskor var slitna för tre år sedan råkade han ha två par nya hemma som han kom med. Jag använder dem ännu. Då Maiju behövde bil, då fixade Bosse en, easy. Även Craig har nycklar. Jag tror det inte finns någonting som Bosse inte kan ordna. Dessutom känner han Herr Landshövding bra och är inte rädd för honom. Också en fördel att ha Bosse som vän där...Gerd, Majas mamma, brukar hänga med runt landet som här i Helsingfors på bilden. Då vi spelar hemma möts man alltid av just Gerd som fixar i cafeterian och är den som har mest koll på var programblad och olika sponsorpriser finns. Vet hon inte skrattar vi och vet att hon fixar det efter hand... Åsa finns längst högerut. Utan Åsa skulle vi inte ha någon Sofia i vårt lag. Åsa hör också till dem som man kan se anmäla sig för olika uppdrag då man frågar efter vem som kan och vill på facebook.
Sen har vi ju han som tagit bilderna, åtminstone en av dem, också. Harry! Super Harry som på riktigt ordnar precis vad som helst. Brödrost? Japp han hittar en. Cykel, jo till och med två finns om man vill... Hämta Florins Farfar till matchen i dag, så klart var bor han? Harry är en sann klippa. Vi borde kalla honom Petrus!!!
Här i bakgrunden, bakom Florin, Lois och Vikke som spelar fotboll, står två andra som vi inte klarar oss utan. Kjelle, som i dag visar sitt stöd genom att inte komma till Eckeröhallen eftersom han är sjuk och inte vill smitta ner folk och Linnéa. I år har jag beslutat mig att inte ens fråga Linnéa om saker inför matcherna. Hon frågar själv om det är något hon inte vet. Jag instruerar Maiju att ha en organisation som informerar henne om vad som behöver informeras. Själv tar jag min egen del, oftast kring bortalag och våra dräktfärger med mera, och öser det över henne. Har inte Linnéa frågat, då är ingenting oklart! Här på bilden gör hon det som hon brukar hamna på allt som oftast. Hon messar någon som vill veta hur matchen går. Hur tror ni vi fått till många av de facebookrapporteringar från bortamatcher vi haft för våra supportrar? Jepp, just precis så här.
Nu, snart ska vi iväg till Gnagarbekämpningen. Bollotteriet är utfört av Edit och Hans Eriksson har vunnit en signerad boll av Pille Raadik. Detta får man först veta under första halvlek i Eckeröhallen, så ni har inte sett det här.
I går bjöd Gurkan på plättar till lunch. I dag bjuder hon igen... Men på något annat förstod jag. Gotta go. Hoppas på en lycklig eftermiddag i Eckeröhallen med våra 210 programblad!
Det där när alla är lediga hela tiden
Igen är det helg. Och igen är det skollov... Nästan som juli fast mera februari då, typ. Det där med att vara trött satte vi ju i pränt i och med gårdagens text. Jag tror jag var trött, eftersom Edit undrade varför jag snarkade mitt i Postkodmiljonären och sedan i morse då jag trodde att jag kramade min hustru i sängen och det visade sig vara ett täcke innehållande fem kuddar... Det är dock oväsentligt då alla andras trötthet är viktigare än min!
Dagens program är att producera 200-210 programblad för i morgon. Detta kommer att vara gjort precis när som helst, så nu är det gjort... Kopieras bara... Egentligen är detta en väldigt tacksam dag då jag faktiskt hinner fast en hel del som legat och släpat. Korvkontraktet, dessa matchprogram, lite marknadsföring.. Trallallaa.. Bara flyt nu. Det enda som lite tar emot är faktum att folk inte jobbar i helger eller under ledigheter. Behöver man respons måste man alltså vänta på att den man ska ha responsen från kommer på jobb... Konstigt och segt! Tur att detta inte är medeltiden eller nåt i alla fall. Då hade man ledighet hela tiden ju.
Edit är på kalas, så jag tar mig dessa två timmar att jobba undan det som jag sedan inte behöver jobba undan i eftermiddag och i kväll. Gurkan bjöd på plättar, så även lunch har jag ätit. Fru Kickan brukar säga att hon är sugen, eller inte sugen på olika maträtter, precis som om det skulle ha att göra med vad som ska vara till middag. Just nu är jag sugen på mikropizza... Vem kan hindra mig egentligen. Edit gillar det också säger hon... Rock´n´roll.
Så här såg det ut vid vår match ännu för en par veckor sedan. I morgon torde både Kaisa och Pille spela. Isabella närmar sig hela tiden vad jag har blivit informerad...
Jag har fått den stora glädjen att "anställa" Marjukka till min hjälpreda, eller som expert. Hon kommer att hjälpa mig med ungdomsjobbet, främst administrationen och sedan kommer hon att få närmast fria händer att utveckla våran marknadsföring tillsammans med Ted och andra unga galenpannor... Själv får jag ju bara mina infall, så som i dag då jag hittade på att vi ska lotta ut en signerad boll bland publiken i morgon till någon som anmält sig på förhand... Få se hur det ska gå...
Rufus avstod bastu med mig i går för att vara ute med Jonte... Vad har Jonte som inte jag har? Säkert massor och det vore olämpligt att gå in på sådant här... Halv 12 ringde Emilia från Karonkan och undrade om jag kunde hämta henne... Hade någon sagt att det var aktuellt hade jag avstått rödvinet... Nu undvek jag olagligheter och jag hoppas hon kom hem bra i alla fall...
En sådan här bild från i går kväll har jag fått mig tillhanda. Han som hänger på min dotter är min tilltänkte svärson Joel... Även han blivande student!
Right. Programbladen klara då och sen för att hämta Edit. Mikropizza here I come. En sak till önskar jag av denna lördag... Att sitta i soffan och se 4-5 fotbollsmatcher på raken!!!! Utopi? Troligen...
Påminn mig om att aldrig någonsin klaga!
I dag blir min stora nästäldsta dotter... Ja vad blir hon? De har sådan där Karonka som det heter här på Åland i dag och vad jag hörde finns hon och hennes vänner, några av dem i alla fall, just nu i övre våningen av Fru Kickans arbetsplats konferensutrymmen. Jag hoppas få se bilder, då hon lär ska ha en rätt fin klänning på sig, Emilia alltså... Uppladdningen skedde tillsammans med mig i går kväll då hon insisterade på att få se Bridget Jones´s baby tillsammans med mig och till all lycka fick det, eftersom filmen var precis lika rolig som de två tidigare i serien.
I morse hade hon åkt då vi vaknade och jag hoppas dagen och kvällen blir fantastisk för henne och de andra involverade.
Ibland undrar jag om jag faktiskt är den biologiska fadern... Nåt har gått riktigt rätt här. Hon är klok och intelligent dessutom...
Fredagen är alltid väldigt intensiv med schemalagd undervisning hela dagen. Jag tycker det har gått bra, sett till förutsättningarna. Kontorsarbetet här på sidan om har utförts med fradgan hängande runt munnen. Jag erkände vid ett tillfälle att det är lite mycket ibland och att jag faktiskt är rätt trött vid vissa tillfällen. Ingen fara folk, allt är i ordning, jag vill bara ta upp vad som händer om man säger det.
Jag har under mina år med två jobb tre gånger varit trött och mått lite dåligt av dels arbetsbördan, men mest olika situationer som fyllt på så jag helt enkelt inte kunnat hantera vardagen på ett sätt som håller mig nöjd och lugn. Dessa tre gånger har jag antingen bett om hjälp, eller bara sagt att jag inte riktigt fixar allt just nu. Svaren jag har fått har varit: "Du kan sjukskriva dig, men då blir det ju bara värre då du är tillbaka". "Om du verkligen vill göra något åt din situation så tar du i den själv och ber inte andra hjälpa". " Listen... I don´t fucking care". Bra råd som på riktigt har hjälpt mig att förstå min plats och min roll i världen.
I dag besvarade jag en person som uttryckte sin frustration och trötthet genom att bland annat tycka att jag borde få saker gjorda lite snabbare och effektivare. Då jag såg min chans och meddelade, i lite aspirerande broderskap, att jag också ibland är tröttare än jag vill erkänna för någon alls, kom kontringen: " Din trötthet är självpåtagen, min är påtvingad." Okej då. I går visste man vilken min politiska åsikt är genom vilka språk jag kan, i dag vet man hur jag mår och även varför...
Nu en viktig sak. Jag mår bra. Ibland är det mycket och jag är trött och stressad. Ibland är det mindre och jag är mindre stressad. Allt går bra och kommer att lösa sig. En sak som är riktigt riktigt klar är dock att jag inte ska be någon annan om hjälp ifall jag på riktigt hamnar i situationer jag inte fixar.... Det jag inte fixar själv, det lär döda och så är saken ju klar.
Före säsongen 2014 höll vi presskonferens på Alandicas tak. I år ska vi vara på ÅCA... Det har jag banne mig verkat för i dag, till och med så 9G fick redovisa läxan medan jag var i telefon. Det blev en bra timme kan jag berätta, helt på riktigt.
Nu ska programbladen för söndag tillverkas och sen via träningen hem. Hoppas få se bilder från Rosceremonin som tydligen är viktig... Emilia sa att jag inte behöver vara där och då tog jag det som att jag inte ska vara där då... Bilder hoppas jag få se i alla fall.
Okej, så har det sagts igen: "Jag är inte en riktig ålänning"
Jag gjorde misstaget att haka på en diskussion på facebook igen. En känd historielekman med en väldigt strikt syn på hur förhållandet mellan Åland och Finland egentligen är uttryckte glädje över att allt färre åländska studenter skriver finskan i studentexamen. Jag inser nu att jag bara borde ha varit tyst och låtit idiotin tala för sig själv. Stor i mun som jag är gick jag in och tyckte att det är synd att studenter verkat sky främmande språk i allmänhet, som det sades i den länkade artikeln. Jag till och med dristade mig till att tycka att hela synen på kunskap och bildning i allmänhet blivit väldigt nischad och framhålla en liten önskan om att all kunskap, både språksådan och gällande precis vad som helt skulle premieras lite mer. Som sagt, jag borde veta bättre än att ge mig in i sådant där.
Nu, några timmar senare är jag utnämnd till Finlandist, Finlandssvensk, en sådan där som flyttar till Åland för att få prata svenska men på samma gång förfinskar samhället... Vänta nu.. Nåt mera var jag också... Jo, jag är inte Ålänning! Så var det. Jag är ingen ålänning säger man, eftersom jag även känner mig finländsk. Därför ska jag inte tro att jag kan prata om språkklimat på Åland.
Vet ni vad? Retoriken i dessa diskussioner blir ibland väldigt lik radikalfeministernas, eller rasisternas. Det finns sansade stämmor också som kan komma fram med en poäng eller en annan, men då det till slut går upp för en att de som skriker mest inte ens vet vem de pratar med eller vad de pratar om, då är det dags att säga Loppu! Eller Piste, som en av dem jag pratade med uttryckte det, eftersom han nog troligen är en man med humor i alla fall...
Det som fick mig att inse var vi rörde oss i dag var då det visade sig att skribenter trodde att finska är ett obligatoriskt språk i Åländska skolor... Då insåg jag att det var dags för Loppu, samt förlåt och glöm. Lite som om man fört en hetsig debatt om offsideregeln och det visar sig att den man pratat med tror att det gäller handboll...
Minns ni hur fina glasögon jag fick härom sommaren... Jag har dem ännu och gillar faktiskt det mesta jag ser...
Jag pratar tre språk minst dagligen. Rätt flytande funkar alla. Det beror inte heller på att jag lärt mig dem i skolan, eller grunder har jag väl fått i två i vart fall. Det beror nog bara helt på att jag gärna vill kommunicera med de människor jag verkar tillsammans med. Amen!
Föräldramötet gick hyfsat i går. 50 minuter och en par skratt. Riktigt bra, tror jag... Sedan hemma på kvällen blev jag lite irriterad. Visst, det är fint med mål i fotboll. Robbens 1-0 var en riktig pärla. Men jag vill inte att kvartsfinalmatcher i Champions League slutar 4-0 och 5-1. Enskilda spelare ska inte göra så stor skillnad i dagens fotboll. Ändå verkar det vara så... Trots att det är på gränsen till magi så irriterar det mig... Jag får återkomma.
I kväll har Edit träning och både Emilia och Rufus förärar vårt hus med sin närvaro. Bra, roligt och nyttigt! På tal om nyttigt serverades det linssoppa till lunch. Då faktiskt inte jag, utan en medarbetare undrade till vilken nytta vi har dessa vegetariska dagar blev svaret från högre ort i näringskedjan att "Vi utgår från de värderingar som råder i vårt samhälle." Min följdfråga, "vilka är de och varför har de kommit till?" blev tyvärr inte besvarade... "Det bara är så!" får vi väl konstatera. Ja. Ibland är saker bara som de är....
Nu ska jag kopiera upp ett kompendium om Påven och alla möjliga....
Från päron till målvaktsserver och sedan föräldrainformatör
Detta har varit en hektisk dag, men hittills har jag hunnit med, tro det eller ej. Gårdagen avslutades med en helt osannolik 4-0 risbastu för Barcelona. Sen pep vår leakomatic 4 gånger under natten. Varje gång jag stängde den gick någon dit och lade en kran att droppa. Jag är så glad att vi har en leakomatic...
Efter att Edit kommit iväg till skolan gjorde jag en egen skoldag i form av friluftsdagsövervakare. Först hade vi lite teori och inneidrott, jag spelade faktiskt pingis. Dessutom hann jag fixa med kommande presskonferenser och argumentera om vem som ska representera oss vid den nationella media öppningen och vem inte. Rufus fick sina slalomskidor och fåglarna kvittrade. jag hann till och med ut på planen en stund då laget tränade medan vår skoldag höll på.
Skridskor och hjälmar fixade jag vant och galant till ungdomarna sedan i ishallen. Även grillen fick jag igång tillsammans med Kollega M. 1 korv var hade Mat-Inger sagt till henne. Lite snålt tyckte jag. Sen var det ju det där med vegetarianer och muslimer... De hade fått var sitt äpple... Någonting var lurt tyckte jag. Det blev att ringa Mat-Inger, som meddelade att det var tre korvar var och att det borde finnas vegetarisk korv för vegetarianer och muslimer... Ingen sådan hittades. En skräck bland barnen som redan börjat äta uppstod dock då de hörde mig säga "vegetarisk korv" jag måste lugna dem högljutt och med pondus påpeka att ingen behövde vara orolig att ha fått i sig vegetarisk korv, eftersom vi helt enkelt inte hade sådan.
Jag slängde mig i bilen och körde ut till skolan för att hämta alternativ mat. Mat-Inger ringde och meddelade att vi tydligen inte hade muggar heller. Dessa fick jag sedan då jag kom fram till skolan. Vegetarisk korv hade vi dock ej, så hon hänvisade mig till Vikingaåsen där de ska ha sådan sade hon. I Vikingaåsens kök hade de minsann ingen vegetarisk korv, men däremot en hel plastpåse mandariner och päron. Utrustad med muggar och frukt återvände jag sedan till ishallen. Bra resa va...
Även sommartid behöver man äta har jag läst på Facebook....
Från ishallen bar det tillbaka till skolan där de senaste e postmeddelandena behandlades. Rufus hämtade slalomutrustningen och jag packade den i bilen och åkte till Mariehamns stadshus för att träffa Bildningssschefen, eller vad han nu har för titel. Även Mattsson från IFK var där. Lite varianter om hur våra spelare kan användas för allmän nytta och även förhoppningsvis för att få en lite ersättning dryftades. Direkt därifrån till Sport Center och returnera skidorna och sen till planen i Jomala. Onsdagsträning.
Iförd jeans och vinterskor, då jag inte hunnit byta om eller ta nåt ombyte med mig ens, serverade jag bollar till Craig som vaktade ena målet. Lite före träningen var slut fick jag ånyo hasta upp till skolan där städarna faktiskt är på väg hem då de kunnat börja jobbet tidigare i dag på grund av vår friluftsdag. Nu ska vi ha föräldramöte. Sofias Mamma har meddelat att de kokar kaffe och säljer här i mitt klassrum. Va bra. Bäst att jag har nåt att förmedla också eftersom jag nu har lockat hit dem och allt. Sen hoppas jag även att hinna hem så jag hinner se Fru Kickan och Edit en liten sväng innan de sover och jag ser Bayern München-Arsenal... Hoppas det finns nåt lite jag kunde äta också och kalla, typ... Middag... I morgon är det torsdag...
St Valentin
I dag är det åminnelsedagen av ett helgon, eller något av de möjliga helgon som blev avrättade för än det ena, än det andra. Det är också dagen då medeltida ungdomar engagerade sig i att välja partner för det kommande året, likt fåglarna som utför den samma ritualen under denna tid. Här i KHS har man hängt upp en massa hjärtan och skrivit sliskigt snälla saker över allt.
Själv har jag simmat, samt träffat den självuttalade rasisten Daniel Lampinen personligen. Han steg fram och presenterade sig, samt skakade hand. Sen sa han inget mer... Jag konstaterade att "jaha, så du ska simma". Eftersom det var uppenbart fanns det inte mer att säga så jag gick till mitt... Bara så alla vet. Ett väldigt icke personligt personligt möte. Undervisning ska bedrivas med Mussolini, Sista smörjelsen, Kejsar Theodosius och en massa annat jätteviktigt på programmet. Därefter kollegiemöte, snabb utryckning till Eckerö och därifrån i blixtfart till Strandnäs lågstadieskolas jumpasal där Edit ska uppträda med sången "Du hittar din roll till slut". jag åkte ju tidigt iväg, men jag tyckte mig se ett par vingar bland kläderna hon troligen ska ha... Sedan avslutas kvällen med antingen PSG-Barcelona eller så nån annan match. Magister Sviberg. Det är dags nu!!!
En bättre bild än denna på Alla hjärtans dag har jag svårt att finna
Här är en annan från en flydd tid då Fru Kickan var kär och galen... I mig dessutom....
Jag ska följa ett spår i dag som förhoppningsvis ger Åland United lite mer stöd från privata sektorn. Jag kommer att bokstavligen sälja min kropp. Osäker dock på hur väl just det faller ut, så jag har lite mer vältränade kroppar att erbjuda också. 1000 meter fick min lekamen i alla fall simmat i morse igen... Dags att ta tag i dagen. Det ryktas att det finns folk som är arga på mig. Tell me something new...
Kära nån... Jag blev påtafsad
Igen har jag Nasseskjortan. Den kom ur skåpet i morse och folk tycker ju den är rolig så... Denna vecka blir ett stycke i sig ändå, med tonvis av möten både inom lärar- och Sportchefsgebiterna, Edits konsert, skidhyrning för Rufus, återlämnande av skidor, förberedelser för AIK matchen och så även herrarnas Champions League och därmed sms påminnande för Magister Sviberg, för att nämna lite bara. Jag hade varit uppe i övre personalrummet för att skanna och skicka ett dokument rörande Sarah Burn till Herr Landshövding då kollegan Diana kom in. Hon greppade min vänsterarms övre del, klämde till och utbrast "Jösses vad muskler du har då". Jösses jo...
På vägen tillbaka till mitt klassrum mötte jag kollegan Annelin och berättade att jag tror att det jag varit med om var att bli påtafsad och att få min kropp kommenterad av en kvinna... Annelin informerade mig om att jag faktiskt är riktigt härligt biffig och att jag borde säga "tack" om någon berömmer mina överarmar... Så att så mycket för diskussion om människans rätt till sin kropp och genusneutralitet. För att inte få det att bli fel kan jag väl i vittnens närvaro säga till Diana och Annelin, ja till alla som vill: "Tack! Välkomna att känna på min kropp när ni vill!" Nu tusan kan vi vara säkra på att folk kommer att köa för att få känna lite... (Hoppas kan man ju i alla fall...)
Det blev lite bättre, eller beroende på hur man ser det, då en niondeklassist undrade om jag levt i ett skåp före jag kom ur garderoben. Då jag svarade ja och sade att det hänt i flere repriser undrade han om skåpet i så fall varit ganska stort, eller hur? Inte ens informationen att jag är ett riktigt benrangel innerst inne imponerade på honom. "Du är inte det minsta unik på den fronten" informerade han mig kort och torrt.
Edit tycker att jag är fin, säger hon. Rufus tycker jag är klen. Emilia säger, så som nu just hon säger, att jag duger bara jag duger för mig själv. Fru Kickan är nöjd bara jag tömmer diskmaskinen och går ut med sopor då och då... Linda har jag inte frågat på en tid...
Bakom alla mina möten och doningar kommer Åland United att träna fotboll också. I dag är min huvudsakliga uppgift att tända strålkastarna för målvakterna. I morgon måste jag försöka hinna ut en sväng till Eckerö för att träffa Rive, alltså Markku Kanerva som är här för UEFA pro kursen som Maiju, Steve, Lundis och Johan går. Inte för att varken Rive eller jag dör om jag inte träffar honom. Dock är det nog på sin plats att jag gör det.
På onsdag har vi friluftsdag och sedan har jag ett möte och försöker hinna via planen före jag sätter igång 7As föräldramöte klockan 18.30. Torsdag är som alltid vikt för Emilias dans, Edits träning och kvällstutorskap för Rufus. Därmed blir det fredagen kvar att hinna uppleva en ordentlig träning. Det är dock länge dit och vi får se hur jag lyckas. På söndag är det match i alla fall...
En av de saker vi gör inom Åland United är att förbereda spelare för nästa steg, vartåt detta än tas. Under de senaste åren har vi faktiskt fått spelare att kontrakteras i rätt goda ligor runtom oss. Adde och Juke var i damallsvenskan, nu är Juke i Norge dock. Janelle och Snöge är i Danmark. Även utländska spelare (som ju förstås Janelle är) har tagit kliv från oss. Hailey gick via Sverige och är nu visst hemma i Skottland igen. En par svenskor från förr, Elin och Maria gick bägge till damallsvenskan från oss. Även Kim Sundlöv gick med Åland United som mellanlandning från division 1 till Djurgården och är nu en Damallsvensk spelare. Dessa är bara några få exempel och alla som vill kommentera dem jag har glömt vill jag informera att jag inte har glömt någon alls, utan jag bara valde att nämna dessa några.
Här ser vi Kim i helgens träningsmatch mot Eskilstuna United.
Självklart har spelare också gått till andra klubbar. Vi har Ellen i GBK nästa sommar, till exempel. Både Emppu och Maru som spelade här 2014 är i dag i Honka. Många fler exempel finns. I går såg jag dessutom att Jessi Hietanen gått till Limhamn-Bunkeflo i Sverige. Jag önskar Jessi lycka till av hela mitt hjärta! Tack för dina två år här. Hoppas vi ses igen och att du får vad du vill ha!!!
Just nu håller en dam på att föreläsa för en ung man ur hennes egen klass om hur oansvarig han är och hur han förstör inte bara för sig själv utan också för andra... Låter intressant. Vi får återkomma vid tillfälle.
Aj att håret ska vara fast...
Då jag kom hem i natt hittade jag huset som jag väntade mig, låst och mörkt. Fru Kickan sov i vår säng och Edit hade erbjudits en övernattning hos Gurkan och Pärla. Emilia och Rufus befann sig i sin tur även de annorstädes. Därmed kunde jag faktiskt läsa tidningen och sedan somna in med rätt gott samvete om man nu tror mig.
Sedan blev det hetsigare i dag. Eftersom ingen väckte mig, eller Fru Kickan heller för den delen, märkte jag att det inte var så länge som jag trott tills Edits lag skulle samlas i Baltichallen. Det blev till och med lite brått att skriva matchrapporten från Uppsalamatchen och därmed kan där finnas lite ymnigare mängd stavfel än vanligt. Just saying... Edit kom hem efter att ha ätit en halv youghurt till frukost, åtminstone vad hon sade och sen var det raka spåret till turneringen.
På plats i Baltichallen delade tränare Christian in flickorna i vita- och gröna lagen som då hade olika program under eftermiddagen. Edit spelade i gröna laget och ställdes mot ett pojklag från LIF i första matchen. Någon nämnde att lagen hade mötts tidigare, ute på WHAs konstgräs i höstas och att LIF då piskat upp flickorna med 6-0 eller nåt. Därav kom IFK flickornas 2-0 seger i dag att ställas i ett riktigt positivt ljus. Sharone och Liv tror jag målskyttarna var. Därutöver storspelade Elvira i mål och Edit rensade allt som gick att rensa i försvaret. En glidtackling där det smällde riktigt ordentligt fick hon in till höger om eget mål och sedan en riktig kapning då hon missade bollen, men träffade gubben så han damp i backen med ett brak ute på mittplan lite senare. Även i övrigt kom flere människor, som tydligen sett mig spela i tidernas begynnelse och sade uppmuntrande saker som "Såg du rensningssparkarna?" "Pappas flicka" och "det flyger långt och högt med båda fötterna där" med mera... Sanningen var att Edit faktiskt agerade väldigt likt Bertie Vogts under dennes glansdagar.
En supporter var dock inte nöjd då Edit spelade med utslaget hår. Håret ska sitta fast i tofs eller fläta, så är det bara... Ja, jo.. Det kan ju ligga något i det. För att lite försvara mig svarade jag damen med två ord: Gabriel Batistuta:
Osäker på om hon jag sade det till fick det, men så här såg han ut i alla fall i sina glans dagar...
Turneringen blev lång och succén i den första matchen höll inte i sig riktigt hela vägen. Mot JIKs pojkar jobbade man bra och förlorade knappt, med 1-0. Sedan höll man IFFKs pojkar ordentligt på halster och släppte in tre olyckliga mål mot slutet. I sista matchen, mot ett pojklag från IFK Mariehamn var energin inte mera på topp och hela 5-1 blev slutsiffrorna trots att flickorna nog höll spelet uppe väldigt väl. Även det vita laget gjorde bra ifrån sig, trots tre förluster. Mål gjorde flickorna i dag, de börjar visa förståelse för anfalls- och försvarsriktning och även passningar ser man då och då. Nu hoppas jag de ska tycka det är roligt att träna en månad, då de vet att det sen vankas matcher igen...
Klasskompis Hs far som var på plats, eftersom Klasskompis H spelar i samma lag som Edit, levde sig väldigt kraftigt in i matcherna. Han frågade mig vid ett tillfälle hur jag orkar med sådant här varje dag. Mitt svar blev att jag inte känner till något annat och att jag tycker det är jätteintressant. Klasskompis Hs far begrundade svaret och återkom med "Jo... Men du måste alltså tycka det är väldigt VÄLDIGT jätteintressant då alltså..." Vad kan jag säga åt det? Karln har rätt.
Eftersom just Klasskompis H hade bjudit Edit och några andra flickor hem till sig på "tjejkväll" just i dag och det hela skulle börja ungefär en timme efter att turneringen var slut blev det en aning bråttom. Fru Kickan som varit med och tittat på de flesta matcherna körde hem Edit och jag åkte till Adlon för att hämta pizza. På Adlon såg jag dels Burnleys 1-1 mål på frispark, Victor Michelsson, Cynthia Uwak som suckade och stönade över de missade målchanserna i TV rutan och så IFFKs tränares familj som kom direkt från turneringen...
Just nu är Edit på tjejkväll. Fru Kickan har visat goda intensioner och städat halva huset. Nu står dammsugaren mitt i vardagsrummet. Själv skulle hon slänga sig lite före hon går i bastu. Jag tror inte hon kommer att gå i bastu. Då Edit kommer hem ska hon ännu göra lite skolarbete. Det ska jag med och även ÅU arbete...
I dag är dessutom ingen vanlig dag. I dag fyller Pille Raadik 30 år! Det måste betyda att hon var 23 då jag körde henne till Eckeröhallen för första gången och hennes mun gick i ett och jag inte förstod ens hälften av vad hon ville säga. Knappast hon heller! Gratulerar Pille!!!
I Sverige. 1-1, batteriet slut och har ätit glass
Ännu ett år. Ännu en resa. Bortamatch. Båt, buss, match ,buss, båt. Däremellan pauser och munhugg, samt även en hel del seriöst prat. Själva matchen. Jag som hoppilandkalle se till att vi får omklädningsrum och alla kommer rätt. Sen omklädning och lyssnade till tränarna och kanske lite fyller i med nån replik här och där. Lagsamling och bära ut grejer till planen. Svara på miljoner frågor om olika saker av olika typer som representerar hemmalaget. Laguppställningar, inmarsch, mängden bollar, väder, pressinfo, you name it. Sen ska förstås domarna vara viktiga också och upplysa om fotbollsreglerna, som jag kunnat före de blev tillverkade. men väl så! Allt är möjligt bara spelarna och tränarna får vara ifred...
Sen börjar matchen. Att sitta på avbytarbänken och vara involverad, med olika slag av tränare ständigt skymmande sikten, men totalt koncentrerad på vad som händer på planen och bland avbytarna, samt Richard som mumlar och svär. In i halvtid. Svett och linimentlukt. Tränaren samlar tankarna och det kanske går att få in en replik eller två innan hon presenterar sina tankar för laget. Kolla ut över spelarna. Gå fram till nån och fråga hur hon mår. Komma på nån replik till någon av dem om en spelsituation man kan kommentera utan att förvanska tränarens budskap. Klappa på ryggen, känna svett mot handen. Andra halvlek på bänken igen. Fortarande ingen klar sikt och det blir allt hetsigare innan det sedan är slut. Säg något lite till de flesta spelarna och kolla om tränarna behöver dig eller ska få vara ifred. Hjälpa Linnéa och se till att alla människor och saker kommer rätt. Sedan mat, hemresa och ett evigt väntande i analysens och munhuggandets samt sovandets tecken. Vet ni vad? Jag vill aldrig aldrig sluta med det här!!! Så nötande, uttröttande både fysiskt och psykiskt. Och ett innehåll i mitt och hela lagets liv!
Detta är någonstans i Österbotten för nåt år sedan. Kjelle är inte med i dag, men så här bedriver vi vårt liv de helger vi är på bortamatcher. Jag tycker inte om resorna, men de är delar av ett så underbart självförstörande och ljuvligt smärtsam tillvaro! Dessutom är det viktigt på så många olika fronter och dimensioner.
1-1 blev det. Florin satte bollen i mål cirka fem minuter före slutet. Nu är hennes farfar med i bussen. Jag har sagt Guten Tag och Ich spreche kein Deutsch... Bussradion spelar Like a Virgin. Jag har ätit en glass på ett köpcentrum och kom tillbaka till bussen dör Maiju och Craig föreslår olika spelare som borde säljas till Finström, som tydligen är dagens motsvarighet till... Dogshit United? Linnéa hoppas träffa sin dotter i köpcentret så hon lär komma ut sist.
Där hemma torde Edit ha varit med på "Gladiatorerna", men i vanlig ordning hör jag ingenting därifrån om jag inte gör något för saken. Fast vi egentligen har många döda timmar är det ändå liksom fullt upp hela tiden och folk är väldigt trötta. Få se hur trötta de är hemma och var jag hittar Edit med sin mor, samt hur de löst Edits önskan att se Melodifestivalen.
En bild till från i torsdags. Edit finns med i gröna laget i vänsterbackposition på bilden. I morgon är det turnering med tre matcher i Baltichallen. Jag vet inte om hon kommer att börja leva som jag med bortamatcher och sådant. Jag bara önskar att hon ska hitta sådant som gör henne lycklig. Som hennes äldre syskon har haft, har och börjar hitta. Jag är inte alltid så glad och ofta väldigt sliten. Men allt mer blir jag övertygad om att detta faktiskt är sättet jag ska leva och dö på.
Vadå slut på batteriet förresten? Jo, kamerans batteri gav sig just före Florin gjorde sitt mål, så officiellt har det aldrig hänt, säger Craig.
Jag är inte helt skit... tror jag....
Då det nu verkar vara en sådan vecka är det väl bäst att skriva ut det. Just nu känns det som om jag har koll på en hel del. Att ha koll på allt är att ta i. Att säga att jag är bra på det jag gör är även det att helt spela Fan med ödet. Jag har dock haft sämre veckor på jobben...
Undervisningen ångar på. Lite trögt går det med Nya testamentet och katolska kyrkan men medeltiden, Europas 1920-30 tal och de andra grupperna jag basar för går faktiskt med ett visst flow. Visste ni att även lärare, åtminstone jag då, funderar och analyserar så här, som om det vore ett riktigt jobb eller nåt? Emilia skrev ett studentprov i dag och säger att det gick helt okej. Linda skrev i natt att hon har det bra och är glad. Rufus skojade och var rolig i morse och har även han har lite flow i vissa avseenden. Edit hon älskar hela världen och Fru Kickan vilar sig i form och är allmänt tillfreds hon med faktiskt.
Fotbollen då... Jo, även där känns det som om en helhet börjar formas. I dag hann jag efter mycket jagande i butik, på eftis och sedan hemma i tid till ett möte med Thomi, Adde och Ove. jag tror vi gjorde goda och viktiga beslut för den åländska damfotbollen där. Sen hann jag även ut till Eckerö mitt i träningen. Herr Landshövding hade under bilfärden gett mig fullmakt att engagera Marjukka i något som kanske kommer att rädda hela min sommar och mitt liv i långt... Nej, inget sånt. Hon kommer bara att hjälpa mig med vissa saker. Blir detta rätt kommer hon att vara nöjd, jag kommer att vara energisk och Åland United kommer igen att vara lite bättre...
Efter träningen förde jag en konversation på flere minuter med Florin, som här ses träna med sin gamla klubb. Diskussionen gick på svenska!!! "Min svenska är mycket dålig" sade Florin och bevisade därmed den definitiva motsatsen!
Här hemma, då jag kommit hit, fick jag smörja kråset med kalla köttpiroger. Bra, då jag bara ätit jordgubbskräm och lite smörgås under skolans mannagrynsgrötslunch. Edit är över hos Gurkan och Pärla. Hon väntas hem snart för att läsa minst en kvart, då hon har tre lästillfällen av fyra kvar att utföra på tre dagar i skolans läskampanj. Hon läser ju varje dag och säkert mer än de flesta 7 åringar. Det är bara det att det måste vara organiserat och kontrollerat för att godkännas i kampanjen.
I morgon bär det till Sverige och matchen i Uppsala. Detta blir 5e gången jag besöker Lötens IP. Första gången mötte vi Danmarks IF, sedan har det blivit tre gånger mot Sirius och nu första gången mot IK Uppsala Fotboll. Det är ändå samma lag vi möter. De brukar byta förening ibland bara. 4 gånger har de varit på Åland under denna samma tid dessutom. Varje år, men turvis här turvis där. I fjol tog vi på pälsen i Eckeröhallen. Jag har faktiskt förhoppningar om nåt annat i morgon.
Sen på söndag då jag är hemma igen har Edit turnering i Baltichallen. Här är från i torsdags då hennes IFK spelade 3-3 borta mot JIK. Edit var kapten som bilden visar, fast hon förstås inte hade en aning om att hon var det före jag berättade det efteråt...
Innan jag ändrar mig. Jag är ganska lycklig
Klockan lite före morgonkaffet på jobbet finner jag mig reflekterande över att jag egentligen inte har det så illa. Jo, det var kallt ute och bilfönstren måste skrapas. Jag tömde ingen diskmaskin före jag åkte och simma, men jag förde ut sopor. Simningen gick helt okej och bastun handlade om fotbolls- och friidrottsarenor i Mariehamn. Ingenting har hörts från Fru Kickan och det betyder, hoppas jag, att allt är bra och de kommer fint iväg till jobb och skola.
Då jag kom in i klassrummet placerade jag en fotboll på katedern. Endel skulle säkert tycka det är konstigt. Det var då det slog mig att det inte är konstigt alls, utan precis det jag gör, som mitt jobb faktiskt, vid sidan av det andra jobbet jag har som jag också älskar. Då jag var liten drömde jag om att bli fotbollsproffs. Det är bara ibland jag i en stundens ingivelse inser att jag faktiskt är det i dag. Det är inte bara en rolig hobby, utan det är det jag gör och är. Precis som jag ville ha det då jag var liten. Fast i och för sig drömde jag om att spela själv. Jag kan erkänna att jag ibland gör det fortfarande. Vissa nätter drömmer jag att jag spelar... Ofta spelar jag faktiskt på Olympiastadion i Helsingfors. Det hände en gång på riktigt och just den dagen är det ofta då jag drömmer, fast matcherna, motståndarna, publiken och allt är annorlunda. Oftast vaknar jag då jag blir inbytt, eller i halvtid. Då är jag lite omtöcknad, fast äckligt lycklig.
Det är så många som är som jag. Det är inte lycka de och jag känner under snortidiga sessioner av olika slag. Det är bara helheten och känslan av att göra det man alltid har velat göra som i svaga stunder gör att man inser att man är lycklig.
Det finns så klart även annat som gör att jag är en lyckans ost. Familjen och barnen är väl givna, fy tusan om jag inte nämnde dem här. Jag är lycklig att kunna arbeta med saker som intresserar mig även i övrigt. Till exempel svara på överenergiska samtal från Pernilla Hjärne om huruvida en grill kan transporteras till ishallen nästa onsdag med min Landrover.
Som sagt. Det var i stunden jag kom fram till hur bra jag har det. Den stunden består nu av otaliga andra stunder med väldigt lite syre, men de gör mig till den jag är. Ibland har jag hört av folk att jag inte vet vad jag kunde göra om jag lämnade bort allt jag gör nu. Det är så sant. Jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra. Jag skulle vara helt borttappad. Det är nämligen så att jag inte är vad jag äter, utan jag är vad jag gör och tänker...
I kväll tänker jag se Edits match och förhoppningsvis även diskutera lite detaljer i samarbetet mellan Åland United och IFKs B-flickor inför mötet i morgon. Som ni ser var Edit målvakt senast det begav sig.
Kvällen, då kvinnorna sover är vikt för mig och min son! Hoppas han kommer den här veckan!
Det hände en sak...
Egentligen har jag duktigt bråttom. Jag var just och improviserade två radioreklamer för våra träningsmatcher mot AIK och Hammarby... Tror ni det är okej att benämna den ena som "Gnagarbekämpning"? Det hörde jag mig säga i alla fall... Bara det kommer folk så. Precis i dessa minuter ska jag även iväg till planen och vara med om lagets onsdagskvällsträning. I morse hade det varit soligt och kallt, säger facebook. Nu kanske det inte är lika soligt och kallt, det är ett påhittat tillstånd, det vet alla som inte kan fysik så bra...
Vi diskuterade i skolan om faktum att elever fotograferar och filmar en hel del med sina telefoner... Det kanske kan vara bra för deras egen rättssäkerhet ibland med tanke på vad som kan hända då jag gräver i mina hyllor i klassrummet...
Om man inte varit med själv kunde man tro att mina lektioner är lite konstiga... Eller vad man tycker ens efter att ha varit med. Jag har ju bara mina egna lektioner så jag vet ju inte hur andras är. Dessa fanns i min hylla i dag i alla fall. Om nån saknar vet ni var man kan komma och prova... Jag menar få tillbaka... Det finns lite strumpor också, samt ett linne. För att inte tala om skalliga fågelpennor, en pilbåge, tre söndriga kaffemuggar, en bläckfisk av garn och sedan även en kipa och några engelska samt brittiska flaggor... Och lite till som inte ska nämnas här.
Arbetet går annars vidare. I går sålde jag 25 målkortslotter på 2 timmar. Frågor som "till vilken nytta" och "varför ska jag göra det här" parerades i år med faktum som att man gör bäst i att hållas från svarta listan för kvinnohatare... Några modiga gerillas finns det som faktiskt vägrade köpa.
Ytterligare hade vi i går en jobbig stund i klassrummet då det luktade prutt i 30 minuter och ingen erkände, eller ens täcktes ta upp att de luktade. De kanske trodde det var jag, men det var det inte. Jag gick runt och kollade. Lukten följde inte med mig, utan kom någonstans mitt i klassen ifrån. En verkligt plågsam stund då eleverna satt och jobbade med Jesus som en del av Nya Testamentet. Ett riktigt skitarbete. 9orna som kom in efteråt vädrade och så var det bra igen. Jobbigt för alla det där...
Jag försåg även laget med 25 stycken nya Nikebollar. Förstås var de felpumpade och jag fick tömma ur dem. Craig tömde också ur en och den fick jag pumpa upp igen. Så gick den kvällen i Eckeröhallen. Förstås visade det sig att jag var så effektiv att jag länsade till och med flicklagets målvakts boll och körde den hem till vårt garage...Hon kom i dag och knackade på dörren till klassrummet och undrade om det fanns en chans att hon kunde få tillbaka sin boll. Det ska hon nog få, bara jag minns...
Sen var det det där med ÅCA. Herr Landshövding tog i det hela och nu kommer laget att kunna vara lika glatt som i fjol, då bilden togs, ätandes ÅCA bröd, med ÅCA ost och ÅCA mjölk till. Vi i klubben är nästan lika glada som i fjol. På ÅCA hoppas jag man är mycket gladare... Alla är glada i alla fall och det är ju en grund för "a long and Beautiful friendship"...
Bara jag kommer hem från träningen ska jag banne mig bada bastu. Edit får jag ha med mig här nånstans då Fru Kickan spelar volleyboll. I morgon har Edit match och Rufus skulle komma på kvällen som han ju alltid gör, eller hittills har gjort en gång. Emilia kanske laddar upp för studentskrivningar.. Jag tycker att pyttipanna hos farsan vore en kanonuppladdning. Men hon avgör själv så klart!
Sunkka från Sibbo och andra historier
Denna morgon kollade jag aldrig om nån var sjuk eller ej, utan jag bara stack iväg, tog skolväskan, Edits danskasse och min simkasse i näven och tyngde in dem i min rimfrostiga bil tillsammans med 21 nypumpade Nikebollar som i kväll ska ut till Eckerö för att bli påsparkade.
Till Mariebad bar det och efter en kilometer plaskande var det dags för morgonens höjdpunkt, bastun. Jovisst, där satt gubbar. Dagens historier kretsade kring någon som hette Sunkka och var från Sibbo. Han hade varit sjöman på 1950-talet, tillsammans med historieberättaren själv, som jag tror hette Herbert, vet ej säkert. Sunkka gick i alla fall på bommen (fick sparken förstod jag av sammahanget) i Buenos Aires, men han behövdes ju så man hade honom med i alla fall utan att kapten, eller var det styrman, visste om det. I Houston var Sunkka i land och tog sig en pilsner och märkte inte att båten gick. Två dagar senare, i New Orleans återfanns han dock, stående på kajen i ny kostym som han fått av frälsningsarmén. Det är ju ändå en rejäl sträcka mellan Houston och New Orleans, så jag imponerades av Sunkkas prestation... "Men så var han Sibbo Varg också" informerade historieberättaren...
Samme berättare hade även stiftat bekantskap med Hamburg och Reeperbahn rätt ymnigt, just under samma 1950-tal. Han kan området så väl att han faktiskt kunde guida en hel busslast åländska turister härom året, fruar och allt, tillade han. Dessutom konstaterade han att ganska många av dem som jobbade där då han var där som ung verkar jobba kvar... Detta var helt klart en morgon värd att stiga upp klockan 6. Snart kaffedags här i skolan!
Super Mac.. Heter han Mac Mahony eller Hamish Belfour? Lite samma som med Fantomen och Dragos...
Varierande undervisning på kommande. Eller samma sak, men om olika teman... Vem ska jag låta vinna i dag? Tyskarna brukar ju förlora i krig, så det vore intressant med omväxling... Tre juniorflickor ska träna med ÅU i kväll. Hydran slog till direkt. "Hur ska de komma dit då?". Till all lycka har Lillemor lånat sin bil till Maiju att det finns ett baksäte för dem att sitta i. Jag ska nog också ut till Eckerö, men det gäller för mig att först få Edit, som redan i går kväll hade knoka (Bra Fru Kickan) till dansen.
Gårdagskvällens styrelsemöte var faktiskt rätt bra. Redan närmare halv nio var jag hemma och jag fick fullmakt till i princip allt, bara det kollas upp av nån... Hur man nu ska ta det sen.
Alla ni som har sett fotbollslandskamper genom tiderna. Vilket är det vanligaste sättet att framföra nationalsånger? Hornorkester, eller amerikansk stil med någon som sjunger i en mikrofon? Bara undrar eftersom det blev den längsta diskussionen på mötet i går och jag vet att jag har rätt, fast det får man inte säga åt sin chef...
General Custer syndromet
Jag har ju ett antal gånger prisat måndag morgnar. Jag vet nu inte om själva morgonen varit så mycket mer än tisdagsmotsvarande i sig, men i skrivande stund kan jag konstatera att dagen hittills, trots att den inte alls är gammal, har varit väldans effektiv.
Förutom att få igång dem som är hemma och bland annat höra Edit fråga: "Pappa, varför verkar du vara så pigg fast det är så tidigt?" har arbetet flutit väldigt väl i de olika flöden jag förväntas arbeta. Undervisning, ja. Till och med den flygande kon har varit igång, samt ett hot om att den går igång igen ifall eleverna är dåliga. Klassföreståndaradministration, ja. Inte bara ett, utan tre föräldramöten av olika slag är sammankallade. Arbetsgruppsplanering, ja. Vårens temadag är planerad på under 10 minuter. Bara jobbet kvar, men det löser sig. Alla har var sin uppgift och jag har den samma som jag haft i 12 år nu eller nåt. Åland United administration, ja. Dels börjar skolor höra av sig och beställa våra tjänster i vår strävan att sprida flickfotbollens Evangelium, dels har diskussion och brev gällande mitt ordförandeskap i Damernas Ligaförening skickats ut.
Det allra bästa var dock att det serverades ugnskorv till lunch. Perfekt. Precis som middagen i går och säkert det som kan finnas kvar då jag är hemma ikväll och kanske äter middag. Never change a winning team.
Gårdagskvällen avslutades med Derby Italia då Juventus besegrade Inter med 1-0. Det var en minst sagt emotionell kamp. Domaren Rizzoli hade fullt upp kan man säga. Cuadrados måldans var dock inte riktigt i min smak, då jag har lite svårt att själv ryckas med i den manliga stripteasens tjusning, men det finns säkert sådana som gillar det också... Förritiden hade jag garanterat suttit och skrivit ner bägge lagens grunduppställningar och taktiska skiftningar under matchen. Jag höll på med sådant hela -90 talet och även en bit in på detta årtusende. Tekniken jag utvecklade då hänger kvar nu, då jag behöver anteckna kring matcher som hör till jobbet i ÅU.
Lillemor hade tydligen fotograferat mig utan att jag märkte det i lördags. Det hade infunnit sig så hemskt mycket personal att jag inte rymdes med på avbytarbänken utan satte mig i publiken och var allmänt otrevlig genom att inte småprata med folk utan bara såg fotboll. Jag är inte van vid att vara i publiken ser ni, förlåt alla. Pilarna i mitt häfte ser ut som de gjorde under 1990-talet dock. Ibland kallades jag då "General Custer". Ni vet, han dog ju av för många pilar...
Eftersom förmiddagen nu varit så effektiv kan vi invänta hydra-effekten under de nästkommande dagarna. Ett e-mail ut genererar minst 8 tillbaka, som i sin tur besvaras och utökas till 24... På tal om 24, så har jag 24 nya bollar i min bil. Knappt att Edit rymdes in i morse. Dessa har jag tänkt försöka pumpa upp direkt efter skolan och antingen överlämna till laget, eller så köra ut dem till Eckerö i morgon. Efter dagens pumpning är det nämligen styrelsemöte med Åland United. Med den föredragningslistan och med de tilläggen som troligen kommer att, ja... tilläggas, då kommer jag inte hem före gryningen. Jag har gett Fru Kickan små förhoppningar om att jag kommer att vara till mycken glädje hemma i dag. Jag vet inte förstås om hon tycker det är större glädje om jag är borta än hemma, så hur hon ser på det kan jag ej svara.
Lillemor tog många fina bilder i lördags. Våran egen Clark Kent, eller Anders Jansson fick äntra planen mot slutet då Bri fick kramp eller nåt. Anders är en fenomenal fysioterapeut. Man kan gå åratal utan skador, men så fort Anders kollar en kan du ge dig tusan på att han hittar nåt som är fel. Anders borde egentligen bli bilbesiktare. Eller kanske det just är det han inte borde bli... Ingen, jag upprepar INGEN bil skulle i så fall gå igenom kontrollen... Men han är en trevlig kille och faktiskt väldigt bra att ha om jag ska vara allvarlig. Speciella är de stunder då han och Richard anländer tillsammans. Då får man en riktig Dupont och Dupond upplevelse...
Och hur gick det med skrinnandet i går då? Jodå. Tre engelskor och en amerikan dök upp. Engelskorna lånade skridskor. Senare på kvällen fick jag ett meddelande från Lois att de nu var färdiga och lämnade skridskorna under vasken i skyddsrummet. Då jag anlände var skyddsrummet låst, släckt och tillbommat. Jag fick dock upp dörren genom att bända och riva. Någon lampknapp fann jag dock ej, men eftersom Lois hade berättat var skridskorna låg kunde jag treva mig fram i mörkret, öppna skåpet samt tynga in det jag uppfattade var tre par skridskor, sedan låsa och springa iväg... Det mesta går nog om man vill ser ni...
Sportchefens, lärarens och pappans söndag
Helgmålsringning har det varit för länge sedan. Söndagen har ljusnat, dock inte så rosig och fager, men nog kall och snöig. Jag var lite skrämd faktiskt då rubrikerna om ryssvintern och den riktiga köldens återkomst dök upp i tidningarna. Nu såg jag i natt att man talar om -4 och -6 grader Celsius. Ingenting som omöjliggör fotboll då alltså. Perfekt! Även min bil torde fixa det. Alltså igen, in bil går bra! Då det blir lite kallare behöver man bara sköta den väl. Såja, ingen behöver oroa sig.
I går var det alltså match. 0-3 mot pojkarna i IFK Mariehamn och framförallt Stora Robbie som dundrade in alla målen. Nästa helg blir det första dammotståndet och då har vi också tränat lite försvarsspel inför. Jag är faktiskt ganska positiv vill jag säga utan att bli allt för detaljerad.
Folk undrar vad jag gör som Sportchef. Här är vad jag gjorde i går tillsammans med Kjelle. Tur att vi var där, annars hade planen varit full med bråte då matchen skulle börja...
Kvällen blev sedan en Bergshöjdenupplevelse, med barn i varje hus ungefär. Även den högt efterlängtade melodifestivalen beskådades under närmast kaotiska förhållanden, med även direktkontakt med San Diego så där mitt i alltihopa. Sen började sms från Pilles 30 års kalas droppa in. I dag önskar spelarna skrinna, sade de i går kväll och ännu vid 2 tiden i natt... Jag har lyckats få tillgång till skridskor att låna via kollegan Pernilla, som är utomlands någonstans. "Har du den gamla nyckeln kvar som vi använde i skolan för typ 12 år sedan, då kommer du in i skridskoskåpet" var instruktionen. Jag har ju alltid tyckt att det är stört onödigt att kasta saker bara för att de är färdigt använda. Nu vet vi varför. Om de fortfarande vill det i dag kan jag alltså låna samt returnera skridskor till damerna. Maiju har enligt de uppgifter jag fick i natt godkänt tilltaget...
Då alla andra lagt sig och även jag tänkte passa på att sova, då dök Rufus upp och ville bada bastu. Well well, sauna it is. Jag fick även låtsas ge mig så han kunde gå ut därifrån utan att svimma...
I dag måste jag få till lite struktur för den kommande veckan. Jag måste på riktigt börja använda kalender tror jag. I morgon är det i alla fall styrelsemöte. På onsdag är det ledningsgruppsmöte i skolan. Fredag eftermidag samarbetsmöte med IFK... Sen var det mycket annat också som jag inte kommer ihåg nu direkt och som alltså då finns i kalendern. Nästa helg är det i alla fall match i Uppsala på lördag och fotbollsturnering för Edit på söndagen...
Om någon undrar vad Raissa sysslar med nuförtiden så ser ni det här. Förhoppningar om att se henne filma ute på planen senare i år lever starkt!
Alla utom två är vakna... Ingen utom en är dock nakna...
Att bli som sin Mamma eller ej
Helgens citat står min dotter Edit för. I går kväll var hon tillsammans med sin storasyster Emilia över gatan hos våra grannar där även Gurkan och Pärla fanns för fredagens kvällsunderhållning. Eftersom Rufus hade PR arbete utanför hemmet och Fru Kickan vilade sig i form i vår säng blev jag att vakta hemmet, samt arbeta och även underhålla mig genom Viasat Historys och Viasat Sportkanalernas utbud. Klockan 21.35, mitt under damernas six nations i rugby och den direktsända matchen mellan Skottland och Irland, som Irland vann genom en try på övertid kom Edit hem. Hon hade blivit trött och ville lägga sig. En stor oro hade hon dock, eftersom ingen annan i huset hon varit i hade varit sömnig: "Kommer jag att bli som min Mamma?"
Jag hoppas Edit blir som sin mamma, kanske inte då det gäller kvälls och morgonsömnighet, ja sömnighet över huvudtaget, utan gällande de fina kreativa och kärleksfulla förmågorna som uppvisas i vaket tillstånd, då hon inte är för trött alltså...
Emilia kom hem sent om sider, Rufus långt före henne. Jag avslutade kvällen med autentiska intervjuer med Hitlers sekreterare och svägerska bland annat. Uppbyggande afton måste jag säga.
Två år gammal bild, men ganska relevant ändå tycker jag.
I dag har vi redan hunnit öva sång, då Edit har fått för sig att uppträda på sin skolas musikcafé om nån vecka med en låt som ingen musiklärare känner till, men hon kan utantill. Fru Kickan och Emilia hittade just bakgrundsmusik på youtube. Det är ju en My Little Pony sång. Edit tycker inte att hon behöver träna. Hon kan ju sången och är inte nervös. Hon har ju dansat och spelat fotboll inför publik, så det här kan väl inte vara så svårt. Hon tror inte heller att någon annan av ettorna vill vara med. Det här är nog inte något hon fått av sin mamma. Det låter lite som en blandning av Pappa och Farmor om jag ska vara ärlig...
I övrigt har helgen gett mig möjlighet att samla tankar inför dagens träningsmatch och gjorda- samt icke gjorda saker. Det mesta jag kan påverka är väl påverkat. Riktigt riktigt mycket möten både gällande skola och Åland United är insatta på morgnar och kvällar framöver. Jag hoppas att hinna vara med på någon träning, samt kanske också vara hemma en eller två minuter.
I torsdags redde vi ut det med erfarenhet och framför allt tur. Jag har på min lott att se till att Edit och Sigrid kommer på träningar varje torsdag. Just denna torsdag dök ett möte som jag inte kunde/fick vara frånvarande ifrån upp 50 minuter före start. Mötets längd var också oklar. Fru Kickan, som skulle på volleybollträningar, samt Sigrids mor, som jag inte vet vad skulle göra, kontaktades asap för att jag kanske inte skulle hinna hem i tid för att köra till träning. Sigrids mor skulle vara alert för att ordna nåt för Sigrid om jag ej kommer och Fru Kickan ringde Klasskompis Hs far, som kunde rycka in vid behov.
Nåja, mötet verkade bli en riktigt nötig historia. Klockan 17.10 smsade jag till Fru Kickan och Sigrids mor att jag inte hinner hem till halv sex. Hjulen sattes i rullning. Klockan 17.15 avbröts mötet abrupt och oväntat. Nya sms skickades: "Stopp, jag kommer nu!" Hemma väntade Edit i fotbollskläder. Sigrid satt hemma hos sig och väntade. Klasskompis Hs far svarade däremot varken på telefonsamtal eller sms... Vi åkte till träningen. Väl framme vid Baltichallen ringde jag en fjärde gång till Klasskompis Hs fars nummer. Klasskompis H svarade att hennes pappa sover... Jaha, 10 minuter före träningen och han sover, samma kille som livat köra även Edit. Nå, kan man tänka sig. Han dök upp och Klasskompis H hann faktiskt till platsen och tränade med laget som vanligt. Det visade sig att han helt enkelt slängt sig en par minuter och gett Klasskompis H i uppdrag att väcka honom direkt då Edit kommer. Därmed hade hon inte väckt honom fast vi ringde och messade... En vanlig torsdag typ...
I dag alltså match. Här hemma ser alla utom Rufus fram emot Melodifestivalen. jag vet inte om jag ser så mycket fram emot själva den, men jag kommer åtminstone att ha sällskap. Rufus tvivlar lite på att han kommer att delta. Fru Kickan klarar sig ungefär till låt nummer 2, Det är alltså Edit och Emilia som är mitt hopp... Om nu inte Edit börjar likna sin Mamma förstås...
Vill ni förresten att jag skriver matchrapport på hemsidan redan i kväll, eller funkar det med i morgon?
Jag är inte bitter. Helt på riktigt!
Jag börjar med att informera för dem som ännu tror att jag är en bitter radikalfeminist att jag inte är bitter och att min feminism mera söker sig mot så kallade liberalfeministiska filosofier. Jag gratulerar HJKs herrar till cirka 90000 €, eller var det mera? Även IFK Mariehamns herrar har fått ett UEFA bidrag på över 8000€. Orsaken är att UEFA delar ut av överskottet för herrarnas EM turnering till de klubbar som haft spelare involverade i både slutspelet och i kvalet inför. En bekant kom fram till att Petteri Forsell ingick i Finlands trupp vid två tillfällen under det föregående EM kvalet och därmed delar man alltså ut lite mer än 4000€ per gång synbarligen.
Nu ska ni alltså inte förstå mig fel. Jag tycker det är ett väldigt bra system och all ära till UEFA som ger klubbarna lite kompensation för sitt arbete att nära europeiska landslagsspelare vid sin barm. Största bidragen lär Juventus, Tottenham och någon till ha fått. Hundratals tusen minst. Det är bra och på sin plats.
Jag inser också att damsidan inte kan vara lika luckrativ. Undrar om ett dam EM ens ger någon vinst över huvudtaget. Jag bara leker med tanken på vad det kunde göra till exempel för Åland Uniteds ekonomi om vi skulle få motsvarande bidrag för EM kvalet som var. Ur minnet hittar jag Julia Tunturi och Ella Vanhanen i de finländska trupperna. Adde, Juke, Heroum och förstås riktigt gamla ÅUare som Hyyrynen och ännu äldre som Annica, om det nu var EM kval de åren hon spelade i ÅU skulle ha gett pengar i tidigare kval, eller Juke spelade väl inte EM kval före hon lämnade ÅU.... Sen har vi haft Pille som bofast för Estland och Raquel Infante kvalade till och med in till slutspelet med Portugal. Räknar vi tidigare kval kunde vi även ha håvat in lite pengar för Hayley Lauder och Jodie Botterill. Om alltså Petteris två matcher som avbytare ger 8000€, då kan jag inte ens tänka mig vad motsvarade summor för de tidigare uppräknade, både som avbytare och i startelvan skulle ge... Egentligen är detta dock en helt oväsentlig tanke eftersom jag inte upplevt att UEFA delar ut nåt alls till damföreningar gällande detta, så så var det med den saken. Bara det att vi troligen levt flere år på de pengarna om vi hade fått dem...
Här spelar Pille mot England i EM kvalet för 2017.
Jag är lite bitter över att Rufus inte kom i går i alla fall. Det var dock inte hans fel, utan en inkompetent amatörs. That´s all I have to say about that! I dag kommer han i alla fall. Fru Kickan, som var så trött i morse efter att ha pajat Edits ben hela natten, eftersom Edit hade växtvärk och blev hungrig klockan halv tre, medan jag låg på ena sidan och fick slag i ansiktet varje gång jag vände, eftersom jag då snarkade så det hördes, hon har lovat fixa med middagen så Emilia, som ska besiktiga bilen och Rufus, som anländer när det passar honom får äta före jag är hemma från träningen. Så att så.
I går blev jag även uppringd av en politiker som undrade hur Åland United resonerar kring frågorna vi fått angående planerna på en fotbollsarena i Mariehamn. Jag hade i varje fall inte fått några frågor, varvid politikern blev mycket förvånad då dessa tydligen diskuterats med representanter för Åländsk elitfotboll. Kanske man har kontaktat Herr Landshövding, eller så har man helt enkelt utgått från att elitfotbollen innebär IFK Mariehamns herrlag. Vem vet?
Vad annars? Jag tänkte ta mig till träningen och kolla in hur det ser ut med mina chanser att hålla jobbet. Herr Landshövding har låtit mig veta att han räknar med vinst i morgondagens träningsmatch mot pojkarna från IFK.- Han tycker att det är det minsta han kan kräva såsom oavlönad och ständigt påjagad ordförande. Alltså, jag är oönskad om Maiju och Craig inte lyckas vinna mot Steves pojkar imorgon. Kiva. Bastu skulle kanske vara nåt.
Skoldagen gick den. Jag är ofta ganska inspirerad på fredagar. Inget slår dock måndag morgon då livet oftast leker. Kollegan Ida var just här och beskrev lov och helger som en oändlig grön smet utan vettig uppdelning. Dessutom tar de ju aldrig slut, tyckte hon. Jag ser att hon är duktig på att sätta ord på sådant som även jag ofta känner. Denna helg är det match och så ser jag faktiskt fram emot att få prata med mina barn.
Min hemmiljö är ofta väldigt oförutsägbar i sin förutsägbarhet. Så här såg Fru Kickan ut en fredag då jag kom hem efter träningen. Förra helgen såg vi inte röken utav Gurkan. Få se hur det blir nu.
Kommandocentralen rapporterar
I mycket lever jag i och som en kommandocentral. Jag är knappast den ende och alla som tycker att jag gör för mycket väsen av just mig själv hoppas jag kan ta till sig att jag inte känner någon så bra som just mig själv och därmed blir det lättast att liksom skriva om den jag känner bäst. Jag är säker på att alla har sina egna kors att bära och inget kors är tyngre än något annat. Fast det där vet vi också att inte stämmer...
Denna torsdag har hittills gått till att vakna, eller tekniskt sätt också till att somna eftersom klockan var halv ett då jag lade mig. Vid midnatt inledde Craig en djup diskussion om hur jag ser på årets lag. Fascinerande att frågan kom först nu då hela laget är här, men väl så. Jag kan återkomma till mina åsikter här senare någon gång om det är läge för sådant. Craigs målvakter ser i alla fall äckligt glada ut och de går till och med i takt.
Ja, torsdagen... Eftersom Fru Kickan fortsättningsvis är väldigt krasslig stannade jag hemma och lät bli simningen för att kunna få upp Edit och göra den delen klar. Fru Kickans bakdörr, nu menar jag den på hennes bil, hade stått öppen hela natten, så jag hopas den gick igång. Edit har sparat en stor hop av sina vantar i skolan, så de ska finnas där och efter sökande åkte vi också iväg utan utebyxorna som finns där de med.
Väl i skolan fick jag ta del av info från vårat nyaste flicklag, som är i desperat behov av nya spelare. Eftersom jag är närmast imbecill då det gäller datorbehandling fick jag hjälp att konvertera infolappar om just spelarsökningen att publicera än här och än där.
Det är de här flickorna som behöver få förstärkning. 5-6 stycken sjätteklassister (eller femmor alternativt sjuor om det finns sådana som vill) skulle behövas med för att de riktigt tryggt ska kunna gå vidare under tränare Bri Campos ledning.
Jag har lovat att ordna ett föräldramöte, fast eleven som ska mötas inte vill ha sin far med eftersom han är alldeles för pinsam. Detta ökar självfallet min iver att få med just fadern, som ju verkar vara en hyvens kille!!!
7A kom in och jag fick praktisera mitt favoritutrop som lärare: "Häll käften och läs om Jesus!". Detta följdes av ett intromöte gällande elevrådsmedlemmar som agerar mot elevrådets linje. Jag tyckte att elevrådet själv måste lägga upp linjer för hur man agerar mot linjebrott... Bra möte om en stund tror jag. Dessutom har jag fått ta del av en ung man som informerar att hans advokat råder honom att inte berätta vem som har sparkat in skåpet som blivit vandaliserat. Varför skåpet blivit vandaliserat fick vi dock svar på. Enligt den tigande mannen hade skåpets innehavare förtjänat det. Någon lång lista på synder som ökat listan på skuld kunde han dock inte räkna upp. En ung dam uttalade sig därmed väldigt generaliserande om män i sin egen ålder genom att säga att de flesta killar aldrig tänker på konsekvenser. Modigt sagt men tyvärr inte heller riktigt empiriskt bevisat, visade det sig.
Vidare ska det bli Inbördeskrig, Korståg och Anne Frank, samt följetång om sponsorhantering och matchfördelning, samt allvarlig diskussion om huruvida jag får sjunga eller inte då Ålänningens Sång och Vårt Land ska spelas på WHA i sommar. Linnéa önskar att jag ska vara tyst. Jag anhåller om att kanske få vara på läktaren bara under sången för att få sjunga. Få se hur det går...
Sen vill jag igen i vittnens närvaro informera världen om att vi behöver folk på midsommarafton igen, som i fjol. För den där käppen ska upp och Åland United har sagt sig fixa det. Kom dit snälla!!!
Edits träningar och kanske samarbetspolitisk diskussion med Adde, eller senaste nytt från fysträningen med Jani brukar vävas in i dessa flickfotbollsevenemang då jag gömmer mig väldigt synlig på läktaren. Rufus kommer för att inleda sin helgvistelse redan i kväll. Jag ser med förtröstan fram emot dagen, kvällen och natten!
Världens barn blir vackra på sitt sätt allihop, enskilt och tillsammans
Jaha. Kväll, hemma rätt urgröpt, faktiskt. Fru Kickan hostar och stånkar så den stängda dörren till sovrummet skakar. Hon skickade ett ganska rakt svar på sms då jag meddelade henne från träningsplanen att jag skulle köra hem Craig och att han ville via Alko. "Jag kan ju inte hindra en man från hans rätt till sprit. Får jag sova sen? Det finns pizza och korv till dig." Så svarade hon i ett tonfall som verkligen övertygade mig om att hon inte mår riktigt helt lysande. Craig tog det hela på orden i alla fall och förutom Alko besökte vi även Sparhallen. Som tack fick jag låna hans usb sticka för att ladda ner förra matchen och diverse målvaktsträningar han filmat på min dator. Ungefär en tredjedels match och massor med matrecept hittade jag. Matchdelarna har jag laddat ner.
Edit ligger i sin säng och ropar högljutt att jag bara inte får missa de jätteroliga förkortningarna hon läser om. Gröngölingarna har faktiskt långa och roliga namn på sina olika ansvarspersoner. Edit verkar ha fått sin fars variant av humor. Stackarn!
Den här bilden från USA väcker stor uppmärksamhet i hela världen. En muslimsk pappa med dotter pratar med en judisk pappa med son. Symboliskt fint jo och sammanhanget känner vi till. Är det bara jag som mest reagerar på människors okunnighet då denna bild ges så stor genomslagskraft? Jag menar, jo saken är bra och jag tycker också att Trumps påhållande är patetiskt, idiotiskt och farligt. Däremot tycker jag i sanningens namn inte att det är så uppseendeväckande med en muslimsk och en judisk familj i samspråk. Jag tror vi där ser roten till varför sådana där pallerallabestämmelser kan bli till. Man tror att det är så speciellt och så stor skillnad på människor med olika religion och etnisk bakgrund. Alltså, jo. Det är klart att all slags kulturel bakgrund gör skillnad. Men inte på det sättet som man vill framhålla och tro. Jag är övertygad om att denna slags fraternisering är vanlig och helt alldaglig. Så alldaglig att den inte ens behöver kallas fraternisering. Där ser man.
Min favoritnyhet från världen i dag var den där en brittisk lag ger Storbritanniens monark rätt att döda en farlig inkräktare med sitt svärd utan att någon lag bryts, eller ens skall utredas. Det vore nåt Elisabeth. På dem bara!!! Eller honom kanske om han kommer som en May Flower.... Hänger nån med i ordleken?
På tal om monarki. 9E föreslog i går att jag kanske kunde ta på mig att bli kung över Åland. Andra förslag var Drottning Katrin, som 9G trodde heter Kristina. Kung Peter, eller Storfursten Mats... Det var dock mig som 9E fastnade för. Jag har aldrig tänkt tanken, men visst. Vill folket ha mig så ska väl folket få mig då. Borde vi köra med kvinnlig eller manlig tronföljd? 9E tyckte kvinnlig...
Självaste Rektor Granberg kom in i klassrummet i dag och undrade om jag själv alls spelar fotboll. Tyvärr gör jag ju inte det just nu. Jag motionerar då jag hinner och eftersom alla inte mår bra hela tiden blir det inte hela tiden som jag kan motionera heller. Fotboll skulle vara roligt att spela. Det bara inte blir gjort eftersom det inte bara är att göra det så där bara. Rektor Granberg pratade om när gräset börjar bli grönt och då omklädningsrummet fylls med svettiga kläder och käftsläng. Jo, det är härligt. Jag kom på att jag, trots att jag själv inte kan få till att spela just nu ändå har det vackra spelet med mig. Jag är på en fotbollsplan av något slag minst en gång per dag. Jag umgås med tränare och spelare varje dag. Jag känner bollar vid mina fötter och sparkar dem varje dag. Jag hör svordomar, skratt och ser aggressivitet och skön briljans vareviga dag. Jag lever med och i fotbollen fast jag inte spelar själv.
Minst 40 bollar kom hem i går med Bosses försorg. Jag har burit in lådorna i garaget och tänkte försöka pumpa upp bollarna inkommande måndag före styrelsemötet och sedan komma på ett sätt att få dem till rätt omhändertagare samtidigt som de gamla bollarna ska bli omhändertagna de med. Ännu ett skäl att komma till WHA på lördag. Det är Åland Uniteds sista match med Penaltybollar. Där ser ni ser ni.
En annan nyhet är ju att Lasse Lagerbäck tar över Norges herrlandslag. Lite skräll och nu lär väl Norge få uppleva en repris på Drilloeran...Elevrådet ska ha möte lektion 3 och Raissas flygbiljett som hon nu vill ha tillbaka pengar för kostade 731000 Kamerunpengar. Ingen som helst aning vad det blir i Euro. Herr Landshövding kommer att hänga mig på tork från örsnibbarna.
Torsdag i morgon. Edit tränar. Emilia kommer ej, men Rufus gör det. Sen stannar han hela helgen är det tänkt!
Profiler och matallergiker
I år har jag, helt medvetet, hållit en lite lägre profil i marknadsföringen av Åland Uniteds spelare och allehanda annat som i fjol faktiskt förorsakade både blod, svett och tårar. En del ros och ris fick jag i fjol av både media och mediekonsumenter för mitt sätt att antingen framhålla, eller inte framhålla händelser, samt min tillgänglighet som både rosades, av dem som försökte få tag på mig de gånger jag kunde svara direkt och risades, framför allt av dem som ringde efter matchkommentarer under söndagen för en match som vart spelad på lördagen.
Mitt liv och mina jobb har nu fått mig att prioritera. Jag kan inte hålla allting ajour. Jag hinner inte uppdatera hemsidan och skriva allehanda pressmeddelanden i sådan takt som borde ske för att vi ska vara intressanta. Dessutom kan man ju bara se på våra publiksiffror hur lyckat det var i fjol. I år har jag alltså satsat på att göra informationsdelen lite med vänster hand. Många saker, som måste anses viktigare för att själva verksamheten ska funka får gå före. Familjen, skolarbetet med alla de vinklarna, A-lagets arbete, ungdomssektorn, även strukturer kring det som Ligaföreningen kan komma att bidra med bara det först blir nåt alls. Jag får lov att räkna med att media är intresserade bara för att vi finns, vilket kanske är ett misstag... Få se!
Det enda nyförvärvet som media alls presenterat lite mer personligen under denna vinter är Lois, som gjorde mål i förra matchen. Hon är faktiskt en härlig profil och självsäker som en struts, om nu sådana är självsäkra. Utan att blinka informerade hon att hon utan problem kan leverera 120 meters passningar vart Maiju än vill att hon slår dem. Sen finns ju faktorn med att träna i shorts också som jag älskar och hon vet om att jag gör...
Om någon är intresserad så finns ju faktiskt Sanna Porali, Sydney Blomquist, Florin Wagner och Sarah Burn att presentera, samt en hel hoper av intressanta spelare från tidigare att spekulera kring. Victor har en plan säger han och då tror jag honom. Jag vet att han är intresserad. Jag vet också att det är utopier att i dag förvänta sig samma intresse och diskussion kring vårt kära damlag som det är kring herrarnas finska mästare, där man nu på allvar pratar traditioner, klubblegendarer och kultur... "I have a Dream"! Varje eftermiddag finns damerna på träningsplanen. Måndag, onsdag och fredag i Jomala 16.30-18. tisdag och torsdag i Eckerö 17-18.30 om man inte vill söka upp dem från morgonträningar, gym, eller andra aktiviteter under dygnens andra timmar. På så sätt är vi lika publika som IFK, bara att komma och titta, samt skriva om man vill. Jag kan avslöja att årets A-lagstrupp består av 2 stycken laktosintoleranta, 1 nötallergiker och 1 vegetarian.. Så att så!
Sen ska vi ju göra radioreklam också. Förra årets koncept gillades av mig själv... Det ledde dock inte till större publik. Ingen annan har visat intresse för att handha verksamheten så jag är rädd att det blir min variant igen då... Finns det synpunkter? Varsågod och säg! På lördag spelar vi på WHA konstgräs klockan 14.45. Ingen reklam görs för den matchen. Men sen är det tänkt att vi bara möter dammotstånd hela året. Dessa matcher kommer att kräva både annonser och reklamer...
I går kväll hade vi föräldramöte för ÅU F04. Laget och föräldrarna är entusiastiska. De är bara så förtvivlat få. 5-6 nya spelare behövs, minst. Jag ska försöka styra upp raggningsrundor i skolor. Alla som känner en 6e klassist som vill spela fotboll. Skicka henne till mig så lägger vi in henne i laget! Bra om hon är flicka förstås, annars krävs inga yttre attribut...
Ibland blir även jag nostalgisk och längtar efter Pappa och Mamma. Här är min Pappa i sin strålglans. Så här såg även jag ut i går kväll under första halvlek av Liverpool-Chelsea. Andra halvlek var sedan gastkramande spännande och jag fixade den genom en skål majschips, samt genom att sitta ytterst på soffkanten och balansera på ena skinkan i taget. Sen under natten dök Edit upp för att leakomaticen pep. Sen försvann Fru Kickan för att jag snarkade. Jag vaknade sedan först och alla hann på jobb... Snart nästa lektion, mat och träning...
