enligtvirta

Här är Edit i fredags då hon bekantade sig med "Förritidens Internet", dvs uppslagsverk. Jag har elever som ibland ber om att få använda sådana istället för att själva tvingas "producera dåliga kopior av redan befintligt material" som det har uttryckts.

 

 

En riktig sommardag verkar det vara där ute. Jag har hittills varit duktig i dag och fått skoljobbet till en punkt då jag kan säga att det jag måste göra är gjort, för den här dagen alltså. Fru Kickan vaknade med magsjuka, eller vad det nu var och försmäktar där hemma. Edit skulle till Hannah och det betyder att jag hämtar henne efter Ligaföreningens möte som jag ska delta i hemifrån med nån gruppfunktion över Skype. Vårt publiksnitt har gått upp med 8% jämfört med efter fyra hemmamatcher i fjol. Inte tillräckligt. 25% är det nationella målet och jag var ju stor i truten och lovade 35%... Nice Futis uppvisar siffror som tyder på en fördubbling. Det samma gäller nog även HJK... Få se vad som sägs i kväll då..

 

Sen har jag även haft möte med min vän Steve.

Denna bild är från cupfinalen i fjol, men Jani spelade nog i dag även. Så pass riktigt att han fick en varning...

 

Som vanligt smög jag in på läktaren och satte mig på "min vanliga plats" om man nu kan säga så då jag faktiskt inte ser mer än 5-6 herrligamatcher per år på WHA. Eftersom hemmaklacken numera befinner sig där bortaklackarna fanns tidigare kan jag detta år säga att jag hör hemmaklacken betydligt bättre än jag brukat göra. Eftersom jag lovat kommentera publiken på WHA kan jag i dag säga att klacken kom upp till nästan medelnivå av det som bortaklackarna brukat prestera tidigare då jag suttit och mest hört dem. I övrigt verkar publiken vara mycket positiv och klappar villigt med bara nån ropar först.

 

Min ambition är att försöka få sitta själv och det lyckades nästan i dag. Skoldirektör Mathias dök upp med sin hustru och de är trevliga människor, inget illa alls. Dock måste jag åtminstone stundtals verka trevlig och det faller sig inte naturligt för mig. Ulle, som är mor till Isac på min klass dök även hon upp under första halvlek och bad att få tacka mig eftersom hon aldrig mer kommer att se mig. Vad hon riktigt tackade mig för och hur hon ser på framtiden blev lite oklart, men hon konstaterade att hon tycker att jag gjort mig onödig. Refererar hon till sin sons skolgång får jag väl ta det som en stor komplimang. Dock förstörde jag hennes visioner om att aldrig se mig genom att jag avslöjade att hon de facto kommer att jobba med Edit i höst på fritidsgården Ugglan...

 

Själva matchen då? Ja.. VPS marknadsfördes som ett lag som spelar kortpassningsspel. Så var det också. Ett 4-3-3 lag som i uppbyggnadsfasen kom att bli 3-4-3 och ständigt strävade att spela in mellan lagdelarna om det fanns utrymme. IFK tog bort dessa ytor väldigt väl, mycket genom Petrovic och Dafaa i samarbete med Lyyski och Kojola, samt Kangaskolkka och Assis längst fram. Tydligt var att Lundis och Virtanen (är Virtanen med i planeringsarbetet? vet nån?) ville vinna bollen i Vepsus uppspelsfas för att sedan komma framåt i de tomma ytor som uppkommit då ytterbackarna Viitikko och Peth hade skjutit framåt.

 

Första målet kom på ett slarvigt uppspel som IFK bröt och direkt levererade in på Assis fot. Diego vände och mål var det där. Det andra målet var sedan en klassisk läckerbit i form av en soloprestation av välspelande Robin Sid ute på vänsterkanten. 2-0 i halvtid och de mest dramatiska stunderna, förutom ett välspelande IFK och ett VPS som inte kom in mellan lagdelarna överhuvudtaget var då Walter Viitala låg nere och Craig fick stiga upp och dra på sig tröja nummer 92. Inget inhopp blev det, men nära... I går på Franks hade Craig erkänt att han blivit lite nervös nu då han skulle vara på bänken. Då vi frågade vart den kaxige och självsäkre samt världsvane målvakten hade försvunnit sa han: "Han spelade för JIK i fjol han..." Men jag är säker på att Craig klarar det galant om han någon gång behöver göra en insats på planen för IFK. Det gör han nog själv också.

 

Inför andra halvlek hade VPS lite flyttat magneter vad det verkade. Mittfältaren Lähde föll inte alltid in mellan mittbackarna och flyttade boll sidledes. Han fanns nu ofta spelbar lite längre fram och kunde ibland med tempodrivningar flytta en aning på IFKs försvarsmassa. Fortfarande gjorde fyrklövern Petrovic, Dafaa, Lyyski och Kojola det oerhört trångt för den i mitt tycke bästa spelaren i VPS Steven Morrissey. De gånger Morrissey kom åt bollen över huvudtaget kunde han röra om, men för det mesta höll man honom stängd, vilket då öppnade vägar för Lähde och även mittfältskollegorna Laatikainen samt senare Voutilainen.

 

Sen gick det ju som det gick. Först en straff som Pyry Soiri nätade på och sedan det synnerligen nesliga 2-2 målet på övertid då en lång frispark ända från målvakten Kobozev rann igenom till friläge för Eero Tamminen som kunde näta. Högerbacken Mantilla hade följt Tamminen in i banan och blev helt enkelt på efterkälken då bollen studsade förbi. Hur mittbackarna kom att vara så brett och så ur position i detta läge kan jag inte svara på så här spontant ur minnet, men jag är säker på att Lundis har koll på detta i morgon. På samma gång spelade HJK 0-0 i Kuopio så läget i toppen hölls intakt. Skoldirektören med följe lämnade läktaren i vredesmod då 2-2 målet kom så vi hann inte ens säga hej då...

 

Även i damernas Liga har man spelat i dag. TPS befäste sin position som tvåa genom att piska Nice Futis med 5-0. Vi ligger stadigt femma och håller oss alltså klart till vår långtidsmålsättning.

 

 

Så här såg det ut före jag for och ambitionerna att det ska se ut så här igen är höga. Vore roligt med Rufus och Emilia på bilden också, men det blir nästa helg. Linda kommer sedan in under sommaren...

 

 

Sabbat i dag alltså, dock befriad från de judiska sabbatsreglerna. Till min glädje verkar det vara mulet ute, så det kanske går att organisera någon söndagsverksamhet med Edit som inte innebär att "bara vara på gården för att det är så varmt" vilket brukar leda till en helt odräglig kväll, ibland... Inget fel mad att bara vara på gården, men blir det det enda som är på agendan kan det bli aningen hispigt...Eller så har jag helt fel och behöver motbevisas genom att jag själv bara sitter i en stol kanske... Jag är beredd att testa.

 

Sofias ilska hade förresten tilltagit i spelarnas hytter fick jag höra i bussen i natt. Hon hade levt igenom hela känsloregistret under finalen och gråtit dels för att Bayern München inte spelar i finalen och sedan för att de kanske skulle ha gjort det, eller hur de nu var de förklarade.

Vem vet vem som är nästa att ligga här.

 

Spelarna på bänken gissade i dag vem som skulle dö först av oss alla i laget. Jo, det var jag som introducerade diskussionen, hur visste ni? Rösterna föll antingen på mig eller på Craig. Ingen annan hade något understöd. Själv tror jag att det blir jag, men det lär nog gå ett antal år tills jag har tid med sådant kan jag säga.

 

Jag träffade tjocka släkten igen, som sig bör då vi spelar i huvudstadstrakten. Det var roligt. Det är också roligt att vi fick igång målskyttet och att sådana som Isabella, Sofia och Maja fick göra mål. Inget alls bort från Ella, Ayaki och Raissa heller förstås. Eller inget bort från någon av våra spelare som faktiskt spelar rätt bra just nu.

 

Bara vi kommer hem ska jag försöka få reda och lugn i mitt och min familjs liv. Nästa helg kommer storisarna och sen är det inte länge tills Linda kommer till Åland. I skolan är det årets slutspurt som står för dörren. En massa ska vara gjort under måndagen och sedan på tisdag är det stora administratoriska möten i Åland United.

 

Just nu här i bussen försöker Sofia motbevisa att hon egentligen är en arg, väldigt aggressiv kvinna som Craig påstår. Både hon och Ann-Sofie som också har ett rykte om sig att vara rätt arg då det beger sig försöker skratta och de gör det så bra att de inte verkar kunna sluta. Kjelle sover dock tryggt som ett barn.

 

Inför kvällens Champions League final har vi lottat slutresultat och satsat varsina 2 Euron. För att jag ska få pengarna ska Real Madrid vinna 2-1 och Benzema ska göra första målet. Undrar just om det är värt pengarna att få ett sådant resultat. En sak är dock säker. Finalen ska ses ensam i en mörk hytt. Livskvalitet kallar jag det!

 

 

Så här lät det ibland under kvällen. Riktigt så här såg det ändå inte ut.

 

 

Jag drev alltså omkring ganska sysslolös under campingen, fast jag ju var på jobb med allt vad det innebär. Telefonen hade jag dock med och jag räknade till 10 Åland Unitedsamtal och 25 Åland United sms under kvällen och natten. Kollegan Jarmo tyckte jag kunnat lämna telefonen hemma. Jag är rädd att antalet e-postningar jag möttes av då jag kom tillbaka skulle ha varit den dubbla i så fall. Ingen fara, vi fixar det. Lite mycket logistik på många håll nu bara och så ska det vara vitsord och faddirullan här också. Jag såg 7B driva förbi och frågade om de fått nåt gjort med sin vikarie. Svaret blev nej, eftersom de inte haft program så hade de bara lekt. Vadå inte program? Har jag mailat till fel människa månne?

 

En lektion här ännu. Sen ska jag ta mig till veckans första träning. Jag kommer där att inta Sportchefspose och inte ens ha fotbollsskor på. Min önskan är att vår tränarstab har kunnat utnyttja sin gemensamma potential och arbeta professionellt för lagets bästa. Det är väl det tränarstaber är till för inte sant? I så fall blir det igen en kväll och en resa då det verkar som om jag inte behövs, så där som att driva 7A till 9A. Om ingen vet vad jag har gjort, då har jag lyckats!

 

Amen!

Så här ska det knappast gå i natt, men man vet ju aldrig. Numera fuskar jag och har sovsäck. Ingen repris av övernattningarna i kåta med förra klassen då jag låg på grusgolv i +2 grader utan sovsäck... Det gick det med förstås...

 

 

Då vi är tillbaka, eller JAG är tillbaka, eleverna ska ju hem och projektarbeta i en vecka, ska jag först reda upp oredan efter vikarierna, som ju är mina egna kolleger och sedan ska jag, efter eftermiddagens undervisning är det meningen, riktigt i egen hög person på träning för att se laget inför TiPS matchen nu på lördag. Jo, jag ska nog med på resan också är det tänkt. TiPS borta i Dickursby klockan 15.00 på lördag alltså... Aj jo.. Då måste jag ju skriva texter och allt möjligt annat fanstyg kom jag på. Nå, inte i kväll eller i natt i alla fall.

 

En stor dag för Edit är det med. I dag ska hon vara i Strandnäs skola på "Miniskoldag". Så ivrig var hon att hon väckte mig tidigt i morse. Det brukar inte hända. Hoppas det blir bra säger jag bara. I kväll ska Gurkan fixa flickorna i närregionen på träning. Tack Gurkan.

Så här såg Istvestjia turneringen ut varje december då jag var liten. Minns de turneringarna och vårens VM därefter så får du lite koll på begreppen.

 

 

Då jag skulle bli Sportchef och inte dagligen kunna medverka i lagets träningar var det just med den typens veckor i åtanke vi nu lever i. I dag kommer nästa års 7or på besök och även jag har fått en klasslista. Få se om någon ska gråta i år... I morgon har vi kollegiemöte och sedan samlar jag ihop närområdets flickor och åker till Bengtsböle för flickträning med Åland United spelare. På onsdag har Åland United styrelsemöte. På torsdag tältar jag med klassen och... På fredag far vi iväg till Dickursby. Där kanske jag hinner sticka mig in på träningen inför, kanske. Lägger vi ihop detta med saker jag inte ska prata om och det dagliga värvet, då blir det så att man med säkerhet kan säga att detta kommer att skita sig. Hur det gör det får bli osagt, men minns var ni såg det först! Jag framhåller att det är helt i misstag dessutom!

"Våran Adde" tjänade supportrarna i Sverige i går. Hon till vänster om henne i nummer 10 är en ganska berömd spelare som heter Marta da Silva.

 

 

Åland United spelade bra i går. Fler målchanser än de vi skapade kan man nog inte kräva av någon någonstans. Att sedan TPS var de enda som fick in bollen i mål är dock det som går till annalerna. För evigt (?) kommer man att läsa att TPS vann 0-1 på bortaplan. Vi som var där såg att hemmalaget spelade väl. Inget tack i serietabellen, men jag hoppas spelarna förstår att spelet sitter rätt väl.

 

Riktigt soligt och fint igen här på morgonen. Edit har nu sovit i egen säng en par nätter, för första gången sedan hon drömde om spindlar för en par år sedan. Först hade hon Emilia med sig i rummet och i natt blev det Rufus, som egentigen skulle ha sovit över hos en kompis, men vid halv 12 tiden på natten upptäckte att det inte gick för kompisens familj... Det är nåt visst med att vara 14 årig pojke...

 

Skulle jag inte vara gudalik skulle jag säga att jag ska passa på att njuta av denna söndagen med familjen. Nu försöker jag få lite bits and pieces här och där.

Vad som än händer så släpper vi ingen jävel över Virta bro...

 

 

Kvällen, då träningen var över och jag fått mig en god middag i form av lasagne tillverkad av Gurkan, blev rätt traditionell. I slutändan hade vi 8 människor som sov i 6 sängar, eller en sov väl i soffan men hade då morgonen grydde flyttat till en av sängarna. Storskräll  i Let´s Dance kunde jag urskilja mellan de ständigt fram och tillbaka löpande människorna och Edits gitarrsolon (stort tack för presenten Edits Moffa)...

 

Då 7 av de 8 hade somnat, eller annars bara dragit sig tillbaka tog jag mig för att ta del av den matchgenomgång jag missat. Jag tror mig kunna TPS ganska bra faktiskt. Sen är det ju utvecklande och intressant att se hur någon som inte "vuxit upp" med Damernas Liga analyserat laget på basen av två månaders studier. Samma lag är det och samma spelare. Detaljer beskrivs dock på lite annat sätt än jag är van att göra det i den utskickade videopresentationen och det är för mig berikande och spännande. Allt bottnar i slutändan med hur de som ska spela förstår allting. Fotboll är inte fråga om retorik. Att beskriva fotboll är det dock i högsta grad.

 

Jag hade tänkt slå på stort och tvätta håret inför eftermiddagens match. Jag får dock snällt sitta här i morgonrock och vänta på min tur. Fru Kickan och Edit har nu bedrivit tvätt- och utvecklingsverksamhet av kropp och hår i någon timme. Jag misstänker att Emilia blir nästa och sen vet vi ju inte hur de där tonårskillarna, som tydligen ska dra iväg igen, för att spela fotboll denna gång, ser på personlig hygien.

Maja, Cynthia, Jessi och Pille besökte i går Edits lags träningar. Jag blir faktiskt positivt berörd av att Åland United numera är så positivt berömt även bland så här små flickor. Edit ses förresten i bakgrunden med grön jacka. Tack Gurkan för bilden. Även Pille skickade bilder, så vi kan ta del av flickträningar av olika slag under åren som går här på bloggen och även annorstädes.

 

 

I dag är det matchförberedande träning på WHA. Trots att detta naturligtvis är en vanlig fotbollsmatch har laget mycket att bevisa. Både förra helgens snöplighet och sedan faktum vad som hände senast vi mötte TPS borde förhoppningsvis fungera som tändvätska. Jag hoppas även att publiktillströmningen blir stor och att folk begriper att Ishockey VM går varje år, men Åland United-TPS på WHA den 21/5 2016 bara går en gång i världshistorien! Unikt tillfälle att se just denna match alltså!

 

Det pratas mycket om vad man får och inte får göra i skolor. Utomstående organisationer tycker så klart att deras bidrag alltid är viktiga och att skolorna tacksamt borde ta emot då man erbjuder sig att komma. Jag vet ju att vi har så mycket själva att ta hand om att dessa utomstående välmenande krafter oftast bara är störande och i vägen. Nästa vecka ska Åland United marknadsföra flicklägret, just genom att besöka vissa skolor som tar emot och i andra fall bara skicka material som vi hoppas kan delas ut åt alla flickor i skolan i fråga.

Många arbeten är bundna till arbetslag. I den här gruvan kunde man inte ha flextid. Man jobbade även så långa pass att ingen tid för vila och personlig träning fanns. Därmed slets man väldigt fort ut både fysiskt och psykiskt och dagarna som en riktigt effektiv gruvarbetare var nog inte ens nära det optimala, som kunde ha uppnåtts med lite kortare dagar och lite personlig flexibilitet. Lite mer kostnader för stunden, men mycket mindre kostnader i långa loppet. Fast å andra sidan, på den tiden då denna bild togs funderade man nog inte så mycket på sådant....

 

Den gamla anekdoten om fåren som betade bredvid en fotbollsplan, men ändå inte begrep fotboll trots att de såg spelet hela tiden är en väldigt passande historia tycker jag. Vi kan jobba hur mycket som helst, dagar, nätter, helger, alltid... I slutändan kan vi på detta sätt troligen uppnå en kort och intensiv karriär. Vill man se till en lång och stabil karriär som även innefattar ökad mängd rutin och livsvisdom, som även den för till kvalitet i arbetet, då kan man inte gradera jobbet i hur mycket man gör, utan i vad man gör! Även här kommer arbetsgivaren in och får lov att försöka begränsa arbetsuppgifterna, eller styra alla olika tentakler mot fler arbetsuppgifter som dessa själv skapas. Det kostar pengar, men arbetet blir bättre.

Våra egna skadade då? Jo, de rör sig allt mer obehindrat såg det ut som i går. Snart nog sparkar de rentav boll!

 

 

Programbladet för helgen är nästan klart. Dessutom tycker jag att jag varit effektiv med mailandet. Skulle jag inte veta bättre skulle jag säga att jag är Åland Uniteds kurator!

 

I går kväll var Edit och jag alltså på dansuppvisning. Emilia var bra som vanligt och jag kunde till och med skicka in Edit tillsammans med Joel i omklädningsrummet för att de skulle hinna hälsa och vi komma hem och se ishockeyn. Då de kom ut var de glada och goda, men de hade inte träffat Emilia, för de gick ju vilse... Det blev alltså att vänta och lika bra det. Ishockeyn skötte sig själv såg jag då jag till och med missade 4-0. Många är ju helt säkra på storframgång i detta VM nu. Jag, som ändå härdats av ett 1970- och 1980 tal ber folk ha is i magen och tummen i...knävecket kanske... Så länge det finns sekunder kvar, då finns det möjligen en Carlsson eller Sundin som kan förstöra allt. Jag ser först, sen tror jag! Detta gäller mest då det är fråga om ishockey. I övrigt tror jag på trons makt så klart.

 

I dag är det igen stor happening. Första föräldramötet i Edits skola, några månader innan hon börjar där... Allt ska man vara med om.

Jag nämnde i en e post till Herr Ordförande att jag inte är högst upp i högen på hönsgården i dag. Sen hittade jag ingen passande bild så det fick bli denna

 

 

Jag hann ut till Bengtsböle och fick höra lite feed back. Sedan, då Raissa och Raquel av någon anledning tyckte det var okej att leka "norsk fylla" i bortre straffområdet begav jag mig iväg för att släppa Fru Kickan på träning och mig själv och Edit på Dansuppvisning som ännu detta år enbart innehåller Emilia av de barn jag själv producerat. Vi ska ju inte gå händelserna i förskott, men det kan hända att dansuppvisningarna nästa år innehåller två av mina ättlingar.

Till min stora glädje och till och med överraskning har mitt lilla citat på Facebook i dag, då självaste Konungen Jari, här tillsammans med två junior-Litmanen och Fru Jürgenson i kännspakt lugn stil påpekar att han alltid står långt borta från planen då hans söner spelar, mötts av stort gillande. Tydligen håller de flesta då med, vilket är tacksamt och bra!

 

Vad kan vi inom idrotten, varför inte kulturutövandet och skolan göra för att stå på oss om vi vill ha dessa roller klara. Jo, vi kan säga det! Vi kan meddela att vi faktiskt kan det här och att barnen som kommer under vårt beskydd är trygga och att vi ber om hjälp om vi behöver. Fram till dess är vi glada om ni hjälper barnet att komma till platsen och om ni är på plats själva, vilket ni så klart gärna får, håll er på sidan så vi kan jobba! På det sättet blir det barnet själv som idrottar, dansar, går i skola whatever. Jag lovar er att det sedan finns tid och plats att fråga och eventuellt ge fina "tips" under all den tid som barnet inte är i andra ledares händer.

 

Jaris egen pappa, som precis som alla ju känner till, själv var spelare på Mästerskapsserienivå och senare tränare sade i princip detta till Jari: "Se till att lära dig passa med båda fötterna och då du nickar, gör det med pannan och med ögonen öppna". Sen är jag säker på att "Mane" lärde Jari mycket annat också, precis som gällande lillasyster som blev basketspelare, men just dessa två saker är de som Jari själv plockat fram att Pappa bidragit med.

 

Så alla därute med barn. Bry er, men låt barnet bry sig mer!!! Ibland kan det vara bra att sparka i ändan och inte göra det lätt att bli hemma, men i slutändan är det barnet som spelar och går i skolan!

 

Antar att ingen missat att Ukrainas vinnande Eurovisionslåt handlade om exakt det här? Jag väntar redan med gåshud på Rysslands bidrag i nästa års tävling. Det finns så många symboler, traditioner och historiska kopplingar som kan ses och förstås om man vill se och förstå dem. Var ska man visa dem om inte i samband med kultur och idrott?

Även matchen i går har väl lärt både mig och många andra en del. Min åsikt är att det viktigaste alltid är hur man använder den kunskap man har. Även nu funderar jag mycket på min egen roll i det hela. Hur mycket ska jag dela med mig av mina egna slutsatser baserade på min egen erfarenhet och hur mycket ska jag låta andra få skapa sig egna erfarenheter och begagna sig av sina egna beslut som referensram. Även det är en viktig del av det jag ständigt grubblar över. I det samma har jag kommit fram till att jag faktiskt börjar vara i en ålder då jag förväntas dela med mig av livserfarenhet. Är det bra eller dåligt?

Här ser ni oss som ska ha största andakten. Då menar jag nödvändigtvis inte Ann-Sofie, som i dag spelar för PIF eller Sofia.

 

Isaks kalas blev roligt jo. Hoppas han blev glad åt presenterna. Allt slutade sedan med magsjuka och nu är hela det huset i någon slags karantän. Mor och far har satt igång en brasa. Det duggregnar ute. Egentligen är det ganska skönt och nu ska jag sluta skriva för denna gång.

I nästan 45 minuter satt jag här och hörde, förutom tystnad endast en massa pipande från folks kameror. Jag avskyr kameror!

 

Tillbaka i bussen, just då det började regna. Snart droppade laget in. Giovanni hade varit på promenad sa han. Craig hade en krona på huvudet. Det stod Burger King på kronan. Vi konstaterade att han en dag kommer att lämna oss som en legend. Alla som vet något om Zlatan förstår liknelsen.

 

Snart kör vi ut till Myrbacka. Bring them on! Dags att PK får stryk på sin hemmaplan!

 

 Och jag har tydligen glömt min plånbok hemma på Åland. Bra, då köper jag inget onödigt i alla fall!

Min gamla lagkamrat, numera berömda konstnären Jonas Wilén gjorde redan 2012 denna illustration över vad jag kunde kalla "det åländska dilemmat". Mycket riktigt är det ett faktum att folk här blir extremt blåvita under två veckor varje år. Då jag flyttade hit var jag väldigt konfunderad över att få frågor om jag hejade på Finland eller Sverige, ungefär som man frågar om man hejar på Celtic eller Rangers. I det senare fallet ser man ofta på människan innan man frågar vilket läger han/hon hör till och i mitt tycke gäller det samma även här. Vi har ålänningar som är extremt finländska under ishockey VM och så har vi dem som är extremt svenska. Bägge ska vi respektera, förutsatt att de inte byter sida. Vem hejar jag på då? Celtic förstås. Och därmed visar jag hur extremt fel stereotypin slår. En sådan som jag borde absolut stöda Rangers nämligen, så som Craig gör. Dessutom antar jag att jag inte behöver nämna vem jag hejar på i landskampssammanhang i någon som helst idrott.

 

Jonas sambo (visst är ni inte gifta?) Marie, som jobbar vägg i vägg med mig kom i dag och bad mig vara tystare då min undervisning störde hennes prov i klassen bredvid. Jag blir alltid så till mig då vi kommer till de avgörande delarna av Gamla Testamentet. Så klart skyllde jag allt på eleverna som bara gjorde vad jag sade, men det behöver ju inte Marie veta.

 

Snart är det dags för sista smörjelsen inför Klassikern i Myrbacka. Craig hävdar i dagens Nya Åland att den riktiga klassikern är HJK-PK-35. Jag ber dock att få inlämna protest härvid. HJK har en gammal och stolt tradition bakom sig och kanske även framför sig. De har dock aldrig varit ett storlag under PK-35s regim de senaste åren. Ska HJK ha en klassisk rival vore det i så fall Honka, men även det är från en några års tidsperiod som avslutades ungefär då Åland United blev ett medaljlag. Klassikerkampen mellan oss och PK-35 är inte gammal, men den kan göras det. Skapar vi hype kring det nu kan vi faktiskt ha skapat en historisk tradition gällande detta. Sen kan man tycka vad man vill om att medvetet skapa traditioner... Kring jul har det ju lyckats, så varför inte även kring damfotboll.

Tiksu Jaakonsaari har i dag lite att fundera på. Eller det är väl Väikkä som funderar och Tiksu bara gör som han säger. 0-0 i går mot HJK och vi tackar. Bra läge inför El Clasico i Myrbacka på lördag! Förstår ni förresten nu varför varken mörkblå eller röd tröja är riktigt top notch borta mot PK-35?

 

 

Nu har jag dock rett ut lite kring eftermiddagen. Jag ska härifrån skolan NU! Edit och Pärla ska hämtas från dagis. Emilia väntar hemma. Jag ska se till att de alla får mat, sen ska jag få Edit och Pärla klädda i fotbollskläder, kontakta Sigrid som enligt sin mor nog är på väg (hennes mor svarade då jag ringde och frågade...), få flickorna på träning och sedan Emilia till dansträning. Mina förhoppningar är stora att Fru Kickan ska ha kommit hem från sin träning då vi är tillbaka så jag kan få min lufsrunda ur världen och kolla lite kontorsjobb innan jag stänger butiken. Min vrede är stor över att Finland igen föll ur den där sångtävlingen. Andra semifinalen går i dag... Jag skulle ha tänkt mig att byta ut den mot någon repris på Premier League, men nu visade det sig att både kanalen vi haft som visat det har stängts och den kanal som i framtiden ska visa det inte visar just Premier League eftersom den inte ännu får det... Taskig planering kallar vi det. Det låter som om det blir HJK-PK-35, men berätta inte åt nån att jag kanske ska titta...

På pottan var det...

 

 

Edit fick alltså diplom och en ros på dagis i går kväll. En riktigt solig och rolig tillställning blev det och en av de allra roligaste var Rufus som stannade hela tiden och hade roligt åt de barn som verkade minst fokuserade och mest borttappade. Konstaterade att vi har väldigt långt samma humor han och jag.

 

I dag ska jag åter ha fysisk kontakt med laget. Vi förbereder alltså El Clasico på bortaplan och e-posten går het gällande vilka färger vi ska spela i. Inga av dem vi har duger för domaren och nu har e-posttråden utökats till att innehålla 10 personer som dessutom diskuterar enskilt med varandra. Sen slutar det säkert, som varje år med att vi spelar i blått-rött-rött.

 

Vädret är vackert. Lite aktivering av webbsajten borde jag hinna med, samt att bokföra hur de åländska skolorna önskar ta emot vårt budskap om sommarlägret. Ivrigast är de i skärgården och dit kan jag inte skicka nån eftersom de behöver vara på träningen varje kväll.

Så att hej allihopa! I kväll går vi till final förresten. I Eurovision. Har nån hört låten by the way? Det har inte jag... Ännu!

Så här vilade jag mig i form inför kvällslufsen i går. Detta var precis efter att Fru Kickan kommit hem och väckt mig...

 

Precis nu börjar även en förväntansfullt pirrande energi kännas i mage och huvud. Undrar vad det är. 7Cs Jesuslektion som börjar just? 9As andra timme för dagen som ska handla om 1955? Flickorna i 9A som rapar i kapp utanför min dörr i tro att jag ska bli imponerad?  Det förestående kollegiemötet? Förskoleavslutningen? Semifinalen i Eurovision? Kanske allt det och faktum att vi spelar borta mot PK-35 i helgen och att jag ska bli kvar där och bevista Lindas gudson Isaks födelsedag?! Hur i hela friden ska man kunna veta sådant...

Inte fräscht nej

 

 

I morgon har Edit förskoleavslutning och både Emilia och Rufus skulle komma sa de. Pärla är här och leker med Edit i solen. Fru Kickan ska på länk och jag tar min lufs sen då hon hunnit hem. Hade tänkt slå på stort och se ishockey i kväll. Vi lär ska slå USA i dag har jag hört.

 

Visst finns det att göra. Lite lektionsförberedelser, filandet på slutliga spelprogrammet i Elevrådets fotbollsdag, ordnandet av skolkontakter för flicklägret, uppsökandet av IFFKs verksamhetsledare som gått upp i molekyler och försvårar vårt överenskomna arbete mycket. Kan knappt vänta på att Julia Andersson börjar där i sommar... Oranga västarna är ännu här och måste fås i fas till träningen i morgon, matchsponsorerna inför de kommande hemmamatcherna borde kontaktas på nytt för att stämma av, målvaktsfärgerna mot PK-35 måste slås fast bara PK-35 svarar, håret borde klippas sa Fru Kickan.

 

Men inte nu. Jag är trött, slö, tjock, otrevlig och inte alls en första klassens pudding.

"Är du Mikael Virta?" sade en sträng och arg röst. Jag tittade upp ur bollkassen och kajsorna runt om mig såg lite förvirrade ut. Kvinnan stod nära, vibrerade av ilska och stirrade mig rakt in i ögonen. "Nu får det räcka" sade hon. "Det här oljudet måste ta slut!". Snart förstod jag att kvinnan var en granne till WHA som stördes av vår pre-matchmusik och inte fick dricka sitt morsdagskaffe ifred ute på gården. Hon hade varit uppe i sekretariatet och frågat vem som ansvarar för den här tillställningen och killarna där uppe hade nämnt mitt namn. Det märks att de inte varit mina elever i skolan, där lär de sig att mitt namn aldrig får nämnas under någon som helst omständighet...

 

Den arga damen förklarade väldigt argsint för mig att vi inte behöver spela någon musik alls före matcherna eftersom vi ändå inte har någon publik och ingenting alls händer på planen. "De borde ha nån mindre utrustning de kunde spela" skrek hon. Jag försökte, fortfarande hållande i bollkassen och med kajsorna tittande åt alla håll och cafepersonal och publik omkring mig, informera att detta är fråga om en nationell fotbollsmatch arrangerad av Finlands Bollförbund och att jag liksom ansvarar för en hel del, men inte riktigt kan avbryta evenemanget här och nu för att hennes kaffestund blivit förstörd. Damen undrade vem som är huvudman och jag nämnde att vi hyr av Mariehamns stad. Då fick hon för ett ögonblick för sig att jag representerade Mariehamns stad, eftersom de där föräldrarna (har du barn Ted?) där uppe i sekretariatet hade sagt att de gör precis det jag har sagt åt dem att de ska göra.

 

Bollkajsorna släpptes iväg och min diskussion med damen fick lov att bli skarp, så jag skulle komma därifrån. Jag erbjöd henne gratis inträde till matchen, fri tillgång till korv och att ta i beaktande hennes önskemål i samband med nästa hemmamatch, samt uppmanade henne att tilltala mig med hövlighet om hon alls vill få något till stånd. Som i en dimma minns jag att hon vände på klacken och cyklade iväg. Vår biljettlucka hade alltså släppt in en arg granntant på cykel...

 

Oskis anlände och meddelade att Nice Futis trots att de meddelat sig spela i helvitt ändå hade röda tröjor. Dessutom hade de lämnat tre ryska spelare som ingår i deras lag på färjan och därför ville de ändra i startelvan. Lika väl det då, annars hade de fått starta med 9 spelare... Jag skulle precis gå och kolla att sekretariatet mådde bra, efter tanten som tydligen varit där, då bollkajsorna kom och sade att de ombetts byta tröjor, eftersom ju Nice Futis var röda i dag, fast de skulle vara vita. Jag har ju gröna bollkajsetröjor hemma i garaget, men nu fick de ta lagets oranga västar istället. det gick rätt smidigt. Linnéa kom emot och vi beslöt att om vi förlorar i dag ska vi inte åka hem, utan till Pub Ettan.

 

Då kom jag ihåg att Nice Futis ledarna inte kunde låsa dörren. Jag fick det att funka med att trycka på en knapp. Huvudtränaren kramade mig. Dagen blev allt bisarrare.

 

Nåja. Matchen kom igång. Mitt i första halvlek fick jag sms av Rufus att Kyrkan förlåter honom för att han missat sitt uppdrag som värd i dag och att han ska vara nästa vecka i stället. Va bra. Raadik smällde långboll på långboll i huvet på Tyryshkina, som tydligen stigit av färjan till skillnad från tre av sina landskvinnor, men sedan lossade det.

Här är Mamma tillsammans med Pappa i Barcelona utanför det som var tänkt som Olympiska Stadion 1936, men som ju aldrig blev det. Inte heller alternativa OS kunde arrangeras här, eftersom det Spanska inbördeskriget bröt ut. Espanyol spelade här mellan 1997 och 2009. Mamma är till vänster på bilden och Pappa är den gråhårige till höger.

 

 

Förutom min egen Mamma vill jag så klart gratulera alla andras mammor på denna dag. På kvinnodagen vill många inte bli gratulerade, men på Morsdag vill de. Dock finns det så klart en massa som inte är Mammor som känner sig kränkta. För att göra alla glada borde vi avskaffa alla denna slags temadagar. Men vore någon alls glad då? Annat än de som annars skulle missunna andra att ha egna dagar. Men kan man missunna någon någonting som inte finns? Lite som att som spelare eller elev ställa frågor om oklarheter då man inte riktigt vet vad det är man ska förstå.... Glad Morsdag alla!

 

Hos oss går alltså förmiddagen framåt i vanlig takt. Fru Kickan svarade på frågan om önskemål från min sida att hon vill att jag rakar mig. Nu utgår jag från att hon pratar om ansiktet och detta kan jag nog bjuda på bara det även ingår dusch. Trimmat skägg ska det bli till eftermiddagen på WHA.

 

Emilia och Rufus skulle hämtas till sin mor passligt till ishockeyn som lär starta 16.15. Heja Finland. Krossa tysken. Själv har jag en heleftermiddagsupplevelse på WHA. Tro det eller ej, men jag känner att jag har en bättre överblick nu och då är det lättare att ansvara för, eller ha koll på att de ansvariga för saker ansvarar för dem. Fattas någon då vet man varifrån man söker förstärkning. Hoppas det kommer mycket folk! Morsdagsmatcher är tradition! Att köra en Ajaxvariant och ha spelarna att gå in med sina Mammor som eskort vore ett kanonnummer. Men, som vi kämpade att få hit Raissa till exempel och Cynthia för några år sedan.. Hur vore det då att få hit deras mammor till Morsdag?! 

Tiden gör saker föränderliga. Detta strålande majväder ska säkert i år igen bytas ut till regn, kyla och rusk i juni då Alandia Cup invigs. Det bara är så.

 

Emilia och Joel har lämnat byggnaden. Emilia för att klippa håret och för att köra en picknick till, denna gång med några kompisar och Joel för att Emilia stack. Edit kom upp för en stund sedan och funderar över vad man kan göra en lördagkväll då Superlördag inte mera kommer på TV. Hon och jag kom gemensamt fram till, Gladiatorerna!!! Övriga inneboende vilar sig i form, får man hoppas.

 

Dagens projekt  blir tidsanvändningen för Åland Uniteds matchförberedande träning mitt i en ungdomsturnering, samt styrkelyftstävlingar, bowlingmästerskap och dessutom IFK Mariehamns öppna träning med diverse cirkusaktiviteter involverade. Jag har lyckats fixa ett konferensrum på Idrottsgården så vi kan se videoklipp och prata genom matchplanen, sen är det meningen att vi ska rymmas in på planen klockan 14, precis då IFK slutar. Craig har tagit på sig att vara domare i ungdomsturneringen då han tyckte det var lite tokigt att spelarna som var vidtalade skulle göra det så här dagen innan match. Nu visade det sig att han behöver ta sig från WHAs konstgräs hem till Strandnäs för att hämta skor och handskar och således hinna delta i lagets träning. Eftersom jag behöver vara på mötet kommer jag inte att kunna  köra honom, vilket den tajta tidtabellen kräver och således kommer jag att mitt i villervallan försöka parkera min bil med nycklar i så Craig kan springa från planen där han är domare, ta min bil, hämta grejerna och återvända till träningen. Direkt efter den ska han vara tillbaka som domare igen, men då har han förhoppningsvis parkerat min bil så jag hittar den och även lämnat nycklar så jag vet hur jag startar den, då det där med tjuvkoppling aldrig riktigt varit min grej.

 

En irritation inom organisationen har uppstått om hur i hela friden man kan ha hemmamatcher på Valborg och Morsdag. Mitt svar är enkelt. I annat fall hade vi haft bortamatcher! Värdera svaret och sanningen hur ni vill!

Här är en del av vårt följe en god stund innan match. Det kom nog lite mera folk sen.

 

 

Här hemma verkar det ha gått rätt enligt plan. Fru Kickan hade betalat (!) Emilia för att vara vaken med Edit så hon själv skulle få lägga sig. Vore detta en affärsidé även för mig?

 

Som jag visste var det bara Rufus som var vaken då jag kom hem vid 2 tiden. Ända ut på gatan kunde man både se och höra att han var inbegripen i diskussion med folk gällande nåt jag inte riktigt förstod. Att det dock är viktigt att se till att få sin dygnsvila visar han nu, genom att bokstavligen vila sig genom dagen. Skulle jag inte veta att det är ett väldigt vanligt 14 årsbeteende skulle jag bli stressad och orolig. Värre är det om man gör så då man är över 30... Men såna finns ju inte nej... Eller?

 

Hela bussresan i går, från Helsingfors till Åbo gick i arbetets tecken. Det är otroligt svårt att skriva i buss för mig, med den här kroppen, men nästan vad jag skulle ha gjort under en vanlig arbetsdag ÅU administrationsmässigt fick jag till. Bevisligen har Herr Ordförande Landshövdnngen fått min försändelse, för han har svarat, dock om helt andra saker som föranleder mer skrivande.

 

Den roliga detaljen med bussresans datoriserande var att jag även fick in en ca 45 sekunder lång skype session med min 20 åriga Linda, som dock hade bråttom till bussen. Men jag såg henne och jag pratade med henne i alla fall.

 

Här är vi 2009. I morgon är vi på samma bänk. Linnéa kommer att vara där och även jag. Becci, Mathias, Jode, Adde och Robban är annorstädes.

 

 

Vädret är alltså fantastiskt. Hela Bergshöjden är utomhus. Jag vet att det är Ligamatch på WHA men jag kom hem. Gurkan (!) hade lagat god mat till mig, Ugnskorv av knackorvar. Fru Kickan vill även ha äran för skapelsen genom att hon sade till att det skulle vara mycket ost. Jag tackar jag tackar. Emilia och Rufus skulle komma i morgon efter lunch har man berättat för mig. Jag är på Bollplan då. Full fokus på denna matchen nu, fast folk mycket riktigt kommer fram och säger "Så att match på söndag då va!?" Jo, det är match på söndag, igen. Chipspåsar fixade, speaker klar. Nu måste vi se till att ungdomslagets föräldrar inte tråkar bort och går hem också har jag blivit tillsagd. Sa nån att det är Real Madrid-Manchester City i kväll? Och sen skulle väl ishockey VM släppas ned på fredag...

Detta är Höga Visan 4:7 för er som inte visste... Ska man skratta, gråta eller vara stolt?

 

 

Stort tack till Ted som åtagit sig att vara speaker vid söndagens match. Ännu en orsak för hundratals fans att dyka upp på Morsdag. Detta är Teds debut i Damernas Liga nämligen. Alla medel är goda utom de som är riktigt dåliga. En god metod visade självaste Jani Lyyski prov på härom dagen då han gav mig en biljett, eller vad vi ska kalla den, som ger mig pyttipanna med gräddsås för bara 1€ före IFKs hemmamatcher. Både han och jag ansåg tillsammans att detta är skäl nog för mig att komma och se dem spela, samt även att applådera lite då och då. Till exempel då IFK får hörna.

 

Emilia och Rufus ska anlända någon gång under långhelgen. Troligen blir det medan jag är i Helsingfors, men de lär ju sova, Emilia i alla fall, i vårt hus då jag kommer hem. I morgon är det Lindas födelsedag! Jag meddelar redan nu att detta kommer att prioriteras först i bussen efter matchen och om det leder till att matchrapport och eventuell blogg ej publiceras under torsdagen beror det troligen på just det! Jag hade tänkt försöka skypa från bussen... Kanske en Mission Impossible, men tanken är i alla fall god.

Det här är en bild på Pappa och son Schmeichel från tiden då Pappa Peter vann ligan. I går vann lillpojken Kasper den samma. Även på mina subsajter har bilder av Kasper Schmeichel i dag figurerat. Bilder av då han vaktade Notts Countys mål för 6 år sedan... Gratulerar igen Leicester City. Hoppas det inte går för er nu som för Chelsea och Manchester City. Jag vill inte se en enda åländsk Leicesteranhängare under de närmaste åren. Jag känner ingen nu och dyker de upp efter detta kommer ingen att kunna ta dem på allvar, bara så ni vet.

 

Jag fick ett förslag av Fru Kickan i dag. Hon tycker jag kunde vara speaker på Åland Uniteds matcher. Det vore faktiskt en lösning då det inte annars verkar fås att fungera. Helst är jag nog med laget och på plannivå under matcherna. Men om det inte annars fixar sig så kanske. Vad tycker ni? Ska jag ta mig bort från bänken och omklädningsrummet och bli speaker istället, då det verkar så svårt att få någon som vill vara?

 

I morgon åker laget till Helsingfors. Träning först i Bengtsböle. Blir det bara minsta möjlighet vill jag vara där och hjälpa till. Sen är jag ju med på resan Vid bortamatcher får jag i alla fall koncentrera mig lite mer på spelet, vilket gör att jag troligen kommer att börja tycka om bortamatcher lite mer.

 

Jag drog alltså igång gräsklipparen i dag. Det fanns att klippa och jag tyckte det blev riktigt fint. Tyvärr tror jag att jag var så till den grad effektiv att jag klippte av Gurkans gräslök i tro att det var torvor med väldigt grova grässtrån. Förlåt Gurkan...

 

Bayern München-Atletico Madrid närmar sig. Magister Sviberg är förvarnad. Emilia och Rufus är kontaktade som jag brukar varje kväll. Giovanni sade att han inte brukar se på Champions´League. Jag tenderar att inte tro honom till 100%. Just börjar det. Extremt het kväll i regniga München och här i vardagsrummet på Bergshöjden 15. Tidigt upp i morgon för Ledningsgruppsmöte. Förresten har jag fått förtroende att sitta ett år till i nämnda ledningsgrupp. Tack för det barn, tack för det!

Jimmy Sirrel stod för ett väldigt svårt beslut 1984 då hans Notts County mötte West Bromwich Albion i en avgörande match gällande nedflyttning. Klockan 8 samma morgon som matchen skulle spelas avled hans älskade hustru sedan 40 år i deras hem. Jimmy ringde ambulansen och deras två vuxna barn. Barnen undrade vad han skulle göra nu... Jimmy visste ingen annan råd än att åka till lagets samling, anförtro en assisterande tränare och klubbens ordförande den hemska nyheten, samt att leda laget till ett oavgjort 1-1 resultat. Efter matchen, då han meddelade spelarna vad som hade hänt blev några av dem väldigt upprörda och ifrågasatte varför han ens hade kommit den här dagen. Om ens fru dör ska man rimligen inte komma på jobb, tyckte de. Jimmy hade dock gjort det han just då kände var rätt. Han ville inte förstöra för spelarna vad som är deras jobb genom något han själv inte kunde påverka. Hans fru var död, han kunde inte få henne tillbaka, men han kunde försöka hjälpa sitt lag att stanna i sin division. Genom att utebli hade det blivit värre än att han var där och förmodligen inte riktigt så på hugget alls. Nu gällde det honom själv och ingen annan. Han gjorde det som kändes rätt för honom just då. Det måste vi acceptera i dessa situationer. Alla beslut, också de snabba, påverkar förutom dig själv så många andra. Detta lever vi med varje dag och över allt. Ibland får våra beslut följder... Dem får vi ta sen.

 

Åland United förbereder match på torsdag. Åland Uniteds organisation förbereder match på söndag. Det bästa bägge delarna kan göra är att vara så förberedda det går, så att vi sen kan fatta snabba beslut som vi kan leva med. Ingen kan klandra någon som fattar fel beslut om han/hon har klara intentioner med det.

 

Jag behöver en speaker till söndag. Vem vill ta beslutet att försöka?

Claudio Ranieri och Leicester City ger kött på benen åt den gamla låten "Football´s coming home". Det är alltså möjligt att 2016 vinna den mest penningstinna fotbollsligan i Europa/Världen/Universum och vara ett lag som... Ja, som har före detta fabriksarbetare som top scorers och en allmänt medioker föredetting som Manager. Detta är stort och detta är fantastiskt. Nästa vinter mäter vi detta i Champions´ League och förstås genom att se hur hållbart konceptet är i en ny version av Premier League.

 

Kvällens match där allt avgjordes innehöll också fotbollens innersta väsen. Tottenham, som alltså inte varit i topp i landets högsta liga sedan 1964 kämpade sig till en 2-0 ledning, som sedan förstördes av Cahill och inte minst av Eden Hazard med ett av säsongens  stiligaste avslut. Tacklingarna gleds in som på 1950-talet. Slagsmål ägde rum som i Kanadensisk ishockey. Sånger sjöngs på Stamford Bridge... För Ranieri. "One of our own"! Nu är det ju lite patetiskt egentligen hur all Mourinho hype och Mourinhosångerna har tystnat. I dag mindes man Ranieri som Chelseamanager från tiden före Abramovitj. Fast Chelseafans kanske inte vill erkänna det, men Ranieri är den sista av den gamla skolan, fast han ju moderniserade laget väldigt på sin tid han med, tex genom att sälja Denis Wise. England har fått en ny mästare och det är en av den gamla skolan! Detta, mina damer och herrar är fotbollsromantik! Detta är vad som får märgen att sugas ur benen och jungfrun att svimma, som man sade i Döda poeters sällskap. Även på Åland Uniteds träning i dag var kvällens match ett stort samtalsämne. Laget gjorde sak av att uttala Leicester fel.

 

Inget mera just nu faktiskt. Allt annat liksom försvann för en stund. Nya tag under tisdagen!

Här har vi några supportrar som testar färdmedlen inför torsdagens resa till Tölö Bollplan. Hoppas många sådana här cyklar anländer!

 

Isabella och Bri blev det att göra radioreklam. Beställningar inför halvtidstävlingen på Morsdag är gjorda och ett hopp om att de nått fram till rätt adress finnes. Kenneth är tillbaka på Ålandstidningens annonsavdelning i dag och då tror vi att dessa kommer att funka som vanligt, alltså som smort. Jag hoppas våra matchplakat är hämtade från Herr Landshövdings högkvarter och att vi kan reda ut allt om färger och strumpor inför bägge match. Många mails på gång nu.

Första maj är ju arbetarnas högtidsdag och våra diskussioner under Valborgskvällen kom att bli allt annat än nyanserade. Därvid får en blandning av Första Maj och våra vappdiskussioner symboliseras av denna bild.

 

 

Själva Första maj har ju varit solig och fin som jag vet inte vad... Kanske som sista april ungefär fast ännu mera. Den här dagen hade Åland United sponsorarbete i form av lottförsäljning och praktiskt fotbollsspel på torget. Jag åkte in för att se hur det förlöpte och det gjorde det ju, men Linnéa som Capo dei capi. Edit blev så ledsen då hon kom på att hon hade velat följa med att jag fick dra tillbaka med henne, köpa en ballong i rapidfart och sedan ännu snabbare köra ut till Bollhalla där Emilia i god tid meddelat att hon, hennes Mor och Tom hållit platser åt oss. Det ar ju så klart dags för Rufus gymnastikavslutning. Massvis med folk bevittnade en väldigt smidig gymnastikfest där Rufus hoppade volter på trampolin och uppträdde till sin fördel. Sen fick jag mig informerat att det är just trampolingymnasternas föräldrar som är arrangörsgrupp för festen och att vi ska plocka undan allt, eftersom vi borde ha plockat fram allt före. Nåja. Några stolar gick bra att bära och sen bar det hem igen.

 

Dagens projekt har varit Giovannis efterbehandling av Ilvesmatchen. Ända sedan klockan 6 hade han varit uppe och jobbat. För min del blev det att åka hem till honom vid sjutiden och sedan komma hem igen vid lite före tio nu på kvällen. Siktet är nu inställt på HJK på torsdag. De 12 supportrarna som hade anmält sig till supporterresan har blivit 11 och nu utforskar man alternativa resemedel. Cykel kanske? Fast jag så klart tycker att det är synd att fler inte anmält sig trots allt jobb Lelle har satt på detta hoppas jag att just denna resa ska få ge en bild åt de människorna som inte egentligen vet vilka förutsättningar vi i Åland United eller i lagidrott för kvinnor i allmänhet jobbar inom. Det är ingenting som ges gratis, men förväntningarna stiger. Kan vi inte uppfylla förväntningarna kan vi inte heller räkna med att utveckla förhållandena. Det är inte att ge och ta, det är att ge som gäller. Inte minst Annica och Pille som jobbade ihop presentationen av 63 flickspelare i halvtid i går vet hur otacksamt allt är. Ändå är man så nöjd då det sedan blir av och om man är ärlig och tänker efter så har allt blivit så mycket bättre än det var för... låt oss säga 10 år sedan!