enligtvirta

Gårdagens publikfråga blev ingen höjdare visade det sig. På basen av den var Juke den enda spelaren som tidigare spelat i Åland United som någon vill se här igen. 2013 och 2014 spelade Juliette Kemppi med framgång här på sin etapp mellan TPS och AIK, varifrån hon sedan flaxade iväg ända till Kolbotn i Norge... Jo, jag skulle gärna ha henne här igen. Hon mest flinar så där lite artigt och tillsynes blygt då man föreslår det för henne. Det är alltså kört kan jag säga. Sorry Lelle. Nån annan gammal spelare vill ingen annan ha då, Internet ljuger aldrig. Inte ens Maegan Kelly som numera spelar för Kanadas landslag.

 

Silly Season är en spännande tid. Riktigt Silly blir det då man märker hur mycket efter vi blir ekonomiskt sätt för vareviga år som går. Telefonen sprakade i fickan från både Spanien och Italien i dag under 7Ds hissatimme. Funderingar, rekommendationer och påståenden om saker som "är jättebilliga" fast de ur vår synvinkel är fullständigt över budget haglar in. Frågan om vi får ihop ett lag vill jag inte besvara, men vi får nog... Säkert... På nåt sätt... Bara franska agenter och svenska assistenter lite tar tummen ur arslet. Sen finns det en sak till som skulle göra livet så fruktansvärt mycket lättare för bland annat mig. Åländska företag. Det vore alldeles fantastiskt om ni ville anställa kvinnliga fotbollsspelare för enkla arbetsysslor typ 3 timmar om dagen med flextid. NI anar inte hur mycket lättare det skulle vara för oss att värva spelare av någon form av kvalitet om ni ställde upp på det! Det har visat sig att synen på vad som är en spottstyver har förändrats under åren.

 

Lite små löften om att ligaschemat ska kunna fås till påseende nästa vecka har min man på FBF hintat om. Det är bra, så Ove på Eckeröhallen slipper angsta länge till... Vågar någon slå vad med mig? Jag påstår att det inte blir bortamatch mot Honka i premiären i år!

 

TPS sägs falla sönder i molekyler... Undrar vad som händer. Jag vet att Mervi slutade och de flesta andra också... Rykten florerar och spelare kan komma att hamna än här, än där.

Eftersom Edit hade lite mardrömstankar sitter jag kvar här, då jag lovat att inte lägga mig före hon sover. Så klart kunde jag göra mycket annat också, men då både telefonen, e-posten och inte minst sociala medier brummat för fullt slog mig tanken att fråga dem som läser detta hur ni skulle vilja ha det om ni fick välja.

 

Om ni skulle få verka för att en spelare som tidigare spelat för Åland United skulle ansluta till A-laget inför 2018. Vem skulle det vara? Jag kunde ha varit svår också och frågat efter all stars elvor och dylikt. God idé förresten, vi tar sådana vid tillfälle. Nu gäller det alltså en spelare som tidigare representerat Åland United som ni skulle vilja se tillbaka nästa säsong. Ut med namn bara så ser vi var vi hamnar.

Eftersom det gick vilt till i går kväll skapade jag åt mig ett gott läge att sova väl. Det vill säga total utmattning. Först efter midnatt kände jag det som att jag kunde gå och lägga mig och således sov jag avslappnat och fint i några timmar, precis som det ska vara. Jag hörde nog Sally och Fru Kickan en par gånger. Jag märkte även Edit så hon släpade sitt bohag till våran säng. Sen pep klockan och det var morgon. En riktigt speciell morgon dessutom då jag skulle smita iväg innan någon annan vaknar och således delta i skolans Ledningsgrupps möte. En Superonsdag, som 7E brukar säga.

 

Under denna onsdag har framsteg skett på precis varje front. Lite kissnödighet kring både skolans- och FIFAs administration har kunnat skönjas. Redan uppklarade saker ska brytas ned till molekyler igen här i skolan och FIFA tänker införa transferfönster för damer igen... Eller de tänker införa transferfönster. FBF har haft lite egna varianter kring det där och då man äntligen fått till något som funkat, då kommer FIFA och skärper till det... Inte blir det lättare för Linnéa det här, var min första tanke då mailen började komma...

Till att börja med vill jag tillkännage Världen att jag fått återinträda såsom sovare i min egen säng! Det var skönt och kändes rätt, men bara på det mentala planet. Fru Kickan hade byggt upp en mur av kuddar, så jag inte skulle rulla över på hennes bana liksom. Dynan var precis som jag alltid haft den, förutom de senaste veckorna. Därmed låg jag i olika vridna vinklar ömsom kramandes kuddar som lagts ut som linjer för min och Fru Kickans banor, dels flaxande för att någon arm, axel eller bara nacke som blivit utan blod skulle återfinnas. Jag vaktade också bra tiden, då jag kollade klockan varannan timme, så jag säkert inte skulle missa larmet på morgonen. Det gjorde jag inte heller. Snabbare än någonsin var jag uppe och det var tisdag i sen november 2017. Sally hade förbrukat bara tre flaskor under natten, Edit skulle laga sin egen knoka, 7F skulle ha Gamla Testamentettävling och vi har fortfarande 8 spelare kontrakterade.

 

I natt ska jag igen få sova i egen säng. Jag tror jag är vanare denna gång. Hoppas Fru Kickan redan har somnat. Sally lät väldigt arg för en stund sedan. Edit å sin sida, som jag liksom har lite översyn över på kvällarna. Hon är energisk och löser sudoku i sängen. Sudoku!

Jag vet att Israel inte är en världsnation inom damfotboll (heller). Jag vet att det kan synas patetiskt att jubla över ett självklart resultat, som 4-0 hemma borde vara. Jag är ändå glad efter gårdagens VM kval. Finland fick till ett rutinresultat, eller en stor seger när den förväntas. Att vi kunnat göra många fler mål och att Israel kunnat gå upp i ledning med den där frisparken i första halvlek är fakta. Det kändes ändå som om mycket tyngd föll från mångas axlar då vi gjorde de mål som faktiskt gjordes. Jag satt hemma i soffan och såg första halvlek och var inte alls förargad på den israeliska bussen. Däremot hörde jag mig själv säga riktigt fult ibland då Finland stannade framför straffområdet, eller slog inlägg rakt igenom det, eller på närmaste försvarare. Då det sedan lossnade, då kändes det bara bra faktiskt. Kanske stora varv efter denna seger. men jag tror att för att bli ett stort landslag igen, då måste vi kunna skapa detta flyt, som sen skapades efter typ 40 minuter.

Jag vet inte vad det är, men tonåringen i mig kommer fram de söndagmorgnar jag inte är schemalagd utanför hemmet. Hur konstigt det än låter i babyföräldrars öron och säkert i sådanas öron som tror att de vet hur babyfamiljer har det, så vaknade jag en bit in på det som en 47 åring får kalla förmiddag men riktiga tonåringar kallar mitt i natten. Jag hade drömt en stund tror jag mig veta. Utan att riktigt förstå hade jag lyssnat på dunsar, saker som faller, en baby som skriker till då och då och sedan något som kunde vara signaturmelodin till Musses och Mimmis äventyrslabb, eller vad det nu heter. Fru Kickan hade stängt dörren till min skrubb, eller förlåt det gamla Linda/Emiliarummet som inom förhoppningsvis överskådligt tid blir Sallys rum. Jag kan erkänna att jag ser dagen, eller natten, då jag igen ska få sova i min egen säng som ett sådant där långtidsmål som man pratar om att behövs för att orka leva. Då jag yrvaket kom upp, med mina rituella randiga söndagsmorgonspyjamasbyxor uppdragna över mitt underliv fann jag Edit liggande i soffan. Morgonhälsningen blev "Kan du hämta coco pops om du ända ska till köket?". Fru Kickan satt på köksgolvet och i dag hade hon tömt ett skåp innehållande plastburkar, som hon tydligen missade i går. Ingen golvyta var missad kan jag säga. Bredvid sig hade hon en barnvagn innehållande Sally, som skuffades fram och tillbaka varje gång Sally uttryckte någon meningsyttring... Jag tog kaffe, svarade på ett telefonsamtal som ändrade på hela korttidsplanen för Åland United, bredde mig fyra surskorpor med ost, skickade tre sms och svarade på alla de svar som kom in, just gällande Åland Uniteds korttidsmål. Jag kunde se att Kjelle inte vill säga nåt om serieprogrammet, utan angriper cupen istället. Skulle man inte veta att jag gillar Kjelle skulle man tro att vi var osams eller nåt. Sen drog jag snabbt ut i den frusna morgonen med Sally så hon skulle somna ute. Inga strumpor hade jag, fick jag känna då jag trampade fram i foppa tofflor. Hemma igen har jag svarat på de svar och de slutsatser svaren gav i fråga om ändrad korttidsplan för Åland United. Snart ska Edit klä på sig så hon hinner på kalas. Sally sover. Jag tror Fru Kickan är klar i köket, för nu ger hon sig på nån låda i vårt sovrum...

Efter black friday grydde blue saturday... Fru Kickan är inte blue, hon är mera red, hot and energetic... Detta betyder i praktiken att hon är glad. Då hon är glad då ska det städas. Städning i sin tur betyder att allt, och då menar jag ALLT som finns i ALLA skåp, hyllor och lådor tas fram, sorteras och kastas. Det betyder också att precis allt kretsar kring just detta, som i sin tur baserar sig just på faktum att hon är glad och på gott humör. Ingenting får hindra oss från att släppa allt då det är dags att föra ut sopor, eller då tvättmaskinen plingar...

 

Sen är det ju riktigt klippt också! Då menar jag bland annat mitt hår. Sally hade den vänligheten att ge mig ett presentkort på klippning till Farsdagspresent. Därmed bokade Fru Kickan mig en passlig lördagstid, 9.45. Jag var aningen osäker på vad som riktigt var beställt och då frisören, som ju är en gammal elev till mig log och verkade vara helt införstådd blev jag nästan orolig. Men det visade sig till min lättnad bara vara en helt vanlig klippning, som föregicks av hårtvätt, som faktiskt, måste erkännas så här i all ensamhet, var riktigt skön. Dessutom var vi så överens med frisören att barnen nuförtiden är så mycket artigare och välartade än till exempel då hon själv gick i högstadiet... Jag menar, det sprängs inga skåp, det skjuts inga fyrverkeripjäser i korridorerna, eldas inte i pulpeter eller svinas så hemskt mycket på allmän nivå... I dag blir det ett helsickes stohej om ett rykte om att någon, (kanske) har smakat ur ölkranen på Vikinglines buffet under en skolresa, dock utan att uppträda störande eller berusat.... Vi var också överens om hur bra det är att vi nuförtiden kan låta oss uppretas av sådana små trivialiteter som vi gör. Världen blir bättre alltså!

Trots att det jag skrev om i går kväll egentligen gäller en väldigt begränsad skara människor lät reaktionerna inte vänta på sig. Anne-Maj skrev av sig och visade att allt har flere sidor. Eftersom hon också var övertygad om att jag kommer att säga emot allt är det väl inte så stor mening för mig att säga annat än att jag har gjort mitt bästa, på basen av vad jag fått veta. Jag tror också att de ledare och tränare som jag kommunicerat med både tidigare och efter att ägarföreningarna mörkade diskussionen för mig och andra involverade vet det. Därmed har jag gott samvete och kan bara hoppas att sammanhangen kan fås ihop även för dem som eventuellt inte riktigt fått dem klara ännu. Jag tror att detta helt enkelt gått till som politisk beslutsfattning gör då den är som sämst. Det vill säga de som kan minst om ärendet bestämmer, utan att konsultera dem som vet mest.

 

Jag var inte heller på plats på det där fullmäktigemötet här på skolan i går kväll. Sådana som var här vittnar dock om just sådant som stycket här ovan hänvisar till. Oinsatta människor uttalar sig om saker helt ur sin egen vinkel. "Då jag gick i skolan på 1980-talet..." "Varför vill vi ha så här jättestora skolor på Åland?" I min värld inte riktigt relevanta premisser att bestämma om barns och personals vardag. Men vad jag har förstått är det så här det går till. Igen vill jag be mina läsare, dem av er som tycker ens lite om mig, påminn mig om ÅUs höstmöte 2017 och även om SÅHDs fullmäktigemöte i november samma år ifall jag någon gång antyder att jag vill börja med politik... Tack snälla! Jag vill inte bli en sådan där som pratar och fattar beslut om saker jag varken har kompetens eller kunskap att fatta beslut om. Att jag sedan försörjer mig genom att prata strunt är en annan sak...

Först ett stort tack till Hammarland, Hammarlands IK, eller vem det nu var som upplät Hammarvallen till Åland United denna gångna sommar för träning och förvaring av material med mera. Tro inte att jag personligen heller inte är tacksam, fast jag inte vet vem av er jag ska tacka, då det hörs så olika och bägge nämnda instans säger sig inte ha med saken att göra. Men tack i alla fall. Lite rörigt verkar det, så här utifrån sett.

 

Rörigt har det varit lite annars också vad det verkar för jag har ju ingen förstahands information. Hammarlands kommun betalar tydligen inga bidrag till Hammarlands IK för idrottsutövande inom föreningar som inte är skrivna i Hammarland. Det låter ju logiskt, men det betyder också att Hammarlands IK inte kan hjälpa sina medlemmar, jag tänker mera på unga pojkar och flickor nu, som utövar idrott som bedrivs av föreningen, men på grund av brist på folk måste göra det tillsammans med barn från andra föreningar, till exempel FC Åland för pojkar och Åland United för flickor då det gäller fotboll. Därmed lämnar Hammarlands kommun kommunens barn på pottan och i förlängningen lämnar de Hammarlands IK att lämna sina medlemmar på pottan, då fotboll är lite svårt att bedriva i lagform om man är 2 eller 3 spelare. Varför ska de då alls spela kan man tycka? Nej, varför ska de göra det? Får man inte ihop ett lag får man väl lägga ner verksamheten i hela klubben. Så resonerar tydligen till exempel Hammarlands kommun, vad jag nu förstått, men de skyller säkert i sin tur på föreningen om man frågar dem...

 

Hammarlands IK gick ur FC Åland tidigare och i år har man tagit avstånd från att understöda sina flickor i Åland United, ni minns flickfotbollskriget från tidigare i höstas? Inte lätt det här... Konstigt dock att Hammarlands IK ändå varit väldigt aktiva att bestämma hur flickfotbollen ska bedrivas, fast man inte har några flickor att bestämma om... Eller är det inte Hammarlands IK? Kanske det är kommunen? Vem vet? Vet de själva?

Till våra grundskolelärares plikter hör att erbjuda utvecklingssamtal. Endel väljer att följa, inte uppmaningen, men alternativet att inte vilja komma, medan de allra flesta faktiskt dyker upp. Därmed sitter vi här ett antal kvällar och delar med oss detaljer om barnens skolgång. 2 av 5 är gjorda i dag för min del... Jag har lovat försöka hinna hem till klockan 19 igen. Få se hur det ska gå. Röd Bettan. Jag har ju sagt att jag inte har något personligt emot dig eller din mat. Jag bara aldrig hinner dit då det vankas middag. Hoppas det finns nåt hemma sen och det gör det ju... Fru Kickan var inte så meddelsam då jag ringde, hon vilade ju. Hoppas det gick bra med det då...

 

I går kväll fick jag en hel del gjort. Jag följde till och med med första halvlek av Sevilla-Liverpool ganska koncentrerat. Andra halvlek i sin tur blev mera perifer, då diverse brev och diskussioner på nätet behövde föras. Resultatet hoppas jag blir en stomme för Åland United 2018. Det kan också bli att en massa skrikande utförts för väldigt lite ull... Jag minns nu, precis som varje år att denna tid på året är tiden då man ser halva , eller fragmentariska bitar av TV matcherna då det hela tiden är nån som vill en nåt om någonting. Det kan vara allt från franska agenter som vill ha sign on fee, till en spelare som vill paxa en tröjnummer... Ibland blir tröjnumret helt enkelt fråga om vilken storlek de tröjor vi har är... Inte kommer vi att kunna skaffa nya tröjor varje år heller, om nån trodde det!

Det flyter nu, men åt många håll. I dag har jag ombetts ta emot en bekännelse för att en elev druckit energidryck i skolan. Jag frågade alltså vem det var och bad om burken. Den skyldige informerade att ja, det var han, samt grävde fram burken ur en sopkorg... Vad skulle jag göra med den då, undrade man? Jag slängde burken i en annan sopis och näpste eleven, som nu (igen) vet att man inte får dricka energidryck i skolan... Såja!

 

Sedan kom en kollega in med en liten klump sinitarra, som onekligen var format som ett manligt könsorgan. Kollegan undrade om jag såg vad det var och jag svarade sanningsenligt att det var en klump sinitarra formad som ett könsorgan. Kollegan lämnade klumpen i min hand och tyckte att jag skulle prata med eleven som format den... Jag valde att visa hur ett könsorgan lätt kan förvandlas till en klibbig massa i min hand och satte sedan in massan i en skrivbordslåda. Både eleven, jag och de övriga eleverna verkade aningen förvirrade, men ja... Så gjorde jag då!

En sån som jag såg faktiskt Svenska Fotbollsgalan i kväll. En sån som jag märkte av att man inte gav någon en chans att tycka att herrarna skulle få mer uppmärksamhet än damerna. En sån som jag tyckte att det mesta som sades faktiskt var bra, fast det nästan blev hysteriskt att framhålla jämställdheten som inte finns.

Den ljuvliga novembermåndagen inleddes med fönsterskrap, eller skrap lite här och där, men sen fick ju bilen sig en omgång faktiskt... Vi ska inte tala så mycket om snö, men någon skola i Amerika hade säkert hållit stängt även för detta. Edit som håller fast vid att hon "Är just sådan som hon är" kom faktiskt till skolan, men utan handskar som hon ju inte haft på hela helgen och med halvladdad telefon, eftersom ingen sagt till henne att ta ut den ur jackfickan och ladda. Nehepp nehepp.

 

I skolan möttes jag av Elevrådsordförande Ville som undrade om jag minns vad det är för dag i dag... Måndag... 20/11... Barnkonventionens dag... Just det ja. Barnkonventionens dag! Det är ju i dag Grundskolelagen granskas av ungdomar i Lagtinget. Där skulle ju Elevrådsordförande Ville och tre andra från vår skola vara. Nu hade de lite glömt det, samt att en var sjuk. Då Ville skulle beställa taxi fanns det ingen tillstädes som kunde hjälpa honom sa han, som om pojken inte kunde beställa taxi själv... Till slut visade det sig att de tre som fanns kvar att delta hade så mycket skolarbete dessa veckor att de liksom inte vill vara borta från lektioner. Då så... Ville skulle ringa och förklara kom vi fram till. 20 minuter senare nåddes jag av budskapet att höjdare inom utbildningsavdelningen på Landskapsregeringen kontaktat skolan för att fråga vår rektor var KHS deltagare är. Som om rektorn skulle veta sådant. Jag är den som vet och jag visste för att Elevrådsordförande Ville rakryggat informerat mig. Vad jag vill säga är att allt slags praktiskt arbete, som till exempel elevdemokrati är bra. Sen behöver vi också förstå att både eleverna och vi lärare har ett behov att också vara i skolan. Om vi behöver prioritera, då tar vi i första hand att vara på vår arbetsplats. Jag hoppas detta kan mötas med förståelse. Workshops och faddirullan är säkert bra. Men varför på schemalagd arbetstid? Det har jag alltid undrat!

Bara först, så här snabbt en gratulation till alla män! I dag är det minsann internationella mansdagen och som jag sagt ända sedan jag gjorde det första gången, år 2014: "Utan oss blir det inte många barn!" Nej det blir det inte! Så att såja...

 

I övrigt är det nog mest söndag och Edit kräver sin rätt att se barnprogram ända tills Duck Tales är slut som hon påstår att hon alltid gör... Fru Kickan gick ut med Sally och tyckte att då hon är tillbaka kunde jag kanske ha dammsugit (så där snabbt bara), fixat klart flaskor och tuttar med diskning och kokning, klätt på mig och sett till att Edit också gjort det, samt att hon duschat och tvättat håret. Det jag har gjort hittills är druckit kaffe och läst lite om världens gång på min dator, samt nu skriver några ord här... Kan bli bråttom om nån minut då.

 

I samma svep har jag precis överraskat en människa på internet som inte kunde tro att jag skulle anse att en eventuell fråga om åländsk självständighet i första hand ligger hos ålänningarna... Vad trodde han att jag tyckte? Sen att jag inte vill att Åland blir självständigt är en åsikt jag som Ålänning får ha... Puh detta argumenterande...

Jaa. Det hände i går då... Jag var ganska duktig tyckte jag. Jobbade skoldagen klar. Elev S var inte arg sista lektionen och bröt därmed trenden. "Nej, men hon är ganska stökig istället" menade Elev Ss klasskompisar. Kanske det ja, men hem kom de och hem kom även jag några timmar senare. Samuel ringde från flygfältet och jag fick mig en uppdatering och han likaså. Det är bara blivande ordförande Ted som inte hört av sig på en tid. Hoppas han lever och har hälsan. Sedan blev det något så unikt numera som middag med Fru Kickan, Edit, Gurkan och Pärla. Även Sally var med vid bordet, men hon var lite som Elev S, "Inte arg men lite stökig". Sen fördrevs kvällen som fredagkvällar bedrivs hon oss då jag är hemma. Edit tittar på Idol och pratar med Emilia på skype. Jag sitter och tittar på när de gör det. Sedan då resultaten för Idol ska publiceras, då är Edit trött och lägger sig. Jag har sedan en uppgift på lördag morgon att informera vem som föll ut. Nu var det bara så i går att jag somnade så fort Edit lagt sig. Klockan 2.30 vaknade jag på soffan och vår TVs självsläckningsfunktion hade fungerat kunde jag säga. Lördag förmiddag är sedan följande fasta punkt i mitt liv och här är jag nu...

 

"Va bra. Har du sovit? Då är du väl pigg nu!" meddelade Fru Kickan i sin hälsningsfras. Hon sover nu och Sally sover på terrassen... Jag har ont i halsen, men som gällande elevers tillfälliga trötthet efter att inte ha sovit en enskild natt: "Vem bryr sig?!"

Såja. Tillbaka på Huvudskalleplatsen, alltså Klassrum 12 och Sportchefskansli B. Sportchefskansli A ligger i vårt vardagsrum på Bergshöjden, men där är långvariga arbetssessioner lite förhindrade av mänskliga omständigheter. Väldigt mänskliga var omständigheterna även i natt då Viking Grace, efter tydligen många om och men, lade till i Långnäs klockan 01. 80 skolbarn typ och några vanliga skattebetalare steg av och beställningsbussarna väntade i hamnen. Rätt människor fick vi in i rätt bussar och så bar det av genom natten. En aning konfundering kunde skönjas då busschauffören tog kortaste vägen till skolan och barn, som planerat lite annat tydligen, i panik ringde sina föräldrar vid lite före 2 på natten att de behövde bli hämtade i alla fall.

 

Väl framme vid KHS visade det sig att vi var tre personer som skulle åka vidare in mot hamnen i Mariehamn, eller till Solberget, som en person hävdade, trots att Solberget just ligger där som de andra eleverna som panikreagerade också bor, eller någon av dem i alla fall. Då gjorde busschauffören Krister något som gör Åland till just Åland. Han körde bussen till bussgaraget och lastade in oss i sin personbil, samt körde pojken hem till Solberget och mig och Kollegan Annas mor som också var med, till hamnen. Han vann en halvtimme och vi andra förlorade lika mycket, men visst var det praktiskt, hyggligt och bra service. Hemma hade jag fått post från Ligaföreningen som måste åtgärdas direkt och i dag lämnas i en gammaldags postlåda. Tidningen fick jag läst och sedan lade jag mig att sova vid 2.45, typ. Nu är jag på jobb sedan flera timmar. Jag har undervisat om Jesus och om Digerdöden, samt bedriver Projekttimme med nior... Sedan är det tre lektioner kvar av vilka en ska gå att kombinera mellan religion med 9B och på samma gång elevrådsmöte... Det går nog. Många elever klagar på att de är trötta. Mitt svar blir, likt samhället självt : "Vet du va! Ingen bryr sig!" Nej, vi ska inte låta barn tro att nån bryr sig ifall de är trötta en dag. Ska de kunna bli föräldrar måste de kunna A: Bita ihop och B: Vila då det ges en chans! Bägge har erbjudits också dessa ungdomar...

VRs wifi verkar vara av god klass. Dock vågar jag inte ge mig in på längre skriverier i dag, då man aldrig vet hur länge det varar. Det är i varje fall kväll, eller runt klockan 18. Närmare 80 människor (förutom min lilla 8A har vi också 8F från KHS och så två åttondeklasser från GHS med oss) sitter i ett tåg tillsammans med helt vanliga oskyldiga resenärer. Det kanske är lite tidigt att dra alltför stora växlar av detta, men om någon igen undrar om man kan ha 8A med sig på offentliga tillställningar kan jag meddela att ja, det kan man. Hittills har allt flutit på som smort. Nära döden upplevelserna har mest uppkommit på Riksdagshuset och Svenska Teatern. Dessa upplevelser grundar sig mer på hur jag såg och kände att de stackars tonåringarna hade det inombords. Utåt gav de söta, tysta och välpolerade intryck.

 

Nattfärja med allt det innebär för 14 åringar (och det är definitivt inte alls det som många läsare med sina egna referenser tror att det innebär, nutidens ungar är så fruktansvärt mycket snällare än min generations motsvarande till exempel), promenad genom Helsingfors, ny promenad i Riksdagshuset, Hej Mats, sedan matätning på O´Learys i Forum och förflyttning till Svenska Teatern, som bjöd på en fantastisk upplevelse. Jag undrar om en enda elev av de cirka 500 på plats i dag, från Österbotten och Åland begrep ett dyft av vad uppsättningen "Landet" ville berätta. Höjdpunkten var dels då en manlig skådis iförd vita kalsonger och fjädrar hoppade omkring och sade sig vara Tuonelas Svan och när en av föreställnigens mammafigurer höll en monolog om varför rosmarin är bra för lammkött... Snäppet över 14 åringarnas horisont...  En annan höjdpunkt var att följa med deras ökande frustration som småningom gick över i hopplöshet. Nå, utan Grundskolan och Konsttestarna skulle de aldrig, jag menar ALDRIG gå på ett dylikt skådespel och då kan vi ju säga att dagen gjorde sitt jobb.

 

Nu alltså tågresa inklusive totalt humörlösa kvinnliga konduktörer. På Vikingline tar Södra Ålands Högstadieskola hand om de sina och vi ska äta Buffet och allt. Hörde ni Åland United? Inom offentliga sektorn äter man buffet på färjan. Jag vet att vi inte har råd. Ville nu bara säga... Klockan 2 tiden är vi, eller jag då hemma och sedan börjar skolan i morgon klockan 9 som vanligt.

 

Samuel har landat i Manchester säger han. Lite strul med matchmotstånd har vi fått, säger han också. Herr Landshövding saknar dokument säger han i sin tur. Jag åker tåg jag. En dag på jobbet. I dag blev det mer av detta jobb. Känns helt okej det också ibland...

Denna dag i detta liv smälter ihop med andra dagar och nätter. Livet är det samma dock, vad jag vet. Sally somnade så sött i går kväll att jag faktiskt hann se England-Brasilien helt ostörd av henne. 0-0 är det nya svarta på Wembley verkar det som. Jag kanske inte borde säga det, men jag har en ganska god känsla då det gäller Englands herrlandslag just nu. Man låg, precis som Sverige mot Italien mest i försvarsposition, men i motsats till Sverige hade England faktiskt en anfallsplan också... Då det gäller Brasilien håller Neymar på att göra en Zlatan. Som någon kanske minns uppskattade jag inte alls den unge Zlatan, medan jag faktiskt både gillar och respekterar honom som äldre och klokare då han mognat både på planen och utanför. Neymar, som ju varit en stor lipsill har nu, vid 25 års ålder börjat visa upp grejer som jag tror kommer att göra honom till en av de på riktigt stora spelarna bara några år till går. VM i Qatar 2022, det blir Neymars stora VM. Kom ihåg var ni hörde det först!

 

I morse, då jag i några timmar hade löpt på och stängt av diverse larm, samt gett Edit lov att äta surskorpa mitt i natten och så vidare såg jag till att bilen skrapades, Edit klädde på sig och hade med sig alla pinaler och väskor till skolan. Då jag själv kom fram till mitt jobb märkte jag att just väska var något jag inte hade tagit med...

 

Nåja. Dagen har gått. I kväll bär det av mot Helsingfors. Både Vicerektor Koskinen och jag har efter i mitt fall 21 års, i Vicerektor Koskinens fall 121 års tjänstgöring blivit varse om hur man ansöker om lunchpengar då man åker på skolresor. Jag höll på att dratta på ändan då man erbjöd mig en check, som skulle lösas ut i ett bankkontor... Så här gör man tydligen alltid fick jag veta och detta kanske ger oss lite perspektiv om hur ofta vi historielärare gör denna typen av tjänsteresor. 7E konkluderade det mesta genom att rösta fram Ordspråksboken 1:14 till sitt Gamlatestamentcitat. "Dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung"... Ett klassiskt vinnarcitat även från tidigare tävlingar. Undras varför?

 

Eftersom jag ska iväg i natt och några stackars elever troligen sova med mig ljudande i hytten, blir det antagligen inte många barn gjorda för vare sig KHS eller Åland United i morgon. Lektionsplaneringen är gjord och de kontrakt, samt andra mails jag behöver skicka ut är nu utskickade. Ett nej har också kommit in. Ändå är läget inför fredagen, som ju blir nästa "vanliga arbetsdag" ganska, låt mig säga flytande.

Hakuna Matata... Jovisst, det är ord som är bra... Just precis som ord. Funderar man på deras innebörd och budskap leder de mest till ökad stress. Lite som Rockoff, som ska vara så jättebra. Men då den mest förorsakar magsår för dem som jobbar med den och sedan för sådana som ansvarar för folk som går på den. Inte många kan, tror jag säga att de aldrig har känt rockoffbetonad stress av något slag här på Åland... Eller överhuvudtaget stress av att styra ihop sådant som andra improviserar sig fram med... Som middag. Visst kan det låta extremt uppstyltat att redan dagen innan vilja veta vad som ska serveras till middag. Men om man "ser sen" och det visar sig att man inte tänkt på saken och skaffat det som behövs. Då kan det hända att det inte blir middag. I dag hoppas jag sannerligen att det blir det, för den vegetariska fajitaslunchen var nog god, det tänker jag inte hymla om... Men mätt? Nejdå.. Inte ens ostsmörgås fanns det... Och Mat-Inger lär inte ska komma före jul hon heller...

 

Om någon skulle sitta och lyssna på mina lektioner utanför, eller bakom en vägg, som jag har förstått att det också görs ibland, skulle man lät tro att det är Hakuna Matata som regerar... Visst, det kan verka som om jag är väldigt extempore. Men det är planerat faktiskt! Det samma gäller för min inställning om att Helsingforsresan med klassen nog fixar sig... Jag har koll på det som jag behöver ha koll på och om eleverna bara funkar enligt den lösa plan jag delgivit dem och litar på den, då kommer det att gå väldigt smidigt... Om inte, då får vi improvisera. Den bästa improvisationen är dock den som är planerad och till och med inövad...

Jag har på alla sätt varit beredd att inte se Italien -Sverige i dag. Eftersom det är en liten tid kvar till kick off kan det ju fortfarande hända att det inte blir, men eftersom Fru Kickan säger att hon "gärna" vilket betyder "helst" har Sally hos sig blir jag ensam i vardagsrummet, då även Edit, som har Pärlas dockor över natten (jo de låter sina dockor övernatta hos varandra) har lagt sig, Därmed har jag hittat en stream som visar matchen från Milano direkt. Det är inte Champions League tisdag, utan VM play off måndag, men jag skickade länken till Magister Sviberg.

 

Det är klart att jag skulle ha jobb. En förhörsrättning från före pappaledigheten är inlåst i ett skåp som Fru Kickan meddelat att mina papper ska vara i. De kontraktsdiskussioner jag har på gång just nu ligger i att en spelare har bett om ett nytt förslag och sedan inte svarat då jag levererat det. En annan vill diskutera detaljer, men har aldrig tid att göra det så jag har gett en deadline innan jag skickar ett förslag att säga ja eller nej till med eller utan detaljdiskussion. En tredje spelare vill gå igenom det vi pratat om tidigare en gång till, i morgon. Jag har sagt att det blir onsdag, med tanke på den tid jag får budgetera till detta och logistiken kring allt. Jag har kanske lovat att spela monopol hemma imorgon nämligen... På onsdag kväll ska jag ju även med färjan så att 8A tillsammans med 8F och två Godbyklasser ska uppleva Helsingfors innan de är tillbaka på Huvudskalleplatsen fredag morgon. Sen har vi en spelare som inte vill bli kontaktad före den 27e november och en lista på några till som torde svara det samma. Två båtbiljetter är fixade för spelare som ska hälsa på oss och ytterligare två ska beställas bara deras kille har godkänt vårt minutprogram för dem, som jag improviserat fram i dag med hjälp av Samuel på fjärrkontroll... Kan jag skickar jag iväg sponsorbrev i morgon, jag har dem ej här hemma... Därmed... Kan jag se VM kval...

Dagens Sally bilder blir ovisade. Inga skitbilder har man sagt och i så fall finns det inga bilder alls som inte skulle ha just det temat. Arbetsdagen på skolan börjar närma sig slutet. Via butiken hem, efter att nu ha de flesta av de kommande utvecklingssamtalen inplacerade. Bara resten kvar då...

 

Futsalen gick ju rätt hyfsat i går. Inte att 13-1 över JIK liksom var så där att vi nu ska fira och hurra, men det var en trevlig tillställning och man ser att Samuel, tillsammans med IFK trupperna har kommit nära varandra så här i november. Sedan var det ju en fröjd att se herrarnas LIF-JIK som blev en riktig brakföreställning. Edit och Pärla ropade "Heja Lemland" så taket skallade, medan JIK tränarens barn, som liksom lekte med dessa tu skanderade "Heja JIK". Om Futsal kommit till Åland för att stanna är väl lite tidigt att säga efter en omgång, men onekligen såg det ut att engagera även publik.

I och med jag har vaknat har Pappan gjort det. Jag vaknade med hjälp av några av dem som gör att jag är Pappa. Tack för det allihop, även ni som inte var med och väckte mig. I dag är det Farsdag och utan oss som har gått och blivit pappor skulle det inte finnas människor på Jorden. Bara så ni vet.

 

Eftersom man firar kanelbullens- och vattenklosettens dag med mycket mera kan man väl också ha Farsdag... Där har ni mina synpunkter på detta.

 

Alla mina kolleger, inklusive min egen Far önskas hjärtlig lycka och välgång. Tack för detta!

Eftersom jag, av praktiska skäl, säger Fru Kickan, sover mina nätter på en madrass på golvet i rummet som varit Lindas och Emilias och väl ska bli Sallys med tiden har jag en ganska isolerad tillvaro i mitt ändå rätt livliga hem. Inte så att jag är isolerad från livet, men då allt och alla andra sover, då går jag in i ett mörkt rum och lägger mig på golvet. Madrassen är helt okej, tack Gurkan. Det var den vi bar in för en månad sedan med Rufus. Av någon anledning blir i alla fall nätterna en slags kamp mot något jag inte vet vad är. Jag hör att Fru Kickan och Sally är vakna ibland, men för det mesta hör jag bara att jag inte hör något. Otaliga fotbollsmatcher har spelats i sömnen i det rummet, precis som Höstmöten i repris samt i förväg både på svenska och finska, skolresor och det mesta i en blandning som gör att jag är allmänt omtöcknad då jag vaknar, ofta många gånger innan det är rätt tid för dylikt... Denna morgon visade sig vara en förmiddag och Fru Kickan hade stängt dörren dessutom, så jag var helt på riktigt ensam och avstängd.

 

Nu sitter jag här med en kopp kaffe, samt fyra ostsmörgåsar gjorda av Röd Bettans semlor. Medan jag fått till det har Fru Kickan vikt tvätt, lagt ut Sally för att sova på terrassen samt sprungit ut tre gånger då Sally inte sovit. Jag har varit en gång och lite skuffat vagnen framåt och bakåt. Dessutom har hon ordnat ett badkar för Edit ,samt tagit del av både nyhetssändningar och andra morgonsändningar och även lagat kaffe, samt fixat morgonmål för både sig själv och Edit. Jahapp, nu har jag varit ute en gång till och nu då jag kom in gick Fru Kickan en fjärde gång. 4-2 för henne med det, samt 10-1 med annat... Ändå vågar jag säga att jag är den som har mest koll på vad vi har och inte har i kylskåpet och när vi behöver handla, utan lista... men vad är nu det att komma med? Jes. Nu ska hon på loppis också... Rock`n`Roll... Låt oss säga så här. Fru Kickan är extremt energisk då det gäller detaljinsatser och har även förmågan att få dessa att bilda helheter. Jag i min tur är bra på att... Inte vara så jätte bra kanske... Att Sally skulle vara en sådan kopia av sin mor, där som Edit kanske i sin lättja och förmåga att se roliga saker i det mesta är mera som jag, vem hade tänkt det? Om min teori baserad på en kvälls studier stämmer är orsaken till Sallys ilska den att hon helt enkelt vill läggas att sova i ett mörkt och tyst rum, inte i en vagn mitt bland folk i ett vardagsrum. Mammas flicka...

Tolkningar finns det många, men den subjektiva upplevelsen är den som gäller, inte sant? I dag meddelade Kollegan L att jag har en så söt blick då jag tittar strängt, eller vad hon nu sa... Tillfälliga Kollegan A flikade in att jag passar utmärkt i min Hello Kitty utstyrsel. Det värsta var att jag, A inte tittade strängt och B inte bar Hello Kitty kläder, utan bara mina helt vanliga, de som kommer ur skåpet då jag rotar omkring i ett mörkt rum på morgonen. Hur som helst har jag lovat se över situationen och kanske jag kan vara mera Hello Kittylik på måndagen då, om det är så de vill ha mig... Jag har ju vant mig vid att anta olika roller och de flesta misslyckas jag med. Fru Kickan ville i alla fall ha mig för att jag pratar så mycket och för att jag är lurvig... Nu, efter två barn har jag kommit fram till att det hon ville ha egentligen var A: Mina pengar, B: Min kropp... Sen säger hon att hon tycker om mig också... Jag undrar just varför.

Nu är vi inne i tiden då det är mörkt då man vaknar och mer eller mindre mörkt igen då man kommer hem. I dag kommer det att bli snäppet kaotiskt då Edit ska på träning, jag ska hem och dra igång alla deviser för att följa Rufus livesändning och sedan tillbaka till Edits träning. Nå, det ska gå.

 

Vi lever också i en tid som sms lydande "Hon har kakkat" leder till lustkänslor... Jag bara säger, så är det. 7D valde Höga Visan 6:6 till sitt Gamla Testamentcitat och undrar nu själva hur i hela friden de ska kunna använda något om "kinder som granatäppel som syns genom slöjan" i en praktisk situation. Lite som efter vilket politiskt val som helst kanske?! Utöver det har vi utrett skillnaden mellan Arken och Futharken samt sett Nicole Kidman smygtitta på Tom Cruises könsorgan. Som pricken över iet har jag nu skrivit och distribuerat Elev Es och Elev Es efterlängtade lapp. Den sitter säkert!!!

Inte för att det säkert stör så mångas dags-, hjärt- eller basrytm, men jag åkte dit igen. I fjol överrumplades jag då jag satt vid skrivbordet här i vårt vardagsrum. I år var jag beredd just för att inget sagts. Jag föreslogs och blev typ vald till Ordförande för Damernas Liga rf. Detta är en klassisk "för att ingen annan vill" uppgift. Jag kan också säga att jag inte hade blivit det minsta ledsen om någon hade velat ta över uppdraget. Nu blev det inte så och lite som Herr Landshövding sade då han tog sitt sista år som ordförande för ÅU, "Det känns onödigt att lägga ner den här föreningen"... Det gör det sannerligen. Ska jag vara ärlig börjar den faktiskt kännas som något som utvecklas positivt. Visst är den fortfarande ett samfund för några få frälsta, men de saker vi jobbar med börjar mer och mer likna något som har betydelse.

 

Förstås kan man inte hålla alla nöjda. Förra våren slog vi fast att vår gemensamma önskan om damernas tävlingskalender (gällande Ligan och cupen) skulle ta följande saker i beaktande:

1. Matcher företrädesvis i helger

2. Både A-landslagets och U 19 landslagets program ska tas i beaktande

3. Studentexamenshelgen ska fredas

4. Möjlighet till kort sommarpaus

5. Cupen ska utvecklas och beredas utrymme i tävlingskalendern enligt samma princip som ligamatcherna

 

Ganska långt så blir det också, eller blev för den delen. Allt har alltid sin baksida och därför kommer man garanterat att i år igen skrika om till synes obegripliga pauser, tidig start, sent avslut, en cup som inte är en cup och allt möjligt annat som man kan reta sig på... Kalendern görs dock upp på basen av ligaföreningarnas konsensusåsikter och landslagens behov. That´s it.

Denna dags lärdom hittills är för det första, för den som inte visste det förut: Tjafsfaktorn ökar avsevärt ju mer man låter elever påverka undervisningen... Extremt roligt är det att följa den ökade frustrationen i takt med att de själva får bestämma vad som ska skrivas och antecknas, så där som det sägs att är bra för dem.. Jag tror också det är bra, men i rätt kontext och styrt enligt en plan som de själva inte gjort... En annan lärdom är att Sally behöver lite fler droppar av vad det nu är hon får för droppar för att magen ska funka så det inte blir förstoppning.

Ett vansinnigt oväsen ljuder i korridoren. Jag vill inte titta upp, eller gå ut... Jag är rädd att det är 8A och då borde jag ju göra det. Ingen gör något jag själv inte hade gjort i 14 års ålder, eller i alla fall varit med om att någon gjort. Ljuden är gälla och i vissa fall bryter bastonerna igenom och skapar en djungel som påminner om pansarfordon blandat med apor och med ett visst inslag av förstörd plåt och blåsinstrument framfört av en kör dagisbarn på franska... Det visade sig att deras ordinarie lärare är sjuk och vikarien är schemalagd med annat. Vårt duktiga kansli redde ut det och jag klarade mig undan genom att bara säga lite fult... En dag på jobbet.. Men varför måste de bullra så? Ett svar kan vara "Annars vet man ju inte att det är 8A..." Jo. Varför får jag alltid sådana klasser som utåt är högljudda, skrikiga och oömma, medan de inåt är hjärtevarma och väldigt måna om varandra? Det är härligt, men farligt...

 

Lite som att vara förälder faktiskt. Lilla Sally valde i går att sova hela dagen och hela natten. Då hon skulle vara med mig, mellan 19.00 och typ midnatt, då sov hon max 5 minuter i stöten och knöste samt skrek resten av tiden om man inte var 100% sysselsatt med just henne. Det här betydde att det där jobbet jag har brukat vänja mig vid att jag kan göra hemma på kvällarna inte hade en chans att bli gjort. Så där har det varit några veckor och troligen förblir det så några år framåt. Inte mycket att göra åt Ligaföreningens verksamhetsplan och Åland Uniteds budgetuppföljning. Inte heller så värst mycket gällande prov och förhör på KHS kommer jag åt att göra. Men så ska det väl vara... Edit och Fru Kickan ville ju så gärna ha en baby... Och inte byter jag bort den här heller. Inte mot nåt. Precis lika lite som en enda annan av mina fem! Herren bara prövar... Få se vad prövningarna resulterar i... Kanske ett bra lag, en glad klass och ett gott nytt år? Kanske nåt annat...

Måndagen är en bra dag att föra ut oss ur helgens ofta grådaskiga dis. Många krokar har lagts ut och nu börjar dessa ge svar. Vi kan förhoppningsvis få till en riktigt bra lösning gällande en värvning som har pratats löst om, men som inte fick fart före i går. En par befintliga diskussioner börjar få ljus i tunneln, med två utgångar. Ledarsidan har även den några lösningsmodeller. Efter tisdagens möte kan jag våga börja kontakta sponsorer, då jag förhoppningsvis vet lite mer vad jag kan säga till dem. Allt egentligen ganska väl... Om det inte då vore för de där svenskorna.

Dagens huvudsak är att mannen som bär skuld för mitt liv, alltså min far, fyller år. Han hävdade då jag ringde att han i Sverige likaväl kunde ha fyllt 47 som det verkliga 77 eftersom man inte hör skillnad på futti och fötti som han säger att man säger där. Fuyuy är i alla fall otvetydigt sju, så där är det säkert. Min far är, som jag har nämnt vid tidigare tillfällen en bra karl! Vi håller det så i år. Jag hoppas få läge att nämna honom på hans födelsedagar i många år till! Mycken glädje Pappa!

Ingen kan ha det så obekvämt som en baby som inte ens vet vad som är obekvämt. De läten, inte skrik utan knösanden av total icke komfort, som Sally utstötte under största delen av gårdagskvällen och sedan även i skrivande stund då Fru Kickan försöker få henne att inse att hon nog inte kommer att dö får även mig, fast jag är man och därmed enligt populärpolitiken oförmögen att förstå, att reagera med tuppskinn, olustkänsla och svagt men ihållande illamående och fuktig morgonrock. Nu, då Fru Kickan lade ner henne och hon verkar vara lugn, för tillfället känns det även för mig som bara sitter här vid datorn som... Ja, hur känns det? Som en skön sommardag på en luftmadrass ungefär... Nån gång på 1980-talet typ...

 

För att inte den som kan tänkas läsa ska tro att detta är något det inte är vill jag framhåla att Sally faktiskt inte är det minsta värre än något annat av de barn jag varit med och skött då de var babysar. De är nu bara sådana här då de är små helt enkelt.... Det är jag som blir äldre och troligen förstår så mycket mer bara...

 

Well well. Lördagsmorgon har glimmat för någon timme sedan. Utskickade mails och sms börjar svara, från Stockholm, Karleby och andra ställen på Jorden. Bara Mariehamn också responderar så kan vi få nåt gjort... Jaha.. Knösandet började igen och Fru Kickan duschar....

För det första vill jag lite gå i fotspåren på Mark Twain. Var det inte han som sade att alla rykten om hans död är aningen överdrivna? Jag kan säga att alla rykten om att jag skulle ha polisanmälts, som lär ska berättas enligt vad jag hört, nog även de är rätt överdrivna och troligen fullständiga fantasier. Ifall de stämmer är jag i så fall helt omedveten om såväl ATT det stämmer samt vidare för VAD det skulle vara. Så, kul med berättelser, jag dementerar. Har jag fel lär jag också informera om detta, liksom orsaken, som alltså för mig är väldigt oklar...

 

Jag lär sova gott, precis som i natt då jag sov hårt! Efter att ha överlämnat Sally i Fru Kickans vård vid 1 tiden, eller när det nu var... I kväll är det Fredagsfinal med Edit... Och Sally med antar jag. Emilia ringde i går, så vi får se hur det blir med det i dag. Rufus har inte svarat min inbjudan, så jag gissar att hans plan "Ingen aning" är den som gäller...

I dag har det på riktigt inte varit mycket tid att andas. Det kan ju vara bra, för enligt undersökningar lär en människa dö varje gång jag andas. I och för sig har vi problem med överpopulation så hur bra är det egentligen?.

 

Nåväl. Precis riktigt just ska vi iväg till WHA för Edits träningar.

Ju mer jag tänker, desto skönare är känslan att faktiskt bara vara en person som går till jobbet. Politik är skit och sådant vill jag slippa. En uppmaning till alla som någon gång hör att jag säger något om att gå med i politiken: Säg bara "Höstmötet 2017!" Det ska räcka som avtändning. Resultatet blev rätt och vackert, samt förhoppningsvis hållbart i generationer, men vägen dit var inte rolig alls. Att dels tvingas idiotförklara medmänniskor och dessutom verka för att de antingen ändrar åsikt, eller så överröstas är otrevligt både före, under och efter. Nu är det i alla fall dags att bara jobba.

 

I dag har jag skickat filer som behövs till ligalicensen (alltså de få som jag har hand om) till Ted så han kan ta dem till ungdomskommittén, som förhoppningsvis bara säger att, jaha. Eller så får de ändra då, men det är i alla fall ett organ av riktiga människor som på riktigt gör saker. Jag har också talat i telefon, samt mailat en hel del och fast vi nu inte har några nya spelarkontrakt, eller tränarstaben kompletterad så har vi kommit en bit på vägen igen. En dag på jobbet är faktiskt en dag på jobbet. Det är oerhört skönt! Även träningsmatcher verkar vi ska ha i vinter, minsann...

 

Lektionerna efter morgonens ledningsgruppsmöte har också bara liksom glidit på. Vi har diskuterat Noas blottade lem, Moses orienteringsförmåga, slavägares ekonomi och allt möjligt jätteviktigt. Jesper som satt med under en lektion lånade dessutom hem Koranen så han skulle få läsa vad där står riktigt, som han uttryckte det.