enligtvirta

Det diskuteras mycket om vad som har något värde i dagens värld. Är pennan skarpare än svärdet? Det kan alla som lite kollat på bägge konstatera att beror på hur väl vässade bägge är, samt framför allt hur de används. En väl vässad penna som används optimalt, torde dock likt talesättet vara effektivare än ett väl vässat svärd i en experts händer, eller hand om vi inte talar om riktigt gamla svärd. Kan vi dock tala om penna i dag? Borde vi inte tala om tangentbord, eller tummar på nån touch screen? Kanske det, men då får vi nog omformulera svärd också... Essensen står dock kvar. Ofta är det viktigare vad du säger än vad du gör på kort sikt, men vad du gör kan också påverka vad du eller andra säger. I slutändan säger folk så mycket att man inte vet ut eller in i dag. Egentligen  är det inte så stor skillnad vad man säger, folk läser in det de vill i alla fall. Säkert har det alltid varit så, men då det skrivs och sägs så attans mycket i dag bildas det också så jättemycket åsikter man kan hålla med eller vara emot.

 

Mina små teser om kultbildningen i EM kring Island och Antonio Conte väckte oanade känslor och massvis med rätta åsikter presenterades. Endel verkade till och med bli personligt sårade av vad jag sade.

 

Även här i bloggen brukar det vara lätt att påverka läsarsiffrorna. I går hade jag igen det magiska uttrycket "IFK Mariehamn" nämnt i bilden som publicerades överst. Gissa om det drog iväg... Ett annat säkert drag brukar vara en bild på mina barn.

Då sommaren börjar bli jättesomrig, så pass att Edit bara hittar mer och mer på TV som man bara måste se innan man klär på sig, eller duschar som Fru Kickan ville i går då hon kom hem efter att ha fotograferats av och tillsammans med sina syskon, sitter jag här och minns.

 

Jag minns en massa som jag inte pratat om här. Jag minns även vad jag själv sagt och tyckt. Framför allt minns jag att jag måste vara saklig och komma ihåg att människor är härliga, alla på sitt sätt. Även de som stenhårt håller på Island och frågar om Sverige inte är med mera (Jo, sådana finns).

 

Island ja. Som en god vän uttryckte det är det precis som att se Sverige för 10 år sedan. Jo, det stämmer. Jag tycker även det i mycket är som att se Finland just de åren som vi kom ett mål ifrån slutspel, då vi fick 0-0 istället för 0-1 i Lissabon, ni minns väl? Det var Hodgson i prime time. Nu fälldes Hodgson ut av en arvtagare och det härliga är att den så kallade gnetfotboll Island spelar just nu hyllas oerhört av dels människor som säger sig aldrig se fotboll och dels sådana som vanligen klagar på svensk och finsk fotboll som tråkig! Det är härligt.

 

Jag har i allt detta inte glömt att IFK Mariehamns herrar spelar Europa League kval i Norge i morgon. Tack vare det fick vi jättegod lasagne av Craig, som lagat mer än han kunde äta och inte hade utrymme i frysen. Jag önskar så klart IFK bästa lycka i matchen, samt i returen nästa torsdag, som jag kan tänka mig bevista förutsatt att en personlig sponsor inhandlar en biljett till mig, ty sådana pengar finns ej fria i min budget.

Det var inte bra då jag vaknade. Fru Kickan sade dessutom att hon hörde att jag var arg i natt. Då slog det mig att jag faktiskt var både verbal och högljudd samt kastade kuddar mot bokhyllan. Förlåt, men det bara hände. Jag förlorade besinningen och var just sådan som jag försöker lära folk att inte vara.

 

Nu kan jag i alla fall se det positiva för Island. Jag kan även visa lite hänförelse kring världens mest tråkige svensk, Lasse Lagerbäck. Tråkig, men extremt duktig. Tyvärr är Hodgsons dagar över. Han räckte inte till helt enkelt. En dag kommer det samma att gälla Lasse. Jag tycker fortfarande att Conte är en dramamupp!

 

Lite så här har det varit.

Det är natt och jag hatar mig själv för att jag inte ännu kan vara glad för Island. Min ilska och egentligen nog självförvållade rituella besvikelse gör mig också till en människa jag inte vill vara. Island var helt fantastiska. Rak 4-4-2 och Fair stand up football! Precis det jag älskar och har som förebild i livet, för just hur liv ska bedrivas. Jag märker nu att jag på riktigt har stött laget jag sagt mig stöda, fast det igen gick så här. I morgon kommer jag att kunna glädjas åt Island bara för Island själva. Dessutom börjar jag hetsa inombords med tanke på när Finland ska plocka dem i Reykjavik i VM kvalet, troligen med precis samma utgång som igen kommer att göra mig till en sämre människa, så där tillfälligt.

Jag är medveten om att det jag kommer att säga inte är ett stort problem för de flesta människor. Måndag morgon lite före 9 är en tid då man redan länge varit aktiv då man är i arbetslivet eller går i skola. Dessutom var denna morgon speciell då Edit fått en gammal god väckarklocka som i går kväll skulle ställas på att ringa klockan 10 så hon kunde stiga upp till Sommarlov på TV. Eftersom det, precis som det ju är med gamla goda väckarklockor, inte gick att ställa in utan att den ringde fick det bli på 9 tiden i stället. Jag tror det visade sig vara lite före 9 dessutom den ringde, eftersom jag de facto hörde ringsignalen tydligt, men ändå avlägset.

 

Fru Kickan hade, hör och häpna, stigit upp och åkt på jobb. Hon hade ej heller pussat mig denna morgon, eftersom jag snarkade så.. Idén om att snarkningar kan upphöra i fall av puss slog henne ej och väl så denna gång. Jag hörde alltså Edits väckarklocka ringa som en brandklocka och sedan stängas av. Sen hörde jag även Edit klättra ur sängen. Exakt då började det. Ett oherrans liv minst sagt! Det låter som en getingsvärm som hamnat i en megafon. Edit hann stänga varje fönsterlucka innan hon sökte upp mig. Ändå ekade ljudet i hela vårt hus. Då jag tittade ut genom fönstret såg jag rök omge hela grannhuset och ett fruktansvärt ljud hördes fylla grannskapet. Då jag gick ur huset såg jag mycket riktigt en person i skinande rustning stå på grannhusets tak med någonslags högtrycksspruta. För all del måste väl grannen få spruta taket sitt och för den delen, varför inte just före nio en måndag morgon. Hederliga människor jobbar ju då. Jag ska väl inte gnälla som har hela sommaren ledig eller hur?

Då söndagmorgon börjar bli en härligt varm och mulen söndag mitt på dagen och hälften av dem som till slut sov här i vårt hus har vaknat fann jag mig så långt in i sommaren att jag faktiskt satt här och funderade på EM turneringen, som en vanlig heterosexuell kaukasisk man....

 

Sovordningen var faktiskt något utöver det vanliga och jag tänker inte berätta hur vi kom till allt, men det hela slutade i alla fall med att jag sov i soffan och Emilia i Edits rum med Edit, som då förlängningen av Kroatien-Portugal började kom upp från där hon hade förväntats sova i 3 timmar redan och sade att hon busar med Mamma och tänkte sova med Emilia. Sen har vi många till här också och det kommer att visa sig var alla sovit, fast jag tror jag hade koll i det skede Queresma gjorde 1-0 i natt... Här är vi nu i alla fall och jag är helt sommarrusig och drog till med en högst halvfärdig all star 11 för EM så här långt. Då jag tittar på den kan jag bara konstatera att jag knappast tittat med ordning, så ni får hjälpa mig att få den rätt under dessa sista veckor.

 

Jag fick den till en av detta EMs karakteristiska grunduppställningar: 4-1-2-3. En annan är ju 3-3-2-2, men vi kör den första nu.

 

I mål fick jag Fabianski från Polen. Backlinjen från höger blev Srna (Kroatien), Chiellini (Italien)- här är jag dock vacklande eftersom Chiellini brukar spela lite mer till vänster och kanske vi borde lägga in Bonetti istället. Jag gillar Chiellini bättre så han får vara tills vidare. Ramos (Spanien) blir den andre mittbacken och i brist på andra vänsterbackar fick det bli Jordi Alba (Spanien det också).

 

Stabiliserande mittfältare blir, kanske överraskande i konkurrens med Modric Eric Dier (England), som jag hoppas mycket på i morgon kväll. Framför honom två säkra val, Iniesta (Spanien) och Rakitic (Kroatien).

 

Topptrion blir, från höger Bale (Wales), Morata (Spanien) och Nani (Portugal).

 

Jag inser att denna laguppställning kommer att justeras en aning, kanske till och med en stor aning under den närmaste veckan och sedan en vecka till, men så här blev det då jag kom ur bubblan och blev en sommargubbe för en liten tid. Inga tyskar är med, konstigt! Inte heller Will Grigg, trots att han är EMs mest omtalade spelare, efterson he´s on fire enligt Nordirländarna... Grigg spelade dock inte en enda minut tyvärr och därmed kan han ju inte vara med i en all starselva.

...förrän du själv satt lite fart på den! Nu är det sommar här, både ute, inne i hjärta och i sinne. Åtminstone i dag!

 

Stången kom upp. Jag var på riktigt lite rörd under förmiddagen i går då över 50 personer kom och ställde upp för att få den där käppen lövad. Där fanns både Åland United supportrar, "vanliga Mariehamnare" och dessutom folk som bara kommit för att de ville hjälpa mig, sade de! Ödmjuk, tacksam och imponerad fick jag sedan även lite hugga i och stöta upp hela grejen tillsammans med några starka killar. Craig muttrade i takt med lyften om hur lite detta var nämnt i hans kontrakt, men eftersom jag känner honom vet jag ju att han bara var glad.

I midsommartider blåser diskussioner upp, som det brukar då jag riktigt tänker efter. En lokalt baserad politisk process är den där rösträttsmotionen som Landskapsregeringen planerar. Man vill alltså ge 16 åringar rösträtt i de åländska kommunalvalen. Förespråkarna laddar nu ur sig retoriska frågor som "var är faran?" och "varför inte se möjligheterna?" och väl så. Det som jag vänder mig emot är att Landskapsregeringen alltså först meddelat att detta är deras avsikt. Därefter frågar man kommunerna, som i sin tur rådfrågar sina invånare och närmast de unga, som ju är målgruppen för denna reform. Majoriteten av de tillfrågade ungdomarna, bland annat elevrådet i KHS som jag ju följer på nära håll, sade nej till förslaget. Ungdomarna anser sig inte vara redo att ta ansvar på denna nivå vid 16 års ålder. Nu vill man i alla fall från Landskapsregeringens håll föra förslaget vidare vilket man ju har rätt att göra och dessutom troligen med framgång, eftersom Lagtinget ju har en majoritet som stöder just LR. Därmed fattar man alltså ett beslut som egentligen går mot majoriteten av målgruppens vilja. Inget illa i det så klart. Sådant händer ju ofta och inte minst i ungdomarnas egen vardag. Ungdomen ser alltså att politik är precis som allt annat de är med om. Vuxna som bestämmer vad som är bra för dem och om man rådfrågar har svaret ändå ingen betydelse.

 

Just här skulle Landskapsregeringen ha världens chans att på riktigt öka intresset för samhällsfrågor bland ungdomen, även utanför den väldigt pålästa elit som brukar förekomma i alla offentliga sammanhang och ger åldersklasserna ett sofistikerat utseende. Visa att man faktiskt kan påverka genom att åtminstone meddela att man bör fundera och eventuellt diskutera vidare med just målgruppen. Min fråga blir här: Vad har man att förlora? Ser ni vilka möjligheter till ökat engagemang och ökat intresse ni kan skapa om ni handgripligen visar tonåringarna att ni tar deras nej på allvar och åtminstone inbjuder dem att motivera sig ytterligare? Vad som sedan besluts är egentligen inte så viktigt, men möjligheten att på riktigt engagera ungdomar genom att ge dem en övertydlig chans att få se att det de säger tas på allvar är det viktiga! Kanske just dessa diskussioner är de som på riktigt får dem att ändra åsikt och egentligen kunna argumentera för att få rösta som ju beslutsfattarna verkar vilja att de ska vilja. Hänger ni med?

Släkten har åkt. I går kväll skallade Kastelholms slott av rop och olika läten utstötta av mina egna (främst den yngsta) och min systers barn. Sedan satte teatern igång och Restaurang Savanna räddades av Lejonora Lejon. På kvällen slog Kroatien ett lite övermodigt Spanien och i morse, efter en lite mödosam natt väcktes jag av Edit som stod ovanför mitt huvud och skrek: "GOD MORGON!" Precis efter det ringde min far och informerade att mina systersöner var på väg. De kom, de var, de åkte. Tack släkten för en fin sommarvisit. Vi ses snart igen. Mycket beror förstås på om vi i Åland United kan resa oss och ta oss in i övre slutserien. I så fall blir det troligen fler släktträffar än om vi bara ska möta TiPS i den lägre...

 

Något annat som ska resas är den där midsommarstången. Oskar ringde från Nyan och ville ha uppdatering på läget i klubben. Jag meddelade att jag före midsommar vägrar kommentera annat än midsommarstången som nu blivit en fråga om liv och död, alltså nästan lika viktig som fotboll.

Som jag lite nämnt finns det en liten olyckskorp på min axel som viskar "semester" upprepade gånger i mitt öra. Den vanliga läraråkomman är att det där ledighetsvarande brukar våldas in, just med våld, så att det tar halva sommaren att riktigt uppleva sig avstressad, som det vad jag förstår är meningen. Mitt liv ger mig emellertid så pass mycket omväxling att det där väldet har svårt att finna sin plats liksom. Bara vi har den där midsommarstången uppe nu på fredag tänker jag försöka på riktigt några dagar och jag tror förutsättningar finns.

Man kan uttrycka professionalism på så många sätt. När jag var ung och blåögd trodde jag att professionalism var uttryckligen självutplånande hängivenhet för det man gör. I dag vet jag att det är precis så. Det kan och skall dock alltid sättas i proportion och relation. Även världens bäste busschaufför sover och äter. I dag är Åland United på resa, en lång en, ända till Kuopio. jag är här hemma, för jag behövs här i dag. Jag var över till Sverige i går och hämtade hem Linda från Arlanda. En riktigt vacker dag i min Pappa CV. Alla mina fyra barn finns på Åland igen i en par månader. I morgon ska Rufus konfirmeras. Finlands Bollförbund har i år för första gången på några år inte behövt göra mig tjänster, medvetna eller omedvetna, genom att anpassa Åland Uniteds hemma-borta rotation till mina barns evenemang. Jag beslöt mig för att agera just professionellt då jag blev Sportchef. Sportchefer är nämligen hemma på sina barns konfirmationer! Sportchefer har förtroende för sina tränare och lagledare som nog sköter detta i dag. Att jag sedan inte mår bra, men på samma gång jättebra, är väl motsägelsefullheten jag själv får lära mig att bemästra. Det kommer en Björneborgsresa också som jag ej heller är med på. Detta för att jag är professionell och rätt duktig.

I mitt kontrakt som Sportchef försökte jag skriva in en punkt om rätt till semester. Denna godkändes inte, eftersom jag inte, med tanken på de inkomster jag får, förtjänar ihop till en sådan. Eller om jag gjorde det skulle det bli ännu dyrare för klubben min. Därmed står det, precis som tidigare att jag har rätt till ledighet enligt överenskommelse. Tidigare år var det Huvudtränaren och styrelsen som jag kunde komma överens med, numera är det väl, som jag förstår det, bara styrelsen i vilken jag själv ingår...

 

Många, eller ni få som ännu läser detta i semestertider, reagerar säkert nu med att, vad ska jag med semester till som har ledigt hela sommaren? Egentligen är det ju just så. Under 10 månader ungefär gör jag 11 månaders lärarjobb och så kan jag vara icke-schemalagd under tiden som skolan är stängd för elever och så ha semester i juli som de flesta lärare har vad jag vet. Mitt dubbeljobb gör dock att denna lediga tid från skolan egentligen ger mig möjligheter att fokusera mer på fotbollen under sommaren. Fotboll är ju min hobby, min passion och ja... Även mitt jobb.

 

Någon har någon gång undrat om jag aldrig blir trött på fotboll. Svaret är nej. Jag blir aldrig trött på fotboll, jag kan dock bli väldigt trött av fotboll och då menar jag inte nödvändigtvis av att delta i passningsövningar etc. Jag försökte komma på när jag senast hade det som folk kallar semester, alltså då jag inte var schemalagd till varken fotboll eller skola och kom till juli 2008. Det var av orsaker som inte har att göra med varken fotboll eller annat jobb en hemsk månad, som sedan slutade med något som har blivit bra. Sedan dess har jag varje dag på ett eller annat sätt haft någonslags plikt att utföra mot någon av mina arbetsgivare. Jag har levt i tron att det är så de flesta har det. Dock, sommartid speciellt, rycker jag till då människor kallt meddelar att de har semester och därmed inte kommenterar, eller gör någonting alls åt saker vi jobbar med före ett visst datum. I går satt jag i möte om ungdomsaktiviteter i augusti och eftersom människan jag pratade med har semester i juli och därmed inte vill göra något alls på två veckor fick vi se till att ha allt klart redan i början av juli. Det som behövs sedan under den där semestern kan jag ju lite fixa med då tyckte vi....

 

Det jag blev att fundera över är. Borde jag be om att få ha den där avtalsensliga ledigheten någon gång? Nu är det träningsvecka inför Pallokissatmatchen. jag måste stanna hemma för att Rufus har konfirmation, det går väl som "personlig ledighet" antar jag, men det oaktat är jag skyldig att se till att rapportering och annan stadgeenlig verksamhet fungerar. Veckan efter är det panik inför midsommarafton med den där stångresningen och allt vad det innebär. Dessutom jobbar vi ju på den där målvakten till augusti. En vecka efter midsommar. Det vore det då... Finns det någon som vore redo att ta mina e postningar och vara vikarie den veckan för akuta grejer? Då kunde jag ha semester vet ni... Sen börjar arbetet kring A-laget igen och ONS matchen ska förberedas bland annat. Vad gör jag under en en veckas semester då? Förslag?

 

 

Jag har inte ork att säga något egentligen. Dock har vi som lever med och inom spelet beskyllts för flathet och ovilja att göra upp med våra egna demoner. Jag varken kan, vill eller som sagt orkar säga så mycket, men för att det ska bli offentligt säger jag här och nu:

Om någon undrar ifall jag var vid mina sinnens fulla bruk då förra texten skrevs i natt kan jag meddela att, ja det var jag. Utfallet kanske visar på hur jag mår i kvällar som innehåller känslor och då jag lämnas ensam i natten. I dag är det söndag och Fru Kickan planterar tomater och nu hänger hon och Edit tvätt. Edit har bestämt att alla ska hänga sina egna kläder samt vilka sektioner av tvättställningen som får användas. Jag har fått en minimal del ute på ändan och nu väntar jag på att få hänga upp mina t skjortor och kalsonger på mindre yta än vad som någonsin hänt. Precis som vi konstaterade med grannen härom dagen så är jag bra på små ytor. Speciellt om jag inte har bollen. Nu bråkar vi om vem som egentligen hänger mest och vem som hänger sådant som inte ska hängas. Jag satte mig att skriva och Edit ritar en snöflinga.. Den ska hon ge åt Rufus.

 

Rufus är, som nämnt på konfirmationsläger. I dag är det besöksdag och Edit och jag tänkte åka, riktigt vilken minut som helst faktiskt. Det sägs börja med en friluftsgudstjänst. Jag väntar med spänning på något sådant här:

 

 

Tänk om kossorna i luften fore....

 

Tänk om det någon gång kunde bli en lördag då det inte vore ett annat evenemang som stal potentiella Åland United anhängare från Åland Uniteds hemmamatcher. 171 i dag mot Honka var inte bra, men då det var nästan 1000 st som sprang mot cancer kan man tycka att de valt rätt. Kan det bli en kultur då vi försöker se till att folk kan gå på damfotboll? Vet ej, men jag kommer att fortsätta försöka, utan att jobba mot andra. Ett bra sätt att få prioriteringen för oss är så klart om vi kan spela bra fotboll. Det kommer säkert att hända igen! Kom och titta så ökar våra chanser! Förstår ni inte hur det hänger ihop så förklarar jag gärna!

 

En snabb resumé att det, förutom saker som har nämnts här i denna blogg, har hänt mycket stort i världen under de senaste dagarna.

I princip är klassrummet städat. Jag fick bli drastisk och faktiskt slänga lite böcker, vilket jag inte har brukat göra. Därmed var utrymmet i alla typs skåp, lådor och gömmor helt fullständigt slut, vilket det egentligen varit i 10 år redan, men jag brukar kunna tynga in grejer. Nu på senare år har mitt klassrum också blivit en förvaringsplats för överbliven julfestrekvisita och minsann fann jag ett par yllesockor som jag minns att jag såg för 3 år sedan också i en hylla. Bara att komma och ta för sig alltså...

 

Lite till bara och så hoppas jag att det sista scannade dokumentet från Kumlinge dyker in så även Ellen är klar. Finlands Bollförbund får medel av FIFA för att bygga ett administrativt system som kommer att bli globalt med tiden. Detta innebär att nya blanketter uppstår dagligen och dessa ska sedan fyllas i och infogas i allehanda ansökningar om att få ansöka att få ansöka, typ... Det mest imponerande med alltihopa är att detta globala utvecklingsprogram genomförs av precis lika mycket heltidsanställd personal som tidigare och ute i klubbarna springer vi lekmän runt och snyltar på våra civila arbetsgivares scanners, printers och kulspetspennor för att få till att det spelas fotboll. Intressant kunde man tycka, men så är det verkligen inte, som min gamla 9A skulle ha sagt....

 

Efter en väldigt pressad vecka kommer jag i dag äntligen , för första gången sedan i tisdags, att få närvara vid en träning. Och då är det inte vilken träning som helst. Det är den matchförberedande på WHA inför Honka hemma i morgon!

Självstyrelsedagen och på samma gång den första sommarlovsdagen går mot sitt slut. Jag måste säga att det känns rätt bra just nu. Vansinnesfilmer från Rufus konfirmationsläger läggs ut på facebook, Emilia frågar efter biljetter till lördagens match, Ex eleverna lägger ut filmer om när de slår mig. Jo, jag hade lovat dem att få slå mig vid tillfälle då jag begick nåt misstag för en par år sedan eller när det var. Nu väntade de ju till efter avslutningen och så dorvade stackarn så han fick ont i handen, fast han påstår att han hade det redan före... Nåja, roligt att de har roligt. Jag tillbringade dagen i slow motion och fick ändå faktiskt en hel del gjort och nu är det bara för mig att bevista träningen i morgon och så kan jag uppleva en ligamatch nästan som jag har brukat uppleva dem under de senaste 8 åren eller vad det nu är...

 

Kvällens höjdpunkt blev ändå matchen. Alltså IFK F08-10s match mot föräldrarna, eller åtminstone vuxna och nästan vuxna anhöriga.

Fortfarande rätt omtöcknad, som alltid dagen efter skolårets slut, men speciellt med ett tillfredställande projekt slutfört och en oroblandad förtjusningskänsla i hela kroppen, hade jag förutsett att denna dag krävde så kallad kistvila. Jag borde ligga i en källare i en kista och inte stiga upp före det känns rätt. Fru Kickan tog alltså Edit till dagis, hennes nästsista dagisdag någonsin, Edits alltså. Meningen var att jag skulle sova likt en liten ekorre, då de sover alltså. Halv 9 var det dock kört. Färdigt sovet var det där och en så kallad sommarlovsmorgon stod framför mig här i min ensamhet, vilket väl var precis det jag behövde mest i hela världen. Förstå mig inte fel, jag älskar mina barn, min fru och en massa andra med som brukar flaxa omkring mig både här och på jobbena mina, men nu behöver jag några timmar helt solo! Det blir nog bra sen!

 

I dag är det alltså självaste Ålands Självstyrelsedag. För de som inte vet firas denna dag i åminnelse av det första lagliga mötet för Ålands folkvalda Landsting år 1922. Numera känner vi organet som Lagtinget och det är det folkvalda parlament som upprätthåller den Finländska grundlagen om det åländska folkets rättighet till inre autonomi. Detta är en viktig hörnsten för hela Finland, men så klart ett allt i allo för ålänningarna. Jag tänker inte ge mig in i diskussioner om huruvida den ena eller den andra parten agerat rätt eller fel under årens lopp, jag bara konstaterar att så här är det nu. Här på Åland firar man Självstyrelsedag den 9 juni och precis som under till exempel den finländska självständighetsdagen är hela offentliga sektorn stängd. Jag passar på att säga Grattis Åland, mina barns födelsebygd (så när som på Linda, som föddes en månad innan hon flyttade hit) och min egen hembygd sedan 20 år.

 

Med det ovannämnda sagt vill jag så inför alla meddela att jag är ålänning och har därmed rätt att definiera åländskhet, samt även diskutera grunderna i det åländska fundamentet med precis vem jag vill. Jag har även i snart 20 års tid undervisat om dessa saker för åländska ungdomar. Därmed ifrågasätter jag här och nu de röster som alltid då och då ifrågasätter min, såsom inflyttad från det finländska fastlandet, rätt och kunskap att argumentera för åländska rättsprinciper. Jag är precis lika mycket ålänning enligt lag som alla andra med hembygdsrätt! Bara så ni vet!

 

En vanlig debatt man hamnar in på kring åländskhet är, precis som överallt i världen, fotboll. Vi har människor i rätt hög ställning inom samhället och även idrottsrörelsen som argumenterar för att Åland borde bli ett eget fotbollsland med UEFA- och ska vi följa Gibraltars och Kosovos exempel, även FIFA medlemskap. Här utgår man helt och hållet ifrån att det är självklart att den åländska fotbollen går framåt om vi får se internationella kvalmatcher på WHA. Åland-Italien vore nåt va? Tänk vad satsningen skulle öka bland alla?

 

Jag vill lite vända på det hela och tänker inte ens ta upp det ekonomiska och praktiska som att den vikarierande Sportchefen på Ålands Fotbollförbund i morse inte kom in på jobbet eftersom hon inte har nyckel och ingen annan jobbar där eller vad det skulle kosta samhället att bygga ut WHA till en arena som kunde vara värd för VM-kvalmatcher för herrar, utan jag säger bara en par små saker om det rent fotbollsmässiga.

 

I kväll är det barnen mot föräldrarana i Edits lag....

Det har blivit mycket kring skolavslutningsprocessen och de sista dagarna här. Eftersom det är min privata blogg och jag får skriva helt vad jag vill kommer jag åtminstone en gång till att ta upp den sista dagen denna version av 9A var samlade. Och så klart en massa andra grupperingar också.

 

Själva avslutningen gick väl. Rektor Granberg upphöjde sig själv såsom avgörande målgörare i gårdagens final. Gamle Rektor Gerts som anlänt till turneringen för att göra en insats i lärarlaget hade satt nytt rekord och lämnat planen skadad efter 4 sekunder och en bollkontakt. I dag fanns han på plats med kryckor och bruten fot. Fantastiskt säger jag! Elevrådet stod för utmärkt planering och improviserade ihop en prisutdelning precis då avslutningsceremonin skulle börja. Alla nior fick sina betyg och utsökta musiknummer levererades. Musiklärare Randolph följde upp traditionen med att presentera folk med fel namn och Albin den Store bytte ut elevrådets tal mot italiensk opera. Det kändes väldigt som hemma.

 

9A dök upp i klassrummet, dit de ju egentligen inte hade behövt återvända med en stor planta av nåt slag. Varken jag eller de visste vad det var för blomma, men de bad mig googla. Sen hade de även hittat en stor badmadrass, som definitivt inte var nyinköpt. De hade skrivit på den , pumpat upp den och bar in den till mig. Poängen var att den har formen av en ko liggande på rygg. Så om man ligger på den får man juvret mellan benen. Precis så ville de ha mig, och det fick de.

Medveten om att denna lilla text inte kommer att ge rättvisa till det jag vill säga, eller de saker jag säger något om, försöker jag nu bara lite lite beskriva vad som händer i mig ibland. Jag tror jag i går kväll kom fram till varför jag lever som jag gör och varför jag inte tror att jag kommer att kunna sluta med det, åtminstone om jag vill fortsätta vara den jag är. Jag kom fram till att jag är en känslomänniska. Det mesta i min tillvaro går ut på att förvalta saker som är viktiga för andra och därmed för mig själv. Det som sedan får mig att hitta mig själv i alltihopa är känslor. Känslan av att inte räcka till för fru, barn och släktingar är en ständigt närvarande och sakta dödande känsla. Vi redde ut Edits möjlighet att åka till skärgården och på samma gång Edits syskons möjligheter att gå på teater med henne under en par dramatiska timmar i går. Jag tror att ingen annan än jag själv vet, eller ens kan tänka sig hur påfrestande och känsloladdat bara det var. De känslorna kommer alltid att finnas och det är för dem jag inte kan dö, eftersom någon behövs att styra upp det hela och denne måste vara jag.

 

Som lärare lever jag också i en berg och dalbana av känslor. I dag genomförde jag, jo man kan väl säga att det var jag... Elevrådet stod för gott grundarbete och sålde berlinermunkar med all heder, men jag genomförde turneringen. I år spelades 44 fotbollsmatcher på 5 planer med hjälp av 7 domare/assistenter från Åland United, tack för det damer. I niornas slutspel kom pokalen hem då lärarna besegrade 9A i finalen med 1-0 genom mål av självaste Rektor Granberg, som både sköt första skottet och även placerade in returen efter Sofias magnifika räddning. Jo. Lärarna mötte alltså mitt eget 9A, de där som inte har haft ordning på nåt alls under 3 år, som det sägs. I fjol rördes jag lite av hur de samlade ihop sig just till fotbollsdagen och jobbade tillsammans. I år har jag redan hunnit skriva hur de vuxit och blivit ett gäng som tar hand om varandra. I dag var de i final och såg stolta ut, lite undrande om jag också var stolt. Det var jag så klart och inte bara för att de spelade sig till final. Jag är stolt över att de där dårfinkarna kommit samman på ett för omgivningen totalt obegripbart sätt. Jag är också stolt över att de under de senaste dagarna gått upp i molekyler som klass. Några umgås mycket mer med folk utanför klassen eller rentav utanför skolan. Några skulle inte riktigt ha tid att gå i skolan just nu. Under övningen i kyrkan i dag hade någon lyckats tappa en ballong som sakta, sakta flög upp mot taket. Den kom just precis ner messade Emilia som jobbar som guide där över sommaren, så bra då.

 

9A väntar sig säkert att jag ska säga något till dem i morgon. Jag vet dock inte vad jag ska säga och när det ska hända. I skolan eller kyrkan kommer vi knappast att samlas om inte de själva tar initiativet. Under middagen på kvällen kommer det knappast heller att bli läge. Det kommer troligen att bli precis som vanligt. De som varit 9A rusar ut i sommaren och i livet utan att riktigt ha förstått vad som drabbat dem. Jag kommer att bära med mig minnen av dem alla enskilt och som grupp. Vad jag gör med dessa minnen vet jag inte, men de är kära och får mig att vilja ta mig an nästa grupp. 7A i höst! Jag tror känslan jag är ute efter, som känns överallt är tacksamhet. Jag tror tamme tusan att jag är tacksam gentemot de där små ynglen för att de gör mig viktig i tre år. Då de tre åren är slut har jag ingen som helst betydelse för dem mera och det är tomt, men ändå tacksamt. Förstår någon att det är just så här, då tror jag att jag kommit fel nånstans.

Helgen, vårterminens sista skolhelg, är mer eller mindre slut. Själv är jag det samma, fast jag vinlagt mig om att göra saker helt i min egen takt eftersom det började kännas lite skakigt i slutet av förra veckan av många kända och för er läsare okända anledningar.

 

I går fick jag bevista en par studentmottagningar. Tack för att jag var tilltänkt och fick komma. I dag visade det sig att vi hade bröllopsdag med Fru Kickan, något som Edit, sedan Emilia och faktiskt även Rufus påminde mig om. Som vi konstaterade då jag försökte tacka för dessa år och att alla står ut med mig, så kan ju barnen inte välja. Fru Kickan kan dock och av någon för mig outgrundlig anledning har hon valt att bo i lag med mig. Under den tid vi är vakna tillsammans har hon aldrig förklarat hur hon resonerat, men det finns säkert en tanke och det är jag ju tacksam för så klart.

 

Vi var en sväng med Edit på Futebol da Forca träning i solskenet. Efter träningen visade Edit sig på styva linan och tog sig både fram och sedan tillbaka hela vägen längs den nya hinderbanan vid Vikingahallen. Jag måste erkänna att jag är imponerad.

 

Sen då dagens sajning. Som de som följer med Åland United vet har Khym gått sönder och måste tyvärr repareras innan hon kan spela fotboll igen. Detta kommer inte att ske under denna säsong och därmed har vi lyckats komma överens med MPS om att våran Ellen ska få representera oss i två månader. Nu är det så att vi behövde få papper och transferansökningar klara så fort det bara går och därmed hamnade jag i en nyckelposition.

 

Eftersom Edit var så viktig med att hon skulle få duka fint för Mammas och Pappas bröllopsdag tyckte Fru Kickan att vi skulle äta pizza (Det finns säkert ett logiskt samband och pizzan var väldigt god). Jag körde iväg till stan och besökte den enda pizzerian jag egentligen inte gillar, eftersom den var den enda pizzerian de andra tycker om. Då jag gjort mina beställningar ringde jag Ellen och frågade om jag kunde komma dit hon var för att hon skulle skriva på kontraktet. Ellen visade sig vara hemma hos Mamma Merja och jag körde raskt till Ljungvägen. Ellen kom emot och lutad mot en tvättmaskin, eller vad det nu var skrev hon under kontraktet och vi gjorde en par manuella uppdateringar så allt skulle vara som överenskommet. Därefter störtade jag ut till bilen och ringde upp Ordförande Landshövdingen för att höra om jag kunde komma in med kontrakten till hans kansli tidigt i morgon. Ordförande Landshövdingen skulle dock inte vara på kansliet i morgon och vi visste att Linnéa behöver de underskrivna kontrakten för att kunna genomföra den byrokrati som transfern och registreringar av olika slag kräver, så han berättade att han satt i bilen och var på väg in till stan. Jag däremot behövde åka och hämta pizzorna. Då jag hade dem i bilen ringde jag ånyo upp Ordförande Landshövdingen som befann sig i Sparhallen. Jag sade att jag kommer dit och vi träffas vid Sue-Ellen. "Vem är Sue-Ellen?" frågade Ordförande Landshövdingen som sade sig närma sig kassan nu. Jag återinformerade honom om att Sue-Ellen ju är vår skyltdocka i Sparhallen och där stod jag då han hade packat sin gula plastkasse full med vad han nu hade köpt. Vips hittade vi en rullkärra, Ordförande Landshövdningen skrev under kontrakten och begav sig iväg vart han nu skulle och för mig återstår nu att få dem levererade till Linnéa som visade sig vara i Sverige då jag ringde. Ja, sen körde jag hem med de ännu varma pizzorna och vi åt middag till Edits fina dukning bestående av papperstallrikar och paffmuggar med sugrör. Gott, nyttigt och behövligt!

 

 

Jag hade en idé om vad jag skulle skriva. Jag har även försökt komma igång. Nu ger jag mig dock för klockan börjar bli mitt på dagen och jag behöver komma ur morgonrocken, samt organisera mig inför eftermiddagen. Det senaste avbrottet just innan jag skulle dra igång skrivandet stod Domar-Josef för. Han undrade om jag har några barn som ska bli studenter i dag. Jag svarade sanningsenligt att inga biologiska sådana står på tur, men barn av många slag finns det både i år och alla andra år som jag gjort det för mig...

 

Inget mer om det nu. Gratulerar alla som fått student- eller annan examen avklarad. Nu kokar Fru-Kickan ägg.

 

Hela andra halvlek hann jag se i går kväll och Finland spelade funktionellt och bra. Gratulerar Andrée och gänget! Både Raquel och Pille fick 90 minuter i sina matcher de med. Pille förlorade 5-0 och Raquel vann 3-0. Så att sådant.

 

Vi avslutar med en bild av min far ritad av just min far.

Avtackningar sker på de mest olika sätt. Niondeklassisterna avslutade i dag sin projektvecka och höll på traditionellt vis ett tal i samband med att de överräckte en tavla till skolan. Eleverna Felicia, med Philip som avbrytande faktor höll ett trevligt och på samma gång rörande framträdande. Ärligheten som framkom var nästan det bästa. Felicia meddelade, efter att ha tackat Gerts, som ju inte på ett år varit närvarande som rektor, att årskursen hade planerat aktioner ifall Kristian, som ju efterträdde Gerts inte skulle vara bra. "Om det skulle ha visat sig att du, ja... skulle vara helt skit. Då skulle vi haft en hel rad moppepojkar som varit redo att köra här inne i skolan och skapa oreda." meddelade flickan oberört. I och med att inga sådana incidenter skett har alltså årets årskurs 9 gett godkänt åt rektorn.

 

Eftersom detta kom upp kan jag ju erkänna att även vi lärare hade en uttänkt plan i fall nya rektorn skulle ha varit värdelös. Hade det redan under höstterminen sett riktigt illa ut, då hade vi sett till att Julfesten hamnat i tidningarna och skapat negativ debatt. Eller, så kan vi i alla fall säga... Hur som helst kan vi nu säga att Rektor Granberg har godkänts av två rätt viktiga avdelningar av KHS.

 

Efter en riktig hästdag i går, då jag faktiskt fick kontroll över de projaktarbetarna jag har ansvar för, samt fick en del gott skolarbete gjort och sedan via radion hann hem för att äta kall korv och avsluta arbetsdagen med ett långt och väldigt krävande möte, som förhoppningsvis ska föra Åland United mot nya höjder. Sen kan det föra oss mot oanade lågvattenmärken också, därmed är inte fullständig själsro ännu uppnådd. Vid 22 tiden gick jag i alla fall ut på kvällslufs i den varma och sköna sommarkvällen för att sedan vid midnattstid skriva de behövliga rapporterna.

 

I morse ringde telefonklockan och påminde om att det ju var ledningsgruppsmöte. Här sitter jag nu och upplever hur religionsgruppen jag undervisar förbereder sina missionspresentationer som ska starta 10 före 11. Lunarer och Beirutorden är namnen på de två sekter vi i dag ska få ta del av. På basen av hur förberedelserna ser ut och på basen av de mantran som hörs av enskilda medlemmar och av flere i kör känner jag att det kanske är bra om jag dricker lite mera kaffe nu. Just nu säger de att "Kroppen och själen förenas då blodet förenas med vatten"... Jag påminns om att jag är ansvarig för detta...

 

Just religion har varit nattens tema på facebook. Igen har representanter för toleranta antirasistiska feministgrupperingar uttalat sig väldigt nedvärderande och intolerant om religiösa och andliga människor. Sådant där går jag ju igång på... Antar att jag lägger ut lite mer texter kring detta bara tiden lider.

 

Nu måste Beirutorden ha tändstickor säger de... In God we trust säger jag...

 

I går hade jag förresten en annan grupp som skulle googla EU frågorna. Dessa klarade det faktiskt bättre, men det stora flertalet klarade faktiskt inte av att maila sina svar till mig som instruktionerna sade. Jag fick alltså en stor hög utprintade papper istället. Konklusionen blir att googling och e postande är svåra och diffusa saker för våra 14-15 åringar. Kan någon hålla med om att just dessa saker då behöver tränas? Kanske rentav före men börjar undervisa programmering....

 

För att få en liten kontakt med laget och för att dessutom hinna träffa de spelare som velat prata med mig personligen får jag nog lov att ta mig till Bengtsböle i dag. Går det bra Fru Kickan? På gården badas det mest pool, eller pooler för jag märkte att det fanns två stycken där i går...

 

Till slut en bild av då Diego Maradona gjorde 2-0 mot England vid VM 1986. Av många är denna händelse kallad 1980-talets främsta idrottsprestation.