enligtvirta

Tack och hej igen

Det är något speciellt med Ilves hemma. 2009 avslutade jag bloggen i veckan inför just den matchen. Nu går denna in i ett tillfälligt avbrott på obestämd tid just inför Ilvesmatchen här hemma på Åland.

 

Orsakerna är olika, men delvis samma. Om det jag skriver leder till negativa känslor, då låter vi det vara. Då är det inte värt.

 

Allt gott till er som läst och kanske läser igen då jag kommit på ett koncept kring detta. Ni är överraskande många, därför detta melodramatiska avsked.

 

Vi lär höras! Kom ihåg att komma på matchen på lördag! Hej hej!

 

Morgonstund med äpple i mund

Morgonen är här, tydligen. Morgonäpplet ätet och jag ser att jag har en kvart innan jag behöver åka mot Vikingavallen. Jag har ett möte där före morgonträningen. Vad roligt!

Sorry. Inte mycket fantasi i bilden, men jag är inte som skarpast före 7 på morgonen, oftast

 

Skoldagen, som jag åker till direkt efter träningen innehåller redan en hel del tänkvärdheter så här på förhand. Vill inte veta vilka dessa är efteråt dock. En huvudpunkt blir onekligen Mat-Ingers show och den väldigt lovande matlistans tisdagsdel. Ingen ska säga att vi inte har bra mat i KHS!

 

Veckan är utmanande. Ilves ska mötas på lördag och en hel del står på spel faktiskt. Antingen det ena, eller så det andra blir aktuellt under de sista månaderna av Ligan.

 

Det framkom med beklaglig tydlighet i går att vi har alldeles för lite publik på våra hemmamatcher jämfört med det planerade, som ju baserar sig på hur det brukat vara. Kommer någon på ett sätt att locka dit folk, var så goda och kör på bara. Ingen blir ledsen. Det där klassiska om hur vi måste göra det hela till en marknadsföringsshow kan måhända ha ett uns av sanning i sig, men är väldigt motbjudande för mig. Jag har aldrig gått på en fotbollsmatch till följd av marknadsföring annat än en annons i tidningen som berättar var och när matchen är. Det är klart att skriverier i tidningar och allmän hype i medier är bra med tanke på medvetenheten, men ska det vara cirkusunderhållning, då borde man väl gå på cirkus? Problemet blir väl då att de som väntar på clownerna, ,likt min syster på Europacupfinalen i friidrott i Helsingfors 1977, de lär ju inte heller komma bara för fotbollen.

 

Alla sova tyst det är i huset, säkert husen. Bäst att tassa iväg till en ny arbetsdag. Hemma i kväll igen då, efter kvällsträningen. Aj jo. Fru-Kickan har volleybollträning så jag får hämta hem Edit från Vikingahallen. Cirkeln sluter sig alltså efter 12 timmar på flykt...

Svettig stor smäll och resten därefter

Jag skrev en gång i ett CV då jag sökte ett lärarjobb, som jag ej fick, kanske på grund av att en person i min närhet insisterade på att jag skulle ta bort raden. Jag skrev "Jag har gjort lärarjobbet till ett smutsigt och svettigt arbete". Man kan ju undra vad jag menade, men i dag var jag svettig på riktigt efter 7Fs religionslektion. Jag tror att den tropiska värmen vi har spelar in, men efter att ha förevisat Big Bang, eller Stora Smällen, som den aningen osexigare heter på svenska, samt bifogat några livsåskådnings- eller religiösa om ni så föredrar, frågeställningar uppnådde vi ett sådant märkligt tillstånd som att eleverna var andfådda och jag svettig. Inte ens lite svettig kan vi säga att jag var. Hade det varit mera höst hade jag säkert varit hes också, men nu var jag bara så svettig att man kunnat krama ur min t-skjorta. Det enda som eleverna dock reagerade på var de välta korna på dvd spelaren och jag fick förbrylla dem ännu mer genom att föreläsa om kovältning och vad det innebär att välta en vält ko i mitt klassrum, alltså samma sak som väntar alla som ser Fantomen utan sin mask: En smärtfylld död!

Argentinaren här uppe vet vad han pratar om, tycker jag. Landet han kommer har alltså producerat såväl Guds hand, som Guds sons ställföreträdare. Starkt jobbat Argentina. Vi ska inte gråta för dig inte!

 

Styrelsemötet i dag blev sedan en mycket positivare tillställning än tidigare. Vi gav oss tid att prata och jag känner att jag fick både hjälp, stöd och vägledning. Det hela kommer att kunna styras åt rätt håll på lång sikt, fast vi kortsiktigt måste anpassa oss till en kortsiktig verklighet, men tack i alla fall för att få något "riktigt" gjort.

 

Väl hemma skulle Edit ringa till sina syskon för att berätta att Bror på dagis försökt pussa henne för länge sedan, men nog medan hon var fem år. Tyvärr svarade ingen, men Edit är övertygad om att de nog ringer då de ser att hon ringt. Nu sover hon och jag tror Linda, Emilia och Rufus har det bra där de är. Rufus hade missat att det är skolfotografering i morgon. Själv höll jag det hemligt för Fru-Kickan så länge jag kunde för att slippa klippa håret och raka mig. Sen då jag sade det svarade hon bara "Okej", som om ingenting hade varit...Inget hetsande alls. Inget påhållande om hur jag måste se ut. Antingen är hon jättetrött eller så bryr hon sig inte om mig. Jag tror hon är jättetrött.

 

Morgonen blir extremt tidig, då Huvudtränaren vill träffa mig redan klockan 7. Sedan stundar morgonträning och en skoldag, med den omtalade fotograferingen, före eftermiddagsträningen tar vid.

Den här bilden beskriver hur fotboll var för mig då jag blev förälskad i den. Som i alla förhållanden kräver ett livslångt engagemang blod, svett och framför allt tårar. Men vad kan man göra. Love Hurts, som de sjunger.

Rätt arg men effektiv

Jo, jag är fortfarande arg, men kan tyvärr inte berätta varför. Jag är inte heller säker på att det reder upp sig, men som jag skrev i går i ett brev då jag sammanfattade min personliga målsättning: "Jag måste acceptera de saker som inte kan förändras, men arbeta hårt för att förändra det som kan bli annorlunda". Lite som en anonym alkoholist alltså. Nu var jag mera namngiven fotbollslärarbyrokratpraktiker.

Hej vad det går! Här står jag och viftar

 

Dagen ser riktigt skön ut där ute. Det blir inte möjligt att åka till träningen i kväll eftersom det igen är styrelsemöte. Jag hoppas verkligen att våra medlemmar har tid att diskutera denna gång, då det verkligen finns saker jag behöver få veta!

 

Skoldagen bjuder på stora upplevelser varje dag. I dag hörde nästan Elevrådsmötet till höjdarna. Först ville man ifrågasätta ordförandes ordförandeskap, men med hänvisningen till valresultatet håller den sittande envist makten. Sedan hölls brandtal för sköldpaddors rättigheter, samt krävdes att få in låten "Traktorhjul" av gruppen "Smaklöst" på musiklistan i skolans kiosk. Dessutom beslöts några viktiga saker också, eller de delegerades på personer att handha. Längsta listan som dök upp var beslut som fattats, men inte genomförts. Elevdemokrati är bra då den är som bäst. Tyvärr missade Rektor Granberg mötet, men han är välkommen en annan gång!

Sådana här ömkade anföranden för... KHS elevråd har långa tentakler!

 

Sedan har jag i ilskorna, eller annars bara i farten genomfört lektioner hela dagen, samt också gjort färdigt listor som Åland United behöver för nästa år. Det där att fråga lov för varje sak man ska göra är inte alltid ett system om man vill ha något gjort. Det som är gjort kan alltid ändras på något sätt, men det som inte är gjort, det riskerar att sedan inte alls göras. Så säger nu jag!

Amen!

 

Hoppas hinna se Fru-Kickan och Edit efter mötet i kväll.. I morgon blir det årets tidigaste avfärd hittills nämligen!

Dagen S har gått i tunga fjät

Eftersom jag bevisligen börjar vara gammal, kanske inte alltid själsligen men definitivt kroppsligen har denna dag varit ganska tung så där fysiskt. Eftersom vi kom hem sent i natt och jag sedan sov i en väldigt varm säng och inte var riktigt lugn i själen blev första halvan av den vakna tiden väldigt väldigt tröttsam. Alltså jag var helt enkelt helt slut.

 

Senare, efter att ha sett hela kvällspasset från Peking tog jag mig en promenad i den stekande solen för att hämta min bil från hamnen. Vi fattade ett tjänstemannabeslut i går på färjan att min bil skulle stanna kvar och att jag skulle gå hem från Sjukhuset där bussen släppte av några spelare. Allt är nu under kontroll och allt material som jag ska se till att kommer till träningen finns nu i säkra gömmor, det mesta i Bengtsböle faktiskt.

Denna bild är från inget mindre än WHA. Jag hade hela Lilla familjen med på Veikkausliigamatch. Fru-Kickan påstår att hon varit förut och det var hon faktiskt under sen höst 2009 med jättestor mage!

 

Ja, vi var alltså till WHA. Främsta orsaken till att vi alla drog oss dit var att IFK Mariehamn hade inskrivning för nya pojkar och flickor som vill börja spela fotboll. Bergshöjden var representerade och nu är både Edit och Pärla inskrivna och väntar bara på information om när och var de ska anmäla sig till tjänstgöring i sitt utbildningsprogram som siktar mot Åland United.

 

Jag hade tänkt skriva mycket mera och vara lite rolig och så där. Tyvärr fick jag precis just in lite e-post som gör mig hederligt förbannad och skrivandet för i kväll slutar här. Jag berättar vad det gäller om det blir läge för det någon gång.

Honom här hade jag tänkt hylla också. Han är bra!

Hemma och det är snart morgon

Bara snabbt nu, för snart är det morgon. Åboresan blev inte vad vi väntade, trots att en massa supporters slöt upp. Inte ens de cirka 10000 motor och rock´n´roll entusiaster, varav bland annat Fru-Kickans kollega Magnus, kunde hjälpa Åland United till seger denna soliga och heta augustidag.

 

Vår Ordförande förbjöd mig att skriva vad han frågade mig då han ringde. Därmed gör jag ej det, men jag vill poängtera att han tror på oss och det hoppas jag även resten av supporterskaran gör. Fotboll är en smärtsam form av liv. 2-0 i rumpan blev det. Vi försöker nog vårt bästa. Som Craig brukar säga... "Det är på den mörka sidan det händer". "Det råkade vara en tisdag".

 

Annica skickar hälsningar att återväxten gör bra ifrån sig. F 03 har vunnit i dag. All lycka för söndagen önskas här av en redan ärrad veteran!

Dessa spelar i morgon om ära och medaljer. Hoppas det samma gäller för så många som möjligt av dem om si så där 9 år!

 

Fast jag är ÅU-gubbe kan jag glädjas åt saker som inte hör hemma i ÅU, åtminstone ännu. Hanna Ruohomaa gjorde come back i TPS efter en lång tids skada genom ett inhopp. Må lyckan följa henne! Kanske lyckan leder ända till Mariehamn?!

Från Raumo till Björneborg och sen till Åbo. Jag säger inte nej om hon här spelar för ÅU en dag!

 

Bäst att lägga sig nu så alla blir nöjda med mig i morgon. Alla, är i och för sig ganska över förväntningarna. Nå, åtminstone de viktigaste då!!! Okej?

Pride betyder väl stolthet?

Det är Pride ute, Pride inne Pride i hjärtan och sinnen lite här och var. Jag tycker väl att det är trevligt och ett väldigt gott ändamål, så inget illa alls från min sida här. Det jag däremot inte visste var hur många olika falanger at hbtq människor det existerar. Jag har liksom utgått från att alla är precis som de är och lever sitt liv utifrån det som passar dem själv och deras nära bäst. Nu blev det i morse att se hur Nya Åland listade upp otaliga grupperingar som till och med har egna föreningar och flaggor. Fascinerande måste jag säga. Det är väl så att kaukasiska, heterosexuella, vita, medelålders män kanske inte bildar en dominerande minoritet och därmed behöver vi inga speciella grupper eller symboler. Vi är i vår tur grupperade enligt språk, etnicitet, fotbollsklubbar, nationalitet eller något annat. Men vänta nu... Det är ju hbtq människorna också. De har förutom de grupperingar jag räknade upp dessutom sin egen tillhörighet i sin grupp som bildas genom sexuell läggning och dylikt. Jag utgår från att man till och med kan höra till flere olika sådana grupper och därmed kunna ha flere symboler, flaggor och lojaliteter att stå för. Vänta nu igen... Det har ju också icke-hbtq människor.. Kan det vara så att vi faktiskt är väldigt lika allihop?

Dessa har gjort störst intryck på mig. Skulle jag vara homosexuell, då skulle jag villa vara en Bear! Och en stolt sådan!

 

Jag är stolt över många saker. Stolt över mina barn så klart. Edit är hemma igen och är faktiskt målad i regnbågsfärger och har spridit ut popcorn över golvet. Linda gästade mitt jobb i dag och verkar finna sig tillrätta bra i Källbo. Emilia hade varit här tidigare, tillsammans med Linda, men jag var på Jomala Konstgräs just då och missade dem. Medan jag stod på planen cyklade Rufus förbi planen tillsammans med en hop tonåringar. Jag är väldigt stolt även över honom. Jag tänker inte räkna upp alla orsaker till varför av hänsyn till honom dock.

Så här fin var han förra hösten tillsammans med Famo och Fafa.

 

Jag är stolt över mitt arbete som lärare. Jag är också stolt över att vara finländare och ålänning och extremt stolt över att inte se någon konflikt däri. Jag är stolt över att jag inte har problem med att andra människor ser det som en konflikt att vara både ålänning och finländare. jag är alltså stolt över att jag känner att alla ska få bestämma själv hur de ställer sig till religion, nationalitet och andra sådana frågor. Jag är väldigt stolt över att jag anser att alla behöver kunna något om de just nämnda sakerna innan de uttalar sig, men inser att folk säger vad de har förstånd till och är stolt över att inse det.

 

Jag är också stolt över mitt fotbollslag, som i natt åker iväg mot morgondagens match i Åbo. På Övre plan klockan 15.00 är det dags!

Come on ÅU. Show your Pride!

 

Jag ska dela hytt med Kjelle i natt tror jag. Vi ska försöka göra varandra stolta. få se vem som hamnar i övre bädden...

Kaninmat

Morgonen har tagit fart efter att jag insåg att jag bör stiga upp före Fru-Kickan som meddelade att hon kan sova längre då inte Edit är hemma. Det blev väldigt konstigt allt, men då jag funderat en stund steg jag upp för att liksom inte vara i vägen då hon själv har beslutat att det är dags för alla rituella morgontvagningar på två olika toaletter. Allt väl där vad jag kan förstå.

 

Edit verkar ha haft väldans roligt på husbilscampingen. En bild som sänts från platsen visar sådant här från något som tydligen var i går kväll

Pärla och hon delar bädd. Det brukar betyda gråt, men kanske inte i en husbil. Nå i kväll får vi höra om hon har tid att berätta något.

 

Dörren är även öppnad så Huvudtränaren kommer åt bollarna och vi hoppas att allt går sin gilla gång så vi väl föreredda kan bedriva pre-match samling vid 4-tiden.

 

Mat-Inger var just inne med en lapp (inte en Same utan en papperssådan). På den står: " Karlar som kallar grönsaker för kaninmat borde studera kaniner. Kaninhanen är vig och rörlig, saknar kulmage och är mycket intresserad av sex".

 

Jag tycker texten är alldeles perfekt belysande. Precis så där ser jag det också! Hur många av er har sett en kanin äta kokta grönsaker blandade med ris och någon stackars kycklingsslimsa till exempel? Nej. Precis som kaninerna anser jag att grönsaker ska ätas färska! Då hålls man vig och rörlig. Kulmagen är en definitionsfråga och ja... Jag har ju fyra barn, så döm nu sen utifrån det... Inga fler kommentarer om detta, då det är en familjespalt, men kaniner ser rätt på många saker i livet anser jag!

 

Nu kaffe inför Franska Revolutionen som kommer att gå över i frågan om vad Gud är, ifall nåt sånt finns... Lite som det där X de nojsar om i matematiken...

Men alltså på riktigt hej...

Eftersom vi varken hade eftermiddagsträningar eller småbarn hemma kunde jag stanna kvar på jobbet och få saker och ting gjorde helt färdigt. Inte som vanligt då jag gör dem klara för en snabb kickstart följande dag. Förstås ringde Linda just då och ville komma och prata. Typiskt... Hon har fullt upp där i Källbo säger hon. Alltid tufft att börja som lärare, oavsett var, hur eller när man börjar. Efter en par tre år lättar det aningen, men då börjar andra typs utmaningar. Det är väl lite som livet i stort tror jag.

 

Rufus meddelade att han visst varit i skolan fast jag inte sett honom och Emilia har det bra, säger hon, förutom att deras kattungar börjar ges bort. Nå, i längden är det nog väldigt bra tror jag. På tal om kattungar visade det sig att en av den yngre kullen i mina äldre barns hem innehöll en flickkatt som hette Albin. Edits kompis Hannah har nu fått den och den ska heta Pelle. Det där med genusnormer behöver vi inte oroa oss för gällande den yngsta generationen tror jag.

 

Kvällen fördrevs sedan med Åland United administration som i dag var väldigt psykiskt krävande får jag erkänna. Dessutom lagade jag middag och väntade hem Fru-Kickan som varit på gymmet efter jobbet. Då hon kom hem och maten var klar och bordet dukat meddelande hon att hon nu skulle på länk. Jag fick lov att vänta lite till och tittade på material om TPS för allt jag var värd. Middagen åts sedan och äntligen fick jag gå i bastu, varefter jag tittade på mera TPS material. Jag förberedde som vanligt en ytlig motståndaranalys som jag brukar hålla i samband med vårt matchförberedande möte.

 

Sen rattade jag till min olycka in Krasnodar-HJK. Och därmed uppstod kvällens bloggrubrik. Men alltså på riktigt hej... Ett lågt försvarande HJK som till synes planlöst försökte dutta sig ur trängda lägen i egen försvarstredjedel fick pisk med 5-1. Kan man tro att drömmen om ett Europa League detta år också är liksom... Borta? Det är sällan jag får de bilderna i huvudet, men jag tänkte på min gamle distriktslagstränare Pertti "Välä" Haikonen som berättade om en av hans enda landskamper som hade gått mot Spanien precis i början av 1970-talet. 9-1 till Spanien och Välä bara pustade (detta var 1985) och konstaterade att huh huh... De var liksom överallt. Jag vill inte tro det och jag vill inte ställa mig i den ökande jämmerkören, men... Huh huh var det i dag med...

Bana ser ju nästan lika sliten ut som jag. Det borde han ju vara, som ett år äldre, men han brukar ju vara så putsad och fin. Med 1-5 i rumpan två gånger under en väldigt kort tid blir man väl sådan. Hoppas jag klarar mig från det. Hur månne jag skulle se ut då jag rämnar?

 

Efter matchen blev det ännu att skriva en del grejer och precis då jag skulle färdigställa min TPS "rapport" meddelade huvudtränaren att det inte behövs. Han har koll på det säger han och jag utgår från att han kör själv i morgon. Okej då.

Henne här skulle jag gärna se frisk igen riktigt snart. Hon har mål i kroppen nämligen!

 

I morgon inleds dagen med att öppna upp för Huvudtränaren i Vikingahallen så han får tillgång till bollar för nåt träningspass han skulle ha mitt på dagen. Sen ska 8G få veta grunderna för Franska revolutionen och så bara rullar det på. Gröt bjuds det på till lunch så jag har stora förväntningar på skinkmackorna jag utgår från att även finns tillstädes. Sen kommer ju Edit hem också. För mig blir det att åka till Åbo, men först har vi ett dygn att leva.

Konspirationer och Rosengård

Vad jag förstår är Edit just nu på husbilscamping i Eckerö. Det är fruktansvärt roligt att hon får tillfälle till det och jag tackar denna väg även Buba och Gunnevi för att ni tar med min dotter. Dagen ser solig och varm ut där utanför fönstret. Själv har jag kört årets första sexlektionersdag och inte riktigt fått till så mycket annat än arbete, både lärarsådant och administrativt kring Åland United. En helt vanlig vardag alltså, förutom att morgonträningen går så sent att jag bara hinner dit och säga hej, samt se till att allt är på plats. Torsdagseftermiddagar har vi ju oftast ledigt från lagträning, så det finns chans att göra ännu mer administration och kanske riktigt bli crazy i kväll och se en film eller nåt.

 

Domarkonspirationen mot IFK Mariehamn diskuteras redan som ett faktum på Facebook. Det påstås att domare har bestämt att 50-50 situationer ska gå mot IFK för några år sedan. Hur kan man bestämma något sådant? Redan påståendet att man skulle ha gjort det är ju befängdare än Sverigedemokraternas uttalanden på fyllan. Klart att många domslut blir fel, det händer många och ibland känner man sig förfördelad. Men denna nivå på konspirationsteorier för en in i "A beautiful minds" handling där den stackars mannen trodde han var förföljd av ryssar hela tiden.

Blås av det där nu och låt fotboll vara det det är. Ett spel för människor, av människor, för mänsklighet.

 

Jag kan tycka att goal line technology är helt okej. Dock lever jag också i en värld där mänskliga beslut och handlingar skapar mänskliga känslor och bidrar till den mänskliga värld jag vill upprätthålla. Ibland blir saker riktigt fel. Men kanske det ska vara så. Jag vill inte ha millimeterrättvisa i fotboll, med videogranskningar och utdragna rättsprocesser. Jag vill ha ett klart och rent spel där det ibland fuskas, armbågas och smälls, men där man har respekt för spelet, medspelaren, motspelaren och även då de där domarna, fast jag ogärna talar om dem. Jag tycker världen vore fattigare utan dessa diskussioner om felaktiga domslut. Ett stort stohej var det för en tid sedan då Maradona träffade domaren som släppte igenom Guds hand-målet 1986. Vad hade vi minnats av matchen om det hade blåsts frispark? Kanske Maradonas 1-0 mål i så fall (nu var det ju ett 2-0 mål) och Linekers kvittering. Kanske det hade blivit förlängning och straffar, men det hade varit en av många matcher i VM. Nu är det matchen då Guds Hand avgjorde. Hur orättvist det än är, blir det en del av vår folklore och jag vill ha sådana historier att förmedla till mina barnbarn då de frågar, om de nu någonsin frågar sådant...

 

PK-35 lottades denna eftermiddag mot Rosengård i WUCL. En hård skola för Vandalaget och går de vidare därifrån, då har finländsk fotboll gjort något som sällan förut hänt. Svårt att riktigt tro på det, men folkloren som vi nämnde ovan innefattar också skrällar och hjälteberättelser av olika slag.

Så här ser de ut. Några av spelarna på bilden kommer att vara med i Myrbacka i oktober!

 

Mat-Inger meddelade att hon förmedlat min fråga till matmötet. Jag hade helt stillsamt undrat varför man måste tynga in så mycket kokta grönsaker i goda maten. Svaren hon hade tillbaka från mötet sade: 1. Det är bra att lära sig äta allt. 2. Allt, även korv härstammar från gräs. Då blir mina följdfrågor: 1. Varför är det det? 2. Kan vi inte i så fall sluta komplicera allt och bara äta gräs?

 

Så att sådant.... Vad månne vi ska ha till middag? Pax för köttbullarna som blev kvar i går... Okej? Och bastu sen va???

O vandrande vålnad

I dag vandrade jag omkring i Bengtsböle som en sann Fantom. Eller kanske jag var mer lik Guran då jag tänker efter. Det där med att lägga ut koner och sedan begripa vilka som hör till vad, samt att kunna utläsa var koner ska vara kvar och vilka som bör flyttas och när är en vetenskap som vi assisterande tränare behärskar väldigt väl efter några års erfarenhet. I dag hjälpte ingen som helst akademisk kunskap då jag vandrade fram och tillbaka och lade ut koner, samt flyttade sådana som hade lagts fel, för att slutligen märka att det jag trodde var meningen att vara rätt inte alls var det och så gick jag igen. Jag tror att de enda spelarna som riktigt märkte hur hopplöst det var var målvakterna som gav mig uppmuntrande rop då jag vandrade förbi dem gång efter gång med tom blick. Bara vi får till det mot TPS så kan vi dock anse dessa vandrande steg som värda tre poäng.

Ibland borde man kanske bara luta sig framåt och fundera över livets gång. Mina elever tycker jag påminner om Barbapapa om det nu gör någon gladare...

 

Just det där med att ha haft elever i nästan halva ens liv ger en viss pondus i kniviga människorelationsfrågor som inte är personliga. I dag har jag fått jobba hårt med sådana och just nu känner jag mig trött men.. Inte lycklig för det är långt ifrån klart, men jag känner att jag gjort allt jag kan.

 

Kvällspasset här hemma blir nu att se över försäsongen. Ett koncept finns och jag hade kunnat slutföra allt i dag om det inte vore för att det finns flera kockar inblandade. I kväll kommer vi dock nära sanningen.

 

Edit hade mardrömmar i natt och ville därför sova i vår säng. Där ligger hon nu och jag förbereder mig mentalt för att sova på 1/5 sängyta då Fru-Kickan tar halva, Edit vältrar sig över halva min halva och sen är ju jag där och balanserar ute på kanten. Väl så. Eget fel att jag har fyra barn. Och inget av dem skulle jag sälja eller byta ens för 20 kameler trots att jag fick bud på Linda då vi var i Egypten för jättemånga  år sedan.

 

I morgon är Edit dessutom inte här. Pärlas Farmor och Farfar av alla människor tar med henne på husbilscamping. Så att ett riktigt äventyr och för mig nästan en halv säng att sova i då.

 

Jag har inte sett själv, men det går väldigt hätska tongångar på nätet. Någon domare har igen förstört allt för IFK Mariehamn. Bollen lär ha varit helt klart inne och helt onödiga varningar lär ha delats ut. Jag kan bara beklaga.

Lite så här såg det säkert ut i Kuopio i dag. Eller är detta Wembley och 1966? Jo sorry!

 

I morgon lottas då WUCL 32 delsfinalerna. Lite spänd på vem PK 35 ska få är jag faktiskt. I morgon tränar även Åland United på förmiddagen och jag hinner bara dit för att säga hej hej ungefär. I morgon hoppas jag att det jag jobbat hårt för i dag ska leda till lite resultat. Och i morgon bjuder Mat-Inger på död fisk med remouladsås. I morgon blir alltså en ny dag!

Ledningsgruppskickoff

Onsdag morgnar, som företrädesvis har gått och blivit icke-träningsmorgnar styr jag skolan inom ledningsgruppen. Min uppgift dessa tidiga ottor har under årens lopp blivit att tillverka kaffe. Sen är det en oerhörd debatt om vem som bär in kaffemuggarna så att det ska vara möjligt att dricka kaffet.

Rektor Granberg gjorde direkt två innovationer. 1. Kaffet serveras i termos. 2. Muggarna bars in på en bricka, av självaste honom själv. Bara själva styrandet kvar då.

 

I övrigt måste jag minnas att a blodtrycksmedicinen om jag hinner hem och vända mellan skolan och träningen, annars blir jag för rolig som Emilia säger. Frukosten blev amerikansk. Kex och våffla som jag hittade på lärarrums bordet. Arbetsdag framför, både den ena och de andra av olika slag!

Klarat test, utmattning, gråt och till slut lite Old Trafford

Jag vill inleda med att informera för välden att min bil klarat besiktningen och således är körberättigad i ett år till. Det ni! Där har ni er alla ni med svag tro!

Denna bild skickades mig redan i går, fast den var i tidningen först i dag. Min Emilia har avancerat till officiell bulldomare i Ålandstidningens Jullebulletävling. Visst ser hon glad ut, tredje från vänster.

 

Jag hade egentligen helt skapliga lektioner i dag. En viss seghet märker jag av och sista timmen, med 7E var inte alls som den var tänkt då jag helt och hållet glömde dela ut böcker och häften och bara malde på om existentiella frågor. Nåja, det är långt till Jul så jag hinner nog rätta till det som slog fel i rytmen. Sen hade jag ju bråttom till besiktningen, så det mesta blev lite hux flux.

 

Med en lycklig besiktning bakom mig kunde jag sedan gasa ut till Bengtsböle där dagens eftermiddagsträning genomfördes i varma och sköna omständigheter. Jag gjorde en liten insats som högerytter och gjorde det så i smyg att Jessi inte märkte att jag hade varit med. Det i sig förklarar varför Jessi hela tiden blockerade alla passningsvägar fram till mig. Först då jag sade till henne märkte hon att jag stod där sa hon. Jag undrar nog jag.

 

 

Efteråt fick jag höra att jag ser utmattad ut och frågor om man kan hjälpa mig med det. Svaret är enkelt. Låt mig göra de saker jag är satt att göra på det sätt jag väljer att göra dem. Då är jag mindre utmattad! Detta gäller allt jag gör i alla sammanhang faktiskt. Nog om detta!

 

Fru-Kickan inledde volleybollträningssäsongen i dag. Därmed fick jag susa till Vikingahallen för att hämta Edit, som i sin tur blev otröstlig och grät högljutt hela vägen hem eftersom jag kom för tidigt och hon ju skulle leka med Pärla, som i sin tur kom precis då vi åkte. Dessutom fick hon inte glass och korvsoppa till kvällsmål som hon ville. Senare sade hon dock att dagen hade varit fin och att det bara var de där "två olycksstunderna" som hade gjort henne ledsen. Tufft liv för vår femåring minsann.

 

I morgon börjar min äldsta dotter sitt första dagjobb. Hon ska i sin mogna ålder av 19 år bli lärare i Källbo skola för åk 3. Jag önskar henne av hela mitt hjärta lycka till. Speciellt då jag minns att jag själv var 20 år då jag fick min första anställning som lärare i historia , samhällslära och religion i Munksnäs Högstadieskola... Med tanke på hur mycket mer Linda kan är vad jag kunde då kommer det att gå hur bra som helst för henne!

 

Denna kväll finns det så klart massvis att göra, men jag tror jag ska ta och titta lite på vad som händer på denna stadion:

Det torde ha börjat redan, så god natt nu alla, eller god morgon, beroende på en massa faktorer jag inte nu orkar räkna upp.

Besiktningsdag

Egentligen gillar jag att sommaren äntligen har kommit nu då skolorna börjar. Jag gillar ju att framhålla att allt är en inställningsfråga och kan således hålla fast vid det. "Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder" sägs det. Jag påstår ytterligare att kläderna inte gör mannen, så hur det än är kommer vi ändå att dö. Sug på detta så länge där finns något att suga på och det är inte ens eget fel om det smakar skit, men man kan inte heller göra något åt det, så man gillar läget eller låter bli att gilla det, för det har ingen betydelse!

 

Med denna inledning kan jag bekräfta att jag hittills haft en väldigt effektiv morgon. Jag har, trots besvär med magsyror i strupe och mun under natten, fått upp Edit, samt organiserat så hon kunnat föras till dagis av Fru-Kickan. Jag har bokat av en tid på sjukhuset som visat sig onödig, ordnat upp inför morgonträningen, läst båda tidningarna, godkänt elev Ebbas ansökan om att vara frånvarande från skolan för att tävla i FM på 100 meter och 200 meter (eller 300 meter, då hon inte var säker), skrivit underlag för träningsstatistik, kört silly season samt fixat lite dittan och dattan här i skolan. Dessutom har jag ordnat med försäkringsbrevet som alltid tappas bort just samma dag som bilbesiktningen äger rum. I mitt fall är det i dag.

 

Som vanligt råder det en liten hysteri kring transporter till träningar och sådant. Som vanligt blir jag som mest otillgänglig just då flest personer frågar. I dag vågar jag inte lova något alls eftersom jag förväntas gasa härifrån skolan till bilbesiktningen och sedan därifrån, ifall jag nu får köra, till träningen men ingen vete ju alls vilken tid detta kan ske. Jo, det finns en bokad tid så klart, men den är ju liksom bara riktgivande. Alla som besiktigat bilar vet säkert vad jag menar.

Jag tror Sofia och Maegan hör till dem som kanske inte vet vad jag pratar om så värst mycket i fråga om bilbesiktningar, men jag kan ju ha fel... De ser åtminstone glada ut.

 

Gårdagens videoanalysmöte gick väldigt som smort, fram till att städerskan anlände. Hon skulle städa precis där och nu. Till slut ordnades det upp och om någon i dag tycker att WHAs cafégolv är aningen oputsat kan det ha och göra med den lösning som begagnades.

 

Vår vecka har ett klart tema inför TPS matchen. Kom och kolla till Åbo på lördag så ser ni hur vi lyckats. Temat för 8Fs lektion i dag, eller åtminstone dit vi strävar komma under väldigt närstående lektioner är:

Kunde funka som slagord i vilket fotbollslag som helst det där...

 

Mycket tyckande kring allt möjligt. Jag tror det är viktigt att förstå att rätt och fel kan vara så olika från person till person, plats till plats, sammanhang till sammanhang och så vidare. Sen är det en annan sak att en grundplattform för vad man själv står för är viktig att ha, så man inte springer omkring som Stevie Wonder under nattorientering och inte har någon aning om var man är, vart man är på väg och var man hamnar samt att man springer in i träd och slår sig blodig hela tiden...

Är dubbeljobb lättare än enkeljobb?

I dag har det då kört igång, riktigt med elever och allt. Rektor Granberg pratade rekordkort och försatte mig i en knipa då det blev att improvisera fram två lektioner utan någon egentlig substans. Temat kom att bli psykisk fostran och barnen som vant sig vid mig under två år känner säkert att de nog är tillbaka i skolan nu. Sedan hade vi ett väldigt effektivt möte då alla fick till sina kustodieringstider utom Ekis som var sen. Ingen pardon gavs, trots att han hävdade att han haft lektion. "Det skulle du inte ha haft" sade mötet och han fick skittiderna... Sorry. I övrigt börjar det mesta vara förberett som gör att vi kan börja undervisa och allt i morgon. Få se nu hur detta år kör igång. Åtminstone är jag med från början i år och inte i Sarajevo som i fjol då jag fick ringa från hotellrummet och prata till klassen via telefonhögtalare.

 

Då är sommarens tid med ett schemalagt arbete över. Nu går skoljobbet och Åland Unitedjobbet sidledes och ofta överlappande varandra, tillsammans med de där andra scheman som varenda familjeförälder har. Fruars och barns olika viktiga aktiviteter och göromål.

 

Under sommaren känns det ofta nästan absurt att tänka sig att ändra på arbetssituationen. Jag menar, jo det är schemalagt, ingen egentlig ledighet och mycket att göra, mestadels att vara tillstädes, men ändå ofta riktigt överkomligt och till och med stundtals roligt, speciellt efteråt då något litet göromål eller en träning är fixad.

 

Det är nu jag igen slås av hur effektiv man får lov att vara under dessa 10 månader (okej typ 9 då) som det inte är sommarlov eller någon annan längre skolledighet som gör att man kan släppa detta för några dagar. Jag skrev härom veckan om arbetsvillkoren för artister, fotbollsspelare och tränare/lärare. En hel del tid går åt till att förbereda sig mentalt och fysiskt för det man ska förbereda. Låter svårt säkert för en kontors- eller fabriksarbetare att greppa, men den synliga delen av dessa jobb är att synas och prestera. Då krävs det tid för återhämtning och möjlighet att vara kreativ. Just den tiden fattas mig under skolåret. Som allt är i mitt liv tror jag egentligen att det är bra!

En stor del av helgerna och ibland på vardagar är jag på resa. Även i övrigt bildar funktionärerna i Åland United ett kollegium som jobbar tillsammans och alla sysslor koordineras och körs som i vilken firma som helst veckorna igenom

 

Jag har sagt vid några tillfällen då någon undrat om jag har ambitioner att bli huvudtränare att det är fysiskt omöjligt för mig. Saken är helt enkelt den att den där tiden att reflektera och samla tankar och energi som behövs för det inte finns för mig under största delen av året. Som allt är behöver jag jobba på att lägga upp allt så att varje dag kan medföra prestationer inom alla de områden jag finns. Jag presterar som fullt i skolan, där är jag som en Huvudtränare. Mitt assisterande tränaruppdrag i ÅU blir mest att göra de uppgifter jag ombeds göra och sedan vara tillstädes som hjälp eller bollplank. Vissa delar, såsom studerande av motståndare etc blir på kvällen då lärarjobbet och familjen tillåter. Därtill kommer jobbet som funktionär i Åland United. Allt mer administration både gällande laget, som också övriga delar av klubben faller över på mig varje år. Dessa delar kan jag sköta dagtid under sommaren, medan de nu igen kommer att bli förpassade till raster i skolan och kvällar/nätter samt ibland tidiga morgnar. Jag hävdar att en rätt balans mellan alla dessa saker kan komma att göra att jag mår bättre i förlängningen och att jag faktiskt kan känna mig effektiv då all energi töms varje dag, men i olika fack. Blir balansen fel, då kan det bära åt helskotta. För jag vill ju finnas kvar för barn och fru även de timmar och dagar som jag de facto är hemma. Skulle jag dock inte ha alla dessa delar undrar jag om jag inte skulle snöa in mig på något och bli riktigt svår att ha och göra med för alla...

Detta är mina skolkolleger. Med dem tillbringar jag tiden varje vardag under dessa nämnda 9 månader.

 

Vad detta egentligen syftar på är att jag gör det jag vill göra och på samma gång det jag måste göra. Det är långt ifrån lätt, men kan komma att bli rätt!

Här står de. De som jag jobbar för att ska kunna få vara artister. Just hit, till Övre Plan i Åbo ska vi förresten igen nu på lördag

 

Om ni inte ännu googlade på Vogonpoesi, gör det. Beskrivningen ni får anpassar ni sedan på videoanalysmöte. Bastu i kväll Kickan! Bastu i kväll!!!!

Hemma, på golvet och världen är kvar

I natt hände det! Efter en helg av oändligt resande, med en 2-2 match på det svarta konstgräset i Kuopio där emellan var vi plötsligt hemma. Alltså jag var hemma hos mig och alla andra hos sig själva, tror jag i alla fall.

 

Många historier att återge blir inte återgivna på grund av att jag inte kom åt att återge dem. I vilket fall som helst var sängen där hemma fylld och jag knökade mig i den och fick en furstlig nattsömn på 4 och en halv timme. Sen skulle Fru-Kickan upp, jag upp och Edit upp. Rufus messade och frågade när skolan slutar i dag och jag kunde bekräfta att den nog gör det.

 

En hel del analyser och planering, samt svärande över analyserna och planeringen har det blivit under denna helg. I dag står då First Blood på programmet. Det kommer elever hit till skolan som kommer att vilja att jag informerar dem om saker. Mat-Inger bjuder på spaghetti, vilket jag tackar för (vi hade bara spaghetti 3 gånger under helgens matchresa), lärarna har konstituerande möten av olika slag i de olika grupper som ska sköta praktisk verksamhet i huset och sedan blir det dags för dagens höjdpunkt. Matchgenomgång med videoanalys. Ett av teman för helgen var "Liftarens guide till galaxen". Där framkommer något som kallas vogonpoesi. Har ni läst boken vet ni vad jag pratar om, ni kan ju annars googla. Nu säger jag att det finns videoanalys och vogonvideoanalys.

 

Fru-Kickan. Om du läser detta, snälla vi kan väl ha bastu i kväll.

Back in business

 

Nu får jag inte missa kaffet som förhoppningsvis Camilla har tillagat. Åtminstone är det hennes fel om det inte är det!

2-2 borta och sen i mörkt rum med sovande skotte

Dagen har varit lång, precis som gårdagen, för att inte tala om hur morgondagen kommer att bli. Just nu sitter jag i alla fall hopvikt och i mörker försökandes att inte väcka Craig som sov då jag kom in i hotellrummet. Huvudtränaren och jag har sett matchen en gång till och som vanligt fick jag mest mina egna minnesbilder lite förstärkta.

 

Eftersom vi kommer att vara kvar här på hotellet hela förmiddagen i morgon, söndag kommer jag säkert att få läge att lite beskriva funderingar kring matchen vi spelade i dag. Spontant hade vi två besvikna lag på planen då domaren blåste av. Dock, i sanningens namn måste jag säga och får säkert medhåll även av Pallokissats medarbetare, att vi kan betrakta resultatet såsom ganska rättvis, fast jag egentligen inte gillar att prata om rättvist och orättvist gällande fotbollsresultat. Vi är fortfarande tvåa i Damernas Liga och den som tycker det är dåligt kan absolut ingenting om fotboll, så fick jag det sagt!

En sådan här, alltså en sovande skotte tillbringar jag natten med här i Kuopio

 

Då det gjorts sådan affär av mina nya glasögon vill jag bara avsluta med att nämna att jag rycker till varje gång jag hamnar framför en spegel, då jag tror att jag tittar på Jari Väisänen. Enligt mina kolleger liknar vi dock inte alls, då Jari enligt dem är snygg.. Oavsett coachar Jari i morgon sitt PK-35 i en avgörande kvalmatch om avancemang i Champions League.

 

Till allra allra sist visar jag min storhet genom att helt ur hjärtat gratulera IFK Mariehamn till 5-1 segern över HJK i dag, samt till den därmed följande platsen i Cupfinalen. Lycka till där sen!

Jessus vad jag är populär!!!

Jag måste bara delge världen en snabbis nu.

 

Jag har alltså, efter att ha vidarebefordrat mina tankar kring Pallokissats väsen till Huvudtränaren även diskuterat med Rektorn och sedan tagit i tu med att färdigställa inför showtime på måndag.

 

En av sakerna som hörde till var att städa e-posten. Jag har nog då och då varit inne på min skolmail under sommaren, men aldrig riktigt tittat efter annat än namn jag känner igen. Nu tog jag mig för att kolla allt som kommit in sedan början av juni. Jag vet att vi har ett bra filter här, så jag utgick från att all mail som fanns var relevant sådan. Och jag måste säga att jag är överraskad av hur välkänd jag är ute i världen.

 

251 oöppnade mails fanns det. De allra flesta från människor jag inte alls känner. De känner dock mig verkar det som, eftersom de tilltalar mig vid förnamn och till och med vet att jag är snygg och manlig. Vissa tror att jag är rik, så något har de fått om bakfoten.

 

Jag är ju väluppfostrad, så självklart svarar jag alla som skriver till mig, då de verkar så mån om att få kontakt, stackarna. Jag nämner för dem att jag är gift och lycklig på den punkten, så de överraskande många som vill gifta sig med mig får lov att försöka gå vidare i alla fall. Dock frågar jag så klart, eftersom det är övervägande kvinnor som skriver, om de kan spela fotboll. Om de inte kan det inbjuder jag dem så klart till att bli funktionärer i Åland United eftersom vi behöver många till. Då kan de även gärna ta med sina tonåriga småsystrar som de ofta framhåller att också vill träffa mig. Hoppas ingen blir ledsen bara, men vi kan nog behöva folk som jag sade. Undrar just varför just jag är så berömd...

Många hänvisar till att de sett mig på bild. Den här kanske? Månne de vet att jag har nya glasögon?

 

Ja, det var det mesta för den här gången. Nu ska jag bära mappar och häften samt få projektorn att funka.

 

Jag har bett om lov att få använda magneter på matchföreberedande mötet. Hoppas jag får det, då det blir så mycket bättre för mig att uttrycka mig då jämfört med animationsprogram och sådant där...

En hel helg i mitten blir sista helgen. Och den ska vara i Kuopio!

Den sista officiella lärarsommarlovsfredagsmorgonen är inne för denna sommar. Programmet för min del har gått ut på att väcka Edit och som vanligt förbereda henne samt Fru-Kickan, som mest förbereder sig själv för avfärd till arbete och dagis. Härnäst kommer jag att ge lite tid åt Pallokissat och fortsätta där jag blev i natt. En del diskussioner om klubbens struktur gjorde att inledningen av matchförberedelsen blev väldigt sen och då jag de facto har möjlighet så lämnade jag en del nu till morgonen. Då det är klart ska jag ta en diskussion med Rektor Granberg, samt iordningsställa klassrummet så mycket det går så det är färdigt på måndag, så det sägs att det ska komma elever och allt. Själv kommer jag ju under nattens mörka timmar från Kuopio så det är ju behändigt om så mycket det går är klart för att bara leverera showen.

 

Matchförberedande möte och sedan träning på konstgräset alltså, så vi har lite konstgräs i benen och skorna, som det brukar bli, innan vi tar oss an Kuopios svarta (!) hemmaplan. En vanlig Kuopioresa blir det. Färja till Helsingfors nu i natt. Buss från Helsingfors upp till Kuopio där vi spelar 18.30. Därefter övernattar vi och åker sedan buss genom hela landet ner till Åbo för kvällsfärjan på söndag kväll. I Långnäs klockan 1 och sedan då hemma vid 2 tiden runda slängar natten mot måndag. Det känns alltid extra relevant att ha med sig några poäng då man kommer från en sådan resa. Men den minnesgode supportern vet ju att det inte var så senast. Inte ens hemma i juni var det någon ordning, utan Pallokissat har faktiskt vunnit de två senaste matcherna mot oss. Det måste bli ett stopp på det där tycker man!

Jag vill så gärna få bort bilden av Pallokissat i mitt huvud. Den då det är mörk kväll, kallt eller regnigt och de är så där äckligt glada på hemmaplan... Denna bild är dock gammal, vilket man om inte annat ser på att Ella bär helsvart här. I morgon bär hon helrött som sig bör på bortaplan!

 

Dagens Ålandstidning tar upp ett ämne som verkar vara kärt för många ålänningar. Vem ska träna IFK Mariehamns herrar efter Pekka? Jag vill fatta mig kort i detta ämne, som angår mig som ålänning, fast jag ju har mina klubbsympatier på annat håll, vilket egentligen är tråkigt för jag gillar folket i IFK, både spelare, tränare, funktionärer och supportrar. Allt gott till dem alltså!

Om inte han här är ett seriöst alternativ då det blir aktuellt, då dristar jag mig till att kalla IFKs styrelse inkompetent. Så, jag antar att han kommer att vara det, inte sant? Jag utvecklar gärna om någon ber mig om det, vid tillfälle.

 

Nu har alla IFK supportrar dock fullt upp med att pumpa adrenalinet inför morgondagens cupsemifinal mot mitt HJK. Må bästa lag vinna! Ägna gärna en liten tanke åt oss där i Kuopio också är ni snälla! Tack!

I dag är jag inte så rolig...

En massa människor brukar påstå att de tycker jag är rolig. Jag brukar då svara att det som förstärker det intrycket troligen är att jag inte alls försöker att vara det. Då jag strävar efter att vara allvarlig och seriös, då skrattar folk. Nåjo, så länge de som betalar min lön inte får veta det, som jag brukar säga!

 

I dag känner jag mig dock ännu mindre rolig än jag vanligtvis brukar. Inte för att det har varit en dålig dag hittills, nej inte alls. Morgonens träning då jag fick spela mittback var riktigt okej faktiskt. Sen ett besök i skolan och eftermiddagen sedan, efter en språnglunch ätande ostburgare från Hese, medan Anna Mörn satt och tuggade på vid ett bord, i Alandica med helt okej inspirationsprogram för lärare. Då temat var rörelse i undervisningen föreslog jag att det kunde kallas perspirationsdag istället, men precis som väntat tyckte nu inte så många att det var så roligt...

 

Gurkan hade hämtat Edit och har matat i henne middag. Därmed sitter jag här i och med att Fru-Kickan fått lov att börja styrketräna igen och därmed alltså styrketränar. Middag kanske det blir i något skede om jag lagar något...

Egentligen är det inte alls illa med mig. Detta var förra sommaren då jag fick middag, eller betalade för den då Linda och jag åt på restaurang.

 

Det bara känns som om jag har en mycket lång och tung uppgift framför mig och då menar jag inte skolåret, mitt liv eller den nyss nämnda middagstillverkningen. Jag menar bara, lite syftande till mitt förra inlägg, att skapa en realistisk bild och arbetsmiljö för folk inom fotbollsbranschen. Alltså jag ska inte skapa den, men på mitt eget vis verka för den. Alla människor menar väl, men tänker ur så olika vinklar. Stå nu där och fäkta sen. Jag tycker inte det är så värst roligt, men folk kanske tycker det ser roligt ut.

Lite roliga Åland United nyheter börjar samla ihop sig. Sinom tid kanske vi kan berätta lite mer på vår hemsida

 

Nääj, nu räcker det för tillfället. Får kolla vilket dött djur som ska tillredas och sen blir det bastu har jag bestämt. Material för studier av Pallokissat har anlänt så jag vet vad jag gör i kväll då... Också....

Är fotboll ett yrke?

De flesta i dagens värld svarar säkert ja på rubrikens fråga. Eller, spontant först, nej eftersom det ju är en lek och en hobby för de allra flesta utövare. Då man tänker lite längre inser man att det dock finns en skara människor som livnär sig på arbete utfört inom fotbollsbranschen, eller åtminstone skaffar de sig smör på brödet genom olika slag av del- halv- eller heltidssysselsättningar vid sidan av andra hel- eller deltidsjobb.

 

Fotbollsspelare, tränare, aktörer av olika slag kan för spelarnas del jämföras med artister, konstnärer, författare och på samma gång tränarna med lärare och regissörer. Övriga aktörer har alla sina motsvarigheter inom offentliga- eller privata sektorns tjänstemän och anställda. Spelare och tränare har alltså lite diffusa arbetsuppgifter för den vanlige arbetaren. Det man ser av deras arbete är förstås matcherna på basen av vilka deras jobb bedöms. Förutom detta vet alla att man tränar mycket och ofta. De flesta har ingen susning om vilka mängder som gäller och blir sedan helt paffa, antingen för att man tränar så mycket, då jämför man med sin egna hobbybakgrund, eller å andra sidan att den betalda arbetstiden är så kort, då tänker man sig 8 timmars arbetsdag och att stämpla in och ut på en fabrik.

 

Största delen av en spelares dag, vecka och år går ut på att vara beredd på att träna och spela. Ett riktigt proffs har ständigt koll på sin sömn, sin diet, sin muskelbalans, sin psykiska balans och så vidare. En stor del av jobbet är förmågan att koppla bort pressen som det offentliga arbetet med att spela matcher inför supportrar och sponsorer ger, samt att då både psykiskt och fysiskt förbereda sig för nästa träning. Vi vet ju att en stor mängd träning på halvfart och halvengagerat bara gör dig sämre, jämfört med lite mindre mängd utfört med max koncentration och engagemang. Under en säsong är alltså en fotbollsspelare som sköter sitt jobb hela tiden påkopplad fast han/hon kopplar av. Finns inte de små vilotiderna kan arbetet inte göras rätt då det görs.

 

Tränare har det lite lika, fast det ofta är mindre direkt muskelbalans det är fråga om. Mer eller mindre hela dygnet, sju dagar i veckan skall tränaren vara nåbar, samt kunna finnas till hands för spelarna i frågor som gäller dem och laget. Även här är den psykiska balansen viktig, samt möjligheten att kunna vara kreativ i planeringen och sedan 100% närvarande under tränings- och matchsituationen. Väldigt mycket som en lärare uppfattar jag. Till skillnad från lärare har dock fotbollstränare väldigt sällan lediga helger (nåjo, det jobbas nog en hel del skola i helgerna också i våra lärarhem), utan de får lov att finna de lediga avkopplande stunderna precis då de finns att hämta. Det är inte populärt bland varken spelare, klubbfunktionärer eller andra involverade, inte minst massmedia, om en tränare stänger av sin telefon för att vara onåbar en par dagar om det finns ett sådant läge!

 

Jag vill inte måla upp en bild av att fotboll är ett yrke där man är förtryckt och där vi kräver förändringar. Jag vill bara framhålla yrkets särdrag, eftersom det så klart inte finns så många som riktigt vet vad de där typerna egentligen gör. Lite samma som faktiskt även vi lärare får höra, då det pratas bakom vår rygg, jag vet nog.

Så här beskrivs ofta fotbollsstjärnornas vardag. Jag tycker mera detta ser ut som semester, eller kanske en träningsledig dag eftersom de väljer att vara tillsammans då de tydligen inte har fått chansen att åka hem, var de nu sen definierar det... Utan dessa stunder, som så klart i detta fall inte är något problem, eftersom dessa herrar tjänar miljoner, skulle de knappast orka fokusera och sedan spela inför tusentals krävande människor varje vecka. Så ska vi också minnas att de allra flesta fotbollsproffs sällan eller aldrig kommer i närheten av en motorbåt i sommarsol. De flesta trycker i någon liten hyreslokal och tittar på TV eller nåt annat de har råd med. Tränarna sitter antagligen i möte samtidigt, eller håller på med någon planering, eller kopplar av en stund med sin familj ifall det då verkligen är semester.

Denna text härrör från lite diskussioner som förs och även lite kring de upprörda IFK Mariehamnfansen, som lite likt våra fans beskyller laget för att inte försöka. Jag kan garantera att både IFK Mariehamns herrar och Åland United försöker. Just nu i denna stund försöker bägge lagens spelare och tränare vara i allra bästa form för torsdagens och fredagens förberedelser inför lördagens matcher. Det är de jobb de/vi har. Sen är de/vi inte på planen hela tiden. Åland United till exempel hade sitt pass redan för en stund sedan och återkommer i morgon då vi samlas för matchförberedelser på Jomala konstgräs. Häremellan gör alla det de behöver göra för att vara så förberedda det bara går!

 

PK-35 verkar väldigt förberedda för Champions League kvalet i alla fall. Som jag nämnde inledde de med 9-0 mot slovakiska FC Nove Zamky. I kväll klockan 19.00 (visst?) står lettiska Rigas Futbola Skola på tur. De inledde med stryk mot Kharkiv från Ukraina, så tummarna upp för PK nu. Jo, jag sade det jag just sade. Alla rankingpoäng ett finländsk lag kan ta i dessa turneringar är till hjälp för hela den finländska fotbollen dit vi ju hör.

Här har Sanni Franssi tydligen gjort mål. Hoppas hon springer av sig lite i denna turnering, så hon inte är så vass sedan i Ligan efter det.

 

För min del fortsätter dagen med fortbildning. Hela åtminstone Södra Ålands lärarkår, kanske allihop, vad vet jag, ska lära oss kloka saker i Alandica hela eftermiddagen. Hoppas hinna först med att hämta Edit från dagis sen. De lär ska ha nya rosa reflexvästar och det blir spännande att se om jag känner igen henne bland de olika färgerna som springer omkring.

 

Annars önskar jag alla frid, fröjd och faktiskt en del förståelse för hur olika jobb vi alla har!

Nya glasögon, ny landslagstränare, nytt skolår, nya gråa hår säkert också

Inte mycket mer tid denna gången heller. Kom just hem och vända. Träning i Bengtsböle inför Kuopio som redan hägrar bakom horisonten. Då vet vi i alla fall vad vi gör i helgen så att säga. Avfärd på fredag och hemma passligt till jobbet på måndag morgon!

 

Planeringsdagen i skolan gick, helt väntat väl. Inte så värst mycket att göra stora rubriker över, fast det ju så klart är nytt att ha Kigge som rektor. Om vi säger att det jag minns bäst är diskussionen om ett stavfel där det står att eleverna led av lärarna. Olika åsikter gällande om rätt formulering borde vara "leds av lärarna" eller "lider av lärarna" framfördes. Om vi alltså säger det, då förstår ni att värst mycket dramatik, förutom då katastrofen med den uteblivna pilsnern, inte förelåg.

 

Nåja. PK-35 inledde Champions League kvalet i går med att vinna 9-0. Låt oss hoppas att våra resultat i fjol i Sarajevo kommer att få stå kvar som de sämsta finländska resultat i denna tävling någonsin. Nästa gång vi själva är med igen ska vi stärka den sanningen ytterligare.

 

Nu är då alltså de där nya glasögonen här!

Så här ser de ut! Nöjda nu alla?

 

Sen nåddes världen även av meddelandet att Finland utsett sin nya landslagstränare för Herrlandslaget i fotboll. Ingen mindre än gamle Svennisskuggan Hasse Backe valdes!

För tydlighetens skull önskar jag Hasse välkommen till Finland och önskar inget annat än att han får bli den förste tränaren att leda våra herrar till ett stort mästerskap, eller drömmer jag för mycket nu igen?

 

Då jag står för uppvärmningen i dag gör jag en planering för det spelarantal jag fått tidigare. Sen måste det finnas en plan B och en plan C också för en massa eventualiteter som kan råka hända. Man har ju varit med ser ni...

 

Likt Sauli Niinistö och förhoppningsvis många andra planerar jag faktiskt i kväll att slå på stort och besöka WHA för en Veikkausliigamatch. Hoppas det blir så.

 

Edit är på dagis. Hennes första dag under sitt förskoleår.. Hoppas även det känns bra för henne!!!

Ingen pilsner!!!

Hade tänkt ge en snabb resumé om förmiddagen här i skolan och lite funderingar. Det blev inget av det då datorerna inte ville lyda. Welcome back to reality alltså.

 

Bara ett konstaterande om att det inte blev pilsner. Antiklimax! Dessutom har Rektor Granberg insett att klädkoden för rektorer i KHS innebär rutig skjorta, bra och tryggt! Till slut kan vi konstatera att Assistent Michelsson med bror, likaså Assistent Michelsson finns på plats fast de fick rosor i våras... Vi återkommer till det!

 

Mina glasögon lär ha kommit. Kollegan Sviberg hade fått välja själv hur bågarna skulle se ut säger han. Så lika de gamla som möjligt... Så blir inte mina. Nu eftermiddagspass, träning och så ser vi om jag hinner till WHA rentav i kväll...

Lunch utan pilsner... På Planeringsdagen!!!!

Petad på träning

Edit är hemma igen. Linda ringde just då jag var på väg på träning och meddelade att de var på väg, men eftersom jag var på väg bort körde Gurkan henne direkt till Jomala, tror jag åtminstone. Om mottagaren av hennes, Lindas alltså, ansökan läser detta säger jag bara- anställ henne! Hon är bra, bättre än jag om det nu är någon måttstock!

 

I morgon är det alltså planeringsdag i skolan. Nya rektor Kigge ska presentera sig för oss alla. Ta det lugnt, vi biter inte så ofta! Jag tror faktiskt att vi med en god laganda kan göra skolan stark och välfungerande. Precis som det sades under ett spelarmöte i Åland United tror jag att KHS anställda har stor nytta av att lita på varandra. Hav förtröstan och hjälp den som behöver hjälpas, men känn det ansvar du själv har över vår gemensamma arbetsplats! Mat-Inger svävar på målet om huruvida det blir pilsner eller ej. Hoppas, hoppas, hoppas. Det är sådant men ser fram emot ett helt år i förväg!!!

 

Sen var det ju träning också. Smidigt ordnade vi alla konuppsättningar så en uppvärmning en 4v4+2 possession game och slutligen en matchyta på 30x50 meter ställdes fram. Kjelle dök in och sparkade alla bollar åt rätt hål och jag lade ut röda koner utan att få skäll. Sen var det meningen att jag skulle spela också. 4x5 minuters matcher skulle vi ha och meningen var att Huvudtränaren och jag skulle alternera och spela 5 minuter var och sedan byta, liksom göra hälften och hälften. I sanningens namn var jag föga inspirerad, men så klart, är det mitt jobb att spela så gör jag ju det! Fickorna tömdes. Regnet startade precis så vi skulle börja spela så Kaisa, som rehabade fick hålla min telefon. Då hon senare tog fram den vill jag i ärlighetes namn inte veta exakt var hon hade förvarat den, men den var torr i alla fall...

 

Huvudtränaren gjorde första matchen. Hans lag låg under med 2-0 och då jag gick in för att byta såg jag på honom att det inte var fråga om att gilla läget. "Det är nog bäst om jag spelar" sade han bara. Och sagt och gjort. Oranga laget, som huvudtränaren spelade i och jag skulle ha spelat om jag kommit in, låg risigt till. 1-4, 3-5 var läget före sista matchen. Med urstyrka och vrede piskade Huvudtränaren sitt lag, som dessutom spelade mot målet som Craig vaktade och då jag, som i alla fall fick ta tid, ropade "time" hade de ryckt till en osannolik 8-6 seger. Huvudtränaren var lycklig som en tupp, men hade synbart ont. Craig var redo att döda och jag tror en del av spelarna inte riktigt förstod vad som hände... För min del var det solklart. Jag hade blivit petad, på träning. Inget jag sörjer över på det sättet, men fakta är fakta.

Då jag googlade bilder på "petad" kom denna upp. Ja, kanske det inte är så illa i alla fall. Beckham och jag, vi vet hur det känns

 

Eftersom Elin hade glömt att hon, tillsammans med Sofia och Maja i dag skulle vara på Landskapsregeringens mottagning för Öspelslaget fick jag ett snabbt meddelande just innan jag åkte att jag även skulle hämta Hanna och Jessi, vilket jag gjorde. De rymdes väl i bilen tillsammans med Pille. Vad jag förstod skulle de bägge som bor på Askuddsvägen se en "kärleksfilm" i kväll. Jag tipsade dem om att ta en engelsk i så fall så kan de ju ha lite spänning gällande hur den slutar i alla fall.

 

Det börjar bli helt desperat nu det där med att övertala folk att ställa upp i valet. Om fyra år kanske då, eftersom det nojsas så gruvligt! Men ta nu för jössenamn och kolla upp vad jag står för då, så det inte blir antiklimax sen i så fall!

 

Jag hade faktiskt en debatt på facebook i dag med en person som trodde jag stod före en massa saker helt utan belägg. Bara för att jag ser ut som jag gör och låter som jag gör betyder det inte att jag är sådan, eller stöder sådana saker. Som jag nämnde för Pille i bilen och nu även för er: Jag gråter till romantiska komedier! Där hör ni!

 

I morgon ska Presidenten dessutom hit. Ryktet gör gällande att han kommer att besöka IFK Mariehamns hemmamatch. Hoppas vi hinner träna klart då så våra representanter hinner fram och får träffa Sauli och viktigare, Jenni.....

Om ingen annan hinner fram vet vi att vi i alla fall har vår ordförande i faggorna! Han tar hand om Presidenten. Ibland gör han ju Presidentens jobb även faktiskt. Hoppas tilltugget i halvtid är gott i alla fall. För sakens skull får jag väl tillägga att jag önskar hemmalaget lycka till i matchen. Eventuellt dyker jag upp på läktaren o tillfälle bjuds.

 

Var det något jag glömde? Säkert! Fråga i så fall så reder vi ut det direkt!!!

Just nu luktar jag illa

Tomt hus. Troligen sista gången före, ja när? Fru-Kickan på jobb, Emilia och Rufus baserade hos sin mor, Linda och Edit ännu i skärgården. Edit torde komma hem i dag åtminstone. Jag har lovat dammsuga men nu sitter jag här och luktar illa.

Craig hör till dem som alltid doftar gott och är i form. Sådan var säkert också jag som 37 åring... Eller vänta, Nej det var jag inte!!!

I går kväll vid 22-tiden fördelades jag en grupp på två spelare att jobba med under morgonträningen. I morse fick jag ett meddelande om att de istället skulle vara tre och då gruppen delades in på planen kom dit fyra stycken. Nåja, en som inte planerar smågruppsträningar baserade på spelposition kanske inte ser pusslet i det hela, men jag skulle säga att vi bedrev ett riktigt okej litet pass där även en par detaljer kan vara av nytta för helgens match och så förstås för spel i backlinjen i allmänhet. Själv fick jag agera O´Shit. Det vill säga Irländaren som slår skitpassningen så vi måste ställa om från anfall till försvar. Behöver jag säga att jag var lysande i min roll, inte minst för att jag hade en gul tröja som skar sig mot spelarnas röda?!

 

Våt och skitig begav jag mig sedan direkt till Landshövdingens högkvarter för att göra upp om några bitar som fattades i går kväll och vi kom fram till att det är bättre att sjunka med hissad flagga än att inte ens försöka hissa den. Åtminstone tror jag att det var det vi bestämde, för jag märkte att han gärna såg att jag gick ut. Måste ha varit lukten då...

Bara vi inte står så här på hälarna i eftermiddag, eller allra minst i helgens match, har vi en chans att hålla flaggan uppe

 

Politikernas bloggar och insändare blir allt roligare. I dag tycker ett ärkepucko, som jag faktiskt röstat på en gång i tiden att Presidenten (!) ska uttala sig om vem som får ställa upp i val och vem inte. Där talar vi demokrati så det bara skakar om det minsann! Andra oroar sig över hur det ska gå om man inför skilda badtider för män och kvinnor i vissa simhallar i Sverige... Stora frågor, som sedan debatteras om och i slutet vill man alltid framhålla att det är fel att just dessa frågor är stora.

 

I morgon får jag, förutom då att just President Sauli är på Åland, träffa Mat-Inger och de andra i skolhuset. Vi har planeringsdag. Då brukar vi ibland få pilsner till lunchen, så det lönar sig att gå dit!

Håll käften och jobba!

Dagens kvällspass på gång. Fru-Kickan har börjat jobba och därmed måste hon ut och springa 14 kilometer då hon kom hem, varefter hon så klart är trött och har ont, men hon sade faktiskt God Natt för en stund sedan så jag vet att hon kan prata. Emilia, Rufus och Joel drog i väg på dagen efter mitt första möte och vad jag förstår har de andra det fint där ute på Kyrkogårdsö. Då är det ju bara jag kvar och mig själv ska jag väl kunna ta hand om kan man tycka...

 

Nåja. Ibland är alla inte riktigt på topp. Vi måste erkänna och acceptera det hos varandra. Personligen har jag varit med om att bli åthutad med pekfingret, tillfrågad om jag verkligen lyssnar fast jag sitter helt tyst och tittar den som talar i ögonen, anklagad för att bara sitta och kräva saker och fått höra att det är så lätt, informerad om att detta datum som sattes för att det var det mest passande inte passar och så vidare. Tidigare i år har jag tillsagts att skärpa mig och inte säga idiotiska saker då jag svarar på direkta frågor. Jag har också fått höra att jag kan lösa mina jävla problem och inte störa då andra tänker stort, då problemet jag försöker lösa innebär ett krav på okejande från den jag frågar...

 

Tycker någon det jag beskriver ovan verkar hårt? Jag tittade på det och kom fram till att det ser ut som en vanlig arbetsdag för en tränare eller en lärare. Så där säger jag säkert också åt både elever och spelare. Hur vill jag då att de jag pratar till reagerar? Jo, jag vill att de håller käften och gör sitt jobb!!! Sen är det en annan sak att man under livets lopp lär sig att se saker mera nyanserat och faktiskt har en viss förståelse för den parten man skäller ut. Jag är helt säker på att de som sagt så här till mig i år egentligen hyser respekt. De känner troligen att de kan säga så till mig och därför gör de det. Jag gör faktiskt så till elever jag med. Bara dem jag är säker på att kan ta det säger jag helt som jag tänker till. Lite mer osäkra får jag linda in orden lite med. Så, det är egentligen ett bra betyg till mig att bli behandlad som skit vid vissa tillfällen.

Även jag kan brusa upp och känna riktig helig förbannad ilska. Jag har dock lärt mig att bara släppa fram den ordentligt i trygga situationer, för det handlar i sig om att jag ska hålla käften och göra mitt jobb!!!

 

Nu blev det mycket att göra här denna kväll och så klart har alla de som behöver bekräfta det jag behöver få gjort enligt de instruktioner jag har kopplat bort telefonerna. Det är ju en sådan skön kväll!

Vad som än händer framledes och om någon alls kommer att minnas mig, det är egalt. Så här minns jag i alla fall mig själv som den jag var då Åland United började vara det Åland United är i dag och förhoppningsvis länge länge ännu.

 

Till slut gratulationer på ännu en bröllopsdag! I detta fall mina egna föräldrars! Tack tack och sen kom ju jag.....

Är den som försöker sitt bästa bra?

På kylskåpet hemma hos min Mor och Far fanns alltid en magnet, eller var det en lapp fäst med en magnet, en text som sade "Den som försöker sitt bästa är bra!" Jag förstår och uppskattar tanken. Vi utgår liksom från att människan är alltings mått, men glömmer dock att det finns flere människor att väga in. Därmed har jag kommit fram till att den rätta ordföljden är "Det är bra att försöka sitt bästa". Det är många som gjort det och de är i sig nog bra människor. Det de gör blir dock inte alltid bra. En smula socialrealism, eller vad nu Edgar Vickström kallar det, här på förmiddagen.

Det här är säkert bra då det gäller att underhålla barnen. Inte vet jag nu om det tillför världen så mycket annat. Men ni kan ju testa om ni kan :-)

 

Tyst i huset. Fru-Kickan åkte på jobb. Jag sov lite vidare och drömde mardrömmar om Finlands fotbollslandslag (jo, sant!) och steg sedan upp och tassar tyst omkring för att inte väcka den unga generationen, den delen som inte är ute i skärgården förstås. 10.30 har jag dagens första möte med Huvudtränaren och ett annat gäng. 16.00 är det då styrelsemöte, ett möte jag igen intalar mig att är det viktigaste på mycket mycket länge. Fattas något beslut där kan det vara viktigt för klubben, mig själv och förhoppningsvis även för åländsk och finländsk fotboll och samhället i sig. Men, som vi sade där ovan. Ett bra beslut kan vara hur dåligt som helst beroende på vart det leder. Kolla bara riksdagsval i Tyskland på 1930-talet tillexempel. För att vara Biblisk igen kan jag bara hoppas att någon/något förlåter oss då vi inte vet vad vi gör!

Har man säsongskort så har man! Han här försöker onekligen sitt bästa och får hjälp med att förverkliga det. Så är det i Holland också!

Snabb emigrering. Nu finns bara "A beautiful mind!"

Precis som brukligt är blir augusti tydligen en jättevacker månad. Jag satt ute och lät mig svepas bort av värmen och solen för en stund sedan efter bastun med Rufus. Sen vaknade jag till och ringde min Mamma för att få allt på plats.

I morgon är laget tillbaka på jobb. Lite fascinerande att det faktiskt pratas om en svacka då vi ligger tvåa i Ligan

 

Här hemma svänger det snabbt. Mitt i allt fick Gurkan för sig att hon och Pärla skulle åka till Kyrkogårdsö en par dagar. Edit ville med och rätt som det var for även Linda... Så här sitter jag nu med Emilia och Rufus. Fru-Kickan hårdförbereder sig för sin första arbetsdag efter semestern så henne låter vi vara i fred.

 

I morgon är det en del möten inom klubben. Inte minst är det styrelsemöte och då jag har i gott minne den senaste gången, då jag förberett mig i två månader och ingen riktigt hann befatta sig med det, har jag i morgon stora förhoppningar att få klubben ett steg närmare dels 2016, dels 2020!

 

Såg att IFK Mariehamns herrar förlorade i Vasa och att några supportrar igen kräver Pekkas avgång. West Ham slog Arsenal 0-2 och en massa annat skoj är på gång. Här hemma ska vi se "A Beautiful mind" eftersom jag tror att Emilia kommer att gilla den. Kanske Rufus med om han bara kommer fram...

Maybe beautiful only i my own mind

Soldagen, så fint och skönt eller hur...

Det där med söndag är något riktigt överreklamerat här i vår protestantiska värld. "Tänk på att helga vilodagen" står det i de budord som ska vara grunden för vår etik och moral. Det som dock inte anges är A: Vilken är vilodagen? och B: Hur helgar man den? Såja, det är ju precis som allt annat då, gör lite som du vill bara. Vanligtvis innebär detta att söndagen anses vara en dag då alla ju är lediga och därmed kan alla diverse program, som hundutställningar, fotbollsmatcher, spontana utflykter, Röda Kors marknader (bara ett exempel ur luften) med mera läggas in då och sen springer folk omkring som huvudlösa hönor och är sedan helt utmattade och glada att få komma på jobb och vila på måndagen. Tacka vet jag judarna som har en ordentligt definierad Sabbatsdag med ordentliga regler att följa.

 

Nåjo. Det måste erkännas att just denna söndag faktiskt är en ganska vilodagsmässig en till sin struktur. Det är tidig augusti, soligt och varmt. Folk får sova och vila länge, men väljer en efter en att stiga upp lite tidigare än tidigare för att vänja sig infor jobb- och skolstarter här nära inpå. Bara Rufus anser att sådant är onödigt. Om man sover på dagen, då orkar man ju vara vaken hela vinterhalvåret tänker han säkert... Fru-Kickan har återvänt från en löprunda och är helt bekväm med att jag dammsuger huset "nån gång under veckan". Linda åker ärenden för att kunna stanna hos oss lite längre. Emilia och Edit ska gå ut på promenad, Rufus nämndes alltså just. Jag.. Jag sitter här och konstaterar att världen finns kvar och att allt ogjort ännu är ogjort och det är mycket! I morgon ska diverse möten bedrivas, dels inom laget, dels inom styrelsen. Det går inte att vara helt oförberedd där, så många omöjliga uppgifter behöver fixas. Sen ska ju skolan också börja såg jag i ett brev som kom hem härom dagen...

Jag vet att det historiska och politiska budskapet med denna bild slår lite fel, men en söndag efter en hemmamatch kan vara lite så här, fast nära och kära tassar omkring en utan tajt schema. Det finns nog saker att göra kan jag säga och då man inte gör dem, för att det är söndag, då finns de där natten mot måndag och görs oftast då istället.

 

Gårdagskvällen i sin absurditet, vi förlorade alltså hemma mot HJK, något vi inte har gjort på länge, blev en riktigt minnesvärd en här hemma. Jag fick sitta med alla mina barn och diskutera dödsstraff och Guds väsen ackompanjerad av TV program som "Ex on the beach", "Sim VM" och nåt program där lejon åt upp bufflar. Sen var det natt och Han såg att det var gott, men åt det ej, eftersom det ju var natt....

 

Nu i dag då livet fortsätter, det gör det ju som sagt alltid och dessutom alltid ur den sits man satt sig i föregående dag, har jag konstaterat att Leicester City leder Premier League i England. Det kanske inte håller så länge, så här är det i alla fall skrivet.

Min klubb, Notts County inledde League 2 i går med en bortaseger 2-0 över Stevenage, på vars hemmastadion inte ens finns handfat att tvätta händerna med på herrtoaletterna såg jag i en ögonvittnesskildring

 

Kan även bekräfta att jag nu för fjärde eller femte gången tackat nej till att ställa upp i Lagtings- och/eller kommunalvalet i höst. Återkom om fyra år så ser vi då. Jag ska försöka vara tydlig under dessa år så ni kan se sen om ni verkligen vill att jag gör det.... Nu ska jag försöka bedriva kontrollerad människohandel...

Förtjänar man att älskas?

Denna lördagskväll den 8e augusti 2015 handlar om olika slag av känslor och funderingar kring alltings mening och substans. Väldigt kort ändå.

Dessa är mitt bidrag till världens framtid. De älskas av mig och jag hoppas de tycker lite om mig, om inte annat för att jag på mitt eget lilla sätt fått dem att bli till, om man nu som avkomma vill tänka på sådant...

 

Alla mina fyra barn är samlade här denna helg och jag får bara känna mig glad och stolt över att de finns. Minsta systern kan välja vem hon vill sova med och kan känna sig som ett slags vandringspris med egen vilja. Jag vet att allt är förgängligt och att jag inte kommer att veta när det är sista gången vi har dem alla här hos oss tillsammans som de är nu. Jag tror det kommer att hända många gånger ännu, men vet inte. Den bilden ni ser här ovan är en bild jag bär med mig för evigt, såvida nu evighet är ett reellt begrepp.

 

Ingen av mina familjemedlemmar förtjänar i sig att älskas. De älskas för att de finns. Det samma, utan att nu förringa betydelsen av mina nära och kära människor, gäller fotbollsklubbar över hela världen. I dag har de engelska herrligorna kört igång och där finns tusentals supportrar vecka efter vecka som bara finns där utan att egentligen ha en vettig orsak annan än att man älskar sin klubb helt villkorslöst. Det betyder inte att man alltid är glad och att man inte ser något fel med den man älskar. Det går att vara fullständigt frustrerad och arg, samt besviken, men ändå överger man inte. Jag har inte i min tillfälliga emotionella svacka, då jag helt koncentrerat mig på familjeliv sedan jag kom hem, kollat ett enda resultat från England. Jag checkar senare. Jag vet dock resultatet från vår, Åland Uniteds match mot HJK. Jag kunde höra några supportrar bua åt oss efter 0-1 förlusten. Det är fullständigt okej om jag bara visste att de ändå kommer nästa gång.

Ni måste spela bättre så kommer det mera folk, sägs det, bland annat i dag rakt i ansiktet

 

Ja, det stämmer säkert. Vem är jag att önska något av dem som stöder oss? Ändå hoppas jag att de förstår att vi behöver dem mest då det går som sämst. Och dessutom är det att minnas att vi just nu faktiskt ligger 2a i Damernas Liga. "Vårt land är fattigt skall så bli för den som guld begär, En främling drar oss stolt förbi, men detta landet älska vi..." Andra versen ur Finlands nationalsång börjar så. Byt ut land mot klubb eller lag och vi har lite vad jag känner och hoppas för att kunna fortsätta framåt. Jag kan inte kräva det av någon, men jag kan hoppas och önska...

 

Vad jag själv tänker om matchen kan man höra här: http://www.radiotv.ax/sporten/aland-united-foll-mot-hjk

 

Vad tycker du Mat-Inger?

Förresten önskas Gurkan och Mathias all lycka på sin Bröllopsdag i dag!

Matchdag och stor cirkus!!!

Kort och koncist eftersom det är mycket på gång! Stora barnen ska på dop och vill före det fotografera sig med Edit, som alltså måste klä på sig. Klockan 13.00 har jag ett möte och före det måste jag på något sätt få tag i Linnéa som inte svarar i telefon.

 

Vid 15-tiden ämnar jag, som vanligt vara på matcharenan och klockan 17 brakar det löst i form av kick off.

Kom dit och visa att Åland United är viktigt för, ja... dig! Vad du än står för så kan förhoppningsvis vårt lag vara en bit av detta...

 

Sen cirkusunderhållning som jag kommer att återkomma till! Vi har nämnt Nejsidan, Åländsk Demokrati och en massa andra tomtar. Nu träder även Sannfinländarna in på scenen inför valet i höst! Detta blir i sanning höstens stora godbit, förutom då Premier League och de lägre divisionerna som startar i England i dag samt de lokala serierna, kanske rentav medaljjakt igen.

Texten bakom de fyra beskriver exakt vad demokratiska val är!

Någonstans for det och i morgon är det bäst att den glider in

Denna eftermiddag blev den vackraste sommaren har bjudit på hittills. På samma gång började familjen samlas. Han som typ är Gud anlände och dominerade sedan gården en stund.

Här vattnar han sin lillasyster i gårdspoolen. Meningen var att vi skulle gå i bastu då jag kom hem, men då hade han fått annat att göra, trots att det just visade sig att bastun ju var på

 

Ett möte hade vi med tränarna före vi drog till WHA och nästa möte där det även fanns spelare och vi gick igenom det som då kunde sägas om matchen i morgon. Då mötet började var det strålande sol, då det slutade och vi gick ner till planen var det dimma. Kjelle stod där och såg skyldig ut, fast han erkände inget.

 

Nu gäller det då att leverera i morgon. Denna blogg fungerar egentligen som ett substitut för den bok jag hade tänkt skriva om livet kring Åland United, men utan att säga för mycket kan jag nämna att den kommande matchen på förhand sett kan komma att förtjäna ett eget kapitel.

Vad som än händer i morgon kan jag lova att Åland United kommer att försöka allt vi kan för att ta poängen och skicka hem HJK, som efter många telefonsamtal kommer att spela i gult, blått och gult.

 

Hemma väntade sedan förenade Bergshöjden och alla mina barn. Under den tilltänkta tacomiddagen måste dock Rufus åka. Linda och Emilia är kvar, men Lindas kompis Elina blev även hon tvungen att avvika. Joel kommer inte alls han.

 

Min dotter har nu gett mig lov att sätta in en bild på henne.

Så här ser hon ut. Få se hur länge hon tänker orka vara här i trakterna...

Kommentar, eller nåt sånt

Solen skiner, familjen på väg att vakna. Själv är jag redan återkommen från en liten stund i Steel FM studion där jag bland annat lyckades svara fel på frågan om New Mexicos huvudstad, samt tippade vår HJK match i morgon att sluta 2-0, då Peter krävde att jag sade något. Dessutom fick jag läge att tacka Medis för det samarbete vi haft i och med att våra spelare ges möjlighet till studier i svenska språket. De flesta kan säga mer än målvaktstränaren vars "Jag heter Craig, vad heter du?" har blivit till en raggningsreplik som funkar även i Tammerfors, eller var det nu var.. Seriöst är just detta en väldigt god form av integration. Spelarna får gå på svenskaundervisning i och med att vi som arbetsgivare ger dem tillåtelse att göra det på arbetstid. Perfekt både kort- och långsiktigt för arbetsmarknaden på Åland. Mera sånt och förhoppningsvis för vår del, fortsatt sånt.

 

Sen måste jag ju även här nämna att Adde äntligen spräckte måltorkan i Damallsvenskan. Både 2-0 och 3-0 satte hon i går mot Kristianstad. Lycka till nu även framledes!

En fin kombination av texten hittills. Adde är den första svartklädda efter två grönklädda från vänster

 

Detta är inte en fotbollsbild, fast någon kan tycka att det liknar en större match

 

Diskussionen går som vanligt het mellan folk som anser att en viss form av våld är berättigad eftersom det vänder sig mot fel sorts våld. Med andra ord, har du rätt åsikt står du över det felaktiga de som har fel åsikt gör och kan därmed angripa dem med samma medel. Jag vet inte, men för mig föder våld mera våld. Jag är starkt emot det som kallas högerextremism. Dock är jag även starkt emot dem som vill krossa högerextremismen med samma medel som de anklagar sina motståndare för. Som tidigare nämnt. Jag är för att jobba FÖR saker, inte EMOT. Ibland stöter man på motstånd, men det klaras av genom att vara ännu starkare i sin egen övertygelse. I fotboll måste man ibland läsa av motståndaren och ta bort deras svagheter. Det kan man så klart även i politik, men att gå så långt som att använda sig av direkta regelvidrigheter (eller nåt mer än att foula på mittplan för att förhindra kontring och så där...) för att förstöra för de andra, det tror jag inte på varken i fotboll eller "riktiga världen".

 

Bara för att göra allt ännu häftigare inför höstens val har Sannfinländarna visat intresse att ställa upp i Lagtings- och det Åländska kommunalvalet. Det vore ju riktigt roligt... Ingen kan säga att vi har tråkigt här inte!

 

Dagen ska gå ut på att förbereda samlingen inför träningen, ett hemligt möte inför och sedansjälva träningen. Dessutom väl handla så det finns tacos då Edits syskon och vem nu allt tänker komma kommer.

Att typ vara Gud och att försvinna i ett tvillingland med lite annat också

Precis då jag skulle börja skriva fick jag ett sms av min son Rufus 13 år: " Jag aceade med uspen! 3v1 clutch!!!! Är typ gud pappa" stod det. Jag är väldigt stolt över min son och som jag också svarade honom är jag helt säker på att han gjort något jättefint! Då jag frågade om priesten har healat svarade han dock att det här ju är cs. Så, ja... Han är duktig och jag vet inte riktigt vad han gör, precis som han om mig! Vi tycker om varandra ändå och hyllar multikulturen kring oss! I morgon ska han och hans två storasystrar, eventuellt med förstärkning, dyka upp och äta tacos hos oss, precis då jag är på träning. Men de kan sedan få se mig äta då jag är hemma igen, vilket ju säkert är trevligt åtminstone för mig.

 

I dag har jag varit duktig och lyckats genomskåda HJKs damer av vad de är i dag. Bara att invänta "domen" då Huvudtränaren processat det jag har haft att berätta. Tre små flickor har dessutom rusat omkring här, klädda i vingar och med skyddsnät över huvudet för att skydda sig mot trixhäxornas magi. De har haft sköldar och svärd i händerna och jag tror att de är till för att skydda deras egen magi, men jag är inte säker. Lika lite förstår jag om den världen som i den där man acear med uspen... Fotboll känns tryggt och stabilt för mig måste jag erkänna.

 

Sen var det ju vernissage.

Gurkan och Fru-Kickan har blivit fotograferade och hänger, eller bilden av dem rättare sagt, på utställning med tema enäggstvillingar

 

Tessi Andersson heter fotografkonstnären som i dag öppnade dörrarna och både konstföremålen själva, press och några vanliga dödliga som jag själv, Edit och Pärla fick ta del av det hela. För intresserade kan nämnas att bilderna, som var en massa, kanske 11 stycken eller nåt hänger i Telegrafhuset det där röda mitt i stan som man velat riva men inte får och nu inte vill eftersom där hänger så fina bilder, är öppet för allmän beskådning varje torsdag åtminstone några torsdagar framåt.

 

Gurkan och Fru-Kickan intervjuades av Ålands Radio och kom på bild för en av dagstidningarna, så det är mycket publicitet nu. Till slut slog Edit omkull en bricka med glas och vi for hem!

 

Jag kommer faktiskt själv att vara i radio. I direktsändning till och med. I morgon klockan 09.15 har jag lovat min vän Peter "Boutros" Grönholm att dyka upp i Steel FM studion för att en liten stund säga saker om Åland United. Senast jag var där fick jag kaffe och blir det så i morgon med blir jag inte ledsen.

Här en bild från efter prisutdelningen i går vid ÅM finalerna

 

Jag vill göra ett kort uttalande om dem. Jag tycker det är bra att ÅFF ser det som viktigt att man spelar om det åländska mästerskapet. Idén med att göra herr- och damfinalerna till en gemensam tillställning och dessutom dela ut medaljer för ungdomsserierna i samma svep är utomordentligt bra! Inför matcherna och även i dag har snusförnuftigheter sagts som att dessa matcher inte ger spelarna någonting och att man lika väl kunde slopa dem. Dessutom poängteras det alltid hur opassligt det är att spela då när det inte passar lagen. Jag tycker att ÅFF borde bestämma ett datum, fast just mitt i veckan som i går på ett passligt tillfälle, till exempel just så här i början av augusti och meddela redan till Lillajul, då lagen typ anmäler sig till tävlingen att finalerna spelas då. Varje deltagare har då i mån av möjlighet att se till att man kan spela match då om man är i final. Varje finallag kommer att ha seriematcher i helgerna runtom. Det enda som rimligen skulle flytta denna finaldag vore om något av finallagen skulle vara involverade till exempel i Champions League eller någon annan internationell tävling. Lika för alla då och matcherna kunde gå av stapeln. Att Åland United och IFK Mariehamns herrar, som i går ställde upp med de bästa lagen vi kunde få på fötterna visar i mitt tycke på professionalitet och ödmjuk respekt för hemmadistriktet, förlåt Förbundet. Fotboll på lite högre nivå är även underhållning, fast det tar emot att säga det även för mig! Så är det i alla fall.

 

Hade även tänkt prata lite politik, men vi tar och gör det en annan dag tror jag. Soligt och varmt verkar det vara och folk hoppar hopprep på gården...

Till all lycka mulet

Varje år på morgonen den 6e augusti vill jag att det ska vara mulet. Det får gärna spricka upp senare och bli hur fint som helt, men just morgonen ska vara mulen. Jag vill helst inte uppleva den klara soliga sommarmorgon som så många inte fick se övergå i dag detta datum 1945. Hiroshima var, som alla som inte sovit på skolans historielektioner en helt oförstörd fin stad mitt i Japans världskrigande. Av vetenskapliga syften valde USA att fälla den andra av de tre handtillverkade nya atombomberna över staden, för att kunna studera dess verkliga kraft. Män, kvinnor, barn, gamla, hundar, katter och kanske till och med någon kackerlacka som befann sig vid nollpunkten raderades från jordens yta. Ännu fler skadades direkt av olika skador till följd av tryckvågen, den otroliga hettan eller strålningsskador av olika slag under en lång tid framåt.

 

Två dagar senare experimenterade man igen, över en lite liknande stad, Nagasaki och fick se att killarna i Manhattan Project hade vetat vad de gjorde. De flesta av de killarna låg då i fosterställning och grät. Detta är egentligen vad Gamla Testamentets skapelseberättelse med ormen och Livets Träd handlar om!

 

Då kriget tog slut, det får vi inte i saklighetens namn glömma, Japan gav upp efter dessa bombningar och det var väl bra i sig, kom forskare från de allierade länderna till platsen och kunde där ostörda ta del av alla skador bomberna hade förorsakat. Reaktionen blev, väldigt paradoxalt: "Wow! Dessa måste vi göra fler av!!!" No further comments.

Livet vinner i längden. Till slut är det kackerlackornas liv som består, har jag hört. Tills vidare består dock människan

 

Detta är Angeviolet Hiroshima efter ett av två mål mot Norddea Hokkaido i Japanska cupen för nåt år sedan

 

I övrigt är det en skönt varm sommardag. Jag förutsätts läsa in mig på HJK. Edit väntar på sin kompis Hannah som ska komma om 49 minuter. I eftermiddag ska vi på vernissage för att se en tvillingutställning där både Fru-Kickan och Gurkan lär förekomma.

 

För att dra lite galghumor över allt kom jag just precis ihåg hur vår gamle slöjdlärare Bosse hade en Datsun, som av oss elever kallades för "Hiroshimas Hämnd". Så rolig är människan, och visst är det en lustig bild man får av bilen. Även jag har en japansk bil. Den har troligen varit utlånad i morse då Craig skulle hämta en vän från flygfältet. Helt säkert vet jag inte eftersom den står precis där jag lämnade den i går, men jag tror han var här, tog den och parkerade den snällt tillbaka.

Åländska mästare och antiklimax i Kazakstan

Säga vad man vill om Sundsbor, men vädret kan de fixa till då de arrangerar ÅM finaler. Efter en minst sagt mörk och varierande våt, ibland jättevåt ibland fuktigare, dag blev det en riktigt fin sommarkväll då finalerna närmade sig på Sportkila. Riktigt härligt blev det då avloppsbrunnstömmaren kom precis då lagen samlades också.

 

Vad ska vi säga mera? Åland United blev åländska mästare. Trevlig bollflyttning i 90 minuter och 4 mål framåt mot ett välkämpande kompakt IFK-damlag. Karringskan fick dessutom bita oss lite i smalbenet genom att styra in en frispark. För vår del lyckades Maegan, Maja, Sofia och sen Maegan igen på straff påverka resultattavlans skötares arbetsuppgifter. Jag hoppas att de som var på plats gillade det de såg. Alltså ingen nagelbitare, men nog en hel del duktiga lokala spelare som fick stå upp mot, eller med ÅU som tränade formationen i defensiv och lite omställningsspel inför lördagens ligamatch på WHA. Tack för en god match IFK! Eftersom det var en ÅM final kan vi inte kalla den för träningsmatch, men vi fick träna på det vi ville och säkert ni också! Sen delade de ut medaljer också! Det brukar man inte göra efter träningarna, åtminstone vanligtvis.

Då man gjort mål, eller som i dag, blivit mästare kan man lite kramas och pussas tycker jag

 

Trots en viss skepsis i olika led måste jag säga så här hemkommen att hela grejen ÅFF kokat ihop blev riktigt bra, så där på ett åländskt trevligt sätt. Herrfinalen vägde ända till 44e minuten då Diego Assis fick träff från distans och förde IFK Mariehamn till halvtidsledning emot FC Åland. I det skedet var både Craig och jag hungriga och då vi inte hade pengar att köpa av den väldigt väldoftande korven som såldes fick vi åka hem. Jag har fått mig rapporterat att IFK slutligen tog hem segern med 5-1, så ingen överraskning i herrfinalen heller. Nästa år igen, väl?

 

Hemma möttes jag av en säng fylld med människor, pennor och en pysselbok på finska. Glädjestrålande konstaterade de i sängen varande människorna att jag ju nu kan översätta alla uppgifter då jag ju kan finska. Således kom middagen att bli snäppet fördröjd, men vi vet alla nu att kymmenen betyder tio!

 

En verklig antifavorit i repris är vi finländares dödsångest i slutminuterna av matcher som vi faktiskt håller på att vinna. Av någon orsak gör vi det sen inte och den där känslan av uppgivenhet och att allt är tröstlöst som vi så älskar kan ta vid. HJK tappade segern mot Astana FC i dubbelmötets andra match i dag i Kazakstan i 94e minuten.

Been there done that. Nu måste vi dessutom förorsaka Klubben mer smärta genom att besegra deras damlag på lördag.

 

Vill du anställa en fotbollsspelare?

Augusti är som sagt en ny start på den administrativa högsäsongen då det gäller fotboll i detta land. Här hemma går det mesta ändå rätt piano, just nu i alla fall. Onsdagens Sommarlov är ofta tråkigt enligt Edit, men det går bra att sitta och stirra på ändå. Vädret ute är tillfälligt mulet, men sommarvärme, vilket borgar för en ganska lugn dag. Linda meddelade att stora barnen nog tänkte komma i helgen i alla fall, vilket ju är roligt, men precis som med väderleksrapporter säger jag att vi ser exakt hur det blir då det händer. Trevligt att se fram mot att ha dem här i varje fall. I kväll är det sedan ÅM finaler i Sund på Sportkila. Damerna klockan 18 och herrarna klockan 20. Jag kommer att närvara åtminstone vid damfinalen!

 

Som sagt, administration, vilket i mycket betyder planering, strukturering och att räkna pengar. Jag avskyr att räkna pengar, då dessa inte har någon själ! Ändå tvingar personförändringar i klubben mig att allt mer vara inkopplad just i dessa döda betalningsredskap.

 

Det talas om hur viktig Åland United är för Åland. Jag dristar mig inte till att säga att man ska visa det i pengar, eftersom det bara är banalt. Jag frågar istället, vad vill du att Åland United ska göra för dig? Och vad vill du i så fall göra för Åland United? En sak vi i alla fall behöver är näringslivets stöd. Ett stöd som jag ofta tar fram, fast jag inte vet hur mycket det uppmärksammas är behovet av deltidsarbete för våra spelare (och kanske även ledare). Vi bedriver professionell fotboll, men ingen vettig människa lever på det vi har att erbjuda mer än korta tider i stöten. Folk och media undrar varför vi inte gör längre kontrakt och varför vi inte har fler spelare. Orsaken är enkel: Vi har inte resurser att erbjuda den ekonomiska trygghet ens en ung ensam människa behöver för att kunna rota sig längre tid. Kunde vi, vilket jag hoppas vi ska kunna snart och det med företagens hjälp, garantera alla spelare som så önskar en bisyssla som vore förenlig med professionell fotboll (tänker på sysslor och arbetstider etc), då kunde vi ha möjlighet att bygga paket för längre tider och eventuellt även flere spelare. OBS! Detta gäller inte bara utländska importer, utan i lika hög grad de lokala spelarna som behöver välja mellan att satsa på fotboll eller att försörja sig med eget arbete.

 Till exempel Chloe. Kunde ditt företag ha glädje av henne i verksamheten? Kunde ditt företag ha glädje av att Åland United på olika sätt framhåller att ni är sammankopplade med henne? Till exempel som sagt

 

Det vanliga sättet att marknadsföra sig som stödjare av fotboll, eller klubben är genom att få sin logo tryckt på matchdräkter, matchprogram eller att exponeras på en massa olika sätt. Ibland vill man att spelarna ska ställa upp på olika reklamjippon och allt är väldigt trevligt på alla sätt och vis. Allt det där är fint.

Ibland önskar jag dock att vi kunde komma på sätt att framhålla våra sponsorer även på andra sätt än att lappa matchdräkten till något som liknar en Formel 1 halare. Storklubbar i Sverige och England till exempel har renare dräkter med en eller två stora sponsorer på. Övriga stora sponsorer ges synlighet på annat sätt. Kom gärna med idéer. Jag har idéer om vad ni kan göra för oss. Berätta ni vad vi kan göra för er!!!

 

I morgon finns helt säkert stora bilder i bägge dagstidning (inte sant Ålandstidningen och Nyan?) Vi hörs!

Happy ending? Or is it an ending?

Då är det någon minut in på onsdagen. Tisdagskvällens träning blev kort, koncis och effektiv. Åland United spelar i morgon mot IFK Mariehamns damer klockan 18.00 om det Åländska mästerskapet!

ÅU kommer att vara där, precis som vi var i Tammerfors där bilden togs. Efter oss, klockan 20.00 spelar herrarna och då måste damerna vara ur omklädningsrummena, så stort är Sportkila. Hoppas på mycket folk.  I morgon är det ju också dags för HJKs herrar att spela borta i Kazakstan med en CL-plats som morot.

 

Förutom att tillbringa den soliga kvällen, då Rufus mitt i allt dök upp tillsammans med Samuel på deras väg till S-market, med fru och barn, Fru-Kickan målar tavlor nu så det står härliga till och Edit ville spela kort, har jag blivit fångad av en gammal vän.

Minns ni Ängla-Kent från bloggens tidiga år?

 

Kent växte upp i Jomala och var min elev för ett antal år sedan. Han hörde till kategorin elever som inte riktigt begriper det där med att studera. Allt är ju fråga om att klara sig med äran i behåll och just det har Kent alltid gjort. I skolan var han oftast inte där, eftersom han höll på med nåt viktigt. En gång frågade han mig då han gick upp för att hålla ett föredrag vad det nu var han hade för rubrik igen. På något sätt fixade han alltid att komma ut med huvet först och ständigt leende.

 

Redan under sin tid i högstadiet var Kent en ivrig fotbollstränare. Han var inte gammal då han de facto fick ett tränaruppdrag i Ålands Fotbollförbund såsom distriktstränare för Pojkar C14. "2010 gjorde han även en sejour i Åland United så som lagledare/assisterande tränare. Dåvarande huvudtränaren hade aningen svårt med Kents improviserande stil så han fick faktiskt gå mitt i säsongen. Senare har Kent fungerat lite här och lite där. Sista gången hittills han var aktiv inom fotbollen, förutom skolidrotten där han alltid dyker upp, var för ca 3 år sedan som Hammarlands IKs huvudtränare. Även där blev det lite väl improviserat och på grund av andra engagemang kunde han inte slutföra säsongen.

 

Kent har dock inte gett sig. I dag gratulerade jag honom för att faktiskt ha hittat något han aldrig gjort förut, då han öppnade en facebooksida för sin nya tjänst som Ungdomscoach för SKUNK (Skärgårdens ungdomsförbund). Han kom i kontakt med mig och frågade om jag kom på något han inte gjort ännu. Mitt svar var, militären.

 

Vad har pojken, förlåt karln, gjort då? Ja, från minnet kommer jag på, förutom då fotbollstränare och skolelev på olika stadier, ämneslärare i olika ämnen, bland annat finska som han inte kan, rektor, skoldirektör, kantor, dansbandsmusiker, ägare av campingplats, vajerfärjeförare... Sen säkert en hel del till. Dessutom har han ju varit partisekreterare för ett politiskt parti han inte mera tillhör och numera för sitt nuvarande parti har han kandiderat till riksdagen och nu i höst till Lagtinget. Aj jooo. Han är ju bildningsnämndens ordförande, samt medlem i kommunstyrelsen också, samt säkert mycket till.

 

Jag har lovat att leverera valslogans till Kent inför höstens val och han har lovat mig en lunch om han blir invald. Betyder det att jag måste rösta på honom??? Till sist måste nämnas att Kent startat upp sin sjätte blogg i går. En till av de andra fem lever, eller har väl två inlägg vad jag vet. Men Kent kommer nog leende ur detta också, som alltid.

Mellandrama

Tiden mellan två träningar en dag före ÅM finalen i augusti. Vad gör man då?

 

Först får man berättat för sig att någon vi känner kanske (!) ska till stranden. Senare är det ett faktum och det betyder så klart att även vi ska till stranden. Fulla av iver tog sig Fru-Kickan, Edit, Grannens Pärla och så jag som körde bilen till Lilla Holmen. Eller ja. Bilen klämde jag in mellan en trävall och en annan bil i en av Mariehamns oerhört opraktiska parkeringsfållor.

 

På stranden gick det sedan riktigt fridsamt till, ända tills Edit stukade foten. Eftersom hon är nybörjare då det gäller fotstukning var det ett oerhört drama, men då vi kommit hem har hon kunnat ges all tänkvärd vård och rehabiliteringstiden förväntas bli kort.

Edit och Cynthia Uwak har nu ett gemensamt förflutet som användare av samma bandagelinda

 

Ytterligare dramatik innebar det då ett vilddjur dök upp på gården. Vår igelkott Smugge Brimbram som brukar visa sig i augusti steg fram och mumsade på maten vi lade fram så han bara inte skulle gå in i huset igen. Igelkottar är fina djur, men dumma.

Jag lever i förhoppningen att Smugge nöjer sig med leverpastejen och inte ger sig på mina skor som torkar där bredvid efter morgonträningen.

 

Ytterligare kan vi nämna att Svärson Joel har klarat körkortsprovet i dag och kan alltså agera chaufför i helgen. Mycket bra, mycket bra!

 

Nu till butiken så vi får middag och sen till Bengtsböle!

5 pinnar och kanske en bra tisdag

Tisdagsmorgon grydde efter en riktigt lång natt. Eller, natten var inte längre än vanligt i sig, bara det att från och med klockan 03.40 var det mest olika slags konstiga drömmar och vakendrömmar som underhöll mig. I endel av dessa gick tiden bakåt och därmed tog det ju.. mer tid så att säga. Veta nu sen, men det kändes som en välsignelse då klockan ringde och signalerade att det närmade sig träning i Jomala.

 

Kaffe dracks, tillsammans med en banan som jag inte drack, utan åt, kom på att jag kanske kan dämpa augustiillamåendet med att äta en morgonbanan som under vinterhalvåret, och sedan plockade jag med mig Craig och åkte ut till Vikingahallen och -Vallen.

 

Här emellan en mellanreplik. Fru-Kickan löper förbi i bikini, eller är det bara underkläder, och ropar "Häng tvätt!!!" "Skriv i bloggen att häng tvätt!!!", så nu har jag gjort vad hon väl ville och allt är säkert lugnt igen.

 

Ja, ute vid Jomala rakans ände stod självaste säkerhetschefen Lelle och visade myndigt med en spade av nåt slag vem som kunde få åka igenom hans vägbygge. Och tänk, han stod kvar då vi åkte tillbaka. Ingen annan var där, men honom hade de lämnat, eller som jag tror, han ville bli där och kolla att vi alla kom säkert iväg från träningen.

 

I dag var en helt crazy morgon. För det första misstog jag mig. Jag hade för mig att vi för exakt en månad sedan, den 4e juli, hade en exakt likadan morgonträning i bastuvärme, det skulle ha varit senaste gången vi hade sådan värme och jag tänkte göra stor sak av det här i skriften. Väl hemma märkte jag att vi den 4e juli hade matchförberedande träning inför PK-35 matchen på konstgräset och jag hade alltså fel. Bra det i och för sig med tanke på statistiken.

 

Det jag däremot tog helt fel på, fast jag hade rätt, var antalet pinnar vi behövde för det annars väldigt signifikativa tisdagsmorgonspasset. Vi har kört med 4 pinnar, ibland med 6 pinnar och då vi riktigt haft för oss med 8 pinnar, som jag ska bära ut och sedan tillbaka in. Döm min förvåning då vi i dag ställde ut 5 pinnar. Övningen blev ju helt annan på detta sätt! Små medel, stora beslut. Vad var det han den där Armstrong sade sommaren 1969? Ett litet steg för människan, men ett stort steg för mänskligheten. Vi i Åland United visar att vi kan träna samma sak med väldigt olika antal pinnar! Stort! Darra HJK och i morgon IFK! Dessutom vill jag även nämna att jag lyckades få de flesta bollar rätt  som uppvärmningspartner till Katie Kelly.

Här kör de också fempinnarssystemet

 

 

En diger korrespondens har sedan upptagit min tid hemma. Dels irl korrespondensen med Fru-Kickan, som snart hängt tvätten hoppas jag, dels med Edit som borstat tänderna själv och nu tappat sin badboll över gatan och ska hämta den själv. Telefonledes har tre personer velat informera eller fråga mig saker och e-post samt internet går het av olika orsaker, som alla är lika viktiga för personerna som skickar sina meddelanden.

 

I eftermiddag samlas vi igen och förbereder ÅM-finalen för i morgon

I morgon spelar vi inte på WHA, utan på Sportkila kl 18.00. Lite så här ser vår uppvärmning nog ut ändå

 

Viktigt att framhålla att det är skolledigt i två veckor ännu, typ. Vågar jag erkänna att det ska bli bra att det börjar igen? Nå, jag gör det i alla fall!

 

Jag är inte imponerad alls

Här hade jag precis just skrivit ett inlägg om augusti och hur detta spelar med människokroppen. Jag hade skrivit om hur Fru-Kickan först ville sitta ute och sen inte vill det mera. Jag hade skrivit om hur Edit inte längtar efter någon, men att jag gör det och därmed inte är mycket till buddhist egentligen.

Jag hade skrivit om att man borde vara så här lös, spontan och galen

 

Jag hade även nämnt att den intensiva delen av fotbollsadministrationssäsongen nu är igång och kör fullt, till april ungefär. Även hade jag berättat om dagens träning och vikten av att tiga och prata i rätta stunder.

Inte minst hade jag konstaterat att jag gör mest då jag ser ut att göra minst. Fråga fast mina för detta elever.

 

Men inget av detta ovan publicerades eftersom något bråkar med datorn och internetkopplingen. Dessutom verkar frun min ha fått nåt i halsen för hon hostar någge förskräckligt. Nu är jag sur och trött samt mår illa av att det är augusti. Väntar på att skolan sa börja och först nu att morgonens träning ska börja på morgonen. Bägge är goda ting. Glasögonen är beställda och, ja ibland hittar man ingen bekväm ställning alls. Ni vet säkert vad jag pratar om.

 

Inget mer att säga just nu och de flesta tyckte säkert att detta heller inte var så särdeles mycket. En vanlig dag alltså!

Avgörandets dag i början av pusselveckan

Nu snart ska det hända. Fru-Kickan ska bara duscha säger hon, vilket betyder att vi har ganska god tid, och Edit ska bara klä på sig, vilket betyder att vi har ännu bättre tid. Sen ska vi in och meddela optikern vilka bågar som ska läggas kring de omtalade linserna. Med god tur blir det alltså verkligen så att jag får se skolan börja och just innan det, Kuopio och dess Bollkatter i skarp version.

 

Silly Season börjar så här egentligen lite snabbt i och med det öppnade transferfönstret (hold your horses, inte kan vi blanda oss i detta nu), men också på lite längre perspektiv. En viss korrespondens med både e post och telefon är att vänta i olika riktningar denna månad ända fram till typ julafton.

Här samlas vi i eftermiddag igen. Ny arbetsvecka mitt i säsongen

 

Veckan innebär, för det första som vanligt att lappa ihop alla sårade, sen även det som vanligt att bedriva träning som gör oss klara för ligamatch inkommande lördag. Denna vecka är dock lite speciell då det vankas ÅM final på onsdag. Klockan 18.00 i Sportkila kan man se Åland United mäta sig med IFK Mariehamn. Två serietvåor möts alltså.

Så här såg det ut senast vi möttes. I Damernas Finlands Cup i Eckeröhallen i våras

 

Ännu i går var jag övertygad om att mina äldre barn skulle vara här hela nästa helg. Nu är jag inte det mera. Det enda jag vet är att alla nog kommer att vara någonstans och att det för mig blir att hålla reda på vem som är var. Frågan varför kan vi släppa redan nu!

Glasögon- alltså finns det en värld bakom dem!

Som säkert endel av er inte har lyckats missa är det dags för mig att förnya mina glasögon. Den främsta orsaken är att jag ser så illa med dem jag har, trots att det ju blir orättvist med tanke på att jag ser betydligt bättre med de jag har än utan. För mig innebär glasögon alltså ett fysiskt hjälpmedel för ett handikapp. För folk omkring mig innebär de en utsmyckning av kroppen. För mig är det alltså helt oväsentligt hur glasögonbågarna ser ut. Dock är det inte helt oviktigt hur mycket de kostar. Här delar man alltså inte min åsikt och en av de största diskussionerna i vårt hushåll under modern tid har gällt mina nya kommande glasögonbågar.

 

Allt verkade ha löst sig och till och med bisaken som hurudana linserna ska vara, så jag de facto ska se bättre hade kommit på plats. Men sen... Det visar sig att de linser jag ska ha, som är sådana linser äldre farbröder med min synförmåga börjar behöva ha kommer inte att bli ändamålsenliga i de bågar mina närstående har valt ut åt mig. Vi rör oss på klart minerat vatten här nu, men optikern har lovat hålla på beställningen tills "jag" bestämt mig. I morgon kommer jag att verka för att juryn meddelar vad som gäller och med god tur kanske jag kan se Pallokissatmatchen och skolstarten med lite skarpare blick.

 

Så här har mina olika glasögon (några av dem) sett ut under åren som varit. Det gemensamma för alla är att de hjälpt mig att se bättre och... Ja ja.. Så här alltså:

Så här ser jag ut med mina nuvarande glasögon

 

Det var detta Fru-Kickan började umgås med. Hon sade dock inte att hon älskar mig före jag bytt glasögon!

Med dessa glasögon lärde Åland känna mig, jag fick bli kvar

Sjundeklassister var inte så stora på 1980-talet heller. Mina glasögon kan beskådas i mitt ansikte. Mittenraden nästnärmast klassföreståndare Magnus, aj jo enda pojken med glasögon!

Så här ser jag ut utan glasögon. Men då ser jag ingenting...

 

Jag har fått inse att detta är en allvarlig fråga och jag kommer att låta kompetenta människor avgöra helt enkelt eftersom det är lugnast så! Vad tycker ni? Mat-Inger? Rösten från Öster? Nån annan?

 

Vi är kallade till andra sidan av stan för att äta middag med gudson Elias och hans föräldrar innan de försvinner västerut för att bli fler. Trevligt.

 

I övrigt har denna dag inneburit lite texter som kan ge oss lite framtid. Hoppas så i alla fall!

Vad menar vi med våra manifestationer?

Det är en härlig tid. Den där irriterande låten jag hänvisat till tidigare talar om "in 77 and 69 revolution was in the air, I was born too late to a World that doesn´t care..." etc etc. Det stämde nog till en del då låten skrevs och sjöngs in. I dag är en ny aktiv våg levande, eller många aktiva vågar, precis som det säkert var också 1977 och 1969 fast man romantiskt vill se dem som gemensamma uttryck för tidsandan.

 

I dag gäller det ju mycket "tolerans" mot "intolerans". Vi arrangerar manifestationer för multikulturalism och endel går emot detta genom att hävda den enhetliga etnicitetens och på samma gång ofta i ett härligt virrvarr -sexualitetens och -livsåskådningens härlighet. För att bli riktigt övertydliga blir det allt mer och mer vanligt att folk uttalar sig, vad vi kan kalla rent fascistiskt eller nazistiskt och som motvikt skanderar de övriga Flower Power och älskar allt och alla som inte är som dem, ofta just för att de inte är som dem vilket det verkar...

 

Nu ber jag att få klargöra, vilket i mitt fall inte är första gången! Jag är för frihet, öppenhet och de klassiskt liberala värderingarna i ett samhällsskyddat skal. Samhället ska byggas upp så att alla slags åsikter, kulturer, språk, läggningar, övertygelser etc etc ska kunna finnas i det och känna trygghet. Det måste ändå finnas en klar och tydlig linje. Många ryggar tillbaka nu, men jag skulle vilja kalla detta för "Den gyllene regeln". Oavsett vem som sade så på riktigt så stämmer Bibelorden som satts i Jesu mun väldigt väl på vad jag tror samhället ska bygga på. "Gör till din nästa det som du vill att din nästa skall göra till dig". Behandla folk som du själv vill bli behandlad!

 

Hur vill man bli behandlad då? Frågar vi förstaklassister i grundskolan så vill de leka hela tiden och ha glass till lunch. Jag tror vi alla som inte är förstaklassister håller med om att det inte är rätt väg att gå. Därför är det heller inte så. Vi går enligt majoritetsprincipen. Alltså om tillräckligt många vill någonting och det finns realistiska möjligheter att genomföra, då blir det så. För att kunna ha minsta möjlighet att kunna ha konstruktiva åsikter behöver vi veta om hur saker och ting är just nu. Jag ser en skillnad på att arbeta mot något, som ofta färgas av något ens övertygelse låter en se, till att arbeta för något, som även det färgas av ens övertygelse men om det grundar sig i faktisk verklighet då kan även målen ha en viss relevans.

Finlands U21 landslag. Endel ser mångkultur, jag ser finländare spelande för sitt land

 

Det jag anser är alltså, låt varje människa som vill bo i Finland (och/eller på Åland) göra det oavsett vilken orsaken är. Då personen i fråga vet det vår grundlag anser att varje rösträttsberättigad bör veta ska han/hon ges möjlighet till medborgarskap (Hembygsrätt är mer invecklat, men varför inte) och därmed rösträtt. Vips blir då vårt land sådant som folket vill att det ska vara. Det är inte fråga om att komma någonstans ifrån och ogilla det man ser och vilja ändra det. Det är fråga om att komma hit, eller födas här, älska det som sitt hem och sedan vilja utveckla det åt ett håll som gör det bättre i ens egna ögon. Integration tror jag det kallas. Jag tror egentligen det är det som bägge ytterpoler i dagens manifesterande värld pratar om. Ena sidan tror inte integration funkar smidigt och är rädd för vad som händer, likt de gamla grundarna av Ku Klux Klan efter amerikanska inbördeskrigets slut 1865. Den andra delen ser mera positivt på detta och är även beredda att satsa allmänna medel på just integration, fast det kan medföra en viss sänkning av den allmänna levnadsstandarden på kort sikt. Därför förefaller dessa frågor ofta vara vänster-högerpolitik. För mig är det inget sådant, det är en livåskådningsfråga helt och hållet. Pengar gör folk så tråkiga tycker jag.

Då det går bra är man alltid välkommen på Åland varifrån man än kommer. Det är fråga om att vara lika välkomnande även då saker inte går lika som smort. Däri ligger tvisten

 

Jag bara hoppas att alla som manifesterar för mångkultur, som det så fint heter just nu, även är beredda att ställa upp ifall något av det vi inte är rädda för skulle hända. Och ni som inte står upp för mångkultur, var inte så rädda. Allt skiter sig ändå på något sätt. Var så säkra!

 

Till slut en liten replik om politikers löner. For mig vore det ett (eller flere) steg upp att få lön som en lagtingsledamot. Då jag förstått att vår verkliga intelligentia, företagarna ofta tjänar mycket mer, varför inte göra en lag om att lagtingsledamoten tjänade samma sak som före han/hon blev vald? Med någonslags liten bottengräns så man inte ska dra sig för att ställa upp om man är studerande eller arbetslös... Fine?

 

Självaste Svärmor och Svärfar har varit här. De satte nästan nytt rekord och stannade i hela 26 minuter denna gång. Alla önskas en glad söndag, eller en söndag i alla fall!!!

 

Raclettefri zon, Luke Skywalker och lite fotbollsresultat

I dag har sommaren då varit här, fast det varit lördag. Solsken och ganska skönt väder ute. Själv har största delen varit fråga om en kamp att hålla huvudet uppe. Jag börjar väl bli gammal, men någonting stort och tungt har kommit fatt mig och jag blev riktigt riktigt trött här i dag.

 

Ändå har det funkat. Emilia var här då jag hämtat henne från Lemland. Sen gick jag in med henne till stan där hon tog bussen till Vårdö. Efter det skulle jag handla lite, eftersom det talats om att vi skulle stråla samman med Gurkans familj och de roliga svenskarna för en raclettemiddag efter att Mathias återvänt från matchen han avgjorde, eller så säger han att han gjorde då de vann 2-0. Grattis LIF! Nu kan jag dock avslöja för alla att Åland i detta nu inte bara är demilitariserat. Vi är även en raclettefri zon. Ingen som helst racletteost fanns att finna i de åländska supermarketarna. Fantastiskt! Nå, råd fann man på och nån slags andra ostar inhandlades och middagen gick att genomföra. Väl så!

 

Efter handelsresan hade jag planerat att ge damernas FA cupfinal på Wembley (den första damfinalen på Wembley någonsin) min uppmärksamhet. Jag såg en del jo. Jag såg målet som avgjorde det hela för Chelsea duttas in av sydkoreanskan Ji. Större delar av denna stora match gick för min del dock åt till att dels köra Craig till Jomala, eftersom han på något sätt missat att ta sig dit själv, dels av att i väluppfostrat manér infinna mig hos grannen för den där Raclettemiddagen som inte var en raclettemiddag, men dock väldigt god.

Tänk att det tar ända till måndag innan jag får gå på jobb igen...

 

Sen fick jag även ett läge att se första halvlek av HJK-Liverpool från Olympiastadion. Stora delar av HJK fansen hade ju låtit matchen vara i sitt försök att demonstrera mot kommersiella jippon till förmån för tävlingsmatcher och Stadion såg rödare än röd ut. Under inmarschen spelades så klart HJK låten Hoojiikoo kunnon hoojiikoo som alltid, men sen... Sen tog Olympiastadions högtalare och skallade ut "You´ll never walk alone". Även styva finnar kan sjunga den såg det ut som. Jag vet inte om jag gillade det dock. Jag menar, jag älskar sången, som jag sagt tidigare. Liverpool FC är en klassisk klubb som jag respekterar stort. Jag vet att många fans finns runt om i världen, inte minst i Finland. Men matchen var ändå en HJK- hemmamatch! Är det okej att spela bortalagets hymn ens av artighet? Nej, jag tycker inte det! Men så gjorde man i alla fall och jag hoppas de 20000 som var på plats gillade spektaklet. 0-2 förlust för Klubi blev det och nu tar man sikte mot onsdagens bortamatch i Kazakstan. För Liverpools del startar Premier League nästa helg. Hej då sommaren!

 

I övrigt kom kvällen att tillbringas med grannen och de roliga svenskarna. I en annan verklighet hade ju Fru-Kickan och jag kunnat vara på konsert i stenfint sommarväder, men så blev det nu icke.. En snabb titt på Damernas Liga i kväll säger att HJK slagit Pallokissat och vi ligger således fortfarande 2a. VIFK har fått blodad tand och pinade i dag Honka som endast fick med sig 2-1 borta. Jag säger, ingenting är ännu avgjort. Damernas Liga blir spännande ända till slutet i oktober! JIKs herrar förlorade även i dag och FC Åland sägs ska ha vunnit.

 

Vad mer? Jo, jag kallades i dag för Luke Skywalker av Steve Beeks. Fråga inte varför, det gjorde inte jag heller.

May the force be with you, and with Tim Howard!

Vad i H... sysslar ni med?!

Jovisst. Samtalet kom. Ordförande/landshövdingen ringde mig, råkade faktiskt väcka mig då vi alla sov fast det var förmiddag och inledde samtalet med att fråga vad i H..e som hände i går. Och jag, ja jag berättade vad som hände. Att vi sög in två mål de första 7 minuterna och sedan tappade ledningen i 84e. Det var vad som hände. Visst hade vi en boll i ribban och flere frilägen så vi kunde ha vunnit. Ska sanningen fram hade Merilappi det också. Som jag sade i går, ingen höjdare och för många känns detta riktigt ordentligt, inte bara för oss i laget.

 

Detta är inte ordföranden, men det finns många som känner sig så här i dag gentemot... Till exempel mig eftersom man inte vet vem man ska ta ut det på. Ja ja...

 

Kvällen blev sedan väldans sen. Gurkans man Mathias kom släpades med två svenskar från, Sverige då. Dessa visade sig vara väldigt roliga. Antingen beror detta på att de var svenskar eller så var de bara roliga trots att de är det. Vet ej, men jag tror det hela slutade med att jag ska köra dem i dag för att köpa ost. I vilket fall som helst var det nästan morgon då de gick och jag somnade för att sedan väckas en stund in på förmiddagen av en inte så glad ordförande.

 

Som sagt, ingen barnvakt i kväll. Däremot ska Emilia hämtas från Lemland, för att forslas vidare till Vårdö, HJKs herrar möter Liverpool på Olympiastadion, Damernas Liga spelar de fyra återstående matcherna efter att vår var klar i går. Sist men inte minst:

Bilden är inte från Wembley, men Alex Greenwood får gärna göra mål där i dag. Cup Final Day!

 

Ja, jo. Så var det ostshopping med svenskar då också...