Är jag en gnällspik och en tiggare?
Först ett stort tack till Mat Inger som igen förde mig tillbaka till känslan och förvissningen att då jag slutar mina dagar vill jag svepas in i ett ost- och skinktäcke likt kycklingen vi inmundigade i dag. Så vill jag leva och så vill jag dö, tänkte jag. Mat Inger själv tog mig förstås ner på Jorden en aning, som hon ju ska, genom att be mig hålla käften och inte fråga om hennes guacamole. Nå, den var också god säger jag nu här i stillhet. Mera sånt tycker jag. Jag tycker vi kunde äta kyckling under ost- och skinktäcke varje dag faktiskt. Mat Inger påstod att man tröttnar då. Jag håller inte med. Om man har något som är bra, då tröttnar man inte på det. I så fall är det ju inte bra. Ta till exempel mig själv. Tröttnar någon på mig, då är jag inte bra! Se där ja, vad säger ni nu?!
En som tröttnat på mig, fast han trodde det var representativt för Åland United är den svenskfinländske och åländske kändisen André Karring. Han tycker att vi, men då är det ju mig han menar eftersom det är jag som gör det, klagar alldeles för mycket över hur mycket verksamheten kostar och hur lite pengar vi har. Han tycker att vi istället för att klaga borde göra någonting, för skulle vi försöka, då skulle vi nog ha de pengar vi behöver. Han säger också att vi måste fundera över nya idéer att tjäna pengar och inte bara sitta och tycka synd om oss själva.
Ingen har säkert tänkt på det André. Tack för tipset. Här kommer ett då. Vill du springa in pengar för oss? Vem betalar? Hur mycket? Är du på André? Tack på förhand. Får du in mycket kan vi skaffa nya matchdräkter! Sen kan du ju få ett säsongskort som tack, som du i din tur kan auktionera ut och intäkterna ges till Åland United. Goda idéer va? Tack för inspirationen.
JyPK slog Nice Futis med 3-1 efter förlängning och Åland United får en ny ort att resa till. Harju är en fin arena, så för den delen saknar vi nog inte Björneborg. I övrigt, det återstår att se.
Edit har i kväll lovat skriva färdigt sitt brev, eller sin bok närmare bestämt, som ska skickas till Linda i Kalifornien. Varannan sida i boken består av Åland Uniteds berömda massproducerade matchprogram. det finns mycket av det på gång nu. Fru Kickan hoppas att komma över filmen från volleybollmatchen i går så vi kan titta på den. Jodu, det ska bli spännande. Lire möte efter skolan först. Sen i kväll hoppas jag få koll på lite administration och så ska jag banne mig se fotboll... Det är Champions League vecka så i morgon måste även Magister Sviberg informeras... Före det är det Åland Uniteds höstmöte. Ny styrelse ska väljas. Vill man vara med är man väldigt väldigt välkommen till Idrottens Hus klockan 18.30. Nej, vi har inte haft någon valberedning då den i fjol inte kom med ett enda namn. Kanske något för dig André?
Sen kom jag just på att jag inte fått något alls gjort för min resa till fastlandet inkommande helg. Jag vet att Emilia är i Helsingfors några dagar och att Rufus ska på tävlingar till Esbo med samma färja som jag åker med. Jag vet att min Far fyller år på lördagen och att jag tydligen ska åka Buss från Sibbo till Pargas för att fira min kusin, han med röst ända österifrån och hans fru. Därefter är det tänkt att jag ska sova i Åbo, men var, hur och när, samt hur min förflyttning dit sker, den är lite som min sons helgkvällsplaneringar: "Det där ser man sen"...
Sista dagen i dag om man vill önska mig med i Movember. Så här såg vårt Damlandslag ut för några år sedan då de deltog. Länge sedan ser man på basen av klädsponsorn...
Integration är väl den bästa integrationen? Behövs det för Jyväskylä?
Ensamhet tycks vara den allmänna beskrivningen för helger som viks för familjen. Just nu pågår tekniktävlingar i Eckeröhallen med hela 90 förhandsanmälda. Eftersom jag var en av dem som "återupplivade" de åländska tekniktävlingarna i början av 2000-talet, väl medveten om våra virtuoser Lyyski, Niskala, Haglund och fler under åren innan, är jag extra glad att traditionen fotfarande lever och tydligen går framåt. Jag vet också att vi här på Åland inte har en tradition att fokusera på tekniktävlingar för deras egen skull, men jag håller fast vid att många grenar är bra som personlig träning om man sedan kan föra dem vidare in i själva spelet. Ett stort tack, ännu en gång till Sofia och Annica som gör att det ser ut som om jag gjort mitt jobb...
Ensam är jag alltså. Fru Kickan åkte till sin match, lycka till JIK-B laget! Edit är hos Gurkan och Pärla och kommer att åka till volleybollmatchen för att bedriva kioskverksamhet. Jag är schemalagd från min egen sida att bedriva utvecklingsverksamhet med mina äldre barn, som bägge vilar sig i form. Jag tror hela konceptet kommer att betala sig. Prioriteringar är viktiga och hur man än vänder blir det fel för stunden, men om det blir allmänt rätt för möjligast många i längden har det ju varit lyckat. Kruxet är så klart att man aldrig kan veta hur det hade blivit om man gjort annorlunda. Taxichaufför skulle man vara, som jag brukar säga. Enkelt att utvärdera om man lyckas eller ej, utan att alls förringa eller ifrågasätta yrkets svårighetsgrad...
I denna helg som haft mig på helspänn och inte gett med sig fullständig hängivelse till något alls, utan mer ständig jour åt många håll, har engagerat mig i samhällsdiskussion. Jag nämnde ju redan tidigare Facebookgruppen "Ena Åland" som startades från "rasisthåll" för att skapa ett försök till saklig diskussion. Vad jag förstår har debattklimatet, som man ser i vanlig media slirat ut och det blir allt allmännare att vuxna människor kallar varandra idioter och "kommunistsvin" alternativt "Nazistrasist" mer eller mindre av princip utan att ens höra vad den man öser skit över säger... Hittills har den sidan, som jag faktiskt är med på, såsom "sansad läsare och skribent" tro det eller ej, hållit en väldigt lugn och saklig nivå. Jag har kunnat få höra vad invandringskritiska, eller flyktingskeptiska personer säger och blivit ännu mer övertygad om att de har fel. Framför allt har jag kunnat få mina egna tankar strukturerade och inte minst med tanke på min undervisning har jag fått övning i att presentera argument med respekt och utan att sälja mig på torget. Det enda hatfylld inlägget hittills gjordes av en arg journalist som helt kallt fördömde hela idén att skithögar som rasister ska kunna prata med människor som tänker rätt. Sen gick han ur. Jag tycker detta är ett stort misstag och jag hoppas att folk ur den ideologin som anser att människor är förtryckta och offer för samhället, låt mig säga socialister typ, går med och förgyller hela diskussionen med sansade och vettiga argument. Just nu är det inte mycken action där. Om mina argument kallas "marxistiska" då är vi inte riktig trätt, eller hur... Proletärer! Var är ni?!
Jag återkommer till min övertygelse. Jag förstår att vi inte kan hjälpa hela världen. Jag vill dock att de vi hjälper ska få det så bra som det bara är möjligt. Vi bör alltså arbeta för att en "lägsta nivå" som motsvarar den lägsta nivå som alla som bor här på Åland ges möjlighet till ska garanteras för alla. I skoltermer betyder det att alla ska ges möjlighet till att uppnå något som kunde motsvara avgångsbetyg från grundskolan. Sen är det väl självklart att alla ska försörja sig själv, precis lika mycket som alla ålänningar gör det. Vissa Hembygdsrättsinnehavare kostar mer i pengar och resurser än andra, det samma ska väl då gälla nyålänningar? Sen är det inte min sak heller att avgöra vem som kvalar in att få flytta hit. Det ska var och en som ges möjligheten själv få välja. Och jo, självklart ska lagar respekteras av alla, enligt samma princip som vi alla bedöms enligt vår förmåga att förstå saker, inte sant?
Den här bilden har ingenting egentligen att göra med flyktingar eller invandring. Den bara visar hur fotboll i mitt tycke representerar den högsta formen av samhörighet och integrering. Klä dig i samma matchdräkt och du spelar samma spel oavsett din bakgrund. Bättre sätt att höra till och få plats i samhället har jag svårt att tänka mig. Bra om man lär sig det lokala språket också förstås och lite annat med, men spela fotboll och du är snart lokalbefolkning. Jag lovar det!
Ett ställe som kan behöva integreras efter i dag är Jyväskylä. JyPK har alltså 1-1 och bortamålsfördel inför kick off i Björneborg mot Nice Futis. Går det vägen behöver Jyväskylä bli en stad med ett lag i Damernas Liga. Lycka till bägge tu! Gratulerar förresten FC Inter som i går höll platsen i Veikkausliiga.
Härliga improviserade värld då lojalitet ställs mot lojalitet
Denna lördag har nu gått till att jag, som lovade att inte binda upp mig för något eftersom jag ska finnas hemma för familjen hela dagen, sitter hemma ensam. Emilia skriver Högskoleprovet, Rufus som skulle studera tillsammans med mig har prioriterat att uppsöka sin mopedhjälm som hade blivit i något annat hus i går kväll, Fru Kickan talade om att vara Disc Joke (antar att DJ betyder det) på A-lagets volleybollmatch och Edit gick till Gurkans och Pärlas residens eftersom hon hört att de snart är hemma och hon vill sitta där i det tomma huset och vänta på dem... Det som finns för mig är väl att städa köket och laga middag... Makaroner och stekt korv.
Det blir lite tokigt att skriva detta här och nu, eftersom jag meddelade Lillemor i morse, eller kanske lite mer mitt på dan att jag är förhindrad att delta i den stora möbelflytten som försiggår inom Åland United organisationen i dag. Nu ser jag att ingen här hemma hade märkt om jag varit med i alla fall, men om jag hade lovat vara med, då hade garanterat något som har med familjen att göra kommit upp och det hade varit att slitas med lojaliteten. Egentligen är det ganska skönt att meddela förhinder och på riktigt mena att man ska vara hemma. Lite judiskt Sabbatskt faktiskt... Ja ja , jag körde Fru Kickan till matchen och var i butiken, men så där i princip alltså... Kanske denna helg leder till att jag kan jobba för Åland United en par år längre än livet och kroppen annars hade tillåtit? Det får vi aldrig veta, men det känns bra att intala sig det i alla fall.
Enligt vad jag låtits förstå är dessa båda här och troligen i soffan vår tillsammans i morgon igen... Vet sen hur det blir då vi alla improviserar så rysligt. Jag har även som sagt ordnat mig bort från Eckeröhallens Tekniktävlingsevenemang i morgon. Det känns illojalt, men på samma gång lojalt mot tex Rufus som jag lovat hjälpa. Sen får vi se om jag klarar av att se Fru Kickans match i morgon. På samma gång spelas det helt säkert fotboll jag borde se.. Vem är det bäst att vara lojalast mot? Inget entydigt svar finns. Det är väl det här som kallas att bli vuxen?! Medvetenheten om att någon alltid blir dissad och att bearbeta det med sig själv och de dissade.. Liv kallas det visst?
I övrigt är lojalitet en väldigt central fråga i mycket. Det är något man känner. Jag har ju mitt HJK och min Notts County som bevisligen inte försvinner. Jag kan inte säga att jag är hard core supporter, men att inte följa dem, eller känna vällust och sympati för dem, det är så väldigt osannolikt. På samma sätt gäller det ju klubbar man jobbat för. Självklart blir jag glad om Gnistan gör väl ifrån sig, eller JIK eller för den delen IFK Mariehamn. Jag har lite svårt för Sibbo Vargarna- fotboll måste jag erkänna, fast jag ju har nära släktingar som spelar där. Jag hejar på dem och deras lag, men i övrigt blir det svårt att känna något för klubbens fotbollssektion. Jag är ju ÅIFare. ÅIF i sig har byt färger och spelar mest innebandy har jag förstått, så då det gäller min barndoms lojalitet är jag rätt vilsen. Jag känner absolut ingenting för ÅIFs innebandy i blått (!), men känner värme och en viss kärlek då jag ser klubbemblemet, som faktiskt min far en gång skapat. Då på den tiden i det korrekta gulsvarta förvisso.
Vad är då Åland United för mig? Är jag en Åland Unitedsupporter? Om jag slutade i klubben, skulle jag då hängivet följa och älska den? Svårt hörni. Åland United är just nu ett livsprojekt för mig. Egentligen är den en symbol för det jag egentligen är lojal och trogen till, det vill säga åländsk flick- och damfotboll. Då jag känner efter är det där min lojalitet sitter. Då det gäller damfotboll går jag i döden för de åländska lagen och främst då Åland United förstås, eftersom den klubben och dess lag är så oerhört viktiga för hela helheten. "Öspelslaget", eller som jag föredrar att se det ÅFFs förbundslag, är en annan oerhört viktig del som jag hoppas kommer att fås fason på. Det laget, eller de lagen, fyller en helt annan funktion än ÅU, men är om de funkar rätt väldigt viktiga.
Såja, nu har jag rett ut, eller i varje fall uttalat hur jag känner i dessa frågor. Trots att det verkar klischéeaktigt kan jag säga att jag till 100% begriper traditionen att inte jubla då man gör mål mot sin gamla klubb. Jag syndade med JIK då jag jublade efter mål mot IFK en gång, men jag var ung och begrep inte bättre... Det där måste alla själva känna så klart.
I innebandy hejar jag förresten på Hammarlands IK. Det visade sig att laget Rufus spelar i bär HIKs tröjor och tydligen representerar den föreningen. Heja heja...
Så, kontentan av dagens text blir väl att det bästa är om man helt enkelt handlar med känsla. Känns det rätt då är det rätt för dig. Daimonion hade Sokrates sagt... Och då menar jag inte Brasileiro Sampaio di Souza Vieira Oliveira, utan han den där Atenska filosofen som hade frun sin att dricka gift och dog. Voj Xantippa sa greken.
En av de mest puckade konsekvenserna av dagens debattklimat då de goda beter sig fruktansvärt illa mot de onda och därmed kackar på egen slips är att Ålandstidningens ekonomireporter har lyckats få Janne Holmén till nazistsympatisör.. Behöver jag säga annat än, väx upp och .. Ja... Skaffa en hobby eller nåt!
Ge mig en europe!
Det brakar i garaget. Min son har anlänt alldeles tydligt. Tidigare i dag informerade han mig att jag är överbeskyddande och dessutom skäms han över mig. Orsaken till detta är helt enkelt att han är så ståtlig och stark, medan jag är så klen och ynklig. Därmed blir hans vänner, som rimligen vet vem jag är, väldigt kluvna då jag inte motsvarar det de väntar sig då de träffat honom. Man får väl tacka och ta emot kan jag tänka. Sen undrar jag hur klen jag är egentligen. Utvägningen för Lindas träning skedde i dag. Resultatet var att min vikt inte ändrat alls sedan jag började. Tresiffrigt så det skakar. Dock är min totala volym aningen mindre tycker Gurkan. Fru Kickan är mest intresserad av annat säger hon. Jag undrar vad det kan vara...
Matlagning pågår i alla fall i vårt kök. Jag känner mig rätt lugn. Jag har släpat hem födan för dagen. Lite som på grottornas tid. Pärla och Edit leker något diffust. Emilia kommer ikväll. Hon skulle och se nån svensk bögshow eller vad det nu var... Gardell jo... Jag undrar om detta blir en riktigt vanlig helg som vanliga eurasiska heterosexuella medelålders män firar. Det vore tamme tusan... Ja, vad vore det? Konstigt! Meningen var att jag skulle tjänstgöra i Eckeröhallen på söndag då ÅFFs tekniktävlingar går av stapeln, men av orsaker jag definitivt inte tänker skriva om här blir det inget och Sofia och Annica har lovat fixa det hela.
Fredagar innebär alltid fullt schema och ganska god anda. Grekiska krig och homosexriter i Sparta, Sharia lagar och Åländsk Landskapsbudgetering är tre teman för dagen. Däremellan har jag fått lite sponsorbrev skrivna och diskuterat med kollegerna om nån virrhjärna som turistar i Irak av alla ställen på jorden... Sen är det det där rekryteringsarbetet då.
Utan att gå över mina befogenheter kan jag säga att vi just nu jobbar inom Europa. Jag har en budget, som är cirka 9 gånger mindre än till exempel IFK Mariehamns herrlags motsvarighet och gör allt jag kan för att få hit ett lag som kan kämpa i övre slutserien och helst om medaljer. Åland är beroende av vad IFK Mariehamn gör, dit kommer vi. Finland är rätt långt genomgånget, Sverige mer eller mindre omöjligt, resten av Norden för dyr och allt utanför Europa faller under samma ram, alltså för dyrt. Vi jobbar själva, Craig, Maiju och jag och så har vi hjälp av lite agenter, eller vad ska vi kalla dem. Just nu är det en bulgarisk och en tysk agent jag är mest i kontakt med. "Vi behöver europeiska spelare till max detta pris" (jag ger en summa som ska gå inom vår budget), säger jag. "Yes yes of course" svarar de mig. Nu i eftermiddags har Bulgaren sänt mig en Kamerunska som vill komma och tysken har gett mig en lång lista med amerikanskor... Vilken del, med "We need europeans" har de missat?
Europa för helskotta. Den här grejen, som ledde till Sarajevo 2014 gav oss 20000€ minus i kontrast till de 250000 man får om man råkar ha annorlunda kromosomuppsättning.
Nu är det mat ropas det. Död gris. Jepp jag vet, jag släpade hem den som sagt...
Man kanske kunde köra helåländskt. Så här:
Eller vill vi? Jo, så klart!
Rövben i matsalen och Kickeli sa Micke
Eftersom dessa dagar och nätter blir ganska allvarsamma slänger jag ur mig en lättsam, men ändå kanske tragikomisk löst sammanvävd textbit. Jag kom hem från mötet med Jani W lite över midnatt. Klockan 23.56 beslöt vi oss för att åka hem. Det som vi kom fram till på mötet kommer ytterst få att veta i slutändan men det är viktigt... Viktigt!!!
Den nyaste grejen här på Facebook Åland är en grupp där så kallade "rasister" vill samla alla, även och framför allt meningsmotståndare till ett respektfullt möte då man diskuterar sak, inte person och i allmänhet utgår från öppenhet och personens integritet och lika värde. Detta har lett till att människor som säger sig representera icke rasism och tolerans samt fullständig jämlikhet i alla betydelser skriver hatiska inlägg, meddelar att de inte pratar med rasister och andra skithuvuden och så går de ur gruppen och skriver istället stolta inlägg för sina ena meningsfränder om hur de minsann inte tänker beblanda sig med skitfolket. Hör någon annan än jag hur skevt det låter? Inte alla, men endel ifall du känner dig orättvist träffad. Jag vill ju själv gärna representera de åsikterna som står för just individens lika värde, humanism och kärlek till alla. Lite som det står i Nya Testamentet faktiskt. Nu glömde jag ju att några av de mest skrikiga icke rasisterna också är emot all form av kristendom, så jag antar att just det argumentet inte riktigt funkar... Men jag kan bara stå för vad jag själv är...Som jag någon gång sagt. Mitt problem är att jag troligtvis skulle skämta med Hitler om han satt i min bil.. Det betyder inte att jag står för hans åsikter eller ens godkänner hans rätt att ha dem, egentligen fast jag ju gör det i ett vidare perspektiv. Knepigt det där med att leva som man lär, inte sagt alla skrikhalsar, så där härligt generaliserande?!
Inget är som ett gäng gubbar (och gummor) som planerar saker ihop...
Rekordmånga mails om kontraktsförslag, boenden och färjbokningar har jag fått till fast jag haft schemalagda lektioner så här långt. Nån tycker att Mariehamn, eller i alla fall området kring WHA borde målas grönvitt. För all del. Kunde nån liten del också målas blå, gul och röd så någon kanske minns att vi har ett damlag också på den arenan? Bara en liten tanke, förlåt...
I matsalen var det, Halleluja, revbensspjäll. En stor diskussion med magister Mansén och Mat Inger utbröt om huruvida det var revbensspjäll, revabensspjäll eller rövbensspjäll. Jag får summera det med superkocken Micke Björklunds eget uttryck då han lagar gröt på finska: "Kikkeli on se hyvä".
Nu närmast åttondelsfinaler i 7Bs Gamla Testamentcitattävling 2016. Den första matchen går mellan Klagovisorna 3:17 och Ordspråksboken 4:4. Denna tävling brukar utgöra en höjdpunkt för hela religionskursen för åk 7. Tänk vad alla som vägrar sina barn religionsundervisning missar! Eller vad deras barn missar, menar jag!
IFK F08-10 återgår till träningen i kväll efter höstlovspausen. Jag försökte kommunicera med min son i dag i skolans matsal. Han tyckte vi kan prata sen. Ingen mer specifik tid inkluderade han i "sen".
Om jag hade pengar...
I den skymmande kvällskvisten sitter jag i vårt vardagsrum och uppmanas av Edit och Pärla att besöka deras butik, som jag utgår från att är det samma som Edits rum vari man kastat ut precis allt man hittat och överbelamrat alla ytor i rummet med allt och då menar jag ALLT som någonsin funnits i någon låda eller skåp. Sen kommer Fru Kickan att komma hem från volleybollträningen och få någon form av psykbryt då det ser ut som Sodom och Gomorra under vårdiarrén i rummet. Till all lycka har jag möte med Jani W klockan 21.30 och behöver löpa iväg precis då Fru Kickan kommer.
Jag hade ett sponsormöte i dag som sagt. Den tilltänkta sponsorn sade helt riktigt att "Ni behöver en så där 20-30 tusen mer i sponsorering än ni har nu om ni ska få det att gå runt om jag förstår det rätt..." Jo, det gör han. Jag täcktes inte dra till med 50000 som är lite mer realistiskt. Och vad innebär att gå runt? Att betala av på skulder, köpa nya dräkter och sedan gräla om hur små lägenheter och hur korta kontrakt vi kan ge våra spelare och annan personal? Är det att gå runt?
Jag funderade på vad jag skulle göra om jag hade mycket pengar. Om det var jag personligen skulle jag göra allt för att ingen visste att jag hade dem. Därmed kunde jag betala bort våra lån och sedan se till att barn och familj hade det okej, samt sneaka undan en hel del till Åland United, fast ingen skulle veta. Det vore en dröm! Om det bara var Åland United som hade pengarna då? Vad skulle jag göra då? Vore det läge att köpa in Hope Solo och Lotta Schelin... Kan ni ens tänka er kombinationen? Nej hörni, vet ni vad jag skulle göra om jag fick uppleva ett Åland United som hade en ekonomi, låt oss säga dubbel sett till vad vi har i dag?
Jag skulle verka för att Åland United kunde bli som en vanlig arbetsplats. Vi skulle göra helårs- eller flerårskontrakt med spelare. De skulle anställas på helårsbasis och ha semester som vanligt folk, anpassat till säsongen dock. Vi skulle ha heltidsanställda tränare, samt fysio och läkare tillgängliga dagligen. Vi skulle ha en Sportchef som hade heltidsmandat och därmed kunde handha sådant som många i styrelsen sliter sig blodiga med i dag. Vi skulle ha stabila och pålitliga långtidsavtal med både näringslivet och läroinrättningar som dels skulle stöda oss genom sponsorering, dels erbjuda deltidssysselsättning åt spelare som behöver eller vill jobba civilt några timmar i veckan. Läronirättningarna skulle i sin tur skulle kunna erbjuda flexibla möjligheter till distansstudier, eller så klart studier på plats för spelare som gått gymnasialstadiet färdigt. Vi skulle samarbeta effektivt med våra ägarföreningar och vår och IFK Mariehamns gemensamma akademiverksamhet skulle ge allt fler åländska flickor förutsättningar att bli allt bättre. Självklart skulle vi även ha hel- samt deltidsanställda ungdomstränare i samarbete med ägarföreningarna eller helt självbekostade. Vårt A-lag skulle stadigt konkurrera om medaljer i Damernas Liga och alltid då och då vinna Ligan eller cupen. Vi skulle själva arrangera de Champions League kvalturneringar vi kvalar in till då vi vunnit. Ja, detta skulle jag göra. Det vill säga, precis det vi gör just nu fast lite bättre!
Och självklart skulle vi kunna erbjuda alla som behöver ett vettigt boende, samt nya kläder varje år. Om jag hade tillgång till pengar.
Nu kör vi med vad vi har och det hjälper inte att klaga. "Man kan inte köpa framgång i fotboll" har det ju poängterats i massor denna vecka. Nej, men man kan köpa förutsättningar till att skapa framgång!
Så här såg vårt A-lag ut före premiären i våras. Det kommer många vårar ännu innan... Ja, innan vad?
Butiken i Edits rum har bytts ut till ett disco låter det som. Även en annan grannflicka har anslutit. Gurkan smsar och frågar om det går bra. Jag antar att hon menar Pärla så jag svarade jepp. Menade hon Jose Mourinho eller Jalle Danielsson borde jag väl ha svarat nåt annat...
I skolan har 9orna bildat politiska partier. Namnen är som vanligt beskrivande, eller så inte. "Ålandz Demokratz" , "Vårt Party", "Vaska Finland", "Åländsk Självständighet", "Krally Krabb partiet" och "Ett tryggt Åland på Hjul" är några exempel på namn som pryder de mer eller mindre välskrivna partiprogrammens pärmar. Gud bevare Åland säger jag. Just i och med detta tror jag mig fått veta att Gud finns. Dessa ungdomar är nämligen inte alls så dumma som man kunde tro. De är definitivt i alla fall inte lika puckade som jag och mina kära klasskompisar var i samma ålder. Berättar det mer om dem eller mig, vet inte. Elev Malin har i alla fall bjudit mig på middag med henne och hennes Pappa som ett resultat av att jag ifrågasatte hennes omdöme om sin fars matlagningskonst. Hon vill bevisa att hennes Pappa kan förgifta vem som helst bara genom att steka korv. Försöka duger!
Jag har lyckats få en funktionär till söndagens tekniktävling. En till vore av nöden!
Får jag riktigt till det kanske jag skulle slå på stort och läsa bok en stund, medan det är hålligång i Edits rum. Jag har lånat en bok av min far där man i inledningen konstaterade att man beskriver en tid i Helsingfors "då endast finlandssvenskarna och judarna hade pengar". Låter onekligen som en bok för mig det där! Boken är så klart på finska.
Tydligen ska Rufus och jag åka samma färja nästa helg, men oberoende av varann... Den världen, den världen.
Det där om Portugal och total förvirring
Som den alltid uppmärksamme Fellis mycket riktigt säger då han kommenterar min förra text hade jag riktigt pinsamt fel i går. Så mycket rätt ger jag mig själv att då jag skrev låg det 0-0 mellan Portugal och Rumänien. Sen hade jag också rätt då jag sade att det hela skulle avgöras under tisdagen i Rumänien. Det som bara inte gick upp för mig var att det ju var tisdag i går, då jag skrev. Nåja. Vi som följer med (Fellis och många till) vet i alla fall att Portugals damer gick till sitt första EM-slutspel samma år som deras herrar blev europeiska mästare. 0-0 efter full tid och sedan 0-1 till Portugal i 105e minuten, då man spelade förlängning. Rumänien utjämnade till 1-1 i 111e minuten, men bortamålsregeln förde alltså våran Raquel, som inte heller i denna match figurerade på planen, till EM. Matchen spelades i Cluj inför mer än 7000 åskådare. Detta bara för att ge lite perspektiv på saker.
Gratulerar Portugal! Det kunde ha varit vi... Nu är det ni...
Jag vet ej om den ovannämnda förvirringen är annat än tillfällig sådan, eller om vi ska bli oroliga för något stadigare tillstånd av åderförkalkning. Jag stiger ännu upp på morgnarna, får med mig Edit till hennes skola, bara en gång har jag kört förbi i tankarna och jag hittar till mitt klassrum. Jag vet vad Mat Inger ska servera, i dag till exempel tacosoppa, vad det nu sen är och tydligen är jag så vacker att tidningen vill publicera stora bilder av mig och skriva hela sidor om sådant som jag inte undervisar om...
Jag träffade även Sune Alén i går. Förstår jag det rätt planeras det en stor aktion av de åländska religionslärarna att en gång för alla sluta pallret med att olika religiösa tillhörigheter ger en olika religionsundervisning i grundskolan. Den stora aktionen består just nu av honom och mig och jag vet att Magister Sviberg stöder tanken han med. Darra Åland, darra!
Eftersom det tydligen är stort att jag nu är färdigfriserad och dessutom lite mer rakad, i ansiktet alltså, än i går vill jag avsluta med en bild som bevisar att jag faktiskt deltog i Movemberkampanjen 2012.
Så här såg jag ut då. En elev valde vid tillfället att få poängtera faktum att endast en liten del av världens kvinnor, enligt undersökning, uppfattar män med mustasch såsom attraktiva. Vill någon att jag kör Movember i år, var god och hör av er!
Nu Tacosoppa, sen judiska ord och begrepp. Borde planera sponsormötet och kvällens, eller snarare nattens möte med Jani W. Spelaren jag hoppades på sade just nej. Typiskt... Förresten behöver jag två stycken som kan ställa upp som funktionärer vid ÅFFs tekniktävlingar i Eckeröhallen nu på söndag. Även intresse att göra det kan med fördel framföras till mig så ser jag till att ni får koll på regler och praktiskt utförande! Toodeloo.
Min kollega Peter och lite till
Igen blir det lite fel. Men helt formellt sätt är ju Peter Mattsson en kollega till mig i och med att han gör mycket sådant i IFK Mariehamn som jag ska göra i Åland United. Igen spelar vi både på riktigt och även bildligt i olika divisioner. Där som Peter är heltidsproffs och har ett kansli, samt mycket mer helhetsansvar är jag en intresserad amatör som jobbar på på den tid jag har så bra jag kan och får massvis med hjälp av frivilliga styrelsemedlemmar och andra närstående kring klubben. Det vi har gemensamt är att både han och jag utåt sett är de som "skrapar ihop laget" inför kommande säsong. Precis som Mattsson får även jag massvis med mail från agenter och spelare som vill pröva sin lycka. Ibland får jag mail av sådana som egentligen borde kontakta Mattsson och huruvida han får mail av sådana som borde kontakta mig vet jag inte, eftersom Peter sällan skickar nåt vidare. Inte för att jag heller skickar alla agentkontakter från Brasilien, Ghana, Thailand och så vidare till honom. Han har nog ändå tänker jag.
Då jag flyttade till Åland var Mattsson den man kom i kontakt med. Han var på den tiden lite som jag är i dag tror jag... Han fixade mig jobb på Ålandsbagarn där han själv huserade i övre våningen och det var där inne på hans kontor som motsvarigheten till vad vi i dag skulle kalla spelarkontrakt uppgjordes. Länge har han nu varit heltidsanställd i IFK och han är urtypen för det som i gamla Kalle Ankor illustrerades av en chef som talar i tre eller fyra telefoner hela tiden. I dag fick han exponering i lokaltidningen. Två stora sidor gav honom utrymme och han fick säga det som jag mest av allt gillade. "Den tuffaste tiden är nu, fram till att ligan 2017 börjar". Där håller jag med honom nämligen. Han på sitt kansli och jag, med alla andra som sliter i våra olika vardagsrum och klassrum, ligger i som fullt nämligen. Vi brukar skoja med Thomi Fonsell då vi träffas och fråga om det är skönt nu när det är lite paus. Sen skrattar vi lite och pratar om annat.
Här är Peter närmast kameran tillsammans med Ordförande Robba, före han fick skägg, om han inte rakat bort det i allt festande, Robba alltså.
Blev det inte klart här ovan vill jag nämna att Peter Mattsson har gjort ett kanonjobb och är värd all uppmärksamhet man kan ge honom!
Då det gäller rakning har Fru Kickan ordinerat sådan i kväll. Det innebär även bastu, eftersom rakningen för med sig ymnigt hårspill. Fru Kickan ämnar även "fixa till mitt hår" säger hon. Detta efter att ha klippt mig i går och att i morse hittat nåt litet hårstrå av fel längd. Jag får alltså sitta naken på en pall i duschrummet när allt detta händer. Bättre ändå än under sommaren då allt sådant här oftast sker på vår garageuppfart. Jag måste dock vänta till efter klockan 20 innan det blir gjort, eftersom Fru Kickan ju är på volleybollträning. Fullt upptagen är jag ändå. Edit skriver brev till Linda och skar sig på papperet så hon behövde få plåster.
I övrigt har jag i dag varit med skolan och sett en teatergrupp som heter "Ung utan pung". Två skådespelare torde dock ha sådan, pung alltså, enligt vad jag uppfattar vara vanligt, eller är jag bara fången av normer? En elev köpte i alla fall en bok med en av de kvinnliga skådespelarna på köpet för 50 miljoner. Bra pjäs va?
Jag blev även intervjuad av Ålandstidningen i skolan i dag. De ville höra vad jag anser om den blivande motionen om att privatekonomi ska undervisas i högstadiet antingen inom samhällsläran eller som ett separat ämne. Journalisten verkade lite vilsen då jag erbjöd honom att sitta vid en av motionens initiatörers, Axel Jonssons gamla pulpet, som fortfarande står där den stod då Axel gick i våran skola.
Fru Kickan påtalade också att jag hade skrivit en insändare i dagens tidning. Jo, det hade jag. Vill någon som inte har tillgång till Ålandstidningen, eller Nya Åland som kanske publicerar den en annan dag, läsa den får ni be om det så kan jag publicera den här om nån dag. Inget nytt under solen och jo, den handlar om fotboll.
På tal om fotboll spelade Portugal och Rumänien i dag 0-0 i den första kvalmatchen till EM-slutspelet. Den andra delen spelas i Rumänien på tisdag och då ser vi vem som går hela vägen. Raquel var i truppen men blev inte inbytt.
I morgon börjar sponsormöten. Jag hade ett litet i dag också och det kändes faktiskt hoppingivande. I morgon ska vi försöka få ut lite sådant material då, invänta ett svar från en spelare och förhoppningsvis bygga vidare på laget. Sen har vi lite grejer på gång med Jani W också. "We need to talk" så att säga. Vi kom överens om att den mest passliga tiden för oss båda är i morgon kväll klockan 21.30, bara Fru Kickan hunnit hem från träningen.
Utvecklingssamtalen då? Jo jo, de är på gång ser ni. Jag börjar även få in provtidpunkter. Det artar sig. I kväll är det Liverpool-Tottenham. Den ämnar jag se bara allt annat är klart, eller så klart det blir i dag. Och då är jag nyrakad och fin, tror jag...
Oh Captain, my Captain
Till först. Det är inte på sin plats att en före detta lärare som dessutom råkar heja på ett annat lag kallar en yngre kille för "sin kapten". Jani Lyyski är dock allt som för mig symboliserar kaptenskap. Bara att se honom i går fick mig att bli glad och till och med stolt, fast jag inte har någon som helst andel i det han representerar eller den klubb han spelar för. Jani är det som jag ser som fotboll, inifrån ända ut i tåspetsarna, lite mer den högra dock.
Jani Lyyski satt i tiderna tre år i mitt klassrum, förutom då han var på träningsläger med Timo Liekoskis U-landslag. På allt sätt kan man nu efter alla dessa år se att han kunde läsa spelet. Mycket gick på talang. Janis bidrag till en 20 minuters presentation av den nationella väckelsen under Finlands 1800-tal var att uppmana alla i klassen att turvis stiga upp och i 30 sekunders tid försöka se ut som Runeberg. 9 minuter fick gruppen att gå till det och Jani var nöjd med sin insats, lagspelare som han var. Nians projektvecka tillbringade han med att göra upp en skriftlig plan för fotbollsträningar under ett år för ett fiktivt lag. Jag var handledare som det kallades och fick slåss för att övertyga mina kolleger om att det taffliga handskrivna konceptet med olika bollar och kryss med blyerts var ett bra arbete som inte skulle underkännas. Några år senare ringde han upp mig för att få klarhet i en diskussion han hade med sin mor om när Sverige senast varit i krig. "Jag känner att du är rätt man att svara på detta" sade den 17 åriga Jani då i vår hemtelefon. Raka rör och bondförnuft alltså.
Då det gäller fotboll har Jani kunnat kombinera talang med det främsta framgångsreceptet någonsin, hårt arbete. Det allra viktigaste som format en av vår tids främsta kaptener i Veikkausliiga är dock hjärtat. Kärlek och hängivenhet kombinerat med mänsklig ödmjukhet har format en spelare som i går fick mottaga det kanske största han kommer att vinna som just spelare. Jani har förmågan att vara fullständigt närvarande på planen och dessutom väldigt sig själv och "vanlig" utanför. För några år sedan frågade han mig av alla människor, eftersom vi råkade sitta tillsammans på Viking Line vad jag ansåg om honom som spelare och vilka mina tips var till honom att bli ännu bättre. Det var naturligt just då och inte vet jag hur mycket han tog till sig, kanske lika bra, men sådan är han. Jordnära och ödmjuk. Självklart hade han tagit sig tid att svara på min gratulationstext på facebook denna förmiddag. Antar att han fått några hundra sådana, men han vill inte upphöja sig själv till ouppnåelse. Jani är en stor spelare, en kapten jag skulle välja att leda ett lag jag själv skulle spela högerback i i himlen. Hans mittbackspartner skulle vara Bobby Moore.
Jani Lyyski är en symbol för fotboll som jag känner den. Större än klubblojalitet faktiskt. Det finns bättre spelare i världen och till och med i Finland. Men det han står för är så jag vill att världen ska vara! Typ...
Vardag i skolan då. Senare kväll hemma. Mycket att ta igen gällande såväl skoljobb som Åland United. Som vi konstaterade har vi alltså en budget på 300000€ och förväntas bedriva samma verksamhet som de färska herrmästarna som i sin tur vrider på varje slant med 1,2 miljoner som årsbudget. Jag vet att IFK inte är rika. Fattar någon då hur otroligt mycket mindre pengar vi har att röra oss med i en likaså nationell högstaliga? Vill någon hjälpa till är det alltså mer än tacksamt. Det behöver inte vara så att man väljer om man stöder IFK eller ÅU. Tro mig, vi behöver båda allt stöd, både ekonomiskt och mänskligt, som finns.
Veckan kör igång efter höstlovet, med både dans och fotboll för Edit och allt vardagen har att bjuda på för Fru Kickan och alla oss andra. Edit var bedrövad att ha missat Idol på fredag, fast hon hade det väldigt bra i Sibbo. Sen då hon skulle se reprisen somnade hon. Jag vet inte vem som föll ut ännu heller...
Snart är vi här igen. Vinterkvällar i Eckerö
Jo, jag applåderade
Precis som jag lovat Kjelle stod jag upp och applåderade då IFK Mariehamn vann det finländska mästerskapet i dag på eftermiddagen. Dels var det behövligt att stiga upp för att se nåt, då ju de flesta andra stod och dels tycker jag att min hemstads lag kan förtjäna även mina applåder då de gör något så osannolikt som de gjort denna säsong. Då vi vann med Åland United 2009 sade vi att det troligen är den enda gången detta kommer att hända. Vi vet nu att så icke blev. Vi har upprepat bedriften en gång till och även varit på medalj 4 gånger till förutom de två segrarna. Framgång föder framgång. Jag har ingen orsak att tro att IFK Mariehans herrar klappar igenom nästa säsong.
Just att klappa igenom, vad innebär det. Vi i Åland United har fått erfara att allt utom guld och ännu värre Gud förbjude- utan medalj, är en genomklappning. Vissa sponsorer säger rent ut att de ju vet att vi fixar medalj, så de undrar vad vi har för nytt att komma med. Onekligen ganska hårda krav. Att nu vänta sig medalj varje år av IFK vore att förvänta sig för mycket. Att förvänta sig ett lag som siktar på medalj är dock inte att kräva omöjligheter. Ibland går det ibland inte, förutsatt att alla förstår vad som gäller... Och det gör alla ju inte tyvärr. Folkbildning är därmed både IFKs och Åland Uniteds största utmaning.
Nåväl. I dag gick det så här! Kallt var det, men även en HJKare som jag fick känslor av det milda slaget då Kapten Lyyski spurtade till sin familj efter slutsignalen. Stor glädje syntes överallt och även regelbrotten, som rökbomber på Ilves läktare och planinvasion av supportrar torde kunna kompenseras av den unisona kärlek som utbyttes. Craig såg ut som om han spelat eller nåt då han mottog sin medalj och sedan senare poserade med pokalen på Shell Selects reklamfoto. Urheiluruutu sände direkt från segerfesten på Arken och alla bara skrattar och ler i takt. 4355 åskådare, av vilka Röd Bettan var en.
Just Röd Bettan ringde mig senare på kvällen för att höra vad jag ansåg om matchen. Hon tyckte Ilves hade spelat bättre och därmed kan jag ge henne en poäng för rätt observation. De flesta utan stor insikt i fotbollens mysterier tycker ju att bollinnehav alltid är det samma som bra spel. Ibland är det det, men ibland inte. IFKs framgång i år bygger inte alls på så kallad gladfotboll utan, likt Island i EM har man försvarat sig till mästerskapet. Sådana offensiva krafter som Orgill, Assis och Kangaskolkka har sedan varit farliga framåt och således vann man, inte på härlig publikfotboll, utan taktisk briljans! Bra där Röd Bettan.
HJK tappade guldet för andra året på raken. Aki "Ägä" Riihilahti fick säga i TV att han inte vill diskutera Mika "Bana" Lehkosuos, Ägäs gamla spelkompis, framtid med en journalist. En tränare som dock lyckats med något enastående, att coacha bägge bottenlagen, den klubb som faller och den som får kvala, är Shefki Kuqi. Hans uttalande är ännu mer legendariskt. "Det finns många andra än jag som har varit med här. Ändå är det bara jag som får denna skit kastad i nacken." Varför månne Shefki? Varför månne?
Om någon undrar så vann IFK Mariehamns ishockeyherrar och JyPK-Nice Futis blev 1-1. Avgörande i Björneborg nästa helg då. Nice Futis har en fördel då man spelar med euroregler.
Jag tror att jag har sett min sista gamla tiders avspark i dag. Kanske jag ser en nationell match till före nyår, kanske inte. Allt man ser i TV är ju med nya avsparksregeln.
Jo, Edit och Fru Kickan sover. Emilia och Rufus är hos sin mor. I morgon skola! Dessutom vardag. En säsong 2017 att få klar att börja!
Avgörandets stunder
För typ 100 år sedan, då jag spelade fotboll och sedan sakta gled över mot coaching, egentligen lite tidigare då jag gjorde bägge på samma gång, eller lite så där sida vid sida i omlott kan man säga, uppkom uttrycket "Ödets varv". Det var i leken Piggy in the middle, höynä, kvadraten, rondo, vad man nu vill kalla den då de som är i mitten måste få bollen för att komma ut och de som missar måste in och jaga. Ibland spelade vi så att det krävdes tre missar, eller då lyckade ingripanden, för att få ett byte till stånd. Då blev de två första varven alltid de där som man trixade och joxade, för att sen på det tredje varvet, då när det gällde, alltså Ödets Varv, tog man det säkra för det osäkra och skärpte sig för att bara inte hamna in. Roligt och faktiskt, det tror jag ännu i dag, utvecklande.
I dag är ödets varvs första varv för Jyväskylän Pallokerho och Nice Futis, som klockan 15.00 inleder den första delen av ligakvalet på Harju i Jyväskyla. Nästa lördag spelas returen i Björneborg och då vet vi sedan vart vi ska beställa busstransport nästa sommarhalvår.
Denna bild är från inte längre sedan än 2006, då i division 1. Nu 10 år senare gäller det kval om spel i högsta nationella ligan. Egentligen borde man väl heja på Jyväskylä, men av ekonomiska skäl måste vi väl hoppas att Nice Futis igen, för hur mångte gången (?) räddar sig kvar.
Sen är det ju lite ödets timme för IFK Mariehamns ishockeyherrar också. Ingen bra start har de haft och i dag ska de förhoppningsvis komma på rätt köl. Det samma gäller JIK volleybolls B-damer. De har inte haft en dålig start alls, utan de vann faktiskt sin frsta match, då motstånderen tvingades avbryta för att hinna till färjan. I dag torde matchen hinnas spelas klart och jag sänder en varm tanke till Fru Kickan och hennes lag.
Enligt info ska detta vara B-laget från i fjol. Heja årets lag!
Sen är det ju Mourinhos återkomst till Stamford Bridge. Inget avgörande där förstås, men nog ödet...
Så var det ju Veikkausliiga då. På Sonera Stedion står HJK mot SJK och här i Mariehamn på WHA är det, som känt IFK Mariehamn mot Ilves. Det där med Ödets Timme tar sig nästan absurda proportioner då Röd Bettan aviserar att hon tänker komma till WHA. Inte dock med mig, eftersom hon inte vill komma så tidigt då det är kallt. Jag kommer att vara där tidigt just för att få tak över huvudet, så förstå nu sedan hur man resonerar.
Jag återkommer till vad jag har sagt. Låt bästa lag vinna!!! Förutom i volleybollen. Där vill jag att JIK B damerna vinner oavsett om de är bättre eller inte... Och så Nice Futis, fast jag egentligen inte vill det...
Good old time in-out
Så är vi tillbaka på vår ö. En gammaldags hederlig höstlovstripp till föräldra- (eller i barnens fall farföräldrahemmet) är över och jag kom hem med bara en mindre än jag åkte iväg med. En fullständig rapport över resan finner jag inte vara nödvändig, eller ens passande att skriva här, men alla är trötta, både där och här, så det var visst värt det.
Min son valde att göra en riktig kortis och åkte tåg från Helsingfors fredag morgon klockan 05.17. Detta innebar uppstigning för oss båda och avfärd från Sibbo vid en så där 4-tiden så vi säkert skulle hinna rätt. Tydligen har han kommit hem eftersom hans mopedhjälm inte mera är här.
Här ses en del av de kvarvarande under fredagen utanför det redan världsberömda Lemminkäinens tempel.
I övrigt har vi i mycket gjort så som normala människor gör som besöker släktingar. Vi har ätit, pratat gamla släktingar och de yngre som inte vet vem de gamla säktingarna är har pratat om allt möjligt annat. Vi har spelat Singstar och skjutit varandra i Megazone på Jumbo. Eftersom vi är släkt med dem vi är släkt med tillbringades fredagskvällen på badmintonträningar. Edit vaknade flere gånger i natt för att hon hade träningsvärk. Imponerande knatte- och ungdomsarbete de gör min syster och Vellu. I morse fick jag sovmorgon jämfört med fredagen och steg upp först 10 över 5. Vi var dock i Åbo hamn i god tid, Landrovern spinner, med svärson Joels ord, som en gammal katt och värmen hölls under kontroll. Låt oss kalla detta för gesälltestet.
Här är Edit med sina fastländska kusiner på en konstig utställning.
Det var en trevlig liten resa. Tack till alla som var inblandade. Vad är väl bättre då efter att ha kommit hem än att direkt packa upp och sedan kasta sig över e-posten. 4 träningsmatcher är nu klara för vintern. Inga nya spelarkontrakt klara, men aktivitet det har vi. Jag har också sökt jobbet som Öspelstränare för damer. Och sedan, inte minst, ser det ut som om vi kommer att göra någon slags rekord och spela en fjärde säsong i rad med samma matchdräkter.
Nu undrar jag om jag kunde ta ut stegen helt och hållet och tillbringa eftermiddagen med lite engelsk fotboll, bada bastu och ja, vad mer? Inte så mycket hoppas jag. I morgon önskas IFK Mariehamns ishockeyherrar och JIKs B-damer i volleyboll lycka till i sina hemmamatcher. I Veikkausliiga vill jag helt klyschigt önska att det bästa laget må vinna! Jag har bett Fru Kickan om ursäkt, men jag har faktiskt sett sista omgången av herrarnas liga, eller mästerskapsserie som det hette förut varje år tror jag i många många års tid. Nu tänkte jag försöka se den på plats faktiskt, fast Nelonen sänder direkt. Man skulle tippa publikmängd på facebook. Jag drog till med 1997. Hoppas jag har fel!
Ei juuri nyt saada yhteyttä
Jag fick ett sms av Maiju precis just. Då jag svarade märkte jag att min telefon meddelade att kontakt med 666 inte hade kunnat etableras. Jag antar att det var bra, för jag vet faktiskt inte riktigt vad jag skulle säga till Hin håle, eller ska det vara hen håle nuförtiden?
Detta är då onsdagen före höstlovet. Vicerektor Jarmo ringde och meddelade att kaffet redan var klart för ledningsgruppsmötet och då slapp jag koka det för första gången på typ 15 år, förutom de gånger som Rektor Granberg i oförstånd gjort det. 7B radade upp 75 tävlingsbidrag från 18 olika böcker i Gamla Testamentet på 25 minuter. Med dessa ska de sedan tävla fram sitt eget GT-citat i våran redan beryktade Bibeltävling. Egentligen fanns det 78 bidrag på tavlan, men tre diskvalificerades. En dubblett, en Apokryf och ett Evangelium hade anmälts... Sånt kan man ju inte ha med i Gamla Testamentestävlingar heller, det förstår ju vem som helst, som jag väldigt högljutt förklarade för den överraskat roade barnaskaran.
Mycket djävulskt annars också. PAF, påhejad av Landskapsregeringen, ger inte förtroende för sin ordförande för att han som egenskap av kommunpolitiker röstar mot flyktingmottagande. Saken må vara sin, men jag tycker detta är så emot all form av demokrati och den yttrandefrihet vi så undervisar till exempel i våra skolor. Lite så där som Elevråden framställs. "Ni får gärna bestämma saker. Här är vad ni ska tycka!" Nu vet jag bara vad som skrivs om detta ärende och ska därför lugna ner mina kommentarer, men ett sådant här samhälle vill jag inte ha. Pratar vi åsiktsfrihet, då ska man faktiskt få ha det också. Att åsikten mannen i fråga företrädde i sitt kommunala uppdrag inte rimmar med min åsikt är sedan en annan sak. Därför har vi ju val. Så lär jag åtminstone barnen i grundskolan. Synd då om den vuxna verklighet vi förutsätts förbereda dem för är helt annorlunda sen.
Gårdagstexten min om helgens match och kontinuiteten kring support väckte diskussion. Bra! Låt det komma mera bara.
Skoljoggen har man bestämt att vi ska ha här. Jogga jogga jo. Edit löper Unicefloppet hon i sin tur. Hon tänkte gå första varvet, jogga andra varvet och sedan springa tredje varvet... Tre varv hade hon tydligen tänkt hinna runt en bana hon inte vet hur lång den är. Gör hon det bidrar jag med 12€ till fattiga barn så de ska få gå i skola...
Mitt i allt är jag effektiv. Kanske det är lättast som Sportchef då det inte finns en Huvudtränare att bolla med på plats. 9 klara kontrakt alltså och två som blir klara bara de undertecknas. Många krokar ute. Tre träningsmatcher klara och några till bjuds ut. Off season program så gott som utskickningsklara... Snart får jag väl till att planera alla prov och utvecklingssamtal också.
I kväll bär det av till Sibbo. Endel väntar jättemycket, andra bara mycket. Det ska bli roligt säger jag. Det kommer alla andra att tycka också, i något skede i alla fall. Jag talar här både om de ditresande och de mottagande som en enda stor klump. Vårt hem bebos under tiden av Fru Kickan, som ju jobbar, samt hela den samlade Bergshöjden med olika utvidgade extremiteter.
Jag blev glatt överraskad då alla dessa, mina arvingar, gick med på att besvara mina 21 frågor och lät mig publicera deras svar på Facebook. Kanske de tycker lite om mig i alla fall.
Är man medgångssupporter om man supportar i medgång?
Ordet gloryhunter har fått en lite negativ klang bland bland annat fotbollssupportrar. Gloryhunters är sådana som dyker upp till viktiga matcher, eller helt mitt i allt kommer ut som supportrar då laget man säger sig stöda går bra och det liksom är "på modet" att stöda dem. Ishockey VM är ett återkommande Gloryhuntertillfälle, då folk här på Åland mitt i allt blir väldigt ishockeyintresserade och dessutom finländska, eller så svenska beroende på läggningen. Man kunde tycka att detta intresse och denna nationalistiska tendens borde ha blommat upp igen för några veckor sedan då World Cup gick av stapeln. World Cup är ju turneringen där de allra bästa spelarna på riktigt deltar och spelar i liten rink, så där som de spelat i stor rink under de senaste OS-turneringarna. Men icke... Jag uppfattade föga entusiasm bland dem som hejar så rysligt då VM, eller Skoda Cup som man kunde kalla det, arrangeras. På något konstigt sätt krävde det troligen lite mer förkunskap, eller riktigt intresse för att engagera sig i denna turnering.
Innan jag går vidare vill jag säga att jag länge planerat att gå på den sista matchen i Veikkausliiga för säsongen. På söndag klockan 15.00 spelar IFK Mariehamn hemma mot Ilves och då vi kommit från höstlovsresan i Sibbo redan dagen innan hade jag tänkt avsluta de lediga dagarna med en match på WHA. Nu ser det ju ut som om jag inte blir ensam då, vilket ju är roligt.
Det är i dessa dagar svårt att missa att min klubb sedan barnsben, HJK i år igen hotas på mästerskapet av vår egen åländska IFK Mariehamn. För det första har IFK säkrat en medalj i Veikkausliiga. Det är den första någonsin och en sann bedrift som jag med glatt hjärta gratulerar dem för! Jag vill också redan nu, på tisdagen gratulera hela laget, både dem jag känner och dem jag bara känner igen, tränarstaben, lagledningen, funktionärerna, styrelsen, sponsorerna ja alla er som har arbetat i så många år och vecka efter vecka, dag efter dag gjort ert jobb helt oberoende av resultat. Gratulerar även till alla supportrar som funnits där alla veckor i alla år oberoende av resultat. Hur många är ni förresten?
Just nu skrivs det i tidningar och på sociala medier av kreti och pleti om Hela Ålands lag. Människor säger att de aldrig sett en match förut, men nu kommer de till WHA. Detta är ju roligt. Ju fler människor som vill bekanta sig, desto härligare är ju allt. Precis som med Guds Hus är alla välkomna. Det vore ju roligt för kyrkan dock om folk kom annars också och inte bara på julen. På samma sätt vore det kalas om alla de tusentals som nu tydligen ska dyka upp på söndag även skulle bry sig och dyka upp några gånger under året även om det inte är en match om det finländska mästerskapet.
Förstå mig inte fel, jag vill inte verka snobbig, arrogant eller översittare. Alla människor måste få göra som de vill. Jag har ju tidigare nämnt den omtalade IFK-klacken som förefaller mycket större och bättre på enskilda bortamatcher än de är hemma under vanliga ligahelger. Igen hade man skrivit om Finlands bästa fans efter jublet i Lahtis i går. Jo, ni hördes och syntes åtminstone i TV. Min egen gloryhunter Fru Kickan låg nämligen i soffan med min dator och såg en stream jag hade hittat åt henne. Jag satt snett bakom henne i en annan soffa och följde med själv med fördelen att jag förstod vad kommentatorn sade och därmed kunde kompensera en aning för att inte alltid se hela bilden. Publikrekordet ska ryka säger man nu. Jaa... 2005 va? IFKs matcher var då den hetaste modetrenden och många har ej varit där sedan dess. Dessutom var det Alandia Cup och läktarna var inte ombyggda. 4500, eller vad det nu var kommer att bli väldans svårt att få till. Lyckas man med det, då gäller samma sak som jag sade efter Åland Uniteds 1600 i seriefinalen 2014. "Om alla dessa är här igen då serien startar nästa år" då är detta något att skryta om. Folk pratar om hur fantastiskt Åland är när det kommer 4500 människor på en ligamatch för herrar och 1600 på en damligamatch på denna lilla ö. Ja, nå... Publiksnitt är väl de enda riktiga mätarna på hur stort intresset egentligen är.
Minns ni damernas Öspelsfinal 2009? Fullsatta läktare och Åländsk seger. Här gör Becci mål. Öspelen är en annan grej som blir viktigast i världen, just under öspelen...
Å andra sidan. Visst finns det intresse och visst pratas det om fotboll på Åland. Med känslan jag har från olika tider av mitt liv och olika delar av landet jag besökt och bott i är fotboll ungefär lika viktigt på Åland som ishockey är i Riket, där fotbollen ännu är en växande lite pubertal storhet som vill att Finlands ska vara som de andra och därför gör efter de stora pojkarna. Därför kanske det dyker upp alla dessa nykomlingar, eller folk som inte varit på match sedan 2005 denna söndag och till enstaka storevenemang. Kanske det är den där gömda supporterkänslan eller någonslags nationalism som tar sig i dagen då något med Åland har framgång. Är det så illa då? Vet inte. Knappast väl... Det vore bara så roligt om dessa boostar skulle leda till synliga positiva ringeffekter med början i Eckeröhallens träningsmatcher och sedan i kafferum, vardagsrum och på läktaren under kommande säsonger. Glöm för all del inte att vi har många lag på Åland. Speciellt ni som i vardagen inte är fanatiska IFKare men gärna kommer då det drar ihop sig till nåt publikt... Ni kanske kan börja stöda Åland United då, eller? Bägge går även bra oavsett vad någon kanske trott...
Kort tanke
Snabb kort tanke på kvällskvisten kring det där jag tänkte skriva här dagen. Jag har en bekant som säger sig ha slutat titta på fotboll. Alltså han har inte blivit arg, kränkt, bitter eller tröttnat på fotboll. Han till och med bestämde att han skulle se EM färdigt först och sedan var han väldigt medveten om vilka halvlekar och med vilka lag han sett fotboll i TV efter det. Han sade sig även följa med IFK Mariehamns herrar med mera inlevelse efter att han "slutade se på fotboll". Då jag pratade med honom fick jag till och med lite intrycket att han egentligen fick ett djupare förhållande till fotbollen då han slutade titta på den.
Nu förstår jag och säkert också du att han så klart inte vägrar att se fotboll. Han bara inte måste se "allt som kommer" vilket ju i sig är omöjligt. Han läser och lyssnar på fotbollsrelaterade texter och historier och ser det som... Ja, som vad som helst egentligen. Jag tror det där är något som få av de "icke- troende" inte begriper. På samma gång är det många som tror att de är verkliga fans för att de kan all statistik och vet precis vem som möter vem nästa onsdag och inte missar en match då det är helg. Jag menar inte att det är nåt fel i det, men precis som i ortodox och liberal tolkning av tex religion är det inte dina exakta handlingar som definierar din tro.
Som vi mycket diskuterade med min kollega Steve för några år sedan. Om ett gäng får betar i en äng bredvid en storklubbs träningscenter och de ser fotboll varje dag i många timmar, kan de fotboll då? Om en person ser varendaste en omgång av Premier League från början till slut, är det en garanti att de begriper den engelska fotbollens själ? Om en människa medvetet inte ser allt, eller läser allt, utan lite väljer och vrakar med olika grunder för valen, är den personen då utan gnista och passion?
Själv tycker jag inte att jag ser mycket fotboll. Jag är med fotboll och saker som berör fotboll varje dag och många timmar. Ofta ser jag fotboll tränas och spelas varje dag. På TV och nätet ser jag i medeltal 1-2 matcher, eller för all del delar av dem, varje dag och jag skumläser texter som berör det jag just då är intresserad av. Ändå skrämmer mig inte tanken att inte kunna se fotboll på en månad... Jag bara inte kan tänka mig en sådan verklighet. "Att titta på fotboll" är bara inte en sådan där religiös rit för mig som endel icke insatta, eller väldigt "beroende" människor vill få det hela till. Jag menar, jag lever, alltså ser jag fotboll... Jag är intresserad av det mesta som hör den världen till, av både "yrkesmässiga" och mer bara intressemässiga orsaker.
I dag satt jag, medan livet hände omkring mig och såg damernas cupfinal. Jag hade fel. PK-35 tog hem det hela med två långskott, av Maiju Hirvonen kan man tänka och Eve Parikka. Det jag tänkte på medan jag såg matchen, som var rätt okej faktiskt, välspelad och taktiskt rätt väldisponerad, var att jag förstår om människor som inte har ett väldigt starkt intresse, eller kanske man kan tala om insikt, kunnande, vad som helst, inte går igång på damfotboll. Tyvärr är det där som vårt spels, det jag jobbar med, svaghet ligger. Man kan kolla på Leicester-Hull och tycka att det är häftigt. Betydligt mera måste man faktiskt begripa och även hänge sig för att finna själen och tjusningen i PK-35-Honka. Jag kan det, många andra kan det, men om man inte har det, eller faktum att man starkt känner för något av lagen eller någon spelare, då blir det väldigt svårt att se det fina. Här ligger alltså vår utmaning. Vi måste få framgång och dessutom skapa fram en känsla av kärlek och hängivenhet hos våra supportrar. Vi måste alltså börja betyda mycket mer för så många fler.
Här ser vi cupsegrarna och orsaken till att man ska vinna cupen. Även i år kommer det att diskuteras och jag vill så starkt att Åland United ska vara med i cupen. Orsaken är att man är med i cupen!
I övrigt fick jag revansch i bowling. Min son fick se sig slagen. Jag har även skickat ut 21 frågor, alltså de där som mammor skriver om på facebook och deras barn har svarat. Jag ändrade frågorna till pappaform och har alla mina fyra att svara. Bara de 18 sista svaren från Rufus fattas ännu. Sen ser vi om jag kan publicera dem eller inte.
Nog nu. ska kommunicera med San Diego ser ni. I morgon är det härlig måndag igen. Styrelsemöte...
Livet är som en växling i short track skrinning
Alltför ofta hör man, eller löser då, folk som talar om nollpunkter och nystarter. Egentligen är det ju inte så. Allt löper på och vissa saker tar slut, men avlöses av andra som tar lite mera fart just för att den ena saken slutar. Sen finns det sker som pågår, en ändrar riktning. Vi människor lever i allt detta och ska kunna samla och kombinera ihop dessa olika spår, riktningar och hastigheter. Bilden jag ser framför mig är short track skridskoåkning. Ni vet, den där OS grenen där man skrinnar med hastighetsskridskor i en rink. Då det är lagtävling finns det till synes hudratals olika gubbar som skrinnar runt, runt och emellanåt kommer nån in och skuffar igång nån annan som sedan i sin tur skrinnar runt runt. Efter en tid kan man urskilja vilka gubbar som är inne på banan och vilka som gör sig klara för växling. kaotiskt, tills man ser strukturen. Ibland faller nån och det blir råddigt då de flesta andra måste kompensera sin egen åkning. Lite så här är livet. Människan är själva rinken, typ...
Det här är inte short track, men nog kaos. Livet i, inte ens miniatyr, men livet dock!
I går och nu senare i dag, det som hunnit gå, är en tillfällig tid då det känns som om växlingarna har kommit i kapp och synkroniseras till en uthärdlig sekvens. Fru Kickan, Emilia och en hel del av grannskapet bevistade Fru Kickans arbetsplats bastu under hela kvällen i går. Därmed var jag ensam hemma med Edit och ganska otippat, Rufus, som ville stanna med oss och se Herkules. Vi upplevde för första gången någonsin en middag där vi tre åt tillsammans. Det har aldrig, på 7 år hänt förut att just vi tre varit tillsammans, utan någon till inblandad. Edits favoriträtt "Makaroner och korv som Pappa steker den" avnjöts och även i övrigt blev kvällen lugn och skön. Inte ens en midnattsbastu och en filmförevisning då de övriga kommit hem och Fru Kickan somnat i soffan förstörde harmonin. I dag ska Rufus försöka försvara sin heder i bowling. Edit konstaterar att TV kanalen Boomerang har Scooby doo vecka, Emilia och Fru Kickan äter frukost i soffan.
Det känns som om allt flyter åt samma håll i alla fall. I morgon har vi styrelsemöte och även borde jag på riktigt få de där proven och utvecklingssamtalen jag nött på om i några veckor planerade. Landrovern är tankad. Gamla nyckeln kunde öppna och även stänga bensinlåset. 11 spelare ska alltså presenteras i morgon kväll, efter styrelsemötet rimligtvis. Gamla, nya och nygamla spelare hör av sig och får förhoppningsvis sådana svar som gör att deras växlingar synkas med verkligheten. Pappor vars döttrar är attraktiva för Chelsea och Arsenal ringer mig. Min tanke blir ju alltid i sådana fall huruvida Chelsea och Arsenal själva känner till att de är intresserade av dessa flickor...
Jag skulle även ha skrivit lite om herrarnas guldstrid och mitt läge lite utanför, men ändå inom fotbollen. Det är en intressant vecka på min ära. Nästa söndag ser vi vem som är mästarna i Finland för herrar. I dag är det förresten damernas cupfinal. Personligen tror jag Honka tar det igen... Vad tror ni? Jag hade tänkt skriva om det intressanta i att vara helt och hållet fotbollsmänniska, men ändå inte se så mycket fotboll... Det får bli någon annan dag, eftersom min kvinnosamling nu behöver min dator för att se bilder och filmer från när de var små... Konstigt!
Ännu en bild från fredagskvällens avslutning... Jag fick bilden av Harry som i går kom hit med min present, som han hade pimpat upp med godis till barnen... Om Harry ställer upp i presidentvalen har han min röst!
Förmiddag 1, efter Åland United 2016
Det är lite svårt att avgöra i vilket skede natten blev morgon och vad som hör till gårdagskvällen samt vad som ska tillhöra dygnshelheten och så där. Det beror inte på att jag skulle ha varit något mer oredig än vanligt, ens med säsongsavslutnngsskala.. Det hela blev lite tumultartat bara då min son, som skulle anmäla sig, samt vara hemma vid midnatt inledde förhandingar om att trots tidigare ändrade planer i alla fall erbjuda natthärbärge hos oss för en par goda vänner. Jag vet vem dessa vänner är, dock inte Fru Kickan som oftast sover då dessa vänner figurerar. Därmed okejade jag med ett kort och trött sms handlingsplanen mot att pojkarna är knäpptysta och går in i Rufus rum.
En stund, kanske en timme eller så, senare då jag i allsköns manlighet stod och diskuterade med Steve Beeks på nattklubbens toalett ringde min telefon. En yrvaken och arg Fru Kickan meddelade att vårt hus är invaderat av för henne okända manspersoner. Jag försökte hävda att hon nog känner min son, vilket hon i och för sig erkände, men de övriga som tydligen höll på att tömma vårt vardagsrum på soffkuddar hade hon ingen aning om och de hade väckt henne och hon hade därmed fått en chock då hon smög upp för att se om vi hade inbrottstjuvar eller nåt. Fru Kickan var upprörd och det betydde omedelbar avfärd för mig, en så omedelbar sådan att jag till och med glömde att ta min present med mig. Den fina presenten som laget hade gett mig blev alltså kvar. Nu är den spårad och Harry, mannen som fixar allt, har den. Om det finns något kvar i buteljen som är en del av presenten kommer jag att få den senare under helgen meddelas det.
Väl hemma hade läget stabiliserats. Fru Kickan var tydlig med att hon inte var arg på min son, utan på mig. Nu är hon inte arg på mig mera heller och väl är det... Jag undrar om jag lyckas återställa mina äldre döttrars sovrum före Emilia kommer om en stund. Pojkarna har nämligen, i brist på soffkuddar, som sattes tillbaka i natt, begagnat hela storasysterrummets sovutrustning, så när som på själva sängarna. En av min sons vänner ligger under ett litet litet skrivbordsbord såg jag just. Det skulle jag aldrig klara av med den här kroppen. Fru Kickan har åkt iväg för att rida! Dessutom har hon lovat att Edit ska få se på Idolreprisen, medan jag har lovat försöka se Rufus innebandymatch. Dessutom är tvättmaskinen i gång och alla lakan ska bytas. Min son hävdar bara att "Det ordnar sig". Tänk att han kallar sin far för "Det"!
Där i något skede hade alltså Åland United säsongsavslutning. Tack för arrangemangen och goda tankar till alla. På måndag publicerar vi de 11 spelare vi har klara för 2017.
Här en liten höstfotbollsbild.
Som vanligt, sedan starten 2012 delades lagets egna priser ut, i form av en framröstad spelare som står för den största laginsnasen typ. Som Herr Landshövding räknade upp gick priset 2012 till Janelle Cordia, 2013 till Tiina Saario, 2014 blev det Hanna Blomberg, 2015 Cynthia Uwak och Pille Raadik. Även 2016 blev det en delad seger. Bri Campos och Julia Andersson blev de två som får sina namn ingraverade i den snart historiska tallriken som existerar för just detta ändamål. Bra val spelarna! Bra val!
Här är den snart berömda bilden från i går kväll. Jag vill poängtera att jag på riktigt trodde att de manliga ledarna skulle gå ner framför spelarna på bilden. Då jag märkte att de andra inte gjorde det var det för sent att flytta sig. Ensam är stark! Får symbolisera den kommande helgens arbete!
Bosse hämtade även den gamla och söndriga Landrovernyckeln, så nu har vi hopp om att få upp bensinlåset och därmed att tanka Landrovern. Kan behövas nästa vecka om vi ska ta oss till Sibbo och tillbaka jo...
Lördag med familjen! Den enda jag säkert vet var är just nu är Linda. Hon är i San Diego!
Förändras tiderna?
Några klara teman på nätet och i luften i form av diskussioner i dag:
1. Varifrån kommer föräldern som skrev den hjärndöda insändaren om "regnbågsfolket" i GHS?
2. Massvis med väldigt välskrivna berättelser om utbrändhet och om att man inte kan få allt att funka. Det bästa var nog dock då en skribent fick till att det svåraste nog är att låta bli det som är viktigt. Jag vill gå längre och säga att det inte går om man inte vill brinna ännu mera slut.
3. Bob Dylan får Nobelpriset i Litteratur.
Tänk att Joey Barton av alla får till det här...
4. HJK-IFK Mariehamn på Sonera Stadion i morgon. Nyheter om att Orgill, Assis och Ibrahim försvinner från IFK slås upp. Det känns lite bekant från Åland Uniteds gulddagar. Stor press för framtiden på Mattsson och Lundis... Skillnaden från hur vi hade det är väl dock cirka 500000€.
5. Tony Asumaa var i skolan i dag och trots att man ville föra honom på min lektion prioriterade han budgetförhandlingar. Det samma gällde storskolinspektören Andreas som bara inte ville... Nähä.
6. Edits lag tränar inne i dag. På finaste hösten... Inneskorna passar, vi kollade i går.
7. Fru Kickan är frisk! Hurra!
8. Emilia meddelar att makaroner och köttfärssås går utmärkt som middag.
9. I morgon kväll har Åland United säsongsavslutningsmiddag på Arken. Steve tänkte vara med och undrade om det finns bastu och öl före... Svaret är nej! Bara spelarna har bokad bastu! Det är en tradition vi har inom Åland United! Guldåren 2009 och 2013 badade tränarna först inte alls, sedan i IPs gamla bastu efter att spelarna lämnat byggnaden. Trevlig fest hoppas jag på dock. På lördag morgon fortsätter livet dock!
Jag sökte en bild på Bob Dylan, men fick fram en på Bob Marley istället. Bob som Bob.. Lindeman?
10. Jag hittade en stor drös sparade texter från min blogg före denna blogg skapades, alltså från 2008. Vill någon ta del av vad som skrevs då kan man önska datum och så lägger jag in. En del riktigt intressanta texter om åländsk damfotboll fanns där. Jag kommer säkert att återkomma dit. Själv var jag på den tiden full av testosteron och svansen stod väldigt högt. Numera är jag mycket mer sansad och tror mer på människor omkring mig.
11. Det där öspelslaget låter lite lockande nog...
Sämst genom tiderna
Med risk för att misslyckas, men med möjligheten att ha sått ett frö av framgång har jag just kallat en elev "Sämst genom tiderna!" Självklart är min mening inte att trycka ner eleven, utan närmare bestämt uttrycka mig på ett sätt han inte hört förut för att uppnå en reaktion som med god tur är positiv. Risken är ju att eleven blir stolt över epitetet och jobbar för att hålla sin ställning och i så fall var mitt coachöga kanske sämst genom tiderna i sin tur. Vi får se.
Just vad man säger åt vem och när är ju av största vikt både som lärare och tränare, för att inte tala om som förälder, äkta hälft, eller hälft i allmänhet, ja alltid! Det gäller även att veta varför man säger det man gör, det vill säga veta vilka konsekvenser man vill uppnå. På samma gång måste man vara beredd på att det kan gå på ett annat sätt och därmed bör man ha alternativa planer för hur agera.
En i grunden snäll person uttryckte sig på facebook så här: "Då man läser det här ser man precis hur man blir en finsk lakej. Äckel!" Hur ska jag mottaga det budskapet? Efter 20 år på Åland vet jag att inte bli sårad. Ändå vet jag att det på sätt och vis är ett angrepp mot den person jag själv är, fast detta inte var riktat mot mig personligen. Tar vi alla budskap som slängs ut bokstavligt, då blir världen jobbig. Tror ni att Trump på allvar tänkte sätta Hillary i fängelse? Ja, nå.... Men han sade ju så... Och dessutom vet vi var han vill inleda kontakten med kvinnfolk.. Åtminstone för 11 år sedan. Om man nu tar det bokstavligt då. Min fråga är närmast, vill vi ha folk i maktposition som uttrycker sig så?
Mitt eget exempel här överst visade sig misslyckas redan efter 10 minuter. Nya metoder ska till då.
England går ju inte på räls så att säga. Den enda trösten kommentatorn jag hade påkopplad hade att ge tittarna var att Skottland är ännu sämre. 0-3 mot Slovakien jo... Englands 0-0 mot Slovenien blir ju acceptabelt då. Hur månne det skulle vara för dem att testa på att vara finländare för en liten tid?
Det var inte nådigt i går kväll mot Jordan Henderson och hans landslag nej...
I kväll ska Landrovern nu fixas har man lovat. Lång kväll i Saltvik blir det således. Bra att ha den i skick så det håller att köra mellan Sibbo och Åbo nästa vecka då och sen gärna lite till efter det också, helst.
Fru Kickan är inte ännu heller frisk. Det enda jag hörde henne säga i morse var "Jag blir hemma". Då var det bara att ta i och fixa igång morgonen. Vi har ju bara ett mindre barn, så det går väldigt smidigt på morgnarna i alla fall, så ingen som helst fara på taket. Då de äldre barnen är där går det lika smidigt för de kan ju faktiskt klä på sig, borsta tänder och äta frukost helt själva, precis som Edit... Kan man säga att min småbarns tid är över? Som Pappa åtminstone. Morfar och Farfar kanske jag ska bli nåt tag. På den tiden har Åland United säkert också blivit det vi försöker få det att bli...
Tisdagspunkter
Tisdagen i stort, eller egentligen måndag kväll till tisdag kväll, men dock i stort.
Jag har sett mig kommentera och sedan hamna in i otaliga diskussioner och debatter på Facebook. Som jag konstaterade med 7A så är jag så gammal att jag tycker att skriva på Facebook är modernt. Lika roligt tyckte barnen det var, som då jag presenterade en gammal text som sade att greker är ett gäng kjolklädda bögar som uppfann demokratin, men glömde bort att använda sig av den. Jösses vad barnen skrattade, trots att det sedan kom i dagen att de inte alls förstod vad som var roligt med uttalandet, vilket ju var hela meningen att bevisa från min sida. Lite samma är det på facebook, där både överengagerade mammor, överlägsna ateister och även beskedliga och vettiga ateister, samt åländska språkpoliser har fått ta del av mina svador. Undrar om de, jag eller någon alls begriper vad som har sagts... Nu märker jag vad tiden går till då träningar ej finns på schemat. Eller, ja... Jobb finns ju, så inte vet jag hur det blir så här. Lite höga varv kanske...
Sådant här gör jag för min äldsta dotters skull. Ny vägning på kommande sa hon i går. Jag tror jag har gått upp i vikt jag. Muskler väger mer än fett säger de ju.
Elev P hade en mindre lysande dag i skolan. På samhällsläran sade han sig ha hamnat i en grop och under religionstimmen tyckte han att han hade pratat sig själv i diket. Eftersom jag håller med vet jag inte heller vad jag ska säga för att trösta... Det var en tisdag...
Fru Kickan har varit sjuk. Synd, då är det inte läge för mig att vara trött. Edit fördes till dans och hämtades från den samma. Där emellan var jag på kollegiemöte i skolan. Julia Tunturi hälsade även på mig under dagen. Vi hade en riktigt bra diskussion och nu vet jag så mycket mera. Det samma gör Maiju. Craig skickade i natt ett meddelande som påtalade att vi måste minnas att ingen spelare ser dålig ut på highlightvideos... Han har så rätt. Bra där, tack!
Jag fick ett infall och funderade på om jag skulle söka jobbet som Förbundstränare för damernas fotbollslag till Öspelen i sommar. Ett silver från 2005 och ett guld från 2007 har jag ju faktiskt då jag tänker efter. Tror ni jag kan coacha efter alla dessa år som assistent och sportchef med mera? Här på bilden möter Åland United Åland på Bengtsböle 2009. I den matchen assisterade jag ÅU. Borde man testa och se om man fick förtroende?
När kommer nyheter om Åland United 2017 då? Nästa vecka tänkte jag... Lite utvecklingssamtal och provplanering för skolan bara här på samma gång....
Ateism, självgodhet och Hasse Backe
Denna måndag har hittills inneburit stora tekniska problem. Efter att ha arbetat 3 och en halv timme kommunicerade vår dataansvariga Ringa-Marie genom ett interaktivt Word dokument att min profil har pajat. Eftersom detta känns bekant även så här IRL, alla som kände mig för 20 år sedan och tidigare vet vad jag menar, tycker jag inte det var så farligt. Jag får helt enkelt köra med den profil jag har och göra det bästa möjliga av den. Här sitter jag nu och inte vet jag riktigt mera sen nej. Landrovern ska filas i skick onsdag kväll och utvecklingssamtal samt antagligen väldigt allvarligt och förhoppningsvis inte otrevligt, fast det verkar bära ditåt just nu, styrelsemöte står på agendan för i dag. Min önskan för i kväll är ostsmörgås och kanske en film eller fotbollsmatch. Troligen blir det mera kanslijobb dock...
Linda har kommit hem till San Diego berättade hon. De övriga är förhoppningsvis ungefär på rätt ställe. Jag kan alltså fundera lite. Men bara lite!
Det har ju diskuterats massvis i medier och framför allt på insändarsidor och sociala sajter om Mariehamns stads eventuella beslut att slopa julkyrkan för dagisbarn. Folk går i taket till höger och vänster och precis som då det gäller nypålästa aggressiva wannabe feminister eller icke-rasister gäller argument om hur religion överhuvudtaget inte har en plats i vårt samhälle och hur barn far illa av att tro på sagor (så kan väl ingen ha sagt i alla fall, eller åtminstone lyssnat på sig själv...). Eftersom jag ju försöker vara väldans tolerant och förstående till höger, vänster och däremellan jobbar jag på att inte irritera mig så värst. Nu vill jag bara, helt kortfattat säga att både religiösa och icke-religiösa livsåskådningar är precis lika värdefulla. Det viktiga är att försöka förstå hur den andra tänker och utgå från att den så klart har rätt att tycka sig ha rätt. Därför blir det ju skrattretande då just humanister och ateister anser sig ha rätt att racka ner på religiösa människors övertygelser. Sen är det ju inte alls det det är fråga om i dagisarnas julkyrkobesöksdiskussion, men det tycks de flesta ha glömt. Självgoda jävlar tycker jag de är, besserwissrarna, både de ateistiska och de religiösa.
Sen har vi ju våran svensk också. Hasse Backe... Han är inte skyldig till hur vår fotboll ser ut. Han är dock huvudtränare, Förbundskapten som man skulle säga i hans land, för ett landslag som nu spelar sämre än jag kan minnas. TV visade i går klipp från Ungernförlusten på Olympiastadion och Tjeckiens 4-3 mål då det begav sig. Det som slog mig var att vi var mycket mycket bättre på den tiden. Vi faktiskt spelade och utmanade de flesta länder vi mötte. Sen förlorade vi förstås oftast på slutet, det har man ju vant sig vid.
Nu är det ju klart att vi kunde ha tagit riktigt allvarligt på nöten mot Kroatien om vi satsat på att spela med fyrbackslinje och att ha riktiga mittfältare och forwards på banan, inte fem mittbackar varav de flesta i ovana positioner. Jag förstår att man ville lindra smärtan, hålla 0-0 och sen få en straff eller nåt. På Mixu Paatelainens tid talade vi om naivt spel där spelarna inte fick möjlighet att använda sin potential. Med Hasse Backe kan vi tala om hysteriskt spel där spelarna inte vet vad de ska göra, eller så har de helt enkelt fått instruktioner att bara pressa så där lite för alibins skull. Hasse Backe är en meriterad tränare. Han har helt säkert en god tanke med hur han ville att Finlands landslag skulle spela. Nu har han dock fått kiss i byxan! Vore Rive Kanerva en tänkbar caretaker hela resten av detta kval kanske? Kan Southgate så kan han!
Minns ni när det här gänget ledde Mexico? Det gick ju bra... Not!
Åländsk samhällslära och Ortodoxa kyrkan står på schemat nu, före spurten till Edits skola och utvecklingssamtal. Då jag i morse frågade 7 åringen vad hon tror att hennes lärare kommer att säga, trodde Edit att det nog kommer att pratas mycket om att hon inte hänger upp sina kläder då hon kommer in från rasten. Jag har förstått att Edit är värst på den punkten... Sen läser hon ju bra... Hoppas det nämns också då....
Snart är välsignad måndag här
Edit fyllde som bekant 7 år i dag och var just precis så glad som en som fyller 7 år är. Klockan 7.30 kom Fru Kickan sättande till soffan där jag lagt mig i natt då jag kom hem, eftersom det fanns så lite plats i sängen och meddelade att Edit ligger och låtsas sova. Det blev att få upp Emilia och Rufus, samt att få Linda i direktsändning från Houston, där hon befinner sig över helgen. Allt förlöpte väl och massvis med presenter utdelades. En av dessa var en "Mina vänner" bok. Alltså en sådan där som ni hade då ni var små, där vänner och bekanta skrev in om sig själva. Jag fick skriva i Edits bok. Som min favoritdag skrev jag måndag. Jo, måndagen är på något sätt en dag fylld av harmoni. Eller åtminstone måndag morgon! Ett Janus, alltings början... Jo jag gillar måndagar, speciellt höstmåndagar! De får en fort att glömma all längtan och melankoli söndag kväll oftast innebär för mig. Måndag är liksom... Rock´n´Roll!
I går, lördag, kröp vi i slammet alltså. 7-1 är ingenting man vill berätta om för barnbarnen och inte heller för de journalister som trots allt ringer på söndag eftermiddag, att de inte lär sig! Förutsättningarna var det inget fel på. En fin stadion, en välskött konstgräsplan, där domarna faktiskt kollade att straffpunkten var rätt och målen på plats. Som Craig mycket riktigt frågade dem, vad skulle de göra om de inte var rätt då? Målen var fasta mål som inte kan flyttas...
I övrigt var domarna i går precis sådana som jag önskar att domare i allmänhet skulle vara. Sonera Stadion är inte gjord för damlag med herrstab kunde vi märka. De enda toaletterna som fanns tillgängliga backstage var i samband med omklädningsrummen. Då jag desperat behövde.... ja alla gör ju det så det må sägas... Number Two, fann jag inget annat ställe att göra det än i domarnas omklädningsrum. I toaletten där alltså, inte i själva omklädningsrummet då.... När jag var klar och kom ut satt domartrion där och tittade lite långt på mig. Då jag berättade att jag bara valt att använda deras toalett, tyckte de att allt var bra och att vi bokstavligen kunde skita i det! Senare då vi undrade hur man avgör mellan de assisterande domarna vem som är på bytesbänkarnas sida och vem som måste, eller får, vara på bortre sidan fick vi svaret av honom som skötte bytesbänkssidan, att de alltid tar den som är lite bättre och snyggare till just den sidan. Ett bra svar som inte alls gjorde samarbetet sämre. mera sådant domarna!!!
Som ni ser kan vi inte klaga på omständigheterna. Vi förlorade på en bra plan på en fin stadion!
Hela hemresan var sedan lite som ur en Monty Python film. Extrem trötthet och lite huvudvärk och illamående kom att bli väldigt muntert och till och med lite desperat överroligt. Craig tyckte att det var som att se sin högstadielärare dansa då Linnéa valde att ta ut stegen lite med Ålands Fotbollförbunds vice ordförande framför en trubadur. Just innan dem hade en kvinna med väldigt rufsigt hår dansat en psykedelisk dans framför samma trubadur på ett sätt som gav mig bilder av hur jag tror att 1960-talet måste ha varit så där i allmänhet...
Hej där, vi har just förlorat 7-1. Vi är lite som Brasiliens herrar i VM. Hej hå.... Eftersom det var sista bortamatchen hade någon beställt buffetmiddag för laget. Herr Landshövding hade emellertid, efter att han fick veta matchresultatet bett Linnéa att se till att vi inte åt så mycket i varje fall... I dag har jag kommunicerat med Linnéa, dock inte med Craig. Vi hoppas han lever och har hälsan!
Söndagen var alltså Edits dag. Redan klockan 12 kom en massa Mommon, moffan, mostrar och folk och drack vårt nyinköpta kaffe. Rufus smet fort iväg till gymmet för han hade ju "leg day" som han sade. Senare, precis då vi skulle äta födelsedagsmiddagen lät han meddela att han tyvärr blir försenad eftersom han fått lite förhinder. Med lite detektivarbete kunde jag spåra upp honom i Karrböle Jomala och hjälpa till så han sent omsider, dock utan matsällskap kunde äta de överblivna pizzabitarna. han är dock en fin storebror och Edit var väldans glad åt de två kilo godis han gav i present!
Svärfar, som är väldigt intresserad av Landrovern lokaliserade en möjlighet att denna min nya bil lite lider av samma åkomma som den gamla hade. Kanske bäst att få den helt fixad innan jag kör mellan Åbo och Sibbo nästa vecka då... Fru Kickan inledde seriespel med en förlust. I volleyboll kan man dock inte förlora 7-1 så de nöjde sig med 3-0. Det kommer alltid en ny helg brukar man säga. Det kommer alltid nya år med. Nästa år spelar GBK i Damernas Liga. JyPK kvalar mot Nice Futis och fast det tar så emot måste vi väl av logistiska och ekonomiska skäl be våra aftonböner till förmån för Björneborgarna.
Kvällen blev sedan komaaktig tillsammans med Finlands härliga herrlandslag. Att Hasse Backe talar om en väldigt stark insats efter att ha förlorat 0-1 hemma, fast det var mot Kroatien, talar om en devalvering av allt han sade då han började sitt jobb. Jag undrar om den stackaren just nu har det sämsta facit en finländsk landslagstränare någonsin haft under sitt första år, eller något år alls. Men, jag förstår honom. Som Craig sade i går "There was a scotsman coaching the team tonight. Did you see him? He was terrible." Jo, jag vill bara säga att jag också var med. Det som har hänt de sex senaste veckorna fotbollsmässigt har jag varit högst delaktig i. Skulle jag göra saker annorlunda nu? Det kommer ni aldrig att få veta, men kanske någon som tränar något lag jag är engagerad i kommer att få göra det!
Nu ska 2016 paketeras och 2017 göras klar att börja. I morgon har vi utvecklingssamtal för Edit och jag har styrelsemöte för Åland United. Detta så klart efter skoldagen. I skolan börjar perioden jag kallar "utvecklingssamtals och provperioden", den klassiska tiden i sen oktober och november då allt sådant där man måste göra ska göras... Aj jo. Senast jag skulle vara i Steel FM då glömde jag... Påminn mig att jag fick en ny chans. Klockan 7.45 på fredag morgon ska jag vara där. Säg till snälla så jag inte missar igen.
Till min stora glädje såg jag dessutom att vi har ungskorv till mat i morgon. Jag sa ju att måndagar är välsignade dagar!
"ÅU förlorat"
I de olympiska spelen 1912 spelade Finlands fotbollslandslag i bronsmatchen. Tyvärr blev det storförlust mot Holland, då laget helt missat att det ens skulle spelas någon bronsmatch och liksom tagit ut stegen på Stockholms dansbanor och i buskarna bakom dessa under kvällen och natten inför. I ett tidigare skede av turneringen hade Storfurstendömet Finland dock tagit i ordentligt och besegrat Ryssland. Efter matchen, då man ju skulle hissa flagga och spela nationalsång, som man gjorde efter matcherna på den tiden hade Finland ingen flagga att visa upp. Därmed löste man det genom att skriva "Finland vunnit" på ett lakan och några plakat, samt hissa upp lakanet i en flaggstång. Om jag nu hade ett lakan kunde jag skriva "ÅU förlorat" på det och hissa upp det precis var som helst.
Staffan Olsson har ingenting med detta att göra, men han ser också ut att ha förlorat.
Jo, Åland United åkte på däng i dag. HJK piskade upp oss med 7-1 hemma på Sonera Stadion. Jag sitter i bussen på Åbo motorväg, ännu en gång, och orkar inte gå djupare i detta nu. Som jag säger till de numera väldrillade journalisterna som faktiskt ringer medan jag ännu är på resa kommer jag nog att kunna komma till slutsatser om varför det gick som det gick i dag, som bottnar i hela säsongen, de senaste veckorna och mitt eget, samt andras agerande. Just nu blir det inget annat än ett konstaterande. Vi förlorade stort och är 2016 ett lag som förlorar 7-1. Jag säger också att detta år gör och kommer att göra klubben jag arbetar i starkare än den någonsin varit. Bäst att inte drunkna i natt då bara.
En imponerande detalj som framkom var at Maja lär få pengar av sina föräldrar för gjorda mål och tagna varningar! På mål har hon, i och med dagens fullträff tjänat ihop 500€ under säsongen, för varningar ingenting. Jag måste ta och lära flickan...
I morgon fyller hon här 7 år. Mera om det, samt om alla andra, hennes syskon, Fru Kickan, som har volleybollmatch mitt i kalaset och så vidare, i morgon. Hej nu! Börjar bli bussjuk. Usch!
Moen har mer spelöga än till exempel Tony
En av de mest omdiskuterade herrarna i dag har varit Svein Oddvar Moen. Den norske domaren valde att godkänna Islands segermål långt in på övertid i går kväll. Det är inte första gången Finland förlorar just så här snöpligt. Inte heller är det första gången som Island forcerar in ett sent segermål. Minns bara den där berömde ylande kommentatorn från i somras om inte annat.
Det har spekulerats vilt om hur Moen agerade i slutet. Själv tror jag inte att någon alls hade protesterat om han hade dömt bort 3-2 målet. Då hade vi i alla fall fått en poäng och skulle grämt oss åt att Sauli Väisänen konstant sov vid fasta situationer (okej det första baklängesmålet var nog Lukas Hradeckis). Nu blir Moen en stor syndabock. Som sagt tycker jag han kunde ha dömt bort målet, men nu gjorde han det inte. Det som hände därefter tycker jag dock att den norske domaren hanterade oerhört väl.
Direkt efter målet brusade Finlands kapten Niklas Moisander upp så totalt att han drog Moen i tröjan och nästintill attackerade honom. Domaren drog fram ett gult kort och Nicke fick lov att lugna ner sig. Även den situationen har diskuterats yvigt. Band annat före detta FIFA domaren och numera Ålands Kultur-och idrottsminister Tony Asumaa säger skarpt att det borde ha blivit en omedelbar utvisning där. Sedan, då jag lite halvt på lek, men med en liten gnutta sarkastiskt allvar konstaterade att det är smålöjligt att man ska vara så rigida bara för att man rör en domare uppstod den alltför vanliga situationen då Tony på klassiskt domarmaner meddelar att mitt uttalande är skrämmande och respektlöst, speciellt som jag är tränare för ett ligalag. Häri bekräftar Tony just precis vad jag försökte säga. Domarna borde komma ner en aning från sina höga hästar!
Jag har ingenting emot domare, så klart. Jag känner många härliga människor som är domare. Precis som det händer något med en människa det ögonblicket han/hon blir huvudtränare, då händer det även något med en person då den blir domare. Jag brukar alltid försöka behandla domare precis som om de vore vilka vanliga människor som helst. Därmed vill jag kunna A: prata, B: Skoja, C: kräva samma saker av dem som av oss alla andra inom spelet. Det är väl klart att man inte får attackera en domare eller riva i hans tröja, det förstår väl jag med. Men Moisanders reaktion var så mänsklig, så urkraftig och så omedvetet kraftig att det lite hände som det gjorde. Svein Oddvar Moen visade här att han förstår fotboll så mycket bättre än de uppfostrande översittare som domare ibland blir, kanske omedvetet. Han begrep att Moisander helt enkelt flödade över av ilska och därmed blev det bara en varning, istället för utvisning och två matchers avstängning minst. Bra Moen! Där visade du att du finns på samma nivå som vi andra dödliga! Mera sånt bland domarkåren. Detta är inte riktat till er som redan nu kan inta en naturlig roll då ni umgås med spelare och tränare på och utanför planen. Det finns sådana därute också nämligen. Kan lärare så kan domare. Jovisst, det går nog! Såja såja!
Svein Oddvar Moen
I dag har min son Rufus fått mopedkörkort. Så glad blev han att han glömde komma via mitt klassrum då han skulle iväg. Synd för honom, han hade fått en liten bensinpeng... Lite stolt är allt jag med. Konstigt egentligen, jag har ju inte gjort nåt alls jag.
Träning på Jomala konstgräs snart. Sista träningen med Åland United 2016. Dessa sista träningar brukar aldrig riktigt bli så minnesstarka. Jag hoppas mera på matchen i morgon. Vi kommer att förbereda det hela genom ett "3 pint meeting" igen, troligen i Richards hytt eftersom han är yngst!
Craig avslutar sin andra säsong och Cynthia sin fjärde i Åland United. 14.00 går avsparken på Sonera Stadion mot HJK i morgon.
I övrigt är det nog bara helg som väntar. Två niondeklasser har i dag förevisats hur muslimer ber. Alla var glada över att Mekka visade sig ligga framför och inte bakom mig, så att säga... Edit fyller år på söndag. Emilia och Rufus har sagt att de ska vara där då jag kommer hem från färjan på natten just mot födelsedagen. Det kan hända att jag går från busshållplatsen och låter bilen vara kvar i hamnen denna gång. Det brukar kunna vara så vid säsongens sista matcher...
Senast efter säsongsavslutningen, alltså från och med den 17/10 börjar vi publicera nyheter om vilka spelare vi har klara för 2017. Bara så människor med intresse vet att hållas alerta. Inte ännu dock. Inte ännu!
Få se om jag ska få min vanliga fredags sms från fru Kickan, då hon ber mig handla på väg hem från träningen. Jag är beredd!
Antiklimax kommer är du redo?
Det är inte bilden här under som förorsakar kvällens antiklimax. Det var faktiskt första gången på mina 20 år på Åland som jag fått vara "Dagens ålänning" i Nya Åland. Elev Emilie som dagsverkade på ifrågavarande tidning tyckte det var på sin plats med en sådan här baksida och tillsammans med en proffsfotograf fick hon till en riktigt trevlig grej faktiskt. Inte illa av en 13 åring, eller är hon ännu 12?
Ser ni vem som är Mr Bean och vem som är jag?
Innan vi går på antiklimaxet vill jag bara säga att jag personligen ofta blir förorättad av att få beröm. Speciellt om jag inte anser att jag är värd berömmet. Så många brukar envisas med att poängtera hur duktig jag är på det ena eller det andra. De vet inte, eller vill inte veta hur mycket negativ feedback jag också får precis för just det de säger jag är duktig på. Då blir jag bara sur och ledsen. Finns det en endaste en som är missnöjd med det jag gör, då är ju alla de som är nöjda bara en liten lindring, som egentligen bedövar känslan av att inte räcka till. Då blir det bara helt fel att få höra hur bra jag är. Så ni vet.
Ett bevis på att föräldrar menar väl, men inte riktigt får till det i slutändan var dagens korvservering i skolan. Det var en fin gest av föräldraföreningen att fira 40 årsjubileum med korvutdelning. 300 människor och lite till tog dock sin tid att utfordra och 9Fs lektion blev ju ingen lektion liksom alls. Alla skulle ju ha sin korv förstår ni.
Just nu är Gurkan oerhört aktiv medelst telefon. Gång på gång undrar hon om Pärlas hamstrar finns hos oss. Den enda som kan veta om hamstrarna som finns här är Pärlas eller ej är Edit och hon duschar. Varje gång Gurkan frågar, då duschar Edit. Så är det minsann!
Här har vi det spökande antiklimaxet. Har texten på den här bilden rätt blir det aldrig någonsin ett EM eller VM slutspel för Finlands herrar. I kväll möter dessa då Island borta i Reykjavik. Det i sig är ett fotbollsantiklimax som heter duga. Ett Island som försvarar i 4-4-2 och helst vill kontra mot ett Finland som inte lyckades dominera mot Kosovo. Det blir perverst i kväll mina vänner, riktigt riktigt perverst! Hoppas allt jag säger här blir fel dessutom!
I morgon är det fredag och kanske en mopedist mer i familjen. Dessutom sista matchförberedande träningen med Åland United för 2016 och en färjresa mot Sonera Stadion! Den som säger att jag är bra på det jag gör i Åland United, ni vet inte hur många människor jag gör ledsna med det jag gör! Det samma gäller skola, familj och det mesta annat!
Om jag vore en hund skulle jag vara död
Onsdagsmorgon glimmade. Jag tror jag hittade en knapp på Landrovern som gör att fönstret immar mindre... Hoppas jag har rätt och inte bara hade nybörjartur. Likväl fyllde Craig i går vatten i kylaren, före vi åkte hem från träningen. Inte illa på tre veckor minsann. Nå, jag lär mig, tror jag...
Facebook är ett rysligt PR redskap vid födelsedagar och sådant. Över 300 människor tycker det har varit på sin plats att skicka mig meddelanden och sedan några med telefon också. Tisdagsmorgonen inleddes med traditionell skönsång från barn och Fru Kickan. Även Linda deltog, lite efter att sången klingat ut, från San Diego och lät mig få prata med alla mina närmaste familjemedlemmar. Jo, Mamma och Pappa ringde också och sedan hela familjen Melleri på kvällen. Två par byxor fick jag att klämma mig i, en bok om Putin och en annan om Vilhelm Erövraren, några kokosbollar och förstås en hel hög med kalsonger och strumpor samt en kylskåpsmagnet. Inte illa... På kortet jag fick av Edit hade hon ritat Benny Brun, med hans överläppsfjun "för jag tycker ju om honom" sade hon. Dotter Lindas kort meddelade mig att jag vore död nu om jag vore en hund. Det är så sant det!
Trött hund redan före match. Observera Clark Kent, eller Anders Jansson tillsammans med Olivia nere i hörnet. Då Anders springer, tystnar djungeln, som vi brukar säga då han inte hör...
I dag står en hel del på spel igen. Mycket nior ska få veta varför de lever, eller i alla fall vad som finns omkring dem medan de gör just det. En hel massa Åland United arbete kunde jag redan ha gjort denna morgon om jag bara finge svar av dem jag frågar om lov att göra saker. Om jag har lärt mig något alls som Sportchef, så är det förståelse för att tjänstemannaarbete går långsamt, samt hur sällan folk tydligen läser sin e-post.
Det droppar föresten in kommentarer till min förra blogg. Keep them coming. Frågorna var seriöst ställda och era svar hjälper massor! Den mest förvånande kontakten kom från Victor, som blivit otrogen och bytt tidning. Kan man tänka sig?!
Victor här i skolan uppdaterade mig om veckans VM-kval. Att Finland spelar borta mot Island på torsdag visste jag, samt att vi möter Kroatien hemma på Edits födelsedag. Nu vet jag även att England spelar på lördag och tisdag. Sen spelas det väl mycket annat också, bland annat U17 flickornas VM. Den turneringen sänder de på Eurosport om någon inte visste.
Mat-Inger serverade grönsaksbiffar på min födelsedag. I dag ska det bli skaldjur... Sköldpadda då eller?
Vad vill ni se?
Jag hade för en liten stund sedan Marjukka inne här i skolan. Hon skriver något slags slutarbete inom sina studier och intervjuade mig i en halv timme om Åland Uniteds sponsorering och samarbetspartners. En hel del relevanta frågor ställde hon och fast det var ett skolarbete korrelerade det med verkligheten, kan man tänka sig...
Två tredjedelar av Åland Uniteds budget utgörs av sponsorintäkter. Den sista tredjedelen ska vi sedan slita ihop genom främst arbete, försäljning och matchintäkter. Det säger sig själv att alla delar går väldigt mycket ihop. Vi hade problem i år eftersom förra årets publikintäkter blev mycket mindre än beräknat, därmed blev även försäljningen mindre som en ringeffekt. Detta skulle vi fixa till i år med att rejält höja publikmängderna. Tji fick vi. I stället för en höjning med 25 eller 35% som vi hade talat om kan vi notera en minskning på närmare 20%. Jag har inga exakta siffror, men riktigt riktigt illa blev det. Ni kanske minns hur besviken jag var i våras då det bara kom lite på 200 personer till första hemmamatchen i Eckeröhallen. Tja... Vi kan nu i oktober säga att det var de bästa siffrorna vi hade på hela året. Vi hade alltså mer publik inne i Eckeröhallen än på nationalarenan WHA!
Det är frågan om nu hur våra samarbetspartners väljer att reagera. Ser de oss som så viktiga att de är beredda att höja sina insatser för att hjälpa oss att finnas kvar och att utvecklas så att vi ska kunna försörja oss själva allt mer i framtiden?
Frågan som alla ställer sig är vad folket vill ha? Vad kan Åland United erbjuda för att såväl samarbetspartners som supportrar ska vilja vara med och även öka sina satsningar? De vanligaste argumenten, som framkommit under detta år, precis som tidigare år är: (Nu hoppas jag att läsarna tar tillfället i akt och kommenterar så ni kan hjälpa mig att hjälpa klubben och dessutom våra samarbetspartners)
Ingen inbördes ordning här, bara i den takt jag minns dem:
A: Lokal förankring
- Folk vill att vi ska ha åländska spelare i laget, då kommer de!
Kommentar: I år har vi haft störst antal åländska spelare i truppen sedan 2010. Så klart är jag glad att det kommer sådana som inte annars har kommit, men kan det vara så att detta inte allena räcker till? Är förresten Pille Raadik och Cynthia Uwak numera lokala?
B: Framgång
- Detta har visat sig vara det största argumentet. Både samarbetspartners och publik har visat sig komma då det går bra för laget.
Kommentar: Vilka är kraven för att det ska anses gå bra? Mellan 2009 och 2016 har vi missat medalj två gånger. Är det medalj ålänningarna kräver eller är vårt eget långsiktiga mål, att alltid vara på övre halvan tillräckligt motiverande? Om inte, då krävs det väldans mycket mera pengar kan jag säga.
C: Matchtiden
- Vårt försök att spela 16.30 föll inte väl ut, det kan jag säga. Jag har även blivit en kultperson i hela landets damfotbollskretsar då jag informerat inom Damernas Ligaförening att vår matchtid krockar med ålänningarnas middagstid, vilket har varit ett argument från folk som inte kommer till matcherna. Som resultat gick vi över till 18.30, utan riktigt stor synlig förändring. Kanske de äter efterrätt också...
Kommentar: Vi kommer att försöka hitta rätt avsparkstid. Det hela är också beroende av motståndare (färjtidtabeller) och andra evenemang och matcher som behöver passa praktiskt in. Det är inte bara att lägga matcher precis då man vill. Sen kan ju någon klubbledare ringa också och fråga om vi verkligen ska spela på WHA...
D: Kringarrangemang
- Pausunderhållning, lotterier, ölförsäljning etc etc. Allt sådant här har efterfrågats och nämnts som det viktiga i sammanhanget.
Kommentar: Pausunderhållning i alla ära. Jag har väldigt svårt att hinna ordna sådan. Öppen inbjudan till intresserade att komma med och ansvara för den biten. Det vore kanon. Lotterier har vi. Stämmer det att folk kommer på matcher och köper lotter för att de vet vad som är huvudvinst? Fascinerande, men jag är böjd att respektera det om det faktiskt är så. Då det gäller ölförsäljning kan jag återkomma då vi börjar ha ett snitt, utan ölförsäljning på 600 pers ungefär. Då kan det gå att köpa in utrustning och råmaterial utan skräcken att råka på minussmällar.
E: Marknadsföring
- Vi har haft synlig marknadsföring i tidningen, i radio, på nätet osv. Här kan vi så klart bli ännu bättre
Kommentar: Person att ansvara för marknadsföringen i sin helhet sökes. Inget betalt, men ett härligt och viktigt uppdrag, som man helt säkert sköter bättre än vad jag har gjort i år!
Är det ett sådant här Åland United du vill se? Eller vill du alls se ett Åland United? Det här är en fråga som inte minst även riktas till våra ägarföreningar.
Ungdomsverksamhet har nämnts i ur och skur bland både supportrar och samarbetspartners. Man vill gärna stöda flickfotboll, eftersom det är det viktiga, sägs det. Fine, vi utvecklar den delen hela tiden. Vårt flicklag är duktigt och drivs av väldigt ambitiösa krafter. Vår övriga flickverksamhet börjar hitta en plattform där vi kan hjälpa hela Åland på vårt lilla vis. Allt bra och väl! Risken blir då att det vackra och riktiga med att stöda flickverksamheten leder till att man inte istället stöder A-laget, "som ju klarar sig ändå". Sanningen är dock att Åland Uniteds A-lag inte klarar sig. Vi går under helt och hållet om vi inte får vara viktiga. Därmed ställer jag frågan igen: Vad vill ni ha, supportrar och samarbetspartners? Säg och jag fixar om jag kan!
Om någon tror att jag inte följer med kan jag berätta att jag visst vet att IFK Mariehamn leder Veikkausliiga, samt att A-juniorerna hölls kvar i sin serie och att JIK och FC Åland föll ur sina. Heja heja. Försöker få till att se 1-2 matcher på WHA ännu i höst!
Det blev sent i natt. I dag är 9orna på dagsverke. Ska få förhören rättade och administration gjord, samt lite undervisat om den ortodoxa kyrkan typ. Träning väntar efter skolan och sen kommer mina äldre barn, de som finns i Europa att förära oss den äran en helt vanlig måndagkväll. Roligt roligt...
Jag hoppas att ha minst 8 spelare klara för 2017 i slutet av denna vecka. Det kommer nog ut info sen!
I dag är nytt försök att få nyckeln till Landrovern fixad, tror jag. Hoppas bara den finns här då jag ska köra till Bengtsböle. Annars får Fru Kickan... Ja, vad får hon egentligen göra då? Inga vet ja....
Let it go
Denna dagen har varit som livet i sig självt. Egentligen kanske detta dygnet, eller denna helgen, whatever. Många människor, många känslor, massvis med intryck och ändå är det mesta bara som det brukar vara typ.
Fru Kickan hade organiserat så Edits klass förstärkt med Pärla firade Edits 7 årsdag i en hyrd kalasbyggnad med simbassäng, kakätarrum och jumpasal. Ett drive in ställe där den föregående festens simning slutade när vår började. När vår simning sedan tog slut kom dit ett nytt gäng, som i sin tur kom upp för att äta tårta när vår fest slutade. Trots att det låter som McDonalds då man beskriver det var det en rolig fest och Edit njöt. Även storasyster Emilia och till och med Rufus kom till platsen och hjälpte till samt badade bastu. Ja bastubadandet stod Rufus för och sedan blev han helt knäckt över ungdomen som använder ett helt felaktigt språk. Det visade sig att förstaklassisternas terminologi gällande kulor som man alltså spelar med på raster i skolan, var helt felaktig ur en 15 årings synvinkel. Kanske det någon gång kommer att gå upp för min son att det han var med om i dag är precis det som jag och många andra så kallade vuxna upplever varje dag, eller åtminstone varje gång vi umgås med tonåringar eller andra ungtuppar och -hönor. Kunde man säga kycklingar? Känslan då man är för gammal, eller de andra är för unga välj själv.
Detta är inte från dagens kalas. Det ger ändå lite kött på benen till det jag vill säga till dem som är oroliga för dagens barn och unga- Let it go! Förstår man inte alls vad jag menar, då är man för gammal, för opåläst eller för dum! Kanske en blandning!
Många vändor, extrema mängder e-post, inte en enda fotbollsmatch har söndagen inneburit. Vid ett tillfälle då jag körde Landrovern, som Bosse och Lillemor nästan andäktigt, stående i givakt tittade på då jag körde iväg från WHA i går kväll, fick jag en insikt att det är en vecka kvar av mitt tillfälliga inhopp i tränarstaben. Jag har inte personligen dragit en enda övning denna höst vad jag kan minnas. Att vara med i planering och att aktivt ge feedback kring hela fotbollsdelen, vad vi spelar, hur vi spelar och så där till både kolleger och enskilda spelare, det har känts väldigt bra. Att det har skett i samråd med Sportchefskapet, styrelsemedlemskapet och så även lärar-förälder-människoskapet har dock gjort tiden inte bara förödande, utan faktiskt även inte ens så långsamt dödande. För en vanlig människa kanske min spontana känsla då jag tänkte på veckan som kommer kan tyckas konstig. Jag blev full av knotter i skinnet nämligen. Jag fick en längtan till Sonera Stadion. Jag kan knappt bärga mig att få vara med om HJK matchen inkommande lördag. Jag vet att det inte är sunt eller klokt. Jag vet att folk poängterar att jag inte ska binda upp mig så jag måste åka med på alla matcher, eller närvara vid träningar. Men då det är där jag hör hemma ju. Sista matchen för säsongen 2016 för mitt lags del. Jag har varit med om så många sista matcher... De är speciella, precis som premiärerna. Säsongen 1993 lyckades jag vara den som rörde bollen allra sist. Jag visste att matchen snart var slut, så jag såg till att alltid vara den som fanns närmast för en naturlig passning oavsett var bollen var under de två sista minuterna. Vi fick ett inkast och bollen kastades till mig, domaren blåste av och jag hade bollen. Ingen som helst betydelse som ni förstår, men av någon orsak minns jag det nu i oktober 2016.
Här är från i lördags och hur matcherna är för mig nuförtiden. Craig visar upp hur vi utåt visar att vi har en platt organisation där vi alla tränare är jämlika... Min kostym är bara lite trång är jag rädd. Det vore nåt om vi alla kom i kostym, likt Blues Brothers. Få se om jag sitter där nästa år. Inte vet jag om Maiju vill ha Sportchefen på bänken. Lika svårt som att lämna fotbollsskorna hemma i år vore tanken att inte vara med på bänken nästa år. Vi får se...
Det finns många saker jag har på hjärtat. Dessa får komma bara deras tid blir.. Eller mera bestämt att jag får läget att säga dem, eller fråga er som läser om råd.
Borde jag ställa upp i lagtingsval? Eller ska jag gå direkt på Riksdagen? President?
Jag kom mitt i alltihopa på hur aktiva endel lite mer betrodda personer ur den åländska politiken var inför förra valet att få mig att ställa upp för just deras parti. Eftersom det inte är valtider och kanske för att de inte egentligen menar det var Utbildningsministern och Lagtingets Talman lite mer svävande i dag då jag stötte på dem båda i Maxinges restaurang där jag intog lunch med Rufus efter att ha inhandlat en innebandyklubba åt honom. Jag vill inte ta upp vad jag åt och även Rufus har lovat att inte avslöja det. Även för honom blev dock lunchen en liten ögonöppnare då han förstod att de gubbar jag just skojat och dunkat i ryggen var en minister och en talman. Ingendera skulle komma på matchen i kväll. En av dem sade sig ha varit senast dock. Inte ens min motreplik att det var jag också, verkade fungera. Hoppas det kommer många andra istället.
Det där att kasta mig in i politiken är ibland en skojig tanke att leka med. "Hur svårt kan det vara" repliken, som fört mig till oanade lågkonjunkturer i mitt värv inom Åland United kan väl passas in på min uppfattning om politik också. Hur svårt kan det egentligen vara?!
En dramatisk personlig insikt kring detta har jag haft under det senaste dygnet. Jag är ju i själen en humanist och jag lever som lärare, lite coach och förälder. Jag känner mig bekväm i alla de rollerna och är medveten om deras utmaningar och ansvar. I alla rollerna försöker jag skapa en omgivning som ska hjälpa barnen, eleverna, spelarna etc att lära sig att klara sig i en "vuxen miljö" där ute i riktiga världen. Alla har olika bakgrund och startnivå och den nästa nivå de strävar efter är även olika för alla. Min roll i sammanhanget har jag sett vara att känna till realismen och således hjälpa adepterna att förbereda sig för den. Jag har trott att vi kan förvänta oss vissa saker av vissa delar av samhället. Vissa saker är liksom självklara och därför måste de jag jobbar med, eller uppfostrar ledas till att förstå att de sakerna är sådana man bara vet och kan.
Under det senaste dygnet har jag förstått att jag antagligen haft fel. Det finns bland den vuxna generationen ingen sådan automatisk förståelse för baskunskap. Jag ska alltså inte förvänta mig att alla förstår vad jag menar, fast jag uttrycker mig glasklart och pedagogiskt. Att inte alla barn förstår är jag van vid och tror mig även kunna hjälpa dem till en viss del. Men att vuxna inte begriper. Det är väldigt väldigt svårt för mig att greppa och även att bearbeta. Jag kan ju inte utbilda färdiga vuxna betrodda yrkesmänniskor på samma självklara och bullriga manér jag uppfostrar barn, eller coachar fotbollsspelare eller skolelever. Jag måste ännu mer gå till mig själv och kanske kanske komma fram till att jag inte ska arbeta med fullvuxna.
I så fall for den där politiska grejen sin kos nu och här, innan den ens blev aktuell... Jag är för mycket lärare och humanist för att fixa att förklara språknyanser och filosofiska grundförutsättningar för folk som antingen inte vill, eller kan förstå. Troligen har jag ju dessutom själv fel och kommer då att gå i väggen helt och hållet då jag ser hur dum jag själv egentligen är... med en sådan insikt ska man akta sig för att vara politiker och fotbollsdomare har jag förstått.
Kanske President då? Det kan väl inte vara så svårt?!
Det här är mera min grej, känns det som just nu...
Jag har två fribiljetter kvar för denna säsong. Ingen av mina närmaste verkar vilja ha dem. Hoppas det kommer sådana som betalar själva åtminstone i dag. Honka lär ha varit här sedan i går. Fint väder har de fått i alla fall.
Sista hemmamatchen på WHA för mig som tränare, åtminstone på en tid. Få se hur många av dessa på bilden som ska spela på WHA igen efter i kväll...
Undrar om jag ens skulle rösta på mig själv om jag skulle ställa upp i nåt val...
