enligtvirta

Under mina rätt många år i lärarbranschen har jag stött på otaliga förklaringar om varför man är sen till lektion. De vanliga, som "jag glömde häftet och sprang tillbaka och hämtade" eller "jag har varit hos Studiehandledaren" piggas ibland upp med "jag hjälpte en gammal dam över gatan" eller "jag har en väldigt allvarlig diarré men valde i alla fall att komma på lektion så mycket jag hinner för att inte missa något viktigt". En klassiker i min skola är, vilken tid på dygnet som helst att skylla på Eckeröbussen... I dag fick jag dock höra en helt ny variant. "Ursäkta att jag är sen, men Pappa har varit till tandläkaren" löd förklaringen utan tilläggsinformation... Hoppas Pappa inte hade hål då i alla fall.

 

Inom fotbollen är min favoritförklaring ett sms jag fick under mina år som damtränare i IFK Mariehamn. "Om du undrar varför jag inte är där i tid i dag, så beror det på att jag är försenad." sade vår mittback... Lite bättre än "Eftersom jag bara är avbytare så kommer jag först till avspark" som en tydligen missnöjd spelare skickade mig under min tid som herrtränare i JIK på 1900-talet.

 

Vilka förklaringar hade jag själv? Då det gällde fotboll var jag noga med att inte vara sen... Jag undrar dock hur det lät när jag en gång , helt sanningsenligt dock, meddelade att "vår vattenpump frös i natt, så jag var uppe med Pappa och blåste på den med en varmluftsfläkt. Sen då den funkade lade jag mig i soffan en stund och vaknade då matchen redan börjat"... Detta var i januari och jag måste säga att jag inte vore imponerad om jag fick en sådan förklaring av någon i dag.

 

I gymnasiet sportade vi med att skriva under varandras frånvarolappar. Jag hade en signatur som hette "Seppo Palm". Mina kompisar skrev under mina förklaringar som även de sportade med att kolla gränser. Jag tror faktiskt att min egen favorit gällande godkända förklaringar (godkänd tydligen eftersom det aldrig blev följdfrågor eller reprimander) var "Jag har nya skor. De är väldigt hala. Då jag tar ett steg framåt glider jag två steg bakåt. Det tog mig 30 minuter att komma på att jag skulle gå baklänges för att komma till skolan".

Jag märkte i fredags hur jag gick omkring på den vinterkalla konstgräsplanen och log. Sedan måste jag erkänna för Craig varför jag var så perverst lycklig... Jo, vi använde hela planen och jag hade bara bokat halva. Helt punk rock alltså... Så klart hade vi varit förpassade till vår egen halva om något annat lag hade varit där, men nu var det inte så. Vi gjorde något olovligt, men ekonomiskt fördelaktigt. Det som egentligen mest fick mig att reagera var att jag faktiskt tänkte så. Har jag sjunkit så långt ifrån den fotbollstränare jag var, att jag ens reflekterar över sådana banaliteter? Jo, tydligen. Åldern kommer inte ensam. Kanske jag håller på att bli en riktig Sportchef nu...

 

I går var vi, Fru Kickan, Edit, Rufus och Emilia hos Röd Bettan på födelsedagsmiddag. Gurkans familj var förstås där också och maten var riktigt god. Tack Röd Bettan. Jag slogs då av en annan insikt, så där medan vi åt efterrätt. Röd Bettan hävdade att vi män aldrig kan förstå hur det är att vara riktigt trötta, detta hänvisande till Fru Kickans sömnighetssymptom som visade sig ganska öppet. Jag tog Röd Bettan på orden faktiskt och kan härmed inför alla berätta att jag faktiskt tydligen är så lyckligt lottad att jag aldrig varit ordentligt trött, eller ordentligt sjuk. Därmed kan jag inte heller riktigt förstå sådana som är det. Vid Gud hoppas jag också att jag aldrig kommer att bli det heller, för om det finns många tillstånd värre än dem jag stundtals upplevt, då... Ja, vad då? Folk verkar ju överleva så so what?

Okej. Jag vet att det spelas matcher denna helg. FA Cuphelg i England, Cuphelg i allmänhet i Finland, IFK herrarna lär ju ska möta nåt division 2 lag i Eckerö till och med, HJK piskade Ilves i Pirkkahalli med 1-4 i går och en massa annat som spelas. Dessutom finns det ju andra grenar. Fru Kickan dök precis upp i träningsdräkt och förkunnade att hon ska spela match i dag. Alltså jag visste att hennes lag hade match, men hon har inte nämnt den med ett ord och dessutom betett sig väldigt som om hon inte är i form att spela, men tydligen ska hon det. Om det alls går att få till skulle jag gärna se det också, men som jag brukar säga... Jag har så många barn och alltid är någon hungrig...

 

Åland United däremot har ingen match denna helg. Därmed hade Maiju delegerat på juniorerna (=de unga åländskorna) i laget att ordna team building aktivitet. Detta löste de galant, genom att engagera Harry och Gerd, vem andra? Fyra regelrätta matchbord, inklusive racketar, bollar och till och med en sarg stod där uppsatta i Idrottsgården då de på förhand utsedda lagen, som dessutom klätt sig enhetligt, anlände. ÅU mästerskap i pingis skulle det spelas. Harry hade fixat ett spelschema med gruppspel och sedan dessutom ett övre och undre slutspel. Jag insåg också till min överraskning att tränarna/ledarna hade ett lag. Till all lycka fanns Maiju och Richard på plats, så jag klarade mig med att stå på sidan och se viktig ut i mina foppa tofflor och min vinterjacka. Dessutom hade jag lovat vara hemma och laga ugnskorv så jag fick låta dessa tu fixa biffen. Och det hade de gjort:

Trots att jag så klart inte menar nåt illa har jag lyckats uppröra en människa så att hon aldrig vill ha med mig att göra, eftersom jag är dryg, arrogant, samt är en mansplainer som göder manshat. Dessutom tycker hon synd om alla till mig anhängiga kvinnor som tvingas till tystnad. Bara så ni vet vem ni har att göra med alltså.

 

Jag tog mig en funderare på vem dessa kvinnor är... De kan faktiskt inte vara Fru Kickan eller Edit, för dessa för liv efter noter just nu. Fru Kickan vill titta på Skam, Edit vill titta på My Little Pony. Fru Kickan vill att Edit ska gå ut, Edit vill ändå se på My Little Pony. Emilia sitter också här. Hon tycker att Edit ska skärpa sig och göra som hennes mamma säger. Den som är tyst är jag, just nu.

 

Det kan knappast heller vara Åland United etablissemanget som avses. Maiju är där den som bestämmer vem som pratar och när. I övrigt jobbas det mycket på att spelarna ska prata mera med varandra på planen, samt om rätt saker utanför den. Så jätte tysta är de nog bara när de dyker och sover. Jo, jag har sett bägge hända!

 

Mina kolleger på jobbet då? Ursäkta, men ljudnivån i blå soffan då till exempel svägerskorna Fyrqvist anländer är extrem jämfört med då de inte är där. Även i övrigt är jag rätt säker på att om någon räknar antalet stavelser uttalade och genussorterade dem, då har vi nog kvinnlig seger i ymnighetsklassen.

 

På elevsidan är det lite lika. Om jag snabbt tänker mig elever som pratar mycket, då kommer jag på betydligt fler flickor än pojkar om jag ska vara ärlig. Summa summarum, jag kan inte komma fram till att kvinnor i min omgivning, åtminstone av mig tvingas till tystnad, förutom då de nåjsar så helvittes, då säger man ju till, precis som de säger till mig... Om jag, med risk för just sådan arrogans jag anklagades för, antar något, så tror jag att kvinnan som avskyr mig de facto är lite låst i sin egen ideologi och liksom bara hatar för att det känns som det rätta att göra. Att dessutom skylla sitt hat på mig, eller alla andra män också, vilket hon inte gjorde annat än i de texter hon skickade mig att läsa, gör det säkert lättare att motivera för sig själv.

Bamse säger ju så klokt att det inte är någon idé att vara starkast i världen om man inte på samma gång är snällast i världen. Jag är själv inte starkast, så då kan jag ju inte heller vara snällast... fast jag försöker. Ska sanningen fram försöker jag hårdare på att vara snäll än att vara stark, åtminstone fysiskt stark, så där som Rufus börjar bli...

 

Styrka är i och för sig mycket mera än att lyfta skrot och betvinga tigrar med bara händer. En form av styrka är ju även att kunna anpassa sig till olika situationer och att hålla huvudet kallt då det faller samman omkring en. Där försöker jag så hårt jag bara kan. I det samma kan det där med snällhet också bli paradoxalt eller åtminstone motsägelsefullt.

Dagen började just efter gårdagens slut med ett tidigt dopp i bassängen. Till min glädje kunde jag konstatera att temperaturen gått upp med en grad sedan i tisdags. Nu drog jag mig fram i en kilometer innan det blev okej att gå i bastun. Just bastun är kultplatsen under de tidiga morgnarna. Jag och gubbarna sitter där nakna och låter åsikter flöda. Jag kanske själv är en gubbe vid detta lag, men dessa är nog gubbigare och riktiga förebilder för mig i min transformation mot riktig gubbighet. Det har varit "Trumpen" som hittar på allt S...ns  som diskuterats tidigare. I dag förhördes jag ordentligt om Åland United och om hur Herr Landshövding är som ordförande. Jag stod stenhårt fast vid att han är vår bästa värvning, fast han gick in som, nummer 28 då det begav sig. Han har ringt och mailat mig hela dagen dessutom för att riktigt befästa sin ställning. Dessutom kan jag säga, så att man inte behöver ifrågasätta det under de tidiga bastusessionerna, eller någonstans över huvudtaget: Vårt lag tas ut inför varje match av lagets tränare. Hon är anställd för att vi har förtroende för hennes kunnande och därmed finns det ingen, varken Herr landshövding, Hon från Landskapsregeringen eller jag själv, som bestämmer vem som spelar i mål eller om utlänningar går före finnar, samt om ålänningar är bättre än andra. Vi har våra riktlinjer och dessa följer tränarstaben enligt bästa förmåga. Jag är dock egentligen glad att folk bryr sig tillräckligt för att komma och påstå, samt fråga. Kanske lite tjusningen med det här lilla Åland jag bor på.

Då var vi där. Edit är sjuk. Eller, inte frisk i alla fall. Vanligen leder detta hemma hos oss till en pusseloperation då den som har sämsta argumenten förlorar och får bli hemma, om nu det är att förlora förstås.. Jo det är det nog. Alla som jobbat med nåt riktigt vet att det blir mer jobb av att inte jobba... Nåväl. Det gäller förstås då att informera behövande kanaler att det inte blir nåt i morgon då, för temadag funkar som argument inte då man är gift med en kontorsråtta. Jag undrar om det ens skulle bita ifall jag arrangerade temadagen... Nu blir det så att jag stiger upp klockan 6, åker och simmar och kommer sedan hem för att tillbringa resten av dagen där. Hoppas Edit piggnar i. Eller alla som varit hemma med barn vet att man egentligen inte vill att de ska piggna i, fast det så klart är det man vill... Låt oss säga så här. Hoppas Edit kan gå till skolan på fredag.

 

Informationen har alltså gått ut. Inte ännu till Edits skola och Eftis. Fru Kickan, kan du tror du göra det? Till mitt jobb har den gått, genom facebook till kanslist-Maria, samt med sms till mitt stridspar Jarmo som skulle avverka morgondagen med mig. Nu får han klara sig själv. Han meddelar dock att han tror att Tellus snurrar även i morgon trots det stora avbräcket. På riktigt tror jag inte att någon skulle märka att jag inte är där i morgon om jag inte gjorde så stort väsen av det just nu. Edits fotbollslag, samt Sigrids Mamma är informerade. Även Rufus, som kommer hit sen på kvällen fick veta. Vem till behöver underrättas? Jag sade till Maiju och Craig att vi ses på fredag, så de torde vara på det klara. Ja. Kanske Jorden snurrar ändå, som Jarmo säger...

Jag insåg att jag tillägnat de flesta av mina närmaste en liten text på deras födelsedagar de senaste åren. min Far tror jag hamnade på nån annan dag, men inte ska det behöva vara så noga, som han säkert själv hade tyckt och sagt. Eller, tycker och säger, för han är högst levande. Precis som dagens hjältinna, Min Mor!

 

Rosita Carola Karlsson, eller Virta som jag har lärt känna henne som är i mångt och mycket en Karlsson. Hon är lite Salonen också, men jag kände ju Mommo som Karlsson så därmed är hon Karlsson på samma sätt som de nuvarande kanske tycker att hon är en Virta. Konstigt, svårt och obegripligt... Lite som hon själv då hon ska förklara komplexa historier. Man kan säga att min Mor har massvis att säga, men det blir lite som då eleven skulle förklara begreppet "vakum" på fysik (eller kemi) lektionen (jag har aldrig förstått skillnaden mellan dessa). "Jag har det nog i huvudet men jag får inte ut det".

 

I denna tid av massinformation och samhällets ökande takt får vi goda råd om hur vi ska orka och klara av att fungera. Man måste prioritera säger de. Vi måste se till att vi gör det viktigaste och lämnar bort sådant som inte måste göras. Sen ska man veta att man inte är oersättlig också.

 

Detta får mig då att tänka på hur denna prioritering riktigt ska gå till. Hur man än svänger blir rumpan alltid bak. Det vi prioriterar bort kommer att lida, eftersom vi de facto är oersättliga. Ingen kan göra ditt jobb som du utan du själv! Således återstår dilemmat om det är fruktsammast att fokusera på de saker man prioriterar, eller på dem man inte prioriterar. Jag menar, det som inte prioriteras kommer ju att bita en i rumpan längre fram. Ni tror väl ändå inte på de där naiva idiotierna om att man kan göra sig fri från sina demoner genom att undvika dem? Sådant där trams om att man mår bättre om man gör sig av med personer och saker som suger energi ifrån en. Jo, en tid mår du säkert bättre, men var så säker, demonerna kommer tillbaka. En och en eller alla på en gång. Där står de och äter upp dig om du struntat i dem för en tid. Oftast är de hungrigare ju längre du låtit dem vara!

 

Bryr du dig inte om dina barn då de är små kommer du att vara tvungen att bry dig desto mer då de är äldre. Eller, du hamnar att bry dig på ett sätt som är mycket mer energikrävande än annars, trots att barn är energikrävande vilken ålder de än är i, men det är dina barn och ditt ansvar! Det samma gäller också arbetsuppgifter eller saker du bryr dig om. Man kan låtsas att de inte betyder något en tid, men ge dig Fan på att de finns där och påminner dig om att du har försakat dem!

 

Saker som gjort sig påminda och har olika status, samt behöver behandlas på olika sätt, men befattar jag mig inte alls kommer de att få konsekvenser för mig, eller andra.

 

Edit är rädd för spindlar. Varje kväll kollar jag och bekräftar för henne att spindlarna inte har kommit in, samt att det inte finns spindlar på Antarktis. Vi måste komma på långsiktigare spindelskrämselbekämpning för framtiden.

 

En elev stoltserade med att ha antingen kastat ett ägg, eller så inte kastat ett ägg och var stolt som en tupp över att han så totalt kunnat föra de vuxna bakom ljuset. Jag kände att jag måste informera eleven om hela historiens relevans och hur den låter för en utomstående, alltså trycka ner barnet totalt i skosulorna. Hur detta fungerar långsiktigt återstår att se.

 

Internationella huset har dåligt internet. Jag har skaffat en ny internetmojäng som ska levereras i dag till träningen. Hoppas på åtminstone tillfällig glädje, fram till att räkningen ska förklaras för ÅUs ekonomiavdelning.

 

Jag har äntligen fått till en kontaktlista för alla vårdnadshavare i 7A. Den är också mailad och nu vet jag inte hur man gör mailgrupper så jag kan maila dem igen utan att skriva in alla enskilda adresser. Det kan bli lättare för föräldrarna att kontakta, men på samma gång kanske mindre ansvar på barnen, vilket i så fall inte är en bra lösning.

 

Det var goda köttbullar till mat i dag. Jag åt och är mätt. Svårt att komma på negativa följder här.

 

Rufus ska komma på torsdag kväll. Vi ska lite planera tillsammans. Det bådar gott för hela det fortsatta livet.

 

Emilia kommer också på torsdag. Hon ska ha middag som jag lagar. Middagsingredienserna behöver köpas. Detta är också bara en god sak.

 

Jag har inte talat med Linda på väldigt länge. Jag behöver se till att vara alert sent någon kväll då det passar henne. Dåligt samvete finns på bägge håll för att inte vara mera tillgänglig.

 

Skolan besöks av Mats Löfström på tisdag. Alla mina undervisningsgrupper borde ställa frågor till honom. Jag måste komma ihåg att påminna dem om detta. Av alla viktiga saker har detta hamnat så långt bak för mig att jag glömt informera alla utom en grupp om detta. Frågorna blir sämre, eller uteblir, men det får faktiskt Mats fixa!!!

 

Åland Uniteds årsberättelse ska skrivas klar denna vecka. Jag måste skriva. Gör jag det inte ger jag mer jobb åt Linnéa och det vill jag inte verka för.

 

Protokollen från Avauspotku kom. Jag måste ta i med Viceordförande Mervi och förbereda de olika saker vi bestämde att ligaföreningen ska bestämma. En befriande faktor är att alla klubbar upplever att de har det värst! Bara som referens till dem som klagar och upplever att FBF kränker just en själv.

För att tvinga mig själv att bli väldigt ytlig och kortfattad, vilket är enda chansen för mig att få detta skrivet innan jag ska hämta Edit från klasskompisen (Edits alltså) Vikings födelsedagskalas, säger jag nu att detta blir ytligt och väldigt kortfattat. Därmed har jag ryggen fri om någon tycker texten blir ytlig och kortfattad. Smart va?!

 

Jag jobbar ju som en slags ledare varje dag. I skolan har jag olika ledarfunktioner och inom fotbollen likaså. I världen talas det i dessa dagar massvis om just ledarskap och hur till exempel ledarstilen på USAs president, som rimligen blir annorlunda, eller redan har blivit det, kommer att påverka hela landet och i förlängningen så klart världen.

 

För att göra en lång historia kort funderade jag på vilka ledare, eller förmän jag själv haft och hur deras stilar fungerat, dels på mig, dels på det de varit ledare för.

 

I skolvärlden, som elev och senare lärare har jag haft auktoritära ledare till en del. Dessa har skapat ordning, men på samma gång ibland en hel del "svart verksamhet", liksom fanstygen  har flyttats ner i katakomberna och ytan ser fin ut, men är kortvarig. Så fort ledaren själv inte är där slår Fan själv till och råttorna dansar på bordet. Det samma har även gällt vissa fotbollstränare, eller för den delen andra ledare också som jag haft att göra med. Det funkar bra då personen själv är där, eftersom ingen vågar annat än att göra som det sägs.

 

Jag har så klart även varit med om den andra ytterligheten. Dels i fråga om "små möss" som inte vågat ta tag i situationen, utan bara låtit saker hända och sedan inte rett upp det hela. Dessa ledare slutar ofta innan de hinner vara så länge i ledarställning.

 

Det finns demokratiska ledare och "kompistyper" som jobbar hårt för att bli omtyckta och därigenom kunna styra grupperna med hjälp av förvissningen om att de man leder nog kommer att ställa upp för att "vara hyggliga". Detta är ett svårt sätt att jobba och risken är stor att man blir en "liten mus" innan höstlovet, eller seriestarten.

 

Hur vill jag ha det då? Ja... För det första är det väl klart att alla ledare, på samma sätt som alla samfund som ska ledas är olika och passar för olika metoder. En av de bästa generaliserade metoderna som jag tror på är en passlig blandning av auktoritet och demokrati. Sköts detta rätt kan det till och med leda till "kompisledning" och total demokrati.

Rubrikens replik fälldes av FBFs tävlingsansvarige då han diskuterade serieupplägget och årskalendern med oss klubbar i Damernas Liga. Han gjorde för övrigt ett utomordentligt framförande och fick mångens ilska att om inte bytas ut, så åtminstone att blandas med skratt. Mitt första möte som ordförande i Ligaföreningen gick även det helt okej, förutom att jag spillde lasagne på bordet. Vi fattade beslut om att börja fatta beslut! Bra jobbat typ. Sen kommer vi också att behöva någon som kan sjunga både Ålänningens Sång och Vårt Land. Är det jag som är den ende med den kompetensen, som Linnéa lite trodde? I så fall kommer jag att sjunga solo i mittcirkeln på WHA i sommar... Yes!

 

Jonas från Ålandstidningen ringde och undrade vem som gjort vårt andra mål i dagens träningsmatch. Jag, sittande här på färjan svarade Selma, eftersom Linnéa hade messat att Selma gjorde 2-2. Sen då jag gratulerade Selma till målet svarade hon att det nog var Elsa som gjort det. Jag bad Selma gratulera Elsa då och ringde Jonas, samt informerade även Craig, som han också skrivit till mig att Selma gjort mål. 2-2 blev det i alla fall i träningsmatchen i dag mot IFKs P02 lag.

I natt styr Vikingline kosan mot Helsingfors. Det gör de ju i och för sig varje natt, men i just i natt är jag med. Till Avauspotku bär stigen. Hemma igen på söndag natt, eller morgon, hur man nu vill se det.

 

Ligaprogrammet kom även offentligt och jag hamnade direkt att agera då Kupsi tydligen dragits så in i USA känslan som denna dag för med sig att han placerat vår bortamatch mot Pallokissat till den 4e juli, istället för onsdagen den femte som vi planerat. Man tycker inte att det skulle vara så stor skillnad, men det har lett till att Kuopio i sin tur kontaktade Uleåborg och har nu som dominoeffekt flyttat även Pallokissat-ONS. Det känns stabilt att programmet endast är publicerat som webbsida och inte i "pappersform" då det liksom lever hela tiden ännu också.

 

Skoldagen var intensiv och sen blev träningen en intressant tillställning då Craig arbetade med laget som vilken kurator eller högstadielärare som helst. Jag upplever våra pre-season förberedelser väldigt annorlunda än alla år hittills. Jag kan om någon vill återkomma mera specifikt utan att avslöja sådant som man inte ska avslöja vid tillfälle. Men om jag jämför med alla försäsonger jag upplevt i ÅU liknar upplägget för denna mest den som vi hade 2012, utan att alls vara likadan ändå. Som sagt. Jag kan återkomma ifall jag inte ändrar mig.

 

Sen kom jag hem och åt mikrohamburgare medan jag såg en väldigt, jag vet inte hur jag ska uttrycka det, råbarkad president hålla ett tal om hur allt ska bli annorlunda och hur amerikaner ska bry sig om amerikaner etc etc etc. Donald Trump tog över världens mäktigaste land och tog därmed alltså faktiskt över. Herreminje vad dåligt hans tal var. Tänk att folk tyckte Hitler var bra då han höll likadana tal på 1930-talet.

Torsdagen har gått framåt och bara bekräftat mina känslor om att vuxna inte ska ha tillgång till sociala medier. En fullständigt sinnessjuk diskussion utan innehåll tog både tid och energi emedan den som antagligen, jag fick aldrig riktigt klart, tyckte illa om Åland United hävde ur sig den ena meningen utan innehåll efter den andra. Jag skulle gärna ha tagit till mig om personen, eller trollet om vi kan kalla honom så, hade haft konkreta saker att klaga på eller ännu bättre, förslag till lösningar. Sen spädde Fru Kickan på och förde diskussion i en gruppchat med fel person. Jag redde dock upp det hela, hoppas jag. Inget illa menat åt något håll. Det gäller dock att inte vara för säker, eftersom det ju är vuxna det är frågan om och alltså ingen logik eller bondförnuft finns tillgänglig.

 

Just att klaga, det kan människan. Veikkausliigas matchschema publicerades i dag. Jösses vad man gnällde. Fel dagar, fel tider, inte hänsyn till klubbarna för mycket splittring till följd av klubbarnas önskemål, allt åt helskotta. Det finns inget som att gnälla på en serieläggning. Inför morgondagens publicering av Damernas Ligas och Herrettans scheman vill jag till min glädje poängtera att WHAs gräsplan kommer att vara i skick för herrfotboll den 8 april. Därmed kan vi väl räkna med att spela vår egen första hemmamatch i april på den samma, inte sant? Perfekt! Klockan 15.00 i morgon, fredag kommer programmet. Om jag själv kan skicka det någonstans, eller ens publicera det här lokalt vete katten. De listor jag har fått är skickade i nånslags mappar som jag inte ens kan öppna i skolan... Tror ni det blir Honka borta i första matchen igen? Tror ni det blir HJK borta på Kristi Himmelsfärd som vanligt? Finns där en öspelspaus? När spelas cupen egentligen? Allt detta hoppas jag att blir klarlagt i morgon. Klockan 15 alltså. Tyvärr hinner jag knappast kolla eller göra så mycket av det vid den tidpunkten eftersom jag troligen måste handla och sedan åka på träning. Till natten ska jag infinna mig i hamnen för transport till Helsingfors.

Först gratulationer till Finlands damlandslag. 2-0 mot Ryssland är inte illa. Roligt. "En ny start för ett kaxigt Finland", som jag faktiskt skrev som facebookstatus då jag var med på det första U17 landslagslägret för den sedermera bejublade årskullen för 1994 födda. Slovenien i nästa match. Håll profilen nu bara damer!

 

Jag vill även ännu en gång önska KHS innebandylag för pojkar lycka till i torsdagens finalturnering. Enligt Rufus sover de på Cumulus, vilket ju kan betyda ganska många olika ställen. Men lycka till även med sovandet!

 

Sen till det jag ville avsluta onsdagen med, på samma gång som jag inser att den försvann för länge sedan. Jag anser att vuxna människor inte är mogna att handskas med sociala medier! Nu tycker förstås många att jag generaliserar och drar alla vuxna över samma kam. "Inte är alla vuxna sådana heller". Nå. Alla fullständigt puckade och självupptaget idiotiska diskussioner jag har följt och även tyvärr till en del deltagit i dag har varit initierade av och dessutom eldade under av vuxna. Vuxenhet är alltså den förenande nämnaren. Inte en enda så kallad ungdom har gjort sig skyldig till en enda stollighet jag läst i kväll. Det är alltså vuxnas fel!

Nu är det bråttom. Efter en dag med en morgontrött Craig som körde ett morgonpass med några nästan pigga spelare i Vikingahallen, en dag med undervisning gällande Nya Testamentet, Versaillesfreden och Rasputins "helande fingrar" som gjorde honom till discohit och vegetarisk lasagne, som nästan smakade mat, samt e-postande gällande olika internationella transfers och registreringar inklusive passfoton och kontrakt i olika delar ska jag precis just infinna mig hos Herr Landshövding för ett sponsoreringsmöte, som torde räcka till tidig midnatt.

 

En skandal har dessutom uppmärksammats. Nu menar jag inte att Stephan Toivonen har skrivit e-post till lagtingskolleger och hotat att skjuta dem, vilket han ju inte gjort om man bara väljer att vara läskunnig och dessutom förstå det man läser. Däremot tycker jag att förslaget om familjerådgivning för Lagtingets samtliga ledamöter, som föreslogs under dagen, vore något att verkligen satsa på. Nej, skandalen gäller att IFK Mariehamns herrar i går vid den finländska idrottsgalan var nominerade som ett av tre lag för titeln "Årets lag" men inte hade någon på plats. Man säger att man inte visste om det hela och så klart skallar ropen om inkompetens höga. Det skojiga är att inkompetensen läggs på dem som arrangerat festen, inte på IFK som tydligen inte uppmärksammat sin inbjudan... Eller kanske de blivit utan då, som de säger. I så fall är det fråga om ett misstag. Jag vet inte, men bilden här under är faktiskt rolig:

Dubbelfödelsedagen på Bergshöjden är inne i 21a timmen. Fru Kickan kom precis från Vikingahallen och Gurkan skickade just hem Edit, som tillbringat kvällen med att hjälpa Pärla med hennes bok om Pantilopen Petra...

 

Jag åkte efter skolan och KHS kollegiemöte ut till Eckerö där jag lite hjälpte Craig att flytta mål och lägga ut koner. Allt går sin gilla gång och även de bägge flicklagen anlände för att köra gemensam uppvärmning i mittcirklen innan Pille och Bri skulle ta var sin grupp.

 

Hemma igen, efter att ha kört Craig på vätsketankningsförberedelser via S-Market slog det mig att detta liv är rätt komplext och att det finns en mun att mätta i precis varje hörn.

I dag är det en riktig inte vilken dag som helst. Det är minsann Fru Kickans födelsedag. Den firas, enligt hennes eget önskemål genom att hon ska träna volleyboll. I morse var vi i alla fall uppe tidigt, fast det ändå var senare än det varit om jag hade åkt och simmat "som vanligt". Edit hade önskat att få ge sin mor strumpor och jag hade lydigt införskaffat sådana. Edit hade också gjort ett kort där hon ritat och skrivit med blyerts på ett av Åland Uniteds laguppställningspapper från förra sommaren. Stiligt tyckte jag, Edit var nöjd och stolt och jag tror att Fru Kickan var lite rörd. Åtminstone hade hon tårar i ögonen och gömde sig under täcket då jag sjöng för henne.

 

Jag själv har lite svårt med presenter som faller i Fru Kickans smak. Hade hon varit den typen som gillar blommor och choklad, samt en massa sliskigt och romantiskt tjafs, då hade jag varit på min Mammas gata. Sådant kan jag fixa i ett nafs. Man har väl sett tillräckligt med romantiska komedier för att ha en repertoar att ta ur... Nu är det dock så att hon vill ha presenter som man gör något med, alltså praktiska saker som man har nytta av, typ. Dessutom hade hon i år önskat att inte få lakan. Synd då dessa varit ett vinnande koncept i snart 10 år... Jag hoppas dock att hon uppskattade förlängningssladdarna jag hittade på Clas Olsson, samt ficklampan och pannlyset, som tyvärr borde ha utrustats med batterier kom vi på. Sedan fick hon ett kort också, med en text jag inte tänker avslöja här. Min mor tyckte ju tidigare i vintras ej om då jag blev alltför intim och personlig här i bloggen, så texten får bli min och Fru Kickans hemlighet. Edit hade somnat om så hon vet ej heller....

Rubrikens citat kommer ur en klassisk film som jag själv tycker att alla borde se. Det är för övrigt mycket film just nu här i mitt klassrum. Både Hitler och fängelsemiljö har studerats genom rörliga bilder här i klassen. Till och med självaste Rektorn har varit inne, så det tyder ju på seriös verksamhet, minst.

 

Raissas bagage är fortfarande försvunnet. Ted jagar över hela världen och messar följdfrågor till mig som jag så klart inte kan svara på. Nu kommer han att åka hem till Raissa för att ställa frågorna till henne. Jag är tacksam över att han gör detta. Det sade jag även till honom. I det samma funderade jag på om jag egentligen ska ha dåligt samvete för att jag inte reder ut detta själv. Borde jag?

Söndagkvällen tränger framåt. Från vårt sovrum hörs Fru Kickans viloläten. I Edits sovrum hörs fniss då hon tydligen hittar nåt roligt någon säger i Kalle Anka. Från äldre barnens rum hörs ingeting alls, då de åkte till sin mor för någon timme sedan. Detta har varit en helt hyfsad helg ur pappaprestationssynvinkel. Jag har ätit surskorpa med ost, badat lite bastu och mår inte så jätte illa. Well well.

 

Det händer och sker har jag förstått. I Eckerö har någon skjutit mot polisen, Otso Virtanen har skrivit på för KuPS och Manchester United spelade 1-1 mot Liverpool. Min källa till alla dessa kunskaper är Facebook. Jag har också läst att man inte ska lita på allt som står där, men jag tror mig ha utvecklat en någonslags på erfarenhet vilande källkritik som gör att jag nog tror att all denna info är sanningsenlig.

 

En vecka med Maiju i Spanien står framför oss. I skolan är det högst vanlig undervisning, förstås avbruten av Välj sjön, studiebesök på Ålands Lyceum och inspirationsföreläsning för niornas skrivartävling, eller var den nån annan vecka? Själv tycker jag att det är fascinerande att Niklas Lantz, som flyttade till Åland för att ge sina barn hemundervisning försörjer sig genom att föreläsa i de skolor han vill hålla sina egna barn ifrån. I övrigt är ju killen något av ett geni. Han sjunger, spelar, skådespelar föreläser ja han gör i princip allt, skriver krönikor i tidningen också... Hade han någonsin blivit så berömd och använd om han inte flyttat till Åland? Det är lite som jag... Aldrig någonsin hade jag varit så "välkänd" om jag inte flyttat hit. Här krävs det inte så mycket för att verka vara duktig nämligen. Bra drag Niklas!!!

 

I Åland United är det också meningen att normalvecka ska infinna sig. Bara Sarah Burn är inte här och då borde träningen löpa på. Då jag började fungera som Sportchef var det ju meningen att jag skulle ges möjlighet att sköta skoljobbet och diverse uppgifter och möten för ÅU jobbets räkning utan att hela tiden anpassa dessa till träningstiderna. Nu då Maiju åkte iväg befinner jag mig i en situation då Craig liksom blir lämnad ensam om jag inte ordnar mig dit. Eftersom veckan dock är organiserad enligt "normalförhållanden" blir det inte mycket av någondera och det enda jag kan hoppas är att inget oförutsett inträffar.. Yeah right.

 

Can´t live with them, can´t live without them... Det har man väl hört sägas. Kvinnlig logik är ett annat välkänt faktum inte sant? I dag hörde jag en helt ny, men i all naturlighet utsprungen definition för fullvuxen kvinna: "Människa med menstruationsbakgrund..." Jo, det är ju sant. Ganska många stand up poäng för en sådan definition inte sant? Sen lägger man vilken värdering man vill i det. För att ta till en gammal fördom: En kvinna kommer att hitta 99 negativa betydelser av uttrycket medan en simpel gubbe hittar en enda och den är positiv.

 

Nå, nu är jag ju inte riktigt så dum som jag låter, eller i alla fall gör jag allt för att inte vara det. Jag är väldigt medveten om diverse genusbetingade roller i samhället, som ska vara genetiska enligt en del, inlärda på grund av samhällsstrukturer enligt andra och Guds ordning enligt vissa. Jag vill, så Pripps Blå liberal jag är i alla sådana här sammanhang, poängtera att jag inte riktigt vet vem som har rätt och utgår från att alla nog kan ha en poäng, eller tre. Det är helt säkert sociala samhällstrukturer som format uppfattningen om Guds ordning och så tvärtom. Dessa strukturer i sig har helt säkert uppkommit genom vissa små genetiskt betingade generaliseringar. Va vet jag. Vem man än pratar med som har kraftiga åsikter uppmanas man att "läsa på" av.. Japp, go vänner, jag har läst på och ju mer jag läser, desto mer rätt får ni alla helt oberoende av vilken åsikt ni har... Sug på det!

 

Jag tror på jämställdhet då det gäller genus, samt också så klart politisk, religiös och sexuell läggning och allt möjligt annat som man kan vara ojämlik på utan att riktigt kunna rå för det. Självklart finns det gränser för vad som är okej och dessa går vid punkten då mina rättigheter hindrar dina, gällande alla dessa kategorier. Hur svårt kan det vara? Min lite naiva idé om att förverkliga detta bygger på att själv leva som jag säger. Behandla alla som du själv blir behandlad. Och visst är vi olika.

I dag har IFK Mariehamn ungdomsavslutning och det betyder att hela Baltichallen smockfylls med barn och deras närmaste fans. Saft och kaffe flödar, "matcher" spelas i en rink och det är hett om man bär coachjacka. Hur vet jag detta? Jo, jag har varit där förut! I år är det Edits andra uppträdande under showens historia, senast gjorde hon mål. Få se hur det blir med det i år. Annars kommer nog det mesta att bara vara som det brukar vara... Vi är alltså tillbaka i Baltichallen där en stor del av den åländska fotbollens framtid är samlad. Sen finns där ju IFKs herrlag också, som då de gjort sin gig spurtar ut till Eckerö för att spela mot Öspelslaget och Åland United kommer att ha sina 8 minuter i rampljuset hållandes yngre flickor i handen före Maiju drar iväg med dem ut i spånbanespåret eller var de nu ska springa! Första matchen blir det för våra nyförvärv. Bara inte förlora mot F06orna är ni snälla!

 

Gårdagskvällen gick så oplanerat man bara hade kunnat planera. Herr Landshövding ringde precis då jag packade ihop i skolan och efter ett litet kort meddelande på 45 minuter kunde jag med andan i halsen åka hem via, hämta bensinnyckel, tanka bilen, eller först märka att bensinlåset ju är på andra sidan, tänk att jag inte vant mig ännu sedan augusti, och så köra till Eckerö med bara ett stopp på en ödslig busshållplats i Hammarland för att fylla på kylarvätska. I Eckerö hann jag hälsa på Raissa, som direkt ville att jag ska ordna hennes väskor från Istanbul, eller var de nu är och Lois som hoppade som en ekorre och såg ut som om hon ville tackla någon så fort hon bara kommer åt. Ett gott tecken. Jani drog genast iväg med mig och Richard och det blev jag som efter 10 minuters fumlande av vår grupp lyckades pricka rätt med laserstrålen så vi fick våra elektroniska testredskap riggade på exakt 30 meters avstånd från varandra. Man har ju skjutit pansarvagnar förklarade jag och hade inte helt fel åtminstone om vi räknar attrapper som riktiga. Sedan var jag också tidtagare i en "hålla bollen i luften tävling" som Maiju deltog i och vann samt sade hej åt Craig som inte kom på nåt att säga till mig och så blev det att åka tillbaka till Mariehamn i så mycket sporrsträck det nu går.

 

Första delen av kvällen tillbringades i en fotostudio, ganska otippat. Sen kom vi hem och faktiskt satt i köket i flera timmar, alla som var där. Det varierade lite vem som var där förstås, men oftast var det jag, Fru Kickan, Emilia och Gurkan, eller åtminstone någon av oss... Vid halv 12 fick jag ett meddelande av Rufus kompis Adam att jag ska sätta igång bastun, vilket jag ju gjorde. Jag fick också lov att meddela att bastun nog är på, men för att få bada i den måste man infinna sig före midnatt. Därmed anlände Rufus ensam klockan 00.35 och ville egentligen inte bada bastu sa han... Ja ja...

I går kväll blev jag präktigt dragen vid näsan av Maiju och Craig. Då jag pysslade på med att lite ta hand om Emilia och Edit, samt jobbade med skol- och ÅU relaterat grejsimojs passade jag på att skicka en fråga till Craig om hur träningen hade gått. Detta var första gången denna säsong som jag själv inte varit på plats då laget tränar. Craigs svar blev "So, you haven´t Heard???!!!"

 

Nej, jag hade inte hört ett ord. Dessutom hade jag bett Maiju vara i kontakt och bekräfta att Lois Roche anlänt med flygplanet och att hon blivit installerad i lägenheten på passligt sätt. Nu meddelade Craig att han var på flygfältet efter att ha lämnat Maiju med Sanna Porali och Pille Raadik på sjukhuset efter en allvarlig olycka på planen under träningen. Maiju kompletterade informationen genom att smsa att hon är på sjukhuset med Spora och Pille. De hade krockat fick jag veta. Jag var inte ens överraskad, jag har vetat att vänta på något sådant här. Maiju har till och med lite lovat mig att inte ha just de där två på motstående lag om det inte är nödvändigt. Spora har varit medvetslös fick jag veta av bägge källor, medan Pilles knä har vridits så att det "böjs bakåt"... Craig passade på att meddela att han tror vi behöver två nya mittbackar på stört. Maiju var lite mer försiktig och hoppades att Lois ska kunna spela mittback. Sporas föräldrar var också underrättade och de hade beställt båtbiljetter då de hört om skadans art, meddelades jag.

 

Att Spora i alla fall kvicknat till kunde jag se på facebook då hon efterfrågade att få ha nummer 3 på tröjan i vår interna grupp. I det samma hörde Craig av sig igen från flygfältet då han frågade om jag känt till att Lois är skadad, eftersom hon går på kryckor. Inget bagage hade hon heller haft. Maiju gick i taket då jag rapporterade om Lois kryckor och sade att jag måste se till att hon skickas tillbaka direkt ifall hon kommer hit skadad utan att vi fått info. Dock hade hon fullt upp med de där två på sjukhuset, för det såg så asigt ut... Hemma hos mig hade Fru Kickan kommit från volleybollträningen. Hon hade även ätit och Edit hade borstat tänderna. Ted, som skulle hämta Raissa från flyget senare hörde av sig. Rufus också, som inte var säker på om han vill se den film jag föreslagit under lördag kväll. Emilia var upprörd över detta då hon sagt åt Joel att vi skulle se den. Fru Kickan trodde att Spora och Pille hade krockat med en bil och jag betedde mig inte riktigt trevligt mot någon alls är jag rädd.

 

En kommandocentral upprättades i soffan. Telefon och dator, eftersom det är det enda kommunikationsmedlet som funkar med Craig riggades och jag undrade om jag kunde hjälpa på något sätt. Maiju svarade att jo. Sedan såg jag mitt i allt att Pille meddelar på Facebook att Lois är intresserad av svenskaundervisning, precis som Cynthia, som mailade på samma gång... Sen, till slut kom Maijus sms, som jag nu översätter från finskan: "Hej. Lova att du inte är arg på oss. Lois plan var lite sent och vi hade tråkigt på flygfältet. Just då kom din fråga om hur träningen hade gått och vi tyckte det var lite roligt att skoja. Pille är i form och har just åkt till lägenheten med Lois, som verkar vara i prima skick. Även Sanna mår riktigt bra."

 

Jag älskar egentligen att bli lurad. Även denna gång. Det som jag inte är stolt över är att jag tappade nerverna en gång med Fru Kickan och Edit som ju inte gjort någon nåt illa. Ändå är jag stolt över vårt tränarpar! De kommer att få igen vid tillfälle dock.

 

Sedan ringde Ted och bekräftade att Raissa nu satt i hans bil, men att hennes bagage blivit i Turkiet. Sen ringde han igen och meddelade att Raissas väskor troligen dykt upp i alla fall. Han bad mig varsko flickorna i huset om att han kommer med väskorna ännu samma kväll. En halv timme senare läste jag meddelandet från Ted som sade att det inte varit Raissas bagage i alla fall, utan en IFK Mariehamnspelares. Jag öppnade då en inhemsk mellanöl.

En riktigt riktig kortis så här precis före 7B inträder för att få höra vad han den där Jesus riktigt var för en lite så här på torsdagen om en vanlig.. Torsdag.

 

I morse hade jag simmat cirka 700 meter då Fru Kickan troligen vaknade. Sedan blev det bara 100 meter till, eller mera, jag tappade räkningen två gånger under hela simningen och är säker bara på att det blev åtminstone 800 meter. Ont har jag nu och det betyder att det var någon nytta med det, samt värt besväret.

 

Troligen är både Lois och Raissa på väg hit. I kväll då vi somnar är de båda förhoppningsvis i Mariehamn. Väl så. TPS, Honka och GBK har syner på livet i form av avsparkstider. Vi mailar, ringer och har roligt. Räkning från Djurvik för augusti kom in nu och jag har bett fel person betala innan jag till slut fick den skickad till rätt person med dennes dotter. Gubben Noak var alkoholist har jag lärt ut, samt att dinosaurierna ju drunknade i syndafloden så klart...

 

Rufus telefon, som sökts med skallgång, blodhund och Stasi inkopplade sedan i går eftermiddag är funnen och kan lösas ut med förälder, som blir jag, från ett ställe som inte kommer att nämnas i denna text. Skönt och bra att den hittas i alla fall. 

Precis då jag kom i läge att skriva en par rader, efter sista insatsen gällande inkomna e-postningar en liten stund efter att 9F lämnat fartyget, alltså den ultimata lärdomsgrottan klassrum 12, hörde jag för första gången att det blåser ute. Jösses vad det ylar. Jag kan dock inte se nåt, eftersom persiennerna är nerdragana och ska jag göra nåt åt dem, då kan jag inte skriva, så det så! Det måste verkligen blåsa, eftersom min hörsel bara blir sämre och sämre. Klockan 5.45 i morse stod Edit på min säng och ropade "Jag kan inga sova. Det piper så i larmet!" Jag hörde absolut ingenting, men då jag kommit till köket kunde jag faktiskt uppfatta vårt dropp- och vattenläckolarm i sitt argaste tonläge. Nu hör jag alltså vinden vina och då måste det alltså vara nåt värrigare på gång. Happy Windsday som Winnie the Pooh skulle säga. Tiddelipom....

Min kollega Anna, hon Göteborgarn som inte alls är från Göteborg tillsammans med likaså kollegan Ida undrade i dag om jag tvättat håret eller nåt, för de tyckte jag såg annorlunda ut än före jullovet. Vi spårade det hela till att troligen vara fråga om hårklippningen som jag ju fick veckopeng av Fru Kickan för att få utförd. Anna tyckte jag såg yngre ut, vilket ju inte egentligen gör någonting bättre ur min synvinkel, då det ju bara förefaller längre tills jag kommit fram till ljuset i så fall... Nåja. Dagen bjöd på morotssoppa och en hel del annat.

 

Mitt i allt hörde Raissa av sig och undrade varför hon inte fått sin biljett. Eftersom jag inte riktigt visste varifrån hon ville ha en biljett, eller när hon ville ha den blev det en stunds undersökande, dels under skoltid, dels på plats i Eckeröhallen och slutligen hemma nu på kvällen. Jag tror mig nu veta vad hon menade och om allt går som jag hoppas kommer hon även att finnas i Mariehamn torsdag kväll. Nå, vi minns ju i fjol då hon somnade på bänkarna på Arlanda och vi bokade hotellrum mitt i natten efter att bulgariske agenten ringt mig då jag handlade på S-Market på väg till flygfältet. Är Raissa faktiskt här och dessutom i Eckeröhallen på fredag, är det då okej om jag drar en suck av lättnad och kanske en inhemsk mellanöl dessutom?

För att sätta press på mig själv, vilket ju är meningen med livet inte sant, informerar jag nu att jag har simmat. Jo, efter en paus på cirka 10 år har jag återupptagit morgonsimning. Eller, jag har åtminstone gjort det en gång och för att se till att göra det igen och inte vara som gubben jag badade bastu med berättade, att det alltid är fullt så där en tid efter nyårslöftena, skriver jag om det här så jag liksom måste fortsätta. Tanken med det hela är A: att motionera så de där hälsotalibanerna ska hålla käft och B: kunna tänka på annat än jobb en liten stund. Den första jag träffade i bassängen, efter 25 meter var en före detta, eller även på sätt och vis nuvarande kollega som frågade om e-postningar. Bra där! Jag tror sedan att jag simmade 700 meter. Det kan ha varit nån hundring till, men varje gång jag tappade räkningen tog jag det lägre alternativet för att var säker... Om jag ger detta nån månad kan jag kanske börja ta mig den där kilometern per gång som Fru Kickan tyckte var minimum...

Äntligen tillbaka i vardagen. Som jag sagt är jag nog inte mycket till semesterperson, åtminstone på lång sikt... Små stötar i taget går bra, men då dessa lägger sig efter varandra i en lång smet och liksom ändå inte blir semester då jag ju har flere jobb är det inge vidare i sig. Nu har jag fått vara i skolan i alla fall och mycket riktigt kom det där om att "ha laddat batterierna"... Jag tajmade rektorn till 5,6 sekunder i auditoriet innan han fick till det. Han påstår att han läst min blogg och därför med flit sade det. Jag tror han bara fann sig själv fort jag. 5,6 sekunder, imponerande!

 

Både mitt eget och klassens schema visade sig stämma, bra där igen rektorn och nu kör vi på till juni... Ja, förstås är det påsklov, sportlov, kristihimmelsfärdslov och allt möjligt, samt studiebesök, PRAO, temadagar, Mats Löfström och nämn vad som helst som inte bara har med undervisning att göra, så trycker vi in det. Men på jobb får vi vara i alla fall.

 

Ligaprogrammet, eller ett förslag till det har kommit och ska kommenteras under denna vecka för att publiceras någon gång nästa vecka eller så ännu senare. Synpunkter finns det minsann. Alla tycker så klart att just ens egna synpunkter är de viktigaste så jag avundas inte alls honom som lägger ihop allt.

 

Just nu precis får jag frågor om könsneutrala omklädningsrum, ifall man får spela för ÅU om man är född som man men definierar sig som kvinna, ifall jag ändrat starttiden för matchen 4e februari på Förbundets server, ifall bastun är på, hur många bollar jag hämtar till flicklagets träning i morgon  och dessutom skrattar Edit och Fru Kickan extremt högt åt tokiga katt-och hundfilmer här bredvid mig. Jag kan även konstatera att Finlands Herrlandslag vunnit en landskamp i sin första match utan Hasse Backe som tränare. 1-0 mot Marocko blev det i dag... Slovenien var det visst i nästa.

Ett långt, helt på riktigt, gigantiskt jullov kör på sina sista timmar för att i morgon ge oss en Katharsisaktig väckarklockeväckning till vårterminen 2017. Jag är helt säker på att någon kommer att säga nåt om att "hoppas ni/du/vi har laddat batterierna ordentligt så ni/du/vi orkar vara kreativa/ihärdiga/duktiga whatever för elevernas bästa." Yeah right. Det är vi/de/jag oavsett om batterier är laddade eller inte. Dessutom laddar man inte batterier genom att sova och vara hemma, på samma gång som saker händer på andra ställen än just i sömnen eller hemma hos mig.

 

I dag fick vi i alla fall firat jul. Emilia och Rufus anlände redan i natt från diverse ställen som aldrig riktigt blev klara för mig. Eckerö talades det om för nåndera, Rökka rondellen för nåndera... I varje fall var de här hela dagen till lillasyster Edits förtjusning och julklappar kunde utbytas. Mina stora barn hade velat ge mig julklappar i år, så jag blev förärad en t-skjorta av allra största storlek, ett anteckningslock, samt två filmer ;"Jurassic Park" och "Ack Värmland" som jag ju gillar och även hon som gav dem i hopp om att vi ska tillbringa kommande helgnätter i dessas sällskap. Bra att ha dem som kom hem här hemma på Åland... Linda hann aldrig med till julklappsutdelningen tyvärr, utan hon dök upp i datorrutan när det redan badades bastu... Inte lätt det här. Dessutom känns det som mitt fel, det brukar vara det nämligen...

 

Maijus bil har fåtts igång, av Harry förstås. I går fick jag hitta henne längs vägen då jag skulle plocka upp henne före mötet på Vikingahallen. Sedan, då jag körde henne till WHA där en obokad löpträning skulle gå av stapeln fick vi se att det är skillnad om man bokar eller ej. Bokat kan till exempel betyda skottat. Nu skottade Maiju upp en löparbana och så sprang damerna, såg jag på facebook. Bra bara bra...

 

Nu ryktas det lite att det skulle bli aktuellt med ligaschemaförhandlingar denna vecka. Perfekt då man blir schemalagd. Steel FM blev inget i morgon, så jag får premiärköra både Edit och mig själv till skolan 2017...

 

Ibland har det säkert gått att läsa mellan raderna, eller för den delen helt på dem själva, att en frustration byggts upp och att den ibland ger sig lite mer till känna än annars. Frustrationen har lika mycket varit från min sida gentemot konstruktioner som är svåra att påverka, liksom folk som varit frustrerade på mig och därmed gjort mig frustrerad för att folk är frustrerade.

 

Ibland kan jag märka hur folk anser att jag är onödig som ställer frågor om sådant som de anser att jag själv har satt igång. Ibland blir jag helt less då människor undervisar mig grunderna i sådant som jag på riktigt har satt igång och kan bättre än någon nannan på hela Jorden typ... Detta Sportchefsskap i en klubb som egentligen inte har en Sportchef, eller vi har ju nu, men mycket av det som jag ska göra har ju tidigare gjorts av någon annan och det visar sig nästan dagligen att väldigt olika uppfattningar om vem som gjort vad och hur olika saker kommit till egentligen varierar en hel del. Det står så klart helt skinande genomskinligt att det är styrelsen och Ordföranden som har godkänt och välsignat allt som klubben gjort, typ. Men då man, som i alla bättre sällskap, söker ansvarig tjänsteman som ju har berett och föreslagit allt, där slår man huvudet i sten. Det senaste året har det allt som oftast blivit jag som utpekas som den ansvarige för än det ena, än det andra. Det har, förutom det fåniga i ökad frustration både från dem som tycker jag inte har koll och från mig som inte vetat att jag ska ha koll, till den goda ringeffekten att jag allt mer börjar få en roll att fylla, som även de andra i föreningen kan känna till. Således tolkar jag det som att nästa år, eller detta då för all del, blir fylld av annan slags frustration. Den typen som vi haft 2015 och 2016 blir det mindre av. Också för mig är det lättare nu då det gick upp för mig att folk helt enkelt betraktat mig som lite dum...

"Jag pumpar hästblod in i min aorta. Ingenting är viktigt utom att sporta." De lite äldre kanske minns denna sång från.. typ sent -80 tal, tidigt -90 tal nånting. Här på Bergshöjden kunde vi sjunga "När vi uppnått tillstånd av ledig freda´, är inget lika viktigt som att städa." Ja, Pippi Långstrump hade ju sin fredagsstädarsång, men hennes version låter ju så hurtig på något sätt...

 

Alla mina barn, utom Linda, är nu i Skandinavien. Emilia, Rufus och gänget lär ha stigit av flyget i Stockholm för en stund sedan. Senast på söndag får vi se dem då... Vi firar Trettondagen. Dagen då magerna från dagens Iran kom till Betlehem. Det fascinerande är att Josef och Maria tydligen var kvar i stallet då ännu, eller var de det? Idén om hur många de vise männen var har även den lästs in mellan raderna. De hade tre gåvor med sig, därför säger man tre vise män. De kan ha varit tretton, eller mera troligt, en! De kanske städade i stallet... Jo, det gjorde de nog!

 

Hela mitt bofasta hushåll har gått över till Bergshöjden 13 där Gurkans kök ska städas. Edit har till och med bestämt att hon ska få pengar för att hon är där. I mitt fall blev det lite åt andra hållet... Jag har uppmanats att dammsuga hela vårt hus, Bergshöjden 15. Om jag börjar nu och bara tar korta pauser för att äta blodtrycksmedicin och sälja sponsorpaket för en par tusen då och då, kan jag kanske vara klar i tid att åka till Vikingahallen där jag ska få träffa Florin för första gången. Hon nämner i sina meddelanden till mig att natten varit skön, vilket jag ju är glad över då det alltid är trevligt då andra har det bra...

Eckerös oskuld 2017 är tagen. Jag var där i kväll och såg Craig informera spelarna att "It doesn´t fucking matter..." gällande vad TV kommentatorer säger ifall man gör 1-0 och vinner. Nä, precis.

 

Jag har också kommit hem, märkt att det tydligen är helg i morgon eftersom huset var fullt av nakna kvinnor i åldrarna 5-36... De badade alltså bastu och sedan var det tänkt att vi skulle umgås, med kvinnorna snäppet mer påklädda då... Jag visade mig nog inte från min bästa sida, eftersom jag fått så mycket e-post, samt hade så många grejer jag måste organisera innan jag till slut kunde äta den då väldigt kalla lövbiffen som Fru Kickan så snällt lagt fram åt mig framför en TV som visade West Ham-Manchester United som ju spelades för nån dag sedan.

 

Jag tänker inte gå in på alla mina mail, men då det skrivs långa litanior om saker jag egentligen nog förstår, men inte är förmögen att förklara, samt uppmanas att ringa då jag läst, för att troligen få en ny föreläsning om saker jag nog som sagt förstår, men tycker är direkt pallriga på ren åländska, då orkar jag inte. Jag författade ett i mitt tycke diplomatiskt svar och gjorde undan de saker som faktiskt betyder något och jag själv kan göra något av.

 

Eftersom det är så kallt lyckades jag få in Åland United på ett jumpasalsgolv i morgon. Vet inte om det kan uppfattas som en av mina stora bedrifter i livet, men sett till omständigheterna, samt att det är billigare än andra alternativ gör det det hela till en hjältegärning.

 

Lillemor och Bosse hämtade upp Florin Wagner på flygplatsen. Av allt att döma har allt gått bra, fast Florin undrar om det finns varmare filtar... Innan Fru Kickan somnade hann hon faktiskt misstänkliggöra mig för att vara otrogen med Lillemor. Det skulle bara fattas... Jag som fått joggingskor och fördelaktig bil av Bosse... Nej du flicka, så kan man inte tro!!!

 

Linda hörde av sig och vad jag förstår har mina barn i form av Emilia och Rufus flugit över hela Nordamerika efter att hon meddelade sig, för de befinner sig i skrivande stund i Washington, vad jag förstår... En stunds prat hann vi ha med Linda också innan det var dags för tydligen hela huset att lägga sig. Kvar finns då bara jag...

 

Vad funderar jag på då? Jo, att vi blivit så fruktansvärt rädda för allt möjligt... Säkert är det så att det mesta faktiskt blivit farligare. Men på riktigt.... Då jag var liten förklarade jag, helt utan yttre påverkan att benskydd hade man på match. Då man inte måste ha dem, då hade man inte sådana... I England, då jag visiterade nån gång vintern 1992 var jag den enda som hade benskydd, eftersom jag inte spelade för klubben jag tränade med vågade jag just då inte göra annat. Alla proffsspelarna i Charlton Athletic, de tränade så klart utan beskydd och annat paller.

Hevonen, omena, leppäkerttu... Edit läser för Pärla i soffan... De har tydligen hittat en bok med många språk, för mitt i allt dyker även butterfly, sommerfugl och en massa annat, som jag inte riktigt greppar upp. Sedan hämtades Pärla av sin farmor och nu är det Edit och jag igen. Produktionen av Kattia Katt har tillfälligt bromsats till följd av motivationsbrist hos ansvarig utgivare. Hoppas den återkommer så vi kan ha tidningen klar till det extra julfirandet på söndag.

 

Det där att Åland är ett stycke för sig såg jag i dagens tidning. En kille som liksom kör hela vägen med vad han än gör. Först introducerade han rugby på Åland och talar om att vi borde ha ett lag i högsta ligan, de har ju redan tränat i tre år... Sedan var han kommundirektör och måste avgå eftersom endel tyckte han inte var så bra alls, medan han själv tyckte att han var jättebra. Självklart har han också varit uppställd i politiska val, där han offentligt har gått ut med åsikter som totalt stred mot hans partis lika offentliga åsikter. I dag stod det att han ska debutera som skådespelare genom en monolog på 90 minuter som han köpt enskilda rättigheter på. Så klart ingår det i de försiktiga planerna att kanske turnera i Finland och Sverige med uppsättningen. Självförtroende fattas i varje fall inte denne man!

Så var det gjort. Året döptes genom att laget samlades för första gången.. Eller åtminstone en del av det. Maiju bad spelarna meddela sina bästa positioner och det visade sig att vi hade en målvakt, en västerback, två mittbackar, en högerytter, en vänsterytter och en forward på plats. De samma kommer att husera i morgon i Eckerö och troligen på fredag i Jomala igen. Redan på lördag är vi många fler. Så är lifvet.

 

Jag minns då vårt lag började träna inför säsongen 1993. Det var på konstgräs 6 på Tölö Bollplan just bakom Nordenskiöldsgatans ishall. Vår tränare Timo Lounio kom ut på planen, meddelade att det gått typ 20 år sedan han inledde sin första pre season som tränare och tillade. "On tää hieno peli" (=Nog är det här ett fint spel). Jo det är det! Det är värt allt och ännu lite mera än en som inte är med förstår. Cirka -10 grader Celsius var det. Konerna blåste omkring. Maiju frös om fingrarna. Raadik och Porali spelade 1v1, det om något är sevärt! Blomquist undrade helt säkert vart hon hamnat... I dagens sista närkamp knockade Vikke Craig så hans nacke böjdes och blev väldigt stel. Detta hände 3 sekunder innan sista matchen var slut, jag var betrodd som tidtagare. Första lagpasset för Åland United 2017 var över. On tää hieno peli!!!

I morse och hela natten har jag inte varit så uppåt. Det har inget att göra med att Arsenal kom fast Bournemouth efter att ha legat under med 3-0. Giroud är i superform som det verkar. Det är mera det där spelet med alla dess olika tentakler. Folk blir arga, folk blir sårade, vissa ska man inte störa, vissa ska man störa men på rätt sätt och så vidare. Jag har försökt intala mig att jag ska stå över allt det där. Min prestation som Pappa, äkta man, lärare, tränare, sportchef, spelare whatever ska aldrig få påverkas av annat än mig själv. Ändå var jag väldigt nere i natt då Edit till slut somnat och jag kom i säng.

 

I morse kände jag mig bokstavligen som om jag gått i väggen. Det var svårt, nästan omöjligt att komma ur sängen men jag visste att jag måste få upp Edit så att vi får henne närmare skoltider. Annars blir det riktigt nasty på måndag morgon, då jag dessutom ska vara på Steel FM klockan 7.15 meddelades jag. Sen svängde allt. Jag fick in några riktigt lyckade napp på sponsorfronten, fick till och med en par uppmuntrande ord av Herr Landshövding. Allt ser ljusare ut och jag ser till och med fram emot dagens träning i Jomala.

 

Paradoxalt nog är jag missnöjd med mig själv för att jag blev så glad. Eller närmare bestämt för att glädjen gav mig energi att göra mera, samt att ge Edit en glass i efterrätt till lunchen, i och för sig smart för då lämnade hon mera korv till mig...

Om man tillräckligt många gånger upprepar att det som inte dödar bara härdar, då tror man det på riktigt. Sen är ju frågan om hur mycket man slits varje gång man härdas. Förr i tiden funkade det ju bra att man skällde ut folk till höger och till vänster. Allt funkade ju då inte sant? Det paradoxala blir förstås vetskapen om hur mycket kortare medellivslängden var på den tiden det begav sig. Så kanske härdandet egentligen ledde till döden i långa loppet.

 

Jag ger ju sken av att vara helt omutlig och dum i huvudet så pass att ingenting rubbar min gärning och mina principer. Eller så tror jag bara att jag ger sken av det. Jag märker i alla fall hur mycket svårare det blir att repa sig efter utskällningar. Förvisso ger erfarenhet en möjlighet att använda sig av utskällningarnas skeden för att skapa konstruktivitet. Dock tär de på hela kroppen. Jag tror i alla fall att de utskällningar jag fått i dag kommer att ge goda resultat. Slitsamt bara att bli Kristus utan att vara honom...

 

Passligt till första lagträningspasset, utomhus eftersom jag har beordrats att spara pengar, lovar meteorologtrollkarlarna vinterkyla och snö! Welcome to Åland/Finland, säger vi åt ovana. Stefan på Vikingavallen lovade försöka putsa planen så gott det går och vi konstarerar att Jomala kommuns överblivna miljoner, som man stoltserar med och sänker skatteöret till minimibelopp, nog används till annat än att värma upp konstgräsplanen man byggt, med värmerör under och allt.

Ja, ja... En liten till då. Snart börjar lagträningen och skolan så jag lugnar nog ner mig. Jag bara blir så inne i vridna diskussioner att det emellanåt blir lättare om jag bara säger saker...

 

Tidigare har vi ju här och framför allt på en massa andra ställen diskuterat om hur vissa åsikter är rätt och vissa fel i olika sammanhang. De som har tillgång till min facebookwall har kanske sett hur det gick då jag erkände att jag är glad för att kunna finska. Det verkar vara helt okej här på Åland att nedvärdera ett språk och dessutom att binda det med hurudant ett helt folk är. Oerhört fascinerande, speciellt om man skojar. Nu visade det sig att folk faktiskt tycker så där, eller åtminstone tycker att det är okej att säga så där, samt att bli förolämpade om man säger emot.

 

I går undrade också en fb vän offentligt om det finns fog i att sammankoppla honom med Åländsk Demokrati (en politisk grupp som öppet ställer sig mot flyktingmottagande och okontrollerad invandring för dem, troligen många som inte har en aning om vad ÅD är) då han inte är emot dem i varje enskild fråga. Ganska fort hade också den diskussionen urartat och allas vår Igge Holmberg (en kille som försöker upprätthålla den gamla goda vänsterkampen för alla er som aldrig hört talas om honom heller) dök in och förklarade först att det är rasistiskt att tycka att islamister har en omänsklig världsbild, fast han körde ju helt i blindo så klart och begrep tydligen aldrig att den som talat om islamister inte talade om islam som religion. Sedan avslutade han med att säga att han inte orkar med sådana som dem/vi vem han nu menade och ville ytterligare påpeka att det är väldigt legitimt att sparka uppåt, men inte neråt. Sådan var han alltså, som ställer sig själv som en toleransens högborg i de tidningsinsändare han skriver titt och tätt för att motverka trångsyntheten. Min fråga blir: Om jag inte håller med honom alls i dessa frågor, är jag då intolerant? Jag menar inte gluten- eller laktosintolerant, utan intolerant i allmänhet...

Eftersom min förra rubrik, som tar upp något så tabubelagt på Åland som att vara glad över att kunna finska, vilket jag de facto är fortsätter jag med lite tabu. Jag vill ta upp problemet med nyprydheten och översexualiseringen i vårt samhälle ur ett gubbperspektiv. Ta det lugnt alla, jag kommer inte att provocera hela året, det finns inte så mycket krut i mig ser ni...

 

Jag besökte Mariehamns badhus Mariebad i dag igen med min dotter Edit. I simhallen är folk rimligen avklädda och i baddräkt. Jag kom mig för att märka att jag, då jag satt och guppade i vattnet lite för mig själv tittande på små flickor som lekte i vattnet att vara beredd att säga "det där är min dotter" ifall någon skulle titta ogillande på mig. Det är väl klart att Edit är min dotter och att hon leker med andra flickor, eller pojkar i baddräkt. Det fanns även mammor, av vilka endel garanterat är 10-15 år yngre än jag i bikinis framför mig också. Jag har aldrig tidigare, förrän de allra senaste åren kommit på att jag skulle kunna vara en sådan där "äcklig gubbe".

 

Någonstans läste jag för ungefär ett år sedan att någon ansåg att varje gång en man ser på en kvinnas bröst utan att hon gett sitt medgivande är detta en sexuell kränkning. Jag har sedan dess dragit mig för att gå fram och fråga alla kvinnor om de är okej med att jag tittar på deras bystar, vilket jag väl borde göra för att undgå att kränka dem ifall uttalandet stämmer. Själv är jag inte så jätte pryd och jag är dessutom så dum att jag inte riktigt ser annat än besvär med att inte titta hit eller inte titta dit, liksom utan att fråga... Jag undrar dessutom vad man ska titta på om man vill prata med människan men vill undvika att se de delar av kroppen som liksom finns nära munnen, som man ju kanske tittar mest på då man pratar, eller hur blir det nu? Sen uppfattar jag det vara lite olika vem man är också. I bubbelpoolen snuddade jag vid en dam som satt bredvid mig. Då jag sade ursäkta tittade hon strängt på mig och sade "Det är okej". Senare då samma dam skulle ta sig upp ur poolen råkade hon slinta och daskade hela handflatan rätt i mitt sköte, så att säga. "Oj då, hoppsan där" sa hon med ett stort leende. Jag gjorde det hela mindre pinsamt genom att skratta stort. Undrar hur det hade varit om det hade varit tvärtom...

 

Nu är jag inte dum i huvudet. Jag förstår ju så väl vad denna skillnad på folk och folk går ut på. Det fascinerande är bara att det ofta är helt okej att i offentligheten tala om hunkar med magrutor. Visste ni att jag hade magrutor en gång i tiden? Inte för att jag minns det riktigt så, men då var det mera okej att liksom gå utan skjorta. Nu då jag har blivit medelålders och överviktig är det inte lika trevligt tycker folk... Jag kunde ju hävda att jag väl går som jag vill och folk får ändå inte se på mig om de inte ber om lov...

I morse kom jag fram till att jag gärna skulle vilja läsa en bok nu år 2017. Jag tog alltså och gjorde det! Nu har jag läst Tuomas Kyrös "Uusi urheilukirja" som jag fick i julklapp. Tack för den. Risken är att jag också läser en annan bok snart. Kanske det blir en annan julklappsbok av samma författare, "Mielensäpahoittajan hiihtokirja"... Ja, förlåt, översättningen av titeln för den första boken är helt enkelt "Den nya idrottsboken", men den andra? Hiihtokirja blir ju skidbok... Men vad är en mielensäpahoittaja? Vissa saker kan man bara säga på finska nämligen... "Én som blir kränkt" är kanske en bra svensk översättning. Därmed borde boken heta "Skidboken för kränkta". Bra, men ändå inte helt spot on... Jag är just nu helt salig över att jag är så privilegierad att jag faktiskt förstår och uttrycker mig på finska så jag kan ta del av dessa språkliga eleganser. På samma sätt som lagom inte kan översättas (sopiva är inget tillräckligt bra ord att beskriva det) kan man inte få till en mielensäpahoittaja om man inte liksom...vet...

 

Själva boken, Uusi urheilukirja, är alldeles underbar i sig för en sådan som jag. Medelålders normalbegåvad och normalallmänbildad sportintresserad finländsk man. Det är svårt att sätta sig in i hur korven smakar i halvtid på en bandymatch i Uleåborg, eller varför tanken att åka och pilka med Pasi Rautiainen är så långsökt om man inte har den bakgrunden jag har och troligen även en hel hoper andra eftersom författaren beskriver det och bevisligen säljer dessa böcker så ymnigt. Efter att ha läst den minns jag hur det var att vänta på att Pirkko Määttä skulle komma till första mellantidskontrollen så som den första i heta gruppen. Jag kommer så klart ihåg Bishofshofens naturbacke och förstår relevansen i att jämföra Hjallis Harkimo och Timo Soini, eller konstaterandet att kända killar som Centerns Paavo och Malmös Zlatan inte behöver presenteras med efternamn.

Om inte annat så tar vi ut stegen ordentligt då det gäller att sova på förmiddagarna i det här huset. De flesta andra kommer att kunna klara av att korrigera detta genom att liksom öka sömnmängden genom att även lägga sig i tid samt vakna tidigt då det är dags för sådant igen. Lilla Edit kan bli ett projekt dock. Jo, hon kommer att vakna och stiga upp då hon måste, men hur i hela friden jag ska kunna lägga mig efter att hon somnat, före det är dags att stiga upp igen är ett mysterium, som blir realitet under veckan som kommer, inte minst denna nyårsdagskväll, som inte den heller är så långt borta med tanke på hur länge denna lilla familj låg i viloställning.

 

Nyårsfirandet gick precis som det brukar gå här på Bergshöjden. Inte huvud, inte fötter, inget manuskript och helt oförutsägbart. Lite grannar var in, lite andra gäster också och direkt efter midnatt låg Fru Kickan och Edit i soffan och tittade på Stig-Helmer, så att jag fick vara i bakgrunden och bokstavligen somnade till en dokumentär kring Joseph Göbbels dagböcker. Gott nytt år jo... Liverpool piskade Manchester City till FBFs tävlingschefs stora glädje och även grannfarbrorn, som ju egentligen svurit sig fri från Manchester United hade något lite glatt i mungipan då han berättade att laget han ju egentligen inte stöder mera hade vänt under sista kvarten och spöat Middlesboro med 2-1. Ja, sen var det riktigt god mat också. Edit hade föredragit makaroner och korv förstås, men ändå... Jo, det var gott.

 

Vad nu då? Jag vet faktiskt inte riktigt. Nyårsdagen har ju så länge vår västliga civilisation existerat bestått av backhoppning. Nu är det inte så att jag helt tappat intresset för denna fina sport, men utan en Kokkonen, Törmänen, Puikkonen, Nykänen, Nieminen, Nikkola, Ahonen eller ja, vem som helst att vänta på först i första och sedan igen i andra omgången är Backveckan inte riktigt vad den brukade vara. Watford-Tottenham är ett för mig mycket mer attraktivt mål för koncentrationen. I Kalifornien hade det förresten varit mulet, men strandväder på basen av de nyårsbilder jag fick mig tillskickat. Gott nytt år till alla mina stora barn också.