Magiska klockslag

Dessa dagar, som inte blir fler och inte längre, men nog kortare, eller åtminstone kompaktare, de lever sitt eget liv. Tidigt i morse blev det alltså avfärd i Nasse tröja för att göra bort sig i radion. Sen följde halvtaskig undervisning, eller inte var den väl dålig i sig, jag bara har för hög puls för att vara avslappnad. En kille försökte muta mig med fem kaffepaket för att jag skulle skriva hans finskaprov. Jag skulle gladeligen ha gjort det och Pia hade säkert låtit mig om jag känner henne rätt, men han bangade ur. Typiskt tonåringar. Då man tar dem på allvar tror de att de skojade.
 
Exakt klockan 14.50 brukar helvetet bryta ut i e-posten. Skulle det bryta ut lite tidigare kanske man skulle kunna splitta upp det lite och få till en lite rofylld kontorsarbetssituation. Men nej, tio före två verkar det som om alla tjänstemän i alla föreningar, företag och förbund hela världen över, konstigt att det är just 14.50 Östeuropeisk tid de valt, trycker på "send" och så överöser de mig med sina problem som de alla vill ha lösta, av mig!
 
Sen tar det nån timme i skolan och några timmar på kvällen här hemma att reda ut dem, samt skapa nya spörsmål, som kommer i retur tio före tre i morgon, innan kvällsexplossionen anländer. Välmenande människor från överallt frågar hur jag mår, vad jag gör, vad jag gjort i dag och om jag lyssnat på Julia Tunturis radiointervju till exempel. Inget som helst ont har dessa människor i sinnet och jag svarar och är trevlig... Detta händer alltid så där 23.35 typ. Just då jag tänkt att, va bra- nu är detta klart för i dag. Bara en sista koll på skolschemat och så kanske jag drar iväg en liten blogg, eftersom jag tycker det är roligt... Poff, explossionen är där!!!
 
Jag funderar sedan på dem som skickar. Ofta är det folk som jag vet att pratar med många andra... De måste tro att jag är ensam, tänker jag. Kan det vara så? Jag vet att jag hör av mig till folk så de inte ska tro att jag glömt dem... Är det detta som kallas... Ja, vad kallas det?
 
I vilket fall som helst var det en lång dag i dag, igen. ÅU styrelsemötet avklardes utan nämnvärda fadäser och jag fick in min kvällsmarschering. Edit är fortfarande kär i Bror och har fått en lapp av honom där det står "Möt mig i lekrumet"... Hoppas lappen är från Bror då...
 
Lite trött måste jag medge att jag är. Egentligen borde jag ju vara på gång, inför morgonens stora show, då jag förväntas undervisa om grekiska filosofer (inte fisolofer numera) för 7B. Sen väntar supertisdag med 8F (Katolska kyrkan) och 9A (Tredje rikets Tyskland), samt spridda skurar med 7C (Grekiska Gudar och sånt...)... Minibuss  och eventuellt en par cyklar ska finnas och köras ut till Långnäs, videokanon ska skaffas. Fotboll är en rolig hobby heter det. Vore roligt med lite fotboll då och då faktiskt också. Nu märker jag att jag släpper mig gnällig, så det blir att sluta medan det är vackert väder.
 
Stekt kolja bjuder Mat-Inger på i morgon.. Jag undrar vad den hette medan den levde...
 

Kära nån... Nasse och Johannes Evangelium...

I morse då jag, säkert helt utan att lyckas, försökte mig på att smyga ut ur ett mörkt sovrum försökte jag smidigt även ta med mig en ny t-shirt från skåpet att ha på mig i dag på jobbet och senare då på Åland Uniteds styrelsemöte. Det visade sig att skjortan jag kom ut med och sedan satte på mig var en svart t-shirt, som sig bör. På vänstra bröstet har jag i dag en bild på Nalle Puh figuren Nasse. Kära nån, kunde man säga om man ville uttrycka mig som han... Nå, det sägs ju att lärare är de sämst klädda akademiska tjänstemännen, så en liten Nasse på bröstet ska väl inte vara så farlig. Sen som Sportchef och styrelsemedlem... Det går av bara farten.
Visst är han fin? Mat-Inger trodde det var Nalle Puh, så jag vill helst inte prata mer om just det här.
 
 
Morgonen började med radioprat i Steel FM studion i deras Morgonshow med Boutros. Då Boutros frågade mig om min favoritförfattare hörde jag mig svara Evangelisten Johannes, så därmed hade även ribban för dagen lagts i ett väldigt tidigt skede.
 
Skolan som nystartat efter sportlovet går väl så där. Känns väldigt rostigt utan att vara det. Jag verkar fortfarande gå på höga varv efter förra veckan och då blir framförandet väldigt "frånvarande", åtminstone som jag själv uppfattar det. Hur eleverna uppfattar det kan jag ej säga, men i skrivande stund är det ett hiskeligt stohej då 9As kaffekokare har brunnit i botten. Minst 8st 15 åriga killar bråkar om vem Fan som har låtit det brinna och sen grälar de om vem som ska köpa nytt kaffe. Tonårspojkarna diskuterar egentligen priset på kaffe och världens jävlighet. Stort och på samma gång djupt.
 
Gårdagens blogg kring irriterande svenskar har nått oanade höjder och jag har blivit intervjuad av en tidning som kommer att publicera en exklusiv intervju på temat. Snacka om nyhetsbrist.
 
Förresten. Finns där någon där ute som är bra på att montera ihop skyltdockor? Jag har en naken och skallig en i molekyler i vårt garage. Hon heter Sue-Ellen, är utan armar och är tänkt att stå i Åland Unitedkläder utanför Sparhallen. Alla som är händiga och villiga kan få umgås med henne helt gratis, bara hon fås på plats.
 
Vår italienare är minst sagt ivrig att börja på riktigt... Jag smider planer hur få honom till Sviby och att på samma gång få sova, då det känns som om det står rätt högt på min lista just nu. Jag misslyckas säkert. I övermorgon börjar såväl Algarve Cup, som Cyprus Cup. Det är i ÅU-intresse att följa bägge turnering i år.
 
Sen, eftersom jag i all hast missat att nämna det. Jag tror Gianni Infantino blir en bra ordförande för FIFA. Så har jag sagt det och allt sådant kan sen användas emot mig om jag har fel.
Så här ser Schweizaren ut. Hur skit kan han vara jämfört med folk före honom.
 
 
Nu låter mitt klassrum som en blandning mellan hönsgård och garage. Man beslöt till slut att stänga kaffekokaren och ingen kom fram till vem som ska laga nytt kaffe, så... Det lär inte bli nytt kaffe för 9A då...
 
Nya äventyr väntar. Hoppas jag får en glimt av Rufus nåt tag här i skolan och att jag hinner träffa Fru Kickan och Edit i kväll. Eller åtminstone hoppas jag att det kanske finns nåt att äta då jag är hemma. Bastu vore ej heller helt tappat bakom en vagn...

Svenskar som irriterat mig!!!

Först, då jag ännu är i perioden... "Vad är väl en cupfinal på Wembley?" Nu tänker jag inte börja som i det tradiga exemplet med Bal på slottet, utan jag går rakt på sak: "Den är alldeles alldeles underbar!!!" Jag vet att det "bara" var Ligacupens final. Jag vet att mina scouservänner är ledsna nu och de få, men dock betydande Citizensbekantingarna jag har är glada. Jag är glad att ha få sett en riktig engelsk cupfinal på Wembley, via TV dessutom, men den var alldeles alldeles underbar...
 
Det jag nu måste ta mig samman och göra, så där professionellt som jag samlar mig inför lektioner och olika andra jobbgrejer, så jag håller mitt löfte och skriva beställningsarbetet om svenskar (företrädelsevis svenskar kopplade till idrott) som irriterar eller har irriterat mig. Som det har framkommit är jag finländare, likaväl som jag de facto är ålänning. Som finländare kan vi inte unna svenskar lycka i idrott. Vi tycker dessutom att det är oerhört kränkande och irriterande att de tycker om oss och önskar oss väl. Dock kan man ju inte irritera sig på alla, så jag har här valt ut några speciella som jag vill rikta mitt agg mot.
 
Självklart måste vi påpeka att jag har varma känslor för människor i Sverige. Inte minst mina släktingar och några vänner även. Min kusins man Kjell, som även gästat mitt hus här på Åland är en gammal goding som faktiskt gav tillbaka och därmed förtjänar min respekt. Då jag var fyra år gammal, sommaren 1975 krossade han och de andra fullvuxna, eller nästan fullvuxna mig som målvakt ute på gårdsplanen. Det blev ännu bättre då de, med Kjell i spetsen hånade mig som i sten hävdade att jag var Finlands målvakt Göran Enckelman. "Så här snurrar vi upp Enckelman" sa Kjell och sen fick de stora fullständig snurra upp mig. Det var bra! Inget gullegull där...
 
Innan vi kastar oss över listan vill jag ännu nämna att allt jag säger är högst subjektiva och personliga känslor. Känner någon sig kränkt, vänligen säg det så kommer jag att be om förlåtelse. Jag kommer fortfarande att mena allt jag säger här, men jag kommer att be om förlåtelse för att jag upprört just dig!
 
Ok, Ingen lista i viktighetsordning, bara irriterande svenskar i takt med att de kommer till mig:
Jan Boklöv:
- Vad i helskotta. Backhoppning är vår gren. Så kommer den här killen, som inte kan hoppa rent och uppfinner en ny stil som alla nu måste hoppa enligt. Det liknar ju ingenting. Hade han ens varit dålig som Eddie Edwards eller nåt hade man kunnat skratta åt honom, men han var just så där irriterande mellanbra.
 
Björn Waldegård
- Igen en svensk som trampar in på vårt område! Ni ska inte köra bil! Det är vi som kör bil! Världsmästarna skulle heta Hannu Mikkola, Juha Kankkunen eller nåt sånt. Inte nåt sånt där Waldegård.
 
Linda Haglund
- Jo, jag vet att hon avled tidigare i år och jag vill inte förstöra för hennes närmaste, om nu någon av dem mot förmodan skulle läsa det här. Det var bara så oerhört irriterande att hon alltid sprang snabbare än Helinä Laihorinne.
 
Den unge Zlatan Ibrahimovic
- Fjant säger jag bara! Den äldre versionen av honom kommer sedan att finnas med på listan över svenskar som inte irriterat mig.
 
Stellan Bengtsson, Jörgen Persson, Mikael Appelgren, J-O Waldner med fler
- Mark Levengood beskrev en gång hur vi i Finland faktiskt försöker och ger vår själ och kropp för att lyckas. Det är smärta, sorg och tårar. Svenskarna lite sjunger och spelar om "Ping pong i Västerås" och hela Europa dansar med... Just det där är irriterande. Hur i helsefyr kan de vara så bra på pingis av alla trixidrotter i världen. Hemskt!!!
 
Charlotte Kalla
- Jo, faktiskt. man kan ju inte bli sjuk bara för att nån pussar en på munnen! Man kan ju inte vara så söt och trevlig men å samma gång så krävande och gnällig. Dessutom skidar hon bra, det är värst!
Ett RIKTIGT irriterande fruntimmer!
 
 
Ulf Lindberg
- Vem är det, undrar många. Jo, det är Garrinchas son. Då Garrincha var i Sverige, året efter VM 1958, alltså sommaren 1959 med sitt klubblag Botafogo, föll han till föga i den svenska sommarnatten och avlade en son. Denne son Ulf Lindberg, är säkert på alla vis en trevlig typ, men han orsakade masshysteri i Brasilien då han åkte dit för ett antal år sedan. Alltså, han hade inte gjort någonting annat än råkat bli till och behandlades därför som en halvgud, eftersom Garrincha var hans far. Typiskt svenskt!!!
 
Ulrika Knape
- Egentligen är hon inte så irriterande, men jag vill också få fira OS guld i simhopp
 
Thomas Wassberg
- En riktig karl egentligen, men det var oerhört irriterande i Lake Placid 1980 då han slog Juha Mieto på 15 kilometer med den där hundradelssekunden
 
Anders "Masken" Karlsson och Peter Forsberg
- Måste jag på riktigt förklara? Nej hörni. Jag har sett alldeles för mycket ishockey för att orka med sådant...
 
Ricky Bruch
- Bra kille. Kastade ibland diskus längre än Pentti Kahma och Markku Tuokko, men han var mycket mer showminded. Han var liksom rolig. Typiskt att han var svensk då alltså...
 
Miro Zalar
Stavhoppning som ju var en härlig gren i Sverigekamperna (NEJ, det heter inte Finnkampen för mig, hur kunde det göra det?) Kjell Isaksson begrep att han skulle vara bäste svensk och komma på placering fyra, efter våra tre hoppare... Sen dök den där Zalar upp och började hoppa högre än Kimmo Pallonen. Otrevligt och opassande.
 
Bengt Nåjde
- Sverigekampen, andra dagen och 5000meter 1977. Nåjde och Pekka Päivärinta bråkar och knuffas så båda blir diskvalificerade. Sen går svenskarna och tror att man menar två systrar som sjunger då man säger Päivärinta. Det är Bengt Nåjdes fel, helt säkert.
 
Sven Jerring
- Egentligen borde jag väl gilla honom, som myntade uttrycket "Japaner japaner etc" i samband med Sveriges brakförlust i fotboll mot just Japan vid OS I Berlin 1936. Jerring var sportreporter och jag har egentligen inga personliga minnen av honom, men varje år delas det ut ett pris i hans namn till någon verkligt irriterande idrottare.
 Här står Jerring och intervjuar Gunder Hägg som sprang snabbt, men bara för att han inte behövt vara i kriget, utan kunnat träna på...
 
 
 
Till sist säger jag väl Jörgen Jönsson , eller Jörgen Jöönsson som våra fiskspråkiga kommentatorer kallade honom. Jag tycker att det alltid var han som var ivägen då Jutila eller Susi skulle skjuta från blå linjen. Sen då jag tänker efter så spelade han mycket senare än de två nämnda, men jag tror nog han var där i vägen ändå. Högst irriterande!
 
I morgon blir det skinkfrestelse på jobbet. Jag kommer att vara där alltså. Först Steel FM, sedan 9A och senare först skinkfrestelsen. Dagens höjdpunkt (?) kommer att vara Åland Uniteds styrelsemöte och nu är jag så irriterad att jag får se om det blir nåt sovet alls...

Nu är det klippt! Och sen går jag dessutom helt fel nu också...

Söndagen lyser så gnistrande utanför våra fönster. Jag lämnar veckan som varit bakom mig och kommer således att tillbringa denna vecka med saker som inte blev gjorda förstärkt med det som kommer till då.. Inte minst skolan får jag ju ta tag i redan från morgonen. 9A ska introduceras i Det tredje riket... Alltid lika uppbyggande, fast det just nu förstås känns ännu mer aktuellt än på länge.
 
Här hemma råder en minst sagt avslappnad stämning. Fru Kickan och hennes syster Gurkan ligger på golvet och frustar och stånkar av skratt. Orsaken till detta är helt enkelt gamma och god elitism och föraktande av barns integritet. Bara för att ett av barnen som spelar ett frågespel svarat "växthus" istället för "västkust" på en fråga om växtlighet i Sydamerika brakar hela världen samman. Då barnet frågade vad mammorna/mostern, ja tanterna skrattar så hemskt åt kunde de ej svara, utan utstötte mest ylanden och halvkvävda gutturala läten samt rullade ännu mer runt på golvet. Jag fick lov att ljuga och berättade för barnet att Mamma/moster och.. Ja tanterna är så glada för att de får bo i ett självstyrt landskap och att de har rösträtt, samt inte mer behöver vara rädda för att giftas bort som konkubiner... Barnet nöjde sig och svarade "Jaha". Nu pågår spelet igen och här sitter jag vid mitt skrivbord.
 
I dag blev det då klippt.
Som jag förklarat tidigare i hastiga ordalag blir min hustru jätteglad om jag går ut och går. Tidigare har liknande projekt inletts och jag ser ingen orsak i att spekulera i varför dessa avbrutits, utan jag väljer att fokusera på nuet. Jag gjorde alltså min fru jätteglad genom att i dag ta en extra lång promenad. Hon blev så glad att hon direkt klädde av mig, tog mig till sovrummet och...vidare till badrummet där jag fick sätta mig på en stol för att få mitt hår friserat.
Här ryker håret...
 
 
Dessutom, helt i strid med vad som är avsikten med mitt promenerande, började Fru Kickan argumentera med mig om hur jag går.. Alltså, nu räcker det inte med att jag går, nu ska jag gå på rätt sätt också. Jag föreslår att hon lägger ut domare med flaggor som i tävlingsgång som får ge mig varningar om jag går fel, eller som i detta fall, är klädd fel...
 
Jovars. Lunch har jag fått, trots att smöret tog slut. Middagen lär jag få skaffa och inhandla (inte nedlägga som tur är då min förmåga med pilbåge och stenklubba är begränsad). Sedan gäller lite smått och gott som att fixa inför skolveckan, sjunga upp rösten inför morgonens session i Steel FM studion, vid så där halv åtta tiden och sen en massa annat, som att göra en ny webbfråga för Åland Uniteds webbsida. Tro det eller ej, men den förra, om vem som inte har varit assisterande tränare i ÅU har väckt känslor och fått klagomail! Nu måste jag komma på en ny fråga då, Wish me luck. Ytterligare ska jag korrespondera kring delegeringen av olika uppgifter inom ÅUs nya ledarstab, samt fundera på logistiken hur få en italienare till Sviby med hjälp av två skottar, en cykel och en minibuss.
 
Sedan mina damer (och herrar om det finns sådana där också) följer det jag har bett tillstånd här hemma att få fokusera på i kväll. Ligacupfinalen från England. Liverpool-Manchester City på Wembley.
Här tänker jag vara en par timmar i dag från klockan 18.30 och framåt, nästan helt på riktigt.
 
 
Sen har jag en tanke att, då jag nu verkar ha lite flyt i fingrarna för tillfället skriva en text om Svenskar som irriterat mig före midnatt. En sådan är efterfrågad och man får skylla sig själv då.
 
Till sist, innan jag vänder mig inåt för att se vad det är för en serie de två kvinnorna som bor i vår soffa har lagt igång nu, det verkar handla om presidenter och förefaller intressant, vill jag framhålla att jag blev tagen av svenskarnas manifestation i går kväll i samband med Melodifestivalen. Svenska, hebreiska och arabiska (eller vad det nu var) blandades ihop till ett riktigt vackert musiknummer enligt min begränsade förmåga att begripa sådant.
 
Jepp. Senare då! Häjjsan.

Man är rädd för det man ej känner till

Åland United hör till gruppen "Åland mot rasism" och ombedd av gruppen har jag skrivit en liten text om religiös "fobi". Texten kommer att publiceras på  http://www.motrasism.ax/ men kan läsas här också, med lite mer personlig touch i min personliga lilla blogg.

 

Det finns några begrepp som vi använder väldigt frekvent i dagens värld, åtminstone i de delar där man talar svenska. Begrepp som ”kränkt”, ”rasistisk”, ”politiskt korrekt” och så vidare slängs fram och tillbaka utan att det verkar som om de som använder uttrycken riktigt förstår vad de menar. Sen finns det trender som eskalerar och avmattas. Till exempel i höstas vid de fruktansvärda terrorattackerna i Paris blev det ”på modet” att ta ställning och sätta ner foten kring... Muslimer...

 

En hets som liknade den kring Da Vinci koden för ett antal år sedan, då det mitt i allt blev extremt viktigt om Bibelns version av Jesus var historiskt korrekt eller inte, utbröt. Nu var det frågan om muslimsk kultur och tolkningar av Koranen. Det allra skojigaste, eller mest irriterande om man vill det, är att det var i princip samma människor som förde mest liv bägge gångerna. Folk som aldrig egentligen brytt sig om vad det står i Bibeln, eller vem Jesus är inom de olika kristna rörelserna, de blev tvärsäkra på att kyrkan (antar att de menar den katolska sådana, vad den nu har med oss här i Lutherska Norden att göra) har fört dem bakom ljuset i alla dessa år. Nu i höstas blev det för ofta samma människor att sprida budskapet om Islams ondska och om våldsbenägenhetens stora andel bland muslimerna. ”Det står i Koranen...” var argument som slängdes hit och dit för att visa att dessa människor följer en ond livsåskådning.

 

Nu tänker jag inte offra tid på att jämföra Bibeln och Koranen och därmed finna minst lika mycket våldsromantik i bägge. Om någon kräver kan jag nog hitta citat åt er från bägge boksamling (eller Koranen är ju mer av bara en bok) som visar att de beskriver samma verklighet på väldigt lika sätt. Jag tänker fundera över hur mycket en religion påverkar en människas etik och moraluppfattning så här på Virta(nen) nivå. Egentligen är det konstigt att religiösa argument alls går hem här hos oss, eller att de används. Religionen i sig sägs ju påverka oss här i Skandinavien minst av alla folk i hela världen på en generaliserande skala. Hur kommer det sig då att det blivit så viktigt att dela in folk i kristna och icke kristna.

 Thomas Müller och Mezut Özil. Två tyskar som håller på att piska Österrike

 

Ibland hör man folk säga att kristendomen ju har ett fredligt budskap och att kristna lär sig att acceptera andra och att älska andra så som dem själv. Nåja... Fundera nu då lite hur du själv gör. Om du behandlar folk på ett rättvist sätt, gör du det aktivt och med en tanke om att ”du gör det för att du är kristen”? Hur kristen är du egentligen om du lägger handen på hjärtat? Ska vi fråga folk till exempel här på Åland vem som är troende kristen och vem som ej är så tror jag bestämt att de som säger sig vara troende kristna har ett ganska öppet sinne för människor av alla de slag, precis som det står att Jesus hade i Bibeln, förutsatt att de var judar alltså.. Han var nog inte riktigt helsjysst mot andra folk berättas det. Det var ju först Paulus som gjorde honom till en helmänsklig frälsargestalt.. Vet ni om det där i kafferummen? Är det ens viktigt för er? Knappast...

 

Eftersom det knappast är så viktigt undrar jag hur det då kan vara så viktigt vem som är muslim och vem inte. Idén om att enbart prioritera kristna flyktingfamiljer till Saltvik var ju rentav pinsam. Hos oss särbehandlar vi ju inte på basen av religion, politisk tillhörighet, etnicitet, sexuell läggning osv. Varför har religion då plötsligt blivit så viktigt för dem som inte egentligen är så religiösa?

 

Jo, vi kan läsa om hur Islamistiska terrorattacker hotar vår ”kristna” säkerhet. Då kan jag berätta att de inte hotar bara den kristna säkerheten, utan också säkerheten för muslimer, judar, hinduer, buddhister, scientologer, pastafaris och olika former av agnostiker och ateister med. Att tro att IS fungerar som det gör på grund av Islam är kanske rätt. Att tro att de miljarder muslimer som inte hör till IS fungerar lika är bara dumt och okunnigt. Att stoppa IS terrorism genom att stänga ute alla muslimer är ju extremt dumt. Vill jag ta mig runt det säger jag väl att jag är jude eller kristen då, så kommer jag in i alla fall.

 

Kan vi anklaga alla tyskar för NSDAPs hemskheter i samband med andra världskriget? Kan vi anklaga alla judar för Israels övertramp nu i modern tid? Kan vi anklaga alla katoliker för allt fanstyg IRA hann göra på sin tid? Är det bögarnas fel att Mark Levengood pratar finlandssvenska? Alla dessa uttalanden ger ofta rätt självklara svar. Då undrar jag varför det blev som det blev med denna ökande islamofobi.

 

Som världen och Europa ser ut i dag, med de väldiga flyktingströmmarna, blir det mer och mer aktuellt att ta ställning på vilket sätt man vill- eller inte vill hjälpa människorna som är i nöd. En populär villfarelse har blivit att blanda ihop flyktingar med terrorister, eller invandrare i allmänhet. Man liksom inte skiljer på vad som är vad. Invandrare och flykting har blivit likställt med muslim och terrorist, eller med hederskultur och total brist på empati för den rådande kulturen.

 Janne Holmén. "En helt vanlig åländsk muslim"!

Alltså, nu säger jag inte att vi ska vänta oss att en flykting från till exempel Syrien eller Afganistan ska prata klingande åländska med Hammarlandsaccent direkt då han/hon stiger av Viking Line, eller att han/hon direkt ska veta vart skattekortet ska föras och hur vi firar Runebergsdagen, för det gör vi på Åland fast det är finländskt! Det är klart att språkliga och kulturella krockar kommer att ske. Saker som är självklara i Kabul är det inte i Mariehamn och det vet både flyktingen och den infödde ålänningen. Är det då viktigt vilken religion han eller hon erkänner sig till? Ställ frågan om du tycker det är viktigt vilken religiös tillhörighet din rörmokare har, eller din försäkringstjänsteman för att inte tala om spelarna i ditt favoritfotbollslag. Bryr du dig? Knappast? Varför bryr du dig då om ifall familjen som flyttar till Saltvik är kristen eller inte? Vilken skillnad i vardagen gör det för dig, eller för dem? Tänk efter och svara. Här eller någon annanstans.

 

Mikael Virta-Åland United


Slut på bensinen, men en ny präst är funnen

Nu mina damer och herrar ber jag få avsluta veckan, förutsatt att den börjar på söndag enligt gammal judisk tradition... Sportlovet har innehållit så mycket saker som jag inte hade planerat, eller förstått att det skulle innehålla. Nu, då lördagskvällen mörknar och vårt vardagsrum förvandlats till en kombinerad Melodifestivalstudio och hotellrum, då Gurkan och Pärla ska sova tillsammans med Edit och Fru Kickan på vårt vardagsrumsgolv, då vill jag meddela att det börjar vara ganska tomt i tanken, både i den metaforiska som hänvisar till hjärnan och i den likaså metaforiska som hänvisar till bilar...
Här går jag och söker efter ett ställe att plantera ett träd...
 
 
För en vecka sedan satt jag och skrev matchrapport. Nu har jag just skrivit en ny sådan, för en annan match, som var så långt annorlunda än den som vi spelade förra helgen. I och med att vi har ny huvudtränare, som inte ännu anlänt, har vi alla som jobbar kring laget haft en väldigt intensiv vecka. Craig har agerat huvudtränare och det manifesterade han i dag genom en av de mest minnesvärda matchgenomgångarna jag varit med om. Tanken var att Craigs far skulle säga några visdomsord direkt från Skottland via telefon till laget, men det resulterade i att hans mor istället dök upp på tråden och berättade för alla att Craig brukade släpa hem många djur då han var liten och att han utan lov av sina föräldrar hade färgat sitt hår blont... Även i övrigt körde Craig Känslornas Väg och jag kan rekommendera honom som präst eller predikant till vilket religiöst samfund som helst...
 
Detta är inte Craig, men han är blond och stämningen är dessutom väldigt lik den som framkallades i Eckeröhallens konferensrum
 
 
Matchen förlorade vi och mycket jobb finns framöver, men vi går mot ljuset, som jag brukar framhålla i så gott som alla slags situationer. Khyms och Cynthias vänner har transporterats både dit och tillbaka och Raquel har fått en taxi beställd så hon kan ta sig till Stockholm i natt. Säkert går nåt fel, men jag hoppas man inte kan spåra dessa till mig.
 
För att bara summera allt. Jag är trött nu och ska sitta och se vilken sång svedupellarna gillar. Som vanligt hejar jag på sång nr 2 och hoppas på att de sämsta går vidare, för att öka Finlands chanser. Bara 71 åskådare på matchen i dag. Jag tar det personligt och vägrar acceptera att så få människor ser Åland United, trots att jag försöker jobba med marknadsföringen. Nya ännu aggressivare grepp att vänta!
 
Efter matchen dök folk upp med oavhämtade lotterivinster, kvarglömda träningsvästar och gps apparater. Man ville höra hur stämningen är, ifall jag kan åka vi butiken på vägen hem och om jag har shortsen som skall lappas med mig. Dessutom har två unga flickor så där appropå frågat mig under veckan vad han den där ena hette som i den grekiska mytologin flög nära solen samt vad som egentligen hände år 313...
 
Det och mycket till har hänt och nu avrundar vi detta. Pärla har delat ut biljetter och spelar dragspel samt sjunger. God helg!
 
Aj jo. Jag fick prata med Linda i går kväll över två timmar på Skype. Hennes kompisar tycker jag ser ung ut. Så det så!

Duschat med Mardrömmen!

Fredagens kväll har kommit. Fru Kickan tittar i sin telefon och en person som inte önskar bli omnämnd gör det samma, alltså inte tittar i Fru Kickans telefon, utan i sin egen.
 
Dagen har innehållit mycket. Ett ögonblick jag dock minns, som om det vore i dag, vilket det är, var då jag duschade tillsammans med Europamästaren i tungviktsboxning Robert Helenius. Jo, sant! Robert var på Mariebad med sina barn och jag stod där och tvagade min kropp tillsammans med Edit, som var orolig över om hennes tand skulle hållas i munnen och om Tandfén skulle lägga pengar i simhallsvattnet om tanden blev kvar där. Där var han alltså. Enorm. Min nakna kropp var bara lite ifrån hans... Jag gjorde mig så liten det gick, inte helt simpelt heller för mig, trots att jag har mycket mindre tatueringar än Mästaren. Jag tänkte att jag liksom inte skulle ställa till med en scen just där och då. Allt förflöt lugnt. "Nordic Nightmare" försvann ut ur duschrummet med två barn som skrek "Pappa pappa" och "hade simpparna fel på" och min värld blev igen lite liknande den jag kände, fast ändå inte riktigt. Jag hade alltså duschat med självaste Europamästaren.
Han här duschade i Mariebad med sina blonda söner...
 
Senare, då vi kom hem tappade Edit sin tand och har nu igen en glugg. Hoppas Tandfén kommer.. Fru Kickan höll förstås på att städa bort tanden då hon kom hem, men den hittades igen i diskhon och ordningen är återställd, hoppas vi...
 
I morgon är det alltså match. Kvällens träning präglades av taktiska övningar och så av Kaisa Kotka. Ibland har hon ätit något väldigt starkt verkar det som, eller i dag hade hon inte ätit alls sa hon... I vilket fall som helst har jag svårt att minnas att Åland Uniteds spelare har haft så svårt att komma igång med en övning som i ag då fystränare Richard gjorde något som varken han eller någon annan förstod som fick Kaisa att skrika...Häckarna tog sig över häckarna till slut.. Och så var det med den saken.
Kaisa gick på någonslags överloppsenergi...
 
I morgon gäller det att producera programblad. Jag kör med 120 stycken igen och hoppas de tar slut. I övrigt har massor annat också hänt, men nu tar jag kväll. Craig sade till laget att de skulle äta och dricka ordentligt i kväll. Det tänker jag göra! och sen hoppas jag få kontakt med min simhoppande dotter i USA också!
 
Resultaten från ÅUs supportertävling finns förresten att se på ÅU sajten eller FB sidan. Pis on juu!

Man skojar inte om Åland!

För det första. Tony Asumaa gör helt rätt! Det är helt klart att han som Kultur- och idrottsminister inom Ålands Landskapsregering ska reagera mot Jani Meriläinens twitteruttalande om att man borde ge bort Åland till Sverige. Detta uttalade bottnar ju i att FC Inter, där Meriläinen är verksam har lottats mot FC Åland i cupen och får tillbringa en par dagar och nätter på färjor, så som vi gör då vi åker bort härifrån. Uttalandet är förstås smaklöst, speciellt som Meriläinen även är verksam inom de finländska ungdomslandslagen, men om jag ska vara helt seriös så hör jag varje vecka mint lika smaklösa uttalanden om "finnar" här på Åland och sett ur det perspektivet får vi betrakta Meriläinens groda som ett utslag av omklädningsrumshumor som blivit offentlig. Dessa sociala medier.. Jag säger bara!
 
Som en person konstaterade på ett annat socialt medium: "Man skojar inte med Åland, man skojar inte om Åland, man skojar inte på Åland"! Detta är lite som feminism eller rasism. Ålänningar har tolkningsföreträde i allt som sägs om oss. Detta är faktiskt svårt att förstå för alla som inte är härifrån, eller har bott här tex så länge som jag gjort. Själv tänker jag inte stå på barrikaderna och kräva Jani Meriläinens huvud på fat, eller Finlands Bollförbunds som vissa gör. Jag bara konstaterar att, jaha, stackarn. Och så vill jag återigen citera en viss berömd kille som sade "Förlåt dem, ty de veta icke vad de gör". För övrigt önskar jag FC Åland Lycka till i cupmatchen, när det nu var den skulle spelas... Aj jo, samma dag som Åland United spelar sin cupmatch, borta i Dickursby. Alltså den 12e mars!
C´mon Tony!
 
I övrigt blir det en fredag, typ dagen före lördagsmatch. Edit kom just och lade två packade, inte berusade utan färdigt fyllda med relevant utrustning, simväskor bredvid mig, betydande att hon beslutat sig för att vi ska simma i dag. En god idé tror jag. Dilemmat blir då huruvida hennes väldigt lösa tand kommer att lossa i bassängen eller ej... Har ej sett Gurkan på länge. På fredagar brukar hon ju dyka upp, så få se i kväll då... Om hon syns alltså...
 
Sen närmar sig Craigs stora stund. I dag sista träningen före morgondagens match mot Sirius. Craigs troligen enda match som huvudtränare i Åland United, åtminstone så här långt. Giovanni anländer på tisdag och tar sedan över.
Sofia och Maja är redo att spela i morgon
 
Mycket nu.. Och inga svenskar i dag heller, åtminstone så här långt. Dock en imponeringens hatt av för de riktiga tabloidgissningarna som numera härskar i den åländska lokalpressen. Roligt roligt...

För mycket och fel saker

Rubriken kunde väldigt väl beskriva mitt och Edits sportlov. För den delen Emilias och Rufus också, men de har haft vettet att inte engageras i farsans påhållande.
 
Rubriken citerar också feedback jag fått om min blogg. För mycket och fel saker! Starkt efter 3 dagar på banan efter 6 månader på hyllan. Nåja, jag skulle ju inte skriva så ofta sa jag och så blev det ändå så här. Det finns förstås beställningsarbeten jag bara inte hunnit med, som de där listorna på svenskar och sen en om islamofobi. Den sistnämnda är det mest officiella beställningsarbetet och den kommer i första hand. Men ta det lugnt. Ni SKA få läsa om vilka svenskar som irriterar och inte irriterar mig. Jo, jag lovar!
 
I dag kom vi då iväg till Sjöfartsmuseet. Peppi Pirat, som visade sig vara en könlös ekorre närvarade också. Edit bedömde detta som det roligaste på hela veckan och det får ju en att känna sig oerhört lyckad...
Emilia som tog bilden kan vittna om hur roligt vi hade det i dag!
 
Mr Beeks gästade alltså på eftermiddagen och intygade att jag handlat rätt sorts te. Bra bra. Sen blev det kontorsarbete och med dessa fingrar och kunskaper är det konstigt om något alls kommer till rätt ställe och på rätt sätt. FBFs tävlingskommitté får sitt, ÅU-Sirius får både programblad, resultattavleskötare, biljettförsäljare inklusive vinster i supportertävlingen (aj jo, i morgon ska det ju publiceras sånt också), kanske ett lag som kan spela och mycket till.
 
Det där med tjocka fingrar kom att spela roll då jag skulle konfirmera Portugals fotbollsförbund att vi mottagit uppgifterna om att Raquel Infante är uttagen till sitt landslag. Jag skulle inleda brevet med Hello, men tryckte för snabbt och svarade uttagningskommittén med "Hell". Hoppas Raquel blir uttagen igen trots detta...
 
Sen snabbt om Radion, som ju är vår vän. My only friend through teenage nights dessutom, om vi låter Freddy Mercury få rätt. Men, de hade alltså skickat en reporter mitt i natten till Långnäs och då han lovade att de skulle vara på presskonferensen samma dag fick han intervjua Giovanni redan på natten. Sen kom de aldrig till presskonferensen eftersom de ju redan hade "allt de behövde". Jag kan ju skylla mig själv som bjöd dem till Långnäs tyckte man. Vadå jag? Jag tackar istället, för nu fick jag läge att ytterligare spä på i min kampanj att engagera medier i Åland United, och som ni hört på radion (en annan station) så är det jag som är ÅU! Minsann så är det!
 
Nu ska jag sluta då även Byskatabehandlingen gjorts så klar den kan göras här i vårt vardagsrum.
 
Denne man ska nu få prata mig till sömns!
 

Sjörövarskatter och catenaccio

Torsdag morgon är redan här.
Sportlovsveckor går fort då det är roligt hela tiden. Emilia stannade över natten och nu, bara "Tess och Ubbe" är slut på TV ska Edit klä på sig och sen ska vi ta oss till Sjöfartsmuséet för nån slags skattjakt och Peppi Sjörövare eller vad hon/han/hen nu heter ska finnas där och allt möjligt.
Något sådant här väntar jag mig, annars blir jag besviken
 
Väl hemma igen ska jag få besök av självaste Steve Beeks. Bäst att se till att ha "English breakfast" te hemma då, för han är väldigt kräsen med sådant. Till exempel i Kuopio 2012 hade han mig hämta te till frukosten och då jag kom med fel sort steg han upp, gick med mig till serveringen, pekade på vad han ville ha samt gick tillbaka och satte sig för att jag skulle servera honom... För att kontra såg jag sedan till att laget gömde hans mössa som han alltid hade. Då han sedan hittade den, fastnålad i en anslagstavla trodde han att han själv lagt den där.. Så att så mycket med det.
 
Giovanni firade kvällen i går hos Steve och jag deltog, förutom då jag var hemma och räknade barnen samt gick min obligatoriska gångmarsch, som jag gör för att Fru Kickan ska må bra! Där visade det sig att Steve inte hade hört begreppet Catenaccio, som Nya Ålands alltid så påstridige reporter hade slängt i ansiktet på Giovanni under presskonferensen. Craig hade förklarat termen för Steve sedan, men jag blev (positivt) överraskad att jag känner till sådant som Steve inte gör... Eller för den delen, det finns väl annat också åt bägge håll.
Detta är "urtypen" för schematisk catenaccio, fast Giovanni hävdar med en 31 årings säkerhet att "catenaccio is a mindset, not a tactic". Ja ja säger jag.. Vi lär ska spela med 3 forwards i alla fall. Kul...
 
Budbils Bosse agerar hjälte i dag och kör vårt internationella hus till träningen (alltså inte huset, men de tre spelarna i det, eller ur det kanske). Därmed hinner jag lite vara med familjen, eller som det blir på riktigt, samla material till Byskata gate och bomba min vän Kupsi, eller åtminstone hans firma med diverse bilagor.
 
Om någon undrar vad jag gör, så kan jag säga- inte vet jag och inte nån annan heller, men huvudsaken att det syns och hörs! Således önskar jag att en folkrörelse som leder till 35-50% ökning av Åland Uniteds hemmapublik detta år skapas, typ nu!

Ifall ni missade...

Här lite bevismaterial...
Sen slutar jag nojsa om det här...
Hemma och vänder där två systrar haft systerdag. Snart till Steve för att hämta bort italienaren...
 
Detta hände i dag om ni missade som sagt.
http://www.nyan.ax/webb-tv/id/wbgg22em
 
Detta med
http://www.nyan.ax/webb-tv/id/ctr7mc99
 
Och inte minst detta
http://www.nyan.ax/webb-tv/id/ku914lc2
 
Gud give oss lycka och styrka!
Låt torsdagens utmaningar bli kombinerbara med Edits sportlov! Tack till Emilia för all hjälp denna dag. Rufus har också varit med. SMSade och bad om 50 dollar... Dollar!!!!

Tala om baklängesinfo

Man kan lungt säga att åländsk press har tagit till sig tävlingsmomentet i att luska fram nyheter att publicera.
En viss frustration har redan uppstått bland folk i gränslandet mellan att vara supporter och bara vanlig dödlig.
 
Nå, de flesta som är intresserade vet redan vem vår nya huvudtränare är. Det gör dock inte presskonferensen mindre. Den sänds dessutom direkt över nätet, så jag får improvisera inför större publik än i vanliga skolklasser...
 
Påminner att alla supportrar, eller vanliga dödliga är välkomna till WHA klockan 15. Ta lite halsdukar och supporterfärger med er va?!
Lite så här i WHAs café va?!. Insläpp cirka 14.50 typ...
 
För övrigt kan jag meddela att vi fixat en bil, tror vi. Bara att invänta Emilia då, som skulle komma för 6 minuter sedan.. Blir tajt det där med mjölk och skithuspapper, framför allt som bilen min igen börjat spruta in kall luft om man inte kör med den en halvtimme. Riktig klimakteriefeeling i natt på väg ut och tillbaka från Långnäs..
Nåja. Sportlovsonsdag nu då! Edit... Ser på TV...
Morjens!

Paparazzi och hysteri

Snacka om hysteri på Åland. Nu, om några minuter ska jag börja köra till Långnäs för att plocka upp vår nya huvudtränare som förhoppningsvis är med på färjan. Perfekt att åka via Bengtsböle och kolla om vi har kvar häckarna där från i höstas. Lemlands kommun har bestämt sig för att göra det så svårt som möjligt att nyttja Bengtsböle, men de detaljerna återkommer jag till. I natt får jag i alla fall veta om koderna jag fått funkar.
 
Men hysterin ja. I varje fall verkar Åland United vara viktigt och intressant för sportjournalister. Radion och Ålandstidningen har meddelat att de de facto ska vara på plats om en timme, klockan 01. Jag har lovat dem 2 frågor var. Typ, Vad heter du? Och vems pojke/flicka är du? Vore värt, som Rufus skulle säga. Nya Åland går ut med hög svansföring och gissar tappert vem den kommande tränaren är. Riktig paparazziverksamhet detta. Faktiskt dök det upp en reporter med fotograf utanför mitt hus i dag då jag kom hem från träningen. Jodu. Där kom de sättande och ville veta den nye tränarens identitet i kvällsmörkret...
 
Jag undrar om jag skulle skoja och ta med fel person från färjan i kväll. Det vore nåt. Sen tar vi in en annan person till presskonferensen! Så blir det...väl inte...
Mitt sportlov så här långt...
Annars blev det ju nästan som jag tippade i Krille Mattssons vintippning. Barcelona slog Arsenal 0-2 och Juventus-Bayern München blev oavgjort. Hoppas inte det gör något att jag tippade 1-1 och siffrorna blev 2-2. Det ska duga tycker jag.
 
I morgon ska storasyster Emilia vara med Edit, då farsan flänger runt med nya tränaren& consortes... Plättar hade hon lovat laga. Blir säkert bra bara jag skaffar mjölk först då. Snälla journalister, ni kan väl påminna mig om det va?
 
Då det blir tid ska vi nog på ÅU sidan berätta om våra landslagsuttagningar också.
Hon här ska spela för sitt land i sitt land bland annat
Ut i natten för mig då. Hörs!

Bil, simning och supportrar behövs!

Nu ska det snart ske! Hon har klätt på sig, packat väskorna och bara klättrar på allt... Edit ska få komma ut ur huset med sin sportlovsfirande far... Snart! Vi ska och simma! Halleluja!
 
Först bara. Jag skulle behöva få tillgång till en bil av nåt slag. Har någon en reservpärla som ej används, men funkar och man vill framstå som en välgörare av stora mått, samt göra klart för alla att man inte hatar kvinnor. Då kan man meddela mig att Åland United får låna den bilen fram till, låt säga, sista oktober... Alla anbud beaktas med glädje och tacksamhet.

Nåt sånt här blir bra om nån har och vill hjälpa.
 
Jag kan även nämna att mitt pressmeddelande i går har renderat i att radion är så intresserad av vad som kommer att krypa i land i Långnäs klockan 01.00 att de meddelat att de är där då! Bra! Det gäller för alla andra också som inte vill vänta till presskonferensen klockan 15.00. Visa att ni bryr er.  Nu börjar det likna nåt go vänner!!!
 
Sen en annan sak.. Jag nämnde ju att jag storstolt gick in och sade att marknadsföring och all annan grejsimojs kring klubben "inte är så svårt"... Nu skulle jag behöva lite hjälp med det också. Vi har en supportertävling på https://www.facebook.com/Åland-United-330231646999231/ . Det vi behöver är nu folk som tävlar.
Sådant här har lämnats in. Flere ryms med.
 
Magnifika priser för dem som lägger in sin bild under facebookstatusen överst på sidan. Man kan sedan, antingen själv (helst) eller så via ombud kvittera ut priserna vid lördagens träningsmatch i Eckeröhallen klockan 15.00.
 
Nu är det riktigt kris här. Simma NU!!!
Sen ska jag behöva agera chaufför under kvällen, då vi ju inte ännu kommit över en bil att låna.

Lunch hela dagen och ett djävla sportlov

I morse, vid 8 tiden väcktes jag av en barnröst som, lite som i en saga, meddelade att "Pappa. Den här veckan ska du och jag tillsammans ha ett jätteskönt sportlov." Det var så man ville gråta. Dels för att klockan bara var 8 och det de facto var sportlov, dels för att det egentligen var det finaste en 6 årig flicka kan säga till sin pappa som Edit sade. Mest kom gråtkänslan dock av vetskapen om att detta kommer att bli en sjuhelsickes dag... På jobbet!
 
Jag kan, utan att ljuga, påstå att jag i dag utfört ungefär dubbelt det som jag tror att "vanliga knegare" gör en vanlig arbetsdag. Det har jag inte gjort för att jag är så duktig, utan för att det blev så att jag måste göra det. Datorn, telefonen, bilen och även huvet och magen har alla turvis, eller på samma gång, gått heta. Det har bekräftats, bokats, medelats, informerats, tagits emot ny info och även producerats nytt. Länder som har kommunicerats med av olika orsaker har varit, Åland/Finland, Sverige, Italien, Portugal, England och Skottland. De som följer med Åland United i medierna har en aning om ungefär 1/4 av vad jag pratar om.
 
Edit fick en sjutusans första sportlovdag, en just sådan där som alla skriver att pappor inte får ge sina barn. Det där Pappa ska bara lite... Och Pappa jobbar en liten stund till... Sådant fick Edit höra hela förmiddagen och en stor del av eftermiddagen. Då vi även gjorde en jätterolig utflykt, till MCA för att fixa ett digitalkort och till Elgiganten för att kvittera ut Rufus reparerade mobiltelefon, kan vi säga att antiklimax var nära.
Stackars Edit
 
Till slut, innan vi skulle till Mammas (Fru Kickans) jobb för att Edit skulle vara där då Pappa måste iväg på träning, eftersom det inte gick att fixa på annat sätt tvingade jag mig i alla fall att spela vändtia med det arma barnet, och vann! 3-1 blev mina revanschsiffror från jullovets försmädliga fiasko då ungen piskade mig 3-2.
 
Under de olika skedena av dagen har jag än en gång lärt mig hata då folk är "på lunch" eller "lediga". Jo, jag vet. Det är viktigt och bra att komma bort och dessutom att äta, men varför i hela friden måste man stänga av hela verksamheter bara för att äta eller... vara lediga. Det hjälper ju inte mig ett dyft. Dessutom är det så olika. Mat-Inger påpekar gång efter gång att Lärarna inte ska sitta tillsammans under lunchen och prata. De ska kustodiera ju. De ska inte ha lunchen som en orsak att ha trevligt och lugnt, utan de ska sitta utspridda så 15 åringar inte ska få för sig att vattna plastkaktusar med saft eller något annat idiotiskt. Varför är det inte så för alla då? Varför ska försäljare, tjänstemän, vaktmästare.... Ja alla utom lärare och läkare vad jag förstått (kanske andra också, upplys mig) få "vara på lunch" eller "vara lediga" just då man behöver dem?
 
Åt Pipsvängen med allihop!
Se där. Var detta en GW nu?
 

Liten nyöppning

Okej. För det första. Jag kommer inte att kunna uppdatera lika ofta som förut. Har liksom blivit med barn. Min baby Åland United gör att jag inte hinner ha roligt och skriva dravel flere gånger per dag som jag gjort då det varit som "värst". Nu är i alla fall läge att, så där försiktigt göra en liten come back. Om någon, vilket ju är rätt osannolikt hoppas jag, vill följa dessa texter regelbundet, då kommer det att ske 3-4 gånger /vecka max.
 
Vad har hänt nu då, undrar kanske nån? Ja ni.. Inget mer än att jag haft lite flow den senaste tiden som gör att jag nu finner det lämpligt att posta en blogg igen.
 
Här hemma är det mesta sig likt, förutom att dotter Linda flyttat till USA (igen) och blivit simhoppare! Första tävlingen nu i fredags lär ha renderat över 100 poäng, vilket anses väldans bra. Så kör på Linda! Vi följer även din blogg här "hemifrån", fast hemma just nu är San Diego för dig. Edit blir större och skolan närmar sig i höst. Emilia fortsätter sin präktiga linje och bryr sig om alla världens barn, samt alla minoriteter hon kan stava till, dessutom gillar hon Joel. Rufus är 14 år och.. Ja, han är 14 år. En väldigt bra blivande man att få vara Pappa till. För att säga det med en mening. Han är stark, klok och smidig...
 
I övrigt väljer jag att använda de gamla "kodnamnen". Min fru heter Kickan och grannens fru, grannen i hus 13 alltså, Gurkan. Deras dotter heter Pärla och de är ofta här. Ingen övrig nämnd eller glömd.
 
Sen har jag då alltså gått och blivit med Åland United. Tidigare har jag i sju års tid flyttat koner och brytt mig om fotbollen varendaste en dag. Nu, då folk lite börjat drabbas av turneringsuthållighetsbrist och aviserar att de inte kan köra fullt med sina diverse uppgifter inom föreningen mera gick jag och öppnande truten, meddelande att "det där kan ju inte vara så svårt"! Därmed är jag nu Sportchef och sköter i mångas ögon det allra mesta i klubben. Nu ska vi dock hejda oss ett ögonblick.. Jag är inte ordförande, sekreterare eller kassör. Jag är inte huvudtränare, målvaktstränare, fystränare, inte , eller ens assisterande tränare är jag fysioterapeut, läkare, biljettförsäljare, säkerhetschef-  eller ordningsvakt. Inte heller är jag mycket annat jag nu inte kommer på att lista upp. Men jag har under hösten debuterat inom sponsorarbete, marknadsföring, radioreklamsslogansuppläsning, annonsutformning, målkortslottförsäljning, representant vid ligaföreningens möte och i går som skötare av Eckeröhallens resultattavla. Aj jo, jag är styrelsemedlem också då ingen annan riktigt ville...
 
Därmed blir det inte mycket över till skoj då jag förutsätts vara heltidslärare och se över min familj en aning då Kickan börjat spela volleyboll lite mer på riktigt.
 
Folk har i alla fall frågat efter lite mer informell insyn i Åland Uniteds vardag och den kanske jag kan komma med ibland. Numera är jag närvarande i lagets praktiska verksamhet bara 2-5 gånger i veckan, lite beroende på, så det blir lite mer flytande. Däremot vet jag mycket mer om Raquel Infantes nya säng och hur två cyklar som gått sönder ska fixas. Samt hur vi ska fixa Internet på nytt sätt för Cynthia Uwak.
 
Även två beställningsarbeten har kommit in under hösten. Ett gällande de i mina ögon mest irriterande svenska idrottarna och en annan om de svenska idrottare jag de facto själv gillar...
 
Så att- Häj! Vi återkommer nån dag!
 

RSS 2.0