enligtvirta

Eftersom jag, tillsammans med kollegan Anna-Greta fick ta ansvaret som överkockon för skolan då såväl rektor som vice rektor lämnade byggnaden vid halv 2 snåret, eller när det nu var, passade jag på att sända in några av mina elever i lärarrummet för att ge den traditionella rektorshälsningen inför längre helger via högtalarsystemet. Gruppen på fyra personer, av vilka två pratade och kallade varandra "kolleger", en skulle vara med och visa hur högtalaren funkar fast hon tydligen inte visste alls och en som tittade på, skötte sig utmärkt och jag kan vara stolt över det troligen mest sympatiska "Glad Valborg" meddelandet i modern historia över KHS högtalarsystem.

 

Sen blev jag att ha kvarsittning också. Vice rektor valde att avsluta sin vistelse här i dag genom att gripa en rökare och nu sitter jag då här med henne i mitt klassrum. Det är samma elev som senast jag satt kvar med någon och vi kunde konstatera att det vi kom överens om då, att vi ska sluta träffas på det här viset, liksom sket sig... Här är vi och då jag just frågade lät hon förstå att detta är en 30 minuters sittning, så då får hon väl snart gå då. Vi är dock bägge överens om att detta är lugnare och skönare än till exempel många andra ställen man kunde vara på vid denna tid, så lite positivt är det allt.

 

Förutom att ha varit en riktigt väldans tokeffektiv fredag med både stress press och adrenalin, samt känslor av att lyckas bara för att man måste, är det också dagen före match. I morgon ska Åland United möta Honka hemma på WHA. På samma gång som jag på allvar funderar ifall jag borde börja göra laguppställningsblad, då de som vi ska få inte har kommit, vill jag rikta en fråga till er som bor på Åland. Har någon av er händelsevis sett en matchaffisch någonstans? Jag tror nämligen inte att vi har en enda upphängd. Då saken togs upp fick vi veta att de nog ska hängas senast på måndag ifall de som ska hänga dem hinner. Vem dessa "de som ska hänga dem" är har dock inte blivit klart trots envetna frågor... Troligen är det de samma som ska tillverka och leverera laguppställningsblad till utprintning...

 

Jag har på riktigt drabbats av skrivkramp. Därför kommer det väldigt lite text ur mina fingrar i denna form för tillfället. Jag hade faktiskt precis just en text på G som handlade om att lita på dem man har omkring sig. Sen drabbades jag av det samma som Gud drabbades av då han dränkte Jorden... Eftersom jag inte är Gud och inte heller har en Noa att ta till tog jag och gjorde en Alfred istället, som han gjorde med Lina angående det där gifteriet... Jag sket i det! Bort med texten. Döda idén. Bara lev vidare.

En insikt som kan skrämma är då man märker att saker görs precis som jag själv skulle göra dem. Det förvirrande med min egen skoltid var att jag aldrig riktigt lärde mig gå i skola. Gamla klasskompisar och lärare kan säkert bekräfta, men jag fick faktiskt ingenting vettigt gjort på mina 12 år som skolelev. Nu är jag inne på mitt 26e, eller är det 27e året (?) som lärare och jag ser till min förtjusning, blandat med skräck hur så många av mina grupper blir precis lika värdelösa på skolgång som jag var. En förmåga att bara hitta på sätt att finna det komiska i vardagen har ofta gjort att de klasser jag är klassföreståndare för har uppfattats bullriga och till och med otillgängliga. Denna, nuvarande klass, 8A påminner mig så fruktansvärt mycket om den gymnasieklass jag själv gick i. Hjärtegodhet blandat med vardaglig bondhumor... Just nu har vi en så kallad "puss och kramlektion" som betyder repetition inför prov i religion. En sådan mängd bullar, krypande efter pennor och allmänt flåsande, allt i bästa välmening har jag väl sällan skådat. Sedan, då det inföll en liten rofylld stund hörs det längst bakifrån: "Alltså det är ju totalt omöjligt att läsa i skolan." Jaha, är det mitt fel? Jag börjar faktiskt tro det.

Jösses vilken vecka det varit (igen). Som Gurkan sade nån gång, minns ej när, är det liksom inte så stor skillnad när man frågar mig. Alla veckor verkar vara helt crazy... Ja, kanske det är så. Denna vecka har gått till, förutom det vanliga då, att förbereda en helg då jag inte reser med laget till Helsingfors. Eftersom detta är Åland har vi som kompensation fått till oss en direktsändning.

 

Elisa Viihde Sport 1 sänder ju Damernas liga. En match per omgång ser man på de kanalerna om man betalar och registrerar sig, ifall man får bild alltså. Detta har jag ju inte fått och via mina kontakter på Bollförbundet har nu allehanda tekniker var de nu finns, jobbat med att utreda om Åland ligger innanför EUs gränser eller inte... Åtminstone lät det så på mailen i går kväll. Ålands Radio har haft bättre flyt då de har teknikkunniga människor på plats och Owe meddelade i morse att den planerade direktsändningen från HJK-ÅU med Elisa Viihdes bild som grund blir av. Inte bara det. jag har tjatat mig till att vara bisittare också, så jag säkert får se matchen. En slags barndomsdröm går i uppfyllelse. jag får vara med och kommentera fotboll i direktsändning. Aldrig tidigare har jag fått det på riktigt och efter morgondagen lär vi veta om jag får vara det igen, tex om Ålands Radio bestämmer sig för att sända nästa bortamatch som går på TV. Den borta mot JyPK den 11e augusti alltså.... Det går att lyssna på alltihopa live på Ålands Radios webbsida om man inte har radiohörbarhet alltså. Därmed kan också ni som går till WHA för att se herrfotboll följa med vad som händer i Helsingfors på samma gång.

Jag önskar att Fru Kickan ger sig tid att läsa denna text. Vill någon annan det också är det förstås okej. Den handlar mest om mig och mitt, men så är det ju min blogg också så...

 

Folk undrar vid tillfällen hur jag får det att gå ihop. Heltidsjobb med extra allt (jag har skyhög undervisning då det kommer till schemalagda lektioner, extra uppdrag i elevråd och ledningsgrupp samt går ofta all in i arbetsgrupper kring julfesten och olika arrangemang som jag sätts som ansvarig för), Sportchefsjobb som egentligen skulle kräva heltid det med och så en familj med fru och fem barn i olika åldrar som alla behöver olika sidor av mig och så klart olika mycket. Sanningen är att det inte går ihop! Jag får det helt enkelt inte att funka!

 

Skoljobbet har jag fått någonslags jämvikt i. Här är det ju lätt då det finns "kontorsutrymmen=klassrum" och en riktig arbetstid, förutom då det som måste göras på kvällar och helger förstås, men sådant hör till. Mitt Sportchefsjobb har varit en kamp för livet under några år. Det har gällt att understöda olika delar av klubben och inte minst tränare och lagledning. Egentligen var det meningen att jag inte skulle behöva åka på bortamatcher då jag slutade vara assisterande tränare. Egentligen har jag väl inte behövt det heller, men under stormiga tider de senaste åren har det lite förväntats och jag har känt att jag måste finnas till hands. Så gör jag ännu också... Det hela har dock blivit lite annorlunda.

 

För det första har vi fått en bebis, som gör att hemmalivet så klart är mer intensivt och begränsat. Jag förstår så väl att min närvaro är önskvärd. Dessutom har Samuel gjort ett så suveränt arbete med lagledningen att det jag egentligen behövs till nu vid speciellt bortamatcher är ren fotboll, förutom dokumentering och så klart byggandet av trovärdighet inåt och utåt, som i vad jag än gör... Jag har alltså uppgifter, men vi är inte sjunkbenägna om jag inte är med alltid. Därmed är vi i situationen som var menad att uppstå redan inför 2016. Jag kan åka med när jag vill. Jag behövs, men det är ingen dödsfara om jag inte gör det.

 

Således har en plan vuxit fram. Jag åker inte med till Helsingfors inkommande helg. HJK borta är ju en jättetilldragelse och det kommer att kännas för jävligt. Dock kan jag finnas tillstädes och det ryktas till och med om att min son ska förgylla helgen. Dessutom kan det komma sig att radion sänder matchen på basen av TV bild, de får bekräfta själva, och då ska jag kanske vara bisittare. Jag har alltså en aktiv uppgift, får se matchen och är ändå på Åland... Hoppas ni ser det stora i allt. Sedan har jag tänkt mig att denna säsong lämna de så kallade långa resorna för min del. Det blir inget Jyväskylä, Kuopio eller Uleåborg, om nu inte något oförutsett inträffar eller nåt riktigt avgörande sker på de orterna i höst till exempel. Däremot hoppas jag att jag ska kunna delta i resorna till Tammerfors (5/5), Myrbacka (19/5), Åbo (21/6) och Esbo (22/7). Sen ser vi hur det blir med cupmatchen den 4/8 och så är det redan höst, slutserie och nya beslut... Detta kan jag leva med. Hoppas det ska gå att sy ihop så att alla parter ska kunna göra det samma.

 

Det viktiga är att jag kan se långsiktigt på allt. Sally kommer inte att vara baby mer än i år, eller kanske nåt år till. Jag vill vara med som både pappa, Sportchef och lärare i över 20 år ännu. Det ska gå, men inte smärtfritt. Förlåt!

Mitt i allt blev reglerna som man bestämt för att det ska bli lite ordning fullkomligt idiotiska och osportsliga. Det som behövdes var att de slår mot en själv. Veikkausliiga och dess klubbar hade bestämt att inga matcher flyttas, utan att ospelbar arena innebär att matcher går på reservarenan. Därmed skulle alltså IFK Mariehamn-HJK spelas på IFKs reservarena, som råkar vara HJKs hemmaplan ifall WHA inte är spelbar den 14/4. "Hur skulle vi kunna veta att denna vår skulle vara så kall och snörik" blir försvarstalet... Jadu... Hur skulle ni det? Jag kallar det hela för "konsekvenstänkande"... Någon kanske borde ha tänkt på detta då reglerna slogs fast. Jo, bland annat IFK var med då...

 

Inte tycker nu jag heller om tanken att IFKs hemmamatch skulle gå i Helsingfors. Nu har man bara både gjort reglerna sådana och dessutom ansökt om att ha just den arenan som reservarena... Då blir det ju så inte sant? Min förhoppning är så klart att Lennart och gänget får planen spelbar för IFK den helgen och så för ÅU de två helgerna därefter... För jo. Om det kan spelas Veikkausliiga den 14/4 då kan det nog spelas Damernas Liga den 21/4 och förhoppningsvis även tränas kvällen innan...

Eftersom jag inte just nu är så mycket för att skriva passar jag på att dra till med ett bildsjok från de senaste åren som beskriver en liten del av det som just nu inte görs, eftersom "det gått till på fel sätt". Min stora önskan är nu att detta kommer att fortsättas att göras. På rätt sätt, vilket det nu visar sig att vara.

 

Jag har A-laget, skolan och familjen att bry mig om. Jag önskar alla dem som gör detta all lycka och välgång. Så klart hoppas jag nån gång i framtiden igen få ta del av någonting av detta också, men nu är det inte den dagen. Nu är det måndag!